Högerns gymnasiepolitik: vidgade klassklyftor och sänkt ambitionsnivå

Skolminister Jan Björklund presenterade igår direktiven för den kommande gymnasieutredningen. Det står nu klart att man från borgerligt håll tänker sig krafttag för att skolan ska bli ett aktivare verktyg för vidgade klassklyftor, och att man samtidigt sänker den allmänna ambitionsnivån för skolan. Bakåtsträvande, för att sammanfatta med ett ord.

Högerregeringen har uppenbarligen gjort den svårbegripliga ironin till sitt adelsmärke när den presenterar nya förslag. På samma sätt som moderaterna kallar sig "det nya arbetarpartiet" och angrepp på arbetsrätten kallas "förbättrade möjligheter", presenterar nu den regering som har tjatat sig mörkblå om "kunskapsskola" och "högre ambitioner" ett förslag som visar förakt för en modern kunskapssyn och som sänker den ribba som skolsystemet sätter för sig självt.

Det är ingen nyhet att Sverige är ett klassamhälle med stora orättvisor. Skolan kan inte lösa de problemen, men kan hjälpa till att minska dem; vara i någon mån kompensatorisk. Med nedskärningar i den offentliga sektorn har skolan redan fått det svårare att uppfylla den rollen. Men nu vill regeringen göra det ännu sämre. Istället för att skolan ska uppmuntra elever med olika bakgrund att bredda sina perspektiv, så designas nu en skola där barn till akademiker uppmuntras till rent teoretiska studier som ska leda till en framtid med hög status, medan den som har en högre tröskel till teoretiska ämnen ska in i en färdig yrkesfålla tidigt i livet.

Det här är ett uselt och 1800-talsmässigt sätt att se på kunskap. Ung Vänster har länge välkomnat breda ingångar i gymnasieskolan. Men då ska det samtidigt vara så att man integrerar "praktiska" och "teoretiska" kunskaper i högre utsträckning. Modern pedagogik handlar i mycket om just en helhetssyn på kunskapen. Men det är inte modern pedagogik som Jan Björklund är intresserad av. Han och hans regering är intresserade av att skapa ett mer cementerat klassamhälle.

"Det är dags att uppvärdera yrkesutbildningarna i gymnasiet" säger Björklund. Men hans förslag går ut på motsatsen. Han talar om problemen med det Individuella programmet – och de finns! – men så föreslår han att de problemen, att man inte får behörighet att gå vidare och byta spår, istället ska gälla hela yrkesutbildningen. De yrkesförberedande programmen definieras i princip genom att de inte ger behörighet till högre studier.

En framtidsinriktad regering skulle lägga förslag som går ut på att höja ambitionsnivån för skolan, för alla elever i skolan, oavsett vad man har för bakgrund och för framtidsplaner. Det behövs i ett kunskapssamhälle, där människor förkovrar sig gemensamt och arbetar med olika saker. Men istället lutar sig Jan Björklund tillbaka på en urgammal reaktionär syn, där man betraktar arbetarungar som ohjälpligt korkade, och ser en motsättning mellan att vara "duktig med händerna" och att vara "duktig med huvudet". Som om det var så vi var skapta – antingen den ena eller andra sorten. Den gamla högern trodde att kunskapen skulle urholkas om alla fick möjlighet att ta gymnasieexamen. Nu vet vi bättre – det blir många fler som blir kunniga i olika ämnen. Det har hört till arbetarrörelsens stora framsteg att fler – om än långt ifrån tillräckligt många – har kunnat göra egna vägval. Nu blåser major Björklund till strid för en ny reaktionär våg. Det är ovärdigt ett modernt samhälle som strävar mot jämlikhet och större kunskaper för alla.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar