Grattis Popkollo – årets feminister!

Idag delades Ung Vänsters feministpris ut, till Popkollo, som bland annat ordnar musikkollo för tjejer. Ida delade ut priset till representanter för popkolloföreningar från Katrineholm, Hultsfred och Botkyrka. Stort grattis till feministpriset!

____________________
I medierna: SR, Metro, Skånskan

Popkollo fick feministpris

Den 9 mars delades Ung Vänsters årliga feministpris ut till årets pristagare Popkollo. Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson delade ut priset till representanter från Popkolloföreningar från Katrineholm, Hultsfred och Botkyrka. Stort grattis till årets feministpristagare!

Läs också: "Ung Vänster delar ut feministpris till Popkollo "

 

 

Farsartat klassförakt

Efter att jag råkade höra Kristdemokratiska Studentförbundets text om jämlikhet på OBS i P1 inser jag att jag själv är en stjärna när det handlar om radioteater.

De har också riktigt fräscha kommentarer om jämlikhetens betydelse:

”Vissa killar och tjejer kämpar från tidig morgon till sen kväll, läser till dubbla eller tredubbla examina och provar i tidig ålder på att leva i olika världsdelar. Samtidigt tillbringar andra en stor del av den lediga tiden i soffan framför dokusåpor. De är helt övertygade om att 11 september iscensattes av Bush-administrationen och har Aftonbladets nättjänst som enda koppling till omvärlden.”

Min text om jämlikhet på OBS i P1 blev inte publicerad i sin helhet. Därför passar jag på att lägga upp hela här nu.

Kejsaren är faktiskt naken
Sverige har förändrats. Välfärdsprojektet som skulle bygga Sverige mer jämlikt bromsades in och stannade av, för att nu göra en tvärvändning och köra i direkt motsatt riktning. Mina föräldrar och morföräldrar fick uppleva ett Sverige som hela tiden förändrades till det bättre. Utbildningssystemet byggdes ut, barnomsorgen gjorde att både kvinnor och män kunde arbeta och arbetsplatserna blev tryggare och bättre. Jag tillhör den första generationen, i modern tid, som får se Sverige förändras till det sämre.

Jämlikhet och ojämlikhet är inga abstraktioner, de går att finna i statistiken, i siffror och tal som berättar för oss hur inkomstskillnaderna ökar människor emellan, om hur de ekonomiska orättvisorna växer, inte bara i Sverige utan i hela världen. Förresten behöver man knappast ens statistiken för att hitta ojämlikhetens spår, den har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva. I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och de som på allvar bryr sig och påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som de palestinska barnen, männen och kvinnorna som lever under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under sin levnadstid.

Jag förundras över att dessa fakta, mina självklara påståenden, ja själva människan, ständigt ifrågasätts. I det politiska samtalet får man trots att alla inblandade parter egentligen vet hur det står till, ofta börja med att bevisa att det överhuvudtaget finns ojämlikheter. Eller så klär andra det ojämlika i nyspråk, fredsbevarande styrkor istället för krig, arbetslinje istället för jakt på sjuka och arbetslösa, eller valfrihet istället för privatiseringar och utförsäljningar.

Dom hoppas väl på att ingen ska våga påpeka att kejsaren, faktiskt, är naken. Missförstå mig inte, jag påstår inte att det inte finns saker som är bra i Sverige, saker som man borde bygga vidare på. Som gör landet mer jämlikt. Men alldeles för länge har vi fått se hur det får stå tillbaka och hur det istället dras ner och försämras. Ojämlika samhällen är ingen naturlag, även om de som påstår att kejsaren är påklädd försöker intala oss det. Försöker ibland till och med få oss att tro att det är det ojämlika som är samhällets själva drivkraft. Att förhoppningen om att få stå högst upp på trappan och titta ner är det som driver människan och utvecklingen framåt. Jag tror inte på det. Det går att göra annorlunda, det går att bygga landet mer jämlikt.

Mellan storstadens lyxvillor och hyreslängorna skiljer det i praktiken bara några kvarter. Ändå upplever människor det som att de lever på olika planeter. Att vi mår bättre, har bättre hälsa och är lyckligare i samhällen med hög jämlikhet är egentligen ganska självklart. När människor kan se sig själv i andra, förstår de också varandra bättre.

Ung Vänster delar ut feministpris till Popkollo

Varje år i samband med internationella kvinnodagen delar Ung Vänster ut ett feministpris. Priset syftar till att uppmärksamma en person, organisation eller händelse som under året påverkat debatten eller drivit fram konkreta förändringar i arbetet för ett jämställt samhälle. I år går priset till Popkollo, som bedriver kurser och musikkolloverksamhet för tjejer. Motiveringen lyder:

Kultur och musik är starkt präglat av genusföreställningar. Medan killar kan starta ett hårdrocksband, en hiphopgrupp eller ett popband, heter det oftast att tjejer spelar i "tjejband", oavsett genre. Tjejer ges mindre utrymme och uppmuntran att utöva kultur och skapa musik. Det läggs mindre resurser på tjejers fritidsverksamheter överlag. Allt detta utmanar organisationen Popkollo, som genom sitt arbete möjliggjort för hundratals tjejer att göra musik, stärka varandra och leva ut sina drömmar. Popkollo är ett lysande exempel på den ljuva musik som uppstår när tjejer går samman och hävdar sin rätt att synas och höras. För sin inspirerande feministiska gärning, får Popkollo Ung Vänsters feministpris 2010.

För mer information, kontakta:

Ida Gabrielsson,
ida@ungvanster.se, 0738-24 12 13

Elisabeth Biström, informationsansvarig
elisabeth.bistrom@ungvanster.se, 070-203 82 04

Ida om jämlikhet

Ida var med i OBS i P1 tidigare idag och pratade om jämlikhet, med utgångspunkt i Wilkinson/Picketts ”Jämlikhetsanden”.

Här kan du lyssna på inslaget. Ida är med en bit in i programmet.

Du kan också läsa Idas text ur programmet; ”Kejsaren är faktiskt naken” här.

Ida i Nyhetsmorgon i morse

Imorse steg jag upp tidigt för att se Ida debattera i Nyhetsmorgon. Ämnet var skola och utbildning och Idas motdebattör var LUF-ordföranden Adam Cwejman. Kolla in debatten här:

En vända till om pigavdraget

Pigavdrag, pigavdrag. Det talas knappt om annat just nu. Jag har redan skrivit lite om det. Thaher också. Men jag tar det en vända till.

Efter att Miljöpartiet och Socialdemokraterna slirade lite i frågan, men till slut landade i den rimliga hållningen att en rödgrön regering kommer att avskaffa subventionerna för hemarbete, har medier – och förstås politiska motståndare – gått loss som hungriga vargar på framförallt Socialdemokraterna. Den ena angreppsstrategin har varit en opinionsmätning som visar att många vill ha kvar pigavdraget, en annan har varit att visa upp bristfällig statistik från arbetsgivarorganisationen Almega och en tredje, den mest kvällstidningsjournalistiska, har varit att gräva fram ett gäng höga socialdemokrater som använder avdraget och visa upp dem som hycklare.

Först vill jag kommentera siffrorna från Almega, som irriterande nog ogranskat och okritiskt visades fram av många medier igår. Almega försöker påskina att det är låg- och medelinkomsttagare som får ut den största delen av skattereduktionen, och tittar man på deras siffror ser det vid en första anblick ut så. Det handlar dock, som den här bloggen förtjänstfullt visat, om ett trixande med statistiken. För samtidigt som ungefär halva befolkningen har en inkomst som enligt Almegas siffror räknas som låg (upp till 200 000 kr/år), är det bara sex promille av alla i den gruppen som använt sig av avdraget. Bland höginkomsttagarna (enl. Almegas definition de som tjänar mer än 499 000 kr/år) däremot har hela sju procent gjort avdrag för hushållsnära tjänster. Höginkomsttagarna är mycket färre, men många fler i den gruppen använder sig av den här skatteförmånen. Som sagt – pigavdraget gynnar de rika.

Vid sidan av Almega-siffrorna så var den heta vinkeln igår att visa fram kända socialdemokrater som använt avdraget. Jag känner mig kluven inför det. Å ena sidan håller jag helt med Josefin Brink (v) om att det kan uppfattas som hyckleri att vara mot en politik, som man sedan drar nytta av privat. Hon har rätt i att det riskerar öka politikerföraktet. Å andra sidan är det en märklig sak att förvänta sig att socialdemokrater inte ska följa de skatteregler som gäller. Det viktiga tycker jag inte är om de personligen använder sig av lagenliga avdrag – det viktiga är att de röstar för att avskaffa dem i riksdagen, så att vi blir av med pigavdraget och kan lägga pengarna där de behövs – till exempel på hemtjänsten.

Nå, hursomhelst. Det jag egentligen ville komma fram till i det här inlägget, var att länka till den här artikeln. Det är Ulla Johansson, pensionerad städerska och hembiträde som skriver så att det hugger till i maggropen. Hon sätter saker i ett perspektiv som hittills saknats i debatten, och ställer också relevanta frågor om vilken slags arbetsmarknad och ekonomi vi ska ha i framtiden.

”Jag vet. För i motsats till alla dessa som uttalar sina okunnigheter i städdebatten har jag arbetat som hembiträde. Och som städare. Känt tröttheten. Och känt av att stå längst ned på den sociala stegen. I ett förhållande där även en hygglig arbetsgivare vet sig socialt överlägsen. Och visar det. Det känner städaren hos den kvinnliga civilingenjören. Civilingenjören som vi ska tycka synd om i hennes ”stressade livssituation”.

Men jag vet vem jag verkligen tycker synd om. Eftersom jag som hembiträde upplevt hur medelklasskvinnan som var min ”matmor” skrek ”pigpatrask” åt mig när jag agerat på ett sätt hon ogillade. Då arbetsmarknaden – bristen på jobb – ser ut som den gör i dag, är det åter fritt fram att hunsa anställda. Och det kommer att ske. Tro inte annat. Under medelklasshemmets tak kan arbetsköparen agera som hon behagar. Fackföreningen och dess skydd är långt borta.

Olika socialdemokrater pläderar nu öppet för avdraget för hushållsnära tjänster. Bland annat får vi höra att vi nu har ett tjänstesamhälle och att denna typ av arbete – städning – ska ersätta arbeten i industrin. Men tror verkligen de som slåss för RUT-avdraget att vi kan konkurrera på världsmarknaden med städarbete? Hur okunnig får en politiker vara? Vi kan sälja dataprogram, nanoteknologi, nya smarta produkter. Men inte städning. Inte heller skoputsning.”

Läs hela här.

____________________________________

Andra på ämnet: Flamman & Flamman

#failure


I retoriken:

I praktiken:

Fler som bloggat: Alliansfritt Sverige


Sida 3 av 41234