Ida Gabrielsson om den rika världens klimatansvar

Klimattoppmötet i Cancun håller på att gå åt skogen. Ida Gabrielsson, som är på plats i Cancun, skriver idag i Aftonbladet om i-ländernas ansvar.

”Klimatförändringarna världen står inför är orsakade av den industriella produktion som de industrialiserade länderna har stått för. Därför är den enda rimliga lösningen att i-länderna nu tar sitt ansvar och står för huvuddelen av de resurser som krävs för att lindra den globala uppvärmningen.”

Nytt nummer av Röd Press ute

Nu har nya numret av Röd Press kommit ut. I numret kan man bland annat läsa om SD:s historia, ett reportage om Rättviseförmedlingen och en intervju med journalisten och serietecknaren Liv Strömquist. Läs mer på rodpress.nu.

Varför inte ge dig själv, eller en kompis en prenumeration på Röd Press i julklapp? En årsprenumeration kostar 200:- (4 nummer). Skicka ett mail med namn, adress och telefonnummer till red@rodpress.nu för att börja prenumerera.

Trevlig läsning!

FRA. Så kom läckan.

Man vill ju inte gärna säga ”vad var det vi sa”, när det gäller sådant här. För det är inte kul, det här med övervakningssamhället.

Minns ni FRA-debatten? Vi var många, många som varnade, som demonstrerade, som försökte stoppa lagen. Men med försäkringar om integritetsskydd klubbade alliansen igenom den och nu har alltså de första uppgifterna om läckor kommit.

En anställd vid Försvarets radioanstalt varnar för att uppgifter om vanliga medborgares mail och telefonsamtal kan hamna i händerna på utländsk underrättelsetjänst. Kontrollmyndigheten, som skulle vara en garant för att inegritetskränkningar inte skulle kunna ske, har inte i någron nämnvärd grad granskat byteshandeln av information mellan FRA och utländska underrättelsetjänster och Försvarsunderrättelsedomstolen ger FRA tillstånd ”på löpande band”, enligt uppgiftslämnaren.

Det är väl helt enkelt dags att damma av parollen från FRA-striden: ”Riv upp, gör om, gör rätt”.

—-

Uppdatering: ser att Vänsterpartiet har reagerat på uppgifterna. De kräver ”ett moratorium för lagstiftning som riskerar att kränka människor enligt den nya grundlagens bestämmelser om skydd för integriteten”. (Med risk för att avslöja mina bristande språkkunskaper kan jag avslöja att jag blev tvungen att googla ”moratorium” för att förstå meningen. Det innebär att man skjuter upp ett beslut tills vissa krav – i det här fallet kravet att människors integritet inte får kränkas – har uppfyllts)

Sjunkande skolresultat ingen överraskning

Igår offentliggjordes 2009-års Pisa-undersökning, som visar att svenska elever tappat i kunskaper och den svenska skolan gått från att vara en av världens mest likvärdiga, till att hamna bland genomsnittsländerna. ”PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat”, skriver Skolverket.

Barns klassbakgrund har alltid slagit igenom i utbildningssystemet. Det har påverkat skolresultat och studieval. Om man har akademiskt utbildade föräldrar eller inte, har varit den starkaste faktorn bakom om man valt att studera vidare på högskola. Så har det alltid sett ut. Men nu har alltså mönstret förstärkts när det gäller skolresultat och det lär inte dröja länge innan vi också får se rapporter om ökad snedrekrytering till högre studier. Det är knappast någon överraskning. I åratal har vi i vänstern varnat för resultatet av den dåliga mixen av nedskärningar, fritt skolval, friskolesystem och generellt ökade klassklyftor i samhället. Det krävs inte något toppbetyg i matte för att räkna ut vad som kommer efter lika med-tecknet i en sådan ekvation.

Frågan är om något kommer göras åt saken. I morse stod Jan Björklund i Rapport och sade två saker: 1: det är socialdemokraternas fel att skolan ser ut som den gör, och 2: det är lärarnas fel – de borde sluta med ”jobba på egen hand”-metodik, som alla elever (särskilt pojkar) inte är ”mogna för”.

Jan Björklund kan förstås inte lastas för allt som är fel i skolan idag. Den ojämlikhetsskapande friskolereformen var det ju högerregeringen i början av 1990-talet som sjösatte. Likaså det fria skolvalet, vilket forskare konstaterar förstärker den klassmässiga segregationen i skolan. De här reformerna kom till i en tid då skolan drabbades av nedskärningar, som än idag inte är reparerade. Jan Björklund kan inte hållas ansvarig för detta. Men – och det här är ett viktigt men – han är ansvarig för den skolpolitik som nuvarande regering bedriver, och det är en politik som konsekvent gör ont värre. Som ökar klyftorna. Som försämrar gymnasiets yrkesutbildningar, för att ta ett exempel. Som låter lärare och elever ta smällen i krisen, när regeringen snålhåller i plånboken, och som sedan skyller de sjunkande resultaten på de allt tyngre belastade lärarna.

Jag är helt enig med Björklund när han kritiserar tendensen att alltmer av elevernas utbildning går ut på att de ska lära sig själva, utan lärarstöd. Men det är ohederligt av ministern att låtsas som om gör-det-själv-metodiken är ett påfund från lärarnas håll. Eller socialdemokraternas, för den delen. Det handlar förstås om brist på tid, brist på lärare. ”Egen forskning”, säger lärarna ibland, antagligen för att det klingar bättre i elevernas öron än ”jag hinner inte hjälpa dig”

En del elever klarar sig bra i skolan, med alla dess brister. Det är elever med högutbildade föräldrar. Föräldrar som säkerligen både ställer krav och hjälper till med läxorna. Föräldrar som ser det som en självklarhet att barnen ska till universitetet en dag och som pushar och stöttar på vägen dit. Jan Björklund talar om ”mognad” Underligt är det väl, att det just råkar vara arbetarklassens barn som inte är mogna nog.

”Ansvar för statens finanser”

I morse satt jag i sedvanlig ordning och svor till morgonnyheterna. Den här gången var det uppgifterna om att regeringens jobbcoacher nu kostat över en miljard kronor som fick okvädesorden att hagla över frukosten. En miljard kronor, som ingen vet om de ger utdelning i form av minskad arbetslöshet. ”Vi har ingen forskning som säger varken bu eller bä i den frågan” svarar Anders Forslund, biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, när Rapport frågar om effekten av jobbcoachsatsningen. Men en ny branch har regeringen åtminstone lyckats skapa, där arbetsförmedlingen anlitar inte mindre än 820 olika företag för att utföra alltifrån gammal vanlig arbetsförmedling, till mer kreativa metoder, som omprogrammering av hjärnan, healing och hypnos.

En röd tråd kan skönjas i regeringens ”jobbpolitik” – det kostar. Mycket. Och investeringarna ger mycket få jobb. Marika Lindgren Åsbrink gjorde innan valet en bra sammanställning av regeringens dyra, ineffektiva jobbsatsningar.

Jag roade mig med att göra ett räkneexperiment, för att se hur många jobb man hade kunnat få om man anställt människor direkt i offentlig sektor, istället för att lägga pengarna på skattesänkningar av olika slag. Först vill jag bara reservera mig mot eventuella felräkningar (jag lade min gymnasietid på att träna hockey istället för att göra matteläxan). Men jag fick det till något i den här stilen:

Sänkta arbetsgivaravgifter
Kostnad: 7,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 3000

Sänkta arbetsgivaravgifter för företag med unga anställda
Kostnad: 9,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 10 000

RUT-avdrag (siffror från nationalekonomen Roland Spånt)
Kostnad: 720 miljoner
Antal skapade jobb: 900

Summa kostnad: 17, 72 miljarder

Summa nya jobb: 13 900 stycken

Pris per jobb: cirka 1,3 miljoner

… det vill säga: samma slantar hade kunnat ge 35 440 jobb om man direktanställt i offentlig sektor (räknat på kostnad på 500 000 kronor per jobb). Notera att jobbcoachmiljarden inte är inräknad, eftersom ingen vet hur många jobb den skapat.

Välskötta statsfinanser, eller vad var det Anders Borg sa?

Demokratin glömdes bort

Eva Franchell, Aftonbladet, skriver enkelt och tydligt det som behöver sägas om Wikileaks Sverige-Nato-avslöjande:

”Det var länge sedan Sverige var neutralt. ”Alla” har känt till det svenska samarbetet med Nato. Nu bekräftar Wikileaks dessutom hur försvarsminister Sten Tolgfors sitter i frekventa samtal med den amerikanske ambassadören, precis som socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin är en väl sedd gäst på ambassaden.

Men som försvarsreportern Mikael Holmström beskriver det i dagens Svenska Dagbladet är det ”inte något regeringarna Persson och Reinfeldt talat högt om inför svenska folket”. Inför risken att svenska folket skulle rösta nej i en folkomröstning har man i stället valt att ta bakvägen in i Nato. Det är ovärdigt en demokrati.

I Afghanistan strider svenska soldater under Nato-befäl. I Norrbotten samövar svenska och amerikanska soldater och i Natos försvarsplan för Baltikum finns Sverige med som en aktiv deltagare. Samarbetet blir allt mer uppenbart.

Wikileaks fortsätter att sprida information om den svensk-amerikanska samarbetet. Förhoppningsvis innebär det att vi får en riktig Nato-debatt. Sverige ska bara delta i försvarssamarbeten om det är vad svenska folket vill.”

Hälsningar från en storhetstid

Det är alltid känsligt att ta politiska råd från andra. Särskilt om man är ett stort politiskt parti med fina anor. En folkrörelse som lyckades bygga världens mest moderna och jämliga välfärdssystem har sin egen inbyggda dynamik, sina processer och interna diskussioner. Det bör respekteras. Därför kommer här en uppmaning från en av de egna, från en socialdemokrati på frammarsch till dagens mer medelklass och avdragsrättsorienterade rörelse. Hälsningen är särskilt tillägnad, förutom valberedningen ordförande Berit Adnor förstås, även radarparet Ilija Batljan och Mikael Damberg som två personer som nu verkar sätta stor prägel på socialdemokratins ”förnyelse”-arbete. Mycket nöje!

YouTube Preview Image

Forum och förbundsstyrelsemöte

Den gångna helgen ägnade jag och resten av Ung Vänsters förbundsstyrelse åt Socialistiskt Forum och förbundsstyrelsemöte.

Forumet var som alltid en energiinjektion. Vårt panelsamtal ”Vänstern och framtiden” med Aron Etzler, Ali Esbati och Ida Gabrielsson blev väldigt välbesökt och bra. SVT var där och filmade, så ni som inte kunde vara på plats kan se samtalet i SVT Forum på fredag.

På förbundsstyrelsemötet tog vi bland annat två uttalanden:

Vad var det vi sa?

I samband med att svenska folket röstade nej till EMU för sju år sedan, var vi många som påpekade bristerna inom EMU:s konstruktion. I efterhand kan vi konstatera att många av de farhågor som vi på nejsidan uttryckte har besannats. I finanskrisens kölvatten blir exemplen på tillfällen där EMU-medlemskapet försvårar en effektiv krishantering allt fler. För några månader sedan var det Grekland som dominerade nyhetsrapporteringen kring krisen, idag handlar det om Irland.

Samtliga EMU:s medlemsländer – oavsett vilken ekonomisk situation landet befinner sig i – ska föra samma valuta- och penningpolitik, vilket betyder att man inte kan använda växelkursen eller räntan för att påverka det ekonomiska läget. Nu kan vi se att priset för detta är oerhört högt. När man ger upp möjligheten att föra en aktiv penningpolitik får andra delar av ekonomin anpassa sig. EMU orsakade inte finanskrisen, men konstruktionen har försvårat vägen ut ur krisen. Konsekvenserna har i flera länder blivit massarbetslöshet, nedskärningar och en fördjupad kris. (…)

Läs hela här.

Pirate Bay-domen stoppar ingenting

I dagarna kom domen från hovrätten i Pirate Bay-målet. Den innebär sänkta fängelsestraff samtidigt som skadeståndet höjs till ofattbara 4 miljoner kronor. Domen är inte bara anmärkningsvärt hård, utan bär också tydliga politiska förtecken. De hårda straffen har som syfte att skrämma vår generation, som använder fildelning för att få tillgång till kultur.

I samband med fildelning pratas det ibland om att vi ungdomar förväntar oss att få allting gratis. Det är inte sant. Det handlar om att vi vill kunna använda den nya tekniken som gör kultur tillgänglig för alla, utan att bli jagade och kriminaliserade. Det är naivt att tro att man kan förbjuda och begränsa utvecklingen genom lagar och därför tror vi inte att domen på längre sikt har någon effekt. (…)

Läs hela här.

Välfärden – plånbokens bästa vän

Den 13:e november går norrlänningen Thomas Östros ut och kräver att de rödgrönas överenskommelse om fastighetsskatten ska raderas ut och att en ”omläggningen” av skattesystemet d.v.s. ytterligare skattesänkningar bör genomföras. Det är ett märkligt uttalande. Det rödgröna förslaget om fastighetsskatt skulle innebära en hyressänkning för närmare 1 miljon hushåll och dessutom en hyresminskning för boende i studentkorridorerna. Något som Östros nu ställer sig negativ till då han upplever ett ”kompakt motstånd” från en procent av villaägarna som äger hus värda över 6 miljoner kr. De rikaste stockholmarna får dramatiska rabatter medan hyresrätten fortsätter vara dubbelt beskattad och den absolut mest missgynnade boendeformen. Det här börjar bli otrevligt. Snart måste politikerna sluta slava under minsta vink från Villaägarnas Riksförbund. Det är beklagligt att den som skriker högst alltid ska få sin vilja igenom, medan majoriteten får betala.

Vad handlar denna osunda fixering vid skatter om? Varför harvades det hela valrörelsen om skattesatserna fram och tillbaka? Det är aldrig och har aldrig varit skatterna som är självändamålet utan istället den gemensamma trygghet som ett starkt och välutvecklat välfärdssystem lägger grunden för. Vem försvarar välfärden när politikerna frenetiskt förbarmar sig över villorna med högst taxeringsvärde?

Inget samhälle ger så mycket pengar över i plånboken som välfärdssystemet. En befrielse från avgiftsokets ångest, oro och ofrihet. Genom att dela på kostnaderna räcker det att vi bidrar med några enstaka kronor till den trygghet och välfärd som annars skulle kostat oss betydligt större del av vår lön. Det är beklämmande att vi har hamnat i en situation där avgifter och försämringar i välfärden uppfattas som statiska och ökande medan skattesänkningarna är ett slags förtvivlat uppsamlande av smulor som ska hjälpa till att lappa och laga enskilda människor som rasat genom de söndertrasade skyddsnäten. Hur ska man annars betala busskortet, de höjda hyrorna, läkarbesöken? Det är förståeligt men fullständigt ohållbart. De sänkta skatterna som dessutom i princip alltid kompenseras av uteblivna löneökningar.

Nu drivs Sverige in i den privatfinansierade, dyra, ineffektiva och byråkratiska kundvalsvälfärden. Det ger knappast några extraslantar i någon plånbok. Låt det kostsamma amerikanska sjukvårdsinfernot fungera som avskräckande exempel.

Skattesänkningsstrategin i kombination med statliga utförsäljningar kan hålla landet flytande i några år, sedan planas plånböckerna ut av låga löner och dyra och obefintliga välfärdssystem. TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik säger till Aftonbladet:

– Ett problem är att man inte kan fortsätta med skattesänkningar i all evinnerlig tid. Däremot finns det en risk att lönepressen blir permanent.
Han ser USA, där man haft jobbskatteavdrag sedan 1975, som ett avskräckande exempel.
– Stora delar av det amerikanska löntagarkollektivet har inte sett några förbättringar av sina timlöner sen 70-talet därför att systemet med skatterna och andra regler verkar nedpressande på lönerna.

I själva verket går vi mot ett Sverige där fler och fler människor kommer får se sin plånbok säcka ihop redan den 15:e varje månad. Större delen av lönen försvinner i hyra/avbetalningar, försäkringspremier och skolböcker. Medan politikerna tävlar om att tycka synd om Täbyborna och deras fastighetsavgifter försöker regeringen få vanliga människor att vänja sig vid högre avgifter och sämre standard. Resultatet kan bli att vi går miste om det välfärdssystem som skapade världens mest jämlika livsvillkor. Vi kommer att ångra oss.

YouTube Preview Image

Pressade löner logisk följd av regeringens politik

Den liberala tankesmedjan Fores har idag presenterat en undersökning som visar att många som står utan arbete skulle vara beredda att gå ner kraftigt i lön om det gav dem ett jobb.

Ida Gabrielsson kommenterar undersökningen i ett pressmeddelande:

– Den svenska arbetsmarknaden har förändrats snabbt och drastiskt. Otryggheten blir värre och värre, arbetslösheten är på en permanent hög nivå och om det fortsätter så här kommer vi få se ännu mer av osäkra villkor och sänkta löner är jag rädd, säger Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson.

– Regeringen har nu under flera år vägrat att vidta åtgärder för att få ner arbetslösheten. Istället har de skapat en situation där försämrade villkor för arbetslösa ska föreställa en ”arbetslinje”. De har försämrat arbetslöshetsförsäkringen och låtit arbetslösheten skena iväg, just för att få fram de effekter Fores undersökning nu visar: att människor blir beredda att dumpa lönerna för att få jobb. Det är ovärdigt Sverige, avslutar Gabrielsson.

Sida 30 av 118« Första...1020...2829303132...405060...Sista »