Två år sen #hijabuppropet

Hanna CederinIdag är det två år sen solidaritetsmanifestationen #hijabuppropet. Vi var tusentals som under en dag bar slöja för att uppmärksamma hatbrotten mot muslimska kvinnor genom systerskap. Bakgrunden till uppropet var en händelse i Farsta där en kvinna misshandlades på grund av sin tro, hon bar hijab. Det rubricerades som hatbrott men utredningen lades ner av polisen ett halvår senare på grund av bristande bevisning.

Tyvärr är detta än mer aktuellt idag. Enligt Brå:s senaste rapport har hatbrottsanmälningarna ökat kraftigt, och just de hatbrott som riktar sig mot muslimer ökade med 50 % mellan 2013 och 2014. Hur siffrorna ser ut för 2015 vet vi ännu inte.

Samtidigt behövs inte statistiken för att dra slutsatser. Hetsen mot muslimer är en bärande del i hur de rasistiska strömningarna visar sig i samhället idag. Muslimska kvinnor är särskilt utsatta och görs till symboler för den rasistiska bilden av islam. I den debatt om förorten som pågått under sommaren har just förslag om att förbjuda slöja återkommit. Plötsligt är konservativa högerskribenter intresserade av ”feministiska” frågor, men tydligen bara när det handlar om att utmåla kvinnor med slöja som förtryckta och osjälvständiga. Utgångspunkten bygger på avhumanisering och exotifiering, grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. Kvinnor med slöja används för att förstärka berättelsen om hur ”vi svenskar” måste distansera oss från ”de andra”, de som utgör ett främmande hot för att de inte delar våra ”västerländska värderingar”.

#Hijabuppropet visade hur slöjan kan vara en symbol för frigörelse och motstånd. Det kanske viktigaste med den där dagen för två år sen var att den handlade om systerskap, vilket också måste vara vägen framåt nu. När rasister och blåbruna borgare vill skapa avstånd och falska konfliktlinjer mellan oss måste vårt svar vara det motsatta.

Lästips:
”Kvinna, muslim, feminist – och fri” Artikel av en rad muslimska feminister
Sarah Delshad om mediebilden av slöjan ett år efter #Hijabuppropet
”Förorten behöver systerskap och solidaritet” Min artikel angående sommarens debatt om förorten

Konsekvenserna av twitterhögerns migrationsdebatt

Elin Morén

Elin Morén

I förrgår skrev Expressens ledarskribent Anna Dahlberg att hon är trött på att höra att de borgerliga ledarsidorna normaliserar rasismen. Att man från flera håll inom borgerligheten under sommaren allt oftare tagit upp ”integrationsproblem” och ”volymer” i flyktingmottagandet för att bädda för samarbete mellan allianspartierna och Sverigedemokraterna avfärdar hon som en konspirationsteori. Oavsett om det är regeringsmakten eller näringslivet som Dahlberg och twitterhögern håller varmt när de tar sig an rollen som sanningssägare i ”migrationsfrågan” så får detta allvarliga konsekvenser.

För det första så understryker man människors djupt rotade och legitima oro över den politiska utvecklingen genom att ta upp samhällsproblem som känns i magen – arbetslöshet, bostadsbrist och brister i välfärden. De drar fram siffror utan kontext och skakar allvarsamt på huvudet. Sedan pekar de ut enskilda utsatta grupper som orsak till problemen och som lösning driver de på för hårdare krav, minskat flyktingmottagande och tillfälliga uppehållstillstånd. På så sätt skapar man på samma gång en simpel men falsk lösning och en skiljelinje mellan människor.

För det andra så använder borgligheten den växande rasismen som hävstång för att ge mer makt till arbetsgivare. Man presenterar i princip inga förslag på förändringar annat än låglönejobb med dåliga villkor. Retoriken innebär i praktiken att flyktingar blir en andra klassens arbetskraft. Detta förslag är totalt verkningslöst eftersom Sverige redan idag har en växande låglönearbetsmarknad och fler otrygga anställningar än innan men trots detta ändå har en skyhög arbetslöshet. Att, som Dahlberg föreslår, ”släppa fram låglönejobb i stor skala” skapar däremot ännu bättre förutsättningar för arbetsgivarna att tjäna stora pengar på allas våran bekostnad.

Och just det, Dahlberg undrar vart de tar vägen, alla de människor som kommer hit och väntar på svar på sin asylansökan eller håller sig gömda. Jo, de bor i vår trappuppgång, vi håller upp hissen för varandra. De går från café till café i stan i hopp om att få ett jobb, liksom jag också gjort. De sitter i överfulla klassrum för att lära sig det svenska språket – lite som eleverna på borgarnas flumskola vilka aldrig får tid med läraren på grund av nedskärningar i den gemensamma välfärden. För en bättre integration så finns det väldigt viktiga saker att göra, som att stärka SFI och förbjuda vinstuttag på flyktinganläggningar . Men de integrationsproblem vi har idag är sprungna ur samma källa som de problem vi alla har. De är en del i en samhällsutveckling som sätter privata vinster och skattesubventionerad hemtjänst för överklassen före våran rätt till trygga jobb, en meningsfull fritid och en bostad.

Ann Dahlberg, jag är också trött på att ledarsidorna legitimerar rasism. Men nu handlar det om mer än så. Normaliseringen av rasism är inte bara en pågående process – det är nu fullfjädrad verklighet. Det märks inte bara i diskriminering av rasifierade utan också i hets och våld. Vi måste göra vad vi kan för att motverka normaliseringen och agera i solidaritet med de som utsätts för rasism. Vi måste se till att de verkliga samhällsproblemen löses och outtröttligt vara enade i att göra förändring i vår vardag. Vi måste sparka uppåt och aldrig på varandra.

/Elin Morén, andre vice ordförande Ung Vänster

Hanna Cederin talade i Umeå

I samband med Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå talade Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin. Se talet här:

YouTube Preview Image

Läs talet här:

Umebor, medmänniskor

Att vi är människor är det som binder ihop oss. Annars är vi ganska olika, ibland väldigt olika. Vissa har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi är sneda och krokiga, långa och korta. En del tror på Gud, andra tror alldeles bestämt på ingenting alls och en del tror på Bruce Springsteen. Men vi har vår mänsklighet gemensamt, och vårt människovärde.

Det vi inte är det är siffror i statistiken, lönsamma eller olönsamma, varor som kan skeppas runt, mätas och vägas och säljas. Vi kan inte jämföras med sopor eller med skadedjur. Våra behov går inte att mäta i sekunder, ett samtal mellan två människor är inte mekaniskt. Vi kan inte avhumaniseras, vårt människovärde består. Ändå finns det dom som vill dela upp oss, värdera oss olika och behandla oss därefter.

Vänsterns kamp handlar om motsatsen till det tekniskt, matematiska. Det handlar om mänsklighet, det som binder oss samman och det som säger att hur lönsamma vi är inte avgör vårt människovärde. Att rätten att fly undan förtryck gäller oss alla. Det som skiljer oss åt kan aldrig rättfärdiga ett system där makten fördelas ojämlikt, där rätten till ett tryggt liv bara gäller för några få. Det som avhumaniserats vill vi mänskliggöra. Därför kämpar vi.

Så till dom som vill dela upp och värdera säger vi; nej. Vi kräver rätten att få vara dom krokiga och sneda människor vi är. Vi accepterar inte dom avstånd och klyftor ni vill skapa mellan oss. Vi är olika men vår rörelse handlar om solidaritet, att se sig själv i andra och gå sida vid sida.

Vilka budskap vi nås av spelar roll. Att mata oss med dikt och fragment har alltid varit en avgörande del i högerns fördumningsprojekt. Dikt om valfrihet och individens möjligheter. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dom finns inga strukturer. Så kan dom upprätthålla dom klyftor som hindrar oss från solidaritet och sammanhang.

När vi pratar om den ökade psykiska ohälsan bland unga så är det på samma gång en berättelse om ångest och oro hos tusentals individer, som en berättelse om hur det samhälle vi lever i och dom maktstrukturer som präglar det. Det är ingen slump att det är hos unga tjejer som ångest och oro ökat mest. Det är priset för rädslan för att misslyckas med den balansgång som vi tvingas vandra eftersom vi inte är män. Ofta är den omöjlig och stundtals är den uthärdlig, men vi blir alltid påminda. Kanske kanske, om man håller sig på mattan att det går. Smink, men inte för mycket. Träna utan att bli för fixerad. Vara schysst mot killarna, men inte för schysst. Fixa bra betyg. Kalkylera riskerna, räkna kalorierna. Så bär dom unga tjejerna ansvaret och skulden som individer, för ett samhällsproblem som kräver politiska lösningar.

Det håller inte. Det finns ingen quickfix men det finns steg att ta. Resurser till öppna ungdomsmottagningar och mer personal. En psykiatri där vi får plats och där någon lyssnar som har tid och kompetens. Vi ska inte längre bära detta ensamma. Det privata är politiskt, och politiska problem kräver politiska lösningar.

Högern har varit uppfinningsrik i sommar. Dom har döpt om gamla, bakåtsträvande förslag med nya fräscha ord. Svenskt Näringsliv har propagerat för utökat RUT-avdrag, eller som dom kallar det – fler ”vardagsjobb”. Alltså lågkvalificerade låglönejobb. Jan Björklund vill ”modernisera” arbetsrätten, för en låg lön är bättre än ingen alls. Det senaste är att de ”nya” Moderaterna har ”utvecklat” sin politik och kommit med det ”nya” förslaget att göra fler rättslösa på arbetsmarknaden. De vill införa en ny anställningsform där den som jobbar kan sparkas när som helst under 18 månader och inte får ställa krav på kollektivavtal.

Det här är inte nytt och inte fräscht. Det är en fortsättning på en långtgående attack mot fackföreningsrörelsen, som redan pågått en tid. EU, högern och Svenskt Näringsliv har träffsäkert skjutit så många skott mot lagboken att arbetsgivarna kan hitta kryphål utan minsta problem. Kvittot är tydligt. Stressen ökar, inte bara hos de med visstidsanställning utan hos alla de som på grund av en försvagad maktposition glider bort från inflytande över sin arbetssituation och därmed vardagslivet. Det handlar om timvikarier, sms-anställda, slit-och-släng-anställda, visstidare. Otryggt barn har många namn. Det kallas ”prekariatet” och påstås vara nytt, men är i själva verket samma arbetarklass som lever och arbetar på någon annans villkor.

Om vi kallar det skitliv, skitjobb eller tjänstefolk sätter högern champagnen i halsen. Inte för att dom ömmar för han som tog det enda jobb han kunde få som städare i fina villor. Inte för att dom värnar om yrkesstolheten hos den unga tjejen som går ut med friserade rashundar på Östermalm. Nej, dom ylar och gnyr för dom är avslöjade.

Låt mig besvara högerns förljugna nyspråk med klarspråk. Vi behöver inte fler lågkvalificerade, lågbetalda jobb som sliter ut våra kroppar. Vi tänker inte se på när ni vill ge arbetsgivare och chefer mer makt på vår bekostnad. Kalla det vad ni vill, men vi kallar det våra jobb och våra villkor.

Arbetsvillkor har alltid varit centralt för oss socialister. Jag menar inte bara arbetslöshetssiffror, lagtexter eller lönenivåer. Själva situationen på arbetsplatsen, arbetstiderna, arbetsmiljön, schemaläggningen. Varför? Ja, det handlar om makt. Om trygghet, frihet.

Trygghet är mer än att bara vara bekväm, ha en villa eller en Volvo. Även om det inte ska underskattas, särskilt inte det sistnämnda. Trygghet är frihet, och frihet är makt. Frihet må vara liberalernas favoritord, men bara när det tas ur sitt sammanhang. För dom är det frihet att kunna tjäna pengar på välfärden och frihet att kunna sparka anställda på dagen. Att få inflytande över sitt schema, ställa krav på arbetsmiljön eller säga ifrån mot en dryg chef är byråkrati enligt liberalerna.

De flesta går till jobbet dagligen under mer än halva sina liv. Ändå är man tydligen idealist om man pratar om att dom som jobbar ska ha makt. Trygghet är en lyx. Att arbete ska kunna vara meningsfullt och tryggt, det finns inte på kartan. Högern och näringslivet har pressat tillbaka arbetarrörelsen så långt att fasta jobb som norm framstår som en drömlik, utopisk idé.

”Det kan kännas beskt – men det är så det är. Socialdemokraterna står för en jobbigare morgon.” Sa statsminister och ordförande för arbetarpartiet Socialdemokraterna i början av sommaren. Hela deras dag på almedalsveckan ägnades åt budskap om plikt och arbetsmoral, som om det saknas i ett Sverige där övertidstimmarna räcker till heltid åt alla.

Så kan vi inte ha det. Så har vi inte råd att ha det. Vi måste ta det påstått idealistiska, drömlika, utopiska och göra det till en reell gemensam kamp. Nu när ett arbetarparti leder regeringen bör det om något vara tid för offensiv. Istället för snacket om jobbiga morgnar borde statsminister Löfven se sig om i vår verklighet och avskaffa anställningsformen Allmän Visstid.

Det har varit en kall sommar i år. De senaste månaderna har det skett ett väderombyte. Temperaturen har fallit kraftigt. Det visar sig i det hårdnande tonläget mot flyktingar, EU-migranter och muslimer. I hatbrottsstatistiken, i blåmärken och kränkningar. På reklamtavlor i Stockholms tunnelbana och borgerliga ledarsidor. Visst fanns det där sen innan, men läget är annorlunda nu. Och det kräver att vi drar slutsatser.

Visst är det obehagligt att se rasismen i opinionsmätningar och kommentarsfält, men det som får betydelse är inte att rasismen nödvändigtvis ”växer”, att rasisterna blir fler. Det är vilken position dom har, hur mycket dom hörs och vilket avtryck dom gör.

Det vi nu ser i högerns retorik, när det sägs att invandringen skapar problem som löses genom sämre villkor på arbetsmarknaden. Att integrationen kräver hårdare tag, högre krav. Att skolresultaten påstås falla på grund av flyktingar och arbetslösheten öka. Det vi ser är den vidriga blåbruna glidningen inom borgerligheten, anpassningen till Sverigedemokraterna, inför öppen ridå.

Låt mig vara väldigt tydlig. Vi måste protestera. Höja våra röster, inte ge dom en millimeter. Men vi får inte glömma att avhumanisering och avstånd är grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. För att motivera hårdare tag krävs att ”vi svenskar” distanserar oss från ”de andra”, de som inte delar våra västerländska värderingar och utgör ett främmande hot. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Vårt svar måste därför vara det motsatta.

Den viktigaste antirasismen måste handla om att bekämpa avstånden, dom verkliga och dom inbillade, mellan dom som har allt att vinna på att gå tillsammans. På solidaritet, att se sig själv i andra. Arbetarrörelsen måste kämpa för reformer som skapar samhörighet, river murar, läker klyftor. Som omfördelar makten och ägandet. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Alltså inte för välgörenhet utan för solidaritet, för att det är det enda som kan ta oss framåt.

Så, till Sverigedemokraterna och till de delar av borgerligheten som kapitaliserar på rasismen säger vi: Vi ser vad ni håller på med. Ni kommer inte undan. I varje kommentarsfält, på gatan, i klassrummen och vid fikaborden finns vi och gör motstånd. Men till de andra säger vi: Låt dom inte splittra och dela upp, möt utvecklingen med samhörighet och solidaritet. Håll ihop mot rasismen.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Och vill vi vara många, då måste vi se oss själva i varann. Vi som är sneda och krokiga, långa och korta. Vuxit upp i villa eller miljonprogram. Oavsett om vi tror på Gud, på ingenting alls, på Bruce Springsteen eller Rihanna.

Människor som går sida vid sida är berättelsen om framtiden. All progressiv förändring har krävt organisering, att människor har gått ihop. Det är ingen sliten klyscha, det är en pågående berättelse om alla oss som fått nog av det samhällssystem som gynnar några få på vår bekostnad. Vi som längtar efter frihet, efter trygghet och makt. Det är vi som skriver historien.

Tack.

Viktigt om rätten att må bra från (v) i budgetförhandlingarna

idaho

Idag deltog Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin när Vänsterpartiet presenterade ett krav inför kommande budgetförhandlingar med regeringen, på ökade resurser för att stärka ungas psykiska hälsa. Det handlar om två statliga stöd till ungdomsmottagningsverksamhet och till psykiatri för unga vuxna.

– Vi unga betalar ett högt pris för en samhällsutveckling där otryggheten ökat. Under vår generations uppväxt har den psykiska ohälsan tredubblats bland unga, samtidigt som det blivit svårare att få stöd och vård. Statistiken visar också att det slår särskilt hårt mot unga tjejer – var tredje gymnasietjej känner oro eller ångest i vardagen. Den här utvecklingen beror på politiska beslut och kan vändas med politiska beslut, precis som Vänsterpartiet nu föreslår, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Den ena satsningen ska syfta till att förstärka existerande mottagningar och den andra ska stimulera och rusta nya initiativ. Det är viktigt att de lokala behoven får styra så att pengarna används där de gör bäst nytta.

– Psykiatrin har alltför ofta långa köer och brist på plats. Det måste bli enklare för unga att söka hjälp, det måste gå snabbare att få stöd av de som kan ge det. Det är inte fult att må dåligt. Men det som verkligen inte är vackert är om vårt samhälle inte kan svara de unga som ber om hjälp och stöd. Vårt förslag är en rejäl satsning på att lösa just det här problemet och det blir också ett av våra viktigaste krav i budgetförhandlingarna med regeringen, säger Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet.

För mer information:
Sofia Zouagui, vik pressekreterare till Jonas Sjöstedt, 072 736 59 33
Vänsterpartiets presstjänst, 070 620 00 64
Tove Liljeholm, pressekreterare Ung Vänster 072-587 86 85

Om rätten att slippa sälja sin kropp

Johanna Granbom

Johanna Granbom

Amnesty Internationals beslut att arbeta för avkriminalisering av sexköp väcker många känslor. Ilska och besvikelse över att en ofta progressiv organisation som inte sällan stått längst fram i kampen för människovärdet nu gör den här vändningen. Men även förvirring och trötthet över prostitutionsdebatten, som både är verklighetsfrånvänd och ofta totalt saknar maktperspektiv. För mig är det egentligen enkelt: det handlar om att kämpa för kvinnors rätt att slippa sälja sina kroppar – inte för att män ska ha rätten att handla med kvinnors kroppar.

När Amnesty International nu tar upp kampen för att legalisera sexköpare såväl som hallick- och bordellverksamhet menar de att intentionen är att värna rättigheterna för de människor som säljer sex. Genom att göra illegal verksamhet legal hoppas man kunna underlätta för de som utsätts i prostitution att söka hjälp, vård och andra rättigheter. Det verkar även finnas tankar om att mängden prostitution ska minska.

Dessa föreställningar är ogrundade. Exemplet Holland tyder på att sexhandeln faktiskt ökade när förbudet mot bordellverksamhet slopades. Efterfrågan på sexköp ökade helt enkelt i takt med acceptansen, då lagen nu även tillät bordeller. Exemplet Sverige däremot tyder på att en kriminalisering av sexköp verkligen hämmar sexhandeln. Sedan den svenska sexköpslagen infördes för drygt två decennier sedan har antalet prostituerade på gatorna halverats. Även här tror jag att efterfrågan, och då framför allt acceptansen, påverkats av lagen. I Sverige anses du vara en hyfsat rutten person ifall du betalar en annan människa för sexuella tjänster, och det är mycket bra.

Nej, utgångspunkten att slopade lagar mot prostitution skulle hjälpa de som säljer sex, eller för den delen minska prostitutionen, är ogrundad. Det verkar däremot som att Amnesty International låtit sig falla för sexindustrins lobbyarbete.

Amnesty Internationals vändning är inte det enda som tyder på att sexindustrilobbyn tagit rejäla krafttag de senaste åren. Det florerar många myter om ”den lyckliga horan”, eller ”den fria och oberoende sexarbetaren” som hon snarare skulle kallas idag. Myter som stödjer påståenden om ”sexarbete är som vilket yrke som helst”. Men mycket pekar på att verkligheten är våldsamt annorlunda. I den största studien som hittills gjorts på våld och trauman i samband med prostitution intervjuades uppåt niohundra personer i nio olika länder. I samband med prostitutionen hade 71% utsatts för misshandel, 64% blivit vapenhotade och 63% utsatts för våldtäkt. Dessa vittnesmål borde om inte annat göra det klart som vatten att ”sexarbete” inte är som vilket yrke som helst. 89% svarade även att de skulle lämna prostitutionen ifall de haft möjlighet, om de hade kunnat försörja sig på annat vis. Enligt den här studien är det alltså nio av tio av de som säljer sin kropp som gör det mot sin vilja.

Här bör nämnas att svenska Amnesty inte står bakom beslutet från den internationella kongressen, utan försvarar den svenska modellen där kvinnor som säljer sex inte kriminaliseras och därför kan söka hjälp utan problem.

Det som gör den svenska sexköpslagen till en stor seger för alla svenska kvinnor, och inte enbart de som befinner sig i prostitution, är att lagen tydligt säger att våra kroppar inte kan köpas. Vi är inga objekt som andra mot betalning kan roa sig med en stund. Det handlar om den konkreta makten över kroppen, och att veta att ens egen kropp endast är till för min egen skull. Det handlar om kvinnosynen – detta ålderdomliga uttryck som jag tråkigt nog tvingas använda mig av. Det är nämligen relevant att jämföra med andra feministiska segrar:

Aborträtten betyder något för alla kvinnor, oavsett om vi någonsin blir ofrivilligt gravida eller inte. Att vara trygg i vetskapen om att jag själv beslutar om min egen kropp, och om jag vill föda barn eller inte.

Surrogatmödraskap är i grunden en fråga av samma karaktär som prostitution: det handlar om ifall kvinnors kroppar ska kunna säljas för andras syften. Och även här är det visserligen är få kvinnor som kommer hamna i den situationen i Sverige, men där alla kvinnor tjänar på att inte degraderas till “ugnar”. Det handlar även här om att ens kropp inte ska kunna användas för andras syften, möjligheten ska inte finnas.

Alla dessa frågor är på samma gång symboliska som konkreta. Vissa kvinnor utsätts direkt för objektifiering, sexualisering och övergrepp, medan andra indirekt drabbas genom budskapet att kvinnokroppen är till för andra.

När Amnesty International antog sin “policy för att värna sexarbetares rättigheter” slog de in på en väg som jag tror går i motsatt riktning, från att värna rättigheter till att öppna för övergrepp. Både i det avseendet att det troligen leder till att sexhandeln ökar, men också att det sänder ut ett budskap om att det är okej att köpa en annan människas kropp. Det handlar om att värna kvinnors rätt att slippa sälja sina kroppar, eller att värna mäns rätt att köpa kvinnors kroppar. Det kan låta förenklat, men i slutändan är det vad det handlar om.

Den svenska sexköpslagen är en viktig seger, eftersom den lägger skulden där den hör hemma och faktiskt skapar en helt rimlig norm mot att köpa andra människors kroppar. Nu är det tid att ta steget och utöka den lagen till att gälla svenskar som köper sex i andra länder än Sverige. När andra tar ett steg bakåt måste vi ta två steg framåt.

/Johanna Granbom, förste vice ordförande Ung Vänster

Amnesty International motståndare till historiskt framsteg för kvinnors rättigheter

Igår beslutade Amnesty International på sin kongress att organisationen ställer sig bakom en avkriminalisering av prostitution i alla led, inklusive hallick- och bordellverksamhet.

– Det här är en allvarlig svängning, Amnesty International har tidigare gått före i frågor om mänskliga rättigheter, och inte sällan för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Ett av de viktigaste feministiska framstegen de senaste 20 åren är den svenska sexköpslagen, som friar den som säljer sex och lägger skulden på männen som köper kvinnors kroppar. När Amnesty väljer att öppna upp för sexköpare går man i rakt motsatt riktning, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, resolutionen från 1949 och Kvinnokonventionen förbjuder kategoriskt all form av handel och utnyttjande av människor i prostitution. Genom att legalisera i alla led hoppas Amnesty International minska den dolda sexindustrin, och att kvinnor i prostitution ska kunna ges arbetsrättsliga förmåner.

– Det stämmer inte, forskningen tyder på att avkriminalisering inte minskar utsattheten eller den dolda prostitutionen. Istället har det ökat i till exempel Holland. Internationella studier visar att nio av tio skulle lämna prostitutionen om de hade ett val. En organisation som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter bör kämpa för kvinnors rätt att slippa sälja sina kroppar – inte för att män ska ha rätten att handla med kvinnors kroppar i fler länder än idag, avslutar Hanna Cederin.

Ung Vänster tar ställning mot alla former av prostitution, för den svenska sexköpslagen samt för en utökad sexköpslag som kriminaliserar svenska medborgare som köper sex i utlandet.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster till attack mot regeringen i kampanjen ”Hänger du löst?”

Hänger du löst?

Idag lanserar Ung Vänster sin nya arbetsrättsliga kampanj Hänger du löst?. I kampanjen ställs krav på att anställningsformen Allmän visstid avskaffas. Udden riktas mot regeringen och Socialdemokraterna som på sin senaste kongress beslutade att man skulle arbeta för att anställningsformen avskaffas. Trots det har frågan inte tagits upp av regeringen.

Som en del av kampanjen lanseras också sidan hangerdulost.se, där människor kan dela med sig av sina berättelser om att vara otryggt anställda.

– Det finns otaliga berättelser om vår generations otrygghet, vi ska samla in dom och sprida. Det är tid att fackföreningsmannen Löfven tar med sig sina regeringskompisar i Miljöpartiet och ser sig om i ungas verklighet. Fasta jobb ska vara norm men så ser det inte ut, istället ökar de osäkra jobben och unga tvingas till en otrygg vardag. Många hänger löst och vet inte om, eller när de kan få jobba. Allmän visstid skapar stress och hindrar oss från att flytta hemifrån och starta vuxenlivet, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

Anställningsformen Allmän Visstid infördes av högerregeringen 2007 och otrygga anställningar nu blivit helt normaliserat bland unga. Ung Vänsters kampanj kommer att drivas över hela landet och pågår under hösten. Målet är att lyfta frågan om ungas otrygga anställningar, att anställningsformen Allmän visstid avskaffas och att tillsvidareanställning på allvar blir norm på svensk arbetsmarknad, även för unga.

– Arbetsvillkor handlar om makt och idag får vi allt tystare arbetsplatser. Vi vill att den som jobbar ska kunna säga ifrån om problem, ställa krav och vara med och utforma arbetet. Idag är det inte våra villkor som gäller, utan chefens. Det finns också en viktig feministisk dimension – kvinnodominerade branscher är särskilt drabbade och sexuella trakasserier är vanligt. Tjejer vars anställning hänger på en skör tråd har svårare att säga ifrån mot närgångna chefer och kunder, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 1 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Idag inleds Ung Vänsters sommarläger i Åmål

Idag inleds Ung Vänsters årliga sommarläger på Furusjöns Camping utanför Åmål. Under fyra dagar kommer ett hundratal Ung Vänster-aktivister och vänsterintresserade ungdomar från hela landet att samlas i Åmål för att sola, bada, diskutera politik och lyssna på intressanta föredrag.
 
Sommarlägret har ett späckat program med alltifrån feministiskt självförsvar till politiska föredrag om till exempel förföljelsen av romer. Under sommarlägret lanseras också Ung Vänsters nya arbetsrättsliga kampanj.
 
Nedan följer ett urval av programpunkter, programmet i sin helhet finns på Ung Vänsters hemsida:ungvanster.se/sommarlager
 
Torsdag 13.30-14.30 Invigning av sommarlägret
 
Lördag 09:30 – 11:00 Kultur och uppror
Vänsterpartiets kulturpolitiska talesperson Rossana Dinamarca besöker sommarlägret och berättar om de viktigaste kulturpolitiska utmaningarna för jämlikhet och rättvisa.
 
Lördag 16:00 – 17:30 Född, fördömd
Irka Cederberg har skrivit boken ”Född fördömd” som handlar om romers situation i Europa och antiziganismen som breder ut sig. Hon berättar om hur Europa med en självbild av höga ideal behandlar en stor minoritet.
 
Söndag 09:30 – 10:30 Stå i bredd
Ebba Witt-Brattström är professor i litteraturvetenskap med genusinriktning. Hon är idag en av de främsta skribenterna som lyfter genusperspektivet på historien och litteraturen. På sommarlägret berättar hon om sin nya bok ”Stå i bredd”.
 
För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster fördömer Turkiets offensiv

Sedan en tid pågår en offensiv mot kurder från turkisk militär och rättsväsende. Flygattacker mot kurdiska områden i Syrien och Irak har genomförts, hundratals oppositionella har arresterats i Turkiet och hemsidor har stängts ner av myndigheterna. Den turkiska regeringen motiverar sitt agerande med att man ”bekämpar alla former av extremism” och attackerna mot kurder blandas samman med attacker mot IS/Daesh.

– Den turkiska regeringen trappar nu upp decennier av förtryck mot kurder i landet och angriper kurdiska styrkor i närområdet. Det är skamligt att världssamfundet inte reagerar mer kraftfullt när Turkiet verkar för ytterligare spänningar och lidande i ett redan oroligt Mellanöstern, i synnerhet Nato-länderna som gett sitt medgivande. Ung Vänster står bakom kampen för kurdiskt självbestämmande och fördömer Turkiets repression och flygattacker, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

– Turkiet vill slå ner kampen för kurdiskt självbestämmande och ägnar sig åt ett vidrigt maktspel, den tidigare passiviteten i förhållande till IS/Daesh utbredning har vänts men villkoras mot kurders rättigheter. De som nu möts av repression och flygattacker betalar priset för regeringens oro efter framgångarna för pro-kurdiska HDP i valet, engagemanget för Kobane och stödet till kurdiska styrkor som strider mot IS/Daesh.

– Nu måste vi visa vårt stöd och vår solidaritet med HDP, självstyrande kurdiska områden och alla som faller offer för repressionen. Jag vill uppmana Ung Vänsters alla klubbar och medlemmar att delta i manifestationer och ordna egna arrangemang, avslutar Cederin.

Programmet för årets sommarläger är här!

Så som vi har väntat!

Lägret hålls den 6-9 augusti utanför Åmål och ger dig möjlighet att delta på massor av föreläsningar och diskussioner om feministisk och socialistisk teori, internationell solidaritet, arbetsmarknaden, praktiskt antirasistiskt arbete, asyl- och flyktingpolitik, HBTQ-frågor, kapitalismens kris, klimathotet och mycket annat.

Se hela programmet här och läs mer om hur du anmäler dig här.

Sida 4 av 16« Första...23456...10...Sista »