Vänsterpartiet försöker stoppa datalagringsdirektivet – begär bordläggning

”Vi kommer, med stöd av grundlagen, att begära en så kallad minoritetsbordläggning. Det betyder att beslutet skjuts upp i ett år, om inte fem sjättedelar av riksdagen är beredda att godkänna regeringens förslag omedelbart.”. Det skriver Lars Ohly och Jens Holm i Aftonbladet, med anledning av regeringens förslag om hur Sverige ska implementera EU:s datalagringsdirektiv.

Regeringen har som bekant tänkt sig att Sverige ska gå längre än direktivet kräver. Allt utom innehållet i kommunikationen ska lagras– vem du ringt, sms:at eller mailat, vilka hemsidor du besökt, när du gjorde det, hur länge du pratade i telefon, var du befann dig när du messade, ringde eller surfade.

”Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att vara orolig för”, brukar det heta när övervakningslagar ska stiftas. Men det finns principer i ett rättssamhälle som inte kan avfärdas på det sättet. Människors privatliv måste få vara privat. Man måste få ha hemligheter från staten. Vad har vi annars för slags samhälle? (Hur långt har det förresten inte redan gått, när man måste argumentera för så fundamentala principer?)

Vi har länge varit på väg åt fel håll, mot alltmer av ett övervakningssamhälle. Ohly och Holm skriver:

”Under de senaste åren har riksdagen godkänt en strid ström av lagförslag som inskränker våra fri- och rättigheter och den personliga integriteten. Kameraövervakning och brottsregisterkontroller vid anställning blir allt vanligare. FRA-lagen gör att stora delar av vår elektroniska kommunikation scannas av staten.”

Nu finns det möjlighet för dem av riksdagsledamötena som brukar tala om integritet att också i handling stå upp för den. Vilka kommer att ta den?

Sprängattentat och rasism

En bomb briserar invid julhandelsträngseln på Drottninggatan, och även om endast gärningsmannen själv dog är tragedin ett faktum. Inte minst för att dådet tagits emot som en tidig julklapp från rasistiskt håll.

Sverigedemokraternas svar på attentatet är som väntat krav på minskad invandring från muslimska länder. Den islamofoba bloggen Politiskt Inkorrekt skriver, i ett försök att spä på känslor av oro och rädsla, att ”de finns mitt ibland oss – men var?”. Jimmie Åkessons sekreterare går längst i ärlig förtjusning, när hon twittrar ut: ”Är det nu man får säga ’vad var det jag sa’? #äntligen”.

Kopplingen muslim-terrorism har varit en motor i den islamofba rasistiska diskursen sedan 11 september-attackerna. Den har använts för att legitimera allt ifrån regelrätta krig till inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter. Rädsla är en utmärkt jordmån för främlingsfientlighet och fakta som att islamistiskt motiverade brott endast utgjort 0,34 % av de terrordåd som utförts i Europa de senaste åren, bekommer därför inte Sverigedemokraterna.

Det är tragiskt att en man sätter bomber runt midjan och spränger sig. Men det är också tragiskt att ett rasistiskt riksdagsparti försöker använda dådet i sina smutsiga syften. Mot detta måste fler höja sina röster. Vi måste hålla ihop mot rasismen.

Ida Gabrielsson om den rika världens klimatansvar

Klimattoppmötet i Cancun håller på att gå åt skogen. Ida Gabrielsson, som är på plats i Cancun, skriver idag i Aftonbladet om i-ländernas ansvar.

”Klimatförändringarna världen står inför är orsakade av den industriella produktion som de industrialiserade länderna har stått för. Därför är den enda rimliga lösningen att i-länderna nu tar sitt ansvar och står för huvuddelen av de resurser som krävs för att lindra den globala uppvärmningen.”

Nytt nummer av Röd Press ute

Nu har nya numret av Röd Press kommit ut. I numret kan man bland annat läsa om SD:s historia, ett reportage om Rättviseförmedlingen och en intervju med journalisten och serietecknaren Liv Strömquist. Läs mer på rodpress.nu.

Varför inte ge dig själv, eller en kompis en prenumeration på Röd Press i julklapp? En årsprenumeration kostar 200:- (4 nummer). Skicka ett mail med namn, adress och telefonnummer till red@rodpress.nu för att börja prenumerera.

Trevlig läsning!

I-länderna måste ta sitt klimatansvar

Artikeln är publicerad på Aftonbladet debatt.

De industrialiserade länderna har under lång tid kunnat dra nytta av all den vinst som skapats genom råvaruförädling och tillverkning av allehanda produkter. Sedan ett antal år har vi dock kunnat konstatera att priset världen nu får betala för de industriella utsläppen är högt. Utsläppen leder till en förhöjd världsmedeltemperatur, stigande havsnivåer, torka, resurskonflikter och stora flyktingströmningar.

För att få bukt med klimatförändringarna måste de rika länderna minska sitt miljöutrymme, samtidigt som de fattiga länderna får stöd och hjälp för att kunna utvecklas i större samspel med miljön än vad de rika länderna har gjort.

Ett sätt att ta ansvar för klimatförändringarna är genom klimatskadestånd till Syd – ett stöd som syftar till att anpassa produktion och energiförbrukning till de minst miljöfarliga alternativen. Pengarna till klimatskadeståndet ska inte, som i dag, tas från biståndsbudgeten eftersom biståndspengarna ändå skulle ha kommit u-länderna till nytta.

I dag flyttas en stor del av ansvaret för utsläppsminskningarna från rika länder i Nord till fattiga i Syd. Det är inte rimligt att länder på det viset kan köpa sig fria från ansvar, när det är vi i västvärlden som mest behöver minska våra utsläpp. För att kunna ha trovärdighet i klimatfrågan måste vi först och främst ta ansvar för det vi släpper ut på hemmaplan. Ung Vänster kräver att EU minskar utsläppen med 40 procent till 2020 oavsett vilka åtaganden andra länder gör, och att dessa utsläppsminskningar sker inom EU.

En central del i att minska mänsklighetens klimatpåverkan är att underlätta spridningen av den teknik för förnyelsebar energi som redan finns. I dagsläget gör licensavgifterna för immateriella rättigheter det svårt för fattigare länder att ha råd att utveckla förnyelsebar energi. Som exempel kontrolleras 75 procent av vindkraftstekniken i världen av endast fyra företag. Lagarna kring immaterialrätten bör ändras så att miljövänlig teknik lättare ska kunna användas av utvecklingsländer. Detta är en viktig fråga under klimatkonferensen här i Cancún, där de rika länderna i praktiken motsätter sig spridning av miljövänlig teknik.

Klimatförändringarna världen står inför är orsakade av den industriella produktion som de industrialiserade länderna har stått för. Därför är den enda rimliga lösningen att i-länderna nu tar sitt ansvar och står för huvuddelen av de resurser som krävs för att lindra den globala uppvärmningen.

Den svenska regeringen har under lång tid fört en usel klimatpolitik. Motorvägsprojekt har fått gå före järnvägsinvesteringar och ansvaret för utsläppsminskningar har skjutits över till u-länder. Det är hög tid att den svenska regeringen tillsammans med regeringarna för andra rika länder börjar ta ansvar för den globala uppvärmningen.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster

FRA. Så kom läckan.

Man vill ju inte gärna säga ”vad var det vi sa”, när det gäller sådant här. För det är inte kul, det här med övervakningssamhället.

Minns ni FRA-debatten? Vi var många, många som varnade, som demonstrerade, som försökte stoppa lagen. Men med försäkringar om integritetsskydd klubbade alliansen igenom den och nu har alltså de första uppgifterna om läckor kommit.

En anställd vid Försvarets radioanstalt varnar för att uppgifter om vanliga medborgares mail och telefonsamtal kan hamna i händerna på utländsk underrättelsetjänst. Kontrollmyndigheten, som skulle vara en garant för att inegritetskränkningar inte skulle kunna ske, har inte i någron nämnvärd grad granskat byteshandeln av information mellan FRA och utländska underrättelsetjänster och Försvarsunderrättelsedomstolen ger FRA tillstånd ”på löpande band”, enligt uppgiftslämnaren.

Det är väl helt enkelt dags att damma av parollen från FRA-striden: ”Riv upp, gör om, gör rätt”.

—-

Uppdatering: ser att Vänsterpartiet har reagerat på uppgifterna. De kräver ”ett moratorium för lagstiftning som riskerar att kränka människor enligt den nya grundlagens bestämmelser om skydd för integriteten”. (Med risk för att avslöja mina bristande språkkunskaper kan jag avslöja att jag blev tvungen att googla ”moratorium” för att förstå meningen. Det innebär att man skjuter upp ett beslut tills vissa krav – i det här fallet kravet att människors integritet inte får kränkas – har uppfyllts)

Ute nu: Röd Press nr 3-4 2010

Nu har nya numret av Röd Press kommit ut. I numret kan man bland annat läsa om SD:s historia, ett reportage om Rättviseförmedlingen och en intervju med journalisten och serietecknaren Liv Strömquist.

Alternerande text

Rubrik

Detta nummer är det första som den nya redaktionen för Röd Press gör. Flera förändringar avseende både utseende och innehåll har gjorts, och redaktionen hoppas att dessa ska uppskattas av läsarna.

En helårsprenumeration på Röd Press kostar 200:- (4 nummer). Det går också bra att beställa enskilda exemplar för 50:- styck. Beställningar av magasinet mailas till red@rodpress.nu. Skriv namn, adress och telefonnummer.

För mer information:

Miro Anter, redaktör, 070-217 98 03, miro@ungvanster.se

Sjunkande skolresultat ingen överraskning

Igår offentliggjordes 2009-års Pisa-undersökning, som visar att svenska elever tappat i kunskaper och den svenska skolan gått från att vara en av världens mest likvärdiga, till att hamna bland genomsnittsländerna. ”PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat”, skriver Skolverket.

Barns klassbakgrund har alltid slagit igenom i utbildningssystemet. Det har påverkat skolresultat och studieval. Om man har akademiskt utbildade föräldrar eller inte, har varit den starkaste faktorn bakom om man valt att studera vidare på högskola. Så har det alltid sett ut. Men nu har alltså mönstret förstärkts när det gäller skolresultat och det lär inte dröja länge innan vi också får se rapporter om ökad snedrekrytering till högre studier. Det är knappast någon överraskning. I åratal har vi i vänstern varnat för resultatet av den dåliga mixen av nedskärningar, fritt skolval, friskolesystem och generellt ökade klassklyftor i samhället. Det krävs inte något toppbetyg i matte för att räkna ut vad som kommer efter lika med-tecknet i en sådan ekvation.

Frågan är om något kommer göras åt saken. I morse stod Jan Björklund i Rapport och sade två saker: 1: det är socialdemokraternas fel att skolan ser ut som den gör, och 2: det är lärarnas fel – de borde sluta med ”jobba på egen hand”-metodik, som alla elever (särskilt pojkar) inte är ”mogna för”.

Jan Björklund kan förstås inte lastas för allt som är fel i skolan idag. Den ojämlikhetsskapande friskolereformen var det ju högerregeringen i början av 1990-talet som sjösatte. Likaså det fria skolvalet, vilket forskare konstaterar förstärker den klassmässiga segregationen i skolan. De här reformerna kom till i en tid då skolan drabbades av nedskärningar, som än idag inte är reparerade. Jan Björklund kan inte hållas ansvarig för detta. Men – och det här är ett viktigt men – han är ansvarig för den skolpolitik som nuvarande regering bedriver, och det är en politik som konsekvent gör ont värre. Som ökar klyftorna. Som försämrar gymnasiets yrkesutbildningar, för att ta ett exempel. Som låter lärare och elever ta smällen i krisen, när regeringen snålhåller i plånboken, och som sedan skyller de sjunkande resultaten på de allt tyngre belastade lärarna.

Jag är helt enig med Björklund när han kritiserar tendensen att alltmer av elevernas utbildning går ut på att de ska lära sig själva, utan lärarstöd. Men det är ohederligt av ministern att låtsas som om gör-det-själv-metodiken är ett påfund från lärarnas håll. Eller socialdemokraternas, för den delen. Det handlar förstås om brist på tid, brist på lärare. ”Egen forskning”, säger lärarna ibland, antagligen för att det klingar bättre i elevernas öron än ”jag hinner inte hjälpa dig”

En del elever klarar sig bra i skolan, med alla dess brister. Det är elever med högutbildade föräldrar. Föräldrar som säkerligen både ställer krav och hjälper till med läxorna. Föräldrar som ser det som en självklarhet att barnen ska till universitetet en dag och som pushar och stöttar på vägen dit. Jan Björklund talar om ”mognad” Underligt är det väl, att det just råkar vara arbetarklassens barn som inte är mogna nog.

Färre lärare ger sämre resultat

En bra skola rustar eleverna för arbets- och samhällslivet. Den kompenserar för klasskillnader och ökar jämställdheten mellan killar och tjejer. Pisa-undersökningen som offentliggjordes igår, visar att den svenska skolan lyckas allt sämre med detta.

– Det är inte konstigt att en skola som rustats ned i årtionden misslyckas med att ge eleverna de kunskaper de behöver. Ansvariga politiker slingrar sig för att slippa ta ansvar. Jan Björklund lägger ut dimridåer i form av tidigare betyg och mer disciplin, fastän det är uppenbart att problemet är att det finns för få lärare i skolan, säger Elisabeth Biström, vice ordförande för Ung Vänster och utbildad lärare.

Såväl forskare som lärarfacken har länge varnat för att likvärdigheten i skolan minskat de senaste tjugo åren. Ung Vänster ser friskolereformen som en av orsakerna

– Friskolesystemet gynnar några få men ställer till stora problem för många. Forskning har visat att vinstintressena i friskolan går ut över eleverna. Friskolorna har lägre andel behöriga lärare och lägre lärartäthet. De snålar på utbildningen för att kunna ge överskottet till sina aktieägare. Det är inget mindre än en skandal att detta får fortsätta, säger Elisabeth Biström.

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare, 070-217 98 03, miro@ungvanster.se

”Ansvar för statens finanser”

I morse satt jag i sedvanlig ordning och svor till morgonnyheterna. Den här gången var det uppgifterna om att regeringens jobbcoacher nu kostat över en miljard kronor som fick okvädesorden att hagla över frukosten. En miljard kronor, som ingen vet om de ger utdelning i form av minskad arbetslöshet. ”Vi har ingen forskning som säger varken bu eller bä i den frågan” svarar Anders Forslund, biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, när Rapport frågar om effekten av jobbcoachsatsningen. Men en ny branch har regeringen åtminstone lyckats skapa, där arbetsförmedlingen anlitar inte mindre än 820 olika företag för att utföra alltifrån gammal vanlig arbetsförmedling, till mer kreativa metoder, som omprogrammering av hjärnan, healing och hypnos.

En röd tråd kan skönjas i regeringens ”jobbpolitik” – det kostar. Mycket. Och investeringarna ger mycket få jobb. Marika Lindgren Åsbrink gjorde innan valet en bra sammanställning av regeringens dyra, ineffektiva jobbsatsningar.

Jag roade mig med att göra ett räkneexperiment, för att se hur många jobb man hade kunnat få om man anställt människor direkt i offentlig sektor, istället för att lägga pengarna på skattesänkningar av olika slag. Först vill jag bara reservera mig mot eventuella felräkningar (jag lade min gymnasietid på att träna hockey istället för att göra matteläxan). Men jag fick det till något i den här stilen:

Sänkta arbetsgivaravgifter
Kostnad: 7,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 3000

Sänkta arbetsgivaravgifter för företag med unga anställda
Kostnad: 9,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 10 000

RUT-avdrag (siffror från nationalekonomen Roland Spånt)
Kostnad: 720 miljoner
Antal skapade jobb: 900

Summa kostnad: 17, 72 miljarder

Summa nya jobb: 13 900 stycken

Pris per jobb: cirka 1,3 miljoner

… det vill säga: samma slantar hade kunnat ge 35 440 jobb om man direktanställt i offentlig sektor (räknat på kostnad på 500 000 kronor per jobb). Notera att jobbcoachmiljarden inte är inräknad, eftersom ingen vet hur många jobb den skapat.

Välskötta statsfinanser, eller vad var det Anders Borg sa?

Sida 2 av 2812345...1020...Sista »