Henrik Malmrot är Ung Vänsters nya ordförande

henke3

Henrik Malmrot är Ung Vänsters nya ordförande

Ung Vänsters kongress har valt Henrik Malmrot till ny ordförande för förbundet. Han är 22 år och bor i Jönköping, men är uppvuxen i Järna utanför Södertälje. Han har varit medlem i Ung Vänster sedan 2012 och suttit i förbundsstyrelsen sen förra kongressen.

 

– Det är en stor ära att bli vald som förbundsordförande för Ung Vänster, och helt klart den viktigaste uppgiften jag har fått i mitt liv. Det ska bli spännande att tillsammans med förbundets medlemmar ta oss an de samhälleliga utmaningar som vi står inför. Den enorma flyktingkatastrofen i världen, den grövre sexualiseringen av tjejer idag och de vidriga arbetsvillkoren allt fler ungdomar tvingas leva med är sådant som vi som förbund måste möta tillsammans.  säger Henrik Malmrot.

I sitt tacktal till kongressen lyfte han särskilt fram vikten av en stärkt arbetsrätt.

– Vi har inte valt vår klass och när vi då tvingas betala med våra kroppar för deras vinst, nog fan blir det konflikt. I somras arbetade jag på ett lager där vi alltid fick höra att vår säkerhet kom i första hand och effektiviteten i andra hand. Men vi alla visste sanningen, att vi hade våra kvoter att uppnå annars fick man inte förlängt. Varje stopp vi gjorde utvärderades, varje paus, varje toabesök, fanns med i vår statistik. När de säger produktivitetseffektiviseringen vet vi att det innebär ökad arbetsbelastning med mindre personal.

– Vi måste börja berätta sanningen om alla vi som är kapitalismens offer, stötta facken i deras arbete för bättre villkor, organisera våra arbetsplatser. För det gäller våra liv och socialismen det är framtiden.

Henrik Malmrot avslutade sitt tal genom att visa på bredden i vårt förbund och i vår rörelse.

– Vi är rörelsen som står upp mot klassamhället, vi är rörelsen som anser att kön inte ska avgöra dina livsvillkor, vi är rörelsen som kämpar för att hudfärgen inte ska avgöra ens möjligheter i livet. Vi är miljöaktivisterna, vi är asylaktivisterna, vi är fackligt anslutna, vi är tjejjoursaktivisterna, vi är feminister, vi är socialister, vi är Ung Vänster och vi kommer vara en del i kampen mot förtrycket tills vi lever i det klasslösa och jämställda samhället. Vi var, vi är och vi kommer alltid vara främst i kampen.

 

Pressansvarig
Elin Morén
072-587 86 85
elin.moren@ungvanster.se

Presskonferens med Henrik Malmrot kommer utlysas framöver. 

Ladda ner en pressbild på Henrik Malmrot här.

—————————————————————————————-

Läs hela Henriks tal här:

Hemrik Malmrots instalationstal 
Ny ordförande för Ung Vänster, vald av förbundets 48:e kongress

 

Tack det här en stor ära och för att citera Hanna Cederin från förra kongressen, det finns ingen större ära för en ung socialist och feminist. Jag hade aldrig stått här idag utan alla er, jag hade inte ställt upp om det inte fanns massor med kompetenta kamrater ute i distrikt och klubbar, jag hade inte stått här idag utan den backning jag har fått från er kamrater och jag hade aldrig lärt mig så mycket om världen om det inte vore för er allihopa, både ni som sitter här idag och alla de som suttit i en kongressplena genom vår stolta historia. I 114 år har vårt förbund kämpat mot förtrycket, förstå all kunskap och erfarenhet vi tillsammans har samlat ihop över åren, jag har varit på föredrag om marxism och lärt mig att förstå min omvärld, jag har lärt mig blanda tapetklister och bilda vängrupper vid motdemonstrationer, jag har lärt mig att organisera min kamrater på jobbet, det här förbundet har lärt mig vikten av internfeminism och hjälpt mig att bli en bättre medmänniska och feminist. Vår rörelse har varit med och drivit igenom, föräldraförsäkring, rösträtt och semester men vi har aldrig heller stannat vid det utan alltid sagt, det här är inte nog vi måste inrätta ett nytt samhälle. Vi har också mött motstånd i det, av staten, av borgerligheten och utav rasisterna. Trots det så står vi här idag. vi har vår 48 kongress och borgare ni kan räkna med att vi kommer stå här tills den dagen vi har tagit tillbaka allt det ni stulit från oss.

 

När jag gick till mitt första möte med Ung Vänster var jag nervös och förväntansfull, jag var en kille som var arg på orättvisorna i samhället och hade en vilja att göra någonting åt det. Vi har alla varit på vår första aktivitet, kanske var det en affischering, en demo eller en vänsterfika. Vi har alla organiserat oss för förändring och vi måste se till att fler personer får gå på sitt första möte och att folk får affischera för första gången och ha studietillfälle för första gången. Vi behöver växa som rörelse, vi behöver organisera fler i kampen mot förtrycket. Den verksamhetsplan vi tar under kongressen oavsett vad vi beslutar kommer innehålla strategier och målsättningar som inte enbart är mitt ansvar att uppfylla, det är allas vårat, som förbund att uppfylla. Vi gör alla olika saker, på olika platser, i oika sammanhang men allt för samma syfte, det klasslösa och jämställda samhället. Hjälp varandra med utskicken, stötta varandra när det känns omöjligt och peppa varandra i kampen, för ibland är det tungt och vår styrka är att vi är en rörelse där det inte hänger på individen utan på organisationen. Ensam är svag, tillsammans är vi starka!

 

Kapitalismens högsta pris är våra liv och våra kroppar. Det kan handla om att en lågutbildad person i Vårby  lever idag 18  år kortare än en högutbildad i överklassghettot Danderyd, att våra föräldrar inom vården sliter ut sina kroppar med tunga lyft, eller folk som trillar från byggnadsställningar. Vi som arbetar vet att vår säkerhet och vår hälsa alltid kommer i andra hand när pengar ska håvas in.  Klassamhället är inget abstrakt kamrater, det är något högst verkligt, att vi tvingas jobba för nån annan för att kunna betala hyra och mat är inte frihet, det är löneslaveri. Vi betalar med våra kroppar för deras, villor och båtar. Jag var med i en debatt en gång där moderaten sa att ”ni i vänstern ni pratar alltid om klass mot klass och konflikt”. Men kamrater vi har inte valt vår klass och när vi då tvingas betala med våra kroppar för deras vinst, nog fan blir det konflikt. I somras arbetade jag på ett lager där vi alltid fick höra att vår säkerhet kom i första hand och effektiviteten i andra hand. Men vi alla visste sanningen, att vi hade våra kvoter att uppnå annars fick man inte förlängt. Därför tvingades folk köra vårdslöst och krockade med truckarna, därför lyfte jag nästan tre ton varje dag i hast för att hinna, därför stressade vi, ständigt övervakade och klockade. Varje stopp vi gjorde, utvärderades, varje paus, varje toabesök, fanns med i vår statistik. När de säger produktivitetseffektiviseringen vet vi att det innebär ökad arbetsbelastning med mindre personal. Varför ska vi tvingas jobba till skitvillkor samtidigt som vi tjänar ihop pengar till någon annan. Nej, kamrater i socialismen kommer ingen dö på arbetet, arbetsplatserna utformade av oss, för oss. I socialismen arbetar vi inte åt nån annan utan för oss själva och vårt samhälle. I socialismen är det vi som bestämmer på arbetsplatserna och då sätter vi människan främst. Det socialistiska samhället är i grunden någonting helt annorlunda, där vi arbetar för att leva inte lever för att arbeta. Vi måste börja berätta sanningen om alla vi som är kapitalismens offer, stötta facken i deras arbete för bättre villkor, organisera våra arbetsplatser. För det gäller våra liv och socialismen det är framtiden.

 

Att vi år 2017 fortfarande lever i ett samhälle där en persons kön avgör ens livsvillkor är helt otroligt. Att mina systrar och kamrater arbetar gratis från och med klockan 4, inte känner sig trygga på vägen hem och att mer än hälften av alla över 15 år nån gång utsatts för sexualiserat våld är sjukt. Att vara feminist är självklart för oss för om vi kollar oss omkring finns könsmaktsordningen runt omkring oss. Den finns i våra skolkorridorer, på våra arbetsplatser och i våra sociala medier. Att möta hat och kränkningar varje dag ska ingen behöva utstå. Att säga att feminismen gått för långt är att förneka verkligheten. Och därför gör det mig så stolt att säga att jag är med i en rörelse som för kampen för tjejers rättigheter varje dag och varje vecka. Vårt feministiska självförsvar är vår mest utarbetade och unika praktik, vi ger tjejer verktygen att kunna ta tillbaka makten över sin egen kropp men vi bygger också något större, ett systerskap där tjejer ser sina gemensamma intressen och solidariserar sig med varandra och den gemensamma kampen. Självförsvaret och systrar på stan är också tydliga tecken på att vi inte är några hobby feminister, vi delar inte bara en artikel på fejjan och tror att könsmaktsordningen kommer upplösas och säger nu är allting löst. Nej vi vet att krossandet av tusenårig maktstruktur kräver aktion och handling, den kräver omfördelning av makt från män till kvinnor, det gäller att vi tar pengar från de stora företagen och omfördelar till kvinnodominerade underbetalda branscher och tjejers rätt till sin egen kropp ska vara total och självklar. Vi kommer intensifiera vårt arbete med feministiskt självförsvar för att nå ut till alla tjejer i vårt samhälle. Sverige behöver en feministisk offensiv. För att krossa könsmaktsordningen måste
vi organisera oss och föra en offensiv feministisk politik från vänster!

 

Kamrater, jag vill prata om Palestina, jag vill prata om den konflikten som får mitt hjärta att gå itu och min ilska att koka. Jag spenderade två månader med de människor som dag in och dag ut tar kampen mot ockupationen, trots att de alla förlorat vänner och familj i konflikten. Den framställs ofta som en konflikt mellan två jämbördiga parter, men sanningen är att ena sidan har slangbellor och stenar och den andra tank och flygplan. I 50 år har ockupationen av Palestina pågått och under den här perioden har Israel, trakasserat människor, fängslat dem och mördat dem. Israel är en mördarstat som skjuter på fiskebåtar, bombar sjukhus och vägrar sjukvård till palestinier i Gaza och Hebron. Vem är egentligen terroristen? Vem är det som genom våld och terror försöker kuva en befolkning. Det är nåt Israelerna inte vet, de tror att de kan knäcka palestinierna. Men jag har varit där, jag har sett palestiniernas motståndsvilja, sett dem möta frisläppta fångar med hurrarop, jag har sett deras dagliga konfrontation med soldaterna vid checkpointsen, jag har sett den palestinska flaggan vaja högt över kullarna. Den irländska revolutionären Bobby Sands sa att ”our revenge will be the laughter of our children.” Ja en dag kommer vi att fira med det palestinska folket och barnens skratt kommer eka på gatorna. Deras kamp för frihet är våran kamp för frihet. Motståndet mot ockupationen och Israels våld, är vår plikt och vår solidaritet med det palestinska folket kan aldrig svalna.

 

Att få leva och verka i denna värld är vår grundläggande rättighet och frihet, vi ska kunna njuta av naturen, bo där vi vill, älska vem vi vill, ja allt som livet innebär idag hotas detta utav den världsomspännande klimatkris vi nu står inför. Vi ser hur storkapitalets rovdrift på resurser utan någon hänsyn till människors liv förstör vårat klimat. Vänsterns uppgift är att belysa detta, vi måste lyfta systemkritiken istället för att följa högerns individfokus, det är BP, Shell och Exxon oil som ska betala priset. Vi vet också att det är vi som kommer få betala när profiten står över klimatet, vi, den globala arbetarklassen. När bangdladesh hamnar under vatten kan nederländerna bygga dammar, när den fattiga får sitt hem förstört flyttar de rika till sin andra villa, när torka slår till är det vi som kommer få svälta. Är friheten densamma för den rika som för den fattiga? Nej vi i ung vänster ser igenom elitens skenhelighet, vi viftar inte med kolbitar i tv för att sedan sälja kolet till högst bjudande, Vi kommer istället att åka ner i sommar och blockera kolkraftverken i aktionen Ende Gelände. Vi är en självklar del i den systemkritiska miljörörelsen, kampen för klimatet är kampen för vår framtid och friheten att få leva!

 

Flyktingfrågan har varit de senaste årens stora fråga, de talas om volymer och siffror utan att reflektera över människorna bakom statistiken. Kostnaden för den rådande flyktingpolitiken är idag människoliv, de dör på medelhavet, de dör i Afgahnistan dit vi skickar tillbaka dem och de dör här i sverige där ungdomar tar sina liv hellre än att åka tillbaka till kriget. Flyktingfrågan är den här regeringens stora svek mot människan och mot oss alla som kämpat för och engagerat oss för öppna gränser. Vid presskonferensen står ministrarna, gråtande och säger att de inte hade något val. SPARA oss era krokodiltårar, jaga skattesmitarna, ta bankernas vinster, beskatta förmögenheter, valmöjligheterna är oändliga, stå för era beslut fegisar, säg att ni prioriterade kapitalets vinster framför människoliv, säg att ni tycker att det är viktigare att wallenbergarna har en till yacht istället för att folk undkommer krigets syrien, säg att ni prioriterar era kompisar i näringslivet framför oss andra. Vi gör allt detta för att vi vet att nästa gång kan det vara våran tur. Min gammelmorfar flydde nazisternas ockupation i Norge, om vi då hade haft dagens flyktingpolitik är det inte säkert att jag hade varit här. Ung Vänster är en del utav kampen för människovärdet och för allas rätt till asyl, och vi kommer att protestera, blockera utvisningar och kämpa tills den dagen vi har en human flyktingpolitik.

 

Vi lever i ett rasistiskt samhälle där rasistiska rörelser får starkare fotfäste, för några år sedan var det otänkbart att ens prata med Sverigedemokraterna, nu bjuder borgarna in till samarbete. Deras rötter är tydligen inte nazistiska längre utan auktoritära. Vi alla visste att förr eller senare skulle det hända, borgerlighetens samarbete med rasisterna, det har skett i våra grannländer och det har skett tidigar i historien. Egentligen är det inte så konstigt, de för ju samma högerpolitik som borgarna, inga kollektivavtal i offentliga upphandlingar, nej till avskaffandet av allmän visstid och nu ja till vinster i välfärden. Hur många luncher med svenskt näringsliv krävs det för att byta fot?  Sverigedemokraterna är ingen opposition mot systemet, de är precis lika köpta som borgarna, och de kommer alltid vara kapitalets vänner. De sopar även mattan för den nazistiska mobiliseringen, nazisterna ger sig idag på manifestationer, gör hembesök hos hbtq aktivister och bränner ned flyktinganläggningar. Nazismen är idag det största hotet mot vår demokrati och mot människorna som står upp emot förtrycket. För oss alla här inne och alla som nazisterna ser som ovärdiga, blir nazismen ett reelt hot mot vår personliga säkerhet. Jag är orolig för min mamma och hennes partner som hbtq-personer, för mina rasifierade vänner och för min och mina kamraters säkerhet. Hur ska vi möta detta då? Jo vi viker inte en tum, vi ska riva ner nazistpropaganda och neka dem det allt utrymmet, mobilisera motdemonstrationer och göra det omöjligt för dem att organisera sig. Vi lyckades med Pegida, den rasistiska rörelsen kunde aldrig starta i Sverige, tack vare oss och våran kamp. En kamp mot rasism och nazism handlar också om en vänsterpolitik som skapar ett jämlikt samhälle där människor inte sätts mot varandra, en facklig politik där människor organiseras för gemensamma intressen oavsett hudfärg och en mobilisering mot alla yttringar av rasism och nazism. Rasistisk högerpolitik ska mötas utav progressiv vänsterpolitik, stöveltrampet mötas av solidaritet, kamrater vi är det enda botemedlet mot nazismen.

 

Vad betyder allt det jag har pratat om då? Jo att det här samhället är fucked up och vi vägrar tro att en annan värld inte är möjlig. När vi kräver 6 timmars arbetsdag så får vi höra att vi är naiva och att vi ska nöja oss. Kamrater vi är inte naiva, vi vet att det går att bygga en annan värld. För hittills har de alltid haft fel, de sa att sex veckor semester var omöjligt, rösträtt var omöjligt, att både 10 och 8 timmars arbetsdag var omöjligt. Och det kan ibland kännas som en omöjlig uppgift för ett förbund som oss att skapa denna förändring men vi är inte ensamma. Jag brukar vid låga punkter i mitt liv tänka på Rosa Luxemburgs ord, jag var, jag är, jag kommer bli, vi är blott en liten del av en massiv rörelse som funnits så länge förtryck har existerat och den kommer att existera tills den dagen vi lever i det klasslösasamhället fritt från förtryck. Vi är samma rörelse som slavupproren mot romarna, samma rörelse som bondeupproren mot feodalherrarna, samma rörelse som arbetarna i pariskommunen, samma rörelse som suffragetterna i England, samma rörelse som befrielsekämparna på Haiti, samma rörelse som bolsjevikerna i ryssland, samma rörelse som partisanerna i Grekland, samma rörelse som Anti-imperialisterna i Latin amerika, samma rörelse som de som bekämpade Sydafrikas apartheid, samma rörelse som kvinnorna i Indien som nattvandrar och skyddar sina medsystrar, samma rörelse som mobiliserar 40 miljoner brasilianarer till strejk, samma rörelse som de som bränner ned HMs fabriker i Burma när de vägrar gå med på humana villkor, samma rörelse som ockuperar förlossningsmottagningar. Vi är rörelsen som står upp mot klassamhället, vi är rörelsen som anser att kön inte ska avgöra dina livsvillkor, vi är rörelsen som kämpar för att hudfärgen inte ska avgöra ens möjligheter i livet. Vi är miljöaktivisterna, vi är asylaktivisterna, vi är fackligt anslutna, vi är tjejoursaktivisterna, vi är feminister, vi är socialister, vi är Ung Vänster och vi kommer vara en del i kampen mot förtrycket tills vi lever i det klasslösa och jämställda samhället. Vi var, vi är och vi kommer alltid vara främst i kampen. Tack kamrater!

 

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar