Läs Sjöstedt om EMU och EU-överstatlighet

Från EU-kommissionen har det börjat talas om en radikal åtgärd för att få EMU-projektet att börja fungera: man vill få rätt att förhandsgranska Euroländernas budgetar innan de får genomgå demokratisk behandling och beslut i ländernas parlament. Om förslaget blir verklighet är utan tvekan ett tydligt steg mot en europeisk stat taget.

Läs Jonas Sjösteds kommentar till förslaget; ”Med euro ska superstaten byggas”.

”I denna utveckling finns en logik. Euron kan knappast fungera på sikt om inte EU ges mer makt över den ekonomiska politiken. I praktiken blir det ett stort kliv in i Europas Förenta Stater. Där kan grekiska arbetare protestera bäst de vill. Bland de icke folkvalda i EU-kommissionen kommer knappast någon att lyssna på dem.”

Se också Aktuellet från igår, där Lars Ohly debatterar EMU mot Jan Björklund. Ca 14.39 in i programmet börjar debatten.

Regeringsråd för mer vinstslöseri

Regeringen är i färd med att dra igång ett ”Välfärdsutvecklingsråd”, som ”ska ge regeringen stöd i frågor som rör utveckling av välfärden med fokus att förbättra förutsättningarna för valfrihet, entreprenörskap och innovativt företagande”, som man skriver på hemsidan. Det hela klingar illavarslande.

Rådet ska ledas av Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen. I styrelsen återfinns vårdföretagsjättarna Capio och Attendo, som ägs av riskkapitalbolag, vilkas intresse ligger i att generera utdelning till sina ägare genom att skicka våra skattepengar ner i deras välfyllda plånböcker. År 2008 gick de sex största vårdbolagen med 1,2 miljarder i vinst – pengar som annars hade kunnat gå till att anställa fler vårdbiträden och undersköterskor. Sådant vinstslöseri är resultatet av privatiseringarna av välfärden, hur gärna man än vill klä eländet i positivt klingande ord som valfrihet och ”innovativt företagande”.

Ett ödmjukt brev till bostadsminister Mats Odell


Hej
Mats!

Jag ser att du skriver i Svenska Dagbladet idag. (Jag noterar att du undertecknar artikeln med ”andra vice ordförande för Kristdemokraterna” och inte med din ministertitel. Är det för att det gått dåligt med din regerings bostadspolitik som du väljer bort titeln måntro?) Hursomhelst, jag råkar veta att det är du som är ansvarig för det här landets bostadsförsörjning, så jag skulle vilja säga några saker med anledning av din artikel. Först: det är bra att du uppmärksammar att vi har bostadsbrist. Det var på tiden.

Men jag tycker att det är synd att du inte verkar vilja lösa problemet, utan att du istället konstaterar att det ”är svårt nu och värre kommer det att bli”.

Det känns inte särskilt lovande eller hoppingivande.

Sedan skriver du om Norge som ett positivt exempel, eftersom unga bosparar mer där än här. Det vill du att vi också ska göra. Men du måste ha missat att bostadsmarknaden i Norge, åtminstone i storstäderna är en katastrof. Anledningen att fler sparar för att kunna köpa en bostad, är att där finns erbarmligt få hyresrätter och att hyrorna är mycket höga. Den norska bostadsmarknaden bygger helt enkelt inte på samma modell som den svenska. Istället för att flytta till ett eget hem, måste norska ungdomar ofta bo i så kallad ”hybel”, som innebär att man hyr in sig hos en familj. Jag minns att du tidigare förfäktat den idén. Jag skulle å min, och andra unga människors vägnar, vilja betacka mig det systemet. Jag ska förklara varför.

Det låter ofta på dig och andra borgerliga politiker i den bostadspolitiska debatten som om unga ställer för höga krav på boendestandard – och att vi som vill att bostadsbristen ska byggas bort, på samma sätt kräver någon slags orimlig lyx för ungdomar. Resonemanget provocerar mig. För det blir alltmer tydligt att ert projekt går ut på att omdana den svenska modellen på bostadsmarknaden, inte bara genom att ge marknaden mer fritt spelrum (läs: höjda hyror), utan också genom att sänka standarden på bostäderna, åtminstone för unga. En tudelad bostadsmarknad, med en normal standard för äldre, väletablerade människor och sämre lägenheter för unga. Eller boende i källaren hos någon villafamilj. Detta i kombination med förslag om statligt reglerade lönesänkningar och ännu otryggare anställningar för unga får mig att undra kring, och bäva inför, vad det är för slags liv ni i alliansregeringen vill att unga ska få leva? Vi ska kunna sägas upp från en dag till en annan, kuska runt mellan korta jobb, med ännu lägre löner än idag och vi ska bo… ja, hur? Var?

I valet kräver Ung Vänster att bostadsbristen ska byggas bort. Det är den enda lösningen som är rimlig. För att det ska ske, krävs att staten åter inför subventioner som de din regering avskaffade, med följden att byggandet störtdykt under alliansregeringens tid.

Ung Vänster kräver att alla ska kunna flytta hemifrån efter gymnasiet. Vi pratar inte om att flytta till en våning på Östermalm eller en pittoresk högt-i-tak-trea på Södermalm. Det duger fint med någon slags normal lägenhet ser du. En tvåa med ett riktigt kök, det är vad som står högst på ungas önskelista enligt en rapport från SABO.

En egen bostad är inte en lyx, det borde vara en självklarhet. Det handlar om att få bli vuxen. Rätt enkla saker egentligen, Odell. En lägenhet. Ett jobb. Möjlighet att planera sitt liv, kanske åka på semester till sommaren. Sådana saker som din partiledare brukar prata om att ”verklighetens folk” gör. Hördu, Odell, vi unga vill också vara verklighetens folk. Ett jobb. En bostad. Ska det vara så svårt?

Mvh/

Elisabeth Biström

En ung bostadslös generation

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) har gjort en rapport om ungas situation på bostadsmarknaden som innehåller många matnyttiga uppgifter. Ett litet axplock:

  • De närmaste åren kommer 640 000 ungdomar att vilja flytta hemifrån
  • Nästan varannan kommun har bostadsbrist
  • Nybyggnationen är nere på den lägsta nivån på tio år och det planerade byggandet är lägre än behovet
  • Hälften av 20-27-åringarna har egen bostad, vilket är en minskning med 6 procent sedan 2007
  • Var femte ungdom är mambo och 9 av 10 mambos vill flytta hemifrån det närmaste året
  • De flesta som vill ha en egen bostad, vill helst ha en hyresrätt
  • Var fjärde ungdom mellan 20-24 år klarar inte att betala boendekostnaderna med sin egen inkomst
  • Var tredje ungdom som har ett eget boende har en inkomst som ligger under normen för socialbidrag
  • Mellan hösten 2008 och hösten 2009 ökade antalet högskolestudenter med 20 procent. Det innebär större efterfrågan på bostäder. Samtidigt har byggandet av studentbostäder minskat.

Alliansregeringen har visat sig fullständigt ointresserad att göra någonting åt bostadsbristen. Snarare har de förvärrat den, genom att avskaffa stödet för byggande av hyresrätter och underlättat ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Tur att vi kan byta bostadspolitik om 130 dagar.

Idas hälsning till Vänsterpartiets kongress


På Vänsterpartiets kongress i helgen, höll Ida Gabrielsson en hälsning från Ung Vänster. Se den här på SVTPlay!

Talet i text:

”Kamrater, Vänsterpartiets kongress genomförs under parollen håll ihop. Och visst måste vi som vill bygga landet mer jämlikt hålla ihop. Vi har en borgerlig regering som gör allt för att slita sönder, splittra och dela upp.

Sverige har förändrats och för att dölja detta kläs det ojämlika i nyspråk. Fredsbevarande styrkor istället för krig och ockupation, arbetslinje istället för jakt på sjuka och arbetslösa och valfrihet istället för privatiseringar och utförsäljningar. Regeringen koketterar i ord med sin förståelse för vanliga människors problem och verklighet men levererar i handling den ena storkovan efter den andra till den ekonomiska eliten.

Överklassen håller ihop och Sverige har förändrats till det sämre.

Kamrater, utanför den här salen råder massarbetslöshet och den generella välfärden läcker som ett såll. Fjättrad vid skammens påle ska den vara som i högerns Sverige är sjuk, saknar arbete eller behöver extra stöd. Misstänksamheten människor emellan är högerns bästa vän. Medan ett återskapande av solidariteten är arbetarrörelsens viktigaste försäkring.

Det finns ett trängande behov av en politisk debatt som går på djupet, som skapar ett sammanhang i den tid som annars kännetecknas av det direkt motsatta. Vi måste bygga ett samhälle som håller ihop, som hänger ihop, ett samhälle där människor kan se sig själva i andra. Det behövs en gemensam trygghet för individens frihet.

Jag ska läsa några rader ur Stig Sjödins dikt ”Ordet och Friheten”

Jag går inte in i kyrkor med det
och träffar det sällan där de behändiga,
knyppelsnabba arrangerar fest.
Men där två är tillsammans kan ordet
uppstå och blåsa sin ande in i världen.
Jag påminner dig om hur det stavas.
Frihet.

Kamrater, högern försöker intala oss att friheten är omöjlig att vinna. Dom vill få oss att tro att ojämlika villkoren vi alla lever under är av naturen givna. Men det får vara nog nu. Ett eliternas projekt är ett skört samhällsbygge om folket blir upprörda och förbannade. Den 19:e september är den första anhalten i frihetskampen – då kastar vi tillsammans ut högern från regeringstaburetterna i Rosenbad.

Kamrater, den socialistiska och feministiska övertygelsen den överger vi aldrig. Vi får ofta frågan hur vi kan vara socialister, ömsom beskrivs det som utopiskt drömmeri ömsom som en diktatorisk realitet. Vårt svar är enkelt. För oss är det inget av det. Den socialistiska och feministiska kampen, är i grunden en kamp för människans frihet. Och därför frågar vi oss istället, när motståndarna använder det som några slags skällsord, hur kan man vara någonting annat? Hur kan man vara någonting annat när klass och könsorättvisorna bokstavligen kröker kroppar och etsar sig fast som ett märke hos människor som inte äger sig själva.

I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och dom som på allvar påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som dom palestinska barnen, männen och kvinnorna som står ut under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under vår levnadstid. Kamrater, vår kamp handlar om ett i grunden annorlunda samhälle och vi vägrar att tro att det som nu är det rådande måste vara den enda vägens politik.

Frihetslängtan kan vara dubbel kamrater. Vetskapen om att man inte äger den förlamar, förvanskar och fördummar. Människors längtan efter trygghet och frihet begravs under vanmaktens täcke och tilltron till att det går att förändra har fått sig en kraftig törn.

Jag läser ur ”Kolskjutaren” av Stig Sjödin

Han är en av de tysta, stillsamt grå
som aldrig gör väsen kring sin person.
Han sköter sitt arbete mekaniskt,
talar aldrig på möten, syns inte ute.
Hans vedbod är renare än ett apotek
och ordnad efter stränga mönster.
Han fostrar livet till att gå
i invanda banor och han tycker illa
om helgdagar mitt i veckan.
Han skjuter kol till ugnarna
och tycker att det är likgiltigt
vem som gör det.
På honom bygger man samhällen.

Kamrater, det är vanliga människor som får betala överklassens liv i överflöd, och på oss bygger man samhällen.

Det är alla vi, som varje dag tillsammans bygger landet genom våra arbeten. Jag tänker på min farmors händer som arbetade till pensioneringen på tvätten i Ockelbo, jag tänker på min farfars armar som byggde vägarna direktören går på. Jag minns min morfars guldklocka från järnverket, och jag minns min mormors skurhink. Och kom ihåg, kamrater – utan oss finns ingenting.

Kamrater, på nittiotalet så kallades mina vänner som gick barn- och fritidsprogrammet för ”barn utan framtid” av natur¬vetarna på skolan. Klassförakt i tiden, med ett tydligt könsmärke. Det som ibland i debatten refereras till som skitjobb är ofta vanliga LO-yrken. Och när klassresan har gått så kommer en stor del av eleverna att stå kvar på skolgården och vänta. Det är en viktig insikt för den som vill bygga landet mer jämlikt. Det är kvinnor som jobbar som personliga assistenter, vårdbiträden och barnskötare, som tar emot naturelevernas ingenjörsfamiljer. Yrkesprogrammens elever måste få en starkare ställning på arbetsmarknaden och en möjlighet att bygga en stolthet. Det är ett minst lika viktigt politiskt mål för en rödgrön regering som att fler ska komma in på högskolan.

Det är inte bara inom arbetsmarknadspolitiken som de feministiska perspektiven är fullständigt nödvändiga. Feminismen har fler utmaningar. Vi måste vara dom som pratar om det som känns in på bara skinnet och som smärtsamt intensivt skär igenom allt annat. Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut. Vänsterpartiet måste vara dom som garanterar att landet byggs utifrån en feministisk insikt. Oavsett om det handlar om ekonomi eller det som händer i hemmet. Det behövs en feministisk offensiv som sparkar igång samhällsdebatten.

Kamrater, vi som är unga idag har fått växa upp i försämringarnas tidevarv. Mina morföräldrar fick se hur patronsamhället avskaffades och hur arbetsplatserna blev både tryggare och bättre. Förskolereformen innebar att både kvinnor och män fick möjlighet att arbeta. Välfärdsbygget innebar radikala förbättringar i människor liv och Sverige blev mer jämlikt. Nu råder andra tider. Idag innebär förändringar oftast försämringar. På högern så låter det exempelvis som att ungdomsarbetslösheten beror på att vi har för höga löner och för trygga villkor. Med det resonemanget föreslår jag en chockhöjning av förmögenhetsskatten. Så att alla förmögna kände den där extra sporren att jobba på. Det är alldeles för lätt att bli rik i Sverige. Nästa helg håller Ung Vänster Riksting i Stockholm under parollen ”Vi förtjänar bättre”. Där ska vi diskutera några av de största utmaningarna för Sverige i framtiden.

Kamrater, vi är barn av vår tid och samhället har än så länge inte behandlat oss som ska bygga landet i framtiden särskilt väl. Det behövs en tvärvändning i politiken. En rödgrön regering måste erbjuda den unga generationen ett nytt trygghetskontrakt. Alla ungdomar ska rätt till en bra utbildning, egen bostad och ett fast jobb efter gymnasiet. För vi förtjänar bättre.

Kamrater, rasismen förändrar Sverige. Media anpassar sig till en dagordning som är formulerad i grumliga vatten. Diskussionen i debattprogrammen kretsar kring ”invandrarfrågan” och på bästa sändningstid får proffsrasister tillsammans med representanter för verklighetens folk hamra in främlingsfientligheten i stugorna. Gränserna förflyttas ständigt för vad som är möjligt att säga. Moderaterna lanserar i god repressiv anda svenskkontrakt som ska lära invandrare hur det svenska samhället fungerar. Media verkar se det som ett samhällsansvar att ta debatten om dessa uppdiktat, känsliga frågor. Diskussionerna om huruvida vi ska sänka skatten för de redan rika eller om vi ska göra om och bygga ut välfärden, portas ifrån debattsofforna. Istället ska vi diskutera religiösa klädslar, bilar som brinner och hotet från förorterna. Det är viktigt att minnas att främlingsfientliga partier är farliga, men det är ännu viktigare att vi minns varför. Kamrater, islamofobin är vår tids stora fråga och det spelar roll vad vi gör nu för vad som blir Sverige i framtiden. Och för övrigt, om det är någon som ska sätta sin signatur på ett svenskkontrakt så är det Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen, som med storsläggan har gett sig på allt det som är unikt, rättvist och bra med Sverige.

Kamrater Sverige har förändrats till det sämre men vi är dom som kräver förändring. Och jag pratar om verklig förändring, inga marginella förbättringar eller återställare. Konsensuspolitiken måste få gå i graven. Frid över den. Vi ska bygga världens bästa välfärd. Valfrihetens tid för en liten elit är förbi.

Ur skenande klassklyftor och ökade könsorättvisor föds det inte automatiskt några frihetskämpar. En lyckosam frihetskamp kräver närvaro, att vi finns på plats i människors vardag. Ung Vänster kommer att finnas på plats på fritidsgårdar, arbetsplatser och i skolor. Vi ska vara dom som pratar om mitt liv, på mitt språk, som säger ”jag förstår hur du menar, men kom med oss så kan vi förändra tillsammans”. Kamrater, vi måste vara ett alternativ och det blir vi inte enbart genom att säga det, vi måste göra förändring, vi måste visa att vi inte bara snackar utan faktiskt gör något. Vi förändrar Sverige enbart om vi är många som tillsammans tar upp kampen, och vi måste göra det förbannat bra, mycket bättre än hittills, vi ska göra det dubbelt så bra.

Stig Sjödin skriver

När människan berövas sin framtid
dör sångerna i hennes hjärta.
Men ge henne vittring av framtid och frihet
och sångerna föds på nytt.

Kamrater, mottag vår varmaste hälsning, och ett löfte om att aldrig ge upp från ett ungdomsförbund som står väl rustade inför utmaningarna. Tillsammans håller vi ihop i valrörelsen. Nu bygger vi landet igen. Tack!”

Följ Vänsterpartiets kongress

Vänsterpartiet inledde idag sin kongress i Gävle. På den lättillgängliga och innehållsrika kongresshemsidan kan du följa debatten, se partiledningens förslag och medlemmars och lokalföreningars motioner. Du kan vara med och diskutera, och om du vill kan du följa kongressen via livesändningen som pågår under hela helgen. Om du har Twitter, kan du följa kongressen via hashtaggen #vkongress.

Facklig press på politiken

LO i Stockholm har genomfört en stor undersökning bland sina medlemmar, där de fått svara på vad de tycker i ett antal politiska frågor. 12 000 personer svarade och därefter fick riksdagspartierna svara på samma frågor. Nu finns resultatet av undersökningen publicerat och man kan gå in och se vad LO-medlemmarna tycker är viktigt och hur partierna ställer sig till frågorna.

De tre högst prioriterade frågorna var att tandvården ska bli billigare, att svenska kollektivavtal även ska gälla arbetare från andra länder som jobbar i Sverige och rätt till heltid. Även billigare kollektivtrafik och stopp för vinster i välfärden kom högt på listan.

Kolla här på resultatet av undersökningen, med partiernas svar redovisade.

Vinstslöseri när förskolor privatiseras

Idag uppmärksammas att många privata förskolor går med miljonvinster sedan de lämnat det kommunala. Verksamheterna har enligt experter sålts till långt under marknadspris.

 – Det låter som en absurd saga. Våra skattepengar som annars kunde gått till att öka kvalitén hamnar idag i fickorna på aktieägare. Vi kan inte ha företag som gör business på våra barns utbildning, det är ett enormt vinstslöseri, säger Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster.

 

För mer information, kontakta pressekreterare Hanna Cederin på 0762 478 321 eller hanna@ungvanster.se

Upp till bevis för rödgröna!

Igår presenterade den rödgröna oppositionen sin skuggbudget. Den är precis som det har sagts en ny färdriktning för Sverige. Nu börjar ett hårt arbete. För efter valdagen kräver Ung Vänster att betydligt mer görs för att trygga ungdomars situation på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i skolan.

Ida kommenterar det hela så här,

-Det är bra att Vänsterpartiet har drivit på för fler ungdomsbostäder och att unga ska få en sysselsättning, men efter den 19 september blir det upp till bevis för de rödgröna. Det krävs ett omfattande trygghetspaket som garanterar alla unga rätt till en egen bostad, bra utbildning och ett fast jobb efter gymnasie.

Om en och halv vecka samlas Ung Vänstrare i Stockholm för att bland annat anta ett Trygghetskontrakt. Kontraktet är Sveriges ungas krav på en framtida rödgrön regering.

Ida säger det bra,

– Trygghetskontraktet handlar bland annat om att få ett stopp på vinstslöseriet i skolan och att komma till rätta med överutnyttjandet av visstidsanställningar bland ungdomar.

Läs mer här.

Förslaget till Trygghetskontrakt hittas här!

Ida Gabrielssons tal på första maj

’Ett fritt ord, ett bröd för själen och inget annat.

Frihet, heter det.

Jag upprepar: frihet!

Det enda klimat där människan kan växa’.

Kamrater, mötesdeltagare, första maj-firare. Orden kommer från Stig Sjödins dikt ”Ordet och friheten” som beskriver en gemensam frihetslängtan och en kollektiv frihetskampen.

Tillsammans sluter vi upp idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag för att vi vet att avgörandet om vad som kommer i framtiden ligger i våra händer. Vi reser oss upp till gemensam protest mot ett system som varje dag trycker ned oss med sin människofientliga logik.

Mer än någonsin behövs en dag som är tillägnad kampen för rättvisan, en dag när kraven på solidaritet och människans frigörelse ropas ut på gator i världens alla länder. Idag är vår dag, alla vi som får det här landet att fungera. Kassörskor, vårdbiträden och lagerarbetare. Timanställda ungdomar, fattiga pensionärer och ensamstående föräldrar. För vi håller ihop kamrater, vi håller ihop mot dom som försöker slita sönder, splittra och dela upp.(…)”

Läs hela.

Sida 3 av 41234