Vill ni ha det som i Sovjet, Fredrik?

Rikstinget 2007

I dag inleddes Ung Vänsters riksting 2007 i Herräng. Över 200 vänsteraktivister har samlats för att tillsammans bland annat dra igång kampanjen "Stoppa rasismen". Kampanj riktar sig mot det nya övervakningssamhället, attackerna mot den svenska arbetsmarknaden och USA:s "krig mot terrorismen" som spridit sig som en löpeld sedan den 11:e september.

I sitt inledningstal attackerade Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster hårt den sittande regeringen.

"Med en rasistisk argumentation går högern i bräschen för ett övervakningssamhälle. Ett kontrollsamhälle där den personliga integriteten gång på gång åsidosätts. I terrorbekämpningens namn ska det lagras, åsiktsregistreras och avlyssnas. Hädanefter så tänker jag i varje sammanhang, vid varje tillfälle, i varje debatt fråga: Vill du ha det som i sovjett Fredrik? Alltså jag bara undrar, med tanke på det kontrollsamhälle du just nu håller på att införa."

Hon fortsatte om läget i den svenska utrikespolitiken:

" Det är i den svenska utrikespolitiken och det som händer i världen vi ser rasismens mest brutala konsekvenser. USA och dess allierade genomför angreppskrig och ockupationer. Fredrik Reinfeldt träffar George Bush, myser lite och pratar om alternativa bränslen. Samtidigt lever tusentals människor i omänsklig förnedring, samtidigt dödas människor i Irak och på Gazaremsan. Så vem är egentligen terrorist?

Vi delar en verklighet med en stor majoritet av jordens befolkning när vi inser att det ojämförligt största hotet mot fred och frihet i dag är USA:s extremistiska regering, som hotar, ockuperar och sätter sig över internationell lag. "

Fler nyheter följer på Ung Vänsters officiella rikstingshemsida:
Länk: Riksting i Herräng 2007

För mer info kontakta:
Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster
Mobil: 0738- 24 12 13

Ännu ett 1 maj-firande att bära med sig

 Nu har vi firat 1:a maj tillsammans igen. Det rådde hög uppslutning på arbetarrörelsens högtidsdag överallt, från Skåne till Norrbotten. Konsekvenserna av den borgerliga regeringens politik och samhällutvecklingen är smärtsamt uppenbara. Kanske är det då första maj blir viktigare än någonsin. En dag som är vår, där vi tillsammans sätter dagordningen. Inte i media förstås, som rapporterar om 1:a maj-firandet som om det vore en parantes. Men att tusentals människor samlats för att gemensamt beskriva den verklighet som är vår är ingen bagatell, tvärtom. Det är dagen då missmod vänds till kamplust, då tveksamhet blir beslutsamhet och då vanmakt blir styrka.

Jag har nästan alltid demonstrerat på 1:a maj, demonstrationernas storlek och upplägg har varierat. Mitt första minne är från när jag var fyra år gammal. Vi var en ganska liten skara som samlades utanför partilokalen i Sandviken. Men det är nog ett utav de starkaste och finaste minnen jag har. Jag var som sagt ganska liten, men stoltheten, beslutsamheten och glädjen från den dagen har bitit sig fast. Det har blivit många 1:a maj-tåg sedan den dagen, ibland väldigt mycket större, men det första mötet med stoltheten i kampen är något väldigt speciellt.

Glädjen över gemenskapen som bultar i bröstet, ögon som fylls av stolta tårar, beslutsamma, segervissa blickar. Trots. Klasshat i koncentrerad form. Modiga, medvetna människor som tar sig själva på allvar. En massa jävlar anamma. Överlägsna men samtidigt ödmjuka. Allvarliga men segervissa, uppsluppna men definitivt inte lättsinniga. Samtidigt som vi inser allvaret i det läge vi befinner oss är vi övertygad om att en förändring är möjlig.

Jag demonstrerade och talade i Göteborg i år, vi var ungefär tre tusen på plats. Vädret, blåsorkestern och Ung vänsters sektion i tåget var helt fantastiska. Det talades om den svenska utrikespolitiken, om USA:s krig och om hur det hänger ihop med misstänkliggörandet av muslimer i Sverige. Om säkerhetspolisen i skolan och i våra bostadsområden, om hur invandrare används som slagträ för att genomföra inskränkningar i våra rättigheter. Vi konstaterade att det är nog nu, att det är på oss det hänger. För om inte vi, vilka? Och om inte nu, när?

Det som vi kanske talade allra mest om är den systemförändring som pågår på den svenska arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringen, ivrigt påhejad, av Svenskt Näringsliv genomför långtgående försämringar. En jobbgaranti för unga som enbart garanterar att vi, till usla villkor, blir en murbräcka för en låglönemarknad. Förändringar av gymnasieskolan som syftar till att lågutbilda ungdomar och försvaga vår ställning på arbetsmarknaden. Försämringar i a-kassan, skatteavdrag för pigjobb, osäkra anställningsformer, och misstänkliggörandet av fackföreningsrörelsen. Vi slog gemensamt fast att det som krävs är det precis motsatta, en politik för arbete åt alla, starka kollektivavtal, höjd a-kassa och trygga jobb.

Det kommer aldrig vara någon folkstorm på överklassens möten för ett avskaffande av fastighetsskatten. Det säger ju sig självt, de är inte så många som bor i en lyxvilla. Vår kollektiva organiserade styrka kan de aldrig ta ifrån oss. Och det gör dem skräckslagna.

På 1:a maj ger vi borgaralliansen, unghögern, överklassen, timbro och dess lakejer fingret. Inte lättsamt och nonchalant utan målmedvetet och beslutsamt. Kampen för verklig frigörelse är urgammal, och Ung vänster har tillsammans med andra kämpat i över hundra år för socialism och människovärde. Så allvarligt talat, vilka i helvete tror de att de är.

Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster

Ung Vänster anmäler Säkerhetspolisen och Göteborgs Stad

Med anledning av det hårt kritiserade samarbetet mellan Säkerhetspolisen och kommunala bostadsbolag i Göteborg, anmäler Ung Vänster fallet till Justitieombudsmannen, JO.
– Säkerhetspolisens arbetsmetoder är oacceptabla och en kränkning av de drabbades personliga integritet. I egenskap av ägare av de kommunala bostadsbolagen har Göteborgs Stad haft en betydande roll i det angiverisystem som etablerades redan 2004. Båda parter anmäls idag till JO, säger Ida Gabrielsson förbundsordförande för Ung Vänster.

Sedan 2004 har kommunala bostadsbolag i Göteborg haft ett regelbundet samarbete med Säkerhetspolisen. Samarbetet har haft som syfte att kartlägga hyresgäster med kopplingar till terrorism.

Det uppmärksammade fallet handlar rent ut sagt om ett angiverisystem där hyresgäster, deras åsikter och liv kartläggs utan någon som helst anledning eller anledning till misstanke. Det strider mot rättssamhällets principer och är en grov kränkning av den personliga integriteten, säger Ida Gabrielsson förbundsordförande för Ung Vänster.

Säkerhetspolisens arbetsmetoder måste synas och granskas för att försvara den personliga integriteten. Göteborgs Stad som äger de kommunala bolagen har också gjort sig skyldig genom att kartlägga sina hyresgäster. Idag anmäler vi Säkerhetspolisen och Göteborgs Stad till Justitieombudsmannen, avslutar Ida Gabrielsson.

Anmälan kan laddas ned här: JOanmalan_gtb.pdf

För mer information, kontakta:
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster
0738-24 12 13

Thaher Pelaseyed
Ordförande Ung Vänster Göteborg och Bohuslän
0733-79 43 47

Moderaterna saknar heder

Nästan alla kvinnor känner en kvinna som blivit slagen men ingen man känner en man som slår. Den insikten pekar på något som är centralt för förståelsen av mäns våld mot kvinnor. Att kränkningarna som kvinnor dagligen utsätts för, osynliggörs och ursäktas. Vem vill inse att bästa vännen är en hustrumisshandlare? Inte kan väl han vara sådan, han som har jobb, är en schysst kille och spelar fotboll med ungarna. Det blundas det för. Eller ursäktas med att han var full, att hon provocerar honom eller kanske att det bara var den här gången o.s.v.

Istället för att se hur mäns våld mot kvinnor alltid existerar i ett visst socialt sammanhang och ofta sanktioneras av omgivningen drar moderaternas socialborgarråd Ulf Kristersson i Stockholm en anmärkningsvärt obehaglig slutsats. Han skriver med anledning av en kartläggning av våldet, som ska genomföras att "Alla som väljer att bosätta sig i Sverige måste förstå vilka värderingar som gäller här" Jaha, och vad menas med det då? Att här i Sverige slår vi inte våra kärringar, åtminstone inte i ett socialt sammanhang, utan om det händer är det lite mer på måfå, eller? Om man läser vidare så står det. "Fulla, aggressiva och psykiskt labila män har i alla tider slagit sina fruar och barn." Okej, men nu är det alltså svartskallarna som är problemet, som slåss i sociala sammanhang? Kristersson skriver: "Hedersvåldet är till skillnad från traditionellt våld i hemmet sanktionerat av omgivningen, det utförs i ett socialt sammanhang och med sociala syften." De åtgärder som presenteras är bland annat att på SFI-undervisningen informera om att vi i Sverige minsann inte slår våra kvinnor.

Förutom att hela utgångspunkten i debatten genomsyras av rasism, omöjliggörs en verklig feministisk förståelse av mäns våld. Män slår, våldtar och kränker kvinnor överallt och hela tiden. Det är vidrigt, något som känns enda in på kroppen, vidrigt är det att med en rasistisk argumentation osynliggöra det strukturella våldet, offren och förövarna.

Vem minns inte klassens "hora" som fick skylla sig själv när hon blev tafsad på. Ja, för hon bad ju om det, som hon uppförde sig. Hon kan väl inte ha blivit våldtagen? I vilket socialt sammanhang enligt moderaterna pågår det? Och hur ser det ut för en advokathustru som förgäves försöker upprätthålla någon slags värdighet, när hon kvällen innan middagsbjudningen blivit slagen? Stela leenden från vänner och bekanta, nedslagen blick, skam som kryper i kroppen och förlamar henne. Ingen säger något, för att det är lättare så. Och så normaliseras våldet och kontrollen, bit för bit beskärs kvinnors livsutrymme. Hon slutar träffa vänner, slutar gå på fest och slutar tycka och tänka.

Av rädsla för att bli utsatt för kränkningar, anpassar man det mesta, förhåller sig alltid och tänker; om jag ler nu kommer han att slå mig då? För att överleva. Kvinnojouren dit många som utsatts för mäns våld flyr, har otaliga historier att berätta om svenska män som slår och om svenska kvinnor som varken blir trodda av vänner, släkt eller det svenska rättsväsendet. Den här insikten borde vara självklar. Men inte för moderaterna som utan heder, vänder kvinnorna ryggen, skiter fullständigt i våra upplevelser och ägnar sig åt lite rasism istället. Tack för det!

Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Årets feminister – Umeåuppropet

Ung Vänsters feministpris är instiftat för att uppmärksamma viktiga organisationer, händelser eller personer som påverkat debatten eller drivit fram konkreta förändringar i arbetet för ett jämstäldt samhälle. Feministpriset delas ut i samband med firandet av internationella kvinnodagen.

Årets pristagare är Umeåuppropet som startade som ett lokalt initiativ i samband med den så kallade Hagamannens övergrepp mot kvinnor i Umeå. Syftet var att sätta fokus på mäns våld mot kvinnor och vardagsrädsla. Uppropet har nåt fler kommuner och bidragit till en diskussion om kvinnors rätt till ökat livsutrymme.

Motiveringen lyder

Umeå uppropet utgör ett viktigt initiativ i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Dagligen begränsas tjejers livsutrymme och vardagsrädsla utgör en stor del av kvinnors och tjejers vardag. Att ständigt behöva kalkylera med och förhålla sig till risken att bli utsatt för kränkningar och övergrepp är en verklighet för kvinnor idag. Uppropet sätter fingret på hur mäns våld mot kvinnor och vardagsrädsla ständigt ignoreras och ifrågasätts.

– Ung Vänsters feministpris behövs för att uppmärksamma initiativ och personer som tar tjejers livssituation på allvar. Det krävs omfattande förändringar på flera områden i Umeå såväl som andra kommuner som måste ta ansvar för kvinnors verklighet och vidta åtgärder. Ung Vänster vill se ett ordentligt stöd till tjej- och kvinnojourer, att stadplaneringen ses över ur ett feministiskt perspektiv och att feministiskt självförsvar införs i skolan, säger Ida Gabrielsson ordförande Ung Vänster.

Elin Johnson är bosatt i Umeå och ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott som har förberett priset.

– Jag blev väldigt glad när Umeåuppropet drog igång, det tydliggjorde verkligen det som utgjorde vardagslivet i Umeå och breddade diskussionen till att handla om mer än Hagamannen. Man blir arg över att det görs så lite för att komma till rätta med ett problem som varje dag begränsar oss kvinnor och våra möjligheter. Därför känns det bra när fler säger ifrån och visar att genom att gå ihop och ställa krav utifrån kvinnors reella upplevelser kan man också få till en förändring, säger Elin Johnson.

– Vi kvinnor måste få känna oss trygga och fria oavsett om det handlar om att gå hem sent på kvällen eller i det dagliga livet i våra relationer, avslutar Gabrielsson.

För mer information kontakta;
Ida Gabrielsson, förbundsordförande, 0738-24 12 13
Elin Johnson, ordf. feministiska utskottet, 070-213 88 92

Vi subventionerar överklassens

Igår presenterade den borgerliga regeringen sitt förslag om skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Alltså, vanligt folk ska subventionera lata karriärsugna överklassgubbars oförmåga att ta hand om sin egen skit. Beskrivningar om människor som ska nyttja skattesubventionen är personer som är väldigt viktiga, utbildade och välbetalde. Ja, och så argumentet om livspusslet förstås , hur ska de annars få det att gå ihop liksom?
Och stackars alla de som faktiskt vill få sin toa skurad men som bara inte har råd att betala husan vitt, ja tänk på de som betalat polskan svart. Hur känns det för de som inte alls vill bli sammanblandade med resten av buset i samhället? Vi måste helt enkelt bidra med pengar som annars kunde ha gått till saker som jag tror kan ha med livspusslet att göra. Jag tänker på dagis , vårdcentraler osv. Men det kanske inte är så relevant för de som hoppas på vårdnadsbidrag och som redan tecknat privat sjukförsäkring. Glömde det.

Själv så är jag också väldigt upptagen faktiskt och har alltid mycket viktiga saker att göra. Det händer att jag ibland stressar väldigt mycket. Jag är glömsk också, eller snarare lite virrig när det gäller praktiska ting. Jag brukar inte städa så ofta och om jag hade haft barn skulle jag nog glömma de på dagis ibland. När jag ska städa blir det inte alltid så bra , brukar hitta mina nycklar i garderoben , mjölken i skafferiet osv. (Är det livspusslets fel?) Men jag är väldigt bra på en massa annat förstås. Jag skulle alltså kunna vara en kvalificerad kandidat till skatteavdraget. Förutom att jag förstås aldrig skulle kunna lägga mina sista hundralappar på att få toan skurad ,så känns hela idéen om att en annan människa skulle behöva rota runt bland mina smutsiga strumpor smått genant och närmast frånstötande. Det tycker inte männen och överklassen som med en axelryckning kan låta frugan städa eller varför inte den lilla polskan.

Det som borde vara i fokus när det handlar om hushållsarbete är varför inte männen tar sin del av ansvaret. En upprustad offentlig sektor och en individualiserad föräldraförsäkring är exempel på vad som borde genomföras, inte möjligheten för en liten privilegierad grupp att snylta på vanligt folks bekostnad.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Först Afghanistan. Sen Irak. Nu Iran?

USA invaderade Afghanistan i strid mot folkrätten. Syftet sades vara att hitta Usama Bin Ladin och slå sönder talibanregimen. Afghanistan befinner sig idag under ockupation, stödet för talibanerna växer och makten över landets framtid vilar i händerna på ett gäng krigsherrar som USA denna gång sett som sina vänner. När fiaskot i Afghanistan var ett faktum för USA invaderades också Irak. Vi minns alla dom lögner som spreds inför också detta olagliga angreppskrig. Och vi minns särskilt stödet av ett flertal tunga svenska folkpartister. Enligt uppgifter har kriget och ockupationen av Irak tagit livet av över 650 000 irakier. Landets naturtillgångar säljs ut på löpande band till amerikanska storföretag och landets nya grundlag har författats i Washington och sen pådyvlats det irakiska folket. Enligt uppgifter finns månader tillbaka en särskild grupp inom USA:s militärledning som också planerar hur ett bombanfall ska inledas mot Iran.

Iran är nästa Irak. Det pågår ett massivt kampanjarbete för att preparera världsopinionen på att nästa bombräd ska falla över Teheran. I takt med att den amerikanska katastrofen i Irak fördjupas och det inhemska och internationella motståndet mot kriget växer, tror "neokonservativa" fanatiker i den amerikanska presidentadministrationen att deras chans att ta kontroll över Irans olja kommer att gå dem ur händerna om de inte agerar senast under våren. För att övertyga allmänheten finns effektfulla myter att ta till, däribland att Iran är i full färd med att införskaffa kärnvapen. Även i den svenska riksdagen finns starka anhängare av ett regelrätt krig mot Iran och en utökad amerikansk truppnärvaro i hela mellanöstern. Dessa krigsfundamentalister med riksdagsledamot Fredrik Malm i spetsen är inte förmögna att se att USA:s intåg i först Afghanistan och sen Irak endast lämnat ett brinnande helvete bakom sig.

Till skillnad från Israel och USA har Iran följt reglerna i ickespridningsavtalet, som det var ett av de första länderna att underteckna. Iran har tillåtit rutininspektioner i enlighet med sina avtalsmässiga förpliktelser . Ingen rapport från det internationella atomenergiorganet IAEA har någonsin sagt att Iran använder sitt civila nukleära program för militära ändamål. Men återigen tas alltså lögnen till för att bereda väg för bomber mot ännu en civilbefolkning.

Krigshetsen mot Iran ska ses i ljuset av USA:s totala misslyckande i Irak. Genom att försöka flytta fokus mot Iran och på så sätt skapa en ny fiende som måste attackeras omgående vill krigshetsarna rädda sitt eget skinn. För alla oss andra handlar det om att se igenom denna propaganda. Sedan invasionen av Irak inleddes har USA:s budskap till länder i mellanöstern varit "skaffa kärnvapen eller bli invaderade". Och är det inte anmärkningsvärt att Nordkorea inte har blivit attackerat? Nordkorea har kärnvapen. Det är det budskap som nu ges, högt och tydligt, till iranierna. Det är beklämmande att vi har en utrikespolitik som präglas av uppslutning bakom USA och NATO. Det är hög tid att ta folkrätten och det nationella självbestämmandet i försvar. Det planerade kriget mot Iran måste stoppas, innan det är för sent.

Jonas Lindberg
Vice förbundsordförande Ung Vänster

Moderaterna ljög om akutsjukhusen

Häromdagen svarade Stockholms nya sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt på läsarnas frågor i en webbchatt som Dagens Nyheter anordnat. På frågan om moderaterna inte sviker sitt vallöfte om att inte sälja ut några akutsjukhus spelar Filippa Reinfeldt oförstående och svarar – "vi ska inte sälja ut några akutsjukhus". Filippa glömmer att nämna en rätt så viktig detalj. Några sjukhusbyggnader ska moderaterna mycket riktigt inte sälja ut – men däremot ska privata företag kunna ta över verksamheten i alla akutsjukhus över hela landet. Man kan ju anta att det var det som läsaren menade.

Faktum är att moderaterna redan efter ett halvår sviker ett stort vallöfte. När sjukvården och privatiseringar debatterades i valrörelsen lovade moderaterna gång på gång att inga akutsjukhus skulle säljas ut om Allianserna kom till makten. De hade till och med helsidesannonser i flera dagstidningar för att understryka sitt vallöfte och att peka ut vänsterpartiet och socialdemokraterna som lögnare för att de hävdade motsatsen. Men så avskaffas alltså stopplagen som hindrar privata företag att köpa upp och driva akutsjukhusen med vinst den första juli i

år. Oavsett hur mycket Filippa Reinfeldt försöker dribbla bort det så är beslutet är inte bara ett stort svek mot väljarna – utan innebär också att man riskerar kvalitén för patienter och arbetsmiljön för de anställda.

Ett av de största problemen med moderaternas sjukvårdspolitik är deras främsta mål alltid är att privatisera offentlig verksamhet – oavsett vad man lovat väljarna eller vilka konsekvenserna blir. I Stockholm försenar man nu byggandet av en närakut i anslutning till Astrid Lindgrens barnsjukhus som skulle minska köerna och överbeläggningen på sjukhuset. Personalen på sjukhuset har satt igång byggprocessen, börjat rekrytera personal och närakuten var redo att öppnas i maj i år. Men i slutet av hösten rev den borgerliga majoriteten upp beslutet. De vill att den nya närakuten ska drivas i privat regi och därmed måste verksamheten upphandlas – en process som kan ta upp till ett år.

Slopandet av stopplagen och försenandet av närakuten är borgerlig sjukvårdspolitik i ett nötskal. Man skiter helt enkelt i att en närakut i landstingets regi hade kunnat avhjälpa en akut situation och se till att barn slipper vänta i timtal för att träffa en läkare. Och man skiter i att våra skattepengar kommer att gå till vinster till privata företag och att universitetssjukhusen efter sommaren kan styckas upp av olika privata aktörer – vilket riskerar kvalitén på forskningen och utbildningen av både läkare och sjuksköterskor.

Privatiseringarna kommer helt enkelt alltid först – oavsett vad man har lovat väljarna.

Clara Lindblom, 2:e vice ordförande Ung Vänster

Försvar av kollektivavtalet möts med maffiametoder

Hotell- och Resturangfackets blockad av salladsbaren Wild n'Fresh har i media närmast framställts som något sniket och onödigt. Diskussionerna om den svenska modellen och fackföreningsrörelsens agerande inom den, får allt mer en karaktär av att det skulle röra sig om nästan olagliga maffiametoder. När facket, fullt legitim enligt den modell som är gällande, ordnar blockad mot ett företag som vägrar teckna kollektivavtal för sina anställda, beklagas det i svensk media och kommenteras med uppgivna suckar om deras vägran att ta hänsyn till företagets storlek, ägarens ålder, framtidsplaner etc.

Det är förstås fullständigt skandalöst att rapporteringen ser ut så, men inte särskilt förvånande då dagordningen knappast sätts av oss som är i behov av trygga anställningar. Vad som inte framhålls alls i debatten är det självklara i fackets agerande. I Sverige avtalsreglerar vi i första hand de anställdas villkor istället för att lagstifta kring det. När ett företag oavsett storlek vägrar upprätta kollektivavtal för sina anställda så ska facket vidta återgärder. Inget skumt i det, inget maffiaagerande, utan ett sunt efterlevande av de regler som är gällande på den svenska arbetsmarknaden.

Det som däremot är stolligt och nästintill maffiametoder är när Timbrohögerns egen lilla favoritelev Fredrik Federley, ordförande för Centerns ungdomsförbund, säger till Svenska Dagbladet, att han och PR-konsulten Dominika Peczynzki vill köpa salladsbaren för att ha något att "falla tillbaka på". Det är förstås helt uppenbart att det inte är för att Federley vill börja sälja sallad i Göteborg när han glidit färdigt med sina kompisar i Stureplanscentern som han anmäler sig som köpare för salladsbaren. Han menar också att man kan se hans PR-trick om att köpa Wild n'Fresh som en "frihetskamp" för de anställda.

Det är någonstans här det vänder sig i magen på en. Man mår illa. Syftet är, förutom att skaffa sig ännu flera kryss från backslicks i kommande valrörelse, att agera språkrör för dem som vill försvaga kollektivavtalen och fackföreningsrörelsens ställning – ingenting annat. Liberala ungdomsförbundet i Göteborg har tidigare i veckan gjort något på samma tema. En handfull medlemmar trakasserade hotell- och resturangfacket genom en aktion som gick ut på att, iförda västar, strutta runt och leka blockad mot facket. Det som håller på att utvecklas på arbetsmarknaden är av långt mycket större dignititet och oerhört mycket obehagligare än LUF:s struttande, och Federleys PR-trick.

Timbrohögern har siktat in sig på att misstänkliggöra och skadeskjuta facket i syfte att luckra upp och förändra den svenska modellen i grunden. Lagen om anställningsskydd urholkas, kollektivavtalens ställning försvagas och a-kassan sänks. Det handlar förstås inte om enstaka förslag eller enskilda stollar, det som pågår måste sättas in i ett större sammanhang. Och för oss som vill ha en annan utveckling än den som Timbrohögern spår, med en arbetsmarknad där enbart godtycke och vinstintresse får styra gäller det att ta fajten, välorganiserat och aggressivt.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Högerns gymnasiepolitik: vidgade klassklyftor och sänkt ambitionsnivå

Skolminister Jan Björklund presenterade igår direktiven för den kommande gymnasieutredningen. Det står nu klart att man från borgerligt håll tänker sig krafttag för att skolan ska bli ett aktivare verktyg för vidgade klassklyftor, och att man samtidigt sänker den allmänna ambitionsnivån för skolan. Bakåtsträvande, för att sammanfatta med ett ord.

Högerregeringen har uppenbarligen gjort den svårbegripliga ironin till sitt adelsmärke när den presenterar nya förslag. På samma sätt som moderaterna kallar sig "det nya arbetarpartiet" och angrepp på arbetsrätten kallas "förbättrade möjligheter", presenterar nu den regering som har tjatat sig mörkblå om "kunskapsskola" och "högre ambitioner" ett förslag som visar förakt för en modern kunskapssyn och som sänker den ribba som skolsystemet sätter för sig självt.

Det är ingen nyhet att Sverige är ett klassamhälle med stora orättvisor. Skolan kan inte lösa de problemen, men kan hjälpa till att minska dem; vara i någon mån kompensatorisk. Med nedskärningar i den offentliga sektorn har skolan redan fått det svårare att uppfylla den rollen. Men nu vill regeringen göra det ännu sämre. Istället för att skolan ska uppmuntra elever med olika bakgrund att bredda sina perspektiv, så designas nu en skola där barn till akademiker uppmuntras till rent teoretiska studier som ska leda till en framtid med hög status, medan den som har en högre tröskel till teoretiska ämnen ska in i en färdig yrkesfålla tidigt i livet.

Det här är ett uselt och 1800-talsmässigt sätt att se på kunskap. Ung Vänster har länge välkomnat breda ingångar i gymnasieskolan. Men då ska det samtidigt vara så att man integrerar "praktiska" och "teoretiska" kunskaper i högre utsträckning. Modern pedagogik handlar i mycket om just en helhetssyn på kunskapen. Men det är inte modern pedagogik som Jan Björklund är intresserad av. Han och hans regering är intresserade av att skapa ett mer cementerat klassamhälle.

"Det är dags att uppvärdera yrkesutbildningarna i gymnasiet" säger Björklund. Men hans förslag går ut på motsatsen. Han talar om problemen med det Individuella programmet – och de finns! – men så föreslår han att de problemen, att man inte får behörighet att gå vidare och byta spår, istället ska gälla hela yrkesutbildningen. De yrkesförberedande programmen definieras i princip genom att de inte ger behörighet till högre studier.

En framtidsinriktad regering skulle lägga förslag som går ut på att höja ambitionsnivån för skolan, för alla elever i skolan, oavsett vad man har för bakgrund och för framtidsplaner. Det behövs i ett kunskapssamhälle, där människor förkovrar sig gemensamt och arbetar med olika saker. Men istället lutar sig Jan Björklund tillbaka på en urgammal reaktionär syn, där man betraktar arbetarungar som ohjälpligt korkade, och ser en motsättning mellan att vara "duktig med händerna" och att vara "duktig med huvudet". Som om det var så vi var skapta – antingen den ena eller andra sorten. Den gamla högern trodde att kunskapen skulle urholkas om alla fick möjlighet att ta gymnasieexamen. Nu vet vi bättre – det blir många fler som blir kunniga i olika ämnen. Det har hört till arbetarrörelsens stora framsteg att fler – om än långt ifrån tillräckligt många – har kunnat göra egna vägval. Nu blåser major Björklund till strid för en ny reaktionär våg. Det är ovärdigt ett modernt samhälle som strävar mot jämlikhet och större kunskaper för alla.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Sida 13 av 20« Första...1112131415...20...Sista »