Ung Vänster har valt ett nytt verkställande utskott

Dina till hemsidan

På Ung Vänsters förbundsstyrelsemöte helgen 10-12 juni valdes en ny förbundssekreterare, ett nytt verkställande utskott och två vice ordföranden.

Dina Viksten Abrahamsson är nyvald förbundssekreterare.

-
 Jag känner mig hedrad och spänd inför ett så pass stort uppdrag. Jag ser fram emot att vara med och bygga förbundet starkare och driva våra strategier för ett levande förbund i hela landet. Det här kommer helt klart bli utmanande men allra främst lärorikt och roligt!

Till verkställande utskott valdes:
Hanna Cederin, förbundsordförande, (omval)
Truls Persson, (omval)
Elin Morén, (omval)
Johanna Granbom, (nyval)
Dina Viksten Abrahamsson, (nyval)

Förbundssekreterare:
Dina Viksten Abrahamsson (nyval)

Förbundskassör:
Truls Persson, (omval)

Till vice ordföranden valdes:
Elin Morén, 1:a vice ordförande, (nyval)
Henrik Malmrot, 2:a vice ordförande, (nyval)

Pressbilder finns att hitta här. (Högerklicka och välj ny flik. Fotograf: Elin Morén)

För mer information:
Jesper Hillbom
Informationssekreterare

jesper.hillbom@unvanster.se

08-654 31 00
072-587 86 85

Uttalande: Ung Vänster stödjer Womens boat to Gaza

logo

Sedan 2007 är Gazaremsan i Palestina satt i ett belägringslikt tillstånd av den israeliska armén. Israel kontrollerar både vem som kan passera in och ut från Gaza och vilka varor som får importeras eller exporteras. Resultatet är en kollaps av ekonomin på Gazaremsan som bland annat lett till en skyhög arbetslöshet, sanitära problem och ett beroende av bistånd, inte minst från ockupationsmakten Israel. Sedan blockaden började har Israels militär också bedrivit krig mot Gazaremsan och de militära operationerna har lett till tusentals döda och skadade, förstörda skolor och sjukhus och att Gazaremsans befolkning lever under ett ständigt militärt hot.

Den nioåriga blockaden slår kanske allra hårdast mot de palestinska unga som växt upp hela eller stora delar av sina liv under dessa hårda omständigheter och som av Israel blivit berövade sin framtid. Och det är särskilt mot dem vi som ungdomsförbund måste visa vår solidaritet och det är inte minst till Gazaremsans unga kvinnor som Womens Boat to Gaza ger ett strimma av hopp.

Därför är det självklart för Ung Vänster att ge sitt stöd till Ship to Gaza, Freedom Flotilla och Womens boat to Gaza. I flera omgångar har aktivister rest med båt mot Gaza för att bryta den olagliga blockaden och varje gång har de mötts med våld från den Israeliska armén. Samtidigt så har Ship to Gaza gjort en ovärderlig insats för att blotta Israels förtryck av den palestinska befolkningen.

Vi önskar Ship to Gaza all lycka och lovar att bidra till att samla in pengar och sprida kunskapen om solidaritetsprojektet Womens boat to Gaza.

Uttalande antaget av Ung Vänsters verkställande utskott 2016-06-02

För mer information 

Jesper Hillbom, informationssekreterare 

jesper.hillbom@ungvanster.se 

072-587 86 85

Värdlandsavtalet är ett hot mot freden

NATO

Den 25 maj röstar riksdagen om Värdlandsavtalet som den borgerliga regeringen 2014 mitt under brinnande valrörelse slöt med Nato. Motionen är socialdemokraternas, som trots ett uttalat motstånd mot Nato-medlemskap ändå är drivande i ett historiskt närmande till kärnvapenalliansen.

Värdlandsavtalet kommer göra det enklare att ha militära övningar och därmed militära styrkor på Svenskt territorium. Det går mot idén om att Sverige ska vara ett alliansfritt land och kommer att öka spänningarna i vårt närområde. Avtalet har beskrivits som mycket otydligt men klart är att det inte finns några garantier mot att det svenska försvaret ytterligare integreras i Nato och att alliansen i kristider kan komma att stationera ut militär på svenskt territorium. Ännu mer upprörande är att det saknas tydliga skrivningar mot att kärnvapen placeras i Sverige eller ens rätten att inspektera vapen som förs in i Sverige av Nato. Samtidigt säljer förespråkarna in avtalet som en ren teknikalitet för att undvika en öppen debatt om alliansfriheten.

Sverige blir genom Värdlandsavtalet allt mer en bricka i ett geopolitiskt spel och möjligheterna att stå upp för fred och alliansfrihet blir svagare. De partier som nu driver igenom avtalet i Sveriges riksdag spelar ett högt spel när de sätter utrikespolitisk och ideologisk övertygelse framför fred och frihet för Sverige. Man undviker också frågan om vilken typ av allians Nato är och vilka stater som ingår i den. Tidigare insatser under Natos ledning där Sverige deltagit, i Libyen och Afghanistan, är tydliga misslyckanden. Efter den förödelse som kom av aggressiva militära insatser så har Nato inte lyckats skapa säkerhet och utveckling i dessa länder utan korruptionen och de interna konflikterna har ökat. I Nato ingår också några av världens mest aggressiva länder. Turkiet har Natos näst starkaste krigsmakt som satts in i blodiga insatser mot sin egen kurdiska befolkning. Landet har också fått ett allt mer auktoritärt styre där makten samlats kring president Erdogan, pressfriheten har begränsats kraftigt och oppositionspartier undermineras genom statlig repression. Är det sådana stater som vi ska samarbeta med?

Ung Vänster säger nej till Värdlandsavtalet och kräver att varje steg för att Sverige närmar sig Nato ska föregås av en öppen och ärlig debatt. Oavsett vad de riksdagsledamöter som röstar för Värdlandsavtalet själva tycker om Nato-medlemskap så röstar de för ett historiskt närmande som kommer begränsa Sveriges självständighet och öka osäkerheten för oss som bor här.

Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster 

Johanna Granbom, första vice ordförande för Ung Vänster 

Elin Morén, andra vice ordförande för Ung Vänster

Hanna Cederin talade på Vänsterpartiets kongress

hanna-uv

Lördagen den 7 maj talade förbundsordförande Hanna Cederin på Vänsterpartiets 41:a kongress i Örebro. Här nedan återfunnet i video och text.

 

—-

TALET

Jag ska hälsa till kongressen från oss socialister, feminister och aktivister i Ung Vänster. Tack för ordet, det är fint att vara här. Det är fint att samlas. Att samlas är en motståndshandling. Gemenskap är radikalt. Tillsammans, det är aktivism.

Vänsterrörelsen finns därför att vi hör ihop, för att var och en av oss vill och kan vara en liten del av något bra. I rörelsen blir vi mer än vad vi är var och en för sig.

Allt våra motståndare gör, det gör dom för att dölja att vi hör ihop. Dom vill splittra oss. Ställa oss mot varandra, dom påstår att det gäller din trygghet eller min trygghet eller ingen alls. Dom vill splittra oss därför att det är det enda som kan stoppa oss. Därför samlas vi i vänstern, som en motståndshandling och som en frihetsrörelse.

Vi har vuxit upp här, precis runt hörnet, i Aleppo, Alingsås, Mogadishu, Motala, Santiago, Teheran, Pristina. Alby, Töreboda, Östersund. I radhus, på flyktingförläggning, i villa eller hyresrätt. Vissa av oss tror på Gud, andra tror bestämt på ingenting alls, en del tror på Beyoncé, på Springsteen eller på Villa Lidköping. Ändå är det vi har gemensamt alltid större än det som skiljer oss åt. När vi samlas påminner vi varandra om det, vi påminner varandra om varandra. Och vi påminner dom andra om oss.

Vi berättar om vårt Sverige, vi går sida vid sida och vägrar blunda för varandra. Tillsammans gör vi motstånd mot ojämlikhet och orättvisor. Vi skapar rörelse för friheten att vara mänsklig, för att älska den man vill, tro på det man vill, för friheten att leva i trygghet oavsett bakgrund. Det är vår berättelse, och när vi berättar den tillsammans är det en motståndshandling.

En del tror att vänsterrörelsens kamp är ett välgörenhetsprojekt för dom allra svagaste. Något som handlar om att se ner på. Uppifrån. Dom tror att vi pratar om lidandet åt dom som inga röster har. Andra tror att det vi gör, det gör vi för att vi är offer. Svaga, maktlösa.

Det är inte därför vi kämpar. Det är ju vi som bär samhället, med våra händer, ryggar och axlar. Vi handlägger, välkomnar, sköter om. Sitter i kassor, bygger hus, kör spårvagn. Utan oss skulle Sverige stanna. Utan oss skulle ingen tända gatlyktorna. För det är det vi gör, åt oss och åt dom trots att dom inte bidrar. Så starka är vi. Det är ljust tack vare oss.

Att vi berättar om utsatthet beror på att intet mänskligt är oss främmande. Till skillnad från högern förnekar vi inte att också vi, också jag är sårbar. En dag kan det vara jag som tvingas fly från krig, en dag är det jag som blir utan jobb eller sjuk. Det gäller min lön, min lägenhet, min syster eller min mamma. En dag kommer jag behöva din hjälp. Så enkelt är det, ja, nästan odramatiskt. Till skillnad från högern är det inget vi skäms för, inget vi vill dölja.

På lika stort allvar som vi tar vår sårbarhet, tar vi vår styrka. Och vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. Därför vill vi inte bara bära samhället utan också förändra det, därför vill vi bygga Sverige tillsammans.


Vi får höra från högern att vårt val står mellan pest eller kolera. Mellan bostadsbrist eller höjda hyror. Mellan farliga båtfärder över Medelhavet eller flyktingläger under brinnande konflikt. Mellan ingen välfärd alls eller en välfärd som styrs av vinstintressen. Mellan arbetslöshet eller en osäker arbetsmarknad. Det är fel.

Dom säger att valet står mellan dig och mig. Ditt jobb eller mitt jobb, mitt uppehållstillstånd eller din välfärd. Det är fel. Dom ställer oss mot varandra men vi vänder blicken uppåt. För det finns ett gäng som tydligen aldrig måste välja bort tryggheten, vars livsvillkor aldrig står på spel när ekonomin krisar och som inte ens behöver bidra med skatt till det gemensamma.

Kom ihåg att framtiden aldrig betytt pest eller kolera. Tvärtom. Kom ihåg att varje gång vi sagt att vi vill ha en bättre framtid så har högern sagt att vi drömmer. Dom sa det om rösträtten, om första semesterveckan och femte semesterveckan. Om homoäktenskap, preventivmedel, hemspråksundervisning. Dom sa det om förskolan och om allmännyttan. Dom har haft fel och vi har vunnit. Vi kommer aldrig välja otryggheten, vi väljer varandra.


För kompis det går bra nu. Förra året ökade antalet svenska dollarmiljonärer mest i hela världen. Tillväxten ökar. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer. Samtidigt lever var fjärde unge i Alby där jag bor i fattigdom, samtidigt går hundratusen kvinnor ner i arbetstid för att ta hand om mormor och morfar när omsorgen brister.

Hur kan samhällsproblemen vara så påtagliga när Sverige är rikare än någonsin? Svaren finns i klassamhället. Lösningen finns i omfördelning, i jämlikhet. Men från finansminister Andersson får vi höra om utgiftstak, inflationsmål och försiktighet. Hon säger att politiken ska vara förutsägbar. Men kära socialdemokrati, ojämlikhetens förutsägbarhet är tröttsam.

Konflikträdsla och ängslighet har aldrig varit modernt. Framtiden är att sätta jämlikhet före budgettak och gamla bestämmelser från åtstramningshetsens och finanskapitalets tid. Nu är det en ny tid och den tiden är vår. Omfördelning är en enkel ekvation om att ge och ta. Nästa steg in i en bättre framtid är att det är elitens tur att ge och vår tur att ta.

Det är ljust tack vare oss, och tillsammans kan det bli ännu ljusare.

Vi säger: vi bär upp vården och då ska vi ha bra löner och villkor. Inga visstider, delade turer och knappa lönekuvert. Om det är några löner som ska sänkas så är det VD:arnas. Ta deras löner och ge ungarna i förorten en rik barndom.

Vi säger: dom skattekronor vi jobbat ihop ska gå till välfärden, till oss, våra barn och mormödrar. Inte till riskkapital. Stoppa vinsterna och bygg ut servicen i glesbygden.

Vi säger: vi går till jobbet och vi betalar skatt till det gemensamma, då ska också eliten bidra. Låt dom inte smita. Chockhöj skatten, sätt dit dom korrupta superrika och lägg pengarna på att bygga hyresrätter.

Vi säger: vi bär samhället och då kan vi också förändra det.

Det är inte lidandet som driver oss, det är vår längtan till frihet och hur vi omsätter den i handling. Och för att vi ser styrkan i varandra. Därför kämpar vi. Därför ger vi inte upp när vi möts av motgångar. Därför kan inga murar, hav eller gränskontroller hindra oss från att fly till trygghet. Därför reser vi till andra länder och tigger för att försörja våra barn. Därför bor vi kvar i förorter och på landsbygden. Därför trotsar vi hoten, terrorn och fortsätter röra oss på gator och torg.

Vänsterns uppgift är att omvandla sökandet efter frihet till en gemensam rörelse. Vi i Ung Vänster ser fram emot att få fortsätta göra det tillsammans med Vänsterpartiet. Ta emot våra varmaste hälsningar till kongressen.

Minns att dom försöker splittra oss därför att det är det enda som kan stoppa oss, därför håller vi ihop. Gemenskap är radikalt. Tillsammans, det är aktivism. Att samlas är en motståndshandling.

Tack.

Hanna Cederin 1 maj-talar i Östergötland

Hanna_Cederin_9 (2)

Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster kommer i år att tala i Norrköping och Linköping.

– Jag kommer att prata om att hålla ihop mot splittring, ta vara på gemenskap och skapa förändring. Sverige är rikare än någonsin men eliten slipper vara med och betala,
därför är ojämlikheten Sveriges största samhällsproblem. Omfördelning är svaret.

Hanna kommer först att tala i Vasaparken i Norrköping ca 12:40 och därefter i Linköping 13:50 vid Trädgårdsföreningen.

För mer information kontakta

Jesper Hillbom, informationssekreterare

072-587 86 85

jesper.hillbom@ungvanster.se

Allt ljus på den ekonomiska eliten – vårt största samhällsproblem

Män i kostym 2

Det som avslöjats om skattefusk i Panamadokumenten är stöld. Bankerna och deras fifflande elitkunder är parasiter. Medan vi andra går till jobbet och betalar skatt till det gemensamma gömmer de sina pengar och lägger dem på hög i skatteparadis. Nu måste den politiska debatten handla om det och om att komma åt de som står i vägen för ett bättre Sverige.

FAKTA: Miljoner dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca visar på en omfattande förskingring av skattepengar över hela världen. Mossack Foneska har i samarbete med stora banker gömt undan pengar i företag i skatteparadis. I Sverige är det främst Nordea som enligt dokumenten erbjudit extremt rika kunder dessa tjänster.

Omkring 46 miljoner har tidigare beräknats försvinna från Sverige till skatteparadis varje år och Skatteverket beräknar att det varje år saknas 166 miljarder kronor i skatteintäkter vilket motsvarar 5% av landets samlade BNP.

Inte ett ord till från politiker om att vi inte har råd med självklara rättigheter som omsorg, bostäder eller löner att leva på. De pengar som stulits kan vi ta tillbaka och bygga ett samhälle för oss istället för de allra rikaste. Första steget är att börja sparka uppåt när högern och rasisterna vill ställa oss mot varandra. Vi måste sätta allt ljus på den ekonomiska eliten – det största samhällsproblemet.

Hanna Cederin

Kontakt:

08-654 31 00
072-587 86 85

Hanna Cederin inviger Ung Vänsters riksting i Mariefred

_DSC0053

Nu drar rikstinget igång i Mariefred. Under rikstinget samlas medlemmar från hela landet för att diskutera kring främst två dokument.

Alkohol- och dogpolitiskt dokument syftar till att klargöra Ung Vänsters syn på alkohol och narkotikapolitiken i Sverige men också vilken funktion droger har i förhållande till klassamhället och könsmaktsordningen.

Strategidokument för ett levande förbund i hela landet är ett dokument som syftar till att förklara de problem Ung Vänster står inför vad gäller att finnas närvarande som organisation över hela landet och även presentera lösningar på dessa problem.

Här nedan finns Hanna Cederins invigningstal i sin helhet:

Invigningstal riksting 25 mars 2016, Hanna Cederin

Vi är socialister och feminister för att vi tror på människovärdet och freden. Vi är materialister för att vi tror på mänsklig handling som den förändrande kraften. Vi har organiserat oss därför att vi blir starkare av gemenskap. Vi är aktivister därför att vi vet att all kamp måste börja i verkligheten.

Vi samlas till riksting för att nå slutsatser. I stort och smått. Den fråga vi ställer oss är: vad är radikalt? Vad kan utmana systemet? Vi frågar varandra: vad är en motståndshandling? Vi analyserar historien och samtiden för att avgöra framtiden.

Det som präglar vår tid är splittring och fragmentisering. Att mata oss med motsägelser och lösa fragment har alltid varit en avgörande del i hur motkrafterna till rättvisa verkar. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dom finns inga samband, inga strukturer. Deras berättelse om samtiden är abstrakt och vi som lever i den utbytbara meningslösa. Så kan dom upprätthålla dom klyftor som hindrar oss från sammanhang och konkret rörelse. Så kan dom skapa illusionen av maktlöshet. Så kan dom vända oss mot varandra och dölja den ekonomiska elitens intressen.

Särskilt nu behövs vi som ser verkligheten klart, vi som är materialister och realister. Nu behövs vi som säger att vi är inte maktlösa. Samhället är inte abstrakt. Vi är inte meningslösa fragmentariska. Vi är majoriteten och om vi går ihop är makten vår. Om vi hittar varandra kan vi överbrygga klyftor och avstånd. Tillsammans kan vi avslöja elitens klasspolitik och skapa konkret rörelse för något nytt.

Det radikala idag är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Att utmana det abstrakta med det materiella. Att skingra illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi är Ung Vänster och vi är en motståndshandling. Vi kämpar för människovärdet och freden. Mänsklig handling förändrar. Vi blir starkare av gemenskap och organisering. All kamp måste börja i verkligheten.

Rikstingsombud, ärade gäster, förtroendevalda. Välkomna till Mariefred, till verkligheten och till gemenskapen.

Vi kämpar för freden och människovärdet. Det är viktigt just nu, denna vecka. Terrordådet i Bryssel är så nära. Vi måste påminna oss, påminna varandra. Om att det är möjligt. Freden är inte abstrakt eller teoretisk, den är inte tryckta ord på ett papper. Den är ingen utopisk dröm, bortom verkligheten. Den finns i varje land, hos varje folk. I varje familj. I Aleppo i Syrien, i Cizre i Turkiet. På landsbygden i Rumänien. På asylboenden, i båtarna på Medelhavet. Freden är konkret och ingen idealistisk dröm.

Freden finns i oss och våra handlingar. Därför att vi är människor. Vi söker trygghet och frihet. Därför ger vi inte upp när vi möts av motgångar. Därför kan inga murar, hav eller gränskontroller hindra oss från att fly. Därför reser vi till andra länder och tigger för att försörja våra barn. Därför bor vi kvar i förorter och på landsbygden. Därför trotsar vi hoten, terrorn och fortsätter röra oss på gator och torg.

Vår uppgift är att omvandla sökandet efter freden till en gemensam rörelse. Eftersom det är mänsklig handling som förändrar. Men vår längtan efter trygghet och frihet gör oss också sårbara, och om inte vi agerar så riskerar något annat att styra vad som kommer ur en osäker situation. Att samhället ser ut som det gör är ingen slump. Det finns alltid vinnare och förlorare på den politiska utvecklingen. Materiella intressen går att hitta i varje skeende. Det gäller också krig och fred

Därför ska vi inte hänga på i det symboliska värderingspolitiska. Bakom stormakternas lögner om vackra värderingar döljer sig ekonomiska intressen. Vi ska inte gå på att det skulle vara idéer, religion eller moral som leder till krig och terror. Det är inte ondska eller godhet det gäller. Så säger dom för att skapa falska skiljelinjer, för att vi inte ska se vad som ligger bakom bomber, rättsosäkerhet och stängda gränser.

Att kämpa för fred är inte konfliktfritt, tvärtom. Vi väljer alltid människorna, och därför tar vi strid mot varje försök att relativisera människovärdet. Det är de som förnekar det mänskliga som är farliga. Vi kommer inte välja sida, mellan aggressiva stormakter, mellan kärnvapenallianser, vi kommer inte acceptera överenskommelser med Turkiet eller Saudiarabien.

Vi ska utmana det abstrakta med det materiella. Vi ska avslöja de ekonomiska intressena. Som skadar, som krigar. Vi ska visa att det är de mäktiga, kostymklädda som sitter i skyddade rum och blickar ut över världen och bara ser profit, marknader och markområden att vinna. Det är dom vi ska bekämpa, inte varandra. Därför bekämpar vi Sveriges närmande till USA, därför säger vi: Nej till Nato. Nej till krig. Ja till freden.

Jag satt med kostymklädda maktmän i vintras med myndigheter och politiker, det var en fin konferens och en ny undersökning presenterades. ”Vi har en all time high!” utropade dom och läste upp siffror på hur trygga svenskarna känner sig, att det finns ett högt förtroende för Polisen, högre än på länge. Men i samma undersökning fanns siffror som visade att det finns enorma klyftor i Sverige. Det pratade man inte om. Det pratades inte om att alla svenskar inte är trygga, alla känner inte att Polisen skyddar dom. Det gäller oss som bor i förorten. Otryggheten bland oss är högre än bland resten av befolkningen. På konferensen talade också Polischefen. Han sa ”ni tänker kanske att Sverige är ett tryggt land att leva i, men åk ut till Alby och försök ta er igenom tunnelbanan, där står 20 grabbar och säljer knark”.

Jag bor i Alby, jag försöker ta mig genom tunnelbanan varje dag, och jag lyckas. Det kan till och med vara trevligt. Varför säger Polischefen så? Varför säger han till dom kostymklädda maktmännen att de inte kan ta sig genom t-banan? Varför sprids rykten om att detta är No go-zoner, dit polisen aldrig åker för att det är för farligt?

Jo, för att de maktstrukturer vi kämpar mot legitimeras genom distansen mellan människor. Det återkommer i all högerpolitik, ta bara Alliansens arbetslinje som handlade om en utstuderad, beräknande klasspolitik som slog in kilar mellan mellan de som jobbar och inte jobbar, de sjuka, de utanför.

Så fungerar det också med asylrätten och flyktingmottagandet. Det så kallade andrummet skapas genom prat om volymer, bränder på asylboenden och lögner om systemkollaps. De människor som flytt från krig avhumaniseras och beskrivs som hot så att de kan behandlas som något annat än just människor. Så att de kan stoppas vid gränsen, så att deras löner kan sänkas, så att de kan utsättas för hot och våld.

Vi måste se det klart: rasismen börjar inte och slutar inte med Sverigedemokraterna. Det är inte att rasister finns som gör samhället rasistiskt. Det är vilken position rasismen får och hur den idag besvaras av makthavarna. Den besvaras med de murar som byggs över hela Europa, ålderskontrollerna i Sverige. En utdragen asylprocess, farliga utvisningar. Tillfälliga uppehållstillstånd. Det går att välja något annat. Politik är att välja, makt är att leda. Inte att kapitulera och skölja bort skulden med krokodiltårar. Vi tvekar inte, vi säger till regeringen, till Socialdemokraterna och Miljöpartiet: ni kommer inte undan, ansvaret för normalisering vilar tungt över Rosenbad, för rasistisk politik förutsätter rasistiska beslut.

Högern och rasisterna vill med sitt falska ”vi och dom” exotifiera och nedvärdera så att de som tillhör andra grupper ska tro att de kanske kommer undan otryggheten. Om du jobbar hårt klarar du dig, om du är svenne kommer du undan, om du har rätt moral och värderingar kan du vara trygg. Det är inte systemet, det är du. Skyll dig själv om du råkar illa ut.

Vilka som är ”vi” och vilka som är ”dom” varierar. Alltför ofta är det de som redan är utsatta som utsätts. Allt för att ge fritt spelrum åt marknadskrafterna, för att flytta makt och resurser från det gemensamma, det vi äger tillsammans, till det privata, där var och en får klara sig själv. I slutändan drabbas vi allihop. När förorterna blir otryggare, när de mänskliga rättigheterna urholkas och när lönerna pressas nedåt.

En tung del i den antirasistiska kampen måste handla om att rent praktiskt gå ihop. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Ordna läxhjälp, fritidsaktiviteter, skapa kultur och forum.

Det radikala är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Oavsett vilka av oss det gäller ska vi stå upp för varandra. Det betyder kamp för asylrätten, för ett värdigt flyktingmottagande, för tryggheten i våra förorter, för lika löner och villkor. Vi säger det högt, men det är också en handling: solidaritet.

I grunden är vi lika, och vi är beroende av varandra. Vi kan inte delas upp och värderas olika. Men visst finns det ett vi och dom som faktiskt spelar roll, ett vi och dom som visar den maktordning som man så desperat försöker dölja genom att ställa oss mot varandra. Det gäller den ekonomiska eliten.

Vi ser att bankdirektörens händer är samma händer som dom som vårdbiträdet lyfter pensionärerna med på äldreboendet, börskonsulten har samma rygg som lagerarbetaren, och mörkret på nattskiftet vid löpande bandet ses med samma ögon som dom som används på finansmarknaden.

Men det är ändå inte lika. Och det har blivit mindre likt. I dag går det 54 industriarbetarlöner på en genomsnittlig näringslivstopps inkomst. Det är den största skillnaden i modern tid. Den svenska privatförmögenheten har sedan 2010 vuxit med över 20 procent.

Det är ingen naturlag som skapat fragmentiseringen i det svenska klassamhället. Den ekonomiska eliten kanske gömmer sig bakom dimridåer men den är högst reell. De har namn som Habsburg, von Arnold, Wachtmeister, Bonnier och ja, Igel. Så heter några av dom som gömt undan miljarder av våra skattepengar och som avslöjades i Uppdrag Granskning för några veckor sen.

Vi ska skingra dimman. Det är inte du, det är systemet. Men det finns ingen hemlig konspiration som säger att just så här måste det vara. Vi kan visa vilka det är som faktiskt står i vägen för ett bättre samhälle. Vi kan bygga något bättre. Vi ska ta makt och resurser från det privata och ge till det gemensamma.

De heter sånt som Igel. Ja, det är inget skämt. Så uppenbart blir det när vi synar eliten. Iglarna. Och så försöker dom få oss att tro att det är våra löner som är för höga och våra hyror som är för låga. Vi säger: nu är det er tur. Ni är iglar som kapitaliserar på vårt samhälle och våra jobb.

Vi organiserar oss därför att vi blir starkare av gemenskap. Vänsterrörelsen handlar om att kämpa tillsammans. Om att det finns plats för var och en. Om att det som förenar oss alltid är större än det som skiljer oss åt. Därför finns Ung Vänster. Som ett verktyg för oss som vill samma sak, för oss som delar politiska intressen och övertygelse.

Jag tror att vi för lätt missar värdet i gemenskapen i förbundet. Det är inget som bara behövs, som vi bara ska ägna oss när det är nödvändigt. Det är själva poängen. Gemenskap handlar om att vi tillsammans blir mer än vad vi är var och en för sig. Inte bara fler, inte bara mer utan något annat.

Vi har alla olika erfarenheter med oss in i förbundet, olika viljor och idéer. Vissa av oss har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi tycker olika och vi har olika vägar in i kampen. Vi har inte samma förutsättningar och, åter igen, det är själva poängen. När vi diskuterar, debatterar och utvecklar politik och praktik tillsammans är det för att det blir bättre så.

Många får inte chansen att bli medlemmar i Ung Vänster. Och många som blir medlemmar får inte möjlighet att vara med i gemenskapen. Det gör att förbundet missar potential på alla områden där vi behöver bli bättre. Därför kommer rikstinget behandla ett strategidokument för ett levande förbund i hela landet.

När man blir medlem i förbundet är det för att få ta del av gemenskapen, att få bli någonting mer än vad man är av sig själv. Att få pröva sina idéer mot andras, så att de blir till någonting nytt. Att få höra andras tankar så att ens egna tankar utvecklas. Att få omsätta sin politiska övertygelse i handling. Tillsammans.

Därför är vi här i Mariefred. För att vi vill vara något mer än vad vi är var och en för sig. För att skapa något starkare än vi har. Jag ser fram emot debatterna, pauserna, samtal och linssoppa. Tillsammans med er vill jag bli större än vad jag är.

Vi är inte i första hand offer. Det är inte därför vi kämpar. Det är vi som bär samhället, med våra händer, ryggar och axlar. Det är inte lidandet, utan det är vår längtan till frihet. Och för att vi ser styrkan i varandra. Därför kämpar vi. För att vi är majoriteten och att vi därför borde ha makten, att det är orättvist att vi bär upp välfärden men ändå jobbar på dåliga villkor. För att vi skapar värde åt företagen men ändå är det ägarna som kammar hem profiten.

Vi täcker över och håller ihop, men vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. Vi ska utmana illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi kan bära samhället och då kan vi också förändra det.

För en revolutionär är inte den svåra biten att övertyga människor om att en annan värld är nödvändig. Vi behöver inte berätta om samhällsproblemen, hur de kröker ryggar och förkortar liv. Vi behöver visa att det finns en möjlighet, ett hopp. En ljusning. Om något annat, om någonting bättre.

Att vara radikal idag är inte att peka fuck you åt rasister, posta statusar om hur dumma i huvet dom är, polarisera mera och ställa sig utanför. Det är inte att vara dom som förstått det alla andra missförstått. Att vara i opposition mot systemet är inte att vara i opposition mot människorna som lever i det. Det är heller inte att tycka synd om och se ner på. Avståndet är hotet. I samma sekund som en rörelse distanserar sig undanröjs möjligheten till progressiv förändring, för den kan vi bara vara tillsammans.

Vi i Ung Vänster finns där, i vardagen, för det är där vi kommer ifrån. Vår vilja att förändra samhället kommer av värkande fötter, mögliga badrum och oöppnade pensionsbesked. Av dyra busskort, stängda ungdomsmottagningar och gruppterapi hos arbetsförmedlingen. Av att vara människa i ett system som är omänskligt.

Det skiljer oss från andra. Också inom rörelsen, också de vi ofta allierar oss med. Vi har alltid sagt: Vad betyder yttrandefriheten om vi inte har trygghet på jobbet? Vad betyder rätt till värme och tak över huvudet när inga bostäder byggs? Vad betyder rätten till utbildning när den villkoras mot vinster i riskkapitalbolag? Vi säger: vad betyder rätten till asyl om Medelhavet, Frontex och ID-kontroller hindrar den som flyr?

Därför vet vi att politik handlar inte om att förändra idéer utan om att förändra livsvillkor. Vi kommer ur vardagen och det är till en bättre vardag vi ska. Det handlar om ett drägligare liv, om att kvinnorna i vården ska orka jobba till pensionen, om att vi ska kunna få förstahandskontrakt, om att fler ska klara skolan med fullständiga betyg. När allt annat handlar om värderingar, känslor och signaler måste vi prata fördelningspolitik. Vi kan utmana det abstrakta med det konkreta här och nu.

Vi har länge fått höra att vårt val står mellan pest eller kolera. Mellan bostadsbrist eller höjda hyror. Mellan farliga båtfärder över Medelhavet eller flyktingläger under brinnande krig. Mellan ingen välfärd alls eller en välfärd som styrs av vinstintressen. Mellan arbetslöshet eller en osäker arbetsmarknad. Det är fel.

Ja, vi kan höja skatten. Det betyder mer jämlikhet och bättre livsvillkor. En ljusning, något annat och det spelar roll. Vi kan bygga ett skatteparadis i ordets rätta bemärkelse, ett skatteparadis där människan sätts före marknaden. Där den som är sjuk får det stöd som behövs, där människor har ett jobb och där eleverna får den kunskap dom har rätt till. Men det räcker inte. Det är inte gott nog. Ta från dom rika och ge oss en skattechock. Återsocialisera välfärden och bygg ut den, ge vårdbiträdena fler kollegor. Ta från dom rika och ge oss fri tandvård och ett modernt miljonprogram. Så tar vi tillbaka samhället från pest och kolera, högern och rasisterna.

Det radikala idag är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Att utmana det abstrakta med det materiella. Att utmana illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi kämpar för människovärdet och freden. Mänsklig handling förändrar. Vi blir starkare av gemenskap och organisering. All kamp måste börja i verkligheten.

Politik är lika mycket en kamp om verklighetsbeskrivningen som det är en kamp om framtiden. På senare tid har verkligheten varit mörk av olika skäl. Det är svårare att hitta till varandra i mörkret. Och det är svårare att hitta svar och samband. Det är svårare att skilja på reella hot och på falska varningar. Det är lätt att känna rädsla och att uppleva maktlöshet.

Men rädslan blir inte farlig om vi har modet att utmana. Maktlösa är vi inte när vi ser klart, när vi ser varandra. Då behöver vi ljus. Den fråga vi ställer oss är: vad är radikalt? Vad kan utmana systemet? Vi frågar varandra: vad är en motståndshandling? Vi är Ung Vänster och vi är en motståndshandling.

Härmed förklarar jag Ung Vänsters riksting 2016 för öppnat.

För mer information eller för att besöka rikstinget kontakta
Jesper Hillbom, informationssekreterare

0727442979
jesper.hillbom@ungvanster.se 

Ung Vänsters feministiska pris 2016 går till Byggnadsarbetareförbundet 

hanna och per

På Ung Vänsters feministiska frukostmingel på Söderbokhandeln i Stockholm tillkännagavs att Byggnadsarbetareförbundet får Ung Vänsters feministiska pris. Ett pris som vi har delat ut under tretton år i samband med internationella kvinnodagen.

Motiveringen lyder ”Byggbranschen är en av de mest könssegregerade branscherna i Sverige, då fler än nio av tio som arbetar är män. Med kampanjen ‘Stoppa Machokulturen’ har fackförbundet Byggnads tagit viktiga steg framåt för att förändra detta, och öppna upp för en byggbransch där fler kvinnor kan arbeta.Kampen för en jämställd byggbransch handlar om mer än att alla ska få arbeta inom det yrke de vill – det handlar även om att minska lönegapet mellan män och kvinnor. Så länge det finns kvinno- och mansdominerade yrken finns det en möjlighet att ha olika löner för kvinnor och män.Vi hoppas att initiativ som ‘Stoppa Machokulturen’ får spridning i fler branscher, och att den könsuppdelade arbetsmarknaden snart är ett minne blott.”

Per Jansson från Byggnads som tar emot priset av Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin säger:
– Byggnads kampanj ”Stoppa machokulturen” handlar om att alla tjänar på en jämställdbyggbransch. Byggarbetsplatsen ska vara en plats där människor får vara olika. Det är en grundläggande rättighet både på jobbet och i samhället. Tyvärr är det inte alltid så på byggena idag och det vill vi förändra. Målet är fler kvinnor i branschen och att alla känner sig välkomna. Att få Ung Vänsters feministpris 2016 betyder oerhört mycket för oss, det är ett tydligt bevis på att vår kampanj gör skillnad. Vi hoppas att fler organisationen blir inspirerande och vill vara med i vår kamp mot ett mer jämställt samhälle.
Jesper Hillbom, informationssekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Seger för kvinnor med nej till surrogatmödraskap i utredning

surrogatmödraskap

Idag presenterades regeringens utredning gällande ofrivillig barnlöshet. Utredningen tar tydligt ställning mot alla former av surrogatmödraskap i Sverige.

– Det är en seger för kvinnors rätt till den egna kroppen att utredningen tydligt tar ställning mot alla former av surrogatmödraskap. Kvinnors kroppar ska inte vara till för andra. De negativa effekterna lyfts fram bra av utredningen och borde också leda till ett förbud, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

– Sverige har ofta varit ett föregångsland när det kommer till kvinnors rättigheter. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt är stark. Vi behöver fortsätta den kampen och stärka rätten till den egna kroppen. Det betyder ett nej för alla former av surrogatmödraskap, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster: Höj skatten!

Höj skatten!

YouTube Preview Image

 

Ung Vänsters kampanj: Höj skatten! Sverige är rikare än någonsin. Trots det präglas samhällsutvecklingen av större ojämlikhet och en sämre välfärd. Problemet är inte att pengarna inte finns, utan fördelningen. Ung Vänsters kampanj handlar om en lika enkel som självklar lösning: höj skatten.

– Sverige är rikare än någonsin men ändå sliter personalen i vården ut sig, bostadsbristen är stor och välfärden räcker inte till. Det saknas inte resurser, det som saknas är en regering som vågar utmana den ekonomiska eliten. Det enskilt största samhällsproblemet är ojämlikheten, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Exempel på skatter som Ung Vänster vill återinföra eller höja är förmögenhetsskatten, arvsskatten och inkomstskatten. Skatter gör samhället mer jämlikt, solidariskt och rättvist. Genom att var och en betalar in pengar till skolan får alla barn en bra utbildning. Alternativet är motsatsen – livsvillkor och möjligheter avgörs av social bakgrund. Kampanjen kommer att drivas av Ung Vänsters klubbar från norr till söder under hela våren.

– Vi skulle kunna bygga fler hyresrätter istället för lyxvillor, vi skulle kunna utrota barnfattigdomen istället för att utöka antalet dollarmiljonärer. Skatterna har minskat med 300 miljarder sedan år 2000. De pengarna har inte försvunnit utan omfördelats från det gemensamma till det privata. Nu vill vi göra tvärtom – höja skatten och ta från de rika, säger Hanna Cederin.

För mer information
Jesper Hillbom
Informationssekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
jesper.hillbom@ungvanster.se

Sida 2 av 1112345...10...Sista »