Kolla på Anders Borg (8.30 in i inledningen). I en utläggning i samband med långtidsutredningen pratar finansministern om den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Ida Gabrielsson har kommenterat det. Plakatparoller om att ”det ska löna sig att arbeta” rimmar illa med det som Borg ger uttryck för i sin beskrivning av borgerlig löneteori. Vissa branscher har för höga löner tycker han. Det är inte finans- och bankvärlden han syftar på, det är inte mäklare i Stockholms innerstad som ska hålla igen eller bolagsstyrelsernas arvoden som ska sänkas. Borg pekar ut tre områden där lönerna bör sänkas; hotell- och restaurang, kommunal och handeln.
Låt varenda extrajobbande servitris, deltidsarbetande butiksbiträde och vårdbiträde höra detta. Ni tjänar för mycket! Hyrorna sjunker inte, matpriserna är precis lika höga och avgifterna i kollektivtrafiken ökar ständigt, men lönerna ska sänkas. Unga tjejer ska betala för att den borgerliga regeringen vägrar satsa en krona på jobbskapande åtgärder. De som tjänar minst ska tjäna ännu mindre. Det är kärnan i den borgerliga jobbpolitiken.
Men nu måste väl bitarna ändå falla på plats. Det var därför man genom hatkampanjer drev ut hundratusentals människor ur facket. Det är därför man höjde en deltidsarbetande städerskas avgift till A-kassan med 450% (trots att A-kassan i flera år varit löjligt överfinansierad). Det är därför man sänkt ersättningsnivåerna ner till 5000 kr i månader efter skatt. Moderaternas stämmohandlingar från 2005 förklarar närmare:
”En lite lägre ersättningsnivå och större krav på geografisk och yrkesmässig rörlighet gör att den arbetssökande kan tänka sig att acceptera ett arbete med lite lägre lön än annars.”
Vidare har man, precis som Anders Borg mycket riktigt påpekar, riktat in sig på att försämra mest för de arbetare som tjänar minst och i högre utsträckning än akademiker och tjänstemän riskerar att bli arbetslösa. Avgifterna till A-kassorna är numera anpassade efter den egna arbetslösheten. Det är alltså de som arbetar inom ett visst yrkesområde som är skyldiga till yrkeskårens arbetslöshet. Konsekvensen är att löntagarna inom de av Borg särskilt attackerade områdena (service, kommunal och handel) drabbas värst med stora avgiftshöjningar, samtidigt som högre tjänstemän inte får någon höjning alls. Fredrik Reinfeldts skrev ett öppet brev till sina borgerliga partiledarkollegor 2006 och förklarade varför det skulle behöva vara så:
”Fördelen med denna lösning är att varje arbetslöshetskassa får incitament att begränsa den utbetalade ersättningen inom den egna kassan….genom att fackförbunden dämpar sina lönekrav”
För att bli av med arbetslösheten krävs en politik som faktiskt syftar till att skapa fler jobb. Då krävs investeringar i bostadsbyggande, högre bidrag till kommunerna för att anställa i välfärdssektorn och ett komvux och en arbetsförmedling som klarar av att ge arbetssökande en utbildning som fungerar på arbetsmarknaden.
Att sänka lönerna för servicepersonal och försäljare har naturligtvis alltid varit Moderaternas dröm. Ett slags tjänstefolkssamhällets återtåg. I miljonärskvarteren där de växte upp fanns ingen som gick upp 5 på morgonen för att gå till jobbet. De känner inte oss och de bryr sig inte om våra ekonomiska problem i slutet av månaden. Det är våra lönesänkningar som ska finansiera de livsviktiga borgerliga besluten om avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten.