Var var vattenkanonerna?

Den av villaägarnas riksförbund arrangerade demonstrationen i Stockholm häromsistens urartade som bekant i kravaller.

Beväpnade ligister i övre medelåldern slogs vilt med kryckor och hotade att mörda folkvalda politiker.

Det handlar om ren terrorism, som nu måste bestraffas hårt. En sanningskommission måste tillsättas för att utreda kopplingarna mellan Villaägarnas riksförbund och andra terrororganisationer. Polisens videofilmer måste granskas för att särskilja upploppets anstiftare och utdöma orimligt höga straff.

Polisen måste även ges resurser för att kartlägga grupper av rena terrorister bland landets villaägare; det är över huvudtaget misstänkt att äga en villa.

återigen aktualiseras frågan om att köpa in fler vattenkanoner till Stockholmspolisen. Ett par rejäla högtrycksstrålar in i villaägarnas kravaller hade gjort susen.

Det är nu även dags att diskutera att föra upp Villaägarnas riksförbund på EU:s terrorlista.

Ung Vänsters förbundsstyrelse, Grytgöl 020520

Vart tog rättsstaten vägen?

Vart tog rättsstaten vägen?
Efter 11 september inledde USA sitt permanenta krig mot det de kallar för terrorism och terrorister. Sedan dess har världen blivit en allt osäkrare plats att leva i. Så här långt har det amerikanska korståget lett till en flyktingkatastrof i Afghanistan och den amerikanska regeringen överväger också att börja ett angreppskrig mot Irak. Ett led i samma kampanj mot skurkstaterna, en svepande benämning på de länder som inte undantagslöst underkastar sig amerikanska krav.

USA har också understött militärkuppen i Venezuela och börjat ge militär, ekonomisk och strategisk hjälp till den colombianska regeringen så att de ska stå bättre rustade mot FARC-gerillan, som fram tills för några månader sedan var en respekterad förhandlingspart i den colombianska fredsprocessen, men som idag genom den amerikanska retoriken ska betraktas och behandlas som terrorister.

Det är ett globalt säkerhetspolitiskt problem att USA idag skaffat sig en militär manöverfrihet, som man med EU:s goda minne gång efter annan låter går ut över folkrätten. De internationella lagarna ersätts av en amerikansk laglöshet.

Hade regeringen haft en utrikespolitik med lite ryggrad, kunde Sverige idag spelat en stor internationell roll med att påpeka riskerna och rättsvidrigheten i den pågående utvecklingen. Men istället för redbarhet, är det ren feghet som styr den svenska utrikespolitiken idag.

Nu står riksdagen i begrepp att godkänna EU:s arresteringsorder – EU:s terrorlag. Den 22 maj fattar riksdagen – om inte protester från olika håll fått socialdemokraterna, kd eller c att överge sina brottsliga ståndpunkter – ett beslut som inte bara undergräver rättssäkerheten för individer, utan även riskerar att göra kampen mot terrorismen ofokuserad. Terrorlagarna innehåller svepande definitioner av terrorister, som inbegriper frihetsrörelser som verkar i stater kända för omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Genom arresteringsordern kan till exempel Turkiet begära att Sverige utlämnar kurder som sökt skydd undan det politiska förtrycket.

Samma sak gäller Colombia. Sverige har upprepade gånger anmärkt på brott mot mänskliga rättigheter som begås av armén och paramilitära grupper. Svenska regeringen stod senast förra året värd för ett möte mellan FARC och Colombianska regeringen, Sverige har varit ett av de länder som medlat i fredsförhandlingarna. Med de nya definitionerna av terroristorganisationer, kommer FARC inte längre kunna betraktas som en part i fredsförhandlingar. Den enda lösning på konflikten i Colombia som då återstår, är en militär lösning. Det är civilbefolkningen som får betala det höga priset i USA:s krig mot terrorismen.

Beslutet innebär att Sverige kriminaliserar brott som redan idag är straffbara. Man måste ställa sig frågan: varför? För oss är det uppenbart att det är del av en utveckling mot ökad repression. Makthavarna slår rallarsvingar mot all folklig organisering som inte är en del av etablissemanget.

Och Sverige bara tiger. Sverige tiger och accepterar lagar som undergräver internationell säkerhet och rättvisa. Och det vet alla riksdagspartier. ändå är demokratiska grupper utanför det politiska etablissemanget de enda som protesterar.

Varför är ni andra så jävla flata?

Ung Vänsters förbundsstyrelse, Grytgöl 020520

Regeringen sviker fredsaktivister

I fem veckor har den israeliska armén belägrat Födelsekyrkan i Betlehem. Till kyrkan hade ett hundratal palestinier, många av dem civila, flytt undan de israeliska ockupationsstyrkorna. Under belägringen har palestinierna levt under extremt svåra förhållanden. För drygt en vecka sedan tog sig en grupp fredsaktivister, däribland flera svenskar, in i Födelsekyrkan med förnödenheter för att underlätta palestiniernas situation. I går, fredag, valde den israeliska armén att storma kyrkan och tio fredsaktivister greps och fördes till israeliskt fängelse. Bland de gripna finns två svenskar, Erik Algers och Stefan Coster, som representerar IMS (International Solidarity Movement). Coster är även medlem i Ung Vänster.

– Det är surrealistiskt att fredsaktivisterna nu är fängslade. Deras enda brott är att de gett mat till svältande människor som flytt undan en ockupationsstyrka, säger Hans Linde vice förbundsordförande för Ung Vänster. Fredsaktivisterna borde inte gripas, utan hyllas som hjältar! De gjorde det som den svenska regeringen borde ha gjort för länge sedan, konkret stötta ett ockuperat folk.

Svenska ambassaden i Israel är nu inkopplad. Men hitintills har den svenska regeringen valt att inte agera för att få svenskarna frisläppta.

– Vad som är om möjligt ännu mer surrealistiskt är att den svenska regeringen inte agerar. Egentligen är det redan för sent regeringen att göra något, man har svikit det palestinska folket, säger Hans Linde. Den svenska regeringens undfallenhet i fallet med de svenska fredsaktivisterna kan bara tolkas som att man accepterar de grova övergrepp som begås.

För mer information, kontakta Hans Linde, vice förbundsordförande Ung Vänster
0736-22 09 62, hanslinde@ungvanster.se

Leijonborgs desperation ett problem

"Mycket oroande, och ett begynnande svek mot andra demokratiska krafter". Så kommenterar Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster, Lars Leijonborgs deltagande i TV-programmet Agenda på söndagkvällen.

Igår deltog Folkpartiets ledare Lars Leijonborg i en TV-debatt mot Sten Andersson, riksdagsmannen som hoppat av från moderaterna och blivit medlem i det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. Esbati menar att Leijonborg inte borde ha deltagit i TV-programmet.

– Det är heltfel att bjuda Sverigedemokraterna på en legitimitet som de inte har och som de under inga omständigheter ska ha. Det handlar inte om att förneka deras existens eller att vägra ta debatten. Det handlar på vilket sätt man gör det. Man måste undvika att ge dem nya arenor för att sprida sin propaganda, säger Esbati.

– Det här handlar naturligtvis om Folkpartiets panik inför valet. Partiet syns och hörs väldigt lite och är nära att åka ur riksdagen. Att denna panik över usla opinionssiffror ska omvandlas till grepp som hjälper rasistiska partier på traven är förstås tragiskt. Men än är det inte försent. Nu borde Folkpartiet rannsaka sig självt och undvika den här typen av snedsteg i framtiden, fortsätter Esbati.

Tidningen Expo, som studerar och skriver om högerextrema rörelser, har tidigare uppmanat de politiska ungdomsförbunden att undvika att delta i paneldebatter med rasistiska partier. Ung Vänster ser överenskommelsen som viktig och menar att även Folkpartiet borde kunna agera på ett sätt som inte ökar rasistiska partiers legitimitet.

Enligt Ali Esbati handlar en effektiv kamp mot högerextremismen om att vara tydlig med de politiska skillnaderna och om att vara närvarande istället för att tala till folk ovanifrån.

– Det handlar inte, som vissa vill få det till, att man inte vill bemöta deras argument. Tvärtom. De har inga hållbara argument och om deras påståenden konfronteras så har de sällan något att sätta emot. Alltså: överlåt åt partier, organisationer och individer som förmår finnas på plats i människors vardag att ta diskussionen på plats. Men ge inte rasisterna legitimitet genom att synas med dem i TV-rutor och paneler, avslutar Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

1 maj 2002 – demonstrationer över hela landet

årets första maj-firande skedde på många håll i extremt dåligt väder men lockade ändå tusentals människor till vänsterpartiets och Ung Vänsters demonstrationer och torgmöten. Här följer ett axplock av de rapporter som kommit in til förbundscentralen:

Malmö

1.600 personer. Röda Flåset gjorde en strålande insats. I parken spelande Advance Patrol och Johan Johansson. Stort Palestinskt inslag. Talade gjorde Jonas Sjöstedt, Daniel Sestrajcic och Anneli Philipsson samt representant för Palestinska föreningen i Malmö.

Mölndal

Första maj-firandet i Mölndal gick bra, trots ösregn. Ett 60-tal personer slöt upp. Emma Kronberg talade för Ung Vänster, åke Nises och Berit Johanesson för vänsterpartiet. Läs mer på www.vansterpartiet.se/~molndal

Eskilstuna

Svinigt väder men Flamman värmde. Konsert för Palestina i Stadsparken efter första maj-mötet, bra band och bättre uppslutning än förväntat med tanke på vädret. Bra tal av Mats Einarsson från vänsterpartiet.

Jönköping

I Jönköping deltog drygt 400 personer i det 1 majtåg som arrangerades av vänsterpartiet, Ung Vänster, Socialistiska Partiet, Ungsocialisterna, Norra Smålands LS och Eritreanska föreningen. Ung Vänsterblocket var det största blocket med 100-150 deltagare.

Lund

1 maj i Lund var exremt lyckat. Demonstrationen samlade cirka 1100 deltagare, en ökning från förra året med 150 personer. Talade gjorde Pinar Dal, Paula Mulinari och Jonas Sjöstedt. Bilder från demonstrationen finns här i ett bildarkiv.

Göteborg
I Göteborg regnade sossarnas firande bort, syndikalisterna slet i stromvindar, men när det var dags för det största tåget, Vänsterns, bröt molntäcket upp och drygt 3.000 pers kunde tåga i strålande solsken från Andra Långgatan till Gustav Adolfstorg, där fler mötte upp. På torget hölls av tal Johan Lönnroth, Hans Linde och en representant från Palestiniernas rätt att återvända. Musikunderhållning av rapartisten Nabila. Läs mer inklusive talen på www.vansterpartietgoteborg.nu.

Luleå
Under demonstration närvarade ca. 70 personer och ett hundratal deltog på torgmötet. Tal av Jenny Lindahl-Persson, Ewa Andersson, Stefan Kangas, Ing-Marie åberg och Siv Holma. Underhållning av Hakan Güner som spelade kurdisk folkmusik. På det hela taget var torgmötet lyckat men stördes av Miljöpartiet som slängt ihop en solidaritetsmanifestation för det kurdiska folkets befrielsekamp i Turkiet, vars demonstrationståg passerade torgmötet mitt under Jennys tal.

Stockholm
Halv tio hedrades de spanienfrivilliga vid La Mano-monumentet i en gemensam manifestation av LO, Socialdemokraterna, vänsterpartiet, Ung Vänster, SSU, SAC, SUF och SKP. I vänsterpartiets tåg deltog sedan 12.000 personer (minst), varav 2.800 i Ung Vänsters sektion. När täten nådde slutmålet i Kungsträdgården stod fortfarande delar av den sista sektionen kvar på Medborgarplatsen. Vid sidan av tradionella slagord för socialism och mot privatiseringarna skanderades palestinaslagord, och över sektionen med solidaritetsorganisationer vajade de palestinska färgerna. I Ung Vänsters avdelningar rullade tre ljudbilar med mullrande högtalare. Bra tal hölls av Ali Esbati, Gudrun Schyman, Lina Hjorth, Ammar Makboul från PGS m.fl. På kvällen hade Vänsterpartiet Storstockholm fest då Vagina Grande som tidigare spelat i Kungsträdgården uppträdde en gång till.

Växjö
över 300 lyssnade på Lennart Värmby från vänsterpartiet och Zola Runsten som talade för Ung Vänster.

Halmstad
På firandet var det 180 personer som deltog. På kvällen fyllde Ung Vänster den lokala rockstugan med Festival Första Maj. Ett mycket uppskattat arrangemang.

HD:s dom en seger för rättssäkerheten

– Det är glädjande att någon äntligen tar konskvenserna av det som alla vet: att de extremt hårda domarna var politiskt motiverade. äntligen börjar man nysta i det som utvecklat sig till en enorm rättsskandal.

Så kommenterar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati Högsta domstolens dom i målet mot den 20-årige norrköpingsbo som dömts för våldsamt upplopp och anstiftan till upplopp i samband med Polisens ingripande mot Hvidtfeldtska gymnasiet.

– Polisen har genom sina provokationer stor del i att tumult uppstod vid Hvitfeldtska, det har vi i Ung Vänster och många med oss hävdat länge och nu får vi stöd av Högsta domstolen, fortsätter Ali.

Högsta domstolen sänker straffet för den dömde med hänvisning till att kravallerna han deltagit i inte varit riktade mot EU-toppmötet utan specifikt mot polisens avspärrning av Hvitfeldtska gymnasiet. Därmed menar HD att de är jämförbara med tidigare domar vid till exempel fotbollsarrangemang.

– Att av politiska skäl låsa in någon i över ett år för ett brott som normalt ger några månader är oacceptabelt i en rättsstat. Det sänkta straffet är en seger för alla som kämpat mot politiskt motiverade domar och även en seger för den svenska rättssäkerheten, säger Ali Esbati.

– Det sänkta straffet är en viktig markering om att allt som hände i Göteborg under dessa dagar inte var försök att störa EU-toppmötet som pågick. över 20.000 människor demonstrerade helt fredligt och hade ingen del i eller koppling till upploppet. Flera hundra människor frihetsberövades vid Hvidtfeldska för att Polisen trodde att de kanske skulle hitta på något något, inte för något de faktiskt gjort.

– Det är oerhört obehaglig och ovärdig ett civilserat samhälle. Det minsta man kan begära är att även övriga domar och återstående fall genomgår en närmare behandling, avslutar Ali Esbati.

Ali Esbati,
ordförande Ung Vänster
ali@ungvanster.se

Aldrig en svensk Le Pen ­ nolltolerans mot högerextremism

Högerxtremisten Le Pens framgångar i det franska presidentvalet är en väntad tragedi. Den fascistiska våg som nu sveper över Europa måste mötas av folkligt motstånd. Vänstern bär ett avgörande ansvar för att fortsätta mobilisera det motståndet.

Det säger Ung Vänsters ordförande Ali Esbati i en första kommentar till resultatet i den första omgången av presidentvalet i Frankrike. Ledaren för Front National, Jean-Mari Le Pen gick alltså vidare till en andra avgörande omgång mot högerns Jaques Chirac.

Esbati menar att Front Nationals frammarsch i den franska opinionen följer ett tydligt mönster av hårdnande politiska motsättningar och ett berättigat missnöje med den politiska och ekonomiska eliten, som lätt låter sig utnyttjas av högerpopulister och högerextremister.

– Mönstret är detsamma över hela Europa. När skillnaderna mellan olika politiska partier minskar och det mesta av politiken i praktiken blir beställningsverk åt kapitalintressen uppstår en öppning för sådana här partier. En öppning som de i Frankrike utnyttjat mycket skickligt.

– Ett stort ansvar vilar på vänstern. Det är när vänstern misslyckas med att kanalisera människors berättigade ilska som de högerextrema kan vinna gehör för sin politik, som är människofientlig i allmänhet och arbetarfientlig i synnerhet. I Frankrike har detta varit mycket tydligt. Vi får inte göra om samma sak i Sverige, säger Esbati.

I lördags presenterade vänsterpartiet en rapport med namnet "Vänstern i första ledet ­ Nolltolerans mot högerextremism, rasism och homofobi". I den sägs bland annat att vänsterpartiet och Ung Vänster med gemensamma krafter alltid ska konfrontera de svenska högerextremisterna när de bedriver propagandaarbete. Senast ett dygn efter det att dessa partier haft torgmöten eller delat flygblad ska vänstern vara på plats och dela ut eget material. Esbati menar att detta arbete kommer att vara avgörande.

– I Frankrike gick människor ut i stora spontana protester efter det att resultatet i första valomgången presenterats. Ett av de vanligaste utropen var "Dans la rue! Dans la rue!". Man uppmanade de passiva åskådarna att komma ut på gatorna. Det är viktigt. Det är inte genom deklarationer utan gemon aktivitet och folklig mobilisering som vi kan mota tillbaka fascisterna. Där måste och kommer vi att gå i första ledet, avslutar Ali Esbati.

Ali Esbati,
ordförande Ung Vänster
ali@ungvanster.se

Kuppen i Venezuela – en del i USA:s normala repertoar

I Venezuela genomfördes den 12 april en militärkupp mot den folkvalde presidenten Hugo Chávez. Knappt två dygn senare återinstallerades dock presidenten.

Den vanligaste bilden i svensk media omedelbart efter kuppen, var att Chávez varit något av en impopulär diktator, som nu tvingades avgå efter att ha beordrat beskjutning av fredliga demonstranter och strejkande arbetare. Denna rapportering har varit oerhört skev.

Det finns ögonvittnesskildringar som talar om beväpnade extremhögergrupper som besköt de tusentals Chávez-anhängare, vilka omringat presidentpalatset, varefter polisen också tog till vapen. Det finns också rapporter om att de flesta som avlidit i tumultet varit anhängare till Chávez. Dessa röster fick inget gehör i rapporteringen från kuppen. Istället blev det kuppmakarnas version som pumpades ut.

Chávez har under sin tid som president genomfört konstitutionella förändringar som tagit makten från de två djupt korrupta partierna. Dessa turades, enligt samma modell som finns i flera andra latinamerikanska oligarkier, om att föra samma politik. Han har också genomfört sociala reformer som inneburit att barandödligheten sjunkit, analfabetismen minskat och steg tagits mot kostnadsfri sjukvård. Hans senaste åtgärd var att byta ut ledningen för det stora oljebolaget och därmed utamana mäktiga ekonomiska intressen i landet.

Helt följdriktigt var också den nya regeringens första åtgärd att riva upp Chávez 48 ekonomiska lagar och försäkra att Venezuela skulle leverera olja till USA.

USA:s regering har haft en avgörande roll i kuppen. Knappt två veckor innan kuppen varnade den brittiske journalisten John Pilger för att Venezuela kunde vara nästa offer för amerikansk destabiliseringspolitik. Mönstret känns exempelvis igen från kuppen mot Allende i Chile 1973. USA:s utrikespolitik i Latinamerika har bestått i systematiskt stöd till förtryckare och antidemokrater.

Det som förskräcker än mer, är det skamliga agerandet från EU:s sida och diktaturens villiga kreatur i Sverige. EU:s ordförandeland Spanien lät sin ambassadör besöka den nye "utrikesministern" – för övrigt från den stockkonservartiva katolska sekten Opus Dei – så fort USA:s sändebud gjort så. Sydsvenska dagbladets ledarsida gick ut i glädjeutrop under rubriken "Adiós, Hugo Chávez". Detta alltså efter en militärkupp!

Chávez är naturligtvis inte någon fullblodsdemokrat. Han är officer, uppvuxen i en politisk miljö som präglas av allt annat än öppenhet och demokrati. Det intressanta är inte Chávez som person, utan de folkliga krav som restes genom honom. Dessa krav omfattas idag av människor runt om i hela världen. Inte minst i Latinamerika där IMF:s och Världsbankens forcerade nyliberala politik gett katastrofala resultat för stora delar av befolkningen.

Det folkliga stöd som Chávez sades sakna visade sig plötsligt finnas där när någonstans mellan hundra tusen och en miljon människor trotsade militären och polisens tårgas och satte av mot presidentpalatset. Säkert är det dock inte sista gången som försök att föra en folklig politik möter utländsk inblandning och inhemska eliters vrede.

Händelserna i Venezuela är ännu ett exempel på att vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. En tid då folkliga protester, folkigt motstånd och solidariteten mellan människor runt om i världen är avgörande för att värja sig mot makthavarnas bredvillighet att döda, förtrycka och manipulera i syfte att försvara de ekonomiska eliterna mot krav på förändring. Hoppet om att regeringen ska ta ställning mot förtrycket verkar vara ute. Det är trycket underifrån som kan ge Sverige en röst som inte sjunger med förtryckarna.

Kamratliga hälsningar

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster

Att inte ta ställning är att stödja ett folkmord

"Det finns ingen fredsprocess att återgå till. Att i det här läget tala om förhandlingar är fullständigt verklighetsfrämmande. Vad som krävs av alla fredsvänner är ett entydigt fördömande av staten Israels politik och stöd till palestiniernas rätt att kämpa med alla tillgängliga medel"

Så kommenterar Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster, den senaste tidens utvidgning och upptrappning av den israeliska ockupationen.

– Israel har ockuperat fem av åtta palestiniska städer på Västbanken. Israel har satt den folkvalde palestinske presidenten i husarrest utan el och vatten. Israel har kallblodigt mördat palestinska poliser. Israeliska trupper har fört bort hundratals palestinska män vilkas öde nu är okänt. I ett sådant läge blir talet om att "båda sidor måste besinna sig" fullständigt absurt. Det måste bli ett slut på den inställningen i den allmänna debatten. Antingen tar man ställning för palestiniernas rätt till ett värdigt liv, eller så tar man ställning för Israels rasistiska kolonialpolitik och ett lågintensivt folkmord, säger Ali Esbati.

När biskopen Martin Lind i Linköping under sin Påskmässa påtalade att Israels politik är rasistisk så möttes han av kritik, bland annat från statsministern. Detta är, enligt Ali Esbati, ett tecken på en oroväckande omsvängning i den svenska politiken.

– Att staten Israels politik i är grunden rasistisk är ju en fullständig självklarhet. Den koloniala politik som Israel för bygger på uppfattningen att palestinerna inte betraktas som fullvärdiga människor, endast för att de är palestinier. Vad är detta om inte rasism? undrar Esbati.

Han hänvisar också till Ariel Sharons TV-tal där Sharon slog fast att Israel är i krig och att Arafat är en fiende.

– I sitt tal pratar Sharon om palestinier som terrorister och "vildar". Det är ett klassiskt rasistiskt språkbruk vars syfte är att avhumanisera de människor som ska koloniseras, mördas och förtryckas.

Esbati menar att en isolering av Israel och ett starkt stöd till palestinerna är det enda som på sikt kan leda till fred.

– Det kan inte bli fred så länge ockupationen fortgår. Palestinierna för en moralisk allmänmänsklig och politiskt legitim befrielsekamp. När Israel så fullständigt likviderat fredsprocessen är det viktigare än någonsin att stödja den kampen.

– Nu gäller det att agera på alla plan. Israel måste isoleras. Vi uppmanar till en handelsbojkott mot israeliska varor. En sådan bojkott bör också FN ta initiativ till, på samma sätt som sanktioner infördes mot rasiststaten Sydafrika. Den svenska regeringen kan agera på det diplomatiska planet genom att bryta förbindelserna med Israel. Men den nya svenska utrikespolitiken bygger tyvärr på ett svansviftande för amerikanska intressen istället för att baseras på folkrätt och fredssträvanden.

Ali Esbati betonar att omvärldens stöd till palestinierna är centralt för att de ska kunna stå emot Israels ockupation.

– Det gäller att stödja palestiners rätt att med alla medel bekämpa den israeliska ockupationen. Den palestinska myndighetens uppmaning till det palestinska folket att göra motstånd mot ockupationen är en självklarhet. Att inte tillerkänna palestinerna den rätten innebär att ge sitt stöd till ockupation och folkmord, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

Regeringens ryggradslösa utrikespolitik

Den som såg "TV-duellen" mellan Göran Persson och Bo Lundgren för några veckor sedan inser antagligen hur stor risken är att vi får vara med om en infantil valretorik, åtminstone från de två största partiernas sida. Det pratades mest skatter. Persson sade att man kan göra saker tillsammans. Lundgren sade att man kan göra saker själv. Med de var och är egentligen överens om det mesta.

Samförstånd och tristess präglar mycket av den parlamentariska debatten i Sverige. De verkliga politiska motsättningarna i samhället skärps dock. Vi lever i en dramatisk tid. Det innebär också att vi sett dramatiska omkastningar i svensk politik. Tydligast är det på utrikespolitikens område.

Regeringen för nu en allt mer ryggradslös utrikespolitik. En utrikespolitik som går den enda kvarvarande stormaktens ärenden och konsekvent ställer sig på förtryckets sida i internationella konflikter.

Svensk utrikespolitik har – åtminstone officiellt – byggt på respekt för internationell rätt. Det har varit en svensk strävan att arbeta för fred, och i det arbetet inse den självklara kopplingen mellan förtryck, orättvisor och konflikter. Med rasande fart har nu dessa ståndpunkter övergivits av regeringen Persson.

Händelserna efter terrorattackerna den 11 september är tydliga exempel. Persson gav "oreserverat" stöd till amerikanska bombningar. Han använde han samma propagandistiska språkbruk som Bush-administrationen när han talade om de amerikanska terrorbombningarna som "självförsvar". FN-stadgan förbjuder krig. Självförsvar kan, enligt stadgans paragraf 51, användas av stater för att värja ett pågående väpnat angrepp. Detta kan göras i väntan på beslut i FN:s säkerhetsråd. Nu gjordes istället en "tolkning" av FN-stadgan, där den amerikanska regeringen ger sig själv rätten att när som helst ingripa militärt mot vem som helst. Hur länge som helst. även i "preventivt" syfte. I ett närmast groteskt tal till den socialdemokratiska partikongressen kallade Göran Persson detta för att "utveckla folkrätten". Det är ett nyspråk som döljer det verkliga budskapet: att det är okej att döda fattiga människor, om de råkar bo i fel land. Att det är okej med ohämmad kolonialism – alltså att västvärldens regeringar ritar kartor och tillsätter regeringar i fjärran länder.

Ett annat flagrant exempel på regeringens folkrättsvidriga politik är Palestinafrågan. Israel för en rasistiskt färgad kolonialpolitik. Israel bryter mot nästan varje tänkbar internationell konvention. Massarresteringar, kollektiva bestraffningar, tortyr, utomrättsliga avrättningar, anfall mot sjukvårdspersonal och ambulanser – allt detta möter varje dag palestinierna. ändå upprepar regeringen ett mantra om att "båda sidor måste besinna sig". Men det finns en enkel sanning som måste upprepas gång på gång: konflikten handlar inte om två parter som är våldsamma mot varandra. Israel ockuperar Palestina. Palestinierna organiserar sig till försvar för sitt oberoende, helt i enlighet med folkrätten. Varje steg mot fred måste innebära ett steg mot hävandet av ockupationen – annars är det inget steg mot fred. Regeringen Persson ställer sig alltså på förtryckarnas sida genom att mystifiera konflikten och tala om parterna som lika goda kålsupare.

Ett tredje exempel är regeringens politik vad gäller Colombia. Colombia är ett land med oerhörda sociala klyftor där ett närmast ofattbart politiskt våld riktas mot alla som vill utmana orättvisorna. "Latinamerikas äldsta demokrati" är helt korrupt, med två partier som turats om att föra samma politik. För att utmana systemet bildades 1986 partiet Unión Patriótica, UP. Partiet utrotades i princip fysiskt. 4.000 medlemmar mördades. Endast 2 av de 23 borgmästare som valdes 1988-1990 överlevde. Paramilitära styrkor har med stöd av den colombianska regeringen och av USA kunnat mörda politiska motståndare. Vänstergerillan FARC har varit och är ett av de få hoppen för dem som vill ha en förändring. Den svenska regeringen har deltagit i fredssamtal mellan FARC och Colombias regering. Men när Colombias regering – stärkt av USA:s "krig mot terrorism", alltså stöd till allt terror som gynnar USA:s intressen – nu gått till stort militärt angrepp tiger regeringen Persson. Istället för att fördöma och agera duckar regeringen. Amerikanska utrikespolitiska intressen går före strävandena efter fred.

Sådan är svensk utrikespolitik av idag. Den socialdemokratiska regeringen sjunger unisont med blodtörstiga krigshetsare. De försök till självständig utrikespolitik som har haft och har starkt stöd inom socialdemokratin liksom bland hela svenska folket har i det närmaste helt övergivits.

Men det finns inget som säger att det måste vara så. En uttryckt folklig opinion påverkar förstås även socialdemokratisk maktfullkomlighet. Då krävs det till exempel en valdebatt som handlar om väsentligheter. Det är en medborgerlig plikt att ställa regeringen Persson till svars för den nya utrikespolitiska linjen.

Kamratliga hälsningar

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster

Artikeln publicerad i Norrköpings Tidningar 26/3 2002

Sida 189 av 194« Första...102030...187188189190191...Sista »