Antifackligt

Det har tagit lite tid att smälta, centerns nya ”jobbprogram”. Det är en slags sammanställning av olika förslag de lagt fram de senaste åren, som haft det gemensamt att de skulle försvaga fackets och arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. Ganska otrevlig läsning, alltså, men här finns det att tillgå för den som orkar.

Några av förslagen i programmet är extra illavarslande. Särskilda ungdomsavtal på arbetsmarknaden, krav på proportionalitet i stridsåtgärder från facken och förbud att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare vars anställda inte är fackanslutna, till exempel.

Ungdomsavtalen innebär en förlängning av provanställningstiden till så mycket som två år. Idén är att du som arbetslös ungdom (under 26 år), ska sluta ett ”frivilligt” avtal med en arbetssgivare om att din anställning ska vara på provbasis. Maximalt otrygg, det vill säga. Eller ”flexibel”, som centern föredrar att kalla det. Det är ett cyniskt utnyttjande av det faktum att vi har en hög ungdomsarbetslöshet. Jag har kompisar som på uppmaning av arbetsförmedlingen suttit och sökt jobb åtta timmar dagligen, som sökt varje ledig tjänst och ändå inte fått någon. Som gått söka-jobb-, och datakurser, som försökt leva på socialbidrag, men blivit tvungna att flytta hem till morsan igen när det inte har gått ihop. Så är det att vara arbetslös. Det är att vara maktlös. Och där kommer centerns ungdomsavtal in. ”Det är åtminstone ett jobb”, förväntas vi tänka, och så har den arbetslöse sålt ut sin anställningstrygghet i ren desperation.

För att ta maktförskjutningarna på arbetsmarknaden ett steg ytterligare, föreslås något smått oerhört: att inskränka i fackens rätt att ta till stridsåtgärder. Stridsåtgärderna ska vara proportionerliga, säger man. I programmet hotas med småföretag som varit tvungna att lägga ner, när facket gått in med åtgärder. Tanken leds osökt till salladsbaren Wild n’ fresh, som det var sådant rabalder kring i våras. Minns ni? Ägaren Sofia Appelgren vägrade teckna kollektivavtal och betalade bl.a. inte ut avtalsenlig lön eller semesterersättning, varpå hotell och restaurangfacket satte baren i blockad. Det blev ett jävla liv på olika centerpartister kring saken, facket jämfördes med maffian och man fick lätt intrycket att en blockad innebar både hästhuvuden i Appelgrens säng och bombhot. Minst. I själva verket var det en ganska ordinär, och fullt legitim insats från fackets sida. Men enligt centern antar jag att den skulle betraktas som ickeproportionerlig. Hade de fått bestämma, så skulle Appelgren i godan ro fått fortsätta betala lägre lön och ersättningar till sina anställda än avtalet stipulerar.

Om förslagen skulle bli verklighet har man gett arbetsgivare kraftiga incitament att försöka förhindra de anställda att gå med i facket, genom den då garanterade friheten från otrevligheter som krav på att man ska betala avtalsenliga löner och ersättningar. Centerns arbetsmarknadspolitik innebär arbetsgivarnas fullständiga frihet att utan inblandning från facket bestämma vilka villkor folk ska jobba under. Det är en attack riktad rakt mot själva tanken på att organisera sig tillsammans för sina rättigheter, mot möjligheten att gemensamt ställa krav på bättre villkor i arbetet. Det är obehagligt, men något säger mig att vi har mer att vänta av den här varan från Sveriges numera ledande antifackliga parti.

Det finns ingen kommentar till “Antifackligt”

  • Björn Björnson skriver:

    Beträffande ungdomsarbetslöseheten så har jag alltid sagt till mina ungdomar att det är bätte att ha ett jobb än inget alls. Om än inte annat än för att få in en fot på arbetsmarknaden. Det har aldrig slagit författarna till denna artikel att arbetslösheten bland ungdomar är gamla försyndelser av det parti som suttit 60-70 år vid makten och som skapat en skola som släppt igenom en kader av ungdomar utan slutgiltiga betyg och därmed i många fall dömda till arbetslöshet. Det primära med åtgärderna, som jag ser det, som riktar sig till ungdomar är helt enkelt att få ut dem i arbetslivet så att de får erfarenhet och referenser för att på ett meningsfullt sätt kunna gå vidare i livet.

  • Nisse Sandqvist skriver:

    Du, Björn! Vi ungdomar är faktiskt i allmänhet inte obekanta med arbetsmarknaden. Vi får oftast väldigt snabbt ”in en fot” på den. Men lika fort kastas vi sen ut igen, och in. Och ut, och in, och ut igen. Det är det som är problemet.

    Vi får jobba, men det är köparens marknad och därmed har man som ung svårt att ha ett liv vid sidan om det oberäkneliga, eventuella arbetet. Som anställd av ett bemanningsföretag på typ 80 procent, där man kan bli inkallad till jobb när som helst, hur som helst, är det inte referenser eller erfarenhet, utan rimliga och förutsägbara arbetsvillkor, som lockar. Centerpartiet föreslår i sitt program mer av denna helvetiska otrygghet. Det är kanske det Elisabeth menar när hon kritiserar programmet. Istället för att ge några lösningar på de problem vi unga upplever, levererar centern försämringar i regleringen av arbetsmarknaden och välter balansen ännu längre till arbetsköparens fördel.

  • Kaj Raving skriver:

    Jag har svårt att se något positivt i att ungdomar i sitt första möte med arbetsmarknaden löper stor risk att känna sig lurade och utnyttjade.

    Det är redan i dag alldeles för många ungdomar som utnyttjas i olika former av tillfälliga anställningar. Timvikariat, provanställningar osv., ofta med förespegling om en fast anställning längre fram. Något som ofta inte infrias. Att öppna upp för ytterligare utnyttjande är helt fel väg att gå.

Skriv en kommentar