Glädjande att Frankrike kriminaliserar sexköp

Hanna Cederin

Idag förbjuds män i Frankrike att betala kvinnor för sex, då det franska parlamentet röstar igenom en lag som förbjuder sexköp. Lagförslaget liknar den svenska sexköpslagen, som inte kriminaliserar kvinnor som säljer sex utan i stället gör det olagligt att köpa sex.

– Grattis Frankrike! Det är ett viktigt steg med en lag som kriminaliserar sexköpare och lägger skulden där den hör hemma. Det är speciellt kul med en så stor feministisk seger just nu, med tanke på de reaktionära krafter i bland annat Polen som mobiliserar för att begränsa kvinnors makt över sina egna kroppar. Säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Sedan den svenska sexköpslagen trädde i kraft 1999 har flera andra länder infört en liknande lagstiftning, bland annat Norge som även kriminaliserat sexköp som görs utomlands. Även på Irland och i Storbritannien diskuteras liknande lagar.

– Vi ska också vara medvetna om att den europeiska sexköpslobbyn tydligt höjt sina röster de senaste åren, och lyft krav om att göra det lagligt att köpa sex. Därför är Frankrikes beslut en viktig seger. Lagen lägger skulden där den hör hemma, på män som utnyttjar kvinnor och inte på kvinnor som befinner sig i en utsatt situation.

 

För mer information:
Jesper Hillbom, informationssekreterare
jesper.hillbom@ungvanster.se, 0727442979

Turkiet som EUs gränsvakt sätter asylrätten ur spel

Johanna Granbom

 

I veckan fortsatte förhandlingarna mellan EU och Turkiet som syftar till att lösa “problemet med flyktingströmmarna”. Eller ja, flytta problemet någon annanstans i alla fall.

I korthet kom man fram till att EU ska få dumpa alla flyktingar man hittar i medelhavet i Turkiet, och Turkiet får skicka en syrier som kan få asyl i Europa. Så byter EU och Turkiet människor mellan sig som vi förr bytte Pokémonkort med varandra på skolgården. Som tack för besväret får Turkiet duktigt betalt och EU lovar att skynda på processen som ska ge Turkiet medlemskap i EU. Att Turkiet skulle bli ett EU-land är något som inte varit på tapeten på ett tag, framför allt eftersom regimen gång på gång kränker mänskliga rättigheter och förföljer och trakasserar sin befolkning. Turkiets systematiska förtryck av kurder ansågs länge vara ett hinder för EU-medlemskap, men det hindret tycks nu vara som bortblåst.

Var kommer då idén till den här oheliga alliansen från? ”Strömmen av människor måste brytas och det måste också bli ett slut på att EU-länderna bara skickar vidare människor och problem att hantera” resonerar EU:s flyktingkommissionär, Dimitris Avramopoulos. I Sverige menar statsminister Stefan Löfven att ”Vi ser hur människor dör ute på medelhavet. Att få till en ordning nu där i stället där man stoppar det flödet och istället får en ordnad migration från Turkiet till EU så det är klart att du får en helt annan och mycket mindre riskfylld migration då”. Det är ett argument som är svårt att argumentera emot. Framförallt eftersom det är fullkomligt obegripligt.

Att EU slutar tvinga människor ombord på livsfarliga båtresor över Medelhavet är så klart i allra högsta grad önskvärt. Ett enkelt sätt att göra det vore att införa humanitära visum som skulle kunna sökas på ambassader, eller att avskaffa transportörsansvaret. Då skulle folk nämligen inte behöva smugglas illegalt. Att utöka möjligheterna för anhöriginvandring, istället för att som nu begränsa dom, skulle också göra stor skillnad. Inte minst för de kvinnor och barn som lever under miserabla förhållanden i flyktingläger eller som gömda. Men i stället för att skapa lagliga vägar för de som flyr väljer EU och Löfven att sätta upp ännu högra barriärer vid Europas gränser. Problemet för Stefan verkar alltså inte vara att folk dör i Medelhavet. Problemet varkar vara att folk dör i Medelhavet.

Det verkar som om byråkraterna i Bryssel tror att de som flyr har ett val, och att om EU bara sänder tillräckligt tydliga signaler om hur omöjligt det är att ta sig till Europa så kommer folk inte behöva  fly längre.

Det är dags för en reality check:

– EU såväl som regeringen vet mycket väl att Turkiet inte är ett land där det är säkert att söka asyl. Turkiet bryter mot Genèvekonventionen och vägrar att ge asyl till skyddsbehövande syrier. Det är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna.

– EU har godtagit FN:s flyktingkonvention. Den innebär att varje människa har rätt att söka asyl. EU bryter alltså nu mot asylrätten, och flyttar EU:s murar utanför Europa. FN:s flyktingorgan (UNHCR) menar att den här typen av massavvisningar inte är förenligt med internationell rätt.

– Det är inte fred i Syrien. Det kanske kommer som en överraskning, men det är sant. Enligt EU:s flyktingkommissionär förväntas ytterligare 100 000 människor ta sig till Grekland bara i mars. Och vägarna är inte säkra, bara den senaste veckan drunknade minst tjugofem personer utanför Turkiets kust.

Det vore naivt att tro att vare sig EU eller Sveriges regering är ovetande om hur verkligheten ser ut. Slutsatsen är istället att de väljer att blunda för det öde som man nu dömer människor på flykt till. Löfven har även uttalat att dessa åtgärder visserligen inte är önskvärda, men att de är nödvändiga för att behålla EU-samarbetet och den fria rörligheten. Den här ”lösningen” innebär dessutom att EU betalar ut minst 30 miljarder kronor till Turkiet, för att de i stället ska ta emot flyktingarna, trots att man som sagt berövar dem sina mänskliga rättigheter. Vi kan konstatera att det inte är resursbrist som drivit EU till att avskaffa asylrätten.

Det är även naivt att tro att det här är en lösning för de som flyr från krig och förtryck. Det är ingen hemlighet att Turkiet är ett land som inte är säkert för asylsökande. Turkiet har upprepade gånger skickat tillbaka flyktingar rakt in till kriget i Syrien och att det skulle förändras är i nuläget osannolikt.

Det är också troligt att människor nu kommer tvingas ta ännu farligare flyktvägar. Kanske tar smugglarbåtarna sikte på den Italienska kusten i stället för de grekiska öarna. Nej, överenskommelsen mellan EU och Turkiet förvärrar allvarligt situationen för de som redan befinner sig i en extremt utsatt situation. Att ”hantera flyktingkrisen” borde handla om att göra allt man kan för att hjälpa de människor som tvingats lämna sitt land för att överhuvudtaget ha chans att överleva. För EU handlar lösningar på denna humanitära kris i stället om att förhindra människor från att ta sig till trygghet.

Allvaret i den här situationen sätter fingret på hur avgörande solidariteten är. Det är inte svårt att tänka sig in i vad det innebär att behöva lämna allt och fly, det kan även den som aldrig varit på flykt göra. Däremot kan de som har makten välja att inte göra det. Och det får allvarliga konsekvenser.

Johanna Granbom, vice ordförande Ung Vänster

Till och med EU är mot – dags att förbjuda surrogatmödraskap

Johanna Granbom

 

En viktig, och mycket välkommen, feministisk nyhet har drunknat i samhällsdebatten den senaste månaden: Europaparlamentet har tagit ställning mot surrogatmödraskap. De vill inte att en kvinnas kropp används till att föda barn åt andra, varken mot betalning eller för att hon vill vara hjälpsam.

I en resolution om att stärka kvinnors rättigheter antogs bland annat det här:

”The European Parliament condemns the practice of surrogacy, which undermines the human dignity of the woman since her body and its reproductive functions are used as a commodity; considers that the practice of gestational surrogacy which involves reproductive exploitation and use of the human body for financial or other gain, in particular in the case of vulnerable women in developing countries, shall be prohibited and treated as a matter of urgency in human rights instruments.”

Det här är ett starkt ställningstagande. Man konstaterar att det i praktiken är att utnyttja kvinnors kroppar, och att hennes reproduktiva funktioner används som en handelsvara. I praktiken är det här en tydlig uppmaning till alla EU:s länder att förbjuda surrogat. Det är nu hög tid att debatten om att tillåta eller förbjuda surrogatmödraskap i Sverige drar igång på allvar, för just nu duckar så pass många för frågan att det är direkt ohederligt.

Sen när är EU bättre på att värna kvinnors rätt till sina kroppar än majoriteten av partierna i Sveriges riksdag?

Till saken hör att utredningen om möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar presenteras om en månad – det är en utredning med många bra förslag men som skjutits upp flera gånger på grund av knäckfrågan surrogatmödraskap. ”Komplicerad fråga” säger många, men jag tycker att det är dags att tala klarspråk nu.

Berätta för oss varför det är viktigt att barnlösa par ska ha rätt att få genetiska ungar. Och tala om för mig varför det är så viktigt att hon som burit barnet i nio månader helt och håller skärs bort ur barnets liv. Det är också dags att ni svarar på hur det inte är människohandel att kontraktera bort ett barn redan innan det finns ett embryo.

Och för er svenska förespråkare som hävdar att kommersiellt surrogatmödraskap är förkastligt men som samtidigt vill tillåta det altruistiska, finns det helt avgörande frågor som ni måste svara på. Ett – hur ska det säkerställas att det inte förekommer pengar under bordet (nya kläder/ bostad/ andra förmåner)? Och två – hur många kvinnor kommer vilja föda barn åt andra utan motprestation? Flera internationella fall vittnar om andra påtryckningsmetoder än pengar, exempelvis att man tycker synd om en vän eller bror som inte kan få barn och känner sig tvungen.

Jag förstår att de som förespråkar legaliseringen av surrogatmödraskap är nöjda med att debatten idag är helt obefintlig. Impopulära och orimliga lagförslag är allra smidigast att smyga igenom.

Det är nu en månad kvar tills utredningen om bland annat surrogatmödraskap presenteras, och sen är det upp till regeringen och riksdagen. Och det är hög tid att fler säger vad de tycker – det är till exempel inte värdigt ett regeringsbärande parti som Socialdemokraterna att inte ens ta ställning. Kan EU kan även ni.

Johanna Granbom, vice ordförande Ung Vänster

 

Den Europeiska kvinnolobbyn har skrivit mer om resolutionen i Europaparlamentet här.

Ung Vänsters styrelseledamot utslängd ur Västsahara

Tove Liljeholm har precis blivit utslängd ur Västsahara som ockuperas av Marocko. Hon fick inte ens komma in i landet utan blev stoppad av marockansk polis i en checkpoint på vägen. Marocko får nu skarp kritik från människorättsorganisationen Emmaus Stockholm som menar att händelsen visar på hur viktigt det är att erkänna Västsahara och sätta press på ockupationsmakten Marocko.

– Jag ville höra hur västsaharierna som med fredliga medel kämpar för sin lagliga rätt till sitt land, mottagit beskedet om en tillbakagång i svensk politik och hur det påverkar dem. Ockupationen strider mot internationell rätt men få länder har aktivt stött deras kamp, Sveriges erkännande kunde ha spelat stor roll, säger Tove Liljeholm.

I fredags meddelade regeringen att man inte tänker erkänna Västsahara. Detta har mottagits med stor frustration, speciellt i det ockuperade Västsahara där västsaharier lever under svåra förhållanden. Även i de västsahariska flyktinglägren är besvikelsen stor, speciellt bland de unga.

– Att regeringen backar från riksdagsbeslutet och sitt löfte är en besvikelse och ett svek mot västsaharierna. Ett svenskt erkännande av Västsahara skulle betyda mycket för landets framtid och möjligheten till ett internationellt erkännande. Det handlar om fred, demokrati och mänskliga rättigheter och Sverige hade kunnat vara en stark röst, nu förhåller sig regeringen passivt istället, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975 i strid med internationell rätt. Inget land erkänner Marockos anspråk på Västsahara. Människorättssituationen i det ockuperade Västsahara är mycket alarmerande. FN-mandatet på plats i Västsahara är det enda FN-mandat i modern tid som inte har som uppdrag att övervaka att det inte begås brott mot de mänskliga rättigheterna.

För mer information

Tove Liljeholm, på plats i Marocko: 00212 630 28 83 52
Presskontakt, Ung Vänster: 073 802 00 96
kristin.olofsson@ungvanster.se

Ung Vänster: Höj skatten!

Höj skatten!

YouTube Preview Image

 

Ung Vänsters kampanj: Höj skatten! Sverige är rikare än någonsin. Trots det präglas samhällsutvecklingen av större ojämlikhet och en sämre välfärd. Problemet är inte att pengarna inte finns, utan fördelningen. Ung Vänsters kampanj handlar om en lika enkel som självklar lösning: höj skatten.

– Sverige är rikare än någonsin men ändå sliter personalen i vården ut sig, bostadsbristen är stor och välfärden räcker inte till. Det saknas inte resurser, det som saknas är en regering som vågar utmana den ekonomiska eliten. Det enskilt största samhällsproblemet är ojämlikheten, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Exempel på skatter som Ung Vänster vill återinföra eller höja är förmögenhetsskatten, arvsskatten och inkomstskatten. Skatter gör samhället mer jämlikt, solidariskt och rättvist. Genom att var och en betalar in pengar till skolan får alla barn en bra utbildning. Alternativet är motsatsen – livsvillkor och möjligheter avgörs av social bakgrund. Kampanjen kommer att drivas av Ung Vänsters klubbar från norr till söder under hela våren.

– Vi skulle kunna bygga fler hyresrätter istället för lyxvillor, vi skulle kunna utrota barnfattigdomen istället för att utöka antalet dollarmiljonärer. Skatterna har minskat med 300 miljarder sedan år 2000. De pengarna har inte försvunnit utan omfördelats från det gemensamma till det privata. Nu vill vi göra tvärtom – höja skatten och ta från de rika, säger Hanna Cederin.

För mer information
Jesper Hillbom
Informationssekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
jesper.hillbom@ungvanster.se

Hanna Cederin invigde veckokursen i Motala

Ung Vänsters årliga veckokurs i på Bona Folkhögskola i Motala är igång. Under fyra dagar samlas ett hundratal medlemmar för att diskutera politik, lära oss mer om organisation och vässa våra klubbar för att åstadkomma förändring.

För att inleda veckokursen höll förbundsordförande Hanna Cederin tal:

Kära feminister, socialister, aktivister. Till er som jag sett förr och till ni som blir nya bekantskaper. Det är fint att se er. Jag har sett så mycket annat de senaste månaderna. Vi lämnar en tung höst bakom oss.

Jag tänker allt oftare på ”krig är fred” när jag följer den politiska debatten. Betydelsen av andrum blir ett isolerat utrymme, utan luft med lågt i tak. Ansvar är verkningslösa åtgärder, ordning i Sverige blir kaos i Medelhavet. Solidaritetsarbete är tydligen lika med systemkollaps. Ökande tillväxt blir plötsligt ett land på väg mot undergång. ”Refugees welcome” blir ”Refugees go home”.

Kopplingen mellan regeringen och det verkliga, vår vardag, känns allt svagare. Fakta och sanning har blivit sekundärt. Positionering, symbolpolitik och signaler styr allt mer vad som i praktiken beslutas. Principer utifrån ideologi och faktisk, reell förändring har blivit ointressant. Det intressanta är makten, snarare än vad den ska användas till.

Men så hörs också de klara, tydliga och höga röster som inte vikt undan när vindarna utifrån trycker på. Vi har stått vid grytor sida vid sida med aktivister av alla slag, nya och gamla, unga och äldre som tillsammans skapat en trygg ankomst till Sverige för de som kommer från flykten. Vi har stått på gator och torg med den breda rörelse som växte så snabbt och som bestått av hundratusentals svenskar. Framför allt har vi varje dag denna höst stått upp för människovärdet, för asylrätten, för integriteten, mot kränkningar, mot brott mot mänskliga rättigheter, mot lögner och signalpolitik. I ord och handling har vi utan att tveka visat vad solidaritet betyder.

Den klara, tydliga rösten det är ni, det är vi. När de mäktiga försöker blunda och stänga ute finns vi där och öppnar deras ögon. När de säger att de behöver andrum lägger vi all vår kraft på att ge dem motsatsen. Vi berättar om de människoöden som de vill benämna som volymer. När de försöker gömma sig och dölja sitt hyckleri avslöjar vi dem. För vi lever i den verklighet som de så desperat försöker förneka.

Kära aktivister, välkomna till Bona Folkhögskola, välkomna till veckokursen, till verkligheten och till fyra dagar helt utan andrum.

Det andrum som eliten vill ha det finns mellan oss, i distansen till varandra, i klyftorna. Det är när vi ser varandra som hot, som volymer eller som skadedjur som samhället slits isär. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Där hämtar reaktionära krafter luft.

Socialister, den praktiska konsekvensen av att se sig själv i andra är solidaritet. Och så vill vi bygga samhället, därför att vi är beroende av varandra, vi människor. Den som säger något annat, det där om att vi är ensamma öar, att var och en för sig, den förnekar verkligheten.

Det handlar om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Som tvingas fly från krig, från naturkatastrofer, som blir sjuk eller arbetslös. Men om vi går sida vid sida, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid.

Det finns mänskliga rättigheter, rätt till asyl, till skolgång och till tak över huvudet. De ska gälla oss alla, därför att vi insett att det annars riskerar att drabba dig idag och mig imorgon. Annars blir det bara några få, och kanske inte ens det. De ska gälla oss alla. Så ska det vara. Och så ser det ut på papperet. Men hur ser det ut i verkligheten? Vackra ord i tryck kan visst vara viktiga, om de förpliktigar. Men de kan också helt tappa sitt värde om de överlåts åt korrupta makthavare.

Vi har alltid sagt: Vad betyder yttrandefriheten om vi inte har trygghet på jobbet? Vad betyder rätt till värme och tak över huvudet när inga bostäder byggs? Vad betyder rätten till utbildning när den villkoras mot vinster i riskkapitalbolag? Vi säger: vad betyder rätten till asyl om Medelhavet, Frontex och ID-kontroller hindrar den som flyr?

Aktivister, vi har alltid förstått att ord kräver handling. Vi har alltid genomskådat de liberala papperstigrarna som gärna plockas fram av eliten när det passar, men som aldrig håller för eldsvådor, bruna vindar eller ekonomiska intressen.

Det är inte för lagar och regler som vi kämpar. Vi har gått med i Ung Vänster därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.

Vi säger: Inte en millimeter till åt de som terroriserar asylboenden. Inte en krokodiltår till från de hycklande socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen. Inte en dag till med ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda gränser. Släpp in dom som flyr, låt dom stanna.

Det sägs att vi som inte accepterar att de som flyr stängs ute, exploateras och utsätts för kränkningar är ansvarslösa och naiva, idealister. Vi vill inte vara med om de svåra och modiga beslut som ”verkligheten” krävt och som regeringen fattat åt oss, hävdas det. Låt oss prata om verkligheten.

Det är naivt att tro att andra länder ska ta mer ansvar när Sverige viker undan. Danmark svarade med att börja råna asylsökanden på värdesaker samma vecka som regeringen vände upp och ner på svensk flyktingpolitik. Det är inte realism att införa medicinsk åldersbedömning. All modern forskning och expertis avvisar förslaget. Det är ansvarslöst att fördubbla arbetsbördan hos Migrationsverket med nya tester och flera prövningar genom tillfälliga uppehållstillstånd.

Det är bara idealister som kan stå ena dagen och tala om asylrätten, och andra dagen i praktiken sätta den ur spel. För är det inte verkligheten som styr, inte det som först gjorde att de mänskliga rättigheterna kom till. De tror att orden väger tyngst, att tanken kan vara god, att tårarna kan rinna och visa på rättrogenhet. De har fel.

Systemkollapsen är ett brunt luftslott, en direkt dödlig lögn. Det finns de som sagt i decennier att gränsen är nådd, och det blir inte mer sant för att statsministern stämmer in. Vi som inte förnekar historien vet att samhället klarat så mycket mer, trots att våra resurser varit så mycket mindre. Och samhället har blivit bättre när vi har blivit fler. Under hösten har vi tillsammans med hundratusentals svenskar visat att solidaritet och jämlikhet är det som fungerar, inte hot och splittring. Regeringens repressiva, ryggradslösa åtgärder leder oss bakåt. Till dem säger vi: välkomna på studiebesök i verkligheten och i framtiden.

Ja låt oss prata mer om verkligheten. Oss realister emellan. Låt oss prata om att Sverige är rikare än nånsin, för så är det. Antalet svenska dollarmiljonärer uppgick till 93 000 förra året, och de ökade mest i antal i hela världen. Tillväxten ökar, det sägs att vi är på G in i en högkonjunktur. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer, och är dubbelt så höga som för tio år sedan.

Samtidigt, i en annan del av Sverige. Arbetslösheten är hög. Barnfattigdomen ligger på 12 %. Bostadsbristen ökar. Hundratusentals kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om äldre anhöriga. Välfärden läcker vinster till riskkapitalbolag och sjukskrivningarna bland personalen i omsorgen ökar, för kollegorna är för få.

Och i samma verklighet, satta att leda landet, har vi alltså ett gäng – en regering – som vågar försöka lura i oss att läget är knapert. I samma verklighet ställer regeringen utsatta grupper mot varandra, vi har inte råd att vara en fristad från krig säger de. Det kostar för mycket. Ladorna är tomma säger finansministern. Som realist blir min fråga: vilka lador? Och en till fundering jag har: vad kostar Bert Karlsson?

Sverige är rikare än någonsin och skulle kunna vara bättre än någonsin. Det finns inga tomma lador, det finns bara ojämlikhet. Lösningen är omfördelning. Det saknas inte resurser, det som saknas är en regering som vågar utmana den ekonomiska eliten.

Vi i Ung Vänster lever i verkligheten, ja den verkligt verkliga. Inte den där förljugna som styrs av inflation och budgetramar, den där människor blir till volymer och där skolbarn blir till spelpjäser för riskkapitalet. I vår verklighet finns det ett enkelt svar på väldigt många frågor, alltså hur vi löser de samhällsproblem som faktiskt finns – inte vinstmarginalerna utan bristerna i välfärden, ökande klassklyftor och arbetslöshet. Vi har ett simpelt förslag i vår nya förbundskampanj, som lanseras här på veckokursen. Vi framför det till regeringen i all enkelhet, men utan en sekunds tvekan: höj skatten.

Höj skatten rejält, inte på marginalen. Låt nån räknenisse på regeringskansliet lösa detaljerna, men vi måste börja omfördela makten, resurserna, ägandet. Ta från de rika och ge till alla oss andra.

Vi höjde skatten, och ni kan aldrig gissa vad som hände sen. Vårdköerna kortades, barnmorskorna blev fler och högstadieklasserna mindre. Vi fick fler fritidsgårdar, längre öppettider på ungdomsmottagningen och tåg som gick i tid. Vi fick en bättre generell välfärd.

Vi höjde skatten, resultatet kan du aldrig tro. Jämlikheten ökade, arbetslösheten minskade och fler fick trygghet på jobbet. Förskolelärarna fick fler kollegor och undersköterskorna gick upp i heltid. Vardagen blev bättre för hundratusentals svenskar.

Vi höjde skatten, vad som hände kan ni aldrig tro. Överklassen fick betala fullpris för hemhjälpen, miljonärsarvingen blev av med några slantar och vi byggde ett modernt miljonprogram. Samhället byggdes starkare för oss alla, och inte bara för några få.

Hör och häpna, det gick att skapa mer jämlikhet. Det är chockerande, jag vet. Det finns inget direkt samband mellan politiska beslut och den ekonomiska elitens intressen, nej vi kan faktiskt göra tvärtom. Borgarna flippade visserligen ur, men tydligen är det fullt möjligt att genomföra politik som inte går hem hos Svenskt Näringsliv.

Vi ska driva den här kampanjen därför att vi måste göra mer än motstånd. Annars är vi inte radikala, inga samhällsförändrare. De vill rulla tillbaka och då kan vi inte bara bromsa. Inte bara hålla emot. Vi kan inte bara peka finger, vi måste visa vartåt vi vill. Vi måste ta plats och berätta om en annan framtid.

Vi måste börja i att konstatera att det finns fler realister där ute. De ser lyxvillor, RUT-avdrag och bankernas välputsade fasader. De bor i andrahand och går på otrygga anställningar, betalar dyrt för läkarbesök och tar hand om mormor när hemtjänsten inte räcker till. Klassamhället är inget vi i första hand kan se i statistiken, det märks i maktlösheten och det känns. Den här kampanjen handlar om att sätta ord på det, och ge svar på vad som krävs för en bättre vardag. Och att det går.

Och nej, att höja skatten är ingen drastisk revolutionär idé. Sverige har gjort det förr. Till och med Konjunkturinstitutet är med oss, och deras räknenissar är nog en bit ifrån oss när det kommer till grundläggande samhällsförändring, typ socialismen. Men vem vet?

Men detta handlar inte om marginella små justeringar på budgetramar och tak. Det är heller ingen omfattande maktförskjutning från arbete till kapital men det kan förändra människors liv här och nu. För att det behövs. Det handlar om en drägligare vardag, om att kvinnorna i vården ska orka jobba till pensionen, om att vi ska kunna få förstahandskontrakt, om att fler ska klara skolan med fullständiga betyg.

Och det handlar om strategiska steg mot en annan politisk utveckling. Alliansens två regeringsperioder handlade om en utstuderad, beräknande klasspolitik som slog in kilar mellan människor. Som ökade ojämlikheten och som slog mot solidariteten mellan de som jobbar och inte jobbar, de sjuka, de utanför. Trots att vi vinner på att hålla ihop. Allt för att ge fritt spelrum åt marknadskrafterna, för att flytta makt och resurser från det gemensamma, det vi äger tillsammans, till det privata, där var och en får klara sig själv.

Vi kan också bedriva klasspolitik. I en tid när det är på högsta mode att ställa utsatta grupper mot varandra kan vi peka på var pengarna finns, vi kan visa vilka det är som faktiskt står i vägen för ett bättre samhälle. När allt annat handlar om värderingar, känslor och signaler kan vi prata konkret fördelningspolitik. Vi kan ta makt och resurser från det privata och ge till det gemensamma. Vi kan minska klyftorna, avstånden mellan människor.

När den skamlösa högern, den ryggradslösa socialdemokratin och de fega miljöpartisterna drar samhället i en reaktionär riktning med repression, signalpolitik och lögner då behövs det progressiva krafter. Vi ska göra mer än motstånd, vi ska inte bara bromsa. I en politisk debatt som präglas av mörker, tillbakagång och människoförakt ska vi spränga in ljus och ideologi.

Ung Vänster är inte bara en kampanjorganisation. Vi är mer än så. Vi driver inte en fråga åt gången, vi har högre ambitioner och större uppgifter. Ung Vänster ska vara närvarande där politiska strider avgörs och vi ska finnas i varje rörelse för rättvisa och frigörelse. Det ställer höga krav på oss. På årets veckokurs lanserar vi ett nytt klubbdokument som ska vässa det verktyg som vår organisation är.

Veckokursen handlar om arbetet i klubbarna, och ni som kommit hit till Motala är nyckeln till hela förbundets styrka. Vi sätter klubben i centrum därför att politiska strider avgörs nära människor och därför att förändring alltid kommer ur konkret kamp. Vårt förbund arbetar för att organisera arbetarklassens unga i kamp för sina intressen, för ett drägligt liv och för en grundläggande samhällsförändring. Om vi ska lyckas med det måste vårt arbete vara lokalt och nationellt på samma gång. Vi ska både kampanja för att höja skatten i hela landet, och driva på för förändring lokalt.

De politiska strider som vi strävar efter att finnas i ser väldigt olika ut, och hela organisationens arbete måste därför vara mångsidigt. Det kan handla om händelser på andra sidan jordklotet, om det som pågår i skolkorridoren eller om en riksdagsvalrörelse. Som när Ung Vänster Falun ordnade demonstration mot tillfälliga uppehållstillstånd eller när Ung Vänster Trollhättan stod för minnesmanifestationen efter terrordådet i höstas. Det kan handla om aktiviteter som erbjuder unga en meningsfull fritid, som stärker den sociala sammanhållningen i rörelsen eller om folkbildning. Som när Ung Vänster Eslöv ordnade läxhjälp och när Ung Vänster Tensta-Rinkeby-Spånga fixade så att fritidsgården riktade sig särskilt till tjejer. Under kursen kommer vi att prata om hur klubbens arbete kan se ut för att rymma allt det.

I verkligheten, den vi lever i, där räcker det inte att ha rätt, det räcker inte med teoretiska krav och faktamässig precision. Det finns inga böcker som förändrar samhället. Inga texter, inga tal, inga föreläsningar. Det behövs praktiskt arbete och det behövs organisering. Därför har vi samlats här i Motala. Därför är vi de sista som ber om andrum.

Kamrater, under de här dagarna kommer ni att få lära er teorin i hantverket organisering. Föreläsningarna och diskussionerna kommer att bygga på erfarenheter från 113 år av kamp. Ha det i bakhuvudet när ni lyssnar på förbundsstyrelseledamöter, diskuterar ideologi i korridoren och sitter uppe i coopet i småtimmarna. Var och en av oss är en del av något större.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Regeringen har bett om andrum och vi har lovat att ge dem motsatsen. Därför är vi här. Under de här fyra dagarna ska vi tillsammans prata radikal praktik och teori och lära oss av varandra. Välkomna till Bona Folkhögskola, till fyra dagar utan andrum och till veckokursen 2016.

Idag startar Ung Vänsters veckokurs i Motala

Ung Vänster Veckokurs 2016

Idag går Ung Vänsters årliga veckokurs i Motala av stapeln. Ett hundratal medlemmar från hela landet kommer att samlas för att lära sig om hur man organiserar lokalt, driver kampanjer och hur man bygger sin klubb starkare. På årets veckokurs lanseras också Ung Vänsters kommande kampanj och under kursen hålls även en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar.

– Regeringen har bett om andrum och vi har lovat att ge dem motsatsen. Därför är vi här i Motala. Under de här fyra dagarna ska vi tillsammans prata radikal praktik och teori och lära oss av varandra. Veckokursen är fyra dagar helt utan andrum, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Dags för krafttag mot extremism och terror

Hanna CederinDet blir allt tydligare att vårt samhälle är hotat. Det är hög tid att politikerna vaknar och ser till att myndigheterna agerar mot radikaliseringen av individer samt de grupper där de får näring. Polisen och rättsväsendet bör få utbildning och resurser. Politiken bör ta intitiativ till att se över lagstiftning så att det blir enklare att identifiera och lagföra brott eller förberedelse. Radikaliseringen pågår överallt och måste stoppas, i vissa områden och familjer är det närmast kulturellt och sanktionerat av omgivningen. Skolan och civilsamhället måste verka för att skydda våra demokratiska värderingar mot dessa angrepp.

Eller? Jag vet inte om jag tycker att sån signaltung och känsloladdad retorik är värdig ens när det handlar om uppenbart reella hot mot vårt samhälle, vilket är vad mordbränderna mot asylboenden är. Och de utgör förstås bara en del av något mycket större.

Det handlar om en enorm säkerhetsrisk. Det kostar människor livet, och det berövar andra frihet. Det påverkar hela samhället, också de som inte utsätts direkt. Mordbrändernas syfte är inte i första hand att bränna ner hus utan att hota och skrämma. Det är terror.

Som många redan skrivit är det tydligt varför det anlagts fyra bränder på asylboenden runt om i landet under bara senaste dagarna. Bakgrunden, eller förspelet, är det höjda tonläget från vissa delar av den organiserade rasismen, som väckt tankar hos andra och som drivit på dem som är beredda att gå till handling.

Men varför är debattonen så lam när det gäller rasistiska hatbrott i jämförelse med ”terrorhotet”? Jo, eftersom detta hot inte kan mystifieras, exotifieras eller beskrivas som importerat behandlas det med långt färre spaltmeter än vad vissa andra typer av hot får. Rasismen är svensk och hämtar luft inifrån landet.

Till skillnad från de debattörer som gormar som mest när det gäller ”radikaliseringen” har jag inga förslag på enkla lösningar, till exempel nya lagar, som kan trolla bort högerextremismen. Det vore ohederligt, för det är inte enkelt att bekämpa rasism. Men det går. Och visst handlar det också om ”krafttag” från myndigheter och insatser från civilsamhället.

Men vi måste börja i att se proportioner och samband. Den rasistiska terrorn är vår tids samhällsutmaning. Kopplingen mellan våldet och hatretoriken, och kopplingen mellan debattklimatet och hatretoriken, är tydlig. Det får konsekvenser när det allt oftare finns ett ”vi” och ett ”dom”. När riksdagspartier pratar om systemkollaps och när VD:ar i näringslivet säger att det är ”terroristvarning” på skäggiga iranier. När vänsterdebattörer säger att förorten ”inte är Sverige” och när Polisen registrerar romer. Precis som hatbrotten måste bekämpas så måste också mindre skarpa uttryck för rasism bekämpas.

Journalister, politiker och andra makthavare, ”etablissemanget” om man så vill, måste tänka om* och rannsaka sin verklighetsuppfattning. Tänk om den utsatta gruppen var en annan, säg kristna, och om förövarna var romer eller flyktingar. Tänk om det systematiskt brändes ner fina villor eller bankkontor. Och tänk om svaret från delar av makteliten var att mana till förståelse och samarbete med de som stod för orden som legitimerade handlingarna.

Tänk om. Och under tiden så ska vi andra fortsätta med solidaritetsarbetet. Vi måste fortsätta bygga solidaritetsrörelsen därför att det är raka motsatsen till hatretoriken – istället för den avhumanisering och splittring deras budskap signalerar så handlar vårt arbete om att se sig själv i andra och om att mänskliggöra. Egentligen är det ganska enkelt – de hotar att splittra oss, därför håller vi ihop.

* För vissa kan det ta emot. Exempelvis för Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne som profiterar på rasismen därför att den legitimerar strukturell diskriminering på arbetsmarknaden och möjliggör en större låglönemarknad. För högern är etniska skiljelinjer inte nödvändigtvis ett problem, eftersom det döljer klassmotsättningar. Det ska vi bekämpa med vänsterpolitik.

Hanna Cederin, förbundsordförande

Let’s talk about klass – höj skatten mer

Igår morse när jag gick upp, konstaterade att det var måndag och motvilligt insåg att regeringens budget skulle presenteras blev det dålig stämning. Mina förhoppningar om nya radikala reformer var begränsade. Att Svenska Dagbladet dessutom gick ut med siffror om att ”8 av 10 förlorar på budgeten” och att frågestunden efter finansministerns presentation ägnades åt en metadiskussion om vilken tabell som fanns med i vilken bilaga var inte stämningshöjande. Trots att jag vill se en helt annan politik är det förstås dåligt om den första budgeten på många år som inte direkt bidrar till ökad ojämlikhet uppfattas som dålig för dom flesta. Fokuset på disponibel inkomst i sig är vansinnigt och fördummande, som Eric Rosén på Politism skriver.

12002999_10153089023602681_3385034388257410240_n

Denna morgon var stämningen däremot god. Delvis för att jag åt frukost med min farfar som trots att han under hela sin 92-åriga livstid vägrat rösta vänster, ändå konstaterade att problemet i Sverige är att vinsterna i företagen är för stora. Men det finns annat också. Under måndagen rasade högern och männen över att skatten höjs. De verkliga ”förlorarna” hördes mest från den sida som ville kritisera budgeten, men på andra sidan tvingades socialdemokrater i alla nyanser av grått, rött och blått försvara sin omfördelande politik.

Vi är många som länge velat ha mer fördelningspolitiska frågor i debatten och som efterlyst större konflikter mellan höger och vänster. Om skillnaderna fortsätter vara små i praktiken, men växer i värderingsfrågor blir symbolpolitik till sist det enda vi har kvar. Det gör att rasistiska krafter kan växa, det minskar tron på politik som verktyg för faktisk förändring och det gör det svårt att mobilisera för en politik som angriper maktstrukturer och klassklyftor. Debatten om disponibel inkomst är en förklädd möjlighet att prata klass, fördelning och jämlikhet. Nu måste vi ta vara på den.

12004827_10153089048672681_733521416486715526_n

Förlorarna på omfördelning blir i praktiken få, men i huvudsak de allra rikaste. Vinnarna däremot är inte bara de ensamstående mammor och lågavlönade som får ”mer i plånboken” utan också alla de som jobbar i vården som får fler kollegor, barnen som får mer tid med sin förskollärare och så klart alla de som är eller riskerar att blir sjuka eller arbetslösa och som får bättre möjligheter till ett drägligt liv.

Socialdemokrater måste sluta säga som finansminister Magdalena Andersson att regeringen ”tyvärr tvingas till skattehöjningar” och våga stå upp för att omfördelning och jämlikhet är hela poängen med vänsterpolitik.

Vi andra måste driva på för mer skattehöjningar. Varför har vi ingen förmögenhetsskatt i Sverige? Varför höjs inte inkomstskatten mer? Folk vill ju betala skatt när dom vet att det går till välfärden. Vill vi leva i ett land där barnfattigdomen ligger på 13 % medan antalet dollarmiljonärer slår rekord år efter år?

Varför tar vi inte mer från de rika och ger till oss andra?

Högern kan få fortsätta gnälla på ökad jämlikhet, det är bra och naturligt att det märks vilka intressen de representerar. Hoppas nästa budget ger dem ännu mer skäl att gnälla. Höj skatten mer.

Hanna Cederin, förbundsordförande

Vad händer med våra kroppar när vi inte har makt på jobbet?

Johanna Granbom

Johanna Granbom

Den senaste rapporten från Arbetsmiljöverket visar att yrken inom vård och omsorg är de allra mest riskutsatta. Yrken inom hemtjänst och äldreomsorg – där framför allt kvinnor och många unga jobbar – har i år gått om den mansdominerade industrin i antal arbetsplatsolyckor och sjukskrivningar. Det handlar om förslitningsskador och trasiga ryggar, om fallolyckor och att utsättas för hot och våld, om stress och om utbrändhet. Under 2014 gjordes över 6000 anmälningar om arbetsplatsolyckor inom vården och omsorgen. Så ska vi inte behöva ha det.

Andelen visstidsanställningar på arbetsmarknaden ökar och är särskilt stor inom just vård och omsorgsyrken. Det här spelar roll för arbetsmiljön och för säkerheten. Den som bara är kvar på arbetsplatsen en kort period eller jobbar där sporadiskt har svårare att organisera sig fackligt, kommer kanske inte ha samma tillgång till säkerhetsutbildningar och har mindre kunskap om rutiner. Inte minst så har den en sämre maktposition – att säga ifrån om säkerhetsrisker kan innebära att chefen slutar ringa och erbjuda timmar. Det som också spelar roll är självklart bemanningen, att färre kollegor innebär mer stress och risker.

Bra arbetsplatser bygger på att de som jobbar har makt. Att vi har inflytande över och kan ställa krav på vår arbetssituation. Dels spenderar vi en så stor del av våra liv på jobbet att allt annat är orimligt – det handlar om villkoren för vår vardag. Men det blir även smärtsamt uppenbart att bristen på makt på jobbet går ut över både hälsa och säkerhet. Vi måste kunna kräva arbetsmiljökontroller, utbildningar i säkerhet och ergonomi och annat som är nödvändigt för en trygg arbetsmiljö. Det kan handla om allt från för gammal utrustning till ohållbara scheman, eller att den ständiga rotationen på kollegor gör att ingen har koll.

Det här är inte de första larmen om att arbetsplatsolyckorna ökar i Sverige. I september förra året hade det redan skett fler dödsolyckor än totalt 2013, och skarp kritik riktades mot den dåvarande regeringens stora neddragningar på just Arbetsmiljöverket. Det är positivt att regeringen i våras beslutade att börja höja anslagen igen, men det krävs fortfarande mer. Bland annat hann högerregeringen lägga ner Arbetslivsinstitutet, och det tomrummet måste fyllas.

Det är dags att rensa upp bland de otrygga jobben, och anställningsformen Allmän Visstid måste avskaffas. Vi ska ha rätt till fasta jobb med löner som går att leva på, schyssta villkor på jobbet och makt och inflytande över vår arbetssituation.

/Johanna Granbom, förste vice ordförande Ung Vänster

Sida 3 av 1612345...10...Sista »