Ida om vänstern på 2010-talet

Ida Gabrielsson skriver idag i Aftonbladet om vänsterns utmaningar i ett Sverige som inte ser ut som det gjorde igår:

”Sverige har förändrats i grunden och arbetarrörelsens kris innebär förändringar även för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet behöver ett generationsskifte inte bara åldersmässigt utan också i förhållningsätt till omvärlden. Att vara vänster på 2010-talet ställer nya krav. Väljarna gav de partier som byggde landet det sämsta stödet sedan allmän rösträtt infördes. Det är ett tecken på att vi inte har kunnat visa att vi är ett alternativ; att man kan lita på att vi tar strid.
Det måste ändras.

Det svenska välfärdsbygget är dött och socialdemokratin verkar inte vilja vara de som tar på sig rollen som de som ska bygga det nya Välfärdssverige. Vänsterpartiet kan inte längre nöja sig med att vara parlamentets lilla vänsterkraft, som försvarar välfärden mot angrepp, och som bygger delar av sin identitet på att tjuvnypa ett stort socialdemokratiskt parti. Av den enkla anledningen att den verkligheten inte råder längre. Systemskiftet som det varnats för är redan här och i stora delar genomfört, ett systemskifte i dag skulle i stället innebära att vi bygger bort Fattigsverige och bygger välfärden på nytt. (…)”

Den som vill följa, och kanske delta i, fler diskussioner om Vänsterpartiets framtid rekommenderas att besöka framtidskommissionens hemsida. Framtidskommissionen arbetar med att formulera målsättningar och strategier för Vänsterpartiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling under de kommande tio åren. Kommissionen, som leds av Ida Gabrielsson, välkomnar tankar, förslag och idéer från medlemmar och andra om hur Vänsterpartiet kan utvecklas och stärkas, så delta gärna i debatten på hemsidan eller skicka in dina synpunkter till dem här.

Ida Gabrielsson invigde Ung Vänsters veckokurs i Motala


Inför nästan 300 kursdeltagare invigde Ida Gabrielsson Ung Vänsters veckokurs i Motala. I sitt tal lyfte hon bland annat att tryggheten på den svenska arbetsmarknaden håller på att sättas ur spel.

– Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett jobb, har försvunnit i debatten.

Läs hela hennes tal här.

Ung Vänster drar igång året i Motala

Ung Vänster startar 2011 med den traditionsenliga veckokursen i Motala. Här introduceras de färskaste rönen och kampanjerna, florerar de intressantaste diskussionerna och förbereds inför årets verksamhet. En av de viktigaste och, för medlemmarna, mest väsentliga tillställningarna under året. Denna gång kommer en stor satsning ske på unga människors ställning på arbetsmarknaden och de feministiska frågorna.

Den 3-6 januari mobiliserar Ung Vänster på Bona folkhögskola i Motala. Närmare 300 Ung Vänster-medlemmar från hela landet väntas delta på förbundets veckokurs. Det kommer därmed att vara den största nationella klubbsammandragningen för Ung Vänster under 2011. Veckokursen innebär startskottet för det politiska året. Det nya arbetslivet i Sverige kommer att stå i fokus under kursen.

– Den flexibla arbetsmarknaden må vara flexibel för direktörerna som vill göra snabba cash. Men för den som jobbar och vill kunna planera sitt vardagsliv är det rena kaoset, säger Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.

– Högern har slitit sönder samhället, och Sverige har förändrats till det sämre. Tiden då vi bockade och bugade för småsmulorna och allmosorna är över. Istället kommer vi vara så fräcka att vi kräver dopp i grytan året om, säger Ida Gabrielsson.

I samband med veckokursen lanseras förbundets nya feministiska kampanj ”Inga fler ursäkter!”. Kampanjen lyfter tjejers rätt till trygga jobb, rätt att må bra och rätt att vara trygga i sin vardag.

– Ohälsan och stressen bland tjejer ökar i skolan och man behöver inte vara någon Einstein för att inse att det hänger ihop med neddragningar på skolkuratorer och annan skolpersonal. Därför ställer vi krav på en utbyggd välfärd, rätt till trygga jobb och självförsvar för tjejer i skolan, säger Ida Gabrielsson.

Parallellt med kursen hålls en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar, vilket kommer att vara en viktig del av den feministiska kampanjen.

För mer information:
Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se

Ida Gabrielsson invigde Ung Vänsters veckokurs i Motala

Inför nästan 300 kursdeltagare invigde Ida Gabrielsson Ung Vänsters veckokurs i Motala. I sitt tal lyfte hon bland annat att tryggheten på den svenska arbetsmarknaden håller på att sättas ur spel.

– Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett jobb, har försvunnit i debatten.

Ida Gabrielsson, invigningstal veckokursen

Å förbundsstyrelsens vägnar vill jag börja med att hälsa er alla väldigt välkomna till Ung Vänsters veckokurs här på Bona folkhögskola. En del av oss har varit på veckokurs förut, för andra är det första gången. Veckokursen är någonting väldigt speciellt, ett av de viktigaste arrangemangen vi har i det här förbundet. Det har blivit en institution för att utveckla och bygga ännu duktigare och vassare aktivister. Det är den största klubbsammandragningen vi genomför årligen och det är någonting stort och väldigt värdefullt. Så ta tillvara på de här dagarna kamrater, de kommer att vara betydelsefylla för dig som ska vara en del av den rörelse som vill att jämlikheten ska ersätta klass- och könsorättvisorna.

Vi samlas här i ett Sverige som har förändrats i grunden. En regering som slitit sönder samhället och skapat enorma skillnader människor emellan blev omvald. De största skattesänkningarna i modern tid genomfördes och i media beskrevs nedmonteringsprojektet som att gå mot mitten, alternativt mässades det om att ta ansvar i kristider. I valrörelsen täcktes löpsedlarna av mer eller mindre irrelevanta skandaler och som fredagsmys kunde folket få sig en hel tobleronebilaga att titta i. Uppdrag Granskning passar också på att köra en favorit i repris, som kommer fram till slutsatsen att i VPK fanns det folk som kallade sig kommunister. Aldrig tidigare har en regering blivit så illa granskad.

Det svenska välfärdssamhället håller på att trasas sönder. Jag ogillar domedagsprofeter så vida det inte är på film förstås, men låt oss konstatera att det ser riktigt illa ut. Ungarnas dagispengar går till skatteparadis, sjuka människor friskförklaras som om det vore Jesus själv som sträckt ut sin hand och sagt ”Du kan gå nu, res dig upp i fadern, sonen och den helige andes namn!”. Men strax visar det sig att underverk tillhör fablernas värld och i verkligheten så är sjuka människor precis lika sjuka efter friskförklaringen. ”Det är ju kris!” mässar regeringen, och bygger ut regeringskansliet. Tycker man att det ska vara mer personal på äldreboendena, så att mormor kan få ens promenad också, är man en utopist som inte fattar att det här, det är inget jävla hotell. Så ser spelplanen ut i det nya Sverige.

Sverige har gått ifrån att vara ett land som utmärkte sig internationellt för utbyggnad av välfärden till att utmärka sig i snabba försämringar. Medan skolminister Jan Björklund plockar mössor av eleverna i klassrummen, så förs samtidigt en politik som innebär att vi får stå med mössan i hand på arbetsplatserna. Gillar man inte läget så är man utbytbar mot kön med arbetslösa som står och knackar på. Det påminner om mellandagsrean – det gäller att vara först och knuffa sig fram bland alla människorna i de trånga gångarna, med förhoppningen om att just jag, just i dag ska kunna göra det där klippet. Och är annonsvaran slut får man kanske nöja sig med att plocka hem förra årets modell.

Människor sparkas från jobben, dagen efter blir de inhyrda igen. Den flexibla arbetsmarknaden må vara flexibel för direktörerna som vill göra snabba cash, men för den som jobbar och vill kunna planera sitt vardagsliv, är det rena kaoset. Så kan vi inte ha det, vi måste sätta stopp för fattigdomssverige och vi måste bygga landet igen, är det någon som ska stå med mössan i hand är det regeringen och deras lakejer.

Men vi måste också vara självkritiska. Arbetarrörelsen i bred bemärkelse har svikit människor under en längre tid och det fick vi betala notan för i valet 2010. Väljarna gav det lägsta stödet sedan allmän rösträtt till de partier som en gång var de som byggde landet. Det rödgröna regeringsalternativet blev aldrig en rörelse underifrån, och de politiska skillnaderna mellan vänster och höger var för små. Debatten i valrörelsen kretsade runt de frågor som berörde ett fåtal; förmögenhetsskatten, hushållsnära tjänster och en ökad fastighetsskatt framställdes som att det skulle handla om liv och död. Borta var debatten om de vanliga människorna, om otrygga jobb, rätten till bostad och behovet av en utbyggd välfärd.

Det nya Sverige ställer enorma krav på en arbetarrörelse som är svagare än på väldigt länge. Sverige ser definitivt inte ut som det gjorde på 70-talet längre, borta är det dominerande stora socialdemokratiska partiet som förvaltade välfärden. Fackpamparna som vi, oftast med rätta, kritiserade på 70-talet, har idag varken den legitimitet eller den makt de tidigare hade.  Skillnaden mellan nutidens Sverige och 90-talets är påfallande. Den politiska kartan är omritad och de faktiska förutsättningarna ser annorlunda ut för oss som idag vill ha en radikal förändring. Det som i den mediala debatten kallas mitten är flyttat långt ut på högerkanten och där är det i dagsläget riktigt trångt. Men inte tillräckligt trångt tycker socialdemokraternas Niklas Nordström och låter sig betalas av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv för att påverka socialdemokraterna att gå högerut, varför det nu skulle behövas kan man ju fundera.

Kamrater vi kan nu dödförklara det svenska välfärdsbygget och det som varit den svenska modellen, avregleringar och privatiseringar har trängt undan demokratin på område efter område. Entreprenörsandan tvingar fram ett marknadstänkande och även stora delar av den offentliga sektorn drivs idag efter marknadsliknande modeller. Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett  jobb, har försvunnit i debatten. En permanenterad arbetslöshet och en försvagad fackföreningsrörelse utan tillräcklig anfallsstrategi har skapat kaos på arbetsmarknaden.

Klassamhället och skillnader beroende på kön såg annorlunda ut innan friskolereformen, explosionen av visstidsanställningar och EU-direktivens tvångströjor. För att använda mig av ett gammaldags uttryck i dessa förnyelsetider – relationen mellan arbete och kapital är en annan idag. Förnyelse har blivit synonymt med högervridning, ett luddigt begrepp som ledarskribenterna lanserat som mirakelkuren. För Ung vänster krävs en annan form av förnyelse, vi måste ta ett större ansvar, se till att finnas på plats oftare och bättre. Vara dom som talar om mitt liv på mitt språk och säger kom med oss så kan vi förändra tillsammans.

Den ilska vi känner över att Sverige och världen är så förbannat orättvis den ska vi rikta utåt. När man inte får bekräftelse av omvärlden börjar man söka den på annat håll. Det har varit lite av en sjuka inom vänstern i alla tider. Vi ska inte leta fiender i våra egna led, eller låta oss splittras av motvinden. Tvärtom.  Jag vill att vi ska ta oss an den nya tiden med all vår samlade kraft och kampvilja. Låt oss visa att vi värnar vårt vapen vår organisation, låt oss visa att vi sätter oss över intrigspel eller destruktiva diskussioner i interna rum. Vi har lärt av historien. Och vi kommer aldrig igen att förgöra oss själva på det sättet, för vi har en målsättning som förpliktigar.

Vi ska vara de bästa systemkritikerna men för att kunna vara det måste vi se det nya systemet. Den vänster som fastnar i det förgångna är dömd att misslyckas, det viktigaste för ett revolutionärt ungdomsförbund som vill ändra samhället i grunden har alltid varit att lyckas se sin egen tid, för att kunna gripa in i den, för att kunna förändra. Borgerligheten vann inte valet på enskilda reformer, de vann valet på en sammanhängande berättelse. Berättelsen om utanförskapet, dikten om arbetslinjen och sagan om att det ska löna sig att arbeta.

Kamrater, det är förbannat ohederligt och en skandal att komma undan med att gå till val på en arbetslinje samtidigt som det råder massarbetslöshet i landet.

Och visst är det på många sätt samma gamla höger nu som då, men det nya fattigdomssverige som deras orättfärdiga politik skapat är på flera områden att rulla tillbaka bandet till 30-talet. Striderna för dagens unga vänster förs ibland på nya arenor, med andra metoder och mot tyngre motståndare. Det räcker inte längre att prata politik, vi måste göra politik. Vi måste ha vår egen berättelse, om det verkliga livet där människor lever långt bort från lyxbåtar, förmögenhetsskatt och fastighetskatt. Människor vet att en förändring är nödvändig, klass och könsorättvisorna har etsat sig fast som ett märke  hos människor som inte äger sig själva, men misstron och missnöjet gör det svårt att skapa en tilltro till att en förändring till det bättre också är möjlig.

Arbetarrörelsen på 30-talet byggde upp sina egna trygghetsinstitutioner. Det ska vi ta intryck av, vi ska inte bara kräva en fritidsgård i ord, vi ska se till att ordna fritidsaktiviteter för ungdomar, alla ska med och vi ska vara de som organiserar de ungdomar som drabbas hårdast av högerpolitiken.

Kamrater och systrar. Jag läser Märta Tikkanens ord.

Det är dags för oss
att skrota ned vårt dåliga samvete systrar
det här samhället lever på vårt dåliga samvete
man behöver inte alls besvära sej med att förtrycka oss
så länge vi nogsamt förtrycker oss själva
det får räcka nu
nu är det dags att skrota ned vårt dåliga samvete systrar

Feminister, vi drar igång en feministisk offensiv i Ung Vänster. I dagens Sverige så är det unga LO-kvinnor som har de otryggaste jobben, de som inte vågar gå med i facket eftersom den som bråkar får gå. En vän till mig som jobbar inom restaurangbranschen berättar att hon får stå ut med sexuella trakasserier, hon blir tafsad och kladdad på. Chefen tycker att hon är snål när hon gnäller och menar att en och annan klapp i rumpan kan hon väl bjuda på. Ohälsan och stressen bland tjejer ökar i skolan och man behöver inte vara någon Einstein för att inse att det hänger ihop med nerdragningar på skolkuratorer och annan skolpersonal. Även inom det allra mest intima och privata kränks kvinnor, ofta av den de älskar. Att sova med fienden är ett politiskt problem som kräver politiska lösningar och det ska Ung Vänster leverera. Det är nog nu, vi orkar inte, vill inte, är så förbannat trötta på alla dessa ursäkter. Just do it, inga fler ursäkter, det är dags för en feministisk upprustning.
Antirasister, islamofobin håller på att förgöra människor. Rasismen genomsyrar samhällsdebatten och vi går en mycket obehaglig utveckling till mötes. Det är invandrare som drabbas konkret dagligen av misstänksamhet i krogkön, på jobbet eller i tunnelbanan. Men rasismen gör någonting med alla människor. Den kletar sig fast. En ensam man som spränger sig själv till döds i Stockholm klassas som terrorist medan en man som avrättar människor i Malmö beskrivs som en ensam galning. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen kommer att prägla Sverige framöver. Det är vår förbannade skyldighet att se till att mota tillbaka den här utvecklingen. Vi måste ha en antirasistisk strategi som har nolltolerans mot rasism och rasistiska förslag, men som också kan kanalisera det berättigade missnöje som många människor upplever. Vi ska vara antirasisten på jobbet som tar ett snack med arbetskompisen, vi ska vara antirasisten i skolan som säger i från och styr in diskussionen på de verkliga problemen och vi ska vara den som drar igång protester när våra skolkamrater utvisas. Vi kommer aldrig att använda den antirasistiska kampen för att tillfredsställa våra egna behov av att få känna oss radikala. Och de som gör det är inte våra vänner och inte våra samarbetspartners, eftersom vi vet att deras agerande spelar rasisterna och deras agenda rakt i händerna. Men antirasister, vårt ansvar är istället att bekämpa den utvecklingen som smittat Sverige. Ung Vänster har alltid stått och kommer alltid att stå i första ledet i kampen mot rasismen.

Så här mot slutet av mitt tal kan jag inte låta bli att bli lite nostalgisk. Jag har varit på många veckokurser som deltagare, men de senaste fem gångerna har jag varit här som förbundets ordförande. Nu inviger jag min sista veckokurs och nästa gång är det någon annan som hälsar er välkomna till Bona. Men även om det är sista gången jag står här, som ordförande för Sveriges bästa ungdomsförbund, så är det inte min sista veckokurs, det lovar jag. Om jag är välkommen förstås.

Vi misslyckades med målsättningen om att byta regering och byta politik. Sverige har nu ett rasistiskt parti i riksdagen. Samtidigt har Ung Vänster stärkts på ett ovärderligt sätt under den här valrörelsen, vi har värvat en massa nya medlemmar, kanske är några av er nya här idag. Vi har lyckats med målsättningen om att starta fler klubbar. Och vi har satt dagordningen om vinster i skolan. Allt det här är eran förtjänst, det är vårt gemensamma slit som gör att vi nu har den största veckokursen sedan i början av 2000-talet. Det visar på en styrka hos förbundet när det är som tuffast i omvärlden. Den styrkan är vårt vapen i kampen för feminism, socialism och människovärde. Människor har blivit lurade och indoktrinerade till att vi måste välja mellan pest eller kolera – det är bättre att ha ett jobb än inget alls. Men tiden då vi bockade och bugade för småsmulorna och allmosorna är över. Istället kommer vi vara så fräcka att vi kräver dopp i grytan året om.

Nu drar vi igång veckokursen!

Ung Vänster drar igång året i Motala

Den 3-6 januari mobiliserar Ung Vänster på Bona folkhögskola i Motala. Närmare 300 Ung Vänster-medlemmar från hela landet väntas delta på förbundets veckokurs. Det kommer därmed att vara den största nationella klubbsammandragningen för Ung Vänster under 2011. Veckokursen innebär startskottet för det politiska året. Det nya arbetslivet i Sverige kommer att stå i fokus under kursen.

– Den flexibla arbetsmarknaden må vara flexibel för direktörerna som vill göra snabba cash. Men för den som jobbar och vill kunna planera sitt vardagsliv är det rena kaoset, säger Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.

– Högern har slitit sönder samhället, och Sverige har förändrats till det sämre. Tiden då vi bockade och bugade för småsmulorna och allmosorna är över. Istället kommer vi vara så fräcka att vi kräver dopp i grytan året om, säger Ida Gabrielsson.

I samband med veckokursen lanseras förbundets nya feministiska kampanj ”Inga fler ursäkter!”. Kampanjen lyfter tjejers rätt till trygga jobb, rätt att må bra och rätt att vara trygga i sin vardag.

– Ohälsan och stressen bland tjejer ökar i skolan och man behöver inte vara någon Einstein för att inse att det hänger ihop med neddragningar på skolkuratorer och annan skolpersonal. Därför ställer vi krav på en utbyggd välfärd, rätt till trygga jobb och självförsvar för tjejer i skolan, säger Ida Gabrielsson.

Parallellt med kursen hålls en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar, vilket kommer att vara en viktig del av den feministiska kampanjen.

För mer information:
Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se

Ida Gabrielsson slutar som ordförande för Ung Vänster

Efter närmare sex år som ordförande för Ung Vänster
meddelar Ida Gabrielsson idag att hon inte tänker ställa upp till omval på kongressen på Kristi himmelfärdshelgen 2011. Sandvikentjejen Ida Gabrielsson tog över 2005 efter att ha varit vice förbundsordförande och ordförande för förbundets feministiska utskott. Med sina fem och ett halvt år är hon den som suttit näst längst av alla förbundsordföranden. Det är ett oerhört stort arbete att styra hela den organisationen som idag är en av de mest betydelsefulla oppositionella röster i svensk politik. Vi har vant oss vid en ordförande som har varit en vass debattör, med sina snabba repliker och sitt stora patos.

Gabrielsson kommenterar till Arbetarbladet att målsättningen om att rusta upp organisationen och öka antalet lokala klubbar har lyckats men att mycket återstår att göra efter flera år av borgerliga regeringar och försämringar. Hon säger att vänstern behöver ta på sig ledartröjan och ta ett större ansvar för att tydliggöra skillnaderna mellan vänster och höger i politiken. Hon försäkrar samtidigt att hon även i fortsättningen kommer att vara aktiv och fortsätta arbeta mot orättvisor.

På förbundskongressen i vår väntar nu avtackningar och nyval. Ett stor tack från förbundet kommer att riktas till Ida Gabrielsson som skickligt har lyckats föra ut vänsterns budskap om jämlikhet mellan människor under en tid då klyftorna ökat. Många fina ord kommer att framföras om Gabrielssons tid på ordförandeposten. Hon har formulerat just den skarpa kritiska röst som varit ett kännetecken för Ung Vänster. På kongressen förs nu stafettpinnen vidare till nästa ordförande som kommer att leda förbundet framöver.

Uppdatering:
Nu finns en TV-intervju med Ida Gabrielsson som SVT Gävledala har gjort.

Dessutom har Radio Gävleborg intervjuat via telefon.

Nästan sex år som ordförande

Ida Gabrielsson meddelar att hon inte kommer att ställa upp till omval på förbundets kongress under Kristi himmelsfärdshelgen 2011. ”Det har varit händelserika år både för mig och för förbundet. Jag är glad och tacksam över att jag fått leda förbundet under så lång tid”, säger Ida Gabrielsson.

Varför väljer du att inte ställa upp till omval?

– Beslutet om att inte ställa upp har jag tagit för ganska länge sedan. Nästan sex år som den som representerar förbundet utåt och har det yttersta ansvaret för förbundets verksamhet är en lång tid. Nu tycker jag att det är dags att låta någon annan ta över. Det har varit händelserika år för både mig och förbundet och jag känner mig tacksam för den tiden jag har fått leda Ung Vänster. Valberedningen har fått besked och kommer att jobba med den viktiga processen att hitta ett förslag till ny förbundsledning och ordförande.

Du är den ordförande som suttit allra längst sedan 90-talet. Hur känns det?

– Haha, ja det är bara Stellan Hermansson som slår mig där. Om man pratar om tid alltså. Det har varit speciellt viktigt för mig att känna att den målsättning som vi slog fast 2005 om att ena och stärka förbundet har genomförts. Vi har fler fungerande klubbar nu än då, och jag tror att vi stärkts och insett vikten av att hålla ihop i förbundet.

Hur menar du att förbundet stärkts?

– Jag menar att vi blivit bättre på att blicka utåt och inte fastnat i det som varit lite av en sjuka inom vänstern; att i hårda tider vända sig inåt och använda både tid och kraft till att bråka inom organisationen. När vi varit som bäst är när vi sett till att finnas på skolor runt om i landet med ett utåtriktat politiskt arbete. Det är då som vi nått framgångar. Hade vi inte träffat en massa elever under valrörelsen och haft ett samlat budskap om att vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som faktiskt fått det sämre än vad våra föräldrar hade, så hade vi inte lyckats bygga alla de starka klubbar som vi nu gjort. Vi har pratat om att vi förtjänar bättre än att användas som en slit-och-släng-vara på arbetsmarknaden, och vi har snackat om skandalen med att skattepengar som ska användas till vår utbildning går till vinst istället. Sverige har förändrats på en massa sätt under de här åren. Regeringen har slitit sönder samhället och incitamentet för att hålla ihop är inte lika tydligt för människor vid första anblicken. Men i själva verket är det viktigare än på länge med en stark organisering. Att vi lyckas gå fram tillsammans i förbundet är en förutsättning för att överhuvudtaget ha en chans mot högerns offensiv.

Vad tror du blir Ung Vänsters största politiska utmaning i framtiden?

– Arbetarrörelsen som helhet har en kris, det samlade valresultatet 2010 är det sämsta sedan allmän rösträtt infördes. Socialdemokratin är kraftigt försvagad. I ett sådant läge måste Ung Vänster ta ett större ansvar i arbetarrörelsen. Det vi gör nu kommer att spela roll för vilket Sverige vi får i framtiden. Regeringens politik har inneburit dramatiska förändringar av den svenska modellen, och de kör vidare i snabb takt. Nu måste vi helt enkelt bli bättre på att göra oss relevanta i vanliga ungdomars vardag. Det tror jag också att vi kan bli, bara vi ger oss fasen på att vi ska lyckas med det och ser till att fortsätta arbetet med att bygga Ung Vänster på varje ort i varje kommun. En stark organisation ska man aldrig underskatta. Man kan ha hur hård och bra politik som helst, men om man inte har ett förbund som står starkt på fötterna är det ingen som kommer att få veta om det.

Vad har varit bäst under de här åren?

– Det är mycket som varit bra. Jag har gett förbundet mycket i form av tid och engagemang, men jag har alltid känt att jag fått mer tillbaka av det förbund som jag alltid tyckt så oändligt mycket om.

Vad har betytt mest för dig?

– Alla medlemmar som gjort våra politiska projekt möjliga med sitt dagliga slit, de förbundsledningar jag har fått sitta tillsammans med och självklart Ida Regin som person. Om hon inte hade tagit på sig uppdraget som förbundssekreterare och utfört det på ett sånt fantastiskt sätt tror jag att förbundet fortfarande hade stått och stampat där vi började

Till sist, vad ska du göra nu?

– Nu ska jag åka på veckokurs såklart. Sedan kommer jag att fortsätta i full fart fram till kongressen, vi har ju arbetet med att lansera och driva förbundets feministiska kampanj framför oss. Men efter att jag slutat vet jag inte exakt vad jag kommer att göra. Men en sak är säker. Jag kommer inte att sluta vara en del av den rörelse som kräver frihet och jämlikhet för människor.

Ida Gabrielsson slutar som ordförande för Ung Vänster

Ida Gabrielsson valdes till ordförande för Ung Vänster första gången på kongressen 2005 och omvaldes sedan igen 2008. Efter nästan sex år som ordförande väljer nu Ida att inte ställa upp till omval.

– Det har varit händelserika år för både mig och förbundet. Jag är oerhört glad över att jag fått leda Ung Vänster under så många år och att vi lyckats genomföra den organisatoriska upprustningen av förbundet som var vår främsta målsättning när jag valdes, säger Ida Gabrielsson.

Ung Vänsters kongress genomförs under Kristi himmelsfärdshelgen 2011 och i samband med den avgår Ida Gabrielsson.

– Det finns mycket som är förbannat fel och orättvist. Sverige har förändrats i grunden under de senaste åren, och förbättringar har lyst med sin frånvaro under en längre tid. Det är riktigt lätt att leva i Sverige om du har en tjock plånbok och är välbeställd, medan vanligt folks problem ignoreras av politiken. Att jag slutar som ordförande för Ung Vänster innebär inte att jag kommer att sluta ställa krav på förändring, säger Ida Gabrielsson.

Valberedningens arbete för att hitta ett nytt förslag till ordförande sätter nu igång. Tora Breitholtz är sammankallande för Ung Vänsters valberedning.

– Ida Gabrielsson har gjort ett stort jobb under en lång tid och betytt enormt mycket för förbundet. Nu när hon har valt att inte ställa upp till omval börjar vårt arbete med att hitta ett förslag till en ny ordförande för Ung Vänster, säger Tora Breitholtz.

För mer information:
Miro Anter, pressekreterare för Ida Gabrielsson: 070-217 98 03
Tora Breitholtz, sammankallande för Ung Vänsters valberedning: 070-739 97 07

Ung Vänster ger V feministisk hemläxa över Jul

Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott, överlämnade under måndagen den 20 december boken ”Varat och varan” till Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly. Boken handlar om problemen bakom prostitution och surrogatmödraskap och ges som julklapp från ungdomsförbundet till partiet med anledning av partiets ställningstagande för surrogatmödraskap.

– Vi är övertygade om att Vänsterpartiet ändrar sin märkliga inställning efter hemläxan och ställer sig på kvinnornas sida i frågan om surrogatmödraskap. Det finns otaliga exempel som visar att en legalisering av surrogatmödraskap skulle leda till ökad ohälsa och maktlöshet för de kvinnor som ställer upp, säger Felicia Ohly.

Klicka här för att se ett videoklipp från överlämningen.

Sida 80 av 247« Första...102030...7879808182...90100110...Sista »