På Vänsterpartiets kongress i helgen, höll Ida Gabrielsson en hälsning från Ung Vänster. Se den här på SVTPlay!
Talet i text:
“Kamrater, Vänsterpartiets kongress genomförs under parollen håll ihop. Och visst måste vi som vill bygga landet mer jämlikt hålla ihop. Vi har en borgerlig regering som gör allt för att slita sönder, splittra och dela upp.
Sverige har förändrats och för att dölja detta kläs det ojämlika i nyspråk. Fredsbevarande styrkor istället för krig och ockupation, arbetslinje istället för jakt på sjuka och arbetslösa och valfrihet istället för privatiseringar och utförsäljningar. Regeringen koketterar i ord med sin förståelse för vanliga människors problem och verklighet men levererar i handling den ena storkovan efter den andra till den ekonomiska eliten.
Överklassen håller ihop och Sverige har förändrats till det sämre.
Kamrater, utanför den här salen råder massarbetslöshet och den generella välfärden läcker som ett såll. Fjättrad vid skammens påle ska den vara som i högerns Sverige är sjuk, saknar arbete eller behöver extra stöd. Misstänksamheten människor emellan är högerns bästa vän. Medan ett återskapande av solidariteten är arbetarrörelsens viktigaste försäkring.
Det finns ett trängande behov av en politisk debatt som går på djupet, som skapar ett sammanhang i den tid som annars kännetecknas av det direkt motsatta. Vi måste bygga ett samhälle som håller ihop, som hänger ihop, ett samhälle där människor kan se sig själva i andra. Det behövs en gemensam trygghet för individens frihet.
Jag ska läsa några rader ur Stig Sjödins dikt ”Ordet och Friheten”
Jag går inte in i kyrkor med det
och träffar det sällan där de behändiga,
knyppelsnabba arrangerar fest.
Men där två är tillsammans kan ordet
uppstå och blåsa sin ande in i världen.
Jag påminner dig om hur det stavas.
Frihet.Kamrater, högern försöker intala oss att friheten är omöjlig att vinna. Dom vill få oss att tro att ojämlika villkoren vi alla lever under är av naturen givna. Men det får vara nog nu. Ett eliternas projekt är ett skört samhällsbygge om folket blir upprörda och förbannade. Den 19:e september är den första anhalten i frihetskampen – då kastar vi tillsammans ut högern från regeringstaburetterna i Rosenbad.
Kamrater, den socialistiska och feministiska övertygelsen den överger vi aldrig. Vi får ofta frågan hur vi kan vara socialister, ömsom beskrivs det som utopiskt drömmeri ömsom som en diktatorisk realitet. Vårt svar är enkelt. För oss är det inget av det. Den socialistiska och feministiska kampen, är i grunden en kamp för människans frihet. Och därför frågar vi oss istället, när motståndarna använder det som några slags skällsord, hur kan man vara någonting annat? Hur kan man vara någonting annat när klass och könsorättvisorna bokstavligen kröker kroppar och etsar sig fast som ett märke hos människor som inte äger sig själva.
I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och dom som på allvar påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som dom palestinska barnen, männen och kvinnorna som står ut under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under vår levnadstid. Kamrater, vår kamp handlar om ett i grunden annorlunda samhälle och vi vägrar att tro att det som nu är det rådande måste vara den enda vägens politik.
Frihetslängtan kan vara dubbel kamrater. Vetskapen om att man inte äger den förlamar, förvanskar och fördummar. Människors längtan efter trygghet och frihet begravs under vanmaktens täcke och tilltron till att det går att förändra har fått sig en kraftig törn.
Jag läser ur ”Kolskjutaren” av Stig Sjödin
Han är en av de tysta, stillsamt grå
som aldrig gör väsen kring sin person.
Han sköter sitt arbete mekaniskt,
talar aldrig på möten, syns inte ute.
Hans vedbod är renare än ett apotek
och ordnad efter stränga mönster.
Han fostrar livet till att gå
i invanda banor och han tycker illa
om helgdagar mitt i veckan.
Han skjuter kol till ugnarna
och tycker att det är likgiltigt
vem som gör det.
På honom bygger man samhällen.Kamrater, det är vanliga människor som får betala överklassens liv i överflöd, och på oss bygger man samhällen.
Det är alla vi, som varje dag tillsammans bygger landet genom våra arbeten. Jag tänker på min farmors händer som arbetade till pensioneringen på tvätten i Ockelbo, jag tänker på min farfars armar som byggde vägarna direktören går på. Jag minns min morfars guldklocka från järnverket, och jag minns min mormors skurhink. Och kom ihåg, kamrater – utan oss finns ingenting.
Kamrater, på nittiotalet så kallades mina vänner som gick barn- och fritidsprogrammet för ”barn utan framtid” av natur¬vetarna på skolan. Klassförakt i tiden, med ett tydligt könsmärke. Det som ibland i debatten refereras till som skitjobb är ofta vanliga LO-yrken. Och när klassresan har gått så kommer en stor del av eleverna att stå kvar på skolgården och vänta. Det är en viktig insikt för den som vill bygga landet mer jämlikt. Det är kvinnor som jobbar som personliga assistenter, vårdbiträden och barnskötare, som tar emot naturelevernas ingenjörsfamiljer. Yrkesprogrammens elever måste få en starkare ställning på arbetsmarknaden och en möjlighet att bygga en stolthet. Det är ett minst lika viktigt politiskt mål för en rödgrön regering som att fler ska komma in på högskolan.
Det är inte bara inom arbetsmarknadspolitiken som de feministiska perspektiven är fullständigt nödvändiga. Feminismen har fler utmaningar. Vi måste vara dom som pratar om det som känns in på bara skinnet och som smärtsamt intensivt skär igenom allt annat. Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut. Vänsterpartiet måste vara dom som garanterar att landet byggs utifrån en feministisk insikt. Oavsett om det handlar om ekonomi eller det som händer i hemmet. Det behövs en feministisk offensiv som sparkar igång samhällsdebatten.
Kamrater, vi som är unga idag har fått växa upp i försämringarnas tidevarv. Mina morföräldrar fick se hur patronsamhället avskaffades och hur arbetsplatserna blev både tryggare och bättre. Förskolereformen innebar att både kvinnor och män fick möjlighet att arbeta. Välfärdsbygget innebar radikala förbättringar i människor liv och Sverige blev mer jämlikt. Nu råder andra tider. Idag innebär förändringar oftast försämringar. På högern så låter det exempelvis som att ungdomsarbetslösheten beror på att vi har för höga löner och för trygga villkor. Med det resonemanget föreslår jag en chockhöjning av förmögenhetsskatten. Så att alla förmögna kände den där extra sporren att jobba på. Det är alldeles för lätt att bli rik i Sverige. Nästa helg håller Ung Vänster Riksting i Stockholm under parollen ”Vi förtjänar bättre”. Där ska vi diskutera några av de största utmaningarna för Sverige i framtiden.
Kamrater, vi är barn av vår tid och samhället har än så länge inte behandlat oss som ska bygga landet i framtiden särskilt väl. Det behövs en tvärvändning i politiken. En rödgrön regering måste erbjuda den unga generationen ett nytt trygghetskontrakt. Alla ungdomar ska rätt till en bra utbildning, egen bostad och ett fast jobb efter gymnasiet. För vi förtjänar bättre.
Kamrater, rasismen förändrar Sverige. Media anpassar sig till en dagordning som är formulerad i grumliga vatten. Diskussionen i debattprogrammen kretsar kring ”invandrarfrågan” och på bästa sändningstid får proffsrasister tillsammans med representanter för verklighetens folk hamra in främlingsfientligheten i stugorna. Gränserna förflyttas ständigt för vad som är möjligt att säga. Moderaterna lanserar i god repressiv anda svenskkontrakt som ska lära invandrare hur det svenska samhället fungerar. Media verkar se det som ett samhällsansvar att ta debatten om dessa uppdiktat, känsliga frågor. Diskussionerna om huruvida vi ska sänka skatten för de redan rika eller om vi ska göra om och bygga ut välfärden, portas ifrån debattsofforna. Istället ska vi diskutera religiösa klädslar, bilar som brinner och hotet från förorterna. Det är viktigt att minnas att främlingsfientliga partier är farliga, men det är ännu viktigare att vi minns varför. Kamrater, islamofobin är vår tids stora fråga och det spelar roll vad vi gör nu för vad som blir Sverige i framtiden. Och för övrigt, om det är någon som ska sätta sin signatur på ett svenskkontrakt så är det Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen, som med storsläggan har gett sig på allt det som är unikt, rättvist och bra med Sverige.
Kamrater Sverige har förändrats till det sämre men vi är dom som kräver förändring. Och jag pratar om verklig förändring, inga marginella förbättringar eller återställare. Konsensuspolitiken måste få gå i graven. Frid över den. Vi ska bygga världens bästa välfärd. Valfrihetens tid för en liten elit är förbi.
Ur skenande klassklyftor och ökade könsorättvisor föds det inte automatiskt några frihetskämpar. En lyckosam frihetskamp kräver närvaro, att vi finns på plats i människors vardag. Ung Vänster kommer att finnas på plats på fritidsgårdar, arbetsplatser och i skolor. Vi ska vara dom som pratar om mitt liv, på mitt språk, som säger ”jag förstår hur du menar, men kom med oss så kan vi förändra tillsammans”. Kamrater, vi måste vara ett alternativ och det blir vi inte enbart genom att säga det, vi måste göra förändring, vi måste visa att vi inte bara snackar utan faktiskt gör något. Vi förändrar Sverige enbart om vi är många som tillsammans tar upp kampen, och vi måste göra det förbannat bra, mycket bättre än hittills, vi ska göra det dubbelt så bra.
Stig Sjödin skriver
När människan berövas sin framtid
dör sångerna i hennes hjärta.
Men ge henne vittring av framtid och frihet
och sångerna föds på nytt.Kamrater, mottag vår varmaste hälsning, och ett löfte om att aldrig ge upp från ett ungdomsförbund som står väl rustade inför utmaningarna. Tillsammans håller vi ihop i valrörelsen. Nu bygger vi landet igen. Tack!”