Flamman-intervju om Iran

Tidningen Flamman har frågan Ali Esbati, Shora Esmailian och undertecknad om det rådande läget i Iran. Intervjun kan läsas här. Nedan ett kortare utdrag,

Vem som är den gröna rörelsens ledare är inte helt lätt att utröna. Rörelsen är till stor del spontan och har ingen bas i traditionella vänsteroppositionella eller andra oppositionsgrupper som rojalister eller islamiska Folkets Mujahedin.

– Den gröna rörelsen har gjort det till en poäng att inte flirta med eller referera till någon annan politisk rörelse, särskilt inte de som finns i exil, säger Thaher Pelaseyed, andre vice ordförande i Ung Vänster som bloggat mycket om utvecklingen i Iran den senaste tiden.

– Det enda undantaget är Mossadeq-tiden som försiktigt har lyfts fram som föredöme och en liknande kamp för att återupprätta demokratin.

Dr Mohammad Mossadeq ledde 1951-53 en regering där hans Nationella front bland annat nationaliserade oljan och tog strid mot shahen för ökad demokrati. Efter direkt inblandning av CIA avsattes han i en kupp och sattes i husarrest resten av sitt liv.

– Men presidentkandidaterna Mehdi Karoubi och Mir-Hussein Mousavi är politiskt epicentrum för den gröna rörelsen. Den är farlig för regimen. Från att ha varit rörelse för ett omval har den överlevt mer än sex månader och blivit en rörelse för förändring.

Läs mer här.

I övrigt kan jag tipsa om Youtube-kanalen The Week In Green with Hamid Dabashi (också på Facebook), där Hamid Dabashi intervjuar sakkunniga om skeendena i Iran. Missa inte!

Andra medier: AB, DN1, DN2, GP, SvD, Sydsv

Palestinska aktivister släppta

Jamal och Mohammad

Igår kväll nåddes jag av den glädjande nyheten att två palestinska aktivister, verksamma i Västbanken, släppts från israeliskt fängelse. Mohammad Othman, som jag hade möjlighet att träffa för ett par år sedan, och Jamal Juma’ har suttit i häkte fyra respektive en månad. Igår kunde de alltså återförenats med sina nära och kära. Det lär komma en rad intervjuer framöver om vad de två frihetskämparna har fått gå igenom under sin fängelsevistelse. Det får jag återkomma till.

Det som känns viktigt att lyfta fram idag är den totala rättslöshet som palestinier under israelisk ockupation lever under. För det är så att ingen israelisk åklagare har kunnat bevisa något som helst brott som de två aktivisterna skulla vara skyldiga till. Till slut kände sig domaren för den militära domstol som handlade målet tvingad till att släppa det Othman och Juma’ fria – under åklagarens starka protester, enligt uppgifter från de fängslades kamrater som bevakat ärendet.

Gripandet och häktningen var alltså rättsvidriga eftersom Othman och Juma’ endast organiserat och deltagit i fredliga protester mot Israels olagliga apartheidmur på Västbanken. Det tragiska och allvarliga är att fallet Othman/Juma’ inte på något sätt är unikt. Idag beräknas strax under 7 000 palestinier sitta i israeliska fängelser, vissa källor pratar om uppemot 12 000 fångar.

Läs mer här.

Andra som bloggat: Mali Steiro Tronsmoen

Högern: ’Bajs är också arbetslinje’

Edvard Unsgaard, Fredrik Reinfeldts pressekreterare, förtydligar självaste innebörden av begreppet arbetslinje.

Det illustreras av denna bild.


Hittad via Fredrik Pettersson.

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Politikerbloggen, Yttrandefrihet FTW, Esbati, Magnus Ljungkvist, Bjereld
I medierna: Sydsvenskan, DN, DI, Efter arbetet, Expressen, Resumé, Dagens Media,

Värden och säkerhet

Carl Bildt skriver tillsammans med Nato-ledaren Anders Fogh Rasmussen i Washington Post idag. Han hälsar från oss européer, att vi är tacksamma för att USA har ”spelat en central roll när det gäller att försvara de Euro-atlantiska värdena och säkerheten”.

For decades, Europeans have heard an enduring message from the United States: Do more. Carry your weight. Don’t make America do all the heavy lifting. And this message has been delivered, loud and clear, once again, on Afghanistan.

An honest assessment would conclude that over the years these complaints have occasionally had some foundation. The United States has played a central role in defending the values and the security of the Euro-Atlantic community — something for which Europeans are grateful.

But that honest assessment would also conclude that Europe can pull its weight. That Europe can deliver and can be a real partner for the United States. That is what is happening now in the global mission in Afghanistan.

Jag betackar mig från att räknas med bland de tacksamma européerna. Det är inte så mycket att vara tacksam för, menar jag, det här kriget mot terrorismen. Knappast innebär det ett försvar av ”Euro-atlantiska värden” som demokrati eller rättssäkerhet i alla fall. Tvärtom. Och någon ökad säkerhet i spåren av USA:s (och Europas) hantering av 11 septemberattackerna är också svåra att se några spår av.

Läs artikeln här.

Om läget i Iran

00-talet avslutades med nya oroligheter i Iran. Dessa oroligheter, levande tecken på att den iranska demokratirörelsen eller den gröna rörelsen växer och sprider sig, lär prägla också det nya decenniet som var har trätt in i.

Det finns mycket att säga om vad som har hänt i Iran och det nuvarande läget. Andra har broderat ut det hela på ett utomordentligt bra sätt – jag återkommer med artikeltips längre ner – så jag ska hålla mig kort.

1. Den gröna rörelsen lever och verkar nu har spridit sig att de flesta stora städer i Iran.

2. Den rörelse som sökte sig ut på gatorna för att under de sista dagarna av december demonstrera mot det rådande systemet, verkar ha fått ett förtroende som den saknade under sommarens protester. Jag har sett ett stort antal klipp på Youtube där regimens säkerhetsstyrkor avväpnas och drivs på flykt av folkmassor. Jag vill mena att detta är något nytt och kvalitativt annorlunda än vad vi har varit vana vid att se i Iran. Detsamma gäller Mir Hossein Mousavi som länge avhöll sig från krav annat än att kräva ett omval. Nu har han dock presenterat krav som frisläppandet av politiska fångar och återinförandet av pressfriheten.

3. Det råder splittring inom regimen. Det har jag konstaterat innan. En enig regim dominerad av den hårdföra grenen med kopplingar till Revolutionsgardet (IRGC) hade krossat protesterna på brutalt och resolut sätt, samtidigt som oppositionsledare som Mousavi troligtvis röjt undan. En samfälld regim dominerad av reformister hade förslagit politiska kompromisser för att lösa den politiska kris som landet befinner sig i. Den tveksamhet som däremot uppvisas från regimens sida är det yttersta tecknet på stridigheter mellan olika fraktioner om hur statsmakten ska handskas med denna enorma inhemska, politiska kris.

4. Det hårdföra grenarna av regimen har ett politiskt, ekonomiskt och främst militärt övertag. Det finns en uppenbar risk för en ”kupp” iscensatt av IRGC för att a) återställa ordningen genom ett massivt nedslag mot demonstranter och b) för att etablera Khameneis ämbete och IRGC som de yttersta maktfaktorerna. Denna uppenbara risk har inneburit att en allt större skara reformvänner – reella eller taktiska sådana – har valt att tiga. Ett exempel är miljardärmullan Rafsanjani som först valde att gå i opposition mot Khamenei/Ahmadinejad men som sedan har varit väldigt tyst och som senast idag uttryckte sitt stöd (!) för Khamenei. Andra reformister som har tagit avstånd från protesterna under Ashura är Mohammad Ali Abtahi, känd refomist och f.d. vice premiärminister hos Khatami. Efter att han arresterades i somras – och troligtvis torterades i häktet – har han tagit avstånd från Mousavi och protesterna. Sådana avståndstaganden skadar förstås den gröna rörelse självförtroende. Rörelsen behöver allt stöd den kan få från personer med kopplingar till ledningen för den islamiska republiken.

Ja, nu blev det här långt ändå. Innan jag avslutar vill jag tipsa om en oerhörd läsvärd och skarp analys av det rådande läget. Texten är författad av den kunnige Muhammad Sahimi och är publicerad på Tehran Bureau. Läs!

Vill ni följa mina uppdateringar om Iran, så rekommenderar jag mitt Twitter-flöde @thaher samt Ali Esbatis twitter-flöde.

I medierna: DN, Expressen, Sydsvenskan

Ung Vänsters veckokurs börjar idag

Den första veckan i januari är en speciell vecka för Ung Vänster. Då ordnar vi nämligen den traditionella veckokursen, dit alla våra klubbar och distrikt får skicka sina medlemmar för att utbilda sig till superaktivister. I år ägnas veckokursen åt valet 2010. Ung Vänsters valrörelse ska lanseras, argumenten ska slipas och valfrågor diskuteras, allt för att vi ska vara så bra rustade som möjligt för att se till att valet i september ska bli tillfället då vi byter regering och politisk riktning i Sverige.

Ida Gabrielsson säger såhär om veckokursen, och valrörelsen som ligger framför oss:

– Eran av nedskärningspolitik måste få ett slut. Vi är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Ska vi bygga världens bästa välfärd har vi inte råd med vinstslöseriet som pågår i skolan. Det kostar för mycket helt enkelt, säger Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Fokus under kursen kommer att ligga på valets viktigaste frågor: ungdomsarbetslösheten, bostadsbristen, ett stopp för vinster i skolan och frihet från övervakning. Ett regeringsskifte och ett krav på en ny politik kommer vara temat.

– Överklassen har haft all anledning att fira de senaste åren, men den festen ska vi nu se till avsluta. Vi kräver ett trygghetskontakt för alla ungdomar i Sverige. Alla ska ha rätt till bostad, bra utbildning och fasta jobb, avslutar Gabrielsson.

Ung Vänster kickar igång valrörelsen i Motala

Idag startar Ung Vänsters traditionella veckokurs på Bona folkhögskola i Motala. Mellan 2-5 januari kommer över 250 valaktivister från hela landet har samlas för att tillsammans prata om strategier i valet.

– Eran av nedskärningspolitik måste få ett slut. Vi är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Ska vi bygga världens bästa välfärd har vi inte råd med vinstslöseriet som pågår i skolan. Det kostar för mycket helt enkelt, säger Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Fokus kommer att ligga på valets viktigaste frågor; ungdomsarbetslösheten, bostadsbristen, ett stopp för vinster i skolan och frihet från övervakning. Ett regeringsskifte och ett krav på en ny politik kommer vara temat för kursen.

– Överklassen har haft all anledning att fira de senaste åren, men den festen ska vi nu se till avsluta. Vi kräver ett trygghetskontakt för alla ungdomar i Sverige. Alla ska ha rätt till bostad, bra utbildning och fasta jobb, avslutar Gabrielsson.

Under veckokursen kommer också en utbildning för tjejer som ska bli instruktörer i feministiskt självförsvar att ordnas. Ung Vänster har utbildat instruktörer i över tio år, och feministiskt självförsvar är en av förbundets viktigaste feministiska verksamheter. Syftet är att stärka tjejers självförtroende och ge möjligheter att hantera jobbiga situationer man kan hamna i som tjej. På instruktörsutbildningen kommer 20 tjejer från olika delar av landet att delta. 

 

 

För mer information, kontakta
Ida Gabrielsson, förbundsordförande
0738-24 12 13

Elisbeth Biström, informationsansvarig
070-203 82 04

Sida 28 av 28« Första...1020...2425262728