Reinfeldt: familjen ersätter a-kassan

Idag pratar statsministern ut i SvD om de fem åren vid makten. Intervjun är en enda lång uppvisning i brist på insikt om hur människor har det. En av höjdpunkterna i intervjun är att Herr Statsminister föreslår att människor som blivit arbetslösa istället för att vara med i a-kassan, ska vända sig till sin sambo eller kanske sina föräldrar för att bli försörjda.

A-kassan är alltså en försäkring. Betala in en del av din lön varje månad och få pengar om du skulle bli arbetslös. Sedan 2006 när alliansregeringen kom till makten har 400 000 människor lämnat a-kassan. Anledningen är främst att regeringen har gjort det dyrare att vara med, så många människor har helt enkelt inte längre råd betala månadsavgiften. Istället tvingas man helt enkelt gå till socialtjänsten och försöka få bidrag. Så mycket för den ”arbetslinjen”.

För en snubbe som Reinfeldt med 140 000 i månaden är det förmodligen inga problem att försörja sina barn eller sin fru om det skulle bli nödvändigt, (annat än möjligen det märkliga i att en vuxen kvinna ska behöva be sin man om fickpengar). Men en större brist på inlevelseförmåga i andra människors vardag får man leta efter.

Ganna får stanna

Idag klockan 15.55 skulle Ganna Chyzhevska ha utvisats till Ukraina. Men nu verkar det onekligen som om hon får stanna och att Migrationsöverdomstolen ska ompröva beslutet. Utvisningsbeslutet har mött omfattande protester och en hel del uppmärksamhet både på Arlanda, på facebook och i medierna.

Vi är många som glädjs över beskedet och hoppas att Ganna snart får besked om att hon får stanna i Sverige på riktigt.

Läs också Stefan Lindborgs artikel om Ganna på Newsmill.

Kritiken mot oljeminister Bildt växer

Idag eller imorgon förväntas rättegången mot journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som sitter fängslade i Etiopien påbörjas. Anledningen att de befann sig i Ogaden var att de var ute efter att granska oljebolaget Lundin Petrolium.

Utrikesminister Carl Bildt har fått ta emot en hel del kritik för sitt engagemang i bolagets styrelse. Lundin Pretrolium verkar nämligen ha haft en hel del skumraskaffärer för sig, däribland rätt rejäla anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna. I samband med att företaget fick tillstånd att utvinna olja i Sudan fördrevs nämligen befolkningen i området och mellan 1997-2003 dödades tusentals personer och tiotusentals fördrevs. I Sverige utreds nu Lundin Petrolium för folkrättsbrott.

Calle verkar ha det lite rörigt med hur det egentligen ligger till med det ena och det andra. Men oavsett semantiska hårklyverier så finns det ett faktum som står fast vaken Calle har varit inblandad eller inte. Det är onekligen ett stort problem att vi har en utrikesminister som inte utan egna intressen kan skydda svenska medborgare eller diskutera utrikespolitiska frågor. Trovärdigheten för en minister som själv står under utredning för krigsbrott torde vara lika med noll. Som journalist i ett av världens farligaste områden måste man kunna vara säker på att man får det stöd och den juridiska och politiska uppbackning som krävs för att kunna fullgöra sitt uppdrag – i det här fallet att granska oljebolaget Lundin Petroliums affärer.

Läs också uttalandet från Ung Vänsters förbundsstyrelse.

Idag bestäms Gannas öde

Senast klockan 12 idag bestäms det om Ganna Chyzhevska får stanna i Sverige. Ganna är en 91 årig dement kvinna som lider av hjärtproblem och dålig syn. Hon kommer ursprungligen från Ukraina, men har på ålderns höst flyttat till Sverige för att vara nära sina barn och barnbarn. I Ukraina finns inga anhöriga kvar.

Migrationsverket tycker dock inte att det finns några skäl att låta Ganna stanna i landet och har tagit beslut om utvisning. Flyget som skulle ta Ganna till Ukraina skulle lyft redan för två veckor sedan, men eftersom hon inte är kapabel att resa på egen hand så sköts utvisningen upp och beslutet överklagades. Flera läkare har uttalat sig om att Gannas dåliga hälsa borde vara skäl för att låta henne stanna. Trots det så slår Migrationsverket dövörat till och ser inga hinder för att verkställa utvisningen.

Ganna är tyvärr långt ifrån ensam om att inte få stanna trots skyddsbehov eller som det heter särskilt ömmande omständigheter. Under våren och sommaren har ett antal fall uppmärksammats där bland annat irakiska flyktingar har utvisats trots hot om tortyr och förföljelse.

Här i Sverige klappar vi gärna oss själva på axeln och tycker att vi sköter oss bra när det gäller de mänskliga rättigheterna. Men fallet med Ganna, Karyna och Irina eller Andritha Moshi (för att bara nämna några) visar dock annorlunda. Migrationsverket drar sig inte för att utvisa människor i strid mot både FN, Amnesty, Europadomstolen och andra internationella aktörer. Sveriges asylpolitik är uppenbart både omänsklig och brutal.

Saudiarabien på vapenshopping i Sverige

Den här veckan har vi långväga besök i Sverige. Det är den saudiska marinen som välkomnas. På programmet står bland annat besök på örlogsbasen i Karlskrona, på Muskö och på Saab i Stockholm. Dessutom blir det uppvisning av stridsvagnsprodukter.

För den som råkar ha missat att Saudiarabien är en av världens värsta diktaturer så kan också tilläggas att man med stort engagemang hjälpte till med att slå ner demokratirörelsen i Baharein i våras. Med 150 pansarfordon drog man sitt strå till stacken för mota den arabiska våren och det folkliga upproret i grind. Hur reagerade vi här hemma? Tja, av den Svenska kungen fick den Saudiske diktatorn medalj. Inte kan man vara ogin så där kungligheter emellan.

Det här med vapenhandel med diktaturer verkar vara en fruktsam affär för Sverige. Så sent som förra året exporterade man pansarvänrnsrobotar till Saudiarabien. Enligt svensk lag kan man göra undantag från vapenexportsförbudet om det inte strider mot svensk utrikespolitik. Uppenbarligen tycker inte regeringen att det är ett utrikespolitiskt problem att exportera vapen. Inte ens om länderna råkar tillhöra kategorin tortyrdiktaturer. Bombhögern goes again…

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen skriver idag bra på SvD debatt om den svenska dubbelmoralen och vapenexporten.

Jag vill inte prata om Juholt

Jag vill inte prata om Håkan Juholt och orkar inte läsa fler skandalartiklar. Jag funderar på att kasta ut min tv och blockera kvällstidningarnas hemsidor som olämpliga i webbläsaren. Någon gräns måste det ändå finnas. Att Håkan Juholt har gjort fel råder det ingen tvekan om, men det mediadrev vi nu ser står på inga sätt i proportion till det felet. Så här har det varit länge. Den politiska debatten medialiseras och handlar i allt lägre utsträckning om samhällsproblem eller om politiska skiljelinjer. Debatten reduceras till att handla om skandaler, vem som har mest förtroende och vilka som känner mest ansvar. Det vi nu ser är ärligt talat ett fattigdomstecken för den politiska debatten i det här landet.

Jag skriver inte detta för att jag likt en riddare vill rida ut till Håkan Juholts försvar. Den rollen finns det andra som har, och borde ta på större allvar. Jag skriver detta för att jag på fullaste allvar är orolig. Efter decennier av politiska förluster som ligger djupare än bara dåliga valresultat, har arbetarrörelsen inte råd att försvaga sig själv. Det är vi som är de stora förlorarna när den politiska debatten tillåts handla om yta snarare än om innehåll. Bortom de politiska spelen och mediala dreven förändras Sverige till det sämre. Skolan och välfärden har blivit big business, klasskillnader och könsorättvisor biter sig fast och byggs in i systemen. Just därför är det viktigt att inte ryckas med i dreven och förtroendedebatterna, utan istället prata om det som på riktigt spelar roll för människor i vardagen. Visst är det viktigt att diskutera politikers förmåner, men varför är vi alldeles för få som diskuterar den ekonomiska elitens privilegier?

Denna gången är det socialdemokraterna som drabbas, nästa gång kan det lika gärna vara någon annan del av arbetarrörelsen. För oss är det inget nytt fenomen att högern och borgerlig media gör sitt yttersta för att rycka axelklaffarna från våra företrädare. Medias granskning av makthavare är så klart viktig, men här handlar det om något annat. När mediarapporteringen blir viktigare än vad som faktiskt har hänt eller vad som är sant, blir det problematiskt för den som inte kan påverka den mediala dagordningen. När dreven sätts igång saknar vi verktyg för att slå tillbaka. Precis som Erik Berg skriver, är en av de viktigaste lärdomarna av den senaste veckans händelser att arbetarrörelsen behöver en mediestrategi som går längre än pressmeddelanden och utspelsplaner och som på allvar kan utmana högerns mediala dominans.

Läs också Kajsa Ekis Ekmans artikel i DN, Är det tillåtet att vara S-ledare?

Det behövs fler lärare, inte fler lyxbåtar

Idag skriver fem lärare på SvD Brännpunkt om det omöjliga i att bedriva en pedagogisk undervisning när sparkraven stör högst på skolans prioriteringslista.

Den svenska skolan styrs idag av ekonomi och inte av pedagogik. För inte ligger det väl en pedagogisk tanke bakom att bunta ihop 27 sexåringar i en förskoleklass och låta 1,5 lärare undervisa dem? Inte ligger det en pedagogisk tanke bakom klasser på 30 tonåringar?

Ung Vänster driver just nu kampanjen Stoppa vinstslöseriet i skolan. För samtidigt som lärare tvingas gå på knäna och elever mår dåligt över att inte kunna få den hjälp de behöver så försvinner enorma summor iväg till stora riskkapitalbolag i skatteparadis. Sverige har kanske världens mest liberala lagstiftning när det gäller privata skolor. I våra nordiska grannländer tillåts inte aktiebolag driva skolor och det är förbjudet att plocka ut vinst till egen ficka. Men här kan företag som AcadeMedia, John Bauer och Vittrakoncernen kan utan problem plocka ut vinst på skolpengen; de skattemedel som skulle gå till lärare och elever.

Vinstutaget i skolan måste förbjudas. Det behövs fler lärare i skolan – inte fler lyxbåtar i skatteparadis.  

Jämställdhetsministern gör sitt och blir kalenderflicka

Jag läser i Metro att Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ska vara med i årets upplaga av kalenderflickorna. Alltså en kalender där kändisar låter sig fotas av Bingo Rimér för att uppmärksamma kvinnors hälsa. So far inga problem.

Men låt oss ta tillfället i akt och titta på ett par andra av regeringens ”jämställdhetssatsningar” under åren.

På första plats har vi RUT-avdraget a.k.a pigavdraget. Det vill säga att skattepengar går till att göra det billigare för höginkomsttagare att anlita en städerska. TCO:s förra chefsekonom har räknat lite på vad skattemiljonerna egentligen går till. Summan av kardemumman blir ungefär 900 heltidsjobb som har kostat oss 800 000 vardera. Pengar man hade kunnat använda betydligt bättre och till mer jämställda projekt. Kuriosa: bland de som tjänar över en miljon kronor om året använder drygt 14 procent avdraget medan bara drygt en halv procent bland låginkomsttagarna gör detsamma.

På andra plats hittar vi vårdnadsbidraget. Alltså en reform som är till för att kvinnor ska stanna hemma med sina barn istället för att sätta dem i förskolan. Några tusen i fickpeng till den förälder som väljer att vara hemma, alltså mamman. Hela 92 procent av bidraget tas nämligen ut av kvinnor.

Som tredje punkt på listan har vi det ökade löneglappet mellan män och kvinnor. Det är ingenting som fått någon större uppmärksamhet, men faktum är att skilnaden på våra löner bara ökar och ökar. Idag ligger kvinnors löner på sisådär 86 procent av mäns.

I ett sånt läge känns det ju tryggt att Nyamko drar sitt strå till stacken och hänger på Bingo och de andra kalenderflickorna. För att citera: ”jag gör vad jag kan från min horisont”. Det här med för lika lön för lika arbete, kvoterad föräldraförsäkring eller rätt till heltid är helt enkelt inte lika skoj som att få bli fotad i studio. 

Listan kan naturligtvis fortsättas en bra bit, men för mycket depp på en gång kan sabba dagen. Så låt oss istället glädjas åt att vi nu kan få självaste jämställdhetsministern leende på kylskåpet för ynka femtio kronor. Som en liten påminnelse för alla oss feminister om varför vi aldrig kan lägga ner vapnen.

Jan vill sänka din lön

Jahapp, i förra veckan var det Almega som ville sänka lönerna, idag är det Janne Björklund och folkpartiet. Det är inga nyheter, utan samma gamla ramsa om att det ska hjälpa unga att få jobb. Det är inte utan att man själv börjar känna sig lite tjatig, men alltså… sämre villkor skapar inte fler jobb. Istället blir det en ofrivillig tävling om vem som kan ta jobbet till sämst villkor och lägst lön. Även kallat lönedumpning.

Det finns en massa bra skrivet här på bloggen redan, så jag ska inte upprepa mig in absurdum. Ett kort tillägg bara: löneskilnaden mellan unga och äldre är redan idag stor. År 2009 låg den genomsnitliga månadsinkomsten för en 18-åring i handeln på 7561 kronor. För en 35-åring låg den på 17 568. En 35-åring hade också 27 procent högre timlön. 

Ett lästips är den rapport som Handelsanställdas förbund och Hotell- och restaurangfacket släpptes i somras. Där konstateras att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga under 26 inte har lett till fler anställningar. Istället blir det en fin present från oss skattebetalare till storföretag med många anställda, som till exempel Sandys, McDonalds och 7-Eleven. Grattis!

Det är börsens tur att stå för eftergifterna

Idag kommer tjänsteföretagens branschorganisation Almega med sina krav inför avtalsrörelsen. Och det krävs ingen professur i stadsvetenskap för att räkna ut vilken sida de står på. Som botemedlet mot den höga ungdomsarbetslösheten lanserar man bland annat frysta ingångslöner och fler lokala överenskommelser. För att tala klarspråk så vill man alltså i praktiken sänka lönerna och samtidigt sabba ungas förhandlingsposition genom att slå undan benen på facket.

Och här blir det alldeles uppåt väggarna. För det blir ju inte fler jobb för att vi som redan har ett arbete får sämre lön och sämre trygghet. Unga är redan den grupp som sitter allra sämst till på arbetsmarknaden. Många jobbar på timme inom tillexempel handel eller restaurang. Man hoppar in där det behövs och håller tummarna för att man blir inringd även nästa vecka.

När finansmarknaden krisar är det vi unga som får fortsätta med eftergifterna medan börsstyrelser och VD:ar sitter tryggt i sina länsfotöljer. I rättvisans namn vore det inte fel att de som tog besluten också fick ta konsekvenserna. Det är dags för Jonas Milton, VD på Almega att ta ett riktigt jobb på samma villkor som vi unga har.

Sida 20 av 115« Första...10...1819202122...304050...Sista »