Stefan skriver om ungas otrygghet

Idag skriver Stefan Lindborg i Helsingborgs Dagblad.

”Nedskärningspolitiken formar våra liv. I skolan är lärarna för få, klasserna för stora och möjligheten till att få stöd eller hjälp liten. Ungdomsmottagningar stänger igen samtidigt som många unga – framförallt tjejer – mår dåligt av stress och ångest. Otryggheten är tydlig också på arbetsmarknaden, där över hälften av alla unga har en tidsbegränsad anställning. Den som vill ha jobb tvingas sitta vid telefonen och vänta på att chefen ska ringa och meddela om det finns något jobb idag. Vi tackar inte nej och vi ställer inte krav på vettiga löner eller villkor, för det finns andra som väntar och den som bråkar får gå. När vi flyttar hemifrån är en egen lägenhet en lyx, bara förunnat dem med en handpenning på banken eller tio år i bostadskön.”

Läs hela artikeln här.

Chefen tjänar på ett år vad andra tjänar på ett liv

Idag presenterar LO rapporten Makteliten – kommer tillbaka. Där står att läsa om utveckling hos det absoluta toppskiktet i Svensk ekonomi. Under de senaste decennierna har tillgångarna för de som äger mest ökat brutalt. Inte minst den borgerliga regeringen har gjort sitt till för att öka klyftorna i samhället. Idag tjänar makteliten i snitt 46 gånger vad en industriarbetare tjänar. Det motsvarar alltså vad någon på golvet får ihop under hela sitt yrkesverksamma liv.
Det är på många sätt en både våldsamt provocerande och mycket ledsam läsning. Provocerande för den sjuksyrra som jobbar hela sitt liv med att ta hand om andra, men som själv inte har någon löneutveckling att tala om. Frustrerande för den arbetslösa som har sökt hundratals jobb, men aldrig får komma på intervju. Ledsamt är det för att rapporten så tydligt sätter siffror på en utveckling som omfattar hela Sverige. Där välfärden säljs ut till högstbjudande utan hänsyn till människors behov av vård och omsorg. Där kommunala skolor tvingas sparka lärare medan privata skolbolag plockar ut miljoner i vinst. Det är en utveckling där unga tvingas gå på osäkra anställningar för att företagen ska kunna vinstmaximera. Det är ett land som slits isär och där klyftorna ökar allt snabbare.
Högern pratar sig varm om arbetslinjen – det ska löna sig att jobba. Men resultatet av överklasspolitiken är att de som redan sitter tryggt i den ekonomiska båten kan plocka ut ytterligare miljonbonusar samtidigt som allt fler tvingas söka socialbidrag och rekordmånga barn räknas som fattiga. Vissa kan tillbringa vardagen i en konstant överklastillvaro vi andra bara har tillgång till via arrangerade bussturer. I maktelitens värld leder dessutom ett jobb ofta till andra, högavlönade styrelseuppdrag eller arbetsförmåner. För oss andra är det vanligare att jobbet leder förslitningsskador, stressmage eller migrän.
Sverige är inte ett fattigt land. Vi har råd med en skola där eleverna kan gå ut med fullständiga betyg och där sjukvård inte bara är till för de med en privat försäkring. Vi har råd med fasta anställningar och en kvoterad föräldraförsäkring. Vi har råd att bygga bort bostadsbristen. Men då krävs det ett slut på den politik där ett litet fåtal gynnas på bekostnad av alla oss andra. Det är dags att sätta stopp för högerpolitiken. 

Någon måste betala för välfärdsslakten

Gårdagens utspel från stadsministern om den höjda pensionsåldern genererade (kanske inte helt oväntat) en hel del protester. Fyra av fem ger tummen ner till förslaget. 

Reinfeldt säger att vi måste dra vårt strå till stacken, nu när befolkningen blir allt äldre. Annars kommer vi inte ha råd med sjukvård, skola och omsorg. Välfärden kostar helt enkelt. 
Välfärden kostar och samtidigt har man sänkt skatten med över hundra miljarder, framför allt för de allra rikaste. Man slumpar ut den offentliga sektorn till högstbjudande och tillåter vinstuttag i välfärden. Så låssas man som om priserna på omsorg plötsligt stiger och låter oss ta smällen.

Det är lätt att snacka, uppenbarligen. Men idag är den genomsnittliga pensionsåldern i praktiken 63 år. Bland LO:s medlemmar är det inte ens en trejdjedel som tror sig orka jobba till 65-årsdagen. Bland Kommunals medlemmar som jobbar i kommuner och landsting är inte ens tio procent över 60 år. En del vill jobba längre, många kan det inte. För någon måste betala för sänkta skatter och höjd vinstutdelning till riskkapitalbolagen. Det blir de som jobbar i vården som får betala välfärden med förslitningsskador. Lärarna som får betala genom större klasser och färre kollegor. Förskolepersonal som får betala genom bullerskador och magsår.

Och nu ska vi dessutom jobba längre. Så att riskkapitalbolag och aktieklippare ska kunna fortsätta plocka ut vinst på vår gemensamma välfärd. Reinfeldt uppmanar oss att ”rita om vår mentala karta”. Själv kan han luta sig tillbaka och sluta jobba vid 50. Då kan han lugnt plocka ut drygt 1,7 miljoner under det första året. Därefter följer pensionen på 68 000 kronor i månaden.

Moderaterna och nyspråket

I morse läste jag Moderaternas artikel på DN-debatt, som handlar om att de nu ska se över sin välfärdspolitik. Den första tanken som dök upp hos mig var ”det borde gå fort”. När jag druckit lite mer av morgonkaffet ändrades det till ”bäst att rädda det som räddas kan”. Efter att slutligen ha läst hela artikeln var den bestående tanken istället ”det här var det sjukaste jag har läst sedan Moderaterna skrev om sin historia”.

Debattartikeln är en lång raksträcka av floskler och nyspråk. Egentligen är den helt omöjlig att begripa på något annat sätt än att Moderaterna nu vill signalera att de tycker välfärd är viktigt, men inte vill göra något för att på allvar begränsa vinstintressen.

Som den vardagshjälte jag är, tänkte jag därför hjälpa DN-läsaren att förstå vad Moderaterna vill ha sagt genom att utveckla några resonemang.

”Nya Moderaterna fortsätter att förnya politiken. Grunden är att en gemensamt finansierad välfärd är en förutsättning för trygghet, sammanhållning och lika möjligheter för alla människor. Sveriges höga välfärdsambitioner ska bestå.”

Höga ambitioner, var det ja. Som när 12 600 personer utförsäkras under ett halvår. Eller möjligen syftar Moderaterna på att Sverige numera har en av Europas sämsta a-kassor, och att bara fyra procent får ut 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. Skulle inte tro det. Förmodligen tror Moderaterna att om de bara pratar tillräckligt mycket om föregångslandet, kommer människor tro att det är sant.

”Tack vare arbetslinjen samt ordning och reda i ekonomin är Sverige ett av de länder som trots finans- och skuldkrisen inte behöver göra neddragningar i välfärden.”

Här ska betoning ligga på ordet ”behöver”. Hur förklarar man annars att 3500 gymnasielärare försvinner under de kommande åren? Och förmodligen är ”Tack vare” ett tryckfel, det borde istället stå ”Trots”.

”Samtidigt har vi kunnat se företag i välfärden som använder aggressiv skatteplanering och som konkurrerar genom att tumma på tillgängligheten och kvaliteten. För oss moderater är detta oacceptabelt. Välfärden finns till för att berika alla med vård, omsorg och utbildning, inte för att göra enskilda personer eller företag rika.”

Nja, helt oacceptabelt är det nog ändå inte. Jag tänker på när Moderaterna i Stockholm reade ut vårdcentralen Serafen till läkarna som jobbade där, som sedan sålde den vidare till det av riskkapitalbolag ägda Capio. Moderaterna sålde vårdcentralen för 700 000, när den såldes vidare några år senare var priset 20 miljoner. Så mycket för att inte göra enskilda personer rika.

”Den opportunism som det funnits utrymme för måste stoppas och vår politik behöver breddas och kompletteras.”

Om det verkligen är opportunism som Moderaterna vill stoppa, är det svårt att tänka sig någon sämre start för det arbetet än den här debattartikeln.

Lästips för antifeminister

Är det någonsin någonting man undrar om svenska folket så kan man sätta en slant på att SCB har kollat läget. Nyligen publicerade man Statistisk årsbok för 2012. Där kan man läsa allt om medeltemperaturer, vanligaste transportmedel och fastighetspriser. Bland annat kan man få veta att medelsvensken bor i villa, har två barn och gillar godis.
Men det är inte bara skojig läsning, det finns ett betydligt allvarligare budskap bakom tabellerna. Sverige har en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader och det får tydliga konsekvenser. Fortfarande tjänar kvinnor en rejäl slant mindre än män, närmare bestämt 4 400 kronor mindre i månaden. Än värre blir det om man tittar på gruppen ”högutbildade”. Där tjänar män 8 800 mer än kvinnorna i samma grupp.
Däremot tar kvinnor ett betydligt större ansvar för det obetalda arbetet. Totalt lägger kvinnor 106 minuter varje dag på att handla, laga mat och städa hemma medan motsvarande tid för män är 69 minuter. Och nej, några minuter hit eller dit kanske inte spelar någon större roll, men slå ut det på en livstid så får man snabbt en betydande skilnad.
Så jag ska inte sätta någon “genuspropaganda” i händerna på er könsmaktsskeptiker. Det räcker faktiskt med en snabb titt på Sveriges oficiella statistik. Handlar det om det fria valet, magi eller ailiens som får kvinnor att tjäna mindre och städa mer? Jo, könsmaktsordningen ser kanske anorlunda ut än 1914 när man började sammanställa statistiken, men är i grunden densamma. Inget nytt under solen.

Stefan Lindborg på Neswmill om högerns klasspolitik

Idag skriver Stefan Lindborg på Newsmill om överklassafarin i Saltsjöbaden, om högerns klassförakt och om ökande klyftor.

”I tider när moderaterna levererar skattesänkningar på silverfat åt överklassen, oroar sig den unga högern för att en bussresa leder till mer splittring och uppdelning i samhället. Det är så pass verklighetsfrånvänt, att man undrar om de lever i ett parallellt universum. Ojämlikheten och orättvisorna finns där, och är påtagliga oaktat bussresor.”

Läs hela artiklen här.

Högerns oseriösa skolpolitik

Igår rapporterades det om att man kan köpa tillstånd för att starta en privat skola på Blocket. Du behöver inte ens genomgå någon granskning, har du en halv miljon är det bara att slå till. Björklund blir lite klädsamt upprörd, men glömmer att berätta att det är konsekvensen av den skolpolitik som förs.

Samtidigt stormar det kring Skolverkets samarbete med företaget Proffice som har fått tillstånd att utfärda lärarlegitimationer. Lärare har fått legitimation för att undervisa i ämnen de själva inte kan eller är utbildad för. En kvinna berättar för DN om hur hon felaktigt fått tillstånd för att undervisa i 14 olika ämnen, däribland kemi för högstadiet, utan att ha någon som helst kunskap om ämnet.

För den borgerliga skolpolitiken är det viktigare med privat ägande än att skolan faktiskt fungerar. Sedan den så kallade friskolereformen 1992 så har antalet privata skolor ökat explosionsartat. Idag är mer än var tionde grundskola och nästan varannan gymnasiekola privat. Och det är inte i första hand små mysiga byskolor som har ökat i antal, 64 procent av de privata skolorna är ägda av aktiebolag. Samtidigt har kvalitetskraven i praktiken sänkts och resurserna minskat. Eller vad ska man säga om en skolmarknad där i princip vem som helst kan få starta en skola och dessutom plocka ut enorma summor i vinst?

År 2009 gjorde de största femton skolaktörerna en vinst på över två miljarder. Det är pengar som hade kunnat gå till vår gemensamma välfärd och till en bra skola där alla får en schyst undervisning och en rättvis utbildning. Det behövs fler lärare, bättre yrkespraktik och mer personal i skolan. Företag ska inte kunna plocka ut vinst på elevers bekostnad. Den borgerliga skolpolitiken är ingenting annat än oseriös.

Oljefläckar går inte bort i tvätten

I dagarna har det genomförts demonstrationer med parollen ”avgå Bildt” runt om i landet. På flera orter har människor protesterat för att kräva att utrikesministern lägger korten på bordet, berättar om Lundin Oils skumraskaffärer och sitt tveksamma agerande kring de tillfångatagna journalisterna i Etiopien. Det är inte så konstigt. Det är klart att det dyker upp ett antal frågor när utrikesministern suttit i styrelsen för ett företag som tidigare avslöjats ha samarbetat med den sudanesiska regimen. En regim som begått folkmord på sin egen befolkning i Darfur, glatt påhejade av utländska oljebolag som velat komma åt regionens fyndigheter. Det är lika självklart att det dyker upp frågor när ministern ska rädda de journalister som är i Etiopien för att granska honom själv.

En moderat vid namn Ulrik Nilsson kommenterar protesterna i P4. Han tycker att protesterna mot Bildt är billiga knep och att det ”inte är bra för det politiska klimatet” att ifrågasätta utrikesministern på det sättet. För moderaterna vore det såklart bekvämast om alla bara höll käft och struntade i vad den moderate utrikesministern varit inblandad i.

Det som är konstigast är dock att media fullkomligt struntar i oljefläckarna på Bildts dyra kavaj. Juholt får åka land och rike runt för att be om ursäkt för att han tagit emot för mycket bidrag, medan Bildt kommer undan med en eventuell inblandning i folkmord.

Men vi låter inte det här gå förbi obemärkt. Avgå, Carl Bildt!

Noll studentlägenheter i Stockholm är för dåligt

Bostadssituationen i Sverige är helt uppåt väggarna. Varannan kommun lider av bostadsbrist och för den som inte har föräldrar som kan gå i borgen eller ett par sparade miljoner på banken så blir det allt svårare att flytta hemifrån. Även om hela landet drabbas så är det allra värst i storstadsområdena och i studentstäderna. Idag släpper SSCO sin bostadsrapport Var ska vi bo?. Det är ingen pepp läsning.

Nån som kan gissa hur många studentlägenheter som påbörjades i Stockholm under förra året? Rätt svar är noll, nada, ingen alls. Man färdigställde 63 stycken som påbörjats tidigare. Stockholm är en av de största studentregionerna med ca 80 000 studenter. Samtidigt har man en bostadsbrist utan dess like. Här saknar 22 av 26 kommuner i länet bostäder för sina unga och bara två kommuner planerar bygga för studenter under 2012. Sammanlagt blir det 198 lägenheter.

Konsekvensen av den borgerliga bostadspolitiken (eller ska man säga avsaknaden av en bostadspolitik) blir att folk tvingas tacka nej till sina studieplatser, flytta runt hos kursare eller kompisar eller som i början av höstterminen – tälta utanför Stockholms Universitet. Nästan hälften av studenterna i Stockholm säger att bostadssituationen gör att de kommer att söka sig härifrån efter att man pluggat färdigt.

Den borgerliga majoriteten i länet pratar om Framgångssverige och en levande utveckling. Det är uppenbart mycket snack och lite verkstad. Bostadsbristen är akut, det måste sättas igång att bygga nu på en gång. Det är inte mycket svårare än så, det är dags att börja bygga.

Kristdemokraterna och den oändliga historien om tvångssteriliseringarna

Så har då Kristdemokraterna fått med sina allianskompisar på att inte ändra kravet om tvångssterilisering för transsexuella. Det handlar om att personer som idag genomgår en könskorrigering och vill byta juridiskt kön också måste genomgå en sterilisering. Om det finns några medicinska skäl för det? Nej då, det handlar enbart om gammal unken kristdemokratisk världssyn.   

Europadomstolen slog 2006 fast att man ska kunna få sin könstillhörighet juridiskt fastställd, utan orimliga krav och både socialstyrelsen och en majoritet i riksdagen förordar att den 40 år gamla lagen ska bort. Men KD menar att det här är komplicerat och bör utredas vidare och man fortsätter förhala processen som man framgångsrikt gjort tidigare. Och eftersom alliansens husfrid går före rätten till sin identitet så har övriga borgerliga politiker böjt sig för KD:s vilja. Tills vidare gäller alltså tvångssteriliseringslagen fortfarande, helt i otakt med medicinska krav och mänskliga rättigheter. 

Sida 20 av 117« Första...10...1819202122...304050...Sista »