Stefan Lindborg invigde Ung Vänsters 46:e kongress

Stefan Lindborg, invigningstal

Inför över 280 deltagare invigde Stefan Lindborg Ung Vänsters 46:e kongress som går av stapeln i Linköping under kristi himmelfärdshelgen, 9-12 maj.

– På fyrtiotalet lyfte vi för första gången ungdomens fyra rättigheter: rätten till arbete, rätten till utbildning, rätten till en bostad och rätten till en meningsfull fritid. Utan vår kamp hade Sverige sett annorlunda ut, säger Stefan Lindborg, ordförande Ung Vänster.

– Idag tar vi kampen mot ungas otrygghet och kräver fasta jobb med löner som går att leva på, ett modernt miljonprogram mot bostadsbristen och en likvärdig skola utan gräddfiler åt överklassens barn, avslutar Stefan Lindborg.

____________________________

Invigningstal, Ung Vänsters 46:e kongress
Stefan Lindborg, förbundsordförande
Folkungaskolan i Linköping, 130509

Å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Ung Vänsters 46:e kongress. Ni ombud som utgör kongressens beslutsfattare, kommittéer, övriga förtroendevalda, gäster, suppleanter och funktionärer. Ni är alla varmt välkomna hit till Linköping. Särskilt hjärtliga välkomsthälsningar vill jag rikta till våra internationella gäster. Det betyder oerhört mycket för oss att ni är här.

Kamrater, vår 46:e kongress samlas under parollen ”På plats för förändring – en annan värld är möjlig”. Hit till Linköping har vi kommit från Kiruna i norr och Malmö i söder, med resväskan full av erfarenheter av hur det är att leva i det svenska klassamhället och könsmaktsordningen. Vi kommer från skolor präglade av de senaste decenniernas nedskärningspolitik. Från arbetsplatser som blir allt tystare, från nedslitna bostadsområden och från byar och samhällen som etablissemanget för längesedan har glömt bort. Med oss har vi berättelser om ett samhälle som utvecklas i fel riktning. Om ett Sverige där klasskillnader ökar och orättvisor biter sig fast. Om massarbetslöshet, otrygghet och förlorad framtidstro. Men ändå är vi inte nedslagna. För vi kommer med insikten om att det går att göra annorlunda. Vi är på plats för förändring, väl medvetna om att en annan värld är möjlig.

Kamrater, Ung Vänster kan aldrig tas för givet. Det är genom medvetna politiska och organisatoriska prioriteringar som vi formar förbundet. Vår styrka och slagkraftighet är inte ett resultat av lyckliga omständigheter. Den är beroende av vår egen förmåga att tänka strategiskt och hela tiden sträva efter att bygga förbundet starkare. Det har gått två år sedan Ung Vänster sist samlades till kongress. Trots en enorm högervridning, en strukturlös och likformig samhällsdebatt och efter åratal då organisering misstänkliggjorts, är Ung Vänster idag ett starkt förbund. Under de här åren har vi vidareutvecklat vårt politiska och organisatoriska projekt. Vi har satt kampen mot ungas otrygga livsvillkor i första rummet, för vi vet att det som spelar roll är det som är verklighetsnära och konkret. Vi har vandrat vidare längs en väg där vi sätter klubben i centrum, och förstår vikten av starka styrelser och ett medvetet internfeministiskt arbete. Vi har vuxit, och är större och starkare.

Förbundet har tagit viktiga kliv framåt, men fortfarande är vägen lång att vandra. Vårt politiska och organisatoriska projekt kan aldrig betraktas som avslutat. Det måste vi ständigt utveckla och göra ännu skarpare. När vi nu samlas till kongress gör vi det medvetna om att våra utmaningar är stora, och att vi därför måste lägga ribban högt. Vi tar oss an dem tillsammans, med beslutsamhet och med självförtroende. Vi har ett samhälle att omdana och en hel värld att förändra. Vårt verktyg är vår organisation. Vi sätter tilliten till varandra, och vet att ett förbund som håller ihop alltid kan förändra mer än vad som först verkar möjligt.

* * * * *

Jag läser ur Ture Nermans dikt Till den röda ungdomen. En dikt som skrevs till förbundets tioårsjubileum, 1913:

Ljus – ljus över landet, det är det vi vill
sol över orättens grunder och all nöd som är till!
Eld, eld i mörka natten till värme och till ljus,
till att lysa folket i bygget på framtidens hus

Kamrater, för 110 år sedan samlades ungsocialister i Malmö för att bilda ett nytt förbund. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet, den organisation som idag är Ung Vänster. Man var inte många, och heller inte särskilt starka. På en konferens någon månad senare deltog 18 ombud från sex av förbundets sju klubbar. I förbundets kassa fanns 30 hoplånade kronor. Men man var beslutsamma, fyra år senare – vid förbundets andra kongress – var vi över 14 000 medlemmar i fler än 300 klubbar. Vårt förbund har alltid förstått att man  enbart med ord inte kommer långt, då som nu måste viljan till förändring bäras upp av en stark organisation.

Det Sverige vi verkar i är ett annat Sverige än det som förbundets pionjärer upplevde. Men även om mycket har förändrats är kampen för socialism och människovärde i grunden densamma, nu som då. Klassamhället ser annorlunda ut, men det består. Då som nu överordnas män konsekvent kvinnor. Könsmaktsordningen finns kvar, men de feministiska kraven på förändring ser i många avseenden annorlunda ut. Att lära av historien kan aldrig vara detsamma som att imitera. Att lära av historien innebär att känna stolthet över segrarna vi vunnit och kampen som vi fört. Det går en röd tråd genom historien, från oss tillbaka till de pionjärer som samlades den där marsdagen för 110 år sedan. Vi känner igen förbundet i striderna vi har tagit och i slagen vi har vunnit.

Ung Vänster har alltid spelat en avgörande roll för den svenska arbetarrörelsen. När socialdemokratin svek, bröt vi oss loss och bildade det som idag är Vänsterpartiet. Genom vår förståelse för könsmaktsordningen som en av samhällets grundläggande strukturer, och behovet av att föra en feministisk kamp skild från klasskampen, har vi förändrat arbetarrörelsens syn på samhället. När arbetarrörelsen har vacklat, har vi alltid funnits där och påmint om socialismens grundläggande idé. I en tid då delar av arbetarrörelsen saknar självförtroendet att utmana klassamhället, är det en uppgift viktigare än någonsin.

Kamrater, på trettiotalet försvarade den tidens ungdomsförbundare, med vapen i hand, den spanska demokratin mot fascisternas angrepp. En tredjedel av de svenska spanienfrivilliga återvände aldrig. Vi hedrar deras minne med stolthet. Idag när samhällsutvecklingen ger obehagliga associationer till trettiotalets fascistiska utveckling, står Ung Vänster längst fram i ledet i kampen mot rasismens normalisering. Under andra världskriget hjälpte den tidens svenska socialister, norska och danska motståndsmän att fly över gränsen. Idag är det vi som står upp för alla förtryckta och förföljdas rätt till en fristad, och kräver en mänsklig flyktingpolitik. Kampen mot fascism och rasism är nu som då en ödesfråga för vårt förbund.

Tillsammans med övriga arbetarrörelsen byggde vi under efterkrigstiden upp välfärden. Idag är det vi som försvarar den mot högerns angrepp och privatiseringsagenda. På fyrtiotalet lyfte vi för första gången ungdomens fyra rättigheter: rätten till arbete, rätten till utbildning, rätten till en bostad och rätten till en meningsfull fritid. Idag tar vi kampen mot ungas otrygghet och kräver fasta jobb med löner som går att leva på, ett modernt miljonprogram mot bostadsbristen och en likvärdig skola utan gräddfiler åt överklassens barn.

Jag läser vidare ur Ture Nermans Till den röda ungdomen:

Dock, tron som lyste vår ungdom, våra första röda år,
hatet som sjöd och kärleken som lyfte oss högt en vår,
de har inte slocknat om också där föll lite aska på,
och nu jäser det åter i djupet under ytans grå.

Kamrater, att bli gammal innebär ibland att man tappar ork och kraft. Att man kanske blir lite bekväm och i värsta fall desillusionerad. Men vissa lyckas behålla ungdomen i det inre, hela livet ut. Och jag vågar lova, aldrig tidigare har en 110-åring varit så levande och vital som Ung Vänster är idag. Utan vår kamp hade Sverige sett annorlunda ut. Vi har gjort och fortsätter göra skillnad. I kampen för socialism och människovärde är vi alltid den pådrivande kraften. Vi viker aldrig en millimeter från vår grundläggande övertygelse, att avskaffa klassamhället och riva ned könsmaktsordningen.

* * * * *

Kamrater, Ung Vänster är inte som vilken annan förening som helst. Vi är ett revolutionärt, socialistiskt och feministiskt ungdomsförbund. Vår ställning i det politiska landskapet gör oss unika, och med det följer ett stort ansvar. Det är vi som sätter ord på ungas vardag, som har strategierna för att vända samhällsutvecklingen och som dessutom har den organisatoriska förmågan att bära upp vår vilja till förändring. Ung Vänster är utan tvivel Sveriges viktigaste socialistiska och feministiska kraft.

I trianguleringens tidevarv handlar det politiska spelet om vem som kan släta ut sig allra mest. Där är inget heligt, och allt möjligt att kompromissa bort. Där ersätter vanmakt och avpolitisering människors tilltro till att politisk kamp kan förändra samhället. Där sopas reella politiska motsättningar under matten, och ersätts med en simpel tävlan om vem som kan uppbära mest förtroende bland ledarskribenter och politiska kommentatorer.

Men vi vet att konsensuspolitiken är ett luftslott, och förstår att politik handlar om motsättningar och om olika samhällsintressen som står mot varandra. Det är ingen slump att vår rätt till trygga livsvillkor sätts på undantag, samtidigt som Moderaterna levererar skattesänkningar på silverfat åt överklassen. Det är inte trots att vi aldrig har haft fler miljardärer, som vi har massarbetslöshet. Det är på grund av det. Vinster i välfärden, är vinster åt riskkapitalister och börsspekulanter, men knappast vinster för dig och mig, som tvingas gå i skolor som skriker efter fler lärare.

När högern försöker spela bort korten, ska vi sätta hårt mot hårt och förstärka de politiska motsättningarna. Vi är vansinnigt trötta på en regering som springer de rikas ärenden, samtidigt som vår rätt till trygghet sätts på undantag. Det får vara nog med det nu, vi fortsätter inte att vara generation otrygg.

* * * * *

Kamrater, vi har aldrig förväxlat att vara radikal med inåtvänd radikalism. Vi bedriver inte politisk kamp för vårt eget höga nöjes skull, heller inte för att provocera så många som möjligt. Vi tar vår roll på betydligt större allvar än så, och vet att de verkligt radikala inte är de som sluter upp kring den för stunden hårdaste parollen. De verkligt radikala finns i vardagen. Det är tjejen i din klass som kräver feministiskt självförsvar. Det är nätverket som tar kampen mot utförsäljningen av allmännyttan. Det är jobbarkompisen som ser till att alla är med i facket.

Vi är revolutionärerna som är fast förankrade i ungas vardag. De som sätter ord på verkligheten och visar att förändring alltid är möjlig. Vi finns överallt där unga finns; på skolan, på festivalen och på fritidsgården. Och just därför måste vi också finnas i förorten. Vår storlek är vår styrka, och en socialistisk kraft behöver ha hela arbetarklassen bakom sig. Vi är för svaga där, och måste därför formulera strategier som gör oss till det största ungdomsförbundet i förorten. Det är att vara verkligt radikal i ungas vardag. Det innebär att flytta fram arbetarklassens positioner. Det gör Ung Vänster till en starkare kraft för förändring.

* * * * *

Kamrater, kapitalismens kris är långt ifrån en kris för kapitalisterna. I krishanteringens spår har överklassen stärkt sin ställning och flyttat fram sina positioner. I vår omvärld döms folken till massarbetslöshet och fattigdom, samtidigt som banker och finansiella spekulanter till varje pris hålls skadelösa. Hur den ekonomiska krisen hanteras kommer att få genomgripande konsekvenser för samhällsutvecklingen under lång tid framöver. Antingen går vi mot en utveckling där det nyliberala projektet brutaliseras, eller så ser vi till att öppna dörrar för en progressiv samhällsutveckling.

Ung Vänster ska spela en större roll i kampen om svaret på kapitalismens kris. Ett socialistiskt svar på krisen måste lyfta folken ur den sociala katastrofen, innebära en maktförskjutning från kapital till arbete och ska lägga grunden för ett nytt ekonomiskt system. Ett socialistiskt samhälle. Men en kris föder inte automatiskt en starkare socialistisk rörelse. Den socialistiska rörelsen blir starkare när arbetarklassen flyttar fram sina positioner. Därför måste vi förmå att ge ett politiskt svar på krisen. Ett svar som det går att mobilisera människor kring. Den vänster som idag vill vara relevant, kan inte blunda för att kapitalismens kris har socialistiska lösningar.

* * * * *

Kamrater, i sju år har Sverige haft en borgerlig regering. Alliansregeringen har genomdrivit ett medvetet politiskt projekt för att förändra det svenska samhället. Högerns systemskifte är nu i viktiga avseenden fullbordat. Trygghetssystemen har urholkats, klasskillnaderna ökat och välfärden till allt större delar privatiserats. På arbetsmarknaden pressas fackföreningsrörelsens positioner tillbaka, allt till glädje för arbetsgivare som vill sänka löner och försämra arbetsvillkor.

I sju år har vi haft en regering som samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast, pratar om arbetslinjen. Men regeringens politiska projekt har aldrig handlat om att bekämpa arbetslösheten. Borgerlighetens arbetslinje är en chimär, en fantasi och en synvilla. Regeringen använder sig av arbetslösheten för att driva igenom högerpolitik. Det är med argument om att det ska löna sig att arbeta som regeringen sätter rekord i skattesänkningar. Och det är med arbetslinjen som förevändning som högern disciplinerar människor, istället för att se till att arbetslösa får en starkare ställning på arbetsmarknaden.

I sju år har vi haft en regering som i bästa fall är ointresserad av feministiska krav på förändring, i andra fall driver de utvecklingen tillbaka och attackerar kvinnors villkor. Det duger inte att Anders Borg titulerar sig som feminist, när han driver en politik som gynnar rika, manliga direktörer på bekostnad av undersköterskors utslitna ryggar.

Men kamrater, det räcker inte att bara byta ansikten på ministertaburetterna. För att ett regeringsskifte ska vara värt något måste en ny regering också innebära en ny politik. Istället för högerns arbetslinje, ska vi ha fasta jobb med löner som går att leva på. Istället för alliansens skattesänkningar åt överklassen, ska vi ha en politik för jämlikhet och rättvisa. Istället för regeringens billiga ursäkter, vill vi se en verkligt feministisk politik som omfördelar makt och resurser från män till kvinnor. Nästa är är det vi som sparkar ut regeringen Reinfeldt från Rosenbad.

* * * * *

Kamrater, för 46:e gången samlas Ung Vänster till kongress. Varje kongress är historisk och innebär viktiga vägval för förbundet. Under de fyra dagar vi har framför oss kommer vi att utveckla vårt politiska och organisatoriska projekt. Vi ska peka ut riktningen framåt för Sveriges viktigaste vänsterkraft. Det är ett stort  ansvar vi har tagit på oss. När vi lämnar Linköping på söndag gör vi det som en starkare kraft för förändring. Det är vi skyldiga oss själva.

Jag avslutar med att återigen läsa ur Ture Nermans Till den röda ungdomen:

Det har gått ett par år, kamrater, sen den marsdag en gång
vi höjde först vår egen fana på stång.
Vi är några vintrar äldre, några höstar mognare ock,
men några nya vårar har väl också blåst genom vår rock.

Det är stort att storma i ungdomen – det är större att evigt ung
gå fram genom årens smuts, genom vardag tung
Låt oss vandra troget unga! I det löftet till livets år
väl mött, kamrater av marsdar, av den röda ungdomens vår!

Med dessa ord förklarar jag Ung Vänsters 46:e kongress för öppnad.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar