Internet är en rättighet

Nu är det så kallade telekompaketet genomröstat i europaparlamentet. Det omdiskuterade förslaget är en bunt ändringar av direktiv som reglerar elektronisk kommunikation inom unionen och dess medlemsländer. Det kompromissförslag som röstades igenom var alldeles otillräckligt och ger inte ett grundläggande skydd för medborgarnas fri- och rättigheter på internet.

Kompromissförslaget innehåller inga garantier för att internet ska vara en rättssäker och fri zon, utan kan snarare ses som ett klartecken för medlemsländer och företag att driva på utvecklingen åt andra hållet. Det finns en uppenbar risk att Internet utvecklas till en marknadsplats där människor kan stängas av och utbudet begränsas till något som kan jämföras med kabel-tv.

I EU-parlamentsvalet i våras ville alla partier spela integritetsvänner – alla ville plötsligt värna fria Internet. Nu visar det sig att det var tomma ord. Det är skamligt att det i slutändan bara var vänstergruppen som röstade mot telekompaketet. I debatten kan det ibland låta som att det skett stora förbättringar i förslaget och att medborgarnas rättigheter garanteras. Förändringarna handlar om vissa begränsningar i möjligheten att stänga av någon från Internet. Det kanske ser bättre ut på pappret än tidigare, men i praktiken gör det ingen skillnad. Det krävs exempelvis inte någon domstolsprövning eller annan rättssäker process.

Tillgången till information, digital kommunikation och möjligheten att skapa och utbyta kultur ska inte få begränsas av vinstlystna internetgiganter. Ung Vänster står upp för ett internet där information och teknik är fritt och tillgängligt för alla.

 

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 091129

För mer information, kontakta:

Ida Gabrielsson, förbundsordförande
0738-24 12 13, ida@ungvanster.se

Elisabeth Biström, informationsansvarig
070-203 82 04, elisabeth.bistrom@ungvanster.se 

Skämmes Urban Outfitters!

Har ni sett dagens stora nyhet? Att Urban Outfitters utpressar sin personal genom att säga att de alla ska få kicken om de kräver kollektivavtal. Det är ju så att man häpnar. Så ogenerat fräckt.

Det har redan tagits några bra initiativ kring detta. Vänsterpartiet har reagerat snabbt och kräver förbud mot sådan här utpressning. Och det finns en facebookgrupp som växer i rask takt. Gå med i den!

Gamla grejer

När man inte hinner skriva nya grejer är det bra att kunna tipsa om gamla. Därför har vi listat några tidigare favoritinlägg här på bloggen. Än så länge kommer bidragen från mig men det kommer mera.

Socialistiskt forum den 28 november

Den 28 november går 2009 års upplaga av Socialistiskt Forum av stapeln. Arrangemanget, som ordnas av ABF Stockholm och LO-distriktet i Stockholms län är en av årets största samlingar för Sveriges vänster. Du som har möjlighet – kom till ABF-huset i Stockholm på lördag och lyssna, diskutera, delta på seminarier, träffa politiker och aktivister, bilda dig och knyt kontakter. Socialistiskt Forum vill man inte missa!

Såhär beskrivs forumet av arrangörerna själva: 

"Jorden har feber, massarbetslösheten biter sig fast och välfärden klipps sönder. Det finns skäl för samhällskritik. Och för gemensamma lösningar. Det borde vara läge för förändring – från vänster.

En del pekar också ditåt. Som den rödgröna segern i Norge, ett mer progressivt USA och en global klimatrörelse på uppgång. Men bilden är skev. Europa blir allt mer blåbrunt, och i Sverige ser nästa val ut att bli en rysare, trots jobbkris och växande klyftor.

Årets Socialistiskt Forum handlar om detta: vilka är vår tids utmaningar? Hur kan de mötas? Hur kan den breda vänstern och folkrörelserna ta initiativet? Hur kommer det rödgröna alternativet att se ut inför nästa års val? Och hur kan valet vinnas?

Under en och samma dag kan du följa ett sextiotal seminarier. Du får bland annat möta den rödgröna arbetsgruppen för storstadens utmaningar. Lyssna på politiska och fackliga företrädare som Wanja Lundby-Wedin, Ibrahim Baylan, Carl Schlyter, Maria Ferm, Roger Mogert och Ann-Margarethe Livh. Eller se veteraner som Kjell Olof Feldt, Anna- Greta Leijon och Bengt Göransson diskutera och debattera med en yngre generation socialdemokrater.

Eller varför inte följa teman som klimat och miljö, globala rättvisefrågor, internationella utblickar och fackligt arbete.

Några axplock: Shadi Sadr, kvinnoaktivist på besök från Iran talar vägg i vägg med den liberale debattören Johan Norberg. Journalister som Åsa Linderborg, Johan Ehrenberg, Lawen Mohtadi och Gustav Fridolin tänker högt samtidigt som skönlitterära författare som Anneli Jordahl, Lena Sundström, Göran Greider och Anders Ehnmark läser och samtalar om vår stund på jorden.

Du är varmt välkommen!

Moa Elf Karlén, ABF Stockholm
Sophia Andersson, LO distriktet i Stockholms län"

 

Program och mer information finns på www.abfstockholm.se/socialistisktforum

Tvärtom, Maud!

Idag ropar Maud Olofsson på DN Debatt efter”flexiblare arbetsrätt och lägre ingångslöner” för unga. Mer otrygghet och en statlig lönesänkarpolitik, ska alltså vara svaret för den generation som redan idag har de otryggaste jobben. Över hälften av alla tjejer som jobbar i LO-yrken har en tidsbegränsad anställning.Lägre lön än äldre arbetskamrater har ungdomar redan idag. För någon som jobbar i handeln är lönen för en 18-åring t.ex. 30 procent lägre än för en 30-åring. Hur mycket sämre ska ungdomars trygghet och ekonomi vara för att Maud Olofsson ska bli nöjd?

Om man ville minska arbetslösheten och förbättra ungdomars möjligheter att få jobb, så borde man göra tvärtom. Öka tryggheten för unga på arbetsmarknaden. Gör det dyrare att anställa på visstid, och billigare att tillsvidareanställa. Gör yrkesutbildningarna bättre, satsa på ordentliga utbildningar istället för ändlösa timmar på arbetsförmedlingen med letande efter jobb som inte finns. Och framförallt – lägg av att låna pengar och slänga bort dem på skattesänkningar – använd pengarna till investeringar som ger jobb istället.

Läs mer om hur vi får fler jobb här. Läs en annan kommentar om centerns utspel här.

”Därför röstar jag nej till Telekompaketet”

Under ovanstående rubrik skriver Eva-Britt Svensson (V) om veckans omröstning om Telekompaketet.

Vänsterpartiet arbetar mot alla former av förtryck, inklusive maktens övergrepp mot den enskilde. De senaste åren har det handlat om alla orimliga åtgärder som följt i spåren av attentatet mot World Trade Center i New York. Kidnappningar utförda av myndigheter och deportering till tortyr och fångenskap utan rättegång. Kränkande registrering av åsikter. Systematiserade brott mot rätten till privat kommunikation.

Vi försvarar människans värdighet och frihet. Åtagandet bottnar i egna erfarenheter – ända sedan vårt parti grundades 1917 har medlemmarna registrerats av säkerhetspolis i olika former. Utan grund i lagarna har vi utsatts för förtryck, till exempel genom att hindra oss att få jobb eller förtroendeuppdrag.


Läs hela!

Ta hem trupperna. Manifestation i kväll.

Idag behandlar riksdagen regeringens förslag om att förlänga och utöka insatsen i Afghanistan. Med anledning av det hålls i kväll en manifestation på Mynttorget, utanför riksdagen, kl. 18.00. Talare är Per Garthon, Stig-Björn Ljunggren, Hans Linde (v), Bodil Ceballos (mp), Eva Myrdal , Gösta Hultén och Anna-Lisa Bäckman. Arrangör är föreningen Afghanistansolidaritet. Slut upp!

Sluta förlora kriget

Igår besökte jag på värnpliktsrådets kongress. Ida var med i en paneldebatt, tillsammans med de andra ungdomsförbundsordförandena. Debatten handlade till största del om Afghanistan och den svenska militära insatsen. Argumenten för en fortsättning av den militära insatsen , var de vanliga (LUF såg för övrigt framför sig att den ska fortgå åtminstone till år 2020. En trettioårig insats. Och de hävdar fortfarande att den inte är misslyckad!). ”Vi måste värna afghanernas mänskliga rättigheter – mot talibanerna” och ”vi måste ha militär där som kan skydda biståndsarbetarna”. Världen är inte rosa och fluffig, sades det, med adress till Ida.

Jag har lyssnat på många Afghanistandebatter. Jag har lyssnat på flera med just de här debattörerna. Och ännu har ingen, någonsin, bemödat sig om att bemöta ett par högst relevanta frågor: om det är så att vi är i Afghanistan för att motverka talibanerna – är det då inte lite av ett misslyckande att talibanerna är fler och starkare nu, än innan USA:s anfall och Sveriges uppslutning? Och om det är så att vi är där för att skydda biståndsarbetet – hur kommer det sig då att biståndsorganistationerna själva undanber sig ”hjälpen”? Är det inte något som har gått snett här?

Svenska Afghanistankommitténs ordförande Torbjörn Pettersson skrev igår på Newsmill:

”Det andra argumentet som används för att motivera svensk truppnärvaro är att truppen behövs för att skydda biståndet och den civila återuppbyggnaden. För oss som arbetar med hjälparbete i Afghanistan är detta ett häpnadsväckande argument. I den verklighet där Afghanistankommittén och många andra humanitära hjälporganisationer verkar dagligen råder motsatt förhållande. Vi håller oss så långt från utländsk trupp – amerikansk, polsk, tysk och svensk – som möjligt. Istället för att bidra till vår säkerhet utgör utländsk truppnärvaro direkt livsfara för våra medarbetare. Argumentet att ”vi skyddar civila och biståndsarbetare” blir inte mer sant för att det upprepas ofta. Den offensiva militära strategi som valts i Afghanistan har minskat – inte ökat – förutsättningarna för humanitärt hjälparbete.”

De senaste veckorna har debatten om insatsen i Afghanistan intensifierats en aning. Det är bra. Kanske, kanske håller något på att hända. Kanske finns snart en öppning för en mer konstruktiv diskussion, där vi självkritiskt kan titta på insatsen och se vad den i realiteten innebär. Den självklara utgångspunkten bör vara: blir Afghanistan fredligare på grund av den svenska närvaron? Om vi kan enas om att svaret är nej (något annat vore antingen ignorant eller lögnaktigt), så är det enda rimliga att vi funderar på vad vi ska göra istället. Ledtrådar angående det, kan lämpligen hämtas från de civila biståndsorganisationerna. Lyssna på Torbjörn Pettersson: ”Det är dags att sluta förlora kriget i Afghanistan och istället bidra till att bygga freden”.

Flow och flum för tre miljarder

Alliansfritt Sverige lustmördar regeringens jobbcoachsystem. Härligt! Läs!

”Den enda utvärdering som gjorts har genomförts av SVT och landat i slutsatsen att 2% av klienterna får jobb tack vare coacherna. Mer exakta utvärderingar bör göras, men siffran ger en tydlig indikation. Eftersom coachföretagen får 20.000 kronor per klient så innebär det en kostnad för samhället på cirka en miljon per förmedlat jobb. Och det är bara förmedlingskostnaden.

Välkommen till en aktiv arbetsmarknadspolitik! Kalaset går loss på 3 miljarder kronor. Du betalar.”

Inspiration från väst

Jag och resten av Ung Vänsters verkställande utskott besökte Norge och våra kompisar från Sosialistisk Ungdom i helgen. Vi brukar ses ibland, för att diskutera gemensamma utmaningar och strategier, och den här helgen kom till stor del att handla om krisen, arbetslösheten och ungas situation på arbetsmarknaden. Där finns många likheter, men också en slående skillnad: i Norge har den rödgröna regeringen satsat allt krut på att se till att finanskrisen inte ska övergå i jobbkris – här har regeringen som bekant gjort det motsatta.

Arbetslösheten i Norge ligger på, i den norska vänsterns ögon, höga 3,5 procent. Man är orolig för att den nya rödgröna regeringen inte ska orka fortsätta på den inslagna banan, med rejäla offentliga investeringar för att hålla arbetslösheten nere. När vi berättade om en förväntad arbetslöshet i Sverige på tio procent, satt kamraterna från SU och gapade. Hur kan det ha gått så långt? Visserligen har de märkt av att det är illa ställt i Sverige, det märks på alla unga svenskar som åker västerut för att jobba i den norska servicesektorn. Men tio procent arbetslöshet, det hade de svårt att ens föreställa sig.

”Men Norge har ju olja”, kanske vän av ordning tänker. Jovisst, det är klart att det gör skillnad. Men den stora skillnaden mellan norsk och svensk politik är inte oljepengar eller inte – det är politisk vilja. Även utan oljefond, hade vi kunnat ha hundra miljarder över att satsa på välfärdsutbyggnad och andra offentliga investeringar i Sverige, om vi hade haft en regering som hade prioriterat arbetslöshetsbekämpning istället för skattesänkningar. Det är ledsamt att tänka på.

Men låt oss inte gråta över spillda skattepengar, utan istället blicka framåt. Eller västerut. Där kan vi hitta inspiration. Där vann en rödgrön regering nytt förtroende efter att under fyra år ha satsat på välfärdsbygge, till exempel genom en reform om fullt utbyggd barnomsorg, och på arbetslöshetsbekämpning – notera: utan sänkningar i a-kassa eller försämringar av sjukförsäkringen. Det går att vinna val på vänsterpolitik – och det går att föra vänsterpolitik i regeringsställning, även i kristider. Norge är i det hänseendet ett uppmuntrande exempel.

Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_pagenavi() in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php:39 Stack trace: #0 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-includes/template-loader.php(74): include() #1 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/storage/conten...') #2 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/index.php(17): require('/storage/conten...') #3 {main} thrown in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php on line 39