Katerina Janousch, tonårstidens sexrådgivningsledstjärna för nästan alla tjejer i min ålder (+/- ett par år) har skrivit en hyllning till systerskapstanken i Expressen. Må vara att hennes nulägesanalys på systerskapsfronten verkar vara aningen mer pessimistisk än min egen. Må också vara att hon fråntar grabbarna mer ansvar än jag skulle vilja göra. Men what the heck, hon har rätt i det mesta:
“Om vi börjar peppa varandra i stället, ge varandra jobb, höja varandras löner, ta in våra egna kompisar i styrelser och företag, omge oss med kvinnor som vi är bundis och vän med, då tror jag det kan bli förändring. Det är dags att dra på sig combatbrallorna brudar. Feminismen är inte död. Den lever i allra högsta grad.”
Så sant! Låt oss också lyfta fram varandra, stötta varandra, dunka varandra i ryggen. Vi kommer kallas fula, manshatande, lesbiska galningar när vi gör det, till skillnad från de grabbar och gubbar som med århundraden av träning i ryggen gjort den manliga motsvarigheten av könsmässig solidaritet till en konstart. Men det är det värt.
I Ung Vänsters principprogram skriver vi
“Det mest avgörande för en lyckad feministisk kamp ligger i kvinnors organisering för sina egna intressen. De gemensamma erfarenheter av underordning som alla kvinnor delar bildar en god grund för allianser och systerskap. Arbetet med feministiskt självförsvar och jämställdhetsgrupper har tydligt visat på den sprängkraft som finns i att tjejer går ihop för stödja varandra, göra politik av sina erfarenheter och kräva bättre vilkor och mer makt.”
Det är vad det handlar om. Insikten att tjejer tjänar på att solidarisera sig med varandra, systerskapet som verktyg för att motverka könsmaktsordningen. Nej, det handlar inte om att hata män. Det handlar om att inse att kvinnor har samma värde, bör ha samma makt, utrymme och möjligheter som män. Och att det är värt att kämpa för.
Läs hela Janouschs krönika här.