Budgetdebatt utan verklighetsförankring

Idag presenterade finansminister Anders Borg regeringens höstbudget. Dagen har präglats av diskussioner om reformutrymme, stimulanser, åtstramningar och överskottsmål. Förändringar har radats upp, debatterats, såväl från riksdagens talarstol som bland tv-soffornas kommentatorer. Missförstå mig inte, det är många gånger diskussioner som är viktiga och intressanta, men ibland riskerar det tekniska att lägga sig som en slöja över det verkligt viktiga.
Den ekonomiska politiken är inte vetenskap. Precis som all annan politik – många gånger kanske till och med ännu tydligare – bygger den på olika samhällsintressen som står mot varandra. Avpolitiseringen av vår samtid kan inte dölja det faktum att politik handlar om motsättningar. När den ekonomisk-politiska debatten reduceras till en tävling om att signalera förtroende, osynliggörs den verklighet människor möter i vardagen.
Färdriktningen i vilken vårt samhälle utvecklas döljs bakom resonemang om Europas starkaste statsfinanser. Det må så vara. Men starka statsfinanser förändrar inte det faktum att Sverige håller på att trasas sönder, delas upp och dras isär. Ojämlikheten blir inte mindre för att statsministern nämner sammanhållning ett par gånger i regeringsförklaringen. Klasskillnaderna har ökat under lång tid i Sverige och under den borgerliga regeringen har ökade orättvisor blivit ett normaltillstånd. Enligt OECD tillhör Sverige de länder i världen, där inkomstskillnaderna ökar snabbast. Under den förra mandatperioden ökade den rikaste tiondelen sin årliga disponibla inkomst med 56 000 kronor, samtidigt fick den fattigaste tiondelen sjunkande inkomster.
Massarbetslösheten har sedan 90-talskrisen kopplat greppet om oss. Den höger som för såväl sex år som för två år sedan vann val på att prata om arbetslinjen, har i praktisk handling levererat en ökad arbetslöshet. De hundratusentals arbetslösa möter en a-kassa som har slutat vara en generell försäkring. Bara en tredjedel av alla arbetslösa får ersättning från a-kassan och enbart några få procent får ut 80 procent av den tidigare lönen. Så har den svenska modellen effektivt monterats ned under den borgerliga regeringens tid vid makten.
I våras presenterade Sveriges Kvinnolobbyen rapport (Duktiga flickor kostar inte) som granskade regeringens förra höstbudget ur ett jämställdhetsperspektiv med fokus på ungdomar. På område efter område gynnades unga män på unga kvinnors bekostnad. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat med drygt 17 000 kronor om året sedan regeringsskiftet. Några feministiska ambitioner what so ever lyser med sin frånvaro i regeringspolitiken.
Det är så här samhällsutvecklingen ser ut. Klasskillnaderna ökar, massarbetslösheten biter sig fast och jämställdheten mellan män och kvinnor är satt på undantag. För arbetarrörelsen i sin helhet är det ett fattigdomstecken att Socialdemokraternas främsta invändning mot regeringens höstbudget var att den kanske (!) inte lever upp till överskottsmålet. En ekonomisk-politisk debatt som handlar mer om finanspolitiska ramverk och mindre om den verklighet människor lever i kommer aldrig att bli relevant. Arbetarrörelsen har inte med råd att lämna walk-over i den ekonomisk-politiska debatten.


Det finns 2 kommentarer till “Budgetdebatt utan verklighetsförankring”

  • Tomas skriver:

    ”Klasskillnaderna har ökat under lång tid i Sverige och under den borgerliga regeringen har ökade orättvisor blivit ett normaltillstånd”
    Bra! Det är bra att alla inte har samma levnadsstandard. Annars finns det ingenting att sträva efter, ingen motivation att göra sitt bästa, ingen anledning att hjälpa till att gå till jobbet och generera skatteintäkter.

    ”Den höger som för såväl sex år som för två år sedan vann val på att prata om arbetslinjen, har i praktisk handling levererat en ökad arbetslöshet.”
    Har du hört talas om finanskris/skuldkris/lågkonjuktur? Eller du kanske menar att Fredrik Renfeldt är ansvarig för denna globala kris? Resten i det här stycket är också bull shit, självklart ska man ha det tufft som arbetslös, annars blir man inte motiverad att söka jobb, plugga eller t.ex. flytta dit där jobben finns.

    ”Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat med drygt 17 000 kronor om året sedan regeringsskiftet.”
    Problemet här ligger på högstadienivå och tar lång tid att förändra. Det är vid denna tidpunkt män väljer en väg på gymnasiet och kvinnor en annan. Män väljer ofta Natur / Teknik och kvinnor väljer ofta Barn och Fritid / Samhälle. Det ena vägen här är betydligt svårare än den andra och därav skillnaden på högskolenivå och till slut löneskillnaden.

  • Mimmi skriver:

    Låt mig gissa att Tomas här ovan aldrig har varit arbetslös. Han har inte förstått vad det innebär att inte ha ett jobb att gå till och en lön att luta sig tillbaka på. Det måste vara tråkigt för Tomas om han ser piska som den enda motivatorn för att åstadkomma någonting i livet.

    Låt mig också gissa att Tomas inte jobbar inom barnomsorgen. Då hade han förmodligen insett vad pedagogiskt ansvar och utveckling är värt. Låt mig till sist också gissa att Tomas inte förstått att löneskilnaderna mellan män och kvinnor även existerar inom samma bransch.

    Tänk att bristen på insikt om andra människors liv och gärning kan prägla en människas åsikter så till den grad att man anser sig förmer och värd mer i ekonomika resurser.

    Allt gott till Tomas och hans karriär
    /Mimmi

Skriv en kommentar