Den sänkta restaurangmomsen – en dyr affär

Pengar, foto: danieljordahl

När Anders Borg förra veckan presenterade regeringens budget, kom det knappast som en chock att tonvikten återigen låg vid att sänka skatten, den här gången med omkring 15 miljarder. Som vanligt var det höginkomsttagarna som kammade hem potten. De med en lön över 36 000 får nu ytterligare 600 kronor i plånboken.

I vanlig ordning presenterade Borg och Reinfeldt skattesänkningen som en åtgärd för att skapa fler jobb. Problemet är att kopplingen mellan låga skatter och många jobb inte har något stöd i verkligheten, utanför finansministerns fantasifulla tabeller och teorier. Om skattesänkningar hade varit receptet för minskad arbetslöshet – borde vi då inte sett effekter av de första hundra miljarderna vid det här laget? Istället har vi tvärtom sett arbetslösheten bita sig fast. Inte ens i regeringens egna kalkyler finns någon full sysselsättning i sikte.

Mot bättre vetande, hävdar regeringen också att deras skattesänkningar ska leda till en bättre välfärd. Också på det området är det svårt att få ekvationen att gå ihop. För att stärka den skattefinansierade välfärden, tar man alltså bort själva finansieringen?

Anders Borg brukar gärna tala om ordning i statsfinanserna, och vill hävda att han tar ansvar för ekonomin. Samtidigt sänker han nu restaurangmomsen med 5,4 miljarder, vilket regeringen själv beräknar ska ge 3 500 nya jobb. Prislappen blir alltså 1,5 miljoner kronor för varje arbetstillfälle. Det hade varit mer ekonomiskt ansvarsfullt att istället använda de 5 miljarderna till att anställa fler i offentlig sektor, något som hade genererat betydligt fler arbetstillfällen och varit en välbehövlig förstärkning av välfärden. Bara under de senaste två åren, har antalet anställda inom äldreomsorgen minskat med fyra tusen personer och inom sjukvården med sex tusen. Den försämrade välfärdens konsekvenser är verklighet för anställda, patienter och elever, till skillnad från Borgs fantasifulla löften.

Det behövs en helt annan ekonomisk politik för att få Sverige på fötter igen. Istället för skattesänkningar och ökade klyftor behövs en politik för full sysselsättning, med investeringar i välfärden och satsningar på utbildning.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2011-04-17

 

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se

Det finns en kommentar till “Den sänkta restaurangmomsen – en dyr affär”

  • Thomas Johansson skriver:

    ”Mot bättre vetande, hävdar regeringen också att deras skattesänkningar ska leda till en bättre välfärd. Också på det området är det svårt att få ekvationen att gå ihop.”

    Sverige hade 2009 6,9% mer skatteintäkter än 2005. 2009 var det lågkonkunktur, 2005 var det normal/högkonjunktur.

    Jag förstår inte vad det är som gör denna ekvation så svår? Lägre skatter ökar tillväxt och arbete vilket i sin tur ökar skatteintäkterna. Det är inte svårt, det gäller bara att inse att skatteintäkter inte är något statiskt som man kan ta för givet. Om skatter vore så enkla som månadspeng hade ”mer skatt = mer skatteintäkter” varit sant, verkligheten är dock en helt annan.

    (Källa: http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2011/Januari/Skattetryck-vs-skatteintakter/)

Skriv en kommentar