Manifestation till stöd för protesterna i Iran


Ikväll har jag talat på en manifestation till stöd för protesterna i Iran. Mellan 400-500 personer samlades på Gustaf Adolfs Torg i Göteborg för att visa sitt stöd för de pågående protesterna i Iran. Jag sade bland annat,

Mötesdeltagare, vänner av demokrati, rättvisa och människovärde. Iran är i uppbrottstillstånd. Igår demonstrerade uppemot 1 miljon människor mot den sittande tyrannin. Det iranska folket, männen, kvinnorna och ungdomarna som protesterar gör det varken för den sittande presidenten Ahmadinejad eller för hans motkandidat Mousavi. De har strömmat ut till gatorna för att kämpa för sina grundläggande fri- och rättigheter. De erövrar demokratin och tar tillbaka det som regimen har tagit ifrån dem…de tar tillbaka makten över sina liv.
[…]
Vi måste samtidigt fördöma alla försök till utländsk inblandning i det rådande läget. Det har i dagarna kommit upp flera tanklösa, populistiska krav på politiska och ekonomiska sanktioner mot den iranska regimen. Detta på grund av hittills ogrundade rykten om valfusk. Samtidigt vet vi att alla försök till utländsk inblandning gynnar regimen som då har en ursäkt att slå ännu hårdare mot demonstranterna som stämplas som spioner och medlöpare.

GöteborgsPosten rapporterar här.

En blodig måndag

Måndagen blev blodig i Tehran. Flera källor uppger att de paramilitära grupperingarna med nära anknytning till Khamenei har öppnat eld mot demonstranterna. Flera personer har dödats och på nätet hittar jag otäcka bilder och videoklipp på gårdagen. Demonstrationerna uppges ha samlat hundratusentals människor. Av bilderna att döma är uppslutningen och mobiliseringen massiv och kan inte liknas vid något annat under de senaste 30 åren. När jag ser bilden på folkhavet som omringat Meydan-e Azadi påminns jag av bilderna från samma torg under revolutionsdagarna 1979.

Det som sker i Iran är exceptionellt, unikt och viktigt. Folket har rest sig för att göra sin röst hörd och möts med en växande brutalitet från den iranska regimen. Det som händer härnäst är svårt att förutsäga. Mousavis överklagande till Väktarrådet kommer att granskas, en process som förväntas ta minst en vecka. Att Väktarrådet i dagsläget skulle bekräfta Mousavi anklagelser om valfusk är inte troligt. Styrkeförhållandena på gatan, mellan demonstranter och regimens paramilitärer, är nog avgörande. Regimen kan komma att göra eftergifter för att skicka ut lugnande signaler till alla de som nu bestämt sig för att fortsätta demonstrera. En sådan signal försökte Khamenei skicka ut när han beordrade Väktarrådet att undersöka valresultatet. Ett troligt scenario är att Väktarrådet drar ut på processen med förhoppningen att oron avtar innan rådet ger sitt besked, som jag förväntar mig vara till stöd för Ahmadinejad. Igår kväll redovisade den statliga televisionen detaljerade röstsiffror för de olika provinserna och städerna. Enligt dessa siffror står Ahmadinejad som segrare.

Rörande anklagelserna om valfusk så har Esbati grävt lite i detta.

Omvärldens reaktioner är än så länge avvaktande. Det tycker jag bra. Alla påtryckningar och fördömande kommer att spela regimen i händerna när den kan anklaga demonstranterna för att springa utländska intressens ärenden. Med detta som bakgrund är blir jag oroad och förbannad när jag läser två unga socialdemokrater, Maryam Yazdanfar och Ardalan Shekarabi, som kräver att Sverige och EU inte ska erkänna valresultatet. Det är sannerligen kontraproduktivt med sådana populistiska krav om dessa två politiker i Sverige anser sig stå sida vid sida med alla dem som faktiskt befinner sig i landet och demonstrerar med sina liv som insats. Vi får hoppas att den svenska regeringen och Carl Bildt helt enkelt håller tyst och låter det iranska folket bestämma sitt eget öde.

Några länkar till bilder och videoklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=9_hr7G4At84
http://www.youtube.com/watch?v=inEpnZIYVAQ
http://www.iranianuk.com/article.php?id=38529
http://www.flickr.com/photos/mousavi1388

Läs också Robert Fisk i the Independent.

Andra som bloggat: Esbati, Det Progressiva USA
I medierna: Newsmill, DD, SVT, Expressen, GP, Metro, SvD, Sydsvenskan, DN, AB

Prickade rätt!

Jag ser att jag lyckades pricka rätt på valdeltagandet i Europaparlamentsvalet. Men en decimal till och med! Min bedömning var 45,5 % och så blev det ju också. Lär mer här!

Bonusar och vinstintressen i vården – dags att dra i nödbromsen!

Josefin Brink skriver idag i Aftonbladet om vinsthunger och sjuka bonussystem i vården.

Vi är övertygade om att de allra flesta läkare tar läkaretiken på allvar och sätter patienten i främsta rummet, men själva möjligheten att tjäna mer pengar genom att snabba på besöken riskerar att urholka förtroendet för läkarkåren och sjukvården i sin helhet. Vi medborgare ska inte ens behöva misstänka att något annat än hälso- och sjukvårdslagens princip om vård efter behov är det som styr vårdpersonalens arbete.
Tyvärr är inte de bonusar som nu uppmärksammats något isolerat fenomen. De är en naturlig del av den övergripande borgerliga sjukvårdspolitiken där vinstmaximering och marknadsprinciper är drivkrafter i vården. Regeringen har infört ett obligatoriskt vårdval som tvingar landstingen att låta vårdföretag öppna vårdcentraler var de vill och få del av våra
skattepengar.
De privata vårdbolagen fungerar precis som alla andra företag; driver sin verksamhet på det sätt som maximerar den ekonomiska vinsten. Två konsekvenser av det är tydliga i Stockholm där privatiseringarna gått allra längst; Dels etableras de flesta privata vårdcentraler i områden där folk är friska och välmående, medan vården skärs ner i områden med hög ohälsa och låga inkomster. Dels försöker vårdbolagen öka antalet patienter per dag och minska antalet provtagningar och annat som kostar pengar. Bonuslönesystemet är en logisk konsekvens av denna jakt på största möjliga vinst.
Det är dags att dra i nödbromsen.

Läs hela här.

Vi stödjer vår statsminister!

Snart står vår statsminister inför rätta. Efter att i bästa civil olydnad-anda dröjt med att införa EU:s datalagringsdirektiv, som innebär att all vår data-och teletrafik lagras i ett halvår, dras han nu inför EG-domstolen. Den som inte rättar in sig i leden stäms, för som goda EU-medlemmar måste Sverige övervaka medborgarna.

Nog för att de borgerliga partierna röstade för direktivet i EU – men att stå för det på hemmaplan vågar man inte när opinionen och valresultatet talar sitt tydliga språk. Folk vill inte ha mer övervakning, och nu är det bara att hoppas på att regeringens rädsla för folkviljan är större än rädslan för gubbväldet i Bryssel.

Stå på dig, Fredrik Reinfeldt, och visa att det inte bara handlade om att slippa frågan i EU-valrörelsen från din sida! Du har ett gyllene tillfälle i och med Sveriges ordförandeskap i EU i höst. Ung Vänster stöttar statsministern under det hårda trycket från EU-byråkraterna. Använd din röst i Europa för att stå upp för mindre övervakning och mer demokrati -vi hejar på dig!

För mer information

Elisabeth Biström, informationsansvarig för Ung Vänster
elisabeth.bistrom@ungvanster.se, 070-203 82 04

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster
ida@ungvanster.se, 0738-24 12 13

Underkänt, Leijonborg!

Förra veckan klubbade riksdagen igenom att kårobligatoriet ska avskaffas från och med sommaren 2011. Det är ett slag mot inflytande och trygghet, helt i linje med regeringens tidigare attacker på fackföreningar och unga.

Kårobligatoriet har möjliggjort studentkårer på högskolor som bevakat och tillvaratagit studenternas intressen – man har varit garanten för ett studentinflytande värt namnet. En kår som är beroende av förhandlingar med lokala lärosäten är ingen granskare, och en okritisk studentrörelse förbättrar knappast undervisningen eller studenternas studiesituation!

Enligt regeringens egen utredning skulle ett nationellt bidrag på drygt 300 kronor per student och år vara nödvändigt för att garantera kårens överlevnad och möjlighet att jobba oberoende. När förslaget nu klubbats igenom har Leijonborg och hans kompisar minskat den summan med en tredjedel. Tydligare än så kan man inte göra det; studentinflytande och oberoende kårer är inte regeringens grej.

Regeringen lovade inför valet 2006 att studiemedlet skulle höjas och studentinflytandet bevaras. Satsningar som skulle ge fler möjligheter att studera och att kunna koncentrera sig på sina studier, utan att behöva jobba vid sidan av. Åtgärder som blir ännu mer nödvändiga i en finanskris vi måste utbilda oss ut ur! Istället försöker man nu svälta ihjäl såväl studenter som deras organisation.

Ung Vänster vill ge Lars Leijonborg hemläxa. Det är enkel matematik, det saknas ändå 200 kronor. Gör om – gör rätt!

För mer information

Elisabeth Biström, informationsansvarig för Ung Vänster
elisabeth.bistrom@ungvanster.se, 070-203 82 04
Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster
ida@ungvanster.se, 0738-24 12 13

Oklart läge i Iran

YouTube Preview Image

Times ONLINE skriver om en ”vallokalundersökning” där Mousavi fick 58% av rösterna!

Sitter hemma framför TV:n och kollar på Islamic Republic of Iran News Network (IRINN). Det rapporteras från oroligheterna. Den statliga televisionens linje är följande:

De lagliga protesterna mot valresultatet, arrangerade av en av Ahmadinejads motkandidater (Mousavi nämns inte alls), urartade när opportunistiska grupper tog till våld. Det påpekas att utländska medier utnyttjat läget för att attackera det iranska folkets vilja. Rapporterna varvas med intervjuer med boende i Tehran som tar avstånd från attackerna med motiveringen att demonstranterna attackerat offentliga byggnader, kontor och affärer. Tehrans polismästare säger i ett kort inslag att ett 20-tal demonstranter arresterats eftersom de har uppenbara kopplingar till ”välorganiserade främmande element som planerat våldsamheter oavsett valresultat”.

I ett annat inslag hånas det låga valdeltagandet inom EU. Röstdeltagandet i det iranska presidentvalet var 85%.

Ovanstående har jag alltså snappat upp från den iranska statliga televisionen. Inget är att lita på men det ger en bra bild av de stämningar som råder inom de sektorer som regimen kontrollerar. Jag har ännu inte lyckats hitta några tillförlitliga uppgifter som bekräftar förekomsten av valfusk. Det är förstås möjligt och mycket troligt, i synnerhet när utländska valobservatörer inte släppts in i landet och med tanke på de konservativa krafternas dominans inom statsapparaten.

Ahmadinejad har i alla förklarat sig som vinnare. Detta har firats under ett massmöte i Vali-Asr. Samtidigt har Mousavi i ett brev (en engelsk översättning finns att läsa här) riktat mot väktarrådet begärt att valet ska ogiltigförklaras. Flera medier rapporterar att regimen arresterat eller åtminstone kallat till sig över 100 framträdande reformister.

Jag kan rekommendera denna sida (finns också som Twitter) med inofficiella rapporter inifrån Iran. Man ska nog inte lita för mycket på vad som skrivs där men flödet kan fortfarande vara intressant att följa . Här är en annan Twitter-sida, twitter.com/iranbaan, med uppdateringar på persiska.

Andra som bloggat: Det Progressiva USA 1, Det Progressiva USA 2
I medierna: AJ 1, AJ 2, AJ 3, Guardian, AB, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2, DN, SVT, Expressen

Fuskar Ahmadinejad?

Ja, flera rapporter påstår det. Det återstår att se om dessa rapporter har någon sanningshalt. Jag tror att det blir svårt för Mousavi att med hänvisning till valfusk ändra på läget. Makten ligger hos ledaren med stort L.

Själva rapporterna om valfusk skadar det iranska samhället som under de senaste månaderna mobiliserats. Anhängare till Mousavi har trott på förändring och det infekterade läget kan leda till protester med allvarliga sammandrabbningar som konsekvens.

Läs mer hos Det Progressiva USA.

Andra som bloggat: Esbati 1, Esbati 2, Det Progressiva USA, Ahmadinejad
I medierna: SVT, AB, DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, Independent

Status quo och rörelse i Iran

Det är två delvis motsägande begrepp som jag tänker använda som inramning av presidentvalet i Iran – status quo och rörelse.

Ahmadinejad vann valet. Jag har inte i detalj följt valkampanjen för att kunna uttala mig om huruvida resultatet var väntat eller ej men jag konstaterar att det iranska politiska systemet, ”demokratin inom teokratin”, innebär vissa svårigheter och begränsningar för kandidater som ämnar utmana de två politiska block av ”konservativa” och ”reformister” som har dominerat det politiska landskapet det senaste decenniet.

Samtidigt har presidentvalkampanjen kännetecknats av några saker som är värda uppmärksamhet.

Internetvågen har tagit Iran med storm. Ali Esbati har skrivit om internetkampanjer, Youtube och annat som numera alltså inte är något unikt för vare sig Obama eller de svenska partiernas valkampanjer. Iran är ett land med en ung befolkning som är trotsig nog för att utforska ”the wonders of internet”. Bloggosfären är i ett tillstånd av kontinuerlig expansion. Då och då stöter de flitiga internetanvändarna på hinder, exempelvis myndigheter som i enlighet med symbolpolitikens regler blockerar Facebook för att sedan upphäva blockaden igen. Med tanke på EU:s inriktning på internetområdet och den svenska regeringens ovilja att släppa den digitala informationen fri så är det snarare vi i Sverige som närmar oss iraniernas nivå av begränsad internetfrihet än iranierna som tar steget mot en mer liberal internetframtid.

Det två kandidaterna Ahmadinejad och Mousavi är intressanta. Efter uppmaning från Ali tog jag mig tiden att se slutdebatten mellan de två kandidaterna. Det var bra TV. Retoriken skiljer sig väsentligt mellan de två. Ahmadinejad pratar som och för ”mannen på gatan” medan Mousavi har uppenbara problem med att inte framstå som den etablerade politiker han i praktiken är. Påminner om striden mellan Bush och Kerry. Bush hade pengarna och makten men lyckades ändå underblåsa förakt för Kerrys intellektuella östkuststil. ”Mannen på gatan”-faktorn kan inte underskattas.

Jag måste säga att det är svårt att utkristallisera den faktiska politiska skiljelinjen mellan de två kandidaterna, bortsett från det faktum att de tillhör två olika politiska läger och att Mousavi vill tona ner Irans motsträviga rykte i väst. Bortsett från detta, har Ahmadinejad på ett utmärkt sätt utnyttjat de utrikespolitiska frågorna för att framställa sig själv som den kandidat som försvarar Irans (och därmed det iranska folkets) intressen gentemot omvärlden (läs USA och Israel). Utifrån resonemang om nationellt självbestämmande gällande kärnenergiprogrammet, läget i Irak, ockupationen av Palestina och relationerna med arabländerna i regionen lyckas Ahmadinejad utmåla Mousavi till en kandidat som kommer att sälja ut Iran till utländska intressen. Otroligt effektivt och förmodligen helt avgörande för valets utgång. Min bedömning är att även ”moderata” iranier har attraherats av Ahmadinejads budskap om att Iran inte ska vika sig för utländska påtryckningar, i synnerhet när det gäller landets kärnenergiprogram som de facto är en rättighet som alla länder verkar åtnjuta förutom Iran.

Slutligen och i anslutning till ovanstående, måste jag poängtera att Irans inrikespolitik är i allra högsta grad avhängig utrikespolitiska förhållanden. Det gäller såväl regimens repressionsgrad gentemot befolkningen och demokratirörelsen som styrkeförhållandena mellan ”konservativa” och ”reformister”. Obamas civilatoriska handslag var en faktor som flyttade fram Mousavis position samtidigt som västvärldens fördömanden av valresultatet och den allmänna besserwissermentaliteten har gett regimen tillfälle att idag slå ner på anhängarna till Mousavi.

Uppdatering:

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Andra som bloggat: Esbati 1, Esbati 2, Det Progressiva USA, Ahmadinejad
I medierna: SVT, AB, DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, Independent

Stanley McChrystal, en ganska snäll kille

USA:s blivande högsta befälhavare i Afghanistan lovar att försöka döda färre civila framöver. Det var ju himla snällt. Men med risk för att låta som en gnällspik: hur skulle det vara om man tog och slutade helt?

Sida 3 av 712345...Sista »