LAS-förslagen ökar otryggheten

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

För drygt hundra år sedan, i slutet av 1800-talet, var samhället på många sätt helt annorlunda än det vi lever i idag. Artificiell intelligens, smarta telefoner och memes fanns inte ens som idéer och de demokratiska fri- och rättigheter vi har idag var långt ifrån verklighet. Men trots att samhället har förändrats drastiskt ser vi många likheter mellan då och nu. Otryggheten som präglade dåtidens arbetsmarknad känns igen även i dagens politiska debatt och den känns igen från våra egna arbetsplatser. Den otrygghet som då rådde börjar sakta komma tillbaka. Arbetssituationer som i praktiken är daglönearbete och där vi som arbetare tvingas stå med mössan i hand har blivit allt mer vanligt, arbetare som engagerar sig fackligt riskerar på grund av detta engagemang att få sparken och än idag värker våra ryggar av de långa och tunga arbetsdagarna. 

När regeringen, tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet, skakade hand om januariöverenskommelsen var vi många som fruktade vad överenskommelsen skulle komma att innebära för oss som jobbar och för oss unga arbetare mer specifikt. I överenskommelsen bestämdes det nämligen att man skulle göra en utredning om lagen om anställningsskydd (LAS). Under hotet om att denna utredning skulle kunna komma att bli lag genom politiska beslut började arbetsmarknadens parter att diskutera frågan. Redan från början var spelplanen riggad och diskussionen kidnappad av politiken, något som bryter mot den svenska modellens tradition. Till följd av diskussionerna slöts ett avtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK, samverkansorganisationen för tjänstemannafack inom privat sektor, som IF Metall och Kommunal senare anslöt sig till. De flesta LO-förbund är fortfarande mot avtalet. Ung Vänster menar att det avtal som nu ligger till grund för lagförändring innebär en rejäl maktförskjutning på svensk arbetsmarknad till förmån för arbetsköparna och Svenskt Näringsliv.

Den nya uppgörelsen kan och får inte viftas bort. Detta är den mest genomgripande försämringen i LAS historia och förändringarna kommer utan tvivel att urholka den redan svaga anställningstrygghet vi haft fullständigt. Det tydligaste exemplet på detta är förändringarna av turordningsreglerna, som tidigare inneburit att den som kommer sist in på en arbetsplats, är den som först behöver gå. Principen om “sist in – först ut”. De nya reglerna innebär istället att det kommer gå att förbise denna princip i en högre grad än vad man kan idag, något som skapar stor osäkerhet bland anställda. 

Ett annat exempel på hur LAS-förändringarna drabbar arbetare är den del av avtalet som innebär att arbetsköpare har möjligheten att säga upp anställda i högre utsträckning med förändringen av skrivningen från ”saklig grund” till ”sakliga skäl”, något som i praktiken riskerar att leda till att allt fler sägs upp med godtyckliga argument. Detta kunde vi se i konflikten mellan pågatågens anställda och Arriva, där det fackliga huvudskyddsombudet Ola Brunnström riskerade att bli avskedad på grund av ett sådant godtyckligt skäl. Förändringarna kommer att innebära att hon som säger ifrån när hon utsätts för sexuella trakasserier av chefen, eller den som höjer rösten för bättre arbetsmiljö kan bli sparkad, eftersom dessa så kallade sakliga skäl innebär att du kan bli uppsagd med hänvisningen till att det finns “samarbetssvårigheter”. Redan idag ser vi hur arbetsköpare försöker sparka obekväma fackligt aktiva personer med hänvisning till just “saklig grund”. Även föräldrar som vabbar och personer i behov av fler sjukdagar riskerar att bli uppsagda på grund av den högre frånvaron. Detta drabbar främst kvinnor då de är den grupp som oftast är hemma med barn och som tar ut flest sjukdagar.

Förändringarna i LAS kommer, när de träder i kraft, att innebära en enorm maktförskjutning från arbetare till arbetsköpare. Otryggheten på svensk arbetsmarknad riskerar att cementeras och vi löper risk att återupprätta en arbetsmarknad där tysta arbetsplatser är det normala och där vi som arbetar åter tvingas stå med mössan i hand. Vi i Ung Vänster vet att en sådan arbetsmarknad är arbetsköparnas våta dröm och vi vet att varje krav om förbättrade arbetsvillkor och höjda löner, av kapitalet, kommer att bemötas med näbbar och klor. När ledarskapet för politiska partier och fackförbund som säger sig företräda arbetares intressen inte gör allt i sin makt för att bekämpa arbetsköparnas attacker mot oss är det uppenbart att vi måste ta saken i egna händer.

Runt om i hela landet ser vi hur arbetare lokalt tar strid för förbättrade arbetsvillkor oavsett om det handlar om att få fler toapauser eller om det handlar om bättre skyddsutrustning. Denna typ av arbetsplatskamp, där arbetare går samman och kräver förändring, går inte obemärkt förbi – den syns och hörs och är en viktig förutsättning för att vi framöver kommer att kunna vinna fackliga segrar på våra arbetsplatser. Vi vet att varken LAS-försämringar eller inskränkningar i strejkrätten i längden kan stå emot den kraft som det innebär när vi tillsammans går ihop och ställer krav. I en tid som denna är det däremot viktigt att vi fortsätter att lova varandra att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än vi enats om. Vi måste hålla ihop, visa varandra tillit och tillsammans kämpa med alla medel vi har för en trygg och i grunden förändrad arbetsmarknad.

Det krävs mer än applåder

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

Under en lång tid har det talats om stora problem i vården. Med lågavlönad sjukvårdspersonal, överarbetade sköterskor och underfinansiering har vården fortsatt försämrats drastiskt. Under vintern har Sverige gått in i coronapandemins andra våg. Smittspridningen och behovet av intensivvård har ökat kraftigt. Denna extra belastning läggs på en sjukvård som redan innan pandemin var tungt belastad. Personalbrist och beordrad övertid har blivit vardag när allt färre vårdarbetare tvingas göra allt mer.

Vårdkrisen är ett symtom efter decennier av nyliberal politik som präglats av ständiga nedskärningar och privatiseringar. Vårdarbetare har länge sagt upp sig på grund av för hög arbetsbelastning med usla löner och villkor. Gång på gång har de vittnat om kronisk personalbrist, fysisk påfrestning och psykisk stress. Inte minst har personalen under de senaste åren allt mer tvingats underkasta sig klumpiga och rigida system enligt New Public Management-principen, där vården på grund av politikernas vilja till ”effektiviseringar” måste underkasta sig ständig mätbarhet och minutscheman. Omvårdnad går inte att mäta, och kapitalismens vilja att alla verksamheter ska fungera som företag står i skarp kontrast mot hur alla anställda vet att det egentligen fungerar.

Istället för att utveckla den offentliga sjukvården har många regioner valt att privatisera större delar av den. Vår gemensamma vård säljs ut till den som bjuder högst eller har de rätta kontakterna, med katastrofala konsekvenser för vårdarbetare. Samtidigt som de anställda inom privat vård har fått stramare scheman, färre kollegor och sämre löner plockades det år 2019 ut 553 miljoner kronor i vinst av de fem största privata vårdbolagen. De borgerliga partierna och Socialdemokraterna har turats om att såga i välfärden för att se till överklassens intresse av kortsiktig vinst.

För att stå redo inför en kris krävs det att vården har en överkapacitet. Sverige gick in i coronapandemin med det motsatta. Taktiken för att lösa krisen har varit att piska vårdarbetarna till att arbeta mer och mer. Samtidigt som de hyllas som hjältar runt om i landet betalas de tillbaka med försämrade arbetsförhållanden i en redan kass situation. Parallellt med betydelselösa applåder skuldbeläggs de för brister orsakade av politiker och vårdföretagare. Då vårdyrken är kvinnodominerade så har detta skuldbeläggande sin grund i könsmaktsordningen. Kvinnor förväntas vara omhändertagande och självuppoffrande oavsett vilka krav som ställs. Den som säger upp sig i protest mot en kaosartad situation ses som oansvarig och självisk. Samtidigt innebär ansvaret vård- och omsorgspersonal bär för sjuka och svaga att deras möjlighet till konfliktåtgärder kraftigt försvåras.

Vi befinner oss i en ohållbar situation och vårdarbetarna förtjänar bättre. Det som saknas är inte pengar, utan viljan att använda dem rätt. De dryga 553 miljoner kronor som årligen plockas ut i vinst borde istället användas till införande av kortare arbetsdagar med bibehållen lön eller anställa de 17 500 sjuksköterskor som summan motsvarar. Det är dags att sätta vårdarbetarnas villkor före riskkapitalisternas vinster och de rikas skattesänkningar.

Det går inte att betala hyran med applåder, och att bli kallad hjälte hindrar ingen från att bli utbränd. Istället för symbolhandlingar och tomma ord kräver Ung Vänster att vårdarbetarna får fler kollegor och större inflytande över sitt arbete. Det måste bli slut på nedskärningar i vården, mer personal måste anställas med trygga anställningsformer och schyssta arbetsvillkor måste garanteras. Om dagens utveckling fortsätter står vi inför en förödande massflykt från vårdyrkena.

Ava Rudberg är Ung Vänsters nya ordförande

Installationstal, Ung Vänsters 49:e kongress 2021
Ava Rudberg, förbundsordförande
Malmö, 2021-01-05

 Kära kamrater, (socialister, feminister, Ung Vänstrare…)

Det är så fruktansvärt, roligt att få stå här framför er. Tack är ett litet ord, och förtroende ett stort, när de står i relation till varandra. Men det är ett ärligt ord och det kommer tillsammans med ett löfte om att göra mitt yttersta för att förvalta det förtroende jag fått. För att citera något de senaste fyra ordförandena har sagt och som jag helt och hållet håller med om: “det finns ingen större ära för en ung socialist och feminist”. Jag vill börja med att tacka den avgående förbundsstyrelsen. Det jobb ni har gjort för det här förbundet den här kongressperioden har varit långt, och bitvis säkert tungt. Men det går inte osett förbi och jag och alla medlemmar idag vet att förbundet hade sett annorlunda ut om inte ni hade kämpat med den jävlar anamma och den kompetens som ni gjort. Den är en glädje att få ta över stafettpinnen från just er tillsammans med den förbundsstyrelse som ska väljas, och jag lovar att vi ska förvalta den lika bra som ni gjort.

Vårt förbund vilar på en stolt historia som sträcker sig långt mer bakåt än den senaste kongressperioden. I snart 120 år har det här förbundet verkat för arbetarrörelsens rättigheter, för socialism och för solidaritet. Solidariteten, det som byggt och genomsyrat arbetarrörelsen i åratal är förmågan att se sig själv i, och gentemot andra. Det är att inte bara kämpa för sina egna villkor, och sin egen förmån. Det är att ha andra i åtanke, de som har sämre förutsättningar att kämpa, eller som inte kan kämpa alls. Solidariteten är det yttersta försvaret mot en hård och kall värld, och sammanfattas kanske bäst genom att citera André Dumás “De tre musketörerna”: “En för alla, och alla för en”. Eller kanske Louis Blanc, och Marx: “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Kamrater, att vara ung idag är att tvingas kämpa. 

Vi kämpar oss igenom ett skolsystem som inte är gjort för oss – där betygshetsen är tung och kvävande och det verkar spela större roll hur du presterar än hur du mår. Där skolan blir till en marknad i högerns händer, som ska gå med vinst till vilket pris som helst, oavsett vad man offrar i processen. Oavsett om det man offrar är kvalité och elevernas psykiska välmående. 

Vi kämpar på en omöjlig arbetsmarknad, där jobben är få och med dåliga förhållanden. Vi springer direkt på chefens samtal, kutar snabbare och tar färre pauser när cheferna pratar om produktivitetseffektivisering. Inte för att vi vill – men för att det krävs av oss. Vill man komma tillbaka nästa pass får man varken bråka eller vara långsam. Arbetsrätten håller på att skäras ned i skrämmande fart, sjuksköterskor uppmanas att springa snabbare och inskränkningar i strejkrätten har blivit vardagsmat från både högern och från socialdemokraterna. 

Vi kämpar om boende på en bostadsmarknad som urholkas och bryts ned. Där vi tvingas flytta runt på olika tredjehandskontrakt med ockerhyror och oroar oss över om vi ska hitta  något nytt innan kontraktet tar slut, eller tvingas flytta hem igen. Det är en bostadsmarknad där det byggs mer bostadsrätter som ingen har råd att bo i och samtidigt står fler unga utan egen bostad än någonsin.

Vi kämpar mot en döende planet med allt vi har. Vi ger det våra skolnärvaro när vi skolstrejkar, vår midsommar när det är klimataktion, och vår energi när vi helst skulle vilja få slippa tänka på det. Vi ser hur företag, stater, och EU vägrar ansvaret för sina utsläpp och istället fortsätter sälja utsläppsrätter och låtsas att det är klimatkamp. Vi ser högern gå efter deras nycker och prata om “individansvar”, kompostering och vikten av att duscha kortare. Det är inte vi som duschat hit klimatproblemen, och det är inte genom klimatsmarta tvättmaskiner de kommer tvättas bort.

Vi kämpar oss igenom ett samhälle som till sin själva utformning är rasistiskt, som strukturellt förtrycker och mördar. Som värderar icke-rasifierade kroppar, västerländskt låtande namn, över alla andra. I våras blossade Black lives matter-upproret i USA, och runt om i världen stormade solidaritetsdemonstrationerna. Antirasister världen över blev direkt stämplade som bråkiga, som upprorsmakare. Men om det är att vara en bråkstake att inte hålla käft när rasismen skördar liv och det sopas under mattan – då finns det ingenting jag hellre vill att vi är.

Med de enklaste orden kämpar vi oss igenom ett klassamhälle, i dess mest konkreta former. Klassamhället är inte diffust, eller svårt att ta på. Det är konkret, det gör ont, det känns ända in på kroppen. Det är ett samhälle som är utformat för de rika, där de går med vinst och vi vänder på varenda slant för att få lönen att räcka månaden ut. Där vi arbetar ihjäl oss och de drar vinsten av vårt arbete. Det är kampen om mervärde absolut, och framförallt är det kampen om våra liv. Det här samhället är inte utformat för oss, och det är minst sagt förjävligt.

Men det är inte ett samhälle som behöver se ut så. Vi har makten att förändra och det kommer vi att göra. Varken kapitalismen eller klassamhället är odödligt, könsmaktsordningen och rasismen är inte naturlagar, och det får vi inte heller tro. Framtiden tillhör trots allt oss.

VI ska bygga studentlägenheter och hyresrätter i slottet, golfbanorna ska bli parker och idrottsanläggningar och de privata klubbarna ska bli till fritidsgårdar. När våra medmänniskor hotas att utvisas ska vi ta striden för asylrätten, om besluten faller ska vi blockera utvisningar, och vi ska aldrig låta en rasistisk samhällsdebatt sätta agendan.

Vi ska fortsätta blockera klimatfarlig infrastruktur och genom civil olydnad sätta radikal socialistisk klimataktivism på agendan. Folk mot fossilgas var bara startskottet, den svenska klimatrörelsen är inte på något sätt färdig och svenska klimataktioner är ett faktum fossilkapitalet ska komma att räkna med.

Vi ska ta makten över arbetsplatserna, och när det är vi som bestämmer ska inga sjuksköterskor och städerskor slita ut sina ryggar. Vi ska organisera våra arbetskamrater i med och motvind, vi ska stötta varenda strejk, och vi ska stå upp för varenda skyddsombud de försöker sparka. Va inte rädda för cheferna, de ska va rädda för oss ;-).

För kom ihåg hur saker förändras, kamrater. 

Vi har aldrig fått något av snällhet – vi fick inte åtta timmars arbetsdag, vi fick inte rösträtt och vi fick inte ett avskaffande av tvångssteriliseringarna av transpersoner. Ingen gav oss fackliga rättigheter, eller en bättre abortlag. Vi tog, vi krävde, och vi kämpade. Vi vägrade hålla käften när de ville att vi skulle vara tysta, fortsatte blockera, demonstrera och bråka varje gång de ville plocka bort våra rättigheter, och i slutändan kan vi se att det lönade sig. Vi förändrade, tillsammans, och det är den historien vi står på – den insikten vi bär med oss framåt. Luften i lungorna som ropar slagorden är vår gemensamma, ilskan som organiserar demonstrationer och nätverk bär vi tillsammans. Vår storlek är vår styrka, och det kommer vi att använda. Framtiden tillhör oss, och kom alltid ihåg att vi vägen dit är tillsammans, genom enad kamp. 

Det här året har varit konstigt, och osäkert

och pandemins restriktioner har såklart även påverkat oss. Kongressen har sett annorlunda ut i år, än den har gjort något tidigare år. Det är svårare att diskutera online, jobbigare att inte kunna se varandra i ögonen, diskutera motioner med folk från andra distrikt på lunchen, och rösta med acklamation. Men vi har gjort det så bra vi kunnat och det har varit ett nöje att få dískutera, argumentera, och tycka olika tillsammans med er – även digitalt. Vi är inte i samma rum som varandra, men vi finns i allra högsta grad med varandra i känslan.

Men vi är inte klara nu. Kongressen är ett startskott för kongressperioden, verksamhetsplanen är den guide som sätter ramarna för vad vi tillsammans ska göra de kommande åren. Förra året släpptes Ung Vänsters handbok i lokal organisering. I den kan man läsa om exakt det som vi vet, och har vetat i många år – att det är solidaritet, och gemensam kamp som gör skillnad. Det är genom organisering, på arbetsplatser, på skolor, i bostadsområden, som vi vinner fighter som gör skillnad för våra liv. Det är vad vi gjort alla år hittills, och det är vad vi kommer att fortsätta göra. Pandemin har gett oss nya insikter i hur man kan organisera när vi har svårt att samlas, och även om vi hoppas på att snart kunna träffas kommer mycket av kongressperiodens inledande arbete att handla om just detta – att vara ett förbund, ett distrikt, och en klubb när vi inte kan stå bredvid varandra. 

Den kommande kongressperioden står vi också inför en valrörelse. En valrörelse då debatterna på skolor kommer bli allt fler, då andra ungdomsförbund kommer återuppstå efter att ha tagit sabbatsår. Det kommer att skrivas debattartiklar, deltas i debatter, och mötas i valstugor och på bokbord. Men vi är inga minipolitiker, och vårt syfte är inte att jaga röster. Vi kommer fortsätta prata om det som påverkar unga i deras vardag, vi kommer att fortsätta demonstrera och vi kommer alltid överrösta rasisterna när de försöker måla sig som rumsrena. 

Men framförallt ska vi, oavsett valrörelse eller inte, göra allt det vi gör bäst –  det som är vardagen i förbundet. Vi ska fortsätta aktivista, affischera, och bannerdropa landet över. Det ska hållas öppna möten och föredrag, och diskuteras och debattera på såväl  klubb, som distrikts- och förbundsnivå. Och vi ska aldrig underskatta betydelsen av de sakerna.

Kamrater, jag gick med i det här förbundet 2015. Då var jag femton år gammal, och hade precis börjat gymnasiet. Jag gick med på ett bokbord i skolans matsal, för att personen bakom bordet var min nya klasskompis, och för att det stod feminist på ett av flygbladen. Jag gick inte med för att jag hade en färdig klassanalys eller tyckte att Marx var en klok påg, utan jag gick med för att jag var arg. Jag var arg för att  vi hade haft hållbar utveckling som temadag under alla mina år i skolan, men aldrig pratat om vilka de verkliga klimatbovarna var. Jag var arg för att alla mina tjejkompisar var oroliga för våldsamma relationer och att gå hem sent på kvällen ensamma när mina killkompisar inte var det. Jag var arg för att ingen tog mig och alla andra ungdomar som mig på allvar. Den ilskan fick konkreta former i Ung Vänster, den fick ord att förklara sig, mål att kämpa för, och verktyg för att uppnå dem. Men den fick även ett sammanhang.

Tidigt förra året hörde jag en Ung Vänstrare beskriva att komma till Ung Vänster som att komma hem. Och det finns ett visst hem för mig i den klubblokal där jag var aktiv först. Att kliva in där har en aura av något familjärt, ett lugn som kommer från att veta att jag alltid kommer vara välkommen. Att där, och i alla andra Ung Vänster-lokaler, alltid kommer att diskuteras, alltid kommer föreläsas och alltid kommer dofta svagt av färg, eller lim från den senaste basarbetesrundan. Det finns ett visst hem på centrala arrangemang. Det är doften av en linsgryta som lagas i en hemkunskapssal någonstans. Smaken av för starkt kaffe och godis från kiosken. Det är ljudet av diskussioner över lunchen, sällskapsspel som spelas och distrikt som tävlar om vem som kan melodin till flest kampsånger. Det är känslan av att bli lyssnad på när man gör sina argument, och glädjen i att få lyssna tillbaka när nästa person tar plats i talarstolen och förklarar på ett sakligt sätt varför man har fel. Det är en känsla som, trots att saker är annorlunda i år, genomsyrar mig nu.

Avslutningsvis vill jag säga att, 

Kamrater, det finns inget jag hellre pratar om än oss. Inget jag är så stolt över, så lycklig att få vara en del av, eller som ger mig så mycket styrka. Det här förbundet har låtit mig växa, växt fram en ideologisk ryggrad i min rygg, och gett mig mer skinn på näsan än någon skola någonsin kommit nära att göra. Tack igen för ert förtroende, och framförallt tack för att jag får chansen att göra det här tillsammans mer er. Vi är feminister, antirasister och aktivister. Vi är instruktörer i feministiskt självförsvar, marxister och klimataktivister. Vi är arbetarklassens arga ungdomar, vi är kampbenägna, och vi är redo för att skapa förändring. Vi är Ung Vänster, tillsammans. Du och jag och alla som inte är på just denna kongress. Och om det är något jag är säker på, så är det att jag är stolt som FAN över oss, över allt vi har, och ska komma att, åstadkomma.

Tusen tack!

Henrik Malmrot inviger Ung Vänsters 49:e kongress 2021

Invigningstal, Ung Vänsters 49:e kongress 2021
Henrik Malmrot, förbundsordförande
Stockholm, 2021-01-03

Socialister, feminister, antirasister, aktivister välkommen till ung vänsters första digitala kongress, men den 49e kongressen i vårt förbunds historia. Det är här vi bestämmer nästa steg för vår rörelse och diskuterar politik och organisation. Kongressen är i vanliga fall ett tillfälle att få umgås med kamrater, sjunga sånger i plena och lära känna nya vänner. I år blir det annorlunda och pandemin har tyvärr sett till att det blir lite längre distans emellan oss till skillnad från tidigare. Det sociala får vi istället uppleva med kamrater från vårt distrikt och klubb eller med familj och vänner om ni är med själva. Det kommer kanske uppstå problem under dagarna men tillsammans kommer vi lösa detta och tillsammans genomföra något historiskt. 

Den senaste kongressperioden har varit lång, längre än förväntat. Vi har hunnit med mycket under den tiden, Vi genomförde en valrörelse där vi värvade fler medlemmar än någon av de tidigare tre stycken trots att vi startade med rätt dåliga förutsättningar. Vi har tagit fram handböcker i antifasistisk aktivism, i hur man organiserar lokalt och vi har en speciell överraskning som det pratats om länge men som kommer upp senare under kongressen. Vi har gjort en omorganisering av förbundscentralen och aktivit arbetat med att stärka arbetsmiljön. Vi har genomfört nationella klubbstyrelseutbildningar, debattörsubildningar och höstkonferenser. Vi har genomfört stora kurser, massor med klimataktioner både internationellt och nationellt. Vi har affischerat, delat flygblad, organiserat våra vänner och klasskamrater. Vi har demonstrerat och protesterat, vi har hunnit med mycket och idag är vi nästan dubbelt så många medlemmar som för fyra år sedan. Det går framåt, kamrater.

Den här pandemin har haft enorm påverkan på vårt samhälle och våra liv. Isoleringen har skapat arbetslöshet framförallt bland unga, vi är dem med sämst villkor och de som först får gå. Inte nog med att det påverkar oss ekonomiskt så påverkar det oss framförallt enormt socialt. Att inte kunna träffa kompisar, att fritidsaktiviteter lägger ned tär på vårt psyke och mående. Jag tror tyvärr att detta kan få långsiktig påverkan på vårt mående som grupp, som inte kanske är på topp redan. 

Den här pandemin har också med brutal kraft pekat på alla de problem som funnits i vården och omsorgen. Den har visat att systemet redan var trasigt och nu får vi äta upp konsekvenserna. Kall kapitalism har ätit ur vår välfärd där personal behandlas som maskiner och patieneter som pengapåsar. De patienter som inte är lönsamma kan man skita i och den anställde som inte springer sparkas. Rapport efter rapport har visat att de försämrade arbetsvillkoren i välfärden kostar liv och har hjälpt pandemin att spridas. Det här är ett resultat av år med borgerlig korruption där de säljer ut vårt gemensamma till sig själva och deras vänner. Där man rear ut vårdcentraler där vinsten nästa år är lika hög som kapitalisten betalade för det. Man vill inte ha nån insyn, inga granskningar och i Danderyd polisanmäler man dom som nämner ordet korruption för förtal. Men borgerligheten är inte ensamt ansvariga, Socialdemokrater som styrt år in och år ut genomför ofta exakt samma politik och skär ned i samma takt. En annan välfärd är möjlig, resurserna finns för ett annat samhälle. Vi skulle kunna gemensamt finansiera en välfärd där vårdpersonalen inte går på knäna och där äldre får den omsorg de förtjänar. I de stora villorna på gräddhyllan finns pengar, i de stora bolagen och bankerna. De är vi som skapat deras pengar, det är på oss de skott sig och nu tänker vi ta det tillbaka. Vi vill eliminera arbetslösheten med fler kollegor i vården, rädda trötta ryggar med sextimmars arbetsdag och ge demokratisk makt över arbetsplatsen till de som arbetar där. Så bygger vi välfärden värdigt namnet.

Den feministiska arbetarsången Bread and roses ligger mig varmt om hjärtat och kristalliserar vår feministiska kamp. Kampen för tillgången till pengar, makt och försörjning. För att utjämna skillnaden och skapa en jämställd verklighet. Kvinnor framförallt de som är rasifierade är den grupp med sämst arbetsvillkor och lägst betalda. Det är tydligt vilka som tvingas gå i pension först eller som inte ens får ett jobb överhuvudtaget. Det handlar också om tillgången till en bostad som på denna bostadsmarknad är otroligt svårt för alla men vi killar får inte förfrågningar om sexuella tjänster eller om vi inte också kan städa och diska där vi bor inneboende. Men det är inte bara hårda värden som spelar roll i livet och det är i den andra halvan av bröd och rosor där kampen också fortgår. Ett värdigt liv är inte bara ett arbete och en bostad utan också hobbies och kultur. Det är att film och spel ska vara tillgängliga och finnas där oavsett vem du är. Att den machokultur som syftar till att stänga ute tjejer från olika kulturella fenomen måste krossas. Det handlar om lika möjlighet till idrott där inte kan vara så att männen alltid får bästa träningstid och plats. Det handlar också om det sociala, där kvinnor måste få en möjlighet att slappna av, att inte behöva ta socialt ansvar för männen i deras liv. “Heart starves as well as bodies, bread and roses” är sista meningen som avslutar sången, den summerar fint tanken om att vår feministiska kamp aldrig bara kan föras på en front utan måste hela tiden inkorporera den totala frigörelsen från könsmaktsordningen. 

Efter kongressen börjar nästa kapitel i vår historia. Först lite välbehövlig vila från en lång kongress. Därefter fortsätter kampen för ett annat samhälle. Nya förbundsstyrelsen, det är inte alltid lätt och roligt att sitta i förbundsstyrelsen, det är hårt arbete och mycket tåg åkande, i alla fall när pandemin är över. Men det är också otroligt, givande och utvecklande, för mig har det varit en helt fantastisk upplevelse, och jag har arbetat med människor som jag är oerhört tacksam över att ha få vara kamrater med. Det gäller att lägga i och fortsätta bygga förbundet, studier och aktiviter allt för att skola oss själva och andra, för att organisera fler i rörelsen, det finns att göra. Nästa kongressperiod tror jag kommer bli både kul och utmanande, jag tror den kommer bli riktigt bra.

Har ni tänkt på att ni genom ert engagemang i vår rörelse gör er odödliga. Era namn kommer finnas i protokoll tills bläcket har bleknat och filer korrupterats. Att ni kommer organisera nya människor som i sin tur kommer organisera nya människor pågrund av er. Att ni kommer driva fram politiska förändringar som förändrar livet för människor, Pass i feministiskt självförsvar, klimataktioner, organiserandet av arbetskamrater och skolkampanjer allt påverkar människor i er närhet. Jag vet inte om dom som kämpade för åtta timmars arbetsdag, fri aborträtt och allmän rösträtt vet att dom har förändrat vår verklighet, att dem gav oss fritid och demokratiskt inflytande. Jag hoppas att de förstod den förbättring det gav oss genom deras kamp. Men inte nog med att ni ska känna att ni gjort skillnad, vet att ni lägger grunden för att någon annan ska kunna lägga nästa byggsten. Det kan vara allt från det lilla att se till bokföringen är korrekt för nästa styrelse som att driva igenom förbud av bemanningsföretag och förbättra människors arbetsvilkor. Allt möjligör att kampen lever vidare. Varje del av förtrycket, klassamhället, könsmaktsordningen, rasismen rivs sten för sten och något annat växer fram. Förtryck har alltid och kommer alltid möta motstånd så länge det existerar. Kamrater före oss bekämpade förtrycket så att vi kunde fortsätta så att en dag kan framtidens kamrater kasta av sig bojorna och skapa framtidens GaySpace luxury Communism, ett liv i frihet

Nu kommer jag lämna ifrån mig taktpinnen och se nya personer driva förbundet mot nya höjder. Den här rörelsen hänger inte på en person, den hänger på oss alla. Ingen aktivitet händer utan er inget blir gjort utan medlemmar. Glöm inte det, att inte falla in i vad förbundet kan göra för mig, utan vad kan du göra för förbundet. Jag har inte tänkt att försvinna, jag är ju trots allt revolutionär socialist och feminist, jag är ung vänstrare. Jag kommer inte bära svart slips och svarta skor när jag ser kapitalismen falla, “jag vill se dess uppgång och fall”. Det är klart att jag måste citera ebba grön i mitt sista tal som ordförande. Med dem sista orden öppnar jag ung vänsters 49e kongress.

Nominera till förbundets utskott!

I augusti kommer förbundsstyrelsen välja nya utskott. Nytt för i år är att vi kommer välja ett fackligt utskott!

Feministiska Utskottet
Det feministiska utskottet utbildar självförsvarsinstruktörer och utvecklar och sprider självförsvaret. Utskottet ska arbeta aktivt med att rekrytera nya medlemmar till instruktörsutbildningen och att se till att redan utbildade instruktörer fortsätter att vara aktiva. Utskottet ska även stötta distrikt och klubbar i deras arbete med självförsvaret, utskottets syfte är även att utveckla och diskutera vår feministiska teori samt lyfta den internt och externt. Feministiska utskottet ska även ha en ordförande som har särskild tyngd som talesperson för feministiska frågor i förbundet. Vidare har utskottet ansvar för att diskutera och arbeta med övriga frågor rörande feminism internt och externt, såsom internfeministiska strategier, kontakter och utspel.

Studieutskottet
Studieutskottet arbetar med att utveckla förbundets studiearbete. Utskottet ska arbeta med att bland annat ta fram nya studiecirklar och föredragsmallar, inventera vårt nuvarande studiematerial och fortsätta med arbetet att digitalisera våra studier. Studieutskottet ansvarar även för att utveckla förbundets fördjupningsstudier samt ansvarar för att utveckla kaderkursen Avantgarde i samarbete med Kvarnby folkhögskola.

Klimatutskottet
Klimatutskottet arbetar med att stärka Ung Vänsters kontakter till klimatrörelsen i Sverige och internationellt, att bevaka och stödja deltagande i aktivism mot klimatförändringar med särskilt fokus på massaktioner, och att bistå distrikt och klubbar i eventuellt planeringsarbete kring sådan aktivism.

Fackliga Utskottet
Fackliga utskottet är nytt för i år (det fanns tidigare, men har inte funnits på ett antal år). Fackliga utskottet har inte några antagna utskottsdirektiv än, men det kommer ändå väljas nu i augusti. Övergripande kommer fackliga utskottet arbeta för att stärka kunskapen om fackligt arbete i Ung Vänster samt stärka relationen mellan förbundet och den fackliga rörelsen 

Röd Press Redaktionen
Redaktionen arbetar med både Röd Press och internsidorna i Rak Vänster samt RV-debatt på internet. Redaktionen ansvarar för att tidningen speglar Ung Vänsters åsikter och prioriteringar. Redaktionen ansvarar för att främja interndebatten via Rak Vänster och ska uppmuntra medlemmar till att del- ta med texter och material till hela tidningen. 

Vill du nominera en kamrat, eller ställa upp själv?
Alla Nomineringar skickas till info@ungvanster.se!

Coronakrisen är ett symptom på ett trasigt system

Vi står inför en av de värsta ekonomiska kriserna i modern historia som en följd av pandemin. De senaste decenniernas nyliberala politik har lämnat vårt samhälle sårbart. Nedskärningar, privatiseringar och sämre arbetsvillkor har lett till ökad fattigdom, sämre tillgänglighet till vård och en välfärd utan förmåga att hantera kriser. Det är nu tydligare än någonsin att den fria marknaden som prioriterar vinst framför människoliv aldrig kan lösa samhällets problem. Det behövs samhällslösningar från vänster som kan se till att vi räddar liv och prioriterar vanligt folk framför finansmännen med makt.

Den nuvarande krisen kommer få långtgående konsekvenser. Hur den hanteras kommer påverka hela samhället men framförallt slå mot dem som har det svårast. När allt fler står utan jobb och möjlighet att betala hyran krävs offensiva investeringar som skapar jobb och säkrar folks försörjning. Ung Vänster vill se ett offensivt investeringsprogram för att bygga ut och rusta upp viktiga delar av infrastrukturen. Vi vill se mer resurser till välfärden för att anställa mer personal, förbättra villkoren och höja lönerna. Vi vill också se en statlig hyresgaranti och att all vräkningarna stoppas. Politiken måste rädda den vanliga människan inte bankerna.

Den nödvändiga sociala distanseringen och karantänen är inte bara ett problem för folks ekonomiska situation. I skuggan av krisen ser vi hur det sexualiserade våldet ökar. Kvinnor som sedan tidigare lever i våldsamma förhållanden måste nu stanna hemma med den som utsätter dem för våld. Karantänen tar ifrån dessa kvinnor det lilla andrum de har haft på en arbetsplats eller i skolan. För dessa kvinnor är inte det säkraste alternativet att stanna hemma. När vi nu går in i en ekonomisk kris och arbetslösheten ökar, kommer fler kvinnor bli ekonomiskt beroende av sina män och att lämna en våldsam relation kommer att bli ännu svårare när hyran inte kan betalas. Ung Vänster vill att anslagen till tjej- och kvinnojourer höjs och permanentas och se till att bryta bostadsbristen.

Kriser är inte enskilda undantag i den kapitalistiska ekonomin. De är en konsekvens av ett system där storföretagens ständiga jakt på vinst och tillväxt är i grunden ohållbar då den pressar löner och villkor för samma personer som ska konsumera deras varor. Det enda som kan förhindra eller lösa dess kriser är att byta system och avskaffa kapitalismen. Samtidigt kan viktig politik genomföras nu, för att hindra att situationen förvärras, och på sikt vända utvecklingen. En krispolitik som bevarar samhällets orättvisor är dömd att misslyckas. Vi behöver en socialistisk och feministisk lösning på krisen.

Antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 200614

Jobba för Ung Vänster!

Jobba på förbundscentralen som administrativ sekreterare! 

Förbundsstyrelsen utlyser en tjänst som administrativ sekreterare på förbundscentralen. Tjänsten innebär bland annat ett ansvar för förbundets materialhantering och administration. Det innebär allt ifrån posthantering till att praktisk samordning av centrala arrangemang.
Detta innefattar bla.:
Materialadministration
Inköp av förbrukningsmaterial
Administrera medlemsregister
Kopiatorhantering
Centrala arrangemang
Praktiskt stöd till förbundsstyrelseledamöter 

Vi söker dig som har goda kunskaper i, och gärna erfarenhet från, styrelsearbete i Ung Vänster.
Tjänsten är en tillsvidareanställning och den administrativa sekreteraren är stationerad på Ung Vänsters förbundscentral i Stockholm.

För att vi ska kunna anställa dig måste du vara med i Ung Vänster. Meriterande är om du har körkort eller är instruktör i feministiskt självförsvar. 

Du som vill söka tjänsten ombeds att skicka in ett personligt brev och ett CV med huvudsakligt fokus på vad du gjort i Ung Vänster, men även med andra meriter som är relevanta för förbundsstyrelsen att känna till. Lön: Enligt Ung Vänsters avtal.

Omfattning: 100 %
Start: Sker enligt överenskommelse
Sista ansökningsdag är 7 augusti.
Skicka ansökning till: info@ungvanster.se
Vid frågor kontakta förbundscentralen på 08-654 31 00

Jobba på förbundscentralen som informationssekreterare! 

Förbundsstyrelsen utlyser en tjänst som informationssekreterare på förbundscentralen. Tjänsten innebär att du kommer vara med och jobba med förbundets kommunikation. Detta innefattar bla.: Layout av förbundets material
Våra sociala medier
Nyhetsbevakning
Pressarbete
Layout av vår interntidning Röd Press

Vi söker dig som har goda kunskaper i, och gärna erfarenhet från, styrelsearbete i Ung Vänster. Tjänsten är en tillsvidareanställning och informationssekreteraren är stationerad på Ung Vänsters förbundscentral i Stockholm.

För att vi ska kunna anställa dig måste du vara med i Ung Vänster. Meriterande är om du har körkort eller är instruktör i feministiskt självförsvar.

Du som vill söka tjänsten ombeds att skicka in ett personligt brev och ett CV med huvudsakligt fokus på vad du gjort i Ung Vänster, men även med andra meriter som är relevanta för förbundsstyrelsen att känna till.
Vi ser gärna att du i din ansökan skickar med arbetsprov.  Lön: Enligt Ung Vänsters avtal.

Omfattning: 100 %
Start: Sker enligt överenskommelse
Sista ansökningsdag är 7 augusti.
Skicka ansökning till: info@ungvanster.se
Vid frågor kontakta förbundscentralen på 08-654 31 00

Jobba på förbundscentralen som organisationssekreterare! 

Förbundsstyrelsen utlyser en tjänst som organisationssekreterare på förbundscentralen. De huvudsakliga arbetsuppgifterna kommer att vara att jobba gentemot klubbar och distrikt för att stärka dem organisatoriskt. Detta innefattar bl.a.:
Hjälpa till vid årsmöten
Stötta förbundsfaddrar
Samordna och utföra förbundets organisatoriska satsningar
Bistå förbundssekreteraren under statsbidragsansökan.

Vi söker dig som har goda kunskaper i, och gärna erfarenhet från, styrelsearbete i Ung Vänster. Tjänsten är en tillsvidareanställning och organisationssekreteraren är stationerad på Ung Vänsters förbundscentral i Stockholm, men tjänsten kommer innefatta mycket resande.

För att vi ska kunna anställa dig måste du vara med i Ung Vänster. Meriterande är om du har körkort eller är instruktör i feministiskt självförsvar.

Du som vill söka tjänsten ombeds att skicka in ett personligt brev och ett CV med huvudsakligt fokus på vad du gjort i Ung Vänster, men även med andra meriter som är relevanta för förbundsstyrelsen att känna till. Lön: Enligt Ung Vänsters avtal.

Omfattning: 100 %
Start: Sker enligt överenskommelse
Sista ansökningsdag är 7 augusti.
Skicka ansökning till: info@ungvanster.se
Vid frågor kontakta förbundscentralen på 08-654 31 00

Sommarjobba på förbundscentralen!

Ung Vänster söker en kamrat som kan jobba för förbundet mellan från juli till och med augusti. Tjänsten är en projektanställning och utgår från förbundscentralen i Stockholm. Du som söker tjänsten ska vara medlem i Ung Vänster och ha tidigare erfarenhet från styrelsearbete och aktivism. Om du har körkort eller är instruktör i feministiskt självförsvar är det ett plus. Arbetsuppgifterna kommer vara av varierande karaktär. Tjänsten kommer ha två huvudsakliga uppdrag; att arbeta med förberedelser inför kongressen och avlasta de andra tjänsterna på förbundscentralen under semestertiderna. 

Exakt arbetsperiod kommer avtalas i samband med anställningen, men ju tidigare man kan börja desto bättre och som minimum kommer man att behöva jobba åtminstone fram till kongressen 6-9 augusti. Sista ansökningsdag är 15 maj. 

Du som vill söka tjänsten ombeds att skicka in ett personligt brev och ett CV med huvudsakligt fokus på vad du gjort i Ung Vänster, men även med andra meriter som är relevanta för förbundsstyrelsen att känna till. Lön: Enligt Ung Vänsters avtal

Omfattning: 100 %
Start: Sker enligt överenskommelse i juni
Slut: Sker enligt överenskommelse i på augusti 

Ansökan skickas senast 15 maj till info@ungvanster.se

Ung Vänsters ordförande avgår på kongressen!

Hej Henrik! Du har varit Ung Vänster ordförande i snart 3 år. Kommer du ställa upp igen? 

Nej, det gör jag inte. Det känns som det är dags att lämna över till ny generation av ung vänstrare. Vi har gjort mycket bra i förbundsstyrelsen de här åren, men nu börjar jag känna att det är dags för mig att kliva av som ordförande. Samtidigt sker det också andra förändringar i mitt liv, som att jag ska bli pappa.

Hur skulle du beskriva Ung Vänsters utveckling de senaste åren?

Jag skulle beskriva den som tillväxt i antalet medlemmar men framförallt lokal aktivitet. De här åren har vi fokuserat på att bygga upp nya lokala klubbar och stärka de redan existerande. Vi har även genomgått en bra politisk utveckling. Idag är vi en tydligare del av klimatrörelsen. Vi har stått på oss när vindarna har blåst hårdare och inte backat i dagens dåliga medieklimat. 

Hur ser du samhällsutvecklingen idag? 

Den är kass. Jag tror att jag som många andra ungdomar känner väldigt låga framtidsförhoppningar. Det gäller kring det mesta som saker som bostad, arbeten och välfärden. Vi har aldrig fått uppleva att riksdagen har gjort våra förutsättningar bättre. 

Samtidigt har jag stora förhoppningar till växande lokala uppror mot nedskärningar. Även i ungas organisering i klimatkampen, att fler idag än någonsin identifierar sig som feminister och i den enorma mobiliseringen mot sexualiserat våld mot kvinnor.

Om man tittar på framtiden, vad tror du vänstern bör göra för att vinna segrar? 

Vi måste vara vår egna aktör, särskilt när socialdemokratin klappar ihop. Det absolut viktigaste är att bygga rörelse och mobilisera vanligt folk. I ett samhälle där folk är besvikna på regeringar och socialdemokratin kan inte vårt mål vara att backa upp dem. Vi måste alltid vara de främsta kritikerna av all högerpolitik och bygga våra egna nya projekt.

Jag tror att vänstern har alla möjligheter att vinna. Om man tittar på den systemkritiska mobiliseringen kring klimat så ser vi att det är möjligt att kräva förändring och flytta fram våra positioner. Vi ser det även i vänstern i andra länder som visar att det går att lyckas. Allt är möjligt.

För mer information, kontakta:
Pressekreterare 0855901822

Nu är Ung Vänsters handbok för lokal organisering här!

Under 2019 har klubbar och distrikt runt om i landet ägnat sig åt lokal organisering, d.v.s. organisering i den egna vardagen. Att kämpa för förbättring på sina skolor, på sina arbetsplatser och i sina bostadsområden är av stor vikt för att vi ska få det bättre. Det blir dessutom, i dessa kamper, tydligt att de problem vi möter i vår vardag ofta hänger samman med hur samhället styrs politiskt, med ekonomiska system och med samhälleliga strukturer. 

Under Ung Vänsters veckokurs 3-6 januari lanserades handboken för lokal organisering i tryckt format. Handboken innehåller allt från olika teoretiska perspektiv på ämnet, exempel på kamper som förts och praktiska tips och verktyg som förhoppningsvis kan vara till hjälp för dig och er som sysslar med, eller vill börja hålla på med, lokal organisering. 

Handboken går att beställa genom Ung Vänster på mailadressen nedan, oavsett om man är en Ung Vänster-klubb, enskild medlem eller om man inte är medlem i förbundet. Dessutom finns nu även handboken tillgänglig online via länken nedan. Sprid gärna handboken och diskutera dess innehåll med dina vänner, kollegor, grannar och skolkamrater! 

OBS! Handboken är en första version och kommer att uppdateras. Om du har tankar, funderingar och förslag på ändringar på handboken är du varmt välkommen att höra av dig till info@ungvanster.se innan den 15 mars. Vi kommer då göra ett nytryck av handboken och uppdatera filen online. 


Ladda ner handboken här:


Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_pagenavi() in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php:39 Stack trace: #0 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-includes/template-loader.php(74): include() #1 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/storage/conten...') #2 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/index.php(17): require('/storage/conten...') #3 {main} thrown in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php on line 39