Ett annat Europa är möjligt!

Den 6-10 november arrangeras European Social Forum i Florens, Italien. Tusentals deltagare från hela Europa väntas till några dagars debatter, workshops, manifestationer och fest.

– Det här är ett styrketecken för de progressiva krafterna i Europa, säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster. Runt om i hela världen fortsätter rörelsen för global rättvisa att växa. Forumet är ett tillfälle för en del av aktivisterna att träffas och utbyta erfarnheter från sina respektive kamparenor.

Forumet är resultatet av ett beslut som togs på det så kallade World Social Forum i Porto Alegre. Där bestämde man att kontinentala fora skulle arrangeras. De tre huvudtemana för konferenserna kommer att vara Globalisering och liberalism, Krig och fred samt Rättigheter, demokrati och medborgarskap.

– En av de viktigaste saker som händer på forumet är den stora fredsdemonstration som är planerad till den 9 november. Vi som är på plats från Ung Vänster kommer att gå i demonstrationen tillsammans med vår systerorganisation i Italien Giovani Comunisti.

– Fredsarbetet i Italien är imponerande. över hela världen stärks protesterna mot USA:s krigsplaner i Irak och mot militaliseringen av vår värld. Ung Vänsters deltar mycket aktivt i fredsarbetet i Sverige och därför är det spännande att kunna följa protesterna också på andra platser, avslutar Ali Esbati.

Ali Esbati kommer att delta på konferensen tillsammans med med många andra medlemmar från Ung Vänster, bland andra två av förbundets vice ordförande Emil Berg och Tora Breitholtz.

För kontakt:
Ali Esbati, + 46 733 706 426
Emil Berg + 46 706 037 938
Tora Breitholtz +46 707 399 707

Sluta leka med våra liv!

Under flera år har arbetsgivarna ökat sin makt över oss som jobbar. Timanställningar, vikariat, prov- och behovsanställningar handlar i grunden om samma sak. Företagsägare snackar om flexibilitet och frihet, men i själva verket tar de sig rätten att leka med oss som om vi vore utbytbara delar som finns till bara för att jobba ihop större vinster åt dem.

Genom att anställa tillfälligt skapar arbetsgivarna en armé av reservarbetskraft till minsta möjliga kostnad. På det sättet kan de maximera sina vinster och slippa ta ansvar för att de som jobbar ska kunna leva ett värdigt liv. Utan ett fast jobb kan man inte få ut semester eller ersättning för sjuk- eller föräldraledighet. Man saknar också det skydd som fast anställda har, och drar sig därför ofta från att föra fram kritik och synpunkter. Många behovsanställda får veta dag för dag hur mycket de ska jobba.

Att inte kunna planera sitt liv, föra fram sin åsikt eller veta hur mycket pengar som kommer in på kontot den 25:e kan knappast kallas för frihet. De enda som befrias av en skrotad arbetsrätt är arbetsgivaren, vi andra fjättras till en osäker livssituation.

Under 90-talets höga arbetslöshet stärktes arbetsgivarnas makt drastiskt, medan många människor konkurrerade om jobb. Idag minskar arbetslösheten, men samtidigt exploderar andelen otrygga anställningar. Framför allt drabbas unga och anställda inom den privata tjänstesektorn – som hotell, restaurang, städning och handel.

Det är uppenbart att arbetsgivarna försöker befästa sin maktposition. Därför driver de också förslag för att bryta ner den befintliga arbetsrätten på punkt efter punkt.
Det är dags att vi går ihop och visar att vi inte accepterar att behandlas som viljelösa slavarbetare. Vi kräver trygghet, inflytande och fasta jobb med lön att leva på.

Tora Breitholtz, vice ordförande för Ung Vänster

Sverige redo för nyliberalism?

Vi har länge vetat att den socialdemokratiska partitoppen, till skillnad från en stor del av dess väljare och partimedlemmar, är för ett svenskt EMU-inträde. Vad vi däremot inte visste var att de vågade ta det till offentligheten med en så svag argumentation. Ett mantra är att EMU skulle kunna få ned arbetslösheten i Sverige. Detta står i direkt motsättning till all form av empirisk eller praktisk bevisning.

EMU innebär, i den faktiska verklighet som många av oss andra lever i, en fördragsfästning av en politik som gör allt annat än pressar ned arbetslösheten. En hänsynslös inflationsbekämpning kombinerat med en framtida harmonisering av finanspolitiken i nyliberal riktning riskerar tvärtom att bli den arbetande befolkningens värsta bakslag på många år. Exempelvis räknar forskare vid. Fackföreningsrörelsens Institut för ekonomisk forskning med att en arbetslöshet på ca 6% kommer att bli normal vid ett EMU-medlemsskap. Till detta kommer risken för ekonomiska chocker, som kan medföra massarbeslöshet.

Om man är uttalat ointresserad av arbetslöshetsbekämpning, finns det starka argument för EMU. Om man är uppriktigt intresserad av nedskärningar likaså. EMU är fördragsfästande av nyliberal ekonomisk politik. Antingen vet Göran Persson det men kör på ändå, eller har han ännu inte förstått det. Den människa är inte född som kan avgöra vilket alternativ som är värst.

Samtidigt som socialdemokraterna anser Sverige redo för EMU, drivs utvecklingen mot ett Europas förenta stater allt hårdare. En federal stat enligt de nu rådande principerna skulle innebära minskade möjligheter att organisera sig fackligt, tuffare nedskärningar, en än mer rasistisk ”flyktingpolitik” och mycket mer. Den socialdemokratiska partiledningen tycks stå ensam på hela planeten i förnekandet av EMU:s betydelse för dessa planer.

Det finns verkliga problem, för verkliga människor, i Europa. Problem med att få ett vettigt jobb och en rimlig bostad, exempelvis. Verkliga problem för människor som för varje steg som tas mot en federal stat hamnar ett steg längre bort från såväl makten som möjligheten att leva ett bättre liv. Verkliga problem som EMU och en eventuell federal stat faktiskt förvärrar.

Det finns en chans att bryta denna utveckling. Den chansen kan vi få hösten 2003.

För mer information kontakta Joel Phalén, 070-3035073 / 08-6543100

Unikt norsk-svenskt samarbete för fred

"Krigsplanerna mot Irak måste avvisas. Om USA väljer att gå till militärt angrepp krävs en bred folklig mobilisering för att stoppa kriget. Våra organisationer tar entydigt ställning mot det pågående krigsvansinnet. Ett krig kommer förstärka det irakiska folkets lidande – ett lidande som redan är ohyggligt, som ett resultat av mångåriga, djupt orättfärdiga sanktioner."

Så inleds en gemensam resolution från ledningar i Sosialistik Ungdom (SU) och Ung Vänster. Systerorganisationerna SU från Norge och Ung Vänster i Sverige har i helgen varit samlade i Oslo för ett gemensamt strategimöte mot USA:s planer på krig mot Irak. Samtidigt följer representanter för de två organisationernas moderpartier förhandlingarna i FN:s säkerhetsråd i New York.

– Det finns en stor majoritet mot krig i de skandinaviska länderna. I Norge visade den senaste opinionsundersökningen att 87% av de tillfrågade motsätter sig ett amerikanskt angerpp på Irak, och detta måste den norska regeringen ta hänsyn till när det kommer till omröstning i Säkerhetsrådet. Det kommer att vara en allvarlig signal om regeringen väljer att vara mer lojal med president George W. Bush än med sitt eget folk, säger Ingrid Fiskaa, ordförande i Sosialistisk Ungdom.

Målet med samarbetet är att bidra till ett brett, internationellt fredsarbete. Nästa lördag – den 26 oktober – är en internationell demonstrationsdag som kommer att uppmärksammas på många platser i Norge och Sverige. SU och Ung Vänster kommer att delta i dessa demonstrationer.

Inspirationen kommer bland annat från det amerikanska uppropet "Not in our name", som organiserar breda protester mot kriget.

– Detta visar, inte minst, att fredsarbetet inte är anti-amerikanskt. Det amerikanska krigsmotståndet är tvärtom en förebild för oss, och visar att USA är mycket mer än Bush, krigshets och brutala övergrepp, säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster.

I New York pågår FN´s 57:e generalförsamling för fullt och en två-dagars öppen debatt i säkerhetsrådet om situationen i Irak har just avslutats. De tillresta FN-delegaterna kunde på plats i säkerhetsrådet följa diskussionen. Det mesta tyder på att ett utkast till resolution med skarpa krav på Irak läggs fram för säkerhetsrådet under kommande vecka, och diskussionen gäller nu främst om man i samma resolution skall ge USA rätten att i FNs namn anfalla Irak om de inte anses uppfylla villkoren.

– Stämningen här i USA tyder på att de flesta amerikaner både förväntar sig och skulle stödja ett krig mot Irak. Men med tanke på omfattningen av krigspropagandan är det förvånansvärt många som ändå motsätter sig krig, säger Kari-Anne Moe, tidigare ordförande i Sosialistisk Ungdom och ungdomsrepresentant i den norska FN-delegationen.

– Det finns också ett organiserat motstånd inom nätverket "Not In Our Name" (NION) som organiserar protester och demonstrationer nu på lördag den 26 oktober. NION har också tagit fram ett upprop mot kriget som undertecknats av tiotusentals amerikaner, däribland Martin Sheen, Susan Sarandon och Noam Chomsky, säger Kalle Larsson, partistyrelse- och riksdagsledamot för vänsterpartiet och nu svensk FN-delegat.

[Den gemensamma resolutionen bifogas nedan]

For mer information, ta kontakt med:
Ingrid Fiskaa, + 47 97 01 60 49 (före kl. 16.30 söndagen den 20.) Efter kl 16.30: Kontakta vice ordf. i SU, Audun Herning, +47 40 85 00 15.
Ali Esbati, +46 733 706 426
Kalle Larsson: sms til + 46 70-343 96 74 eller e-post: new-york.guest97@foreign.ministry.se
Kari Anne Moe: e-post til [ mailto:kari-anne.moe@sv.no ]kari-anne.moe@sv.no

Nej till krig mot Irak.

Krigsplanerna mot Irak måste avvisas. Om USA väljer att gå till militärt angrepp krävs en bred folklig mobilisering för att stoppa kriget.

Våra organisationer tar entydigt ställning mot det pågående krigsvansinnet. Ett krig kommer förstärka det irakiska folkets lidanmde – ett lidande som redan är ohyggligt, som ett resultat av mångåriga, djupt orättfärdiga sanktioner.

Ett krig försvårar också en demokratisk utveckling i Irak. Det kan inte vara den amerikanska militären som fattar beslut om hur Irak – eller några andra länder – ska styras. I Irak måste detta vara det irakiska folkets beslut.

Gulfkriget 1991 ödelade fullständigt det irakiska samhället Elproduktion, vatteförråd, livsmedelsdistribution, avloppssystem med mera förstördes. 93% av de bomber som fälldes över Irak fälldes i form av konventionella bombmattor. Totalt släpptes 88.000 ton bomber, motsvarande sju Hiroshimabomber, över Irak. Otaliga krigsförbrytelser begicks av USA och dess allierade. Medan 148 amerikanska soldater dödades – en fjärdedel av dem på grund av egna styrkors misstag – så tog alliansen livet av en kvarts miljon irakier – majoriteten civila.

Att rättfärdiga dessa handlingar – och föreslå ett nytt blodigt angrepp – kräver i ett grunden rasistiskt synsätt. Irakiska människoliv tillmäts inget värde. Det gör krigsmotståndet desto mer angeläget.

I dag försöker våra regeringar komma undan sitt eget ansvar genom att hänvisa till FN:s säkerhetsråd. Men beslut som fattas i säkerhetsrådet – efter amerikanska påtryckningar – kan inte rättfärdiga ett åsidosättande av folkrätten. Folkrätten måste vara det som ligger till grund för internationell säkerhet – annars blir det den starkes rätt som blir gälande.

Ung Vänster och Sosialistisk Ungdom kommer att arbeta aktivt mot krig och för fred. Vi manar till bredast möjliga samling kring parollen ?Nej till krig mot Irak?.

Oslo
20 Oktober 2002

Antaget av Ung Vänsters verkställande utskott och Sosialistisk Ungdoms sentralstyre.

Vi är stolta men inte nöjda

Kammaråklagare Hans Ihrman har beslutat lägga ned förundersökningen mot Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster och Kristoffer Housset, förbundsstyrelseledamot i Ung Vänster.

– åklagarens beslut är både en seger och en källa till frustration, säger Ali Esbati och Kristoffer Housset i en kommentar. Vi är stolta men inte nöjda.

– Det är naturligtvis bra att konstatera att vårt symboliska stöd till PFLP:s biståndsverksamhet inte kunnat terrorstämplas. Det är också viktigt att konstatera, att åklagaren i sin motivering tvingas gå till resonemang som egentligen inte har stöd i lagstiftningen och terrorlistan. åklagaren skriver bland annat att vårt förfarande ”inte kan anses motverka de aktuella sanktionernas allmänna syfte”. Det är ju precis vad vi hävdat. Att se vår insättning som ett hot mot fred och säkerhet är förstås absurt. åklagaren tvingas i praktiken konstatera att lagen är oklar och att terrorlistorna skapar en mycket märklig rättssituation. Att en åklagare tvingas tillstå att han ser ”oerhörda tillämpningproblem” med en lag är förstås ett underbetyg till lagstiftningen, och det var också ett av våra syften, säger Kristoffer Housset.

– Samtidigt är det mesta fortfarande oklart. I och med att förundersökningen läggs ned blir de flesta av frågorna hängande i luften. Detta är något som regeringen borde ta ett politiskt ansvar för. Det går inte att komma undan det politiska ansvaret genom att hänvisa till domstolsväsendet. Den terroristlista som skapar alla dessa problem är en rent politisk produkt som EU:s utrikesministrar varit med och tagit fram. Det är alltså regeringen som måste ta ansvaret för det juridiska moras som man gett upphov till, fortsätter Ali Esbati.

– Den mycket viktiga praktiska frågan om huruvida biståndsverksamhet med PFLP som samarbetspartner är möjligt eller inte har inte fått något svar. Detta är extra intressant eftersom det i förarbetena till den svenska lagen som började gälla 1 juli 2002 mycket tydligt framgår att biståndsverksamhet inte ska drabbas. I förarbetena kan man läsa att ”regeringen anser därför att det måste säkerställas att ett utvidgat straffansvar i enlighet med vad som nu föreslagits inte får orimliga konsekvenser”, samt ännu mer rakt på sak: ”Det är regeringens bestämda uppfattning att det inte kan komma i fråga att straffbelägga bidragsverksamhet som sker i syfte att lindra människors nöd, även om det finns en risk att den ekonomiska hjälpen kan komma att används för andra syften än vad som är avsett”.

– ändå är det exakt detta som sker när en organisation som Emmaus Björkå måste gå i ovisshet om vad som gäller och tvingas se över sin viktiga biståndsverksamhet.

Kristoffer Housset riktar också kritik mot de liberala debattörer och ledarskribenter som anklagat Ung Vänster för stöd till terrorism.

– De som skrikit om brott och terror måste också träda fram och säga hur de vill göra. Vill de ha en ännu mer rättsosäker lagstiftning eller inser de vilka absurda konsekvenser som redan denna lagstiftning har kunnat få?

Esbati och Housset vill också tacka för det stöd de fått under processens gång. Många har hört av sig till Ung Vänster och velat tacka, själva sätta in pengar eller på annat sätt visa sin upprördhet över terrorlistan och dess konsekvenser. Ett upprop som lades upp på Ung Vänsters hemsida har på en dryg vecka undertecknats av 850 personer.

– Det är glädjande, eftersom det är helt nödvändigt med ett medborgerligt agerande för att fortsätta bevaka tillämpningen av den här typen av rättsosäker lagstiftning och stoppa en mycket obehaglig utveckling där demokratiska rättigheter snabbt urholkas.

– Ett av våra viktigaste syften har varit att skapa debatt och medvetenhet kring de här frågorna. Nu hoppas vi att det leder till att fler agerar på olika sätt mot rättsligt godtycke och terrorstämplandet av legitima politisk kamp. Vårt eget arbete går nu vidare och då kommer kampen mot terrorlagar och för det palestinska folkets rättigheter att ha en central plats, avslutar Ali Esbati.

För mer information kontaka
Ali Esbati 0733 706 426
Kristoffer Housset 0739 677 915

Hyckleriets oanade dimensioner

Från Washington breder krigsmullret ut sig över världen. USA samlar sina allierade inför nästa steg i ”kriget mot terrorismen” – ett anfall mot Irak. Bakom retorik och floskler har hyckleriet tagit sig oanade dimensioner.
USA utnämner Irak till en ”ondskans axelmakt”, samma land man i åratal aktivt stödde och militärt upprustade. I sina krigsplaner har man samtidigt allierat sig med diktaturer och förtryckarstater som Saudi-Arabien, Turkiet och Israel.

Man anklagar Irak för att producera kemiska och biologiska stridsmedel, samtidigt som man inte gör någon hemlighet av att man själv producerar exakt samma stridsmedel och bedriver en aktiv militär upprustning både själva och av en lång rad stater som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter och hotar freden i sina näroråden världen över. George W Bush utmålar Irak och Saddam Hussein som det största hotet mot freden i världen. Men för miljoner colombianer, kurder, afghaner, palestinier o.s.v. är snarare George W Bush själv det största hotet.
USA motiverar sina krigsplaner med oklara brott mot FN deklarationer från Iraks sida, samtidigt som man pumpar in militärt stöd i Israel som systematiskt brutit mot FN-deklarationer sen 60-talet.

Att motsätta sig USA:s krig mot Irak innebär inte att man stödjer Saddam Hussein eller hans regim. Men det är inte heller främst den irakiska regimen som drabbats av mer än ett decennium av amerikansk aggression. 1,5 miljoner människor, varav ca 600.000 barn, har dött av svält, sjukdomar och brist på rent vatten orsakade av omvärldens sanktioner. Unicef beräknar att omkring 5.000 barn i månaden dör till följd av sanktionerna, och efter USA:s och Storbritanniens användning av vapen med utarmat uran under Gulf-kriget har cancerfrekvensen sjudubblats och fosterskadorna tiodubblats. Sanktionerna bryter mot mänskliga rättigheter, mot barnkonventionen och mot Genèvekonventionen, som säger att civila inte får svältas som en del i krigsföring. Det är civilbefolkningen om framför allt drabbat av de 110.000 bombflygningar USA genomfört mot Irak sedan 1991. Vi ser idag hur det irakiska folket betalar priset för det korta Kuwaitkriget 1991. Det kommer återigen att vara de som betalar priset för USA:s nya krig i decennier efter att bomberna slutat falla.

Det är inte heller framför allt den irakiska regimen som kommer att drabbas av ett framtida krig. För även om USA plöjde ner miljarder i militär upprustning har man ännu inte tagit fram några bomber som bara träffar terrorister och diktatorer, däremot har man tagit fram utmärkta vapen för att bomba sjukhus, bostadsområden, vattenverk och flyktingkonvojer. Det såg vi i Vietnam, Jugoslavien och Afghanistan. Det kommer vi att få se i Irak.

De politiska motsättningarna hårdnar idag, både nationellt och internationellt. Det går en tydlig skiljelinje mellan oss som försvarar folkrätten och dem som attackerar den. Mellan oss som anser att varje folk har rätten att själva forma sin politik och framtid och dem som anser att den makten ska ligga i slutna styrelserum i USA.

I Sverige leds attackerna på folkrätten av den svenska högern. Vi ser idag hur man använder hela sitt retoriska register för att försvara den nuvarande världsordningen. Vi vet att man kommer ta till varje debattknep bortom hederlighetens gränser för att försvara ett amerikanskt anfall på Irak. I grund och botten handlar det om att försvara det oförsvarbara, försvara en slaktad folkrätt och mord på civila för att tillfredsställa USA:s maktambitioner. Det krävs en folklig opinion som protesterar mot krigsvansinnet, i ett läge när den svenska regeringen vägrar bedriva en självständig utrikespolitik utan lägger sig platt för USA.

Vi kommer inte att stillatigande ignorera nya brott och övergrepp. När USA:s bomber faller lovar vi att finnas på plats på gator och torg för att protestera!

Ung Vänsters verkställande utskott 021010

Upprop – Ett stöd för rättssäkerheten är ett stöd för Palestina

Ung Vänster tar initiativ till ett upprop mot den rättsosäkerhet som kriget mot terrorismen har medfört.

Uppropet är också ett stöd för Ung Vänsters förbundsordförande Ali Esbati och förbundsstyrelseledamoten Kristoffer Housset, som står anklagade för finansiering av terrorverksamhet.

Själva uppropet finns här!

Underteckna gärna uppropet och sprid vidare till dina bekanta.
Bakgrunden till anklagelserna mot Ali Esbati och Kristoffer Housett finns i dessa artiklar:

Vem är terrorist? Nu får vi klarhet!
Bryt mot lagen – stöd PFLP!
Pengar insatta till PFLP
Har vi brutit mot lagen nu?

Intifadan lever – leve intifadan

Två år har gått sedan det palestinska folket inledde sitt uppror mot den israeliska ockupationen –
den andra intifadan hade börjat. Vi har kunnat följa hur den Israeliska repressionen mot den palestinska civilbefolkningen trappats upp under de här åren, hur demoleringar av palestinska hus, avspärrningspolitiken, utegångsförbuden, och brutaliteten mot upproret blivit regel snarare än undantag. Vi har också tydligt sett hur den Israeliska statens djupt rasistiska politik gentemot det palestinska folket befästs i praktiken: Genom raketbeskjutning mot civila bostäder, genom ständiga trakasserier, genom att förneka palestinier rätten att röra sig fritt, genom att förneka dem åtkomst till vård och vatten, genom att dra åt tumskruvarna för att kväva upproret.

Men det palestinska upproret fortsätter, för att grunden till problemet fortsätter.

Upprorets ursprung finns att söka i den militära ockupationen, och i den frustration, och rättslöshet som varit palestiniernas lott under det israeliska förtrycket. Behovet av en folklig motståndskamp är därför inte irrationell, eller missriktad, utan en de facto logisk följd av Israels ockupation.
Vår roll här i Sverige är en viktig del i den kampen.

Ung Vänster har ett klart och tydligt ställningstagande i Palestinafrågan. Vi stödjer det palestinska folkets krav på frihet och rättvisa, mot en israelisk överhöghet, och erkänner intifadan som det palestinska folkets kamp för självständighet och frihet.

Det palestinska uppropet går vidare baserad på viljan att vara fria. Ung Vänster stödjer den palestinska intifadan genom att driva opinionsbildning i Sverige.

Ett fundament i det arbetet är vårt fortsatta bojkottarbete av Israel och israeliska produkter.
Fler produkter måste omfattas av bojkotten, kravet på att Sverige och EU ska införa bojkott måste stärkas och på basplanet måste de fackliga organisationerna engagera sig, för att så ska ske.
Det palestinska folket måste ha en möjlighet att utveckla sin demokrati,

Idag, då Yassir Arafat – palestiniernas folkvalde president – tvingats i husarrest av Israels regering, utan tillgång till el, vatten eller förnödenheter- så kan läget inte tolkas som någonting annat än att Israel ämnar fortsätta med sin repression.

Det som för ett halvår sedan skapade rubriker är nu en icke-nyhet i svenska och västerländska medier, och det här kan inte få fortsätta. För att utveckla och stärka demokratin i Palestina måste ockupationen upphöra.

På årsdagen av intifadan uttrycker vi vårt stöd och solidaritet med det palestinska folket, och deklarerar att vi tänker fortsätta vårt aktiva deltagande i kampen för ett fritt och självständigt Palestina.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 020929

Phalén kräver ministerpost

Joel Phalén, förbundskassör för Ung Vänster och ledamot av förbundsstyrelsen samt verkställande utskottet, kräver nu minst en ministerpost för att stödja en eventuell socialdemokratisk regering. Annars hotar han att istället börja tycka om kristdemokraterna, folkpartiet och centern. I detta läge kommer han även att passivt tycka om moderaterna.

– Minst en ministerpost tycker jag är rimligt med tanke på att jag väldigt gärna vill bli minister, kommenterar Phalén.

Joel Phalén har fått ett bud av (s), som han nu bestämt avvisar. Det innehöll nämligen ingen ministerpost. De uppenbara skillnaderna i politisk uppfattning mellan honom själv och exempelvis kristdemokraterna och folkpartiet viftar han bort, och menar att det nog mycket väl skulle gå att samarbeta. Exempelvis skulle Alf Svensson kunna få ha hand om familjepolitiken och Lars Leijonborg få bli statsminister, eller varför inte integrationsminister. Själv vill han gärna bli vilken minister som helst.

– Jag är väldigt enig bakom kravet att kolla var jag bäst kan få stöd för det jag tycker. Allt annat vore tjänstefel. Dessutom vill jag väldigt gärna bli minister. Vi har bildat lite arbetsgrupper dessutom, jag och de flesta partier, berättar han.

Phalén tror inte mittenalternativet är det bästa alternativet, men när förhandlingarna ändå pågår om regeringsbildande har han inte haft något annat val i egenskap av ministerwannabe än att förhandla för en eventuell medverkan i regering. Hittills har han möts av enbart arrogans och kalla handen av socialdemokraterna, med kontrasten av mittenpartiernas samarbetsvilja.

– Visserligen tycker jag – eller har i alla fall tidigare sagt – att Alf Svenssons familjepolitik är medeltida och att Lars Leijonborg förde fram rasistiska åsikter i valrörelsen. Men det är gammaldags och förlegat att koncentrera på politikens innehåll. Höger-vänsterskalan är en produkt av industrisamhället. I det gröna, postmoderna samhället är det istället annat som är viktigt. Jag menar att alla som vill måste kunna bli ministrar. Eller i alla fall att jag måste bli det.

– En ministerpost, minst, tycker jag är rimligt. Man bör ju betänka, att jag trots allt väldigt gärna vill bli minister. Jag är väldigt enig bakom kravet att kolla var jag bäst kan få stöd för det jag tycker. Allt annat vore tjänstefel, avslutar Phalén.

För mer info kontakta Joel Phalén på 070-3035073 eller 08-6543100.

Vi regerar fett!

Valresultaten är klara. Siffrorna kommer att analyseras av mer eller mindre självutnämnda experter. Ofta är analyserna platta, på gränsen till ren idioti. Valrörelsen beskrivs som att det är just siffrorna på valdagen som bestämmer vad som hänt politiskt. Det är helt fel. Politik är inte matematik. Det finns betydligt djupare saker man behöver förstå och beskriva.

Det kommer att göras ordentliga utvärderingar också på vår kant. Men en sak gör förstås att man kan jubla en smula över själva sifferreslutatet: Vi slapp en borgerlig regering! Det var viktigt, eftersom borgarna gick till val på groteska skattesänkningsförslag och förslag om urholkning av arbetsrätten. Den politiken fick inget ökat stöd i opinonen. Därtill blev det tack och adjö i såväl Stockholms kommun som landsting – de borgerliga experimentverkstäderna får förhoppningsvis slå igen.

Detta är inte rätt läge att kommentera vänsterpartiets valresultat. Man kan alltid önska sig bättre siffror, fastän de här siffrorna gör partiets tredje bästa val någonsin, och partiet kommer att analysera och dra slutsatser. För mig är det viktiga att konstatera vad Ung Vänster gjorde och hur det gick.

Vi har gjort en fenomenal valrörelse. Det gick otroligt bra.

Vår målsättning med valet var att sätta dagordningen för debatterna på skolorna, att lyfta ett konsekvent och konkret konfliktperspektiv och att flytta fram våra positioner både när det gäller vad som sägs i debatterna och när det gäller en starkare organisering. Ett motto har varit att inte föreläsa och predika, utan att organisera och uppvigla. Det har lyckats.

Den politiska debatten på skolorna och bland ungdomar har sett helt annorlunda ut än debatten i övriga samhället. Det är i stor utsträckning vår förtjänst. SSU har tvingats flytta sin retorik en bra bit till vänster. Och konflikten mellan höger och vänster har varit det dominerande grundtemat. Inte nog med det. Den konflikten har – i skarp kontrast till hur debatten har sett ut i övriga samhället – kommit att handla om den avgörande kärnfrågan om vem som vinner och vem som förlorar på politiken, inte om diffusa ”värderingar”. Det är en stor seger. Det har tvingat borgarna att ljuga sig sanslösa på debatt efter debatt. Av det enkla skälet att de flesta människor konkret förlorar på deras politik.

Kanske ännu viktigare är att vi har lyft organisationsperspektivet i debatten. Vi har inte sagt att allting ordnar sig bara man röstar på vänsterpartiet, eftersom det helt enkelt inte är så. Istället har vi sagt och visat på att man tjänar på att organisera sig. Och vi har visat att det är effektivt. Den här valrörelsen har vi delat ut mer än dubbelt så mycket material jämfört med förra valrörelsen, då vi ändå var grymt bra. Vi har – med mycket få undantag – täckt alla de skolor, fritidsgårdar och arbetsplatser vi varit inbjudna till, och därtill bjudit in oss själva till många fler. Det har hänt väldigt många gånger att vi har varit på skolor tillsammans med något enstaka annat ungdomsförbund, medan alla andra uteblivit.

Det är inte så konstigt. Vi spelar liksom inte samma spel. För oss handlar politik inte om något sällskapsspel där vi har röd gubbe och någon annan har blå. För oss är det en livsnödvändighet, själva förutsättningen för att kunna förändra, att organisera sig.

Det har också gett resultat. Flera tusen människor har hört av sig till oss bara den senaste månaden och bett om att få mer information eller att gå med. Det är oerhört mycket viktigare än röstsiffror i valen – även om vi kan konstatera att vänsterpartiet var näst största parti bland förstagångsväljarna (18%) och att vi fick 16% av rösterna i det skolval som arrangerades av organisationen SVEA.

Valet har också bekräftat det vi länge pratat om: att vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. På ett ytligt plan har vi sett hur blockpolitiken förtydligats. Det är bra. Men det går djupare än så. Vi har sett att det finns ett sug efter offensiv vänsterpolitik. Samtidigt har vi sett hur högern blir allt mer reaktionär och blåbrun.

Det mest obehagliga i den här valrörelsen har varit just det senare. Folkpartiet är det parti som gjort mest för att bana vägen för en sådan utveckling. De har vridit den politiska debatten i fascistisk och rasistisk riktning. Moderaternas Bo Lundgren talade redan på valnatten om att folkpartiets framgångar berodde på att de varit ”tydliga med den borgerliga politiken”. Sverigedemokraterna i Sölvesborg uppmanade människor att rösta på folkpartiet. Dessa uttalanden kompletterar bilden. Nu har vi att vänta oss ett läge då borgarna fortsätter att driva på en fascistiskt anstruken utveckling.

Ansvaret för att göra något åt det här ligger hos den breda vänstern. Strategin måste innehålla två delar. Dels behöver vi mobilisera brett mot rasism och för alla människors lika värde. Rasistiska och främlingsfientliga krafter måste mötas av folkligt motstånd. De får inte tro att de representerar folket. Dels behöver vi föra en rejäl vänsterpolitik som minskar klyftorna och tar tag i problemen i människors vardag. För att det ska kunna föras en sådan politik krävs ett tryck underifrån. Vi ska stå för det trycket.

Till sist: En valrörelse är som ett träningsläger för revolutionära praktiker. Vi är många som blivit bättre, som vässat våra klor. Det finns inga genvägar till de kollektiva erfarenheter som vi samlat på oss. Alltså både tack och grattis till alla som på olika sätt arbetat i den här valrörelsen: delat flygblad, varit ute på skolor, hållit bokbord, suttit valstuga, pratat med kompisar, ordnat möten.

Vi har blivit bättre. Men vi kan också konstatera att vi varit otroligt bra – outstanding helt enkelt. Faktum är att vi kan säga det Göran Persson har sagt på valnatten de senaste två valen – fast vi kan säga det i en mycket djupare och viktigare mening: Vi regerar vidare!

Sida 3 av 1012345...10...Sista »