Truls Persson talar på manifestationen för de spanienfrivilliga vid La Mano i Stockholm

694px-Flag_of_the_International_Brigades.svg

Truls Persson, 1 maj 2016, La Mano i Stockholm

Kamrater, internationalister, antifascister

Idag för 80 år sedan firade Olle Meurling Första maj för sista gången. Den nittonde december 1936 stupade han då han som frivillig i Thälmannbataljonen försvarade Madrid mot Francos fascistiska styrkor. I det sista brevet till Sverige skickade han en uppmaning som kommit att följas av generationer svenska ungdomar: ”Håll den röda lågan brinnande!”.

Idag när vi i den svenska arbetarrörelsen samlas för att med raka ryggar fira våra segrar inleder vi med att i vördnad böja våra huvuden. Vi visar vår respekt och tacksamhet mot de närmare 600 svenskar som under kriget kom att riskera och ibland förlora sina liv till försvar för demokratin.

Dessa människor, vanliga unga män och kvinnor, reste till Spanien med övertygelsen om att det finns det som är större än oss själva och att vår frihet är nödvändig att försvara. Då fanns det folk som föraktade deras beslut, kriminaliserade dem och bespottade dem. Idag finns det de som betraktar vår samling som högtravande eller patetisk idoldyrkan. I tider när demokratin i Sverige och Europa återigen är under hot är att samlas för att påminna varandra om värdet av frihet varken högtravande eller patetiskt, det är en skyldighet för alla som gör anspråk på att vara demokrater.

Kamrater, antifascister. Låt oss idag inte vältra oss i hur fascismen växer sig starkare. Vi vet alltför väl att de reaktionära krafternas stormtrupper försöker attackera arbetarrörelsens fästningar. Deras inbrytningar i arbetarklassen är allvarliga. Vi samlas här för att liksom våra föregångare med en röst meddela att vi aldrig, under några omständigheter tolererar några eftergifter mot fascismen och reaktionen. Fascismen är ett gift som vi aldrig tänker godta, så idag samlas vi för att låta vårt budskap ljuda genom historien, No Pasaran!

Kamrater, internationalister. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker, vår solidaritet kan inte kriminaliseras. De kan håna, de kan ljuga om oss och säga att vår kamp är meningslös. Låt oss minnas att vi idag har bättre förutsättningar än de som riskerade livet för Spaniens demokrati. Vi vet att fascismen kan besegras. Vi har sett det göras och vi tänker göra det igen. Det finns ingen vunnen seger som inte kommer behöva försvaras, men lika lite finns det något som är för alltid förlorat. Segern är vår att vinna.

Kamrater, vi samlas idag inte bara för att minnas, vi samlas för att fira det som komma skall. Idag ger vi samma löfte som de som gått före oss: ”Det finns något som är större än jag och kampen för fred, för frihet och demokrati är upp till mig att ta”. Det är detta löfte som sluter ”våra hjärtans international”. Från Ung Vänster är vårt budskap lika tydligt som för 80 år sedan, vi håller den röda lågan brinnande!

Leve de internationella brigaderna!
Leve den internationella solidariteten!
Leve 1 maj!

Tack!

Allt ljus på den ekonomiska eliten – vårt största samhällsproblem

Det som avslöjats om skattefusk i Panamadokumenten är stöld. Bankerna och deras fifflande elitkunder är parasiter. Medan vi andra går till jobbet och betalar skatt till det gemensamma gömmer de sina pengar och lägger dem på hög i skatteparadis. Nu måste den politiska debatten handla om det och om att komma åt de som står i vägen för ett bättre Sverige.

FAKTA: Miljoner dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca visar på en omfattande förskingring av skattepengar över hela världen. Mossack Foneska har i samarbete med stora banker gömt undan pengar i företag i skatteparadis. I Sverige är det främst Nordea som enligt dokumenten erbjudit extremt rika kunder dessa tjänster.

Omkring 46 miljoner har tidigare beräknats försvinna från Sverige till skatteparadis varje år och Skatteverket beräknar att det varje år saknas 166 miljarder kronor i skatteintäkter vilket motsvarar 5% av landets samlade BNP.

Inte ett ord till från politiker om att vi inte har råd med självklara rättigheter som omsorg, bostäder eller löner att leva på. De pengar som stulits kan vi ta tillbaka och bygga ett samhälle för oss istället för de allra rikaste. Första steget är att börja sparka uppåt när högern och rasisterna vill ställa oss mot varandra. Vi måste sätta allt ljus på den ekonomiska eliten – det största samhällsproblemet.

Hanna Cederin

Kontakt:

08-654 31 00
072-587 86 85

Rikstingsuttalande: Ja till fred, nej till NATO!

Kriget i Syrien har skördat hundratusentals människoliv. Samtidigt pågår flera brutala krig och konflikter runt om i världen och inte sedan kalla krigets slut har så många dött i väpnade konflikter. Miljontals människor är idag på flykt från hus och hem. Det globala världsläget präglas av osäkerhet och instabilitet. I stor utsträckning handlar det om konflikter som har sin grund i ökande klyftor, utarmning av naturresurser och maktspel mellan stormakter.

Regeringen och högern försöker spela på människors oro för läget i världen för att trissa upp debatten. Genom att skapa osäkerhet och använda sig av krigspropaganda vill man öppna dörrar för ökat militärt våld och ett svenskt Natomedlemskap.

Sverige har traditionellt bedrivit en framgångsrik säkerhetspolitik som byggt på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och internationell solidaritet. Men i takt med ett förändrat omvärldsläge har den hållningen utmanats. Genom vårt EU-medlemskap och den så kallade solidaritetsklausulen har den militära alliansfriheten urholkas. Samarbetet med Nato och vårt aktiva deltagande i både Natoövningar och insatser gör att vi dessutom är med och bidrar till militarisering och upprustning i vår omvärld. Ett godkännande av det så kallade värdlandsavtalet vore ytterligare ett steg i samma riktning. Världlandsavtalet innebär även att kärnvapen kan planeras på svensk mark

Fredsfrämjande verksamhet med syfte att skapa stabilitet och skydda civilbefolkningen är ibland nödvändigt, inte minst för att upprätthålla folkrätt och mänskliga rättigheter. Men att ingå i en kärnvapenallians tillsammans med några av världens mest aggressiva stater är inte ett sätt att bygga varken fred eller säkerhet, tvärt om.

Världen idag lider knappast brist på militära medel, samtidigt som det saknas verktyg för humanitära insatser och fredliga lösningar. Sverige ska ha en självständig röst för fred och solidaritet. Det är genom humanitärt stöd och utvecklingsarbete tillsammans med andra som vi kan bygga en fredlig värld. Genom att stå alliansfria kan vi låta bli att välja sida mellan aggressiva stormakter och kärnvapenallianser. Det är bara så vi kan formulera en självständig utrikespolitik och ta ställning mot överenskommelser med Turkiet eller Saudiarabien.

I en tid som präglas av internationella konflikter krävs att vi är många som tar ställning för fred och frihet. Ung Vänster är en självklar del av fredsrörelsen. När militära stormakter spänner musklerna och utmanar demokratin ställer vi oss på folkets sida och står upp för fred och global nedrustning. Vi sätter människovärdet främst och därför tar vi strid mot varje försök att ställa oss mot varandra.

Uttalande antaget av Ung Vänster riksting i Mariefred 2016-03-27

Låt de hungerstrejkande palestinierna stanna

Hungerstrejk, palestinier i Malmö

Under flera veckor har ett hundratal palestinier tältat utanför Migrationsverket i Malmö. Flera av dem har inlett en hungerstrejk för att få en rättvis behandling. Handläggningen av deras asylärenden har varit långsam och processen har präglats av felaktig information från handläggarna. Det har skapat en osäkerhet bland de asylsökande och flera av palestinierna riskerar att hamna Limbo – att de varken får stanna i Sverige, eller att det finns något annat land som tar emot dem.

En av dem som hungerstrejkar är Zuhair Irheem, 25 år, som också är medlem i Ung Vänster Malmö.

Zuhair Irheem, Ung Vänster Malmö

Zuhair Irheem

Varför tältar ni utanför Migrationsverket?
Vi gör det i protest för att få permanent uppehållstillstånd. Vi har bott i Sverige i många år, den som bott här längst har bott här i tio år, men vi får bara avslag på våra ansökningar. Nu tältar vi utanför Migrationsverket för att de ska ge oss besked, men de vill inte prata med oss. Vi har också börjat en hungerstrejk, ingen av oss kommer att äta innan Migrationsverket ger oss besked om vi får stanna.

Vad händer om ni inte får stanna i Sverige?
De palestinier som kommit hit från Irak ska skickas tillbaka dit. Men Irak tar inte emot palestinska flyktingar. Och vi som kommer från Gazaremsan ska skickas tillbaka dit, men gränsen mellan Gaza och Egypten är stängd, så vi kommer inte komma fram. Om vi skickas från Sverige har vi ingenstans att ta vägen.

Varför får ni inte uppehållstillstånd?
De säger att det inte finns tillräckliga skäl för oss att få stanna, att läget på Gazaremsan inte är så farligt. Men vi vet ju att det inte är sant, det är ju därför vi har flytt. Vi vill kunna stanna i Sverige och få jobb här, men det kan vi inte utan permanent uppehållstillstånd. Vi vill bara kunna leva riktiga liv. Leva som vanliga människor.

Emily Bronstorp är asylaktivist och medlem i Ung Vänster Malmö. Tillsammans med andra aktivister har hon varit på plats och hjälpt till med vad som behövs.

– Zuhair bad mig att sprida deras kamp till media och vi beslutade att anordna en sittdemonstration utanför Migrationsverket för att få fler att få upp ögonen för vad som sker. Under sittdemonstrationen kom flera svenskar och en del barnfamiljer. Nu under hungerstrejken kommer vi dit med förnödenheter så som mediciner, salt, tamponger och något gott till barnen (som inte hungerstrejkar). Det finns en samordningsgrupp med flera andra personer som också brinner för deras rättigheter som ska ta fram strategiska beslut. Stödet uppskattas enormt och palestinierna känner att fler är med dem i deras kamp, säger Emily Bronstorp.

– Bilden av att Sverige är ett välkomnande land stämmer inte. Vi skickar tillbaka människor till krig och förtryck. Zuhair och de andra palestinierna som hungerstrejkar utanför Migrationsverket visar det hur asylprocessen för många är godtycklig och rättsosäker. De omänskliga konsekvenserna måste uppmärksammas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Ung Vänster kräver att de palestinier som flytt till Sverige ska få stanna och inte skickas tillbaka till krig och förtryck.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster delade ut årets feministpris till Göteborgs stad

För 12:e året i rad delade Ung Vänster under gårdagen ut pris till årets feminister. Mottagare av Ung Vänsters feministpris 2015 är Göteborgs stad. Prisutdelningen ägde rum i Göteborg igår på internationella kvinnodagen under Ung Vänsters årliga feministiska mingelfrukost.

– Det känns roligt att ge årets feministpris till Göteborgs stad, efter att man tydligt har visat hur en kommun kan göra skillnad i den feministiska kampen. Satsningen på feministiskt självförsvar, låglönesatsningen, försöket med sex timmars arbetsdag och ett ökat stöd till stadens tjej- och kvinnojourer är viktiga feministiska reformer, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg

– Göteborgs stad har på ett tydligt sätt visat hur man sätter de feministiska frågorna på agendan. Att satsa på att alla högstadietjejer ska få prova på feministiskt självförsvar är inte bara en vinst för alla unga tjejer i Göteborg, utan också en vinst för hela den feministiska rörelsen. Vi har hållit på med feministiskt självförsvar i över 15 år, och det är fantastiskt att se fler haka på, säger Johanna Granbom, ordförande i Ung Vänsters feministiska utskott.

DSCF1702
Daniel Bernmar, representant från Göteborgs stads kommunstyrelse mottog årets feministpris av Ung Vänsters förbundssekreterare Hanna Cederin.

Motiveringen lyder:
Ung Vänsters feministpris tilldelas Göteborgs stad, för att man aktivt har satsat på feministiskt självförsvar i högstadieskolorna, ökade resurser till stadens kvinno- och tjejjourer och mot de låga lönerna som drabbar de kvinnodominerade yrkena.

Det feministiska självförsvaret är något som vi vet ger tjejer styrka, verktyg för att hantera sexualiserat våld och tekniker för att göra motstånd mot könsmaktsordningen. Göteborgs stads satsningar är en seger i kampen för ett jämställt samhälle och Göteborg har blivit ett föredöme för resten av landets kommuner.

Ung Vänsters feministpris
I samband med Internationella kvinnodagen delar Ung Vänster årligen ut ett feministpris. Priset syftar till att uppmärksamma en person, organisation eller händelse som under året påverkat debatten eller drivit fram konkreta förändringar i arbetet för ett jämställt samhälle. I år delas priset ut för tolfte gången.

Tidigare år har priset gått till Fotbollslandslaget (2004), Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (2005), Sveriges ungdomsmottagningar (2006), Umeåuppropet (2007), okejsex.nu (2008), Vårdförbundet (2009), riksorganisationen Popkollo (2010), Prata om det (2011), Dotterbolaget (2012), Astrid Johansson (2013) och Sveriges Kvinnolobby (2014).

För mer information:
Yrsa Rasmussen
0725- 87 86 85
yrsa.rasmussen@ungvanster.se

Dags för en välfärd utan vinstjägare

Idag skriver Stefan Lindborg, Ung Vänsters förbundsordförande, på Dagens Samhälle om att utredningen kring hur vinstjakten i välfärden ska stoppas nu är igång och hur viktigt vinststoppet faktiskt är.

– Sprängkraften i frågan om vinster i välfärden märks inte minst i det breda folkliga stöd som finns för ett vinststopp. Otaliga opinionsundersökningar har visat att svenska folkets motstånd mot vinster i välfärden är kompakt. Till och med bland de borgerliga partiernas väljare är stödet starkt för att antingen stoppa eller begränsa vinstintresset. De flesta i Sverige inser att det är ohållbart att skattemedel som borde gå till utbildning, sjukvård och äldreomsorg, i stället blir till aktieutdelning eller till vinster för riskkapitalbolag.

Samtidigt är det inte bara i stödet för ett vinststopp som frågans sprängkraft är uppenbar. Även det höga tonläget och de skarpa reaktionerna från högern och kapitalet tydliggör frågans betydelse. Den nuvarande Timbrochefen Karin Svanborg-Sjövall reagerade på höstens vinstöverenskommelse med en krigsförklaring. I dag, när direktiven till den utlovade utredningen presenteras, jämför Vårdföretagarnas Håkan Tenelius en välfärd utan vinstintressen med Östtyskland. När vinstintresset hotas utbryter panik bland välfärdskapitalisterna.

Läs hela artikeln här.

En seger från vänster

stefanIgår meddelade regeringen att överskottsmålet ska bort. Fram tills dess hade Vänsterpartiet varit ensamma bland riksdagspartierna om att kräva att det ersätts av ett balansmål. Det finanspolitiska ramverket har behandlats som något i det närmsta av naturen givet, som något som är (politiskt) omöjligt att förändra och i det närmsta omoraliskt att ifrågasätta. Beskedet från regeringen är en seger för vänstern, för LO och för alla som inser att en mer expansiv finanspolitik är nödvändig för att kunna skapa full sysselsättning.

Överskottsmålet har legat som en våt filt över den ekonomisk-politiska debatten. I Sverige har det finanspolitiska ramverket, tillsammans med Riksbankens inflationsmål, varit den nyliberala normpolitikens tydligaste uttryck. Makthavarna har självmant och frivilligt tagit på sig en tvångströja som begränsar politikens möjlighet till förändring. Den tiden kan nu vara förbi när nya möjligheter öppnas för en ekonomisk politik med större investeringar och mer pengar till välfärden.

Både det ekonomiska och det politiska läget är idag helt annat än vad det var när överskottsmålet infördes 1997. Då hade Sverige hög statsskuld, men idag har vi en av Europas lägsta. Moderaterna, som var motståndare till ramverket, försöker nu framstå som dess främsta försvarare. Statsskulden är inte problemet som den ekonomiska politiken har att hantera. Problemet är istället den låga efterfrågan och den höga arbetslösheten. Lösningen av dessa försvåras av ett överskottsmål som fungerar automatiskt åtstramande. De borgerliga röster som igår rasade mot regeringens besked borde avkrävas svar på frågan om vilka besparingar, motsvarande 75 miljarder, som de föreslår för att målet ska uppnås.

När överskottsmålet nu försvinner, förhoppningsvis redan i höstbudgeten, öppnas dörrar för en rimligare debatt om den ekonomiska politiken. Efter år då Magdalena Andersson och Anders Borg har bråkat om vem som är den mest ansvarstagande kamreren, skapas nu ”nya” skiljelinjer i debatten om ekonomisk politik. Bort från slitna glosor och talepunkter till en debatt om vad som verkligen behöver göras. De stora ekonomisk-politiska utmaningarna finns kvar även om överskottsmålet ersätts av ett balansmål. Ytterst handlar de om att bekämpa arbetslösheten och rusta upp välfärden.

1. Vi behöver investera i fler jobb och ett bättre samhälle
Sedan Riksbanken införde negativ styrränta är det uppenbart att penningpolitiken är uttömt som instrument för att höja sysselsättningen. Nu är det på finansdepartementet som jobbet måste göras. Att överskottsmålet ersätts av ett balansmål innebär inte automatiskt, och särskilt inte på kortare sikt, att investeringarna ökar. Staten borde, precis som kommuner och företag, ha en investeringsbudget, där investeringar bekostas under flera år. I grund och botten är det enkelt. Vi har hög arbetslöshet, stora behov i samhället och möjlighet att låna pengar gratis. Det är nu vi ska bygga bort bostadsbristen, rusta upp infrastrukturen och genomföra nödvändiga klimatinvesteringar.

2. Att låna till skattesänkningar är fortfarande en dålig idé
Statsbudgeten går redan med underskott. Den borgerliga regeringens skattesänkningar har bekostats genom upplåning och maskorna blir grövre i det skyddsnät som välfärden är tänkt att utgöra. Den som vill rusta upp välfärden kan inte göra det med Anders Borgs skattepolitik. För den som vill ha en stark välfärd är det uppenbart att skatterna måste höjas, framförallt för höginkomsttagare och på kapitalet. Och det utrymmet finns. Den borgerliga regeringen sänkte skatterna med närmare 140 miljarder, Sverige har en (effektiv) bolagsskatt som är en av Europas lägsta och bankerna är fortfarande ett slags skattefrälse.

3. Omfördela från det privata till det gemensamma
Sverige är idag rikare än någonsin. Det har aldrig funnit så mycket pengar att fördela som nu, men ändå får man alltid höra att pengarna inte räcker till. Det offentliga går på knäna samtidigt som det alltid tycks finnas pengar till ytterligare ett köpcentrum. Det kan tyckas paradoxalt, men är bara ett bevis på att det krävs omfördelning. Den fackliga tankesmedjan Katalys har räknat ut att om vi skulle ha samma skattekvot (skatter som andel av BNP) idag som år 2000 skulle den offentliga sektorn varje år ha 330 miljarder mer att röra sig med. Så visst finns det pengar, men utan omfördelning kommer de ligga kvar i de rikastes fickor.

Överskottsmålet försvinner, men fler utmaningar återstår. Som över en natt ritade regeringens debattartikel om den politiska kartan. För första gången på många år finns det förutsättningar att genomgripande förändra den ekonomiska politiken i Sverige. Vänstern och fackföreningsrörelsen står slutligen som segrare och det är nödvändigt, för ännu återstår det stora segrar att vinna om den ekonomiska politiken.

Nu krävs mobilisering för att försvara alliansfriheten

stefanEnligt en ny rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är för första gången stödet för ett svenskt medlemskap i Nato större än stödet för att vi ska fortsätta stå utanför. Under de senaste åren har försvars- och säkerhetspolitiska frågor ökat i betydelse. Bakgrunden till varför finns framförallt i det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, men också den stora försvarsreformen från 2009 och vår egen bristande försvarsförmåga har spelat en viktig roll. Utvecklingen har inte enbart inneburit att de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna tagit större plats i debatten, utan den har också medfört betydande förändringar i opinionen. Sextio procent av svenska folket är idag positiva till att öka försvarsanslagen och synen på ett svenskt medlemskap i Nato har förändrats. Det sistnämnda beror i hög utsträckning på att de som förordar ett sådant har lyckats framställa det som ett rationellt svar på det försämrade säkerhetspolitiska läget och bristerna i försvaret.

Att en sådan argumentationen väcker gehör i bredare lager av svenska folket borde inte förvåna, men för vänstern finns all anledning till vaksamhet. Igår invigdes Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen, och det tog inte många minuter innan frågan om ett svenskt medlemskap aktualiserades. De borgerliga partiernas krav på en utredning om vad ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära står idag i centrum av den politiska debatten. Under de närmsta åren kommer detta troligen att vara en stridsfråga mellan höger och vänster, inte minst genom att de borgerliga lär använda den som ett påtryckningsmedel i de försvarspolitiska samtal som utlovades i decemberöverenskommelsen.

Ett Nato-medlemskap skulle på ett genomgripande sätt förändra den svenska försvars- och säkerhetspolitiken, men också påverka vår utrikespolitik. För överskådlig framtid skulle ett sådant beslut vara mycket svårt, i praktiken nära nog omöjligt, att förändra. Argumenten för bibehållen militär alliansfrihet står sig fortfarande bra och ytterst hänger de samman med vilken roll man vill att Sverige ska spela i världen. Vår grundläggande uppfattning är att Sverige ska vara ett land som står för icke-militära lösningar på världens krig och konflikter. En röst för global nedrustning, diplomati och konfliktförebyggande arbete. En aktör som angriper de globala orättvisor som ligger till grund för så många konflikter runt omkring i världen. En sådan inställning överensstämmer inte med Natos, där istället militära medel står i centrum. Ett medlemskap i militäralliansen skulle försvåra en självständig utrikespolitik som är konsekvent i sitt försvar av mänskliga rättigheter, som varken tar hänsyn till stormakter eller ekonomiska intressen. Därutöver är det dessutom sannolikt att anspänningen skulle öka och säkerhetsläget försämras i vårt eget närområde om Sverige (och Finland) skulle gå med i Nato.

Från scenen på Folk och försvars rikskonferens raljerade folkpartiledaren Jan Björklund om vänsterns syn på ett Nato-medlemskap. Han menade att det handlade om neutralitetsnostalgi och anti-amerikanism. Om det är på den nivån som förespråkarna för ett svenskt medlemskap tänker ta debatten förstår jag varför de vill ha en utredning, helt uppenbart behöver de nya argument.

Vänstern har många gånger ett ambivalent och tvekande förhållande till den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Ofta är det som om vi allra helst skulle vilja diskutera något helt annat, något som vi själva är mer intresserade av. Det är ett förhållningssätt som inte fungerar. Försvars- och säkerhetspolitiken är för viktig för att helt lämnas över till högern. Vänstern är många gånger bra på att ge principiella ställningstaganden som kan fungera som vägledning, men ibland är våra principer, i vart fall ur ett kort perspektiv, motstridiga. Den som tycker att fortsatt militär alliansfrihet idag är den viktigaste försvars- och säkerhetspolitiska frågan för vänstern – jag tillhör dem – måste dra slutsatser av en sådan prioritering. Alliansfriheten förutsätter en egen försvarsförmåga, en försvarsförmåga som är större än den vi har idag. Ur ett lite längre perspektiv är det svårt att se att det går att göra utan att försvarsanslagen ökar. Den omläggning av försvarspolitiken som Vänsterpartiet genomförde 2013 var ett viktigt steg i rätt riktning.

Den breda vänstern måste mobilisera mot ett svenskt medlemskap i Nato. Precis som vi en gång i tiden mobiliserade mot ett svenskt medlemskap i EU och EMU måste vi agera i samband med Nato-frågan. Det finns dessutom viktiga delfrågor att fånga upp, som exempelvis frågan om ett svenskt värdlandsavtal med Nato. Genom breda allianser och ett i det närmsta folkbildande arbete måste vi bygga en bred rörelse mot ett medlemskap. Och det är hög tid att börja nu – annars kommer gränserna fortsätta förskjutas och ett Nato-medlemskap snart vara en realitet.

Ung Vänsters självförsvarsveckor

Idag startar Ung Vänsters självförsvarsveckor. Under två veckor kommer vi att hålla över 100 pass i feministiskt självförsvar från Skellefteå i norr till Trelleborg i söder. Vi kommer att vara på skolor, fritidsgårdar, kvinnojourer, arbetsplatser och på många andra ställen.

Mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem. Nästan hälften av alla tjejer över 16 år har upplevt våld eller hot från en kille eller man. Ung Vänster har utbildat instruktörer i över tio års tid och våra instruktörer är ofta ute och håller pass i olika grupper.

Under självförsvarsveckorna kommer vi att hålla ett antal öppna pass dit alla tjejer och kvinnor är välkomna. Här följer ett urval:

Malå 18/11 – öppet pass på Nilaskolan klockan 19.00
Öckerö 18/11 – öppet pass på Öckerö seglande gymnasium klockan 18.00
Östersund 19/11 – öppet pass på Tingshuset klockan 18.00
Linköping 19/11 – öppet pass i Ung Vänsters lokal på S:t Korsgatan 13 klockan 18.00
Stockholm 20/11 – öppet pass på ABF i Sundbyberg klockan 18.00
Motala 20/11 – öppet pass på biblioteket klockan 17.30
Norrköping 22/11 – öppet pass på Hagebyhus klockan 14.00
Stockholm 23/11 – öppet pass på Bio Cosmopolite i Haninge klockan 17.00
Göteborg 24/11 – öppet pass på Balltorpsgården i Mölndal klockan 15.00
Borås 25/11 – öppet pass på Arbetarrörelsens hus klockan 17.00
Lund 26/11 – öppet pass på ABF klockan 16.30
Göteborg 26/11 – öppet pass på Andra Långgatan 20 klockan 18.00
Ängelholm 27/11 – öppet pass på ABF klockan 17.30
Göteborg 27/11 – öppet pass på Guts Angered klockan 15.00
Falun 27/11 – öppet pass på Arenan klockan 17.00.
Malmö 30/11 – öppet pass på Röd huset, klockan 14.00

Kontakta Ung Vänster lokalt för anmälan och för att få mer information om vad som händer där du bor.

Läs mer om feministiskt självförsvar här.

 

För kontakt
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster kräver ett feministiskt systemskifte i välfärden

I samband med Nordiskt forum, det största feministiska mötet i Norden på tjugo år, ställer Ung Vänster idag krav på ett feministiskt systemskifte i välfärden. För att mota tillbaka könsmaktsordningen räcker det inte med enskilda förändringar, det krävs en feministisk offensiv som gör skillnad på alla viktiga områden.

– Kvinnor i Sverige betalar ett högt pris för den politik som högerregeringen har fört under de senaste åtta åren. Moderaternas skattesänkningar har ökat inkomstskillnaderna mellan könen och gått ut över nödvändiga välfärdssatsningar. Ung Vänster vill se en ny regering som genomför feministiska förändringar, däribland ett feministiskt systemskifte i välfärden, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Den gemensamma välfärden fyller en nyckelfunktion i kampen för jämställdhet, men samtidigt är villkoren för de som jobbar där, de allra flesta är kvinnor, många gånger otrygga och slitsamma.

– Kvinnor ska inte behöva bära upp välfärden med otrygga anställningar, deltider och stressig arbetsmiljö. Välfärdsarbetarna i Sverige betalar ett högt pris för de senaste årens högerpolitik. Nu ställer Ung Vänster krav på ökade resurser, fasta heltidsjobb och ett stopp för den privata vinstjakten i välfärden. Det är vad ett feministiskt systemskifte i välfärden handlar om, avslutar Lindborg.

Läs vår rapport här

För mer information:
Yrsa Rasmussen
Pressekreterare Ung Vänster
08-6543100
076-2100011
yrsa.rasmussen@ungvanster.se

Sida 2 av 2012345...1020...Sista »