#metoo är ingen vädjan till männen

Ett demonstrationståg med tusen och åter tusen demonstranter vandrar genom våra sociala mediekanaler. Det som så ofta presenteras som någonting abstrakt är helt plötsligt en del av allas våra vardagliga samtal. Statistiken, våra erfarenheter och upplevelser kommer nu till uttryck i den virala hashtagen #metoo.

 

#Metoo har inte uppstått i ett vakuum, utan är ett svar mot det sexualiserade våldet, alltså allt från sexistiska kommentarer, en obehaglig blick till våldtäkt och misshandel. Hashtagen är ett vi har fått nog i ett samhälle som vägrar ta våra erfarenheter på allvar.  Förutom att synliggöra det som gång på gång bekräftas i olika rapporter och  undersökningar är den grundad i ett behov av att prata om våra upplevelser av att leva i en könsmaktsordning som känns in på bara skinnet.

 

Våra Facebookstatusar och våra instagramuppdateringar bör inte förstås som varken en upplysning kring sexualiserat våld eller en vädjan till förövare att sluta upp med sina sexistiska beteenden. Istället bör de förstås utifrån vårt behov av att prata med varandra om att bli utsatt för sexualiserat våld samt som ett sätt att synliggöra strukturen bakom det sexualiserade våldet – könsmaktsordningen.

 

Hashtagen ska inte förstås som en vädjan riktad mot män som grupp. För vi vet att vår rätt till våra egna kroppar aldrig kan läggas i handen på den grupp som står för det sexualiserade våldet. Vi vet att det inte går att tillintetgöra det sexualiserade våldet genom att be våra förövare att sluta. Vi vet att det sexualiserade våldet är en produkt av den struktur som gör män som grupp överordnade kvinnor som grupp.

 

Könsmaktsordningen bygger på att kvinnor underordnas män på samhällets alla nivåer. Strukturen genomsyrar våra förskolor, våra skolor, vår fritid och våra egna hem. I denna struktur överordnas männen – och just därför kan vi inte förlita oss på att den grupp som tjänar på dess existens ska krossa denna maktordning.

 

Istället för att förlita oss på att förövarna, politikerna eller makthavarna ska ta ansvar för det sexualiserade våldet och könsmaktsordningens efterverkningar, tar vi saken i egna händer. Vi anordnar demonstrationer mot våldet, vi startar jämställdhetsgrupper på våra skolor, vi står upp mot sexism inom våra fackförbund och vi anordnar feministiskt självförsvar på våran ort.  Vi organiserar oss mot könsmaktsordningen som helhet. Det är när vi skapar utrymmen för oss att dela med oss av våra erfarenheter och upplevelser av att leva under den ordning som tynger oss, som vi tillsammans skapar en rörelse för förändring.

 

Som så många andra har även jag utsatts för detta våld. Ingen kan fly från könsmaktsordningen, därför måste den krossas. Det är genom att vi ser våra erfarenheter som kollektiva som vi förstår vad vi måste göra och det är när vi säger #metoo som vi tillsammans lägger skulden där den hör hemma – på de som står för det sexualiserade våldet. Nu är det dags att den virala demonstrationen även tränger sig in i varje fikarum, skola och hem.

Vilma Boldning
Vice ordförande för Ung Vänster
Instruktör i feministiskt självsförsvar

Alla tjejer ska ha rätt till en trygg sommar

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 160612: 

Nu är sommaren här igen. En tid full av blommor och bad, sol och vatten, häng på stranden och i parken. En tid full av att låtsasprata i telefon, nycklar mellan knogarna och omvägar hem. En tid full av vila men också vardagsrädsla.Vi tjejer och kvinnor har vant oss vid att bygga strategier mot de hot vi ständigt påminns om. ”Gå inte genom parken!”, ”Tänk på vad du har på dig!”, ”Ring så jag vet att du kom hem säkert.”. Påminnelser om att vi måste vakta oss så att ingen annan tar makten över våra kroppar.

Vardagsrädsla är inte att ständigt vara livrädd utan att ständigt anpassa sig efter situationer vi får höra kommer drabba oss. Vi tjejer och kvinnor lever i en vardag av sexualiserat våld, allt ifrån en obehaglig blick på bussen till en våldtäkt på en fest. Nu på sommaren byggs en bild av att överfallsvåldtäkter dominerar i statistiken. Bakom den bilden döljer sig en annan sanning där det främsta våldet sker i inomhus och av någon man känner. Idén om att det är främmande och avvikande män, som gömmer sig i buskar, som är det främsta hotet är felaktig och riktar fokus bort från att våldet är strukturellt och handlar om kön..

Inget av detta är skrivet i sten eller en naturlag utan tillsammans kan vi åstadkomma en förändring. Ung Vänster ser systerskap som det starkast vapnet mot könsmaktsordningen och vardagsrädslan. Genom vårt feministiska självförsvar påminns vi om att vi är värda att försvara, genom vår nattvandring Systrar på stan visar vi tjejer varandra att vi inte är ensamma. Nu är sommaren här igen. En tid då vi delar erfarenheter, stöttar varandra och lägger ansvaret där det hör hemma. För makten över våra kroppar och makten över våra liv.

Ung Vänster ordnar feministiskt självförsvar över hela landet. Mer info hittar du här
Om du är intresserad av att delta i eller ordna ett pass så kontakta oss på 08-654 31 00 eller info@ungvanster.se 

Slut på skattefusket!

Nyligen avslöjade SVT Nyheter att flera av Sveriges största företag inte betalar någon bolagsskatt i Sverige. Företag som Volvo och Securitas, som redovisar enorma vinster för sina aktieägare, betalar inte en krona till den svenska välfärden. Skatteverkets beräkningar visar att 30-50 miljarder kronor årligen stjäls från det gemensamma genom skatteplanering och fusk.

Det har blivit känt att ett stort antal svenska storföretag aktivt undflyr skatt, till exempel genom att använda sig av skatteparadis. I den så kallade Panamaskandalen avslöjades att en stor del av Sveriges ekonomiska elit med storbankernas hjälp gjort precis samma sak. Pengar som borde ha gått till bostadsbyggande, skola eller sjukvård hamnar istället i fickorna på de allra rikaste. Sjuksköterskor går på knäna, lärare får allt fler elever och bostadsbristen förvärras – vad händer med oss som inte har ett bankkonto på Caymanöarna?

Det är vi som arbetar som får samhället att fungera och det är vi som får ta konsekvenserna av storföretagens skattefusk. När vi inte får rätt vård i tid, inte får det stöd vi behöver i undervisningen och inte kan flytta hemifrån blir det uppenbart att varje krona gör skillnad. I samma takt som storföretagens vinster växer krymper vår välfärd, en välfärd som redan tvingats utstå mängder av nedskärningar. Samhället ska byggas efter våra behov – inte för att maximera skattesmitarnas vinster!

Om regeringen menar allvar med att sätta dit skattesmitarna finns det mycket de kan göra redan idag. Ung Vänster att Skatteverket prioriterar storföretagens och de rikas skattefusk. Att den ekonomiska eliten bara betalar skatt när de känner för det är oacceptabelt. Vi har inte råd att vänta, det är dags att få slut på skattefusket!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 160612 

Ett riktigt skatteparadis

13096117_10153643630403391_8027030884037327902_nDet är inte svårt att hitta brister i dagens samhället, de allra flesta kan se tydliga samhällsproblem runt omkring sig. Det kan vara en bostadsbrist som tvingar hälften av alla unga mellan 20-27 år att fortfarande bo hemma, tåg som inte går i tid, långa köer inom vården eller för få förskoleplatser. Listan på problem kan göras lång. Men de som har råd att betala för sig tycks hellre ta permanent utlandssemester med pengarna till s.k. skatteparadis.

Men det behöver inte vara så. Låt mig presentera Ung Vänsters skatteparadis! Det vi vill göra är inte bara att höja skatten, utan att höja den rejält. Genom en chockhöjning går det att bygga upp ett fungerande samhälle med allt vad det innebär. Enligt experterna behövs det en höjning av skatten bara för att ens kunna hålla kvar välfärden vid den nivå som den är i idag, annars kommer den att förfalla allt mer. Men vi nöjer oss heller inte med att stanna där, vi vet att det går att göra ännu mer och att pengarna faktiskt finns. Sverige är idag rikare än någonsin men det har inte fördelats rättvist. Att rika människor ska bli ännu rikare på andras bekostnad är inte okej. Det är dags för en förändring, det är dags för fördelning.

I vårt skatteparadis läggs pengarna på att bygga ett modernt miljonprogram för att ge ungdomar möjligheten att flytta hemifrån till en billig hyresrätt. Och i vården skulle kvinnor inte behöva slita ut sina kroppar utan istället få fler kollegor och en högre lön. Barnfattigdom skulle utrotas genom bland annat föräldrarnas rätt till heltidsarbete. Det skulle också läggas resurser på att upprusta järnvägen och se till att det finns ett miljövänligt resealternativ att lita på. Men det är klart, det krävs ju att vi har någon som kan göra allt det här också… Just ja! Med en arbetslöshet på 7,2% finns det hundratusentals människor som inte vill annat än att jobba.

Det är inte rocket science att slå ihop 1+1 och förstå att det här är skulle vara bra för de allra flesta. Det som krävs är en vilja att minska klyftorna och öka jämlikheten i samhället istället för att låta storleken på ens plånbok bestämma. Eftersom att forskning visar att alla skulle må bättre i ett mer jämlikt samhälle så vore det ju orimligt att göra på något annat sätt. Höj skatterna för ett riktigt skatteparadis!

 

// Maja Johnsson, Ung Vänsters förbundsstyrelse

Medlemmar från Ung Vänster reser till Ende Geländes klimataktion


imageendegelände

Idag är medlemmar från Ung Vänsters sydligaste distrikt Ung Vänster Skåne på väg ner till Proschim i Tyskland nära den polska gränsen för att delta i klimataktioner tillsammans med nätverket Ende Gelände. I området kring Proschim äger Vattenfall kolgruvor. Dagbrotten tros kunna ge uppemot 700 ton brunkol fram till 2050, men också resultera i förstörandet av 8 lokala byar varifrån 3000 personer kommer få flytta. Det är bland annat denna brunkolsverksamhet som Vattenfall ska sälja till det tjeckiska investmentbolaget EPH istället för att lägga ner verksamheten och låta kolet stanna i marken.

Emily Bronstorp och Peter Hang är två av de som reser ner.

– Protesterna handlar dels om att lägga ett tryck på samtliga företag och stater som bedriver miljöfarlig verksamhet att sluta med det, säger Emily Bronstorp från Malmöklubben. Men vill även att den svenska regeringen ska besluta om att Vattenfall inte ska få sälja sin verksamhet. De som är intresserade av att köpa upp vattenfalls tillgångar är det tjeckiska företaget EPH som ägs av miljardärer knutna till brevlådeföretag i skatteparadis och de är inte direkt kända för att ta något miljöansvar. Köpet gör troligen att EPH öppnar ytterligare fem kolbrott som Vattenfall har rätt till.

– Från Ung Vänster Skåne är vi fem stycken som åker, tillägger Peter Hang som är aktiv i Ung Vänster Lund. Från alla organisationer i Sverige är vi över hundra personer och sammanlagt så kommer vi nog att bli över tusen aktivister.

– Regeringen måste ta klimatansvar och avveckla Vattenfalls koltillgångar och bygga ut förnybara energikällor, fortsätter Peter Hand. Det är också vad Tyskland vill. Att lämna kolet kvar i marken är Sveriges största möjlighet att bidra till kampen mot klimatförändringar. Efter miljöns och klimatets åtta förlorade år, när Sverige hade en högerregering, vägrar vi acceptera fyra nya sådana år under en så kallad rödgrön regering.

För mer information

Jesper Hillbom, informationssekreterare

072-587 86 85

jesper.hillbom@ungvanster.se

Rode Grönkvist, förbundsstyrelseledamot och på plats i Proschim i Tyskland

070-782 81 66

rodejg@gmail.com

 

Läs Hanna Cederins 1 maj-tal

Hanna Cederin, Norrköping och Linköping 2016

Första maj är en dag för att påminna varandra om varandra, och dom andra om oss andra. Om vår verklighet, som vi delar. Vi samlas, i en gemenskap, över hela världen. I varandras blickar finns vi och blir mer än vad vi är var och en för sig.

Vi vill påminna varandra om varandra. Om vilka vi är. Vi är långa, korta, krokiga, knotiga. Vi jobbar i butiken, stretar på universiteten, sopar gator, lyfter kroppar, vänder papper, vänder hamburgare. Skriver på, skriver ut, skriver in. Vi tror på Gud, eller vi tror inte alls. Eller så tror vi på Beyoncé. Ni som går på högstadiet, ni som är pensionärer. Vi som bor i förorten, ni som bor i stan eller på landet. Vi har vuxit upp här, precis runt hörnet, i Aleppo, Alingsås, Mogadishu, Motala, Santiago, Teheran, Pristina. Eller Östersund. I radhus, på flyktingförläggning, i villa eller hyresrätt. Såna är vi.

Vi vill påminna varandra om varandra. Om vilka vi är. Om hur vi ser ut, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Om hur vi går och står, om hur det känns att gå och stå tillsammans. Hur det är att vara en liten del av nånting bra. Hur det är att vara på väg tillsammans.

Vi samlas för dom försöker få oss att blunda för varandra. Högern vill alltid avleda oss från hur samhället hänger ihop. Enligt dom kan man inte tala om klass längre. Det är förlegat. Maktstrukturer är hjärnspöken, det finns bara individer. Och ungdomarna är lata och det är grekerna också för den delen. Det viktiga är budgetar i balans och god moral. Under tiden står vårt val mellan pest eller kolera. Enligt dom med makt kommer vänsterns budskap om att vi kan förändra alltid beskrivas som drömlikt och utopiskt. Oavsett vad som sägs där uppifrån, vad som står på förljugna löpsedlar eller i korrupta regelsystem, så finns vi och vår verklighet. När dom mäktiga försöker blunda och stänga ute finns vi där och öppnar deras ögon.

Det säger vi till varandra idag, vi ropar ut det, vi går tillsammans över gator, torg och parker på alla kontinenter. Vi är på väg in i framtiden. Vårt budskap till varandra och till högern är: här är vi, tillsammans. Vi drömmer inte, vi lever drömmen.

Vi är inte offer. Det är inte därför vi kämpar. Det är ju vi som bär samhället, med våra händer, ryggar och axlar. Det är inte lidandet, utan det är vår längtan till frihet och hur vi omsätter den i handling. Och för att vi ser styrkan i varandra. Därför kämpar vi.

För att det är orättvist att vi bär upp vården men ändå jobbar på dåliga villkor. För att vi skapar värde åt företagen men ändå är det ägarna som kammar hem profiten. För att vi jobbar och betalar skatt så att välfärden ska fungera, men ändå plockas vinster ut av riskkapitalbolag.

För att utan oss skulle Sverige stanna. Börskonsulter och kostymmän skulle irra runt på gatorna, och ingen skulle hämta soporna. Ingen skulle bygga vägar, ingen skulle ta hand om barnen. Ingen skulle producera eller reproducera värde eller omsorg. Det skulle gå att låna pengar, visst. Dom skulle kunna roa sig med att spekulera i aktier och riskkapital. Men ingen skulle sitta i kassan och ingen skulle tända gatlyktorna. För det är det vi som gör, åt oss och åt dom trots att dom inte bidrar.
Vi täcker över och håller ihop, men vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. Och vi vet att det är människor som formar historien, att det är politisk kamp som styr utvecklingen. Vi går inte på att det finns en enda vägens politik, att något är hugget i sten. Vi bär samhället och då kan vi också förändra det.

Idag firar vi segrar och samlas till nya strider. Så ser verkligheten ut, vi vinner segrar och när vi inte gör det ger vi inte upp. Kom ihåg det. I den verklighet vi delar finns både sorg och lidande, och längtan och värme. Det är vad som för oss framåt. Freden lever, solidariteten lever och människovärdet ges mening tillsammans.

I vår verklighet, den som vi delar, finns värkande ryggar, maktfullkomliga makthavare, orättvisa, tystnader och andrum som vi inte bett om. Men i samma verklighet finns gemenskapen, tryggheten, friheten. Inte helt säkert konkret, men tanken, drömmen. Och alltid rörelsen. Kom ihåg det.

Kom ihåg att sextimmarsdag införs på arbetsplatser runt om i landet. Tänk på Besma som jobbar på Svartedalens äldreboende, som har fått mer tid att gå på gymmet och tycker mer om sitt jobb.

Kom ihåg den våg av solidaritetsarbete med nyanlända som fortfarande gör avtryck i Sverige och i människorna. Tänk på alla språkcaféer och manifestationer i vardagen. Tänk på 18-årige Abbas från Afghanistan som spelar i IFK Arvidsjaur och nu börjat som tränare för 15-åringar.

Kom ihåg att Sverige har aldrig fått en strippklubbsindustri. Dragan Bratic åker runt Sverige och öppnar klubb efter klubb, men nästan alla får stänga. Hans motståndare är tjejjouren i Sundsvall, aktionsgruppen ”Otygspatrullen” i Karlshamn och det autonoma bokcafét i Jönköping.

Och kom ihåg att varje gång vi sagt att vi vill ha en bättre framtid så har högern sagt att vi drömmer. Dom sa det om rösträtten, om första semesterveckan och femte semesterveckan. Om könsneutral tronföljd, adoption för homosexuella, preventivmedel, hemspråksundervisning. Dom sa det om förskolan och om allmännyttan. Dom har haft fel och vi har vunnit, och nu ska vi ta fler steg. Inget framsteg, ingen rättighet har vi fått gratis, utan kamp. Och ingen gång har fascismen segrat. Ingen gång har dom besegrat oss. Vi firar våra segrar och samlas till nya strider.

Vi har länge fått höra att vårt val står mellan pest eller kolera. Mellan bostadsbrist eller höjda hyror. Mellan farliga båtfärder över Medelhavet eller flyktingläger under brinnande krig. Mellan ingen välfärd alls eller en välfärd som styrs av vinstintressen. Mellan arbetslöshet eller en osäker arbetsmarknad. Det är fel.

Dom säger att vi måste välja, bo kvar hemma, på kompisens soffa. Rivningskontrakt, andrahandskontrakt, inneboende. Aldrig trygg aldrig långsiktig. Eller så väljer vi höjda hyror. Och när vi säger att vi inte har råd då säger dom att dom ska höja bostadsbidragen. Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen. Det är fel.

Dom säger att vi måste välja, så kallad hjälp på plats eller en resa på liv och död över farligt land och hav. Trängas i flyktingläger eller tillfälligt uppehållstillstånd. Ditt öde i chefens händer eller stanna i kriget. Det är fel.

Dom säger att valet står mellan dig och mig. Ditt jobb eller mitt jobb, mitt uppehållstillstånd eller din välfärd. Dom ställer oss mot varandra, delar och splittrar. Påstår att vi måste konkurrera. Det är fel.

Pest eller kolera har aldrig varit framtiden. Tvärtom. Det går att välja något annat. Politik är att välja, makt är att leda. Inte att kapitulera och skölja bort skulden med krokodiltårar.

Vi accepterar inte pest, vi accepterar inte kolera. Vi vet att Sverige är rikare än någonsin och skulle kunna vara bättre än någonsin. Resurserna finns men problemet är fördelningen. För det finns ett gäng som tydligen aldrig måste välja bort tryggheten, vars livsvillkor aldrig står på spel när ekonomin krisar och som inte ens behöver bidra med skatt till det gemensamma. Miljonärer och miljardärer som till och med får bidrag i form av RUT och ROT, ränteavdrag och slipper arvs-, fastighets- och förmögenhetsskatt. Vi väljer framtiden och vi väljer varandra. När dom försöker gömma undan rikedomarna och öka klyftorna så vänder vi blicken uppåt. Sveriges största samhällsproblem är ojämlikheten och dom som står i vägen är den ekonomiska eliten.

Vi måste hålla ihop trots att dom vill ställa oss mot varandra. Det andrum som makteliten vill ha det finns mellan oss, i distansen, i klyftorna. Det är när vi ser varandra som hot, som volymer eller som skadedjur som samhället slits isär. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Där hämtar reaktionära krafter näring. Det återkommer i all högerpolitik, ta Alliansens arbetslinje som slog in kilar mellan mellan dom som jobbar och inte jobbar, dom sjuka, dom utanför.

Vi måste se det klart: rasismen börjar inte och slutar inte med Sverigedemokraterna. Högern och rasisterna vill med sitt falska ”vi och dom” exotifiera och nedvärdera så att dom som tillhör andra grupper ska tro att dom kanske kommer undan otryggheten. Om du jobbar hårt klarar du dig, om du är svenne kommer du undan, om du har rätt moral och värderingar kan du vara trygg. Det är inte systemet, det är du. Skyll dig själv om du råkar illa ut.

I slutändan drabbas vi allihop. När förorterna blir otryggare, när dom mänskliga rättigheterna urholkas och när lönerna pressas nedåt.

Just därför, vänner, systrar, grannar, bröder. Just därför är solidariteten så viktig. För att dom vill splittra oss, och det vill dom för att det är det enda som kan stoppa oss.

Den praktiska konsekvensen av att se sig själv i andra är solidaritet. Och så vill vi bygga samhället, därför att vi är beroende av varandra, vi människor. Den som säger något annat, det där om att vi är ensamma öar, att var och en för sig, den förnekar verkligheten. Förnekar sin egen mänsklighet, sin sårbarhet.

Det handlar om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Som tvingas fly från krig, från naturkatastrofer, som blir sjuk eller arbetslös. Det kan bli min lön, min lägenhet, min syster eller min mamma.

Men om vi går sida vid sida, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans.

Vi ska möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Oavsett vilka av oss det gäller ska vi stå upp för varandra. Det betyder kamp för asylrätten, för ett värdigt flyktingmottagande, för tryggheten i våra förorter, för lika löner och villkor. Vi säger det högt, men det är också en handling: solidaritet.

Vi bär samhället och vi kan förändra det. När dom försöker få oss att sparka neråt, sparka på varandra. Då vänder vi blicken uppåt. Ja, det finns en grupp som står i vägen för ett bättre samhälle, för vår rätt till makt över våra liv, vår frihet.
För kompis det går bra nu, Sverige är rikare än nånsin. Antalet svenska dollarmiljonärer uppgick till 93 000 förra året, och de ökade mest i antal i hela världen. Tillväxten ökar, det sägs att vi är på väg in i en högkonjunktur. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer och är dubbelt så höga som för tio år sedan. Samtidigt lever var fjärde unge i Alby där jag bor i fattigdom, samtidigt går hundratusen kvinnor ner i arbetstid för att ta hand om mormor och morfar när äldreomsorgen brister.

Hur kan samhällsproblemen vara så påtagliga när Sverige är rikare än någonsin? Svaren finns i klassamhället. Klyftorna är rekordstora och det är med hjälp av politiska beslut som dom ökat. Att resurserna finns är helt enkelt inte tillräckligt för en regering som inte är beredd att omfördela dom.

Omfördelning är en enkel ekvation om att ge och ta. Om hur vi använder dom värden som produceras i samhället. Vi kan välja att fortsätta låta resurserna vi skapat smusslas undan av skattesmitare, samlas i flådiga fastigheter i Stockholms innerstad och gå till riskkapitalister i välfärdsbranschen. Eller vi kan välja att bygga Sverige mer hållbart, jämlikt och tryggt för alla.

Det är chockerande, jag vet. Till skillnad från vad borgerliga ledarskribenter och så kallade expertkommentatorer påstår så finns inget direkt samband mellan politiska beslut och den ekonomiska elitens intressen, nej vi kan faktiskt göra tvärtom. Borgarna flippar visserligen ur, men det är fullt möjligt att genomföra politik som inte går hem hos Svenskt Näringsliv.

Vänta bara, inom en kort tid kan vi vara där. Vi höjde skatten och ni kan aldrig tro vad som hände sen. Förskolelärarna fick fler kollegor och undersköterskorna gick upp i heltid. Vårdköerna kortades, barnmorskorna blev fler och högstadieklasserna mindre. Vi fick fler fritidsgårdar, längre öppettider på ungdomsmottagningen och tåg som gick i tid. Överklassen fick betala fullpris för hemhjälpen, miljonärsarvingen blev av med några slantar och vi byggde ett modernt miljonprogram. Vi kan skapa ett skatteparadis i ordets rätta bemärkelse. Det är tid för en skattechock.

Att vi kan förändra det vet vi för det gör vi varje dag. Vi är aktivister därför att vår kamp måste börja i verkligheten. Det är i vardagen, alldeles nära, som det motsägelsefulla omänskliga blir som allra tydligast. Där är det enklast att bekämpa högerns lögner. När vi är nära upptäcker vi att dom som nyss kommit till Sverige är precis som dom som alltid bott här, vi ser att förortsbor och glesbygdsbor hör ihop, vi förstår att dom som jobbar har allt att vinna på att snacka ihop sig. Vi ser oss själva i andra, och andra i oss. I vardagen ser vi att det inte måste finnas klyftor och orättvisor. Där lever tanken om frihet, konkret och i vår längtan.

Vänsterns uppgift är att omvandla sökandet efter frihet till en gemensam rörelse. Friheten är inte abstrakt eller teoretisk, den är inte tryckta ord på ett papper. Den finns i varje land, hos varje folk. I varje familj. I Aleppo i Syrien, i Cizre i Turkiet. På landsbygden i Rumänien. På asylboenden, i båtarna på Medelhavet. Friheten är konkret och ingen idealistisk fantasi.

Därför ger vi inte upp när vi möts av motgångar. Därför kan inga murar, hav eller gränskontroller hindra oss från att fly. Därför reser vi till andra länder och tigger för att försörja våra barn. Därför bor vi kvar i förorter och på landsbygden. Därför trotsar vi hoten, terrorn och fortsätter röra oss på gator och torg.

Det Sverige vi lever i, vill leva i och som vi vet kan bli ett samhälle för alla oss. Vi vet det därför att vi hela tiden bygger. Vi kämpar, sliter. Ibland tvingas vi fly, ibland behöver vi vila, sörja. Men vi får inte glömma hur ofta vi lyckas. Det är i tilliten till varandra, i solidariteten, i gemenskapen som vi hittar kraft. Där finns rörelsen.

Vi vill påminna varandra om varandra. Om vilka vi är. Om hur vi ser ut, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Om hur vi går och står, hur det känns att gå och stå tillsammans. Hur det är att vara en liten del av nånting bra. Hur det är att vara på väg tillsammans.

Truls Persson talar på manifestationen för de spanienfrivilliga vid La Mano i Stockholm

694px-Flag_of_the_International_Brigades.svg

Truls Persson, 1 maj 2016, La Mano i Stockholm

Kamrater, internationalister, antifascister

Idag för 80 år sedan firade Olle Meurling Första maj för sista gången. Den nittonde december 1936 stupade han då han som frivillig i Thälmannbataljonen försvarade Madrid mot Francos fascistiska styrkor. I det sista brevet till Sverige skickade han en uppmaning som kommit att följas av generationer svenska ungdomar: ”Håll den röda lågan brinnande!”.

Idag när vi i den svenska arbetarrörelsen samlas för att med raka ryggar fira våra segrar inleder vi med att i vördnad böja våra huvuden. Vi visar vår respekt och tacksamhet mot de närmare 600 svenskar som under kriget kom att riskera och ibland förlora sina liv till försvar för demokratin.

Dessa människor, vanliga unga män och kvinnor, reste till Spanien med övertygelsen om att det finns det som är större än oss själva och att vår frihet är nödvändig att försvara. Då fanns det folk som föraktade deras beslut, kriminaliserade dem och bespottade dem. Idag finns det de som betraktar vår samling som högtravande eller patetisk idoldyrkan. I tider när demokratin i Sverige och Europa återigen är under hot är att samlas för att påminna varandra om värdet av frihet varken högtravande eller patetiskt, det är en skyldighet för alla som gör anspråk på att vara demokrater.

Kamrater, antifascister. Låt oss idag inte vältra oss i hur fascismen växer sig starkare. Vi vet alltför väl att de reaktionära krafternas stormtrupper försöker attackera arbetarrörelsens fästningar. Deras inbrytningar i arbetarklassen är allvarliga. Vi samlas här för att liksom våra föregångare med en röst meddela att vi aldrig, under några omständigheter tolererar några eftergifter mot fascismen och reaktionen. Fascismen är ett gift som vi aldrig tänker godta, så idag samlas vi för att låta vårt budskap ljuda genom historien, No Pasaran!

Kamrater, internationalister. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker, vår solidaritet kan inte kriminaliseras. De kan håna, de kan ljuga om oss och säga att vår kamp är meningslös. Låt oss minnas att vi idag har bättre förutsättningar än de som riskerade livet för Spaniens demokrati. Vi vet att fascismen kan besegras. Vi har sett det göras och vi tänker göra det igen. Det finns ingen vunnen seger som inte kommer behöva försvaras, men lika lite finns det något som är för alltid förlorat. Segern är vår att vinna.

Kamrater, vi samlas idag inte bara för att minnas, vi samlas för att fira det som komma skall. Idag ger vi samma löfte som de som gått före oss: ”Det finns något som är större än jag och kampen för fred, för frihet och demokrati är upp till mig att ta”. Det är detta löfte som sluter ”våra hjärtans international”. Från Ung Vänster är vårt budskap lika tydligt som för 80 år sedan, vi håller den röda lågan brinnande!

Leve de internationella brigaderna!
Leve den internationella solidariteten!
Leve 1 maj!

Tack!

Allt ljus på den ekonomiska eliten – vårt största samhällsproblem

Det som avslöjats om skattefusk i Panamadokumenten är stöld. Bankerna och deras fifflande elitkunder är parasiter. Medan vi andra går till jobbet och betalar skatt till det gemensamma gömmer de sina pengar och lägger dem på hög i skatteparadis. Nu måste den politiska debatten handla om det och om att komma åt de som står i vägen för ett bättre Sverige.

FAKTA: Miljoner dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca visar på en omfattande förskingring av skattepengar över hela världen. Mossack Foneska har i samarbete med stora banker gömt undan pengar i företag i skatteparadis. I Sverige är det främst Nordea som enligt dokumenten erbjudit extremt rika kunder dessa tjänster.

Omkring 46 miljoner har tidigare beräknats försvinna från Sverige till skatteparadis varje år och Skatteverket beräknar att det varje år saknas 166 miljarder kronor i skatteintäkter vilket motsvarar 5% av landets samlade BNP.

Inte ett ord till från politiker om att vi inte har råd med självklara rättigheter som omsorg, bostäder eller löner att leva på. De pengar som stulits kan vi ta tillbaka och bygga ett samhälle för oss istället för de allra rikaste. Första steget är att börja sparka uppåt när högern och rasisterna vill ställa oss mot varandra. Vi måste sätta allt ljus på den ekonomiska eliten – det största samhällsproblemet.

Hanna Cederin

Kontakt:

08-654 31 00
072-587 86 85

Rikstingsuttalande: Ja till fred, nej till NATO!

Kriget i Syrien har skördat hundratusentals människoliv. Samtidigt pågår flera brutala krig och konflikter runt om i världen och inte sedan kalla krigets slut har så många dött i väpnade konflikter. Miljontals människor är idag på flykt från hus och hem. Det globala världsläget präglas av osäkerhet och instabilitet. I stor utsträckning handlar det om konflikter som har sin grund i ökande klyftor, utarmning av naturresurser och maktspel mellan stormakter.

Regeringen och högern försöker spela på människors oro för läget i världen för att trissa upp debatten. Genom att skapa osäkerhet och använda sig av krigspropaganda vill man öppna dörrar för ökat militärt våld och ett svenskt Natomedlemskap.

Sverige har traditionellt bedrivit en framgångsrik säkerhetspolitik som byggt på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och internationell solidaritet. Men i takt med ett förändrat omvärldsläge har den hållningen utmanats. Genom vårt EU-medlemskap och den så kallade solidaritetsklausulen har den militära alliansfriheten urholkas. Samarbetet med Nato och vårt aktiva deltagande i både Natoövningar och insatser gör att vi dessutom är med och bidrar till militarisering och upprustning i vår omvärld. Ett godkännande av det så kallade värdlandsavtalet vore ytterligare ett steg i samma riktning. Världlandsavtalet innebär även att kärnvapen kan planeras på svensk mark

Fredsfrämjande verksamhet med syfte att skapa stabilitet och skydda civilbefolkningen är ibland nödvändigt, inte minst för att upprätthålla folkrätt och mänskliga rättigheter. Men att ingå i en kärnvapenallians tillsammans med några av världens mest aggressiva stater är inte ett sätt att bygga varken fred eller säkerhet, tvärt om.

Världen idag lider knappast brist på militära medel, samtidigt som det saknas verktyg för humanitära insatser och fredliga lösningar. Sverige ska ha en självständig röst för fred och solidaritet. Det är genom humanitärt stöd och utvecklingsarbete tillsammans med andra som vi kan bygga en fredlig värld. Genom att stå alliansfria kan vi låta bli att välja sida mellan aggressiva stormakter och kärnvapenallianser. Det är bara så vi kan formulera en självständig utrikespolitik och ta ställning mot överenskommelser med Turkiet eller Saudiarabien.

I en tid som präglas av internationella konflikter krävs att vi är många som tar ställning för fred och frihet. Ung Vänster är en självklar del av fredsrörelsen. När militära stormakter spänner musklerna och utmanar demokratin ställer vi oss på folkets sida och står upp för fred och global nedrustning. Vi sätter människovärdet främst och därför tar vi strid mot varje försök att ställa oss mot varandra.

Uttalande antaget av Ung Vänster riksting i Mariefred 2016-03-27

Låt de hungerstrejkande palestinierna stanna

Hungerstrejk, palestinier i Malmö

Under flera veckor har ett hundratal palestinier tältat utanför Migrationsverket i Malmö. Flera av dem har inlett en hungerstrejk för att få en rättvis behandling. Handläggningen av deras asylärenden har varit långsam och processen har präglats av felaktig information från handläggarna. Det har skapat en osäkerhet bland de asylsökande och flera av palestinierna riskerar att hamna Limbo – att de varken får stanna i Sverige, eller att det finns något annat land som tar emot dem.

En av dem som hungerstrejkar är Zuhair Irheem, 25 år, som också är medlem i Ung Vänster Malmö.

Zuhair Irheem, Ung Vänster Malmö

Zuhair Irheem

Varför tältar ni utanför Migrationsverket?
Vi gör det i protest för att få permanent uppehållstillstånd. Vi har bott i Sverige i många år, den som bott här längst har bott här i tio år, men vi får bara avslag på våra ansökningar. Nu tältar vi utanför Migrationsverket för att de ska ge oss besked, men de vill inte prata med oss. Vi har också börjat en hungerstrejk, ingen av oss kommer att äta innan Migrationsverket ger oss besked om vi får stanna.

Vad händer om ni inte får stanna i Sverige?
De palestinier som kommit hit från Irak ska skickas tillbaka dit. Men Irak tar inte emot palestinska flyktingar. Och vi som kommer från Gazaremsan ska skickas tillbaka dit, men gränsen mellan Gaza och Egypten är stängd, så vi kommer inte komma fram. Om vi skickas från Sverige har vi ingenstans att ta vägen.

Varför får ni inte uppehållstillstånd?
De säger att det inte finns tillräckliga skäl för oss att få stanna, att läget på Gazaremsan inte är så farligt. Men vi vet ju att det inte är sant, det är ju därför vi har flytt. Vi vill kunna stanna i Sverige och få jobb här, men det kan vi inte utan permanent uppehållstillstånd. Vi vill bara kunna leva riktiga liv. Leva som vanliga människor.

Emily Bronstorp är asylaktivist och medlem i Ung Vänster Malmö. Tillsammans med andra aktivister har hon varit på plats och hjälpt till med vad som behövs.

– Zuhair bad mig att sprida deras kamp till media och vi beslutade att anordna en sittdemonstration utanför Migrationsverket för att få fler att få upp ögonen för vad som sker. Under sittdemonstrationen kom flera svenskar och en del barnfamiljer. Nu under hungerstrejken kommer vi dit med förnödenheter så som mediciner, salt, tamponger och något gott till barnen (som inte hungerstrejkar). Det finns en samordningsgrupp med flera andra personer som också brinner för deras rättigheter som ska ta fram strategiska beslut. Stödet uppskattas enormt och palestinierna känner att fler är med dem i deras kamp, säger Emily Bronstorp.

– Bilden av att Sverige är ett välkomnande land stämmer inte. Vi skickar tillbaka människor till krig och förtryck. Zuhair och de andra palestinierna som hungerstrejkar utanför Migrationsverket visar det hur asylprocessen för många är godtycklig och rättsosäker. De omänskliga konsekvenserna måste uppmärksammas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Ung Vänster kräver att de palestinier som flytt till Sverige ska få stanna och inte skickas tillbaka till krig och förtryck.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sida 1 av 1912345...10...Sista »