Göran Perssons groteska krigshets

Göran Perssons tal är bland det mest groteska som en svensk statsminister presterat på många år. När Persson redogör för sin syn på bombningarna av Afghanistan och ger sitt reservationslösa stöd till USA:s terrorbombningar så sätter han sig rakt i knät på ljusskygga krigshökar. Samtidigt sätter han definitivt punkt för den svenska socialdemokratins utrikespolitiska linje där folkrätt och fred varit hörnstenar.

Det säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster, med anledning av Göran Perssons inledningstal på socialdemokraternas partikongress.

– Nu har Göran Persson suttit och tittat på TV och sett att talibanerna avrättar kvinnor som anklagas för äktenskapsbrott. Det har inte varit okänt för någon. Den kvinnosynen var inget som utgjorde ett problem när USA finansierade och stärkte talibanerna, i motsättning till mer moderata krafter i Afghanistan. Men nu är det enligt Göran Persson en anledning till att bomba ihjäl samma kvinnor, deras barn och deras släktingar. Det är både en beklämmande dubbelmoral och ett genomskinligt försök till försvar för ett djupt orättfärdigt krig.

Ali Esbati menar också att Persson okritiskt går den amerikanska krigsadministrationens ärenden:

– Det är anmärkningsvärt att Göran Persson använder sig av samma djupt lögnaktiga och propagandistiska språkbruk som Bush-regeringen när han talar om de amerikanska terrorbombningarna som "självförsvar". Det är tämligen uppenbart att veckor av offensiva bombmattor och missiler riktade mot ett av världens fattigaste länder inte har något med självförsvar att göra.

– Faktum kvarstår: vill man bekämpa terrorismen i världen så är dessa bombningar bland det sämsta, mest kontraproduktiva man kan göra. Att ta ställning mot kriget är att ta kampen mot terrorismen. Om man däremot tycker att det är okej om tusentals oskyldiga afghaner ryker med när USA ska bekräfta sin plats som dominerande makt, då kan man stödja bomberna. Många socialdemokrater har valt att vara med i fredsrörelsen och fördöma kriget. Det är tragiskt att Göran Persson gör precis tvärtom, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

Fördöm USA:s terrorkrig – inget svenskt stöd till kriget!

Ung Vänster fördömer USA:s terrorkrig mot det afghanska folket.

Den amerikanska krigföringen marknadsförs som ett krig mot terrorismen. Det är en cynisk lögn. Om man faktiskt vill bekämpa terrorismen, om man vill ha en värld där färre människor av kött och blod faller offer för ohyggliga terrordåd, då är dessa bombningar bland det mest uppenbart kontraproduktiva som man kan göra. Desperation och vanmakt är drivhus för terrorism. Människor som förlorar allt i ett djupt orättfärdigt krig kommer naturligtvis inte att bli mindre benägna att delta i och stödja desperata handlingar. Tvärtom.

Verklig kamp mot terrorism måste inbegripa kamp mot sociala orättvisor och förtryck. Men den amerikanska utrikespolitiken går och har gått i rakt motsatt riktning. USA har konsekvent stött auktoritära och korrupta regimer, så länge de hållit folkliga krav i schack och skyddat USA:s ekonomiska och maktpolitiska intressen.

Den amerikanska utrikespolitiken måste alltså såväl direkt som indirekt betraktas som terroristisk. Oskyldiga människor har mördats och tryckts ned i ett otal länder på varje kontinent. Att USA skulle vara en garant för demokrati och frihet i världen är med andra ord ett sävål osant som osmakligt påstående.

Den debatt som följt i Sverige efter terrorattackerna mot USA och efter krigets start bekräftar en mycket obehaglig utveckling. Högern hotar allt mer konkret och tydligt grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Med skrämmande hastighet har förföljelser av flyktingar och politiska aktivister blivit allt vanligare, den statliga repressionen har blivit hårdare och etablissemangets propaganda blivit allt hätskare.

Det är allvarligt att den socialdemokratiska regeringen sjunger unisont med blodtörstiga krigshetsare. De försök till självständig utrikespolitik som har haft och har starkt stöd inom socialdemokratin har i det närmaste helt övergivits.

Ung Vänster har deltagit i och organiserat protester runt om i landet mot den amerikanska terrorn och mot den svenska regeringens ryggradslösa eftergiftspolitik. Vi kommer att fortsätta det organiserade fredsarbetet. Det arbetet måste bedrivas så brett som möjligt. Man kan och ska protestera utan att vara överens om allt annat. Världen är komplex och mångbottnad. Men i virrvarret finns det saker som är enkla. Det är inte rätt att döda oskyldiga afghaner för att blidka en framprovocerad hemmaopinion. För detta måste man ta aktiv ställning. En stark fredsrörelse kan stoppa kriget.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 011013

Nedläggning av förundersökning är ett hån mot demokratin

Ung Vänster och Vänsterpartiet i Göteborg protesterar mot beslutet att lägga ner förundersökningen mot de poliser som avlossade skotten på Vasaplatsen i Göteborg i samband med EU-toppmötet i juni.

– Det är obegripligt att man agerar så här. Många som deltog vid demonstrationerna tappade förtroendet för polisen och att låta poliser skjuta demonstranter utan att ens inleda en rättsprocess ökar knappast förtroendet. Att inte ställa poliser som skjuter skarpt in i en folksamling inför rätta är ett hån mot demokratin. överåklagare Björn Ericsson visar genom att avstå från att väcka åtal att det är ett acceptabelt handlande. Det är fullståndigt obegripligt. Alla som var på plats och som har sett händelserna på film borde inse att detta är något Sveriges rättssystem måste gå till botten med, säger Karin Mellergård, distriktsordförande i Vänsterpartiet Göteborg.

– Vi vill ha rättvisa domar. Med tanke på de hårda domar som fällts mot demonstranter är det svårt, för oss som följt de senaste månadernas händelser, att inte misstänka att dessa domar är politiskt motiverade. Idag slipper poliserna undan medan den skottskadade Hannes Westberg kommer ställas inför rätta. Detta agerande är inte värdigt en rättsstat som Sverige, säger Hans Linde, vice förbundsordförande för Ung Vänster och bosatt i Göteborg. Vi ser en tydlig utveckling idag i Sverige där demonstrationsfriheten och demokratin urholkas . överåklagarens beslut är ett av de hårdaste slagen mot den svenska demonstrationsfriheten på decennier, fortsätter Hans Linde. Vi kräver att riksåklagare åtar sig fallet så att förundersökningen kan fortsätta.

För mer information kontakta:
Karin Mellergård, distriktsordförande för Vänsterpartiet Göteborg, 0708-124411
Hans Linde, vice förbundsordförande för Ung Vänster, 073-6220962

Skrämmande hets mot muslimer

De attacker som drabbat tusentals oskyldiga civila i USA den 11 september 2001 är fruktansvärda och har orsakat oerhört mänskligt lidande. De kommer få långtgående konsekvenser för hela världen.

Medan stora delar av världen stannat upp har andra valt att ta tillfället i akt för att flytta fram sina positioner. Medan världens ögon riktas mot USA går Israel till anfall mot städer på Västbanken och begår ytterligare övergrepp. Här i Sverige försöker man utnyttja situationen för att spä på fördomar och hets mot muslimer. Detta cyniska sätt att utnyttja folks lidande skrämmer.

Vi tänker inte tillåta attackerna i USA få bli startskottet för en rasistisk våg i Sverige och i världen. Alla människor har lika värde och palestinierna har rätt till frihet och rättvisa.

Ung Vänster sluter upp bakom fördömandet av gärningsmännen, men kommer aldrig acceptera att oskyldiga offras i besinningslös hämnd.

Ung Vänsters verkställande utskott 010914

En tårta för demokratin!

Monarkin är en feodal, djupt odemokratisk och allmänt bisarr institution. Att på olika sätt håna dess företrädare och skingra den motbjudande anda av förnämlighet som omgärdar hela institutionen måste därför betraktas som en synnerligen god demokratisk gärning. För övrigt är kungahuset idag en integrerad del av nöjesindustrin. Där får man räkna med glada upptåg och förnedrande sensationsmakeri.

Lägg ned åtalet mot tårt-killen. Stryk paragrafen om högmålsbrott ur brottsbalken. Avskaffa monarkin.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 010908

Israel – en rasistisk kolonialmakt

Situationen i Palestina och Israel visar på ett tydligt sätt hur den internationella rättvisan fungerar i en världsordning som dikteras av USA. Medan länder som Jugoslavien och Irak bombas tillbaka till stenåldern, kan USA:s allierade Israel gång på gång bryta mot internationell rätt och våldföra sig öppet på palestiniernas mänskliga rättigheter.

Israel kan tydligen bedriva etnisk rensning, straffa oskyldiga med bombardemang och ägna sig åt systematisk tortyr utan att omvärlden reagerar. De senaste övergreppen är Israels mord på palestinska politiker, senast ledaren för PFLP Abu Ali Mustafa. Men omvärlden är tyst medan Israel dömer palestinier efter palestinier till döden. Inte heller Persson verkar speciellt upprörd. Den svenska regeringens reaktioner på den senaste tidens händelser visar att den utrikespolitiska linjen nu helt lämnat varje kontakt med folkrättsliga överväganden och istället bygger på att den som använder mest våld alltid har rätt. Det är allvarligt.

I samband med den nyligen avslutade FN-konferensen mot rasism i Durban diskuterade såväl regeringar som NGOs israeliska övergrepp mot palestinier. Olika diplomatiska kompromisser och hårklyverier kan aldrig ändra det fullständigt uppenbara: Israel för en rasistisk kolonialpolitik mot palestinierna. Palestinierna är utsatta för en kolonial ockupation och tillhörande humanitär katastrof. Palestinier utsätts för ständiga, livslånga trakasserier. Ockupationsmakten bestämmer över hur de kan röra sig, vilka arbeten de kan ha, vad de får köpa och sälja. Skillnaden i levnadsstandard för palestinier som lever på de ockuperade områdena och den judiska befolkningen påminner om skillnaderna i levnadsstandard mellan svarta och vita i Sydafrika. Det som dömer palestinier till en tillvaro i misär och förtryck är just att de är palestinier. Vad ska man då kalla den israeliska politiken för, om inte rasistisk? Att sedan Israels regering – och dess ständige bundsförvant USA – lämnar en konferens som vill rikta ljuset på förbrytarna kan knappast anses vara ett problem. Skulle någon uppröras över att den dåvarande apartheidregimen Sydafrika vägrade diskutera dokument som satte fingret på Apartheid-politiken? Det upprörande är att övriga regeringar i Västvärlden, däribland den svenska, vägrar att klart uttrycka det uppenbara och istället stödjer Israel. I den svenska debatten framställs båda sidor som lika goda kålsupare. Det är fel. Det helt centrala måste gång på gång upprepas, eftersom det förtigs i den officiella debatten: Israel ockuperar Palestina. Så länge ockupationen består kan det aldrig bli fred. Palestinierna har folkrättslig och moralisk rätt – ja, skyldighet – att bekämpa den israeliska ockupationen. Med våld om så behövs. Det våld som ockupationsmakten Israel använder för att upprätthålla sin koloniala politik kan aldrig jämställas med det våld som palestinier använder när de angriper ockupationsmaktens trupper. Också bosättningar är en del av den israeliska krigföringen. De används offensivt för att bryta upp palestinska områden. De är med alla mått mätt olagliga och inte bara varje utbyggnad utan varje kvarvarande bosättning är en del av Israels krigshandlingar.

Fyra miljoner palestinier har fördrivits från sina hem i en etnisk rensning mångdubbelt större än den som genomfördes i Kosovo. Desperationen och fattigdomen är enorm i de palestinska flyktinglägren, vilket inte är så konstigt med tanke på den hopplösa situationen. Kärnvapenmakten Israel kan inga grannländer rucka på särskilt inte som de backas upp av världens ledande militära och ekonomiska supermakt USA. Det är i ljuset av det som man måste betrakta självmordsbombarna. Människor så desperata att de inte känner någon annan utväg än att spränga sig själv i bitar. Det beror inte på religös fundamentalism, utan på det förtryck och den hopplöshet som palestinierna upplever i sina flyktingläger. Israels premiärminister Ariel Sharon ansvarade för krigsförbrytelse då palestinier massakrerades i flyktinglägren Sabra och Shatila i samband med den israeliska ockupationen av Libanon 1982. Sharon borde ställas inför domstol för dessa och andra brott som begåtts under hans kommando.

Den svenska regeringen måste agera för att den israeliska administrationen ställs inför krigsförbrytartribunalen i Haag. Persson måste bryta sitt ryggradslösa rövslickeri av USA och dess allierade och ta upp solidariteten med världens folk och i synnerhet det palestinska.

Ung Vänster står på det palestinska folkets sida. I kampen mot rasism och imperialism står vi sida vid sida.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 20010908

Representativ demokrati vs. kändisjippo

Diskussionen om kända människor i politiken är ofta mycket märklig. En central fråga borde ju vara VAD man är känd för. För att ha bränt ned en högstadieskola? För att man kan jonglera? Eller för att kunna formulera politik på ett vettigt och intressant sätt?

På sätt och vis ges det ett svar redan i begreppet "kändis" som ofta används i sammanhanget. Den som är kändis är alltså inte känd för något speciellt – typ känd kläddesigner, känd läkare, känd återfallsbrottsling – utan helt enkelt kändis. Känd för att vara känd. Det är ett problem i sig och blir till ett ännu större problem om personen i fråga förväntas stå för vissa politiska åsikter.

Hela den här problematiken har sin grund i att den dominerande synen på politiskt arbete är genomkorkad och platt, med andra ord borgerlig. Politiskt arbete antas genomgående vara något slags yrke eller livsstil. Man kan vara VD, aktiespekulant, hårdrockare – och "politiker". Själv märker jag till exempel av det här när folk frågar hur det känns att min företrädare – Jenny Lindahl Persson – har "lämnat politiken". Som om "politiken" skulle vara ett cirkustält som man kan gå in i och ut ur och som om man bara kan vara "inne" i "politiken" om man har ett heltidsjobb på ett kontor eller sitter i riksdagen. Det där är en provocerande inställning. Den antyder till exempel att jag skulle ha varit utanför "politiken" under de nästan tio år då jag gjort massa olika saker och samtidigt varit hyperaktivt organiserad.

Ett bra, starkt och intressant parti organiserar många olika människor. En del av dem kan säkert se till att bli kända på annat än sin politiska aktivitet. Det är jättebra. Bara de representerar. De som propagerar för kändisar rent allmänt "i politiken" (härvid menar man sällan som ersättare i barn- och ungdomsnämnden eller sammankallande i partiföreningens valberedning, utan riksdagen) tycker oftast att det där med representativitet är lite förlegat och konstigt. Själv tycker att det är helt avgörande.

Paolo Roberto verkar till exempel vara en hyvens prick. Jag är övertygad om att han har många bra åsikter och det finns inget som säger att han inte skulle kunna sitta i riksdagen. Det kan för övrigt de flesta. Det gäller att vilja och att bli vald. Problemet är att partiet som han kommer att representera inte är så hyvens. Och när man röstar på Paolo – vad röstar man då på? Socialdemokraterna. Och även om jag spontant tycker mycket mer om Paolo Roberto än säg Bosse Ringholm och säkert också mången vänsterpartist, så går det fetbort att kryssa Paolo. Jag är inte sosse. That s it.

Alltså: Vill man ha spännande människor som företrädare för sin organisation måste man börja med att se till att organisationen gör spännande saker, står för något intressant och viktigt. Att folkpartiet och centerpartiet inte lyckats skaka fram bättre företrädare är ingen slump.

Till sist vill jag säga att Jan Guillou är min hjälte ett tag framöver. För att han visar civilkurage, vågar tala om hyckleriet och den äckliga, blodtörstiga masspsykos som omgärdat rapporteringen kring den stora mänskliga tragedin i USA, reaktionerna efteråt och de uppifrån kommenderade tysta minuterna.

Fast jag skulle ändå inte kryssa honom om han ställde upp i valet i egenskap av kändis.

Kamratliga hälsningar

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster

Texten är ursprungligen skriven som krönika till www.yosthlm.com i september 2001.

Låt inte ligister inskränka demonstrationsfriheten!

Låt inte ligister inskränka demonstrationsfriheten. Slå tillbaka kraven på hårdare tag. Lyft fram polisens övervåld i ljuset. Dessa krav måste vi resa i den nu pågående debatten.

Den debatt som nu följer händelserna i Göteborg måste fokuseras på rätt frågor. Det vore en tragedi om ett hundratal huliganers våldsdåd blev det som satte dagordningen för debatten också efter toppmötet. Vettiga krafter måste nu lyfta upp polisens massiva övervåld och stå emot kraven på hårdare tag.

Jag är stolt och imponerad över det arbete som Ung Vänsters medlemmar, tillsammans med tusentals andra, genomförde i Göteborg. Vi var med och organiserade tre breda, välbesökta och fredliga demonstrationer. De EU-kritiska demonstrationerna på fredagen och lördagen var de största i sitt slag i Sverige. Att de EU-kritiska krafterna kunde enas och samla över 20.000 demonstranter såväl på fredagen som lördagen är en stor politisk händelse.

Polisens agerande under de stora demonstrationerna var bra. När polisen höll en låg profil urartade heller inga demonstrationer. Men vid andra tillfällen begick polisen övergrepp som är fullständigt oacceptabla i en rättsstat och som måste upp till debatt. Polisens agerande vid den plötsliga omringningen av Hvitfeldtska gymnasiet skapade en spänd stämning redan under torsdagen. Att kravallerna på fredagskvällen bemöttes med skarpa skott måste också betraktas som helt orimligt. Dessutom var polisens agerande på lördagen, då man slog en järnring runt flera hundra fredliga demonstranter antagligen direkt olagligt. Det finns också rapporter om brutal misshandel av värnlösa aktivister i samband med polisens svårförklarliga razzia mot Schillerska skolan där ett stort antal ungdomar övernattade. Detta är oerhört allvarligt. Det är polisen som vi finansierar och måste kunna kontrollera. Ingen tycker att huliganerna gjorde något som var rimligt. Men de är ju huliganer. Polisen ska inte agera som våldsverkare.

Ligisterna är borta från gatorna nu. Men polisen kommer vi att ha runt omkring oss i vår vardag. Därför vore det ytterst allvarligt om den nytillsatta kommissionen om polisens befogenheter skulle föreslå större möjligheter för polisen att använda våld. Det vore ett stort demokratiskt bakslag. Den stora politiska uppgiften för den breda vänstern måste nu vara att mota tillbaka kraven på hårdare tag och inskränkt demonstrationsfrihet. Den enda möjligheten att värna de demokratiska rättigheterna är att faktiskt utöva dem. Där kommer vi inte att backa ett tum.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

Uttalande om Telia

Efter en socialdemokratisk kovändning har riksdagens närningsutskott beslutat att släppa kravet om statligt majoritetsägande i Telia. Regeringen ges nu fria händer att godtyckligt sälja ut folkets andelar i Telia. De argument som lyfts fram handlar om att Telia på så sätt skulle få större möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Det visar tydligt att socialdemokraterna är förvirrade i sin syn på varför man har statligt ägande. Poängen med det statliga ägandet är inte att Björn Rosengren och hans kumpaner ska få leka med de andra grabbarna på börsen. Poängen är att staten ska kunna använda sitt ägande i Telia för att främja angelägna mål vad gäller infrastruktur och teknisk utveckling. Argumentet om att Telia behöver mer pengar kan inte heller vara en grund för att sälja ut svenska folkets egendom. Statens finanser är så pass goda att man mycket väl kan skjuta till kapital om detta skulle bedömas vara nödvändigt.

Socialdemokraterna har redan tidigare visat att de är beredda att föra en i grunden borgerlig politik. Det som är ännu mer tragiskt är att man nu även har anammat den borgerliga retoriken kring sin politik.

En vänster värd namnet behöver idag en offensiv hållning vad gäller makt och ägande. Att på löpande band medvetet sälja ut allt som ger åtminstone en möjlighet till demokratiskt inflytande över produktionen måste betraktas som närmast brottsligt. Den folkmajoritet som nu riskerar att få sina gemensamma tillgångar utrealiserade borde utdöma straffet i valet.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 20010604

Ericsson följer kapitalismens logik

I dagarna har Ericsson bestämt sig för att sparka 1000-tals anställda. Bakgrunden till avskeden är vikande börskurser och förluster inom framförallt mobiltelefonin.

Reaktionerna på detta från fack och politiker har varit mycket märkliga. Man upprörs över att Ericsson inte är snälla och tar sitt samhällsansvar. Facken har ju ställt upp i alla år på nya krav från företagsledningen.

Hela debatten präglas av en fullkomlig brist på förståelse för hur det kapitalistiska samhället fungerar. Ericsson kommer aldrig att ta något samhällsansvar. Ericsson kommer aldrig att bry sig om sina anställda. Det enda syftet med företaget är ju att ge avkastning till ägarna. Det är så kapitalismen fungerar. Det är inget att bli moraliskt indignerad över. Ska man öka vinsten är det bra att säga upp folk.

Istället borde all den upprördheten riktas mot ett samhällsystem där de rika ägarna styr och ställer över samhället, bara på grund av att de har pengar. Ericssons ledning har inte valts i några demokratiska val. 2 ägare har 80 procent av rösterna samtidigt som de faktiskt bara äger 9 procent av aktierna. Detta faktum borde ta död på alla idiotiska myter om att vi alla är aktieägare och kan bestämma över ekonomins utveckling.

Nej, det är dags att lägga ned klassamarbetet. Varför lägger sig fackföreningsrörelsen platt? Varför organiseras inte omfattande strejker på Ericsson? är det inte dags för facken att sluta stryka en uppenbarligen inkompetent företagsledning medhårs och sätta hårt mot hårt?

Ericsson styrs idag precis som så många andra multinationella företag som en kommandoekonomi i stil med det forna östblocket. Bara de anställda har kompetens att se till att Ericsson fortsätter att utvecklas och ta fram nya produkter. Då vore det väl också rimligt att de anställda äger och styr företaget.

Bryt klassamarbetet! För ett Ericsson som ägs och styrs av de anställda.

Stockholm 20010328

Jenny Lindahl Persson,

ordförande Ung Vänster

Sida 246 av 249« Första...102030...244245246247248...Sista »