Representativ demokrati vs. kändisjippo

Diskussionen om kända människor i politiken är ofta mycket märklig. En central fråga borde ju vara VAD man är känd för. För att ha bränt ned en högstadieskola? För att man kan jonglera? Eller för att kunna formulera politik på ett vettigt och intressant sätt?

På sätt och vis ges det ett svar redan i begreppet "kändis" som ofta används i sammanhanget. Den som är kändis är alltså inte känd för något speciellt – typ känd kläddesigner, känd läkare, känd återfallsbrottsling – utan helt enkelt kändis. Känd för att vara känd. Det är ett problem i sig och blir till ett ännu större problem om personen i fråga förväntas stå för vissa politiska åsikter.

Hela den här problematiken har sin grund i att den dominerande synen på politiskt arbete är genomkorkad och platt, med andra ord borgerlig. Politiskt arbete antas genomgående vara något slags yrke eller livsstil. Man kan vara VD, aktiespekulant, hårdrockare – och "politiker". Själv märker jag till exempel av det här när folk frågar hur det känns att min företrädare – Jenny Lindahl Persson – har "lämnat politiken". Som om "politiken" skulle vara ett cirkustält som man kan gå in i och ut ur och som om man bara kan vara "inne" i "politiken" om man har ett heltidsjobb på ett kontor eller sitter i riksdagen. Det där är en provocerande inställning. Den antyder till exempel att jag skulle ha varit utanför "politiken" under de nästan tio år då jag gjort massa olika saker och samtidigt varit hyperaktivt organiserad.

Ett bra, starkt och intressant parti organiserar många olika människor. En del av dem kan säkert se till att bli kända på annat än sin politiska aktivitet. Det är jättebra. Bara de representerar. De som propagerar för kändisar rent allmänt "i politiken" (härvid menar man sällan som ersättare i barn- och ungdomsnämnden eller sammankallande i partiföreningens valberedning, utan riksdagen) tycker oftast att det där med representativitet är lite förlegat och konstigt. Själv tycker att det är helt avgörande.

Paolo Roberto verkar till exempel vara en hyvens prick. Jag är övertygad om att han har många bra åsikter och det finns inget som säger att han inte skulle kunna sitta i riksdagen. Det kan för övrigt de flesta. Det gäller att vilja och att bli vald. Problemet är att partiet som han kommer att representera inte är så hyvens. Och när man röstar på Paolo – vad röstar man då på? Socialdemokraterna. Och även om jag spontant tycker mycket mer om Paolo Roberto än säg Bosse Ringholm och säkert också mången vänsterpartist, så går det fetbort att kryssa Paolo. Jag är inte sosse. That s it.

Alltså: Vill man ha spännande människor som företrädare för sin organisation måste man börja med att se till att organisationen gör spännande saker, står för något intressant och viktigt. Att folkpartiet och centerpartiet inte lyckats skaka fram bättre företrädare är ingen slump.

Till sist vill jag säga att Jan Guillou är min hjälte ett tag framöver. För att han visar civilkurage, vågar tala om hyckleriet och den äckliga, blodtörstiga masspsykos som omgärdat rapporteringen kring den stora mänskliga tragedin i USA, reaktionerna efteråt och de uppifrån kommenderade tysta minuterna.

Fast jag skulle ändå inte kryssa honom om han ställde upp i valet i egenskap av kändis.

Kamratliga hälsningar

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster

Texten är ursprungligen skriven som krönika till www.yosthlm.com i september 2001.

Låt inte ligister inskränka demonstrationsfriheten!

Låt inte ligister inskränka demonstrationsfriheten. Slå tillbaka kraven på hårdare tag. Lyft fram polisens övervåld i ljuset. Dessa krav måste vi resa i den nu pågående debatten.

Den debatt som nu följer händelserna i Göteborg måste fokuseras på rätt frågor. Det vore en tragedi om ett hundratal huliganers våldsdåd blev det som satte dagordningen för debatten också efter toppmötet. Vettiga krafter måste nu lyfta upp polisens massiva övervåld och stå emot kraven på hårdare tag.

Jag är stolt och imponerad över det arbete som Ung Vänsters medlemmar, tillsammans med tusentals andra, genomförde i Göteborg. Vi var med och organiserade tre breda, välbesökta och fredliga demonstrationer. De EU-kritiska demonstrationerna på fredagen och lördagen var de största i sitt slag i Sverige. Att de EU-kritiska krafterna kunde enas och samla över 20.000 demonstranter såväl på fredagen som lördagen är en stor politisk händelse.

Polisens agerande under de stora demonstrationerna var bra. När polisen höll en låg profil urartade heller inga demonstrationer. Men vid andra tillfällen begick polisen övergrepp som är fullständigt oacceptabla i en rättsstat och som måste upp till debatt. Polisens agerande vid den plötsliga omringningen av Hvitfeldtska gymnasiet skapade en spänd stämning redan under torsdagen. Att kravallerna på fredagskvällen bemöttes med skarpa skott måste också betraktas som helt orimligt. Dessutom var polisens agerande på lördagen, då man slog en järnring runt flera hundra fredliga demonstranter antagligen direkt olagligt. Det finns också rapporter om brutal misshandel av värnlösa aktivister i samband med polisens svårförklarliga razzia mot Schillerska skolan där ett stort antal ungdomar övernattade. Detta är oerhört allvarligt. Det är polisen som vi finansierar och måste kunna kontrollera. Ingen tycker att huliganerna gjorde något som var rimligt. Men de är ju huliganer. Polisen ska inte agera som våldsverkare.

Ligisterna är borta från gatorna nu. Men polisen kommer vi att ha runt omkring oss i vår vardag. Därför vore det ytterst allvarligt om den nytillsatta kommissionen om polisens befogenheter skulle föreslå större möjligheter för polisen att använda våld. Det vore ett stort demokratiskt bakslag. Den stora politiska uppgiften för den breda vänstern måste nu vara att mota tillbaka kraven på hårdare tag och inskränkt demonstrationsfrihet. Den enda möjligheten att värna de demokratiska rättigheterna är att faktiskt utöva dem. Där kommer vi inte att backa ett tum.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

Uttalande om Telia

Efter en socialdemokratisk kovändning har riksdagens närningsutskott beslutat att släppa kravet om statligt majoritetsägande i Telia. Regeringen ges nu fria händer att godtyckligt sälja ut folkets andelar i Telia. De argument som lyfts fram handlar om att Telia på så sätt skulle få större möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Det visar tydligt att socialdemokraterna är förvirrade i sin syn på varför man har statligt ägande. Poängen med det statliga ägandet är inte att Björn Rosengren och hans kumpaner ska få leka med de andra grabbarna på börsen. Poängen är att staten ska kunna använda sitt ägande i Telia för att främja angelägna mål vad gäller infrastruktur och teknisk utveckling. Argumentet om att Telia behöver mer pengar kan inte heller vara en grund för att sälja ut svenska folkets egendom. Statens finanser är så pass goda att man mycket väl kan skjuta till kapital om detta skulle bedömas vara nödvändigt.

Socialdemokraterna har redan tidigare visat att de är beredda att föra en i grunden borgerlig politik. Det som är ännu mer tragiskt är att man nu även har anammat den borgerliga retoriken kring sin politik.

En vänster värd namnet behöver idag en offensiv hållning vad gäller makt och ägande. Att på löpande band medvetet sälja ut allt som ger åtminstone en möjlighet till demokratiskt inflytande över produktionen måste betraktas som närmast brottsligt. Den folkmajoritet som nu riskerar att få sina gemensamma tillgångar utrealiserade borde utdöma straffet i valet.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 20010604

Ericsson följer kapitalismens logik

I dagarna har Ericsson bestämt sig för att sparka 1000-tals anställda. Bakgrunden till avskeden är vikande börskurser och förluster inom framförallt mobiltelefonin.

Reaktionerna på detta från fack och politiker har varit mycket märkliga. Man upprörs över att Ericsson inte är snälla och tar sitt samhällsansvar. Facken har ju ställt upp i alla år på nya krav från företagsledningen.

Hela debatten präglas av en fullkomlig brist på förståelse för hur det kapitalistiska samhället fungerar. Ericsson kommer aldrig att ta något samhällsansvar. Ericsson kommer aldrig att bry sig om sina anställda. Det enda syftet med företaget är ju att ge avkastning till ägarna. Det är så kapitalismen fungerar. Det är inget att bli moraliskt indignerad över. Ska man öka vinsten är det bra att säga upp folk.

Istället borde all den upprördheten riktas mot ett samhällsystem där de rika ägarna styr och ställer över samhället, bara på grund av att de har pengar. Ericssons ledning har inte valts i några demokratiska val. 2 ägare har 80 procent av rösterna samtidigt som de faktiskt bara äger 9 procent av aktierna. Detta faktum borde ta död på alla idiotiska myter om att vi alla är aktieägare och kan bestämma över ekonomins utveckling.

Nej, det är dags att lägga ned klassamarbetet. Varför lägger sig fackföreningsrörelsen platt? Varför organiseras inte omfattande strejker på Ericsson? är det inte dags för facken att sluta stryka en uppenbarligen inkompetent företagsledning medhårs och sätta hårt mot hårt?

Ericsson styrs idag precis som så många andra multinationella företag som en kommandoekonomi i stil med det forna östblocket. Bara de anställda har kompetens att se till att Ericsson fortsätter att utvecklas och ta fram nya produkter. Då vore det väl också rimligt att de anställda äger och styr företaget.

Bryt klassamarbetet! För ett Ericsson som ägs och styrs av de anställda.

Stockholm 20010328

Jenny Lindahl Persson,

ordförande Ung Vänster

Miljöpartiet sviker välfärden

En internationell jämförelse gör det nästan överdrivet tydligt. Länder med generella välfärdssystem är de mest jämlika i världen. Länder med grundtrygghet placerar sig tvärtom i botten av samma liga.

Miljöpartiet, som har många väljare med hjärtat till vänster, har trots det utvecklat en stark motvilja mot lösningarna med generell välfärd. Partiets oförmåga att överhuvudtaget arbeta med sociala frågor har banat väg för en naiv tro på vi kan ignorerar de starka ekonomiska intressen som vill slå sönder de delar av välfärdssamhället vi fortfarande har kvar.

Allt eftersom en allt större del av löntagarna påverkas av taken i socialförsäkringarna urholkas stödet för att upprätthålla nivåerna i dem. Börjar de här grupperna teckna privata försäkringar istället, kommer utveckingen bli mycket svår att vända. Därför har miljöpartiets vägran att höja taken på senare tid blivit ett allvarligt hot mot den fortfarande relativt stora jämlikhet vi har lyckats uppnå i Sverige.

Ung Vänsters förbundssstyrelse 010408

Uttalande angående Sveriges ordförandeskap i EU

Sverige är ordförandeland i EU. Det lär inte ha undgått någon. Ordförandeskapet har inte bara lett till att en massa pengar satsas på ministermöten och tillhörande jippon. Med ordförandeklubban har också följt ett nytt avancerat dubbelspel från socialdemokraternas sida. Göran Persson talar med kluven tunga. I de fina salongerna i Europa talar han om fördjupat samarbete och att leda EMU-projektet. Inför det svenska folket används en retorik som antyder att svensk socialdemokrati på ett halvår ska lösa samtliga problem i Europa och resten av världen.

De viktigaste frågorna sopas på så sätt under mattan. Att EU är ett odemokratiskt och slutet system döljs bakom fina men betydelselösa fraser om svensk offentlighetsprincip. Att EU med rasande fart är på väg mot ett Europas förenta stater utan folklig förankring döljs bakom en massa löften om en stark svensk linje om fortsatt mellanstatlighet. Löften som vi redan sett svikas gång på gång i EU-debatten.

Den allra viktigaste frågan är att svenska folket blivit utlovat en folkomröstning om EMU. Det kräver debatt. Regeringens linje att helt bortse från detta när EU ska populariseras ute i stugorna visar på arrogans inför svenska folket. Men att UD och regeringskansliet gärna vill glömma motståndet mot EU och EMU innebär inte att vi tänker låta dem glömma.

Ung Vänsters förbundssstyrelse 010121

Mänskliga rättigheter för det kurdiska folket

Ung Vänster driver under våren en kongresskampanj mot förtrycket av kurderna i Turkiet. Den kurdiska befolkningen i Turkiet lever under ett hårt förtryck från regimen. Det är enligt turkisk lag förbjudet med undervisning på kurdiska, det är inte tillåtet att använda kurdiska i politiska tal eller skrifter, i nationell media. Den turkiska regimens politik går ut på att alla i Turkiet ska tvingas anamma turkisk kultur och tala turkiska. De som protesterar mot den politik förföljs, torteras och sätts i fängelse. Trots repressalier från staten är det många som protesterar mot den politik som förs i Turkiet. Hadep, Folkets demokratiska parti, är det största kurdiska partiet. Det är den massrörelse som leder den kurdiska kampen i Turkiet. På deras senaste kongress deltog 100 000 personer för att visa den turkiska staten att det är många som inte accepterar förtrycket av kurderna.

En av de viktigaste frågorna under Ung Vänsters kampanj är att protestera mot att Turkiet nyligen antagits som kandidatland till EU. Sverige har som ordförandeland i EU möjlighet att uppmärksamma den turkiska regeringen om att det förtryck som pågår är oacceptabelt om de ska bli medlemmar i EU. Det är viktigt att vi visar vårt stöd för kampen mot förtrycket av kurderna och för en demokratisk utveckling av Turkiet.

Vi kräver att den svenska regeringen tar sitt ansvar och uppmärksammar frågan under våren. Att Turkiet upphör med sina brott mot de mänskliga rättigheterna och att Turkiet inte beviljas medlemskap i EU förrän förtrycket mot kurderna upphört.

Ung Vänsters förbundssstyrelse 20010121

Kritisera Colombia mera

Efter att knappt en månad av det nya året passerat står det klart att det politiska våldet i Colombia fortsätter att trappas upp. Hittills i år har de paramilitära grupperna mördat en person var tredje timma samtidigt som USA:s militära offensiv Plan Colombia satts igång. Det blir mer och mer uppenbart att en colombianska regeringens påstådda kamp mot paramilitarismen inte är något annat än ett spel för gallerierna. Speciellt med tanke på att den senaste månadens massakrer skett i områden med hög militär närvaro.

Sverige har redan tagit chansen att som EU:s ordförandeland göra ett uttalande om fredsprocessen i Colombia där man ber den colombianska regeringen ta till alla nödvändiga medel för att få slut på extremhögerns våld mot det colombianska folket. Man ber också regeringen att behålla den avmilitariserade zonen för att underlätta att fredssamtalen återupptas. Samtidigt har man bjudit in president Pastrana till stadsbesök den 25-26 januari.

Ung Vänster hoppas att Sverige kommer att fortsätta markera vår negativa syn på Plan Colombia för Pastrana. Vi hoppas också att Göran Persson tar tillfället i akt att kritisera den colombianska regeringen för att man inte bekämpar brotten mot de mänskliga rättigheterna kraftfullare.

Plan Colombia är bara en omskrivning av amerikansk militär intervention och enda chansen att bekämpa den är att omvärlden protesterar på alla tänkbara sätt. Därför uppmanar Ung Vänster alla politiska partier, ungdomsförbund och folkrörelser att protestera mot Plan Colombia under Pastranas besök.

Ung Vänsters förbundssstyrelse 20010121

Svenska regeringen måste agera!

I 62 dagar har 600 politiska fångar på ett flertal turkiska fängelser hungerstrejkat. De protesterar mot Turkiets planer på att införa F-typsfängelser (isoleringsceller). I går dödades minst 17 människor när turkiska säkerhetsstyrkor med tårgas, pansarfordon och helikoptrar intog ett 20-tal fängelser i Turkiet. Turkiets premiärminister Ecevits kommentar till händelsen är att "detta är en ansträngning för att rädda terrorister från att bli offer för deras egna terrorhandlingar."

Turkiska staten har en lång tradition av omänsklig behandling av politiska fångar. I Turkiet räcker det med att du tillhör en oppositionell grupp för att du ska råka ut för statens repressalier. Om F-typsfängelser införs kommer det att underlätta för regimen. Det kommer troligtvis leda till att tortyren sprider ut sig på fängelserna, att mord på politiska fångar ökar, antalet spårlöst försvunna aktivister ökar, fler politiska fångar kommer att våldtas. Detta är systemets syfte med beslutet. De politiska fångarna är medvetna om vilka konsekvenser F-typsfängelser kommer att innebära och det är därför som de protesterar. Det är också därför som de progressiva krafterna i Turkiet protesterar. Under hela hösten har de protesterat, väl medvetna om att regimen med alla medel vill stoppa de krafter som kräver en lösning av kurdfrågan och en demokratisering av Turkiet.

I dag sitter fascistiska MHP i koalitionsregeringen och deras attityd mot kurder, vänsteranhängare och andra oppositionella är hård. De vill inte se en demokratisering av Turkiet. Ecevit och hans regering har under året försökt att driva igenom en lag som skulle innebära amnesti för ett flertal fångar. Men de har för avsikt att endast släppa maffiabrottslingar och politiska högerextremister lösa. De många kurdiska självständighetsaktivister som sitter fängslade har de inte för avsikt att ge amnesti. En av dessa politiska fångar är Leyla Zana. Hon är kurd och är den första kurdiska kvinnan som valts in i parlamentet. Hennes brott är att när hon tillträde sa, på kurdiska, att hon i parlamentet ska kämpa för att de kurdiska och turkiska folken ska leva tillsammans i ett demokratiskt regelsystem. Dessutom bar hon de traditionella kurdiska färgerna rött, gult och grönt. För detta brott dömdes hon till 15 års fängelse, hon avtjänar fortfarande sitt straff i Ankaras fängelse. I Turkiet finns i dag ca 12.000 politiska fångar, men från turkiska statens sida visar man ingen vilja att göra något åt den situationen. Istället fortsätter man kämpa för införandet av F-styleprisons.

Ung Vänster kräver att den svenska regeringen agerar. Turkiet har antagits som kandidatland till EU och de är angelägna att få delta i unionen. Det vore skamligt om den svenska regeringen inte lyfter frågan under det svenska ordförandeskapet.

Jenny Lindahl Persson
Ordförande Ung Vänster

åsa Brunius
Förbundssekreterare Ung Vänster

Ung Vänster älskar att äga gemensamt

Moderata ungdomsförbundet har startat sin kampanj till förmån för äganderätten. "Jag älskar att äga" är titeln. Kampanjen går ut på att förvilla och manipulera den viktiga debatten om ägande. Man blandar ihop saker som ägande av personliga tillhörigheter som tandborstar, mobiltelefoner etc, med ägande av företag. Det är naturligtvis att blanda äpplen med päron.

Ungmoderaternas kampanj handlar som vanligt om att försvara överklassens intressen och rätt att leva på andras arbete genom passivt ägande. Precis som i början av 1900-talet vill högern att de som har mest pengar ska ha mest makt. Det är en odemokratisk attityd som Ung Vänster alltid kommer att bekämpa.

Gunnar Strömmer kan vara lugn: om vi fick bestämma skulle vi inte ta hans smutsiga kalsonger. Däremot skulle vi vilja se ett gemensamt ägande av viktiga storföretag. Ett demokratiskt ägande som bygger på principen "en skalle – en röst" istället för ungmoderaternas variant "en krona – en röst".

Muf förstår kanske inte att de har gjort bort sig. De har gjort alltför tydligt på vilken sida de står, även om de försöker lägga ut dimridåer genom att prata om "Alis seveneleven butik". Ung Vänster tackar trots allt Ungmoderaterna för att de gjort debatten tydligare. Från och med nu kan knappast någon tveka att Muf företräder överklassen, medan Ung Vänster står på folkets sida.

Makten åt folket.

Ung Vänsters förbundssstyrelse 000903

Sida 240 av 242« Första...102030...238239240241242