Protester mot kriget – fortsatt press på regeringen!

Lördagen den 22 mars genomfördes återigen protester runt om i världen. I Sverige har Ung Vänster än en gång varit medarrangör till ett fyrtiotal manifestationer. I Stockholm demonstrerade över 60.000, I Göteborg fantastiska 40.000, I Malmö 10.000. Från Helsingborg, till Arvika till Boden gick folk ut och fördömde aggressionen.

Den här gången gällde det ett krig som faktiskt startat. USA:s och Storbritanniens angrepp på det irakiska folket är djupt orättfärdigt. Det saknar varje form av stöd i folkrätten och varje försvarbar anledning. Som väntat har krigsanstiftarna också angripit sanningen och öppenheten. De rapporter som nu kommer från Irak är hårt styrda av USA och ingår i den psykologiska krigföring som främst riktas mot folken runt om i världen. Men människor ser igenom lögnerna och gör det enda vettiga: protesterar. Vi kan inte stillatigande åse hur våra medmänniskor slaktas av en vettlös våldsmakt.

Organiserade protester har fått regeringen att gå från en ryggradslös ståndpunkt till en mer rimlig hållning. Men nu är det upp till bevis. Regeringen och den socialdemokratiska partiledningen har nu börjat delta i protesterna. Det är bra, men att protestera måste för regeringen innebära något mer än att pliktskyldigt skicka ministrar som talare på demonstrationer.

Den svenska vapenexporten till USA och Storbritannien måste upphöra. Det är fullständigt orimligt att denna export fortsätter. Bestämmelserna är till för just denna situation. När USA och Storbritannien är krigförande länder – därtill angripare i ett krig som statsministern själv sagt är folkrättsvidrigt – så kan inte Sverige exportera vapen till dessa länder. Sverige måste också agera för ett vapenembargo mot dessa länder. Vidare måste regeringen protestera i FN. Det finns alla möjligheter att kräva att frågan ska diskuteras i generalförsamlingen, och Sverige kan protestera direkt mot USA. När USA så flagrant bryter mot folkrätten kan man till exempel förklara den amerikanske ambassadören i Sverige icke önskvärd.

I riksdagsdebatten om kriget sa Göran Persson att han var mot kriget. Men han sa att han inte tyckte att Sverige skulle framföra en protest till USA för att ”det är lönlöst”. Detta är ett både fegt och absurt förhållningssätt. Det är ju just genom protester och opinionsyttringar som man kan skapa ett tryck. Hur skulle det se ut om regeringen till exempel sa att man vägrade protestera eller reagera mot folkmord runt om i världen med argumentet att människor redan är döda eller att det inte skulle spela någon roll för folkmördarna?

Göran Persson och regeringen måste bestämma sig. Antingen är man mot kriget – vilket är mycket välkommet – och tar konsekvenserna av det. Eller så får man åter börja stå för krigslinjen och möta människors vrede.

För en relevantare feminism!

Feminismen har de senaste åren tagit ett rejält kliv ut i den offentliga debatten. Ställningstaganden som tidigare varit kontroversiella är det inte längre. Tvärtom uppfattas feministiska krav ofta som självklarheter. Det är i grunden något oerhört positivt. Att inte se och uppskatta de framgångar som faktiskt uppnåtts vore kontraproduktivt och korkat.

Trots att debattklimatet förändrats betydligt i Sverige, de flesta politiska partier i dag ser sig som feministiska, måste man konstatera att utvecklingen mot jämlikhet går oerhört trögt. Detta beror mycket på att feminismen som ideologi urholkas och töms på innehåll. Ambitiösa dokument om jämställdhet ligger och dammar i färgglada mappar på myndigheter och företag. Samtidigt har tjejerna fortfarande mindre utrymme i skolan, lönediskrimineringen tar sig nya former och kvinnor förväntas ännu ta det övergripande ansvaret för familjen, hemmet, relationen och barnen. Så länge feminismen reduceras till att sådär i allmänhet tycka att alla ska ha det bra kommer det fortsätta att gå långsamt.

Det kanske viktigaste problemet idag är att stora grupper av kvinnor och tjejer känner att de inte omfattas av den offentliga feministsiska debatten. Det beror inte på att problemen inte finns överallt i samhället. Inte alls. Kvinnoförtrycket skär genom alla samhällsklasser och skikt. Det handlar om att kunna identifiera sig med det sätt på vilken frågorna lyfts. Frågor som den om kvinnors representation i bolagsstyrelser är inte oviktiga. Reaktionerna från herrklubbarna i ”näringslivet” visar klart och tydligt att man trampat på ömma tår. De mest svettiga bortförklaringar och argumentationsförsök dyker upp. Men samtidigt kvarstår faktumet att kvinnoförtrycket yttrar sig på helt andra sätt för den absoluta majoriteten av kvinnor och tjejer. En feministisk diskussion utan koppling till människors egna erfarenheter kan inte driva utvecklingen framåt. När bilden av feminismen i den offentliga debatten är ett elitperspektiv tappar feminismen ett nödvändigt fotfäste i vanliga kvinnors verklighet.

För att feminismen ska kunna fortsätta vara så vass som den ska, utan att begränsas till tankefajter i morgon-TV mellan verbala akademiker, måste den ta sin utgångspunkt ur och förankras i kvinnors vardag. Bara så kan man koppla samman frågorna med ett maktperspektiv och mobilisera breda grupper av kvinnor.

Unga tjejer måste själva få SKAPA något, kunna ta plats som personer genom att hålla ihop. Ofta får man höra att tjejer inte kan vara vänner, att de bara snackar skit och svartmålar varandra. Det är lätt att drabbas av osäkerhet, avundsjuka och dåligt självförtroende – tjejer ofta får lära sig att se varandra som rivaler. Det går inte att bara uppmana tjejer att sluta bete sig som samhället förväntar sig att man ska bete sig. Det är i god feministisk verksamhet som tjejer kan finna sätt att stärka sig själva genom att stärka varandra.

Två konkreta typer av feministiskt arbete som Ung Vänster de senaste åren ägnat sig åt är feministiskt självförsvar och stöd till byggandet av jämställdhetsgrupper.

Utbildningar i feministiskt självförsvar utmanar könsmaktsordningen i samhället och ger tjejer en möjlighet att stärkas både individuellt och i grupp. Alla tjejer har erfarenheter av att gå rädda och begränsa den egna rörelsefriheten. Att fysiskt kunna försvara sig ger självsäkerhet. Men utbildningen handlar om mycket mer. Man diskuterar gemensamma erfarenheter av trakasserier och våld, man pratar om formella och reella rättigheter, man lär sig ifrågasätta sin kroppsuppfattning. Det viktigaste är att gemensamt skapa en uppfattning av att man som tjej är värd att försvara. Efter ett intensivt arbete tilldelades några miljoner kronor till liknande satsningar via statsbudgeten. Nu måste ett nytt steg tas. Feministiskt självförsvar måste upp på schemalagd tid på skolorna, för att alla tjejer ska kunna nås.

Runt om i landet börjar så sakteliga jämställdhetsgrupper skapade av och för elever att ta form. De tjejer som ger sig i kast med att bygga dessa grupper på sin egen skola möts inte sällan av ointresse eller till och med direkt fientlighet. Men i arbetet med att själv organisera verksamhet för sina egna intressen ackumuleras ovärderliga kunskaper som det inte finns någon genväg till. Också arbetet med jämställdhetsgrupper behöver utvecklas och breddas för att unga tjejer ska kunna ändra på sin egen situation i skolan, istället för att få höra moraliserande vuxna oja sig över läget. Den jämställdhetslag som finns gäller idag alla arbetsplatser, men inte elevernas arbetsplats, skolan. Också detta behöver förändras, och jämställdhetsgrupperna kan skynda på den utvecklingen genom tryck nedifrån.

Dessa exempel är bara några av ett myllrande feministiskt arbete som faktiskt pågår. När vi nu lagt firandet av ännu en internationell kvinnodag bakom måste vi kunna också se tillbaka på en rad viktiga segrar – i maktförhållanden, lagstiftning och opinioner. Samtidigt vet vi att bakslag kan komma snabbt. Feminismen är i ordets genuina bestydelse revolutionär – omstörtande. En sådan rörelse får inte stelna i institutationalisering. Alltså måste den feministiska rörelsen fortsätta vara på offensiven, breddas socialt och låta radikaliteten komma till uttryck i organiserat arbete.

Lisa Englund, ordförande feministiska utskottet
Ali Esbati, förbundsordförande

Nytt initiativ i kampen mot terrorlagarna

I Umeå har det bildats en aktionsgrupp mot terroristlagstiftningen. Gruppen, som består av cirka 40 personer, har valt att upprepa den civila olydnadsaktion som Ung Vänster genomförde i somras och som ledde till en förundersökning mot mig och Kristoffer Housset.

Efter att ha satt in pengar till ett konto som använts av Emmaus Björkå till biståndsverksamhet i Libanon, där betalningsmottagaren är den palestinska organisationen PFLP, har medlemmarna i gruppen anmält sig själva till polisen. Det har nu inletts en förundersökning mot gruppen. Absurditeten upprepar sig alltså.

Ung Vänster välkomnar naturligtvis initiativet. Det är, precis som gruppen också konstaterar i en debattartikel i SvD den 11 november, nödvändigt att bilda en stark opinion för att stoppa den rättsvidriga lagstiftningen.

Gruppen konstaterar också några andra viktiga saker. Om den här lagstiftningen existerat under andra världskriget hade till exempel den norska eller danska motståndsrörelsen mot nazisternas ockupation kunnat terrorstämplats. Säkerligen hade ANC i Sydafrika också rykt med.

Terrorlistan är också ett krypande för USA, som får till effekt att en rad fredsförhandlingar, där europeiska regeringar försökt spela en konstruktiv roll, nu slås sönder och våldet är den enda väg som erbjuds. Det gäller till exempel terrstämpeln mot Farc i Colombia och New Peoples Army på Fillipinerna. Terrorlistan får på ett konkret sätt rakt motsatt effekt än vad makthavarna påstår. Det blir mer våld. Mer terror.

Med civil olydnad sätts press på lagen och i förlängningen på de faktiskt ansvariga – regeringen. Det är regeringen som lagt sig platt och gått med på terrorlistans utformning. Den svenska regeringen kunde ha stoppat det godtyckliga uppförandet av till exempel PFLP på listan, men har inte gjort det. Varför är hemligstämplat. Svaret är att regeringen struntar i rättssäkerhet och förtryckta folks rättigheter. Någon gång måste företrädare för den träda fram och försvara denna oförsvarbara feghet och arrogans.

"Vågar vi som vill behålla ett demokratiskt samhälle passivt betrakta hur många demokratiska rättigheter beslutsfattarna är beredda att offra i det så kallade ’kriget mot terrorismen ?" frågar sig aktionsgruppen i Umeå. "Vi undertecknade vågar inte det", skriver de.

Deras initiativ är viktigt och riktigt. Jag hoppas att fler följer exemplet.

Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster

Läs hela debattartikeln, skriven av företrädare för Umeås aktionsgrupp mot terroristlagstiftningen:
länk till debattartikeln

Saneringen av moderaterna inledd!

Ung Vänster Malmös antirasistiska patrull inledde i lördags ett omfattande saneringsarbete i Malmö med anledning av moderaternas legitimering av extremhögern och främlingsfientliga krafters omfattande inflytande i partiet.

Ett 20-tal medlemmar iklädda vita saneringsoveraller och munskydd sanerade området kring moderaternas valbod på Gustav Adolfs Torg och spred information till förbipasserande. över 1.000 flygblad delades ut på en timme och aktionen mötte stort stöd bland Malmöborna även om en och annan moderat surade.

– Moderaterna borde sättas i karantän tills man städat upp i den bruna sörjan som omger partiet, säger en av sanerarna under aktionen, det är en katastrof att de kan tänka sig att samarbeta med Skånepartiet för att ta makten i Malmö. Ett rasistiskt och högerextremt parti.

Men att moderaterna väljer att samarbeta med ett parti som Skånepartiet kanske inte är så förvånande, med tanke på att Sten Andersson, numera toppkandidat för Sverigedemokraterna, var den av moderaternas kandidater som fick flest kryss i riksdagsvalet 1998. Kanske vill moderaterna, i ett desperat försök, ta igen de röster de förlorat när Andersson lämnade partiet?

– Men det är inte bara Andersson som har grumliga åsikter de senaste dagarna har det hoppat grodor ur flera av moderaternas toppolitiker. Ett exempel är oppositionsrådet i Kristianstad Christer Ewe som inför dold kamera försa sig och menade att ”Man måste säga att muslimerna… de är duktiga på att föda många barn och utnyttja vårt system”, säger Rafael Puelma från Ung Vänster Fosie.

Som om inte det skulle vara nog kan vi på Skånska dagbladets insändarsida den 6 september läsa en insändare skriven av moderata Kristina Jongmans, kandidat till fullmäktige i Höör som hävdar att ”den verkliga kostnaden i dag för Sveriges flykting-, asyl- och invandringspolitik är ca 275-300 miljarder per år. är verkligen Sveriges skattebetalare beredda att betala detta belopp?” en siffra hämtad från rasistiska lobbygruppen Blå-Gula frågor som står Sverigedemokraterna nära och en kommentar som i sitt sammanhang blir alldeles för grovt!

– Det börjar bli för mycket för att det enbart ska kunna betraktas som grodor. Vilka främlingsfientliga krafter ryms egentligen inom moderaterna? undrar Anders Andersson.

Peter påpekar vidare att:
– För moderaterna är tydligen den rena makten efter valet viktigare än att hålla rent högerut. Om det krävs att man ger Skånepartiet ett ökat inflytande för att kunna genomföra sin borgerliga politik, så gör man det.
Om det krävs att man häver ur sig främlingsfientliga åsikter, så gör man det. När det gäller att få makten är visst inga medel otänkbara även om det sker till priset av en stärkt extremhöger och ökad främlingsfientlighet!

– Den fascistiska och rasistiska sjukan sprider sig. Moderaterna klarar inte av att hålla rent i sitt eget parti. Vi får aldrig ge extremhögern en plattform. Det innebär idag att vi måste bekämpa moderaterna, avslutar Rafael.

I den borgerliga tidningen Kvällsposten kunde man 7 september läsa rubriken ”Polisen fick städa bort Ung Vänster” och påståendet att ”14 resliga polismän såg i går till att åsiktsfriheten också gällde Gustav Adolfs Torg i Malmö”.

– Befängt! är kommentarer från Daniel Sestrajcic, aktiv i Ung Vänster Malmö. Eftersom det aldrig var tal om att ta till handgripligheter förhindrade polisen inte heller några. Tvärtom var det så att de fyra närvarande poliserna drog på smilbanden och tackade oss efteråt för en väl genomförd och lugn aktion.

Kasino istället för Ungdomens hus

Under fredags kvällen invigdes Kasionot i Tullpackhuset i centrala Göteborg. 1994 beslutade kommunfullmäktige att huset skulle bli ett Ungdomens Hus, men Socialdemokraterna och Moderaterna ändrade sig senare. Så nu står vi här med ett kasiono. Kan konfliktperspektivet bli tydligare?

Ung Vänster Göteborg och Bohuslän genomförde under invigningen en sorgemanifestation där vi symboliskt begravde Ungdomens Hus i Tullpackhuset. Ett 20-tal svartklädda ungvänstrare stod utanför ingången med likkista och begravningsmusik under invigningen. Till allmänheten och de speciellt inbjudna gästerna delades ut flygblad i form av begravningsannonser där kommunfullmöktiges ordförande Göran Johansson anklagades för stöld. Vid halv åtta tågade vi förbi den långa kön under allmänhetens aplåder och jubel. Enormt bra respons från alla, utom en och annan kärring i chockrosa bakelseklänningar. Nu väntar vi spänt på vad media kommer rapportera. I vilket fall som helst störde vi invigningen på ett värdigt sätt och fick förhoppningsvis de kommunala pamparna att skämmas lite.

Fattaru på Socialismens dag

Runt tolvsnåret igår (fredag) började folk samlas i Kungsträdgården för att fira socialismens dag. Ung Vänster hade tillsammans med Vänsterpartiet arrangerat denna endagsfestival, som drog folk i alla åldrar från både förort och innerstad. Folk delade flygblad och ballonger, samt dikuterade allt från ockupationen av Palestina till borgarnas bostadspolitik. Stämningen var hög, trots att det inte var alltför många människor som samlats framför stora scenen för att lyssna på den saliga blandning av tal, musik och poesi. Medverkande var bl.a. Gudrun Schyman, Ali Esbati, Jan Hammarlund och Bob Hanson.

Mitt på torget hade man även satt upp en 10-15 m2 stor duk, som flitigt användes av ett femtiotal graffitimålare – så fort färgen torkat sprayades den över med nya motiv. Men som en av målarna sa: "när det väl finns en laglig vägg måste det ju utnyttjas. Dessutom betyder ju varje färgburk som hamnar på en laglig vägg en mindre ute på stan och det måste ju innebära mindre olaglig graffiti, vilket är jättebra".

Fram på eftermiddagen hölls flera omgångar med feministiskt självförsvar och sakta men säkert växte de tidigare små klungorna av folk till en stor folkmassa, mest bestående av ungdomar, som väntade på kvällens konserter. Vid åttatiden på kvällen äntrade artister som Fattaru, Fjärde Världen och Ison & Fille scenen. Konserterna var väldigt lyckade och dagen avslutades så med skön musik, en jublande publik och ett gäng glada människor som vunnit var sitt SL-kort i partiets tävling.

Malmösolidaritet med Palestina


över 4.000 personer kom till Ung Vänster Malmös solidaritetsfest för Palestina. Mitt under brinnande Malmöfestival och i strålande solsken valde tusentals malmöbor att avnjuta hiphop, reagge, visrock och mycket annat. Jublet steg när 500 balonger i Palestinas färger steg mot skyn och huvudatraktionen Mikael Wiehe med band bjöd på en och en halvtimmes lång stödspelning.

Under solidaritesfesten, en av de största arrangemangen för Palestina på många år, samlades det in över 20.000 kr att fördela mellan Palestinagruppernas ungdomsprojekt och israeliska soldater som vägrar tjänstgöra på ockuperad mark.

Solidaritetsfesten arrangerades av Ung Vänster Malmö med stöd av Vänsterpartiet, ABF, Emmaus Björkå, Victor Jara, Palestinska ungdomsförbundet och Transportarbetarförbundet avd 12 vars ombudsman Anton Flink höll ett skarpt tal som kritiserade Israels agerande och den socialdemokratiska regeringens flathet.

Festen var ett led i Ung Vänster Malmös bojkotta Israel kampanj. I kampanjen har över 2.000 namn samlats in för en bojkott av Israeliska varor. Malmös handlare har uppmanats att rensa sina hyllor från förtryckets varor och över 5.000 bojkottlistor delats ut.

Kampanjen fortsätter med oförminskad styrka och väcker stort stöd bland många människor i Malmö.

Sida 19 av 19« Första...10...1516171819