Hatet mot fotbollsbrudarna

Gästbloggare: 

Hanna Carlsson sitter i distriktsstyrelsen för Ung Vänster Göteborg och Bohuslän. 
När jag var åtta år började jag spela fotboll i en förening för bara tjejer. Det var bland det bästa jag gjort. Jag älskade att spela fotboll. Jag ville bli bättre, hela tiden ville jag bli bättre, och när jag började sjuan sa jag till folk att jag ville bli proffs. Det skulle jag kanske inte ha gjort, för jag kände blickarna när jag sa det. Jag kände den tryckta stämningen, och jag kände att jag inte ens trodde på det själv längre. Jag, fotbollsproffs? Jag är ju tjej, då kan man inte bli det. Det är ovanligt att leva på det, åtminstone.
Fotboll. Damfotboll. Stor skillnad. Det ena är en sport, det andra är en sport för damer. Männen är normen i samhället, kvinnorna är det inte. Men det var först nu när EM började som det slog mig: inte ens om Sverige vinner slipper de kritik. För tjejer som spelar fotboll är alltid sämre. Tjejer som spelar fotboll i landslaget är sämre än herrlandslaget, trots att damerna vunnit mycket mer.
” ‘Damer’ ska inte spela boll. Ser ju ut som män. #Lesbiska hela bunten.” ”Damlandslaget… lesbiska horor är vad ni är”. Detta är bara två av de många hatiska twitterinläggen som kommit under EM. Jag vill gråta. De bedöms inte efter prestation, för de är inte män. På onsdag spelar Sverige semifinal, efter att inte ha förlorat en enda match. Men det spelar ingen roll. Hatet slutar inte. Kommentarer om spelarnas utseende är normalt. Vi är vana. Aldrig, aldrig nånsin kommer damfotboll att kunna mätas med herrfotboll, det är det hatarna vill säga. Som kvinna måste man vara dubbelt så bra för att bli accepterad. Det här är EM och Sverige kan vinna, men fokus är inte där. Det är twitterkommentarer som bekräftar patriarkatet, det är beviset på att kvinnor fortfarande inte anses lika värda som män, men framförallt: det är drömmar hos 8-åriga tjejer som krossas innan de ens hunnit drömmas. 

Studenter föreslås få sänkt bidrag

En utredning som Utbildningsdepartementet beställt föreslår att gymnasiestudenter ska få 760 kronor mindre i studiebidrag per år. Istället ska ”fattiga familjer” kunna söka ett extrabidrag.

Idag debatterade Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg varför det är kass, mot Carl-Johan Schiller från Kristdemokratiska ungdomsförbundet.

Lyssna på debatten här.

Stefan Lindborg talade i Almedalen

stefan_lindborg_2

Idag är det Vänsterpartiets dag under Almedalsveckan och Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg höll tal på stora scenen, innan Jonas Sjöstedt. I talet lyfte han bland annat fram ungas otrygga situation på jobbet och den ökande rasismen. Lindborg fokuserade på att trygga människor också är fria människor.

– Frihet är inte att kunna välja vilket riskkapitalbolag som ska äga din skola. Frihet är att veta att du får kunskapen du har rätt till. Det är att slippa komma till skolan en morgon och mötas av beskedet att du inte längre är lönsam. Frihet är inte skattesänkningar, välfärdsvinster eller urholkade socialförsäkringar. Frihet är istället trygghet, för trygga människor är fria människor. Och trygghet förutsätter en socialistisk och feministisk politik, sa Stefan Lindborg i sitt Almedalstal.

För mer information:
Tove Liljeholm, pressekreterare
tel. 072-587 86 85

Var är tjejerna på Putte i Parken?

pussyriot

Männen äger festivalscenen, har det visat sig under sommaren 2013. På Putte i Parken som pågår under helgen i Karlstad är det enbart 12 % kvinnor som kommer att stå på scenen. Ung Vänster finns på plats med ett tält och pratar bland annat om jämställdhet på samhällets alla arenor.

– Putte i Parken sänder en tydlig signal till unga tjejer som vill bli musiker, medan man ger killar en gräddfil. Som publik får man en bild av att musik handlar om kön. Arrangörerna borde skämmas och vi kräver att man förklarar hur man ska komma till rätta med det här, säger Kristin Olofsson som sitter i Ung Vänsters förbundsstyrelse och är på plats på festivalen.

Under de senaste åren har det blivit en del uppmärksamhet kring könsfördelningen på musikscenen. Många festivaler har idag en idé om att ha jämställda scener, bland annat på Stockholmsfestivalen Music & Arts.

– Det finns massor av kvinnliga musiker, men istället kvoterar Putte i Parken in män. Om de behöver hjälp med att leta fram tjejer kan de vända sig till mig, till organisationerna Rättviseförmedlingen eller Jämställd Festival, avslutar Olofsson.

För mer information kontakta Kristin Olofsson på 0738020096.

En bostadsmarknad anpassad till vem?

Som ung fastnar man mittemellan en arbetsmarknad som ställer krav på flexibilitet, där otrygga anställningar är det normala för ungdomar, och en bostadsmarknad där ett fast jobb ställs som krav för att få ett hyreskontrakt. Samtidigt som vi i Sverige har en akut bostadskris – en kvarts miljon unga söker en lägenhet – hindras unga från att söka de hyresrätter som ändå finns.

Om detta skriver jag i Expressen idag:

”Självklart kan inte samhällsbygget utgå från att bostadsbristen och otryggheten på arbetsmarknaden ska vara konstant. Den viktigaste åtgärden för att lösa bostadsbristen är en bostadspolitik som sätter nybyggnation i centrum, med statliga subventioner riktade till billiga hyresrätter. Otryggheten på arbetsmarknaden måste mötas med en politik som gör det svårare och dyrare för arbetsgivarna att utnyttja unga med ring och spring-jobb. Men samtidigt går det inte att blunda för den akuta situationen – det är nu som unga hamnar mellan stolarna och det är nu som det krävs åtgärder som gör det möjligt för unga att söka de lägenheter som faktiskt finns. 

Sveriges ungdomar behöver ett trygghetspaket, som i praktiken ser till att alla har en bostad och som gör fasta jobb med löner som går att leva på till det normala också för unga. Idag lanserar Ung Vänster ett nytt krav på lagändringar som skärper det kommunala bostadsförsörjningsansvaret och som hindrar allmännyttans bostadsbolag från att ställa krav på fasta jobb för att man ska kunna få en lägenhet. Kommunala bostäder ska förmedlas i en offentlig bostadskö, utan några diskriminerande inslag. Ungas rätt till trygghet kräver en bostadspolitik värd namnet.”

Läs hela artikeln här.