Ta tjejers rädsla på allvar

Det är alldeles för vanligt att tjejer är rädda på vägen hem och tvingas anpassa sin vardag efter sin osäkerhet. Det borde vara självklart att tjejer vågar och kan säga ifrån, precis som det borde vara självklart att tjejer får ta lika mycket plats och utrymme som killar överhuvudtaget. Det begås fyra våldtäkter i timmen i Sverige och sexuella trakasserier är en del av många unga tjejers vardag. Det är dags att förändra det!

Feministiskt självförsvar för tjejer är ett sätt att stärka tjejers medvetenhet om sina rättigheter och möjligheter. Det handlar helt enkelt om att få prata om sina upplevelser, att känna att man har rätt att försvara sig och sin kropp och att tjejer ska kunna ta plats och makt i sin vardag. Det handlar om att hitta en säkerhet i sig själv.

Riksdagen harnyligen avslagit en motion från vänsterpartiet om att tjejer ska få lära sig självförsvar i skolan. Huvudargumentet mot självförsvar var att man ska lösa konflikter genom samtal. Det är uppenbarligen långt mellan beslutsfattare och tjejers vardag.

För det första är självförsvar så mycket mer än att fysiskt kunna försvara sig och för det andra finns det tillfällen där det faktiskt inte går att prata sig fri som exempelvis i grova övergrepssituationer. Det sista och viktigaste handlar dock om att riksdagen, precis som resten av samhället, inte tar unga kvinnors rädsla och verklighet på allvar.

Vi kommer att fortsätta kräva rätten till självförsvar för tjejer, och vill uppmana dig att göra detsamma. Det handlar om att ta ett steg i en feministisk riktning.

Ung Vänster riksting
Eskilstuna
21-23 april 2000

Haider och den socialdemokratiska ledningen

Den socialdemokratiska ledningen har i samband med debatten som följt på Jörg Haiders framgångar i österrike utnyttjat situationen för att ta inrikespolitiska poänger. Men man går även längre än så och har börjat göra jämförelser mellan vänsterpartiet och det rasistiska partiet FPö.

Det kanske grövsta påhoppet har partisekreteraren Lars Stjernkvist stått för, då han gjort jämförelser mellan Lars Ohly och Jörg Haider. Anledningen till detta är uppenbar. Socialdemokratin genomgår en omfattande kris med ett allt svagare folkligt stöd samtidigt som vänsterpartiets stöd växer. I brist på sakpolitiska argument använder sig socialdemokraterna av smutskastning i viljan att försöka skrämma bort väljarna från vänstern.

Socialdemokraternas agerande kan också ses som ett försök att dölja den egna flyktingpolitiken. Den flyktingpolitik som Haider argumenterar för liknar den som socialdemokratiska regeringar fört runt om i Europa. Också i Sverige har socialdemokraterna drivit igenom sådana försämringar i asylrätten som i många fall går längre än de förslag som det öppet främlingsfientliga Ny Demokrati gick till val på 1991 och 1994. I dagarna har regeringen lanserat ännu ett förslag som kraftigt minskar flyktingars rättigheter i Sverige. Bland annat kommer asylsökande endast att ha rätt till akutsjukvård och grundskoleutbildning. Detta ska förenkla hemsändande av asylsökande ett krav som länge ställts av främlingsfientliga krafter.

Genom att använda Haiders framgångar i partitaktiska syften medverkar regeringen till att viktiga politiska lärdomar av den österrikiska utvecklingen går förlorade. En viktig grund för Haiders möjligheter att ta populistiska poäng har varit det politiska samförståndet mellan de stora partierna. När alla partiers politik närmat sig varandra har folkets möjligheter att påverka regeringspolitiken varit små och missnöjet har vuxit. I praktiken hotar samma utveckling den svenska demokratin. När utrymmet för vad som kan sägas begränsas till vad som är accepterat av de styrande hotas demokratin.

Det kanske viktigaste skälet till att stödet för Haiders parti stärkts står att finna i en ökad social otrygghet och en havererad arbetsmarknadspolitik som följt i spåren av en nyliberal konsensuspolitik. Den explosiva sociala situation som kombinationen av människors försämrade livsvillkor och det politiska etablissemangets handfallenhet har drivit fram är inte unik för österrike. Sverige är ett av de länder där klyftorna har ökat snabbast. För detta bär socialdemokratin ett avgörande ansvar. Man har fallit till föga för klassiska högerkrav som massiva skattesänkningar och försämrad arbetsrätt. Socialdemokraternas förhållningssätt försvårar därmed ett effektivt antifascistiskt arbete snarare än att bidra till det.

Vänstern har alltid stått i första ledet i kampen mot fascismen och i försvaret av demokratin. Det gällde på trettiotalet och det gäller idag. Socialdemokratiska partitoppars jämförelser mellan kommunister och fascister är därför inte bara absurd utan historielös och okunnig. Angreppen riktar sig mot dem, som allra ihärdigast kämpat mot den fascism.

Ung Vänsters förbundsstyrelse

Det är inte EUs sak att fördöma Haider!

I samband med att Jörg Haiders parti FPö satte sig i regering tillsammans med de konservativa fördömde EU:s medlemsländer detta. även om det är helt på sin plats med fördömanden av Jörg Haider och den politik som han företräder, är det fel att EU går in och har åsikter om hur regeringsbildningarna i medlemsländerna ska se ut. EU:s överstatliga karaktär stärks på så sätt ännu mer.

EU:s agerande kan även få motsatt effekt än den önskvärda. Haiders stöd kan komma att öka markant. Om ett nyval hade framtvingats till följd av EU:s agerande hade FPö med all säkerhet ytterligare stärkt sin ställning i den österrikiska politiken.

Vi ser detta som ett utslag av opportunism och populism som i längden gynnar de krafter som man säger sig vilja bekämpa. Kampen mot de idéer som Haider, Le Pen med flera står för i Europa drivs främst genom att arbeta för en anna politik. Det är genom att öka jämlikheten och den praktiska demokratin som vi kan bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Det faktum att Haiders så kritiserade syn på flyktingpolitiken mycket väl stämmer överens med den syn som inom EU är allenarådande skapar ytterligare frågetecken. Haider pratar om det som EU gör, men inte vågar säga.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000

Kräv folkomröstning om EMU!

Frågan om ett svenskt medlemskap i valutaunionen EMU har behandlats av den socialdemokratiska partistyrelsen. Utfallet blev, föga förvånande, en positiv inställning till ett medlemskap. Samtidigt är splittringen stor inom det socialdemokratiska partiet och bland gräsrötterna är nejsägarna i stor majoritet. De har dessutom blivit fler sedan socialdemokraternas verkställande utskott sade ja till EMU. Trots detta, eller kanske just av det skälet, tvekar nu den socialdemokratiska partistyrelsen i frågan om en folkomröstning. Detta bäddar för en ännu större och berättigad misstro mot den politiska beslutsprocessen.

EMU är i första hand en politisk fråga – en fråga om demokrati. Det handlar om var och av vem besluten om vår vardag ska fattas. EMU cementerar fast en nyliberal politik som våra folkvalda inte kan, eller får, påverka. Därför är EMU en politisk fråga.

Som i alla andra politiska frågor har vi även här ett val. Vi kan säga ja eller nej. Därför kräver Ung Vänster en folkomröstning, där de som berörs av beslutet det svenska folket har en möjlighet att säga sitt. Ung Vänster kräver en folkomröstning med tydliga alternativ: ja och nej.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000

Stöd fredsförhandlingarna i Colombia!

I veckan hade Sverige besök av en delegation från den colombianska gerillarörelsen FARC-EP och deras motpart från regeringen i fredsförhandlingarna. Colombia har länge präglats av våldsamheter utförda av de paramilitära dödsskvadronerna, knarkkartellerna och den interna konflikten mellan militär och olika gerillarörelser.

Mot bakgrund av detta välkomnar Ung Vänster ett aktivt deltagande från svenskt håll i den fredsprocess som inletts i Colombia. Värdet av ett internationellt deltagande i processen kan inte underskattas. Tidigare försök till uppgörelser har bluffats bort från den colombianska regeringens sida och tusentals vänsteraktivister, fackföreningsaktivister, människorättsaktivister har mördats som ett resultat av en förljugen fredsprocess.

Sverige har sedan länge stora ekonomiska intressen i Colombia. Företag som Ericsson, Skanska och ABB har gjort sig kända i landet för att inte respektera de demokratiska rättigheter vi har i Sverige som t.ex. rätten att organisera sig fackligt. Därför är vi oroade över att det är det svenska näringslivet som har tagit detta initiativ. Särskilt som man talar om att Sverige ska medla i konflikten mellan gerillagruppen ELN och regeringen.

ELNs strategi går nämligen främst ut på att slå till mot stora multinationella företag i norra Colombia. Därför väcks lätt misstanken att Sverige kommer gå in på ett partiskt sätt och försvara den Colombianska överklassen och de svenska affärsintressena istället för att försöka komma till rätta med de riktiga orsakerna till konflikten; enorma klassklyftor, orättvis jordfördelning och en stenhård repression, påhetsad av storindustrin.

Gerillarörelsernas krav är helt rimliga. Man kräver en rättvisare fördelning av landets resurser, jordreformer, sociala satsningar och inte minst fullständiga demokratiska rättigheter för alla, även vänstern. återigen betonar vi att vi stöder ett svenskt engagemang i den colombianska fredsprocessen. Det vore dock mycket allvarligt om enbart det svenska näringslivet deltog eftersom de har ett ensidigt intresse i den här konflikten.

Därför kräver Ung Vänster att Sveriges regering erbjuder sig att medla i konflikten mellan den colombianska regeringen och de båda stora gerillagrupperna i landet.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000

Kamp och folkbildning, inte förbud mot rasismen

Som reaktion mot det ökade högerextrema våldet ropas återigen på förbud mot rasistiska organisationer. De som ropar på förstärkt polis för att tackla detta problem, missar sin egen roll, allas vår roll, i att bekämpa rasismen och försvara demokratin och människovärdet.

Det handlar faktiskt inte om att straffa begångna brott, att hårdare hämnas på de som hotar friheten i Sverige, utan om att redan på förhand se till att ingen gör det. Att ingen mördar meningsmotståndare, invandrare eller andra för nazisterna misshagliga personer i vårt land. Det är inte främst polisens eller domstolarnas sak.

Vad det handlar om är oss. Om opinionsbildning, om folkbildning och om kamp. Så länge snacket på arbetsplatserna får gå i främlingsfientliga banor, utan att någon säger ifrån, och så länge nazister lyckas sprida sin propaganda och värva nya medlemmar på Sveriges gymnasieskolor utan att någon säger ifrån, så har vi medborgare i Sverige undlåtit att göra det som är vår medmänskliga plikt. Vår skyldighet att försvara alla människors lika värde. Att hindra att lögner och förtal får fotfäste och blir grogrund för främlingsfientlighet, rasism och våld. Att protestera mot att andra människor trakasseras, förtalas eller utsätts för konsekvenserna av en inhuman flyktingpolitik.

Regeringens initiativ med Levande historia, och uppmärksammande av förintelsen är bra, på så vis att det ger oss ett historiskt perspektiv på konsekvenserna av rasism och främlingsrädsla. Men det rimmar samtidigt illa med en flyktingpolitik som tack vare samma regering i samarbete med moderaterna numer liknar Ny Demokratis program. Man har infört visumtvång för alla flyktingar från krigsdrabbade områden, som förhindrar att människor kan söka hjälp i Sverige. Man utvisar flyktingar trots att starka humanitära skäl föreligger, och ibland utan skäl. Man visar att de främlingsfientliga krafterna har rätt när de beskriver flyktingmottagning som ett problem, eftersom man själv inte vill ta emot folk som behöver hjälp och en fristad.

När det gäller idéerna om inskränkningar i organisationsfriheten, så är det viktigt att komma ihåg att det inte saknas rättsliga möjligheter att komma åt de rasistiska organisationerna idag, eftersom de redan nu allt som oftast gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp, vilket är ett brott mot lagen. Tyvärr blir detta brott nästan aldrig åtalat, eller ens utrett, vilket föranleder att tro att en lag mot rasistiska organisationer inte skulle få särskilt stora verkningar i polisarbetet. Man skall också vara medveten om att det inte går att veta hur det slår, att ge myndigheterna ett vapen som kan förbjuda organisationer som har åsikter som inte passar i samhället. Vi kanske inte kan se något problem med det nu, men om vi vill skydda demokratin skall vi också vara medvetna om att de politiska majoriteterna kanske inte alltid kommer att se ut som de gör nu, och den relativa åsiktstolerans som präglar större delen av riksdagen kanske inte alltid består.

I stället för förbud: kan vi få se varje rektor, kommunalråd, journalist, skolelev, verkstadsmekaniker och så vidare närvarande på någon av alla de manifestationer och demonstrationer som regelbundet arrangeras i vårt land för att hindra rasismens och nazismens framfart.

I stället för förbud: kan vi få se en konsekvent, human flyktingpolitik, där vi häver visumtvången och ger flyktingar rätt att söka asyl i Sverige.

Rasismen skall slås tillbaka, men inte genom att ropa på staten. genom undervisning, opinionsbildning och kulturliv, genom arbetarrörelsens, folkrörelser och andra demokratiska krafters kamp, kan vi bekämpa verklighetsförfalskning, intolerans, rasism, främlingsfientlighet och fascistiska ideologier.

Ställningstagandet mot alla former av rasism, nazism och fascism är inte någon privatsak, som bara angår var och en. Det är en gemensam sak för hela det demokratiska Sverige, för varje frihetsälskande individ, för varje del av arbetarrörelsen och svenska folkrörelser.

Jenny Lindahl
Ordförande Ung Vänster

Krök inte rygg – organisera er!

Flexibel betyder böjlig, anpasslig. Detta är vad vi förväntas vara i den så kallade nya ekonomin. Mediamässiga män och kvinnor hävdar dagligen att det är andra villkor som gäller idag, villkor som kräver att vi vanliga dödliga ska vara mer flexibla.

Ett exempel på detta är att de borgerliga partierna och SAF vill ta bort det de kallar krångliga regler på arbetsmarknaden. Bland annat handlar det om den så kallade turordningsregeln, det vill säga principen sist in – först ut. De säger att detta missgynnar ungdomar, eftersom det sitter gamla proppar och tar upp plats för yngre förmågor.

Gamla proppar kan de verkligen vara själva. Om det blir helt upp till chefen att bestämma vem som ska gå när man ska banta personalstyrkan, är det självklart den som sticker ut hakan och försvarar sina och arbetskamraternas intressen mot chefen som ryker först.

Av de ungdomar som har arbete idag är mindre än hälften fast anställda. Resten arbetar på korttidsanställningar som vikariat eller projekt, eller som behovsanställda, där anställningstrygghet i praktiken bara finns från arbetsdagens början till slut. Varje ny dag är osäker. Jag har själv haft flera jobb med sådana anställningsförhållanden, eftersom det för en lågutbildad kvinna runt 25 är svårt att få något annat.

Det slutar lätt med att man står helt utan rättigheter som att ta ledigt, arbeta fackligt eller ta semester. I praktiken kan man inte heller sjukskriva sig eller protestera mot att man inte får lön för all den tid man jobbar, eftersom det alltid finns andra som kan ta ditt jobb.

Ytterligare många arbetar under slavliknande förhållanden i olika åtgärder, där man arbetar heltid för en tusenlapp i månaden, utan fackliga rättigheter eller möjlighet till tjänstledigt eller semester. Ofta är ersättning för att klara sitt uppehälle som arbetslös villkorat till att man accepterar dessa villkor.

Kostym- och räknenissarna som upptar TV-medierna för att prata om framtiden, påstår att reglerna på arbetsmarknaden hindrar de goda och snälla företagarna att anställa folk. Dessutom är de arbetslösa lata, det är deras eget fel att det inte finns jobb. Men hur skulle det bli fler jobb bara för att de arbetlslösa söker trettio jobb om dagen? Eller av att det blev lättare att sparka de som vågar säga emot chefen?

Förklaringen är rätt enkel. Det blir inte fler jobb, men företagen får billigare arbetskraft. Det är klart att en VD vill göra bra resultat. Och bäst resultat kan man göra med en sån arbetsmarknad som de säger att vi ungdomar vill ha.

Det är därför det behövs motkrafter. Alla vårdbiträden, sjuksköterskor, lagerarbetare, städare, barnomsorgspersonal, kontorister, hotell- och restauranganställda, industriarbetare, handelsanställda, vikarier och projektanställda, alla som går på söka jobb-kurser, Nisse från Manpower och alla andra som känner igen sig i liknande villkor, krök inte rygg ­ organisera er! Vi har en värld att vinna.

Jenny Lindahl
Ordförande Ung Vänster

Godkänn inte Turkiet som EU kandidat

Torsdagen den 27 november fastställde Turkiets högsta appellationsdomstol dödsdomen mot PKK-ledaren Abdullah öcalan. Samtidigt var den turkiske utrikesministern på besök i Sverige, i ett försök att blidka EU:s medlemsländer att godkänna Turkiet som kandidat till medlemskap vid EU:s toppmöte i Helsingfors i december. Dödsdomen mot öcalan är inte det enda turkiska övergreppet mot de mänskliga rättigheterna. Sammanlagt väntar 47 personer på sin avrättning i turkiska fängelser, tortyr är tillåtet och landets kurdiska minoritet förtrycks.

De politiska partier som förespråkar demokrati, rättvisa och förhandlingar i de kurdiska områden förbjuds. Till exempel har vänsterpartiet HADEP, som har en stark ställning i östra Turkiet, har arbetat en längre tid under hotet om förbud.

Trots Turkiets klara övergrepp, så håller Sveriges utrikesminister Anna Lindh dörren öppen för att Turkiet skall godkännas som kandidat till EU. Turkiet borde kritiseras och isoleras av världssamfundet, inte uppmuntras med en kandidatur till EU. Ett medlemskap borde vara uteslutet fram till den dag då Turkiet gett kurderna samma rättigheter som resten av den turkiska befolkningen, förtrycket av oliktänkande upphört och dödsstraffet avskaffats.

Vi kräver att Sverige inte godkänner Turkiet som kandidat till EU vid toppmötet i Helsingfors i december.

Ung Vänsters förbundsstyrelse

Socialdemokraterna vill försämra arbetsrätten

Nyligen lade den socialdemokratiska regeringen fram sitt förslag till nya förhandlingsregler för den svenska arbetsmarknaden. Regeringen vill inrätta ett medlingsinstitut som skall kunna kalla arbetsmarknadens parter till överläggningar innan och under löneförhandlingar. Institutet skall kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder, t ex strejker med upp till 14 dagar. Varseltiden skall även förlängas från sju dagar till minst sju arbetsdagar. Sammanlagt skall en konflikt i framtiden kunna skjutas upp i totalt 25 dagar, om den socialdemokratiska regeringen får igenom sitt förslag. Detta skulle innebära en klar maktförskjutningen från facket och arbetssäljarna till företagens och arbetsköparnas fördel.

Syftet med förändringarna är enligt regeringen att skapa fler jobb, höja reallönerna och minska inflationen. Ung Vänster ställer sig mycket tveksamma till om en försämrad arbetsrätt skulle skapa fler arbeten. Lönerna skulle med en försvagad fackföreningsrörelse endast höjas inom de sektorer där det råder arbetskraftbrist. De redan lågavlönade skulle inte få stor utdelning av lönehöjningarna. Med andra ord skulle regeringens förslag öka de axelererande klassklyftorna. Dessutom ifrågasätter vi om det är motiverat att försämra arbetarnas rättigheter för att sänka inflationen i ett land som har Europas lägsta inflation.

Näringsministern Mona Sahlin är dessutom beredd att gå ännu längre. Om inte facket sköter sig är Sahlin beredd att ytterligare försämra arbets- och strejkrätten, bland annat genom förbud mot blockader mot enmans och småföretag.

Under många år har högern och storföretagen, ibland med stöd av miljöpartiet, kämpat mot arbets- och strejkrätten, för att stärka arbetsköparnas ställning på arbetsplatserna. Med regeringens förslag har även socialdemokratin sällat sig till denna skara.

Vi i Ung Vänster vet var vi står. Vi står på arbetarnas sida. Därför kommer vi aldrig acceptera försämringar i arbets- och strejkrätten.

Ung Vänsters förbundsstyrelse

Klockan är slagen för sextimmarsdagen

En arbetstidsförkortning är nödvändig, argumenten mot har gått ur tiden. Så kan man sammanfatta läget idag.

Sedan 1900 har BNP ökat femton gånger i Sverige. Normen åtta timmars arbete om dagen, en norm satt på 20-talet, kvarstår, om än med en del arbetsidsförkortningar gjorda senare under seklet, i form av semester och förkortad veckoarbetstid.

Produktiviteten har ökat kraftigt i Sverige, och när ett företag ökar sin produktivitet kan frukterna av arbetet fördelas på olika sätt. ägarna kan ta ut mer vinst, man kan investera, man kan höja arbetarnas löner, eller man kan korta arbetstiden. Arbettiden har dock inte minskat de senaste trettio åren. De senaste tjugo åren har dessutom reallönerna släpat efter, och låglöneyrkena blivit relativt sämre betalda. De senaste tio åren har till och med investeringarna gått trögt: aktieägarnas krav på allt högre avkastning gör istället att vinstuttaget är det enda som blir högre för varje år, på bekostnad av investeringar, löner och arbetstid.

Vi skulle alltså behöva omfördela pengar i Sverige, från vinstuttag för aktieägare, till löntagare, konsumtion och därmed investeringar. En förkortning av arbetstiden gör detta dels genom att ge fler arbete, och dels genom att betala bättre för det arbete som utförs.

En arbetstidförkortning skulle förbättra folkhälsan och jämställdheten. Idag arbetar bara var tionde arbetare fram till pensionsåldern. Vi har ungefär 400.000 förtidspensionärer i Sverige idag, och den genomsnittliga pensionsåldern är 58. Vi sliter helt enkelt ut våra kroppar i förtid genom att arbeta, och både det peronliga och det samhälleliga priset för detta är högt: onödigt lidande, och onödiga utgifter, till följd av för långa arbetadagar. Det bästa sättet att minska både förslitningsskador och andra arbetsskador, samt öka effektiviteten och minska sjukfrånvaron är att korta den dagliga arbetsiden.

Vad gäller jämställdheten handlar det om att angripa lönegapet och arbetstidsgapet. Kvinnor betalar idag ur sina egna fickor den nödvändiga arbetstidförkortningen. Män har i genomsnitt en betald arbetsvecka på 41 timmar, och utför obetalt arbete, t ex i hemmet 20 timmar per vecka. Kvinnor har en genomsnittlig betald arbetsvecka på 27 timmar, men arbetar 33 timmar i veckan obetalt. Kvinnor och män arbetar alltså lika mycket, men en ojämlik könsarbetsdelning gör att kvinnor har huvudansvaret för att ta ansvar för hem och familj. Detta, tillsammans med det faktum att de yrken som kvinnor återfinns inom är sämre betalda, är orsaken till att kvinnor tjänar 30% mindre än män, i genomsnitt. Att genomföra en lagstadgad sextimmarsdag är ett sätt att jämna ut fördelningen av det batalda arbetet, såväl som fördelningen av det obetalda arbetet. Så vad säger motståndarna?

En del hävdar att visst är arbetstidförkortning bra, men det borde ske avtalsvägen istället för lagstiftningsvägen. Och det är klart att det vore bra om vi kunde uppnå arbetstidförkortning genom avtal, problemet är att det leder till branchvisa orättvisor. För Metall kan det vara lättare att avstå från löneökningar, och att överytyga arbetsgivaren om det riktiga i att korta arbetstiden, jämfört med Hotell- och restaurang eller Handels.

Sextimmarsdagen ger inte mer arbete, hävdar en del. I en del brancher, som de kapitalintensiva, så kan man rent av effektivisera produktionen genom sextimmarsdag, där skapas inga arbeten automatiskt. Men i den mer arbetsintensiva tjänstesektorn, till exempel vården, så kommer nyanställningar att vara nödvändigt. I vården kan det rent av vara ett sätt att öka attraktionskraften i yrken som har svårt att rekytera personal på grund av nedskärningar och låga löner.

Om sextimmarsdagen leder till nyanställningar, då har vi inte råd, säger någon. Till att börja med kan vi konstatera att rent samhällsekonomiskt tjänar vi mer på minskad sjukfrånvaro, minskad arbetslöshet, färre förtidspensioneringar och mindre arbetsskador, än vad vi måste lägga ut på arbetstidsförkortningen. Problemet är att de vinsterna hamnar hos staten, medan utgifterna i huvudsak hamnar hos kommuner, landsting och företag i tjänstesektorn. Det kan man lösa genom en differentierad arbetsgivaravgift. Helt enkelt: en del av det vi drar in till staten i vinst på arbetstidsförkortningen fördelas tillbaka till de som fått ta utgifterna.

Men sextimmarsdag kanske inte passar alla. är det inte bättre om alla bestämmer själva, istället för en lag? Tja, redan idag kanske en del är missnöjda med åttatimmarsdagen. Om både arbetsgivare och löntagare vill jobba något annat antal timmar, så kan de komma överens om det ändå. Om det vore upp till var och en att förhandla om sin arbetstid skulle vi knappast ha särskilt mycket att komma med gentemot vare sig privata eller offentliga chefer.

Många undrar om vi kommer att behöva gå ner i lön, och det är ju inte lagstiftarnas sak att lägga sig i. Frågan om lön avgörs fortfarande av arbetmarknadens parter. Hur stora löneökningar man får är alltså upp till fackförbunden att förhandla om. Arbetstidförkortningen skall inte påverka lönen.

Slutligen: jag förnekar inte att det finns argument mot arbetstidsförkortning. På samma sätt som det finns argument mot lönehöjningar, mot lagstadgad 8-timmarsdag, arbetsrätten överhuvudtaget, inflytande för de anställda på arbetplatsen med mera. De argumenten talar dock sitt tydliga språk: det är egentligen bara företagsägarna som har ett konkret intresse av att inte korta arbetstiden.

Men vi kan å andra sidan sätta livskvalitet, folkhälsa, jämställdhet och sysselsättning främst.

Jenny Lindahl
Ordförande Ung Vänster

Sida 242 av 243« Första...102030...239240241242243