Kungen har agerat kraftfullt för monarkins avskaffande. Det är bra. Det behövs mer raka rör och mindre skitsnack i konstitutionsdebatten.
Det som nu ytterligare klargörs är att vårt lands till ämbetet framavlade statschef framstår som den han ju är. Och nog måste vara, som hans liv ser ut. Kungen är en världsfrånvänd överklassgubbe med äckligt reaktionära åsikter. Såna finns det några stycken av. Men de behöver ju inte rimligen ha representativa uppdrag!
Det finns inget ”gulligt” med en aktivt arbetande feodal institution. Att man med stela leenden samlas framför en kamera och stoppar korv en gång om året ändrar inte på detta faktum. Och nej, det är inte ett dugg fint och ädelt med drottningens eller Victorias välgörenhetsutflykter. Det är vämjeligt när en societetsdam kommer och klappar på sjuka och fattiga människor och sedan går därifrån för att fortsätta parasitera på den gemensamma välfärden.
Monarkins avskaffande är ingen icke-fråga. Det är en viktig principiell fråga som går utöver själva hovets existens. Vi har kvar monarkin fastän det är uppenbart knäppt. Det finns en oacceptabel konservatism inbäddad i de resonemang som omgärdar försvaret av monarkin och den blir kvar för att vi aldrig kommer till skott med en faktisk demokratisk debatt.
Någon gång måste det ju få ta slut! Jag orkar inte se Elisabeth Tarras-Wahlberg sitta och säga i TV att kungens uttalanden om Bruneis sultan inte handlar om det politiska systemet i Brunei. Men för guds skull, sultanen ÄR ju det politiska systemet i Brunei. Och Elisabeth Tarras-Wahlberg har alldeles uppenbart inte något grepp om vad demokrati egentligen är. Visst är hon därmed en passande presschef på hovet, men hovet är inte en passande institution för svenska folket.
För övrigt vill jag – mest för skojs skull – påminna om att den borgerliga Fälldin-regeringen 1980 fattade beslut om att ge Nicolai Ceaucescu Serafimerorden. Den delades ut av Hans Majestät.
Kamratliga hälsningar,
Ali Esbati