Det finns ingen plats för Pegida, varken i Malmö eller någon annanstans

vilmafannyGästbloggare:
Vilma Bolding är ordförande för Ung Vänster Skåne och Fanny Rosberg är aktiv i Ung Vänster Malmö.

Måndagskväll på Stortorget i Malmö. 8 rasister från Pegida omringade av hundratals poliser. Ett hav av 5 000 antirasister, överallt hörs dundrande talkörer. Hur hamnade vi här?

Det hela började i slutet av 2014 med att en man i tyska Dresden, Lutz Bachmann, gick förbi en demonstration till stöd för Kurdistans arbetarparti (PKK) och kände sig kränkt. Han bestämde sig för att starta upp ett nätverk som han kallade Pegida (Patriotische Europäer Gegen die Islamisierung des Abendlandes, sv. Patriotiska europeer mot islamiserinen av väst), vars syfte blev att bunta ihop den kurdiska gerillan med ISIS och den antifascistiska rörelsen, sätta in dem i ett block och använda sig av denna fiendebild för att hetsa mot alla muslimer.

De började med att varje måndag ha hatmarscher mot muslimer, eller det de själva kallade för söndagspromenader. Det började som ett hundratal rasister, men de växte sakta men säkert och började sprida sig till fler städer i Tyskland. Men överallt dit de kom möttes Pegida av långt fler antirasister än vad de själva var, utom i hemstaden Dresden. Som mest samlades 25 000 till deras hatmarsch dagarna efter terrorattentatet i Paris.

Med hjälp av hets mot folkgrupp-dömde ”konstnären” Henrik Rönnquist började de exportera Pegida till Skandinavien. Först till Danmarks Köpenhamn och Århus, sen till Oslo i Norge. Våra antirasistiska kamrater i grannländerna var dock betydligt fler och väl förberedda. Bland annat anslöt sig Oslos största fackförening, Fagforbundet, till No Pegida-demonstrationen. Samtidigt förberedde Pegida sin första hatmarsch i Sverige, med Malmö som plats. På talarlistan var utöver Rönnquist själv den kända nazisten Dan Park, Breivikanhängaren Vivi-Anne Lovén Unneryd som har bakgrund i Swedish Defence League samt SvP- och SD-anhängaren Annica Herrloff.

Men redan innan de ens hann samlas till sitt första hatmöte hade det folkliga motståndet börjat ge resultat. I Tyskland började Pegida försvinna på allt fler orter, t.ex. i Berlin där 30 000 antirasister samlades i protest mot hatmarschens 4 800 deltagare. Styrelsen i Tyskland splittrades i två läger. Exporten till Danmark och Norge var ett stort misslyckande: Pegida Århus la ner efter första veckan och även svenska Pegida splittrades i två delar innan de ens haft sin första hatmarsch. De som bröt sig loss kallade Rönnquist-gänget för nazister och såg istället korsriddarna som förebilder.

I Skåne gick Ung Vänster i först i ledet för att organisera till motdemonstrationen arrangerad av No Pegida Sverige. Vi tryckte upp affischer, delade ut flygblad och hjälpte till med att styra upp demonstrationen. Det gav resultat. Måndagskvällen den 9:e februari var vi 5 000 antirasister mot 8 Pegida-anhängare. Deras första hatmarsch tvingades bli stillastående och blev ett totalt fiasko. Nyheterna om Malmös starka antifascism spred sig snabbt över hela världen: berättelser, bilder och videor har delats av tidningar och antifascistiska grupper hela vägen från Brasilien till Singapore.

Samma kväll gick endast 2 000 Pegida-anhängare i deras hatmarsch i hemstaden Dresden, antirasisterna blev 5 000 även där. Pegida har pressats tillbaka av folkets antifascistiska kraft. Det finns ingen plats för Pegida i Malmö. Det finns ingen plats för Pegida i Europa överhuvudtaget.

 

YouTube Preview Image

Abdirahim Hassans minnesfond belönar StreetGäris

minnesfond

Nätverket StreetGäris blev idag den första organisation som belönades av Abdirahim Hassans minnesfond. Fonden har inrättats av Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster Storstockholm, för att bevara Abdis minne och föra hans kamp vidare. Fondens syfte är att stödja internationellt solidaritetsarbete och gräsrotsaktivism i Sverige.

Idag är en dag av sorg, men också en av minnen och kamp för ett annat samhälle. Abdi var en person som brann. Som inte bara såg orättvisorna, utan som också var fast besluten att göra något åt dem. Vi minns hans ständiga aktivism, hans varma personlighet och hans ständigt flammande låga i kampen för jämlikhet och rättvisa.

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Abdi mördades i Somalia, men hans minne lever vidare i kampen för rättvisa och solidaritet.

Stefan Lindborg, förbundsordförande

 

Motiveringen:
”StreetGäris arbete visar att det går att vara både bred och intensiv, både högtflygande och vardaglig. Det visar att livet är större tillsammans. Det visar att allt från bokcirklar, demonstrationer och panelsamtal till fester och klädbytardagar, går att knyta ihop med en tydlig röd tråd: att stötta varandra och hålla ihop. Det här är precis den sorts saker Abdi brann för. Vi vill dela ut det första priset från Abdirahim Hassans minnesfond till StreetGäris, ett av de finaste exemplen på gräsrotsaktivism vi har sett.”

Nej till försök med tidigare betyg

skola

Idag presenterade regeringen och högerblocket en gemensam överenskommelse om skolpolitiken. I uppgörelsen ingår bland annat ett omfattande försök med betyg från årskurs fyra.

– Ung Vänster är motståndare till varje sänkning av betygsåldern. Det är inte för lite betyg eller för lite administration som är problemet i den svenska skolan. Skolpolitikerna måste sluta fokusera på symboler och istället göra något åt de grundläggande problemen; ojämlikheten och bristen på resurser, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Lindborg är kritisk till överenskommelsen mellan regeringen och de borgerliga partierna.

– Det finns antagligen ingen som röstade på Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att man ville fortsätta Jan Björklunds skolpolitik. Om regeringsskiftet ska vara värt något måste det innebära en ny politisk riktning. Jag vill se en regering som vågar utmana högerns skolpolitik och som har kraft nog att förändra de grundläggande problemen i skolan, avslutar Lindborg.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Välkommen till Sverige, Abbas

stefanIdag besöker den palestinska presidenten Mahmoud Abbas Sverige. Bakgrunden till statsbesöket är den svenska regeringens beslut att erkänna Palestina som en självständig stat. Presidenten kommer att samtala med statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström om bland annat fredsprocessen och viken roll Sverige kan spela efter erkännandet. Förhoppningsvis är erkännandet bara den första av många solidaritetshandlingar från den svenska regeringens sida.

Inför besöket har borgerligheten riktat skarp kritik mot regeringens mellanösternpolitik. Svt rapporterar att statsbesöket får Moderaternas utrikespolitiska talesperson, Karin Enström, ”att se rött” och i Svenska dagbladet levererar Lars Adaktusson (Kd) en debattartikel, där han kräver klarspråk från Löfven. Precis som om statsministern skulle vara för korruption. På Expressens debattsida gissar folkpartisten Gulan Avci och Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm, om anledningarna till varför Sverige erkände staten Palestina. Bland annat, menar de, kan det bero på att Socialdemokraterna vill ha fler muslimska väljare. Delar av borgerligheten tycks helt tappa koncepten när mellanösternfrågor diskuteras.

Skiljelinjen mellan höger och vänster går inte vid synen på korrupption eller demokratiska brister. Den går istället vid synen på Israels orättfärdiga ockupation. Som så ofta annars måste högern påminnas om att konflikten inte står mellan två jämbördiga partier. I Svt varnade Karin Enström för att det kan uppfattas som om Sverige ”tagit parti” för det palestinska folket. Jag menar att det är precis det som Sverige ska göra – ta parti, våga ta ställning, fördöm ockupationen och se till att en rättvis fred blir möjlig.

Vad har Lars Adaktusson att säga till palestinierna på Gaza? För ett par veckor sedan meddelade FN-organet UNRWA att brist på pengar tvingade dem att stoppa återuppbyggnadsprogrammet efter sommarens krig. Sedan tidigare vet vi att den olagliga blockaden har orsakat en humanitär katastrof, skyhög arbetslöshet och omfattande fattigdom. Situationen är så allvarlig att UNRWA bedömer att Gaza kommer att vara obeboeligt år 2020. När hörde man sist en kristdemokrat kritisera blockaden av Gaza?

Vad säger Karin Enström om expansionen av israeliska bosättningar på Västbanken? I september kritiserade den israeliska fredsorganisationen Peace Now utbyggnaden av bosättningarna och menade att dessa innebar ”en kniv i ryggen” mot Abbas och försvårar en tvåstatslösning. Bosättningarna på ockuperad mark strider mot Genèvekonventionen och utgör därför ett folkrättsbrott. Med hänsyn till uttalandet i Svt, tycker Karin Enström att man kan förhålla sig neutral till folkrättsbrott?

Vad säger Dagens Nyheters liberala ledarskribenter till de palestinier som drabbas av Israels brott mot de mänskliga rättigheterna? Igår beskrev de palestiniernas ansökan om medlemsskap i Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, som ett försök att ”ställa Israel vid skampålen”. Så kan också kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter viftas bort. Är det en ny liberal inställning till brott mot de mänskliga rättigheterna eller gäller den bara när offren är palestinier?

Den svenska regeringens beslut att erkänna staten Palestina var en viktig solidaritetshandling. Det är svårt att ta borgerlighetens kritik om att processen gick för fort på allvar. Snarare har omvärlden, precis som utrikesminister Margot Wallström konstaterat, väntat för länge. Sverige ska vara ett land som står solidariskt med det palestinska folket. Låt erkännandet bli den första solidaritetshandlingen i en rad av många. Så länge som ockupationen består finns det ingen rättvis fred.

Stefan Lindborg, förbundsordförande

Borgerlighetens bruna vandring måste få ett slut

motrasism

Under de senaste veckorna har vi kunnat bevittna hur Folkpartiet och Kristdemokraterna i sin jakt på högre opinionssiffror ägnar sig åt signalpolitik riktad mot flyktingar och invandrare. De har inte bara kapitulerat inför rasisternas problemformulering utan sprider också vidare myten om att frågor om integration och flyktingmottagande inte skulle få diskuteras. I en tid då rasistiska strömningar drar över Europa, då krig och och katastrofer tvingar människor på flykt, väljer Folkpartiet och Kristdemokraterna att använda hävstång för att pressa upp de egna opinionssiffror. Det är skamligt och djupt ovärdigt.

Med sina utspel om tillfälliga uppehållstillstånd, språktest och försörjningskrav vill de två små borgerliga partierna bakvägen förändra Sveriges asyl- och flyktingpolitik. De tycks tro att färre kommer fly hit om bara villkoren för flyktingar och invandrare försämras. Det är en cynisk politik som blundar för Europas murar mot omvärlden och att huvuddelen av världens flyktingar finns i de fattigaste länderna.

I den falska logiken blir ”integration“ liktydigt med ”hårdare krav“, när det borde handla om att alla ska kunna leva och delta i ett samhälle på lika villkor. Mer otrygghet och sämre livsvillkor är att gå i motsatt riktning. Vi vet att det i själva verket är högerpolitikens konsekvenser – bostadsbrist, massarbetslöhet och söndertrasade trygghetssystem – som står i vägen för att alla de som flytt hit från krig och förtryck ska kunna leva ett bra liv i Sverige. Precis som vi vet att de ökande orättvisorna drabbar vanligt folk i Sverige oavsett bakgrund.

Det är en farlig utveckling när borgerligheten anpassar sig till rasistiska problemformuleringar. Från utvecklingen i resten av Europa vet vi att det bara leder till att rasistiska partier legitimeras och växer ytterligare. Priset betalas av de som drabbas av rasism och diskriminering. Konsekvensen av högerns glidning blir ett höjt tonläge i ett redan hårt klimat för flyktingar och invandrare som lever i Sverige. Ansvaret kommer att vila tungt på de som normaliserar rasism.

Ung Vänster står upp för en mänsklig asyl- och flyktingpolitik. Vi accepterar inte rasistiska problemformuleringar oavsett vem som är avsändare. Det högern kallar för integrationsproblem attackerar vi med krav på en generell politik för arbete, välfärd och jämlikhet tillsammans med en kompromisslös kamp mot rasism och diskriminering.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 150207-8.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sexköpslagen bör utökas – inte ifrågasättas

lagbok

I veckan presenterades en rapport om sexköpslagen, beställd av RFSU. Med rapporten som utgångspunkt har man i den efterföljande debatten ifrågasatt den svenska lagstiftningen som utgår från en förståelse för könsmaktsordningens våld och konsekvenser. Det är en farlig väg att gå i en tid när rätten till den egna kroppen är under attack i Europa. En lagstiftning som kriminaliserar köparen och lägger skulden på mannen som betalar för någon annans kropp är ett kraftfullt verktyg i kampen mot sexköp. Det är beklagligt att RFSU vill lägga fokus på kritik mot detta verktyg, när det finns så mycket att göra i tillägg till lagstiftningen. Den grundläggande utmaningen är att män måste sluta köpa sex.

Rapporten från Malmö högskola är en sammanställning av tidigare forskning på området och visar bland annat att andelen sexköpare har minskat avsevärt sedan lagen infördes. Sveriges lagstiftning är unik och har dessutom varit ett viktigt stöd i arbetet för att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Att RFSU då väljer att tolka rapporten som ett hinder för stöd och hjälp till de kvinnor som befinner sig i prostitution är en märklig slutsats.

De som befinner sig i prostitution är en utsatt grupp och arbetet för deras trygghet är bristfälligt. Bemötandet från instanser som möter dessa kvinnor är många gånger dåligt och ökar stigmatiseringen. Det behövs ökad kunskap och särskild kompetens hos myndigheter och sjukvård för att kunna ge stöd och möjlighet att lämna prostitutionen. Rapporten lyfter viktiga problem och frågeställningar som behöver tas upp, men som nu överskuggas av fokuset på just lagstiftningens vara eller icke vara. Det finns inget motsatsförhållande mellan kriminalisering av sexköp och samhällets insatser för att hjälpa de som befinner sig i prostitution. I länder där det är lagligt att köpa sex är varken prostitutionen, stigmatiseringen av prostituerade eller otryggheten mindre.

Det största problemet är att män tar sig rätten till kvinnors kroppar och faktumet kvarstår att om inte män köpte sex så skulle det inte finnas prostitution. Vi måste vidta ytterligare åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Sanningen är att nio av tio kvinnor skulle idag lämna prostitution om de hade ett val. Kvinnors rätt att äga sin egen kopp är fundamental i ett feministiskt samhälle. Utgångspunkten för diskussionen idag borde handla om en utvidgning och kompletterande av lagen. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Kriminalisering av sexköp utomlands är nästa steg i en sexköpslagstiftning som lägger skulden där den hör hemma – hos köparen. Så bygger vi ett feministiskt samhälle fritt från prostitution.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 150207-8.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sexköpslagen borde utökas RFSU, inte tvärt om

toveI år är det 16 år sedan den nuvarande sexköpslagen trädde i kraft i Sverige. Idag släppte RFSU en rapport som menar att lagen är problematisk och inte fyller sitt syfte. Det är bra att vi har en levande debatt om hur vi ska stärka arbetet mot sexköp och mäns våld mot kvinnor. Men just därför blir kritiken från RFSU så underlig.

Den svenska sexköpslagen är unik i sin form och klargör tydligt de maktförhållanden som råder. Den lägger tydligt fokus på vem som är den skyldiga – köparen. Förutom att antalet män som köper sex har minskat sedan lagen infördes – RFSU:s egna sammanställning visar att andelen sexköpare kan ha minskat med över 40 procent mellan 1996 och 2008 – så har lagen fungerat normerande och har idag ett starkt stöd bland befolkningen. Andra länder har tagit intryck av Sveriges modell och den svenska lagen har blivit en viktig referenspunkt i det internationella arbetet mot sexköp. Rikskriminalpolisen menar att lagen har haft positiva effekter när det gäller att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Då blir det märkligt att som RFSU säga att lagen inte fyller sin funktion.

Idag höjs röster för att legalisera sexköp med argument om ”moralism” och ”den fria viljan”. Myten om prostitution som ”ett smidigt jobb vid sidan av studierna för lite extra cash i plånboken” är ingenting annat än just en myt. Internationella studier visar att nio av tio skulle lämna prostitutionen om de hade något val. Att köpa en annan människas kropp är inte detsamma som att köpa en kexchoklad på närbutiken och att vara prostituerad är inte som ”vilket jobb som helst”. Det är visserligen inte åsikter som ska tillskrivas RFSU, men problemet är att man riskerar att spela sexköpslobbyn i händerna.

Däremot finns det ett par viktiga poänger som lyfts i rapporten. Dels pekar man på en oroande utveckling där stödet för att även göra det olagligt att sälja sex verkar ha ökat. Man menar att förståelsen för könsmaktsordningens konsekvenser har ersatts av en individualiserad syn på brott och straff. När den svenska sexköpslagen infördes gjordes det tydligt att det var köparen och ingen annan som begick en brottslig handling. Det är ett viktigt förhållningssätt som är helt nödvändig för att förstå mekanismerna bakom prostitution och för att kunna göra någonting åt det. Det är inte hon som säljer som ska stigmatiseras – det är han som köper.*

Dels pekar man på bristen på de sociala stödinsatser som skulle utgöra själva stommen i arbetet mot prostitution när lagen sjösattes. Redan i den så kallade Kvinnofridspropositionen som utgjorde grunden till sexköpslagen klargjordes att ”en kriminalisering [av sexköp] inte kan utgöra annat än ett komplement i arbetet med att minska prostitutionen och kan inte på något vis ersätta de sociala insatserna.” (Kvinnofrid Prop. 1997/98:55). Många vittnar om en stigmatisering och att man inte blir tagen på allvar i kontakt med myndigheter och sjukvård. Att ett sånt grundläggande arbete brustit är ett svek. Ökade insatser, regelbunden utbildning och kompetensutveckling för myndighets- och sjukvårdspersonal borde vara självklart.

Istället för att diskutera en lag som tydligt lägger skulden där den hör hemma borde vi diskutera hur samhället kan utöka stödet för att ta sig ut ur prostitution och öka skyddet mot mäns våld mot kvinnor. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Det är orimligt att det är brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma men inte i Thailand eller Lettland. Ung Vänster har länge drivit kravet på en kriminalisering av sexköp utomlands och därför är det glädjande att regeringen nu ser över möjligheterna att införa just en sån lag.

Vi måste prata om de män som tar sig rätten att köpa kvinnors kroppar för sin egen njutnings skull. Det hela är egentligen mycket enkelt – om män lät bli att köpa sex skulle det heller inte finnas någon prostitution. Den svenska sexköpslagen är unik och har fyllt en viktig normerande funktion. Det vi borde diskutera är hur den kan utvidgas, inte tvärt om.

 

*Jo, jag skriver män som köper kvinnor eftersom att det i de allra flesta fall är vad det handlar om. Men det är naturligtvis allvarligt när det förekommer prostitution i andra grupper, där inte minst unga transpersoner är särskilt utsatta.

Historisk seger för Syriza men många utmaningar återstår

stefanIgår vann vänsterpartiet Syriza en historisk seger i det grekiska nyvalet, som utlystes då den tidigare regeringens presidentkandidat förlorade en omröstning i parlamentet. Syriza blev det största partiet, vilket medförde att man fick de 50 extra mandat som enligt valsystemet tillfaller det största partiet. Syriza fick 149 mandat, två till hade krävts för egen majoritet. Syrizas framgångar i Grekland visar vägen för vänstern i andra delar av Europa och utgör en viktig seger i kampen mot den europeiska åtstramningspolitiken.

På kort tid har Syriza gått från att vara en liten valkoalition, dominerad av partiet Synaspismos med ett stöd på några få procent procent, till att bli Greklands största parti. Bakgrunden är givetvis den djupa ekonomiska och sociala krisen. Medan de gamla maktpartierna, Ny demokrati (höger) och kanske framförallt socialdemokratiska Pasok, kommit att bli symboler för korruption och etablissemang, har Syriza symboliserat det rakt motsatta. Praktiskt solidaritetsarbete och självorganisering, framförallt genom den partiet närstående organisationen Solidarity for all, har Syriza visat att man är något annat än alla andra partier. Att man har uppfattats som något nytt, ett alternativ ståendes utanför etablissemanget, är en viktig orsak till framgången.

I torsdags höll Syriza det sista stora mötet innan valet. När publiken slutade skrika slagorden ”Syriza! Podemos! Venceremos!” sa Pablo Iglesisas, ledaren för det spanska vänsterpartiet Podemos: ”First we take Athens, then we take Madrid”, något som kan förverkligas senare i år i det spanska valet. Den ekonomiska krisen och EU-etablissemangets brutala svar har ritat om den politiska kartan i Europa. I Spanien är det Podemos, även de är ett nybildat vänsterparti, som är det största partiet i opinionsmätningarna. På Irland, ett av de första europeiska länder som drabbades hårt av krisen, är Sinn Fein störst i många mätningar. Förhoppningsvis kan Syrizas seger vara historisk också i bemärkelsen att den utgör startskottet för en ny tid i Europa.

Omvärldens reaktioner på valresultatet har varit blandade. Medan den franska presidenten François Hollande gratulerade Alexis Tsipras, varnade den brittiska premiärministern David Cameron för ökad ekonomisk osäkerhet. Sveriges socialdemokratiska finansminister Magdalena Andersson ville varken uttrycka stöd eller antipati, men Finlands borgerliga statsministern, Alexander Stubb, markerade tydligt att han förutsätter att Grekland respekterar ingångna avtal. Från den tyska förbundskanslern Angela Merkel och från Europeiska rådets ordförande Donald Tusk har det än så länge varit tyst.

Syrizas viktigaste valfråga har varit kravet på en omförhandling av landets lånevillkor. Detta för att bryta den sociala katastrofen som trojkans krispolitik har skapt. Från ECB har man under dagen skickat tydliga signaler att någon skuldavskrivning inte är aktuell. Mycket talar för att EU-eliterna kommer att göra sitt yttersta för att behålla sin maktposition. Ur deras perspektiv är det livsfarligt att signalera att en annan krispolitik skulle vara möjlig, för vad händer då i det spanska valet? Spanien är ett större land och har en större ekonomi än Grekland. Syrizas motståndare finns långt ifrån bara i det grekiska parlamentet, utan också i Bryssel och Frankfurt. Med största säkerhet är de senare också de mäktigaste.

Även i fortsättningen behöver det grekiska folket solidaritet från alla Europas progressiva krafter. Trojkans krishantering har inte ens varit lösningen på de ekonomiska problemen. Den grekiska skuldkvoten har under åtstramningspolitiken ökat till 170 procent av BNP. Det är uppenbart att besparingar inte är vägen ut ur den ekonomiska krisen, åtstramningspolitiken har istället förlängt och fördjupat den grekiska depressionen. För att den grekiska ekonomin ska komma på fötter krävs det skuldavskrivningar. För att det ska realiseras behövs det folklig mobilisering i hela Europa och att progressiva regeringar, som den svenska, driver på inom EU för ett annat svar på den ekonomiska krisen.

Syriza kommer inte att få en lätt resa i regeringsställning. Vid sidan av motståndet från andra EU-länder finns det också stora inhemska problem som man måste hantera. Hur kommer samarbetet med det högerpopulistiska Anel, Independent Greeks, att fungera och vad blir i sin tur konsekvenserna av det? Vad ska man göra för att bekämpa korruption och klientelism? Hur ökar man skatteintäkterna och får bort hålen i skattesystemet? Hur kommer det inhemska kapitalet att reagera på en vänsterregering som vill föra radikal politik? Utmaningarna är många, stora och viktiga att komma till rätta med. Det kommer inte att bli lätt, men det är helt nödvändigt.

De senaste decennierna har inte varit en framgångsrik tid för den europeiska vänstern och till detta kommer en ekonomisk kris, där bördorna flyttats till folket och finanskapitalet hållits skadelöst. Syrizas valseger visar att ett Europa bortom orättvisor och åtstramningar är möjligt. Den öppningen måste vi ta tillvara på.

Ung Vänster gratulerar Syriza till valsegern

syriza2

Ung Vänster gratulerar Syriza och ungdomsförbundet Neolaia Syriza till den historiska segern i det grekiska valet.

Krispolitiken, som trojkan har påtvingat det grekiska folket har skapat en social och ekonomisk katastrof. Det är vanligt folk – med arbetslöshet, massiva nedskärningar och stora lönesänkningar – som har tvingats betala priset för den ekonomiska krisen. Detta medan bankerna och finanskapitalet har hållits skadelöst. Framgångarna för Syriza är viktiga i kampen mot den europeiska åtstramningspolitiken.

Syrizas seger i det grekiska valet visar vägen för den europeiska vänstern. Den åskådliggör att vi kan bygga ett Europa bortom ojämlikhet och orättvisor. Förhoppningsvis kommer vänsterns valvinst i Grekland följas av segrar i fler länder.

Utmaningarna som det grekiska folket står inför är fortsatt stora. Ung Vänster vill framföra de varmaste lyckönskningarna till Syriza – ni har vårt stöd och vår solidaritet.

/Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster

 

The Young Left of Sweden congratulate Syriza victory in the Greek election

The Young Left of Sweden congratulate Syriza and the youth organisation Neolaia Syriza to the historic victory in the Greek election.

The crisis policies, dictated by the troika, have created a social and economic disaster. It is the greek people – with unemployment, massive cuts and big pay cuts – who have been forced to pay the price for the economic crisis. All while no harm has come to the banks and the finance capital. The success of Syriza is important in the struggle against the European austerity policies.

Syriza’s victory in the Greek election shows the way for the European Left. It illustrates that we can build a Europe beyond inequality and injustice. Hopefully the sucess for the Left in Greece will be followd by victories in more countries.

The challenges that the Greek people faces is still big. The Young Left of Sweden would like to extend the warmest gratulations to Syriza – you have our support and our solidarity.

/Stefan Lindborg, General Secretary of The Young Left of Sweden

For more information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare/Press secretary
+46 8 654 31 00
+46 72 587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster kräver sanningskommission om terrorlagstiftning och islamofobi

moskeattack

Idag skriver Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg i Dagens Arena om islamofobi och hatbrott. Efter attentaten mot Charlie Hedbo och kosherbutiken i Paris har attackerna mot moskéer och muslimer i Europa ökat.

– Man kan tycka att vi borde ha lärt oss något av den dyrköpta läxa som det så kallade kriget mot terrorismen innebar. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 blev islamofobin allt mer utbredd. Det gäller inte bara risken att utsättas för hatbrott, med kriget som terrorismen som förevändning har det begåtts övergrepp mot muslimer i Sverige, säger Stefan Lindborg.

 Ung Vänster vill att en sanningskommission tillsätts som granskar terrorlagstiftningens konsekvenser.

– Vi minns hur oskyldiga familjer har fått sina hem stormade, personer som har fått sina tillgångar frysta utan rättegång och skandalen när Egyptiensvenskarna utvisades till tortyr. Det skulle vara en viktig signal för att visa att samhället också tar muslimers rätt till säkerhet på allvar, avslutar Lindborg.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85

Sida 20 av 242« Första...10...1819202122...304050...Sista »