En motvikt till fördumning, dikt och fragment

Hanna Cederin

Hanna Cederin

Välkomna till ordförandebloggen. Här kommer jag och Ung Vänsters vice ordföranden Johanna Granbom och Elin Morén skriva texter när det behövs, och det lär komma många tillfällen. Samhällsdebatten i Sverige är inte vad den borde vara och de sociala medierna är en viktig politisk arena för oss som inte äger mediekoncerner.

Vilka budskap vi nås av spelar roll. Att mata oss med dikt och fragment har alltid varit en avgörande del i högerns fördumningsprojekt. Dikt som att ungdomsarbetslösheten beror på lathet eller att bostadsbristen kommer av att människor har för höga krav på standard. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dem finns inga strukturer utan bara individer. Enligt den förljugna logiken är arbetsplatsolyckor tragiska engångshändelser och inte resultat av politiska beslut om neddragningar. När personer med arabiskt klingande namn inte kallas till intervju är det en slump och inte strukturell rasism.

De frågor som faktiskt spelar roll för dom allra flesta av oss ryms sällan på borgerliga ledarsidor, i snuttifierade debattprogram eller under rosémingel på Almedalsveckan. Där speglas istället den verklighet som eliten lever i och som de så noga skyddar från vanligt folk, vissa burar till och med in sig i Gated Communities. Där är det hushållsnära tjänster, ränteavdrag och börsnoteringar som står på agendan. Där är lösningen på alla stora problem avreglering och ”individens ansvar”. Så kan dom fortsätta bygga sina förmögenheter, lösa vardagspusslet med skatteavdrag och se till att de obekväma samhällsproblemen alltid blir någon annans fel.

Den här bloggen är en motvikt till högerns fördumningsprojekt. Här kommer vi visa upp vår verklighet och vi kommer ställa makten till svars. Vi vägrar acceptera en vardag och en framtid där bara de som ”visar framfötterna”, ska skaffar privata försäkringar eller har en pappa som betalar får uppleva trygghet och frihet. Vi kommer skriva texter som skapar sammanhang och pekar ut strukturerna, om hur vår kamp hänger ihop med kampen för ett fritt Palestina och hur könsmaktsordningen slår mot unga tjejer just för att vi är tjejer.

Vi hoppas att du läser, kommenterar och delar våra texter. Och att vi blir många fler feminister, socialister och aktivister som sprider våra berättelser i sociala medier. För det behövs. Vår styrka är att vi är många och det måste vi visa.

 

/Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster

Ung Vänster har valt ett nytt verkställande utskott

På Ung Vänsters förbundsstyrelsemöte helgen 5-8 juni valdes en ny förbundssekreterare, en ny förbundskassör, ett nytt verkställande utskott och två nya vice ordföranden.

Elin Morén är ny i verkställande utskottet.

– Det kommer bli oerhört kul att få ta en så stor roll i förbundets utveckling eftersom vi är den viktigaste kraften för förändring. När de politiska skiljelinjerna till synes suddas ut och vi har en socialdemokratiskt ledd regering som fegar ur krävs en vänster som agerar och då är Ung Vänster helt avgörande. Vi kämpar för en verklig förändring – det är vi som är vänsteralternativet, säger Morén.

Till verkställande utskott valdes:
Hanna Cederin, förbundsordförande, (omval)
Kristin Olofsson, (omval)
Truls Persson, (omval)
Elin Morén, (nyval)
Jesper Hillbom, (nyval)

Förbundssekreterare:
Kristin Olofsson, (nyval)

Förbundskassör:
Truls Persson, (nyval)

Till vice ordföranden valdes:
Johanna Granbom, 1:a vice ordförande, (nyval)
Elin Morén, 2:a vice ordförande, (nyval)

Pressbilder finns att hitta här. (Högerklicka och välj ny flik. Fotograf: Elisabeth Biström)

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Ung Vänsters Jesper Hillbom reser med Ship to Gaza

Under de kommande dagarna kommer Ung Vänsters förbundsstyrelseledamot Jesper Hillbom att resa med Ship to Gaza. Det gör han för att uttrycka hela Ung Vänsters stöd för kravet att Israels blockad av Gaza måste hävas. I början av maj inledde fisketrålaren Marianne av Göteborg sin resa. Hillbom kommer att finnas med på båten under etappen Cuxhaven i Tyskland till Brest i Bretagne.

– Att resa med Ship to Gaza just nu känns särskilt viktigt. Marianne av Göteborg är en trålare som ska ge Gazaborna möjlighet att fiska i sina vatten, något som begränsas kraftigt av den Israeliska ockupationsmakten. På Gazaremsan är den humanitära situationen akut, arbetslösheten skyhög och samhället är beroende av bistånd utifrån. Målet med Mariannes resa är att bryta blockaden, säger Hillbom.

I Medelhavet kommer Marianne av Göteborg att möta upp andra fartyg ur Freedom Flotilla III för att sedan resa mot Gaza. Lasten består bland annat av medicinsk utrustning och solceller.

– Vi vill visa folket i Gaza att omvärlden inte har glömt bort dem. Blockaden har nu pågått i nio år och kränker grundläggande mänskliga rättigheter. Ung Vänster och Ship to Gaza kräver att blockaden omedelbart hävs, avslutar Hillbom.

Jesper Hillboms resa kommer (i mån av internetanslutning) att gå att följa på Ung Vänsters sociala medier, och på vår hemsida.
Twitter: @ungvanster
Instagram: @ungvanster
Facebook: facebook.com/ungvanster

För mer information
Jesper Hillbom
072-744 29 79
jesper.hillbom@ungvanster.se

Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ny förbundsstyrelse för Ung Vänster

Under Kristi himmelfärdshelgen höll Ung Vänster sin 47:e kongress i Karlstad. Kongressen är förbundets högsta beslutande organ och behandlar bland annat val av förbundsstyrelse och förbundsordförande.

En förbundsstyrelse med 15 ordinarie ledamöter och 4 suppleanter valdes enligt nedan.

Förbundsordförande:
Hanna Cederin, Storstockholm

Ordinarie, i bokstavsordning (nuvarande distrikt):
Vilma Bolding, Skåne
Ella Coogan, Storstockholm
Patrik Eriksson, Skåne
Weidan Gong, Västerbotten
Johanna Granbom, Storstockholm
Rode Grönkvist, Skåne
Jesper Hillbom, Skåne
Tove Liljeholm, Storstockholm
Luisa Moncada Escobar, Göteborg & Bohuslän
Elin Morén, Västernorrland
Kristin Olofsson, Storstockholm
Truls Persson, Storstockholm
Minna Skans, Skåne
Dina Viksten Abrahamson, Storstockholm

Suppleanter, i inträdesordning (nuvarande distrikt):
Signe Sandqvist, Västerbotten
Henrik Malmrot, Jönköpings län
Maja Johnsson, Storstockholm
Nils Englund, Västerbotten

Ung Vänsters 47:e kongress är invigd

Ung Vänster håller under helgen kongress på Scalateatern i Karlstad. Den avgående förbundsordföranden Stefan Lindborg invigde på torsdagkvällen kongressen inför 209 ombud från hela landet. I sitt tal talade han om vad som krävs för att vända den politiska utvecklingen i Sverige:

– Framtidens Sverige kan inte byggas inom de rådande borgerliga begräsningarna av den ekonomiska politiken. Det går inte att bygga ut välfärden med resterna av Anders Borgs skattepolitik. Man kan inte nå full sysselsättning om man inte är beredd att genomföra de investeringar som krävs, sade Stefan Lindborg.

Vid invigningen deltog även Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt. Han talade om ungas otrygga villkor och Vänsterpartiets krav på regeringen:

– Det är främst ungdomar som betalar priset för otrygghet på arbetsmarknaden. Med otrygga jobb kommer otrygga liv. När man inte kan planera sin framtid, när man inte kan få en bostad, när man inte hör till en arbetsplats. Vi förväntar oss att en regering som kallar sig röd gör mer mot att göra otrygga anställningar till fasta jobb. Det kräver att anställningsformen allmän visstid avskaffas och att missbruket av bemanningsföretag stoppas. I det arbetet behöver vi Ung Vänster, sade Jonas Sjöstedt.

Stefan Lindborg, som lämnar ordförandeklubban efter fyra år som förbundsordförande, talade också om vad åren i Ung Vänster har gett honom.

– Jag förstod inte vad det innebar när jag som fjortonåring gick med i Ung Vänster. Hade ingen aning om vad som väntade mig när jag gick på mitt första klubbmöte hemma i Borås. Om någon hade sagt till mig då att det var här resan skulle sluta; i en talarstol i Karlstad, som avgående förbundsordförande, då hade jag aldrig trott dem. Jag hade ingen aning om vad som väntade den där decemberdagen strax innan millennieskiftet, men jag har därefter aldrig, inte ens för ett ögonblick, ångrat att jag gick med i Ung Vänster.

Se Stefans Lindborgs tal på youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=_uw–siY0qI

Här kan du läsa hela Stefan Lindborgs tal:

Invigningstal, Ung Vänsters 47:e kongress

Stefan Lindborg, förbundsordförande, Scalateatern i Karlstad, 150514
____________________________

Kamrater,

Å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er alla varmt välkomna till Karlstad och till Ung Vänsters 47:e kongress. Ni 209 valda ombud, som strax ska utgöra förbundets högsta beslutande organ, kongressvalda kommittéer, övriga förtroendevalda, suppleanter, gäster och funktionärer – ni är alla varmt välkomna hit. Särskilt hjärtliga hälsningar vill jag förstås rikta till våra internationella gäster. Tack för att ni är här. Ni påminner oss om att vår kamp för socialism och människovärde är och förblir internationell. Än en gång varmt välkomna till Ung Vänsters kongress.

Kamrater, vår 47:e kongress samlas under parollen ”Ett kämpande förbund”. Och det är ju precis det som vi är, alltid har varit och i framtiden förblir. Hit till Karlstad har vi kommit från Kiruna i norr och från Malmö i söder, med konkreta erfarenheter av kamp mot klassamhälle och könsmaktsordning. Vi förenas i den gemensamma viljan att förändra samhället, i förståelsen av att vi är starka tillsammans och i den kollektiva insikten om att en annan värld är möjlig.

Vi är kämpande unga i ett kämpande ungdomsförbund, för hur kan man egentligen vara något annat? Hur kan man vara något annat när världens 80 rikaste äger mer än hälften av jordens befolkning? När börsbolagsdirektören tjänar mer på ett år än vad en arbetare gör under ett helt yrkesliv. Hur kan man vara något annat när vi berövas såväl trygghet som makt över vår egen vardag? När mäns våld mot kvinnor fortsätter att vara en fråga om liv och död. När undersköterskan tvingas finansiera skattesänkningar åt de välbeställda med värkande rygg och slitna axlar efter alltför många alltför tunga lyft. Hur kan man vara något annat när man ser ut över världen och inser konsekvenserna av den orättvisa världsordningen? När Greklands folk fortsätter förnedras av EU-eliternas brutala krispolitik. När det palestinska folket förvägras sin fundamentala frihet under den brutala israeliska ockupationen. Hur kan man då vara något annat än en kämpande socialist och feminist?

Kamrater, ”från mörkret stiga vi mot ljuset”, brukar vi sjunga. Det finns så många i vårt land som känner att det bästa redan har varit. Som har tvingats vänja sig vid växande orättvisor och otrygghet. Vanmakt och misstroende. Så många som sätter likhetstecken mellan förändring och försämring. Som kanske lever sina liv i bruksorter eller förorter som etablissemanget konsekvent bortser från när de formulerar sina verklighetsfrånvända visioner för framtiden. Men det bästa, det har inte varit. Det bästa ligger ännu framför oss. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset”. Kampen för framtiden, för socialism och feminism, för jämlikhet och rättvisa, för arbete och välfärd, för upprustning och modernisering. Den kampen tänker vi vinna. På våra axlar ska löftet om en bättre framtid bäras.

* * * * *

Kamrater, Sverige har förändrats. Långsiktigt och genomgripande. Det började inte med den borgerliga regeringen, men Reinfeldts högerregering drev igenom en politik som flyttade makt och rikedomar från vanligt folk till överklassen. Högern har metodiskt och med kirurgliknande precision attackerat solidariteten och förhindrat varje större berättelse genom att splittra, dela upp och dra isär.

I förra årets val fick Sverige en ny regering, men vad är ett regeringsskifte värt om det inte innebär en ny färdriktning mot jämlikhet och rättvisa? Det är sant att regeringen har ett svagt stöd i parlamentet, och visst är en socialdemokratiskt ledd regering alla gånger bättre än en borgerlig, men det som oroar oss är den här regeringens låga ambitionsnivå. En regering som leds av ett parti som betecknar sig som ett arbetareparti måste avskaffa anställningsformen allmän visstid. Den måste sätta stopp för arbetsgivarnas möjlighet att utnyttja arbetare med ring och spring-anställningar. En regering där ett självutnämnt miljöparti ingår måste, när världen står inför klimatkatastrofens rand, sätta stopp för Vattenfalls kolbrytning i Tyskland. Det räcker inte att regeringen kallar sig för en feministisk regering, för att den ska bli det på riktigt krävs det reformer som omfördelar makt och resurser från män till kvinnor. Vi förväntar oss mer av den nya regeringen, vi ställer högre krav och vi vill något annat än enbart en något långsammare nedrustning av den gemensamma välfärden.

Framtidens Sverige kan inte byggas inom de rådande borgerliga begräsningarna av den ekonomiska politiken. Det går inte att bygga ut välfärden med resterna av Anders Borgs skattepolitik. Man kan inte nå full sysselsättning om man inte är beredd att genomföra de investeringar som krävs. Klimatkrisen kommer inte kunna avvärjas utan en i grunden annan ekonomisk politik. Av erfarenheter från hela Europa måste arbetarrörelsen dra slutsatsen att den vänster som inte förmår att utmana högerns hegemoni den är dömd att förlora. Att ta den ideologiska striden om vad framtidens Sverige ska vara, bortom budgetregler och marknadsliberala tvångströjor, det är en uppgift som anstår vårt kämpande förbund.

* * * * *

Kamrater, i förra veckan var det tio år sedan SVT sände dokumentären Könskriget, ett osedvanligt osakligt angrepp på kvinnojoursrörelsen. TV-programmet markerade inledningen på den feministiska backlash som kom att prägla det sena 00-talet. I en krönika i ETC konstaterar Maria Sveland: ”I efterhand är det svårt att förstå hur ett tv-program kunde få så stora och allvarliga följder. Att ett tv-program skulle förändra hela attityden kring feminism och feminister inom loppet av en vecka. Ändå var det vad som hände.”

Varje rörelse som vill förändra samhällets grundläggande strukturer kommer att stöta på hårt motstånd. Under backlashens år var den feministiska debatten skjuten i sank. Att påtala den strukturella underordningen av kvinnor, att ens antyda existensen av en könsmaktsordning, framstod som verklighetsfrämmande konspiratoriskt. Idag är, tack och lov, verkligheten en annan. Idag står vi istället mitt i en feministisk våg. Nu är den feministiska rörelsen starkare än på länge och den tvingar makthavarna att förhålla sig till kraften i den. Det hade inte varit möjligt utan Ung Vänster.

Det finns de som tror att politiska strömningar uppstår av sig själv. Jag tillhör inte dem. Hade det inte varit för alla som höll ut också under de svåra åren, och en påfallande stor del av dem fanns i vårt förbund, då hade dagens feministiska våg inte inträffat. Vi fortsatte driva på, provocera, utveckla vår feministiska praktik och organisera unga i kamp mot könsmaktsordningen. Vi vände oss inte inåt. Fastnade inte i akademiskt teoretiserande, tvunget dekonstruerande eller introvert navelskådande. Vi utvecklade istället vår feministiska teori med utgångspunkt i att hålla samman det politiska subjektet och behålla fokus på den grundläggande maktstrukturen. Och jag säger inte detta för att vi ska ta åt oss äran av andras arbete. Jag vill bara att vi ska ta åt oss äran av vårt eget. Varken mer eller mindre.

Men, kamrater, framtidens segrar vinns inte på historiska meriter. Därför måste vi fortsätta framhålla, stärka och intensifiera vår feministiska praktik. Det feministiska självförsvaret, systrar på stan och jämställdhetsgrupper på skolor ger unga tjejer konkreta verktyg att förändra sitt eget liv. Vi måste fortsätta ta plats i den feministiska rörelsen. Och vi måste fortsätta skärpa och utveckla vår egen förståelse för hur könsmaktsordningen organiserar samhället. Det vi gör idag, det lägger grunden för morgondagens samhällsomstörtande feministiska segrar.

* * * * *

Den högerpopulistiska och högerextrema frammarsch vi nu ser i Europa hämtar energi ur rasistiska strömningar och ur en eskalerande islamofobi i spåren av kriget mot terrorismen. Den kommer ur etnifieringen av sociala problem och ur arbetarrörelsens oförmåga att kanalisera ett berättigat missnöje med samhällsutvecklingen. När gränser förflyttas och självpåtagna tabun bryts, då förändras samhället och då förgiftas samhällsdebatten. Då minskar livsutrymmet för de som lever här men som har rötter någon annanstans ifrån. När rasisternas dagordning kopieras och deras falska frågeställningar tillåts dominera, då leder det till att de stärker sin ställning ytterligare. När borgerligheten pratar om tillfälliga uppehållstillstånd och ledarskribenterna antyder att Sverigedemokraterna kan behandlas som vilket annat parti som helst – då står vi inför en allvarlig situation. Rasismen och de rasistiska partierna får aldrig normaliseras.

Vi kan nu se hur Sverigedemokraterna har gjort betydande insteg i arbetarklassen. Detta hade inte varit möjligt utan en utveckling där högern byggde in kilar i LO-kollektivet, kilar som så småningom bryter ned solidariteten. Välavlönade LO-grupper kan nu kortsiktigt uppleva att man har fått mer pengar i plånboken av de borgerligas skattesänkningar, och därför också uppleva att man har privilegier som riskerar att förloras. Högern drev igenom en agenda som gjorde arbetsmarknaden mer uppdelad, mellan de som har fasta anställningar och de som är utlämnade till timvikariat och till bemanningsindustrin. De öppnade för en ordning där arbetare från andra länder kan exploateras hårdare, och därmed sätta press på allas löner och arbetsvillkor. Att värna det fackliga löftet och slå vakt om kollektivavtalen blir en allt viktigare strategi för att trycka tillbaka Sverigedemokraterna i arbetarkollektivet.

För, kamrater, vi kan aldrig förlikas med dem som exploaterar falska skiljelinjer för att slå split mellan människor som har gemensamma intressen. Skiljelinjen i samhället går inte mellan ett butiksbiträde från Kristinehamn och ett från Kurdistan. Inte mellan en plåtslagare från Polen eller en från Partille. Skiljelinjen går inte mellan en servitör från Syrien och en från Simrishamn. Vi måste hålla ihop mot rasismen. En offensiv arbetarrörelse som tar strid för arbete, välfärd och rättvisa det är det största hotet mot Sverigedemokraterna.

* * * * *

Kamrater, Ung Vänster består av flera tusen unga som har organiserat sig för att förändra sin egen situation. Vår kampvilja kommer inte ur välmenande välgörenhet mot någon annan. Vår socialistiska och feministiska kamp är inget ovanifrånprojekt. Det finns inget som skiljer oss från dem vi kämpar för, ingen skillnad mellan oss och de vi vill organisera. Vår socialistiska och feministiska kamp är en kamp för frihet. Frihet från strukturer som begränsar våra liv, inskränker vår vardag och berövar oss de rättigheter vi förtjänar. Vår kampvilja kommer ur insikten om att vi för att förändra vår egen situation måste organisera oss tillsammans med andra som har samma intressen. Det kallas solidaritet och det är den som bygger arbetarrörelsens organisationer.

Under de senaste kongressperioderna har vi gemensamt formulerat ett politiskt projekt som handlar om närvaro i ungas vardag. Generation: otrygg är något mer än enbart en catchy slogan. Det är en beskrivning av vår vardag. För det är inte andras liv vi pratar om, vi är ju själva de som sitter med telefonen i hand och väntar på ett sms från chefen. Vi är de som har ont i magen varje månad när räkningarna ska betalas. Det är vi som desperat letar efter andrahandskontrakt på Blocket. När vi kräver trygghet i vardagen och makt över våra liv, då gör vi det med insikten om vad maktlöshet och otrygghet gör med oss själva.

I dikten En ljusare vår skriver Jenny Wrangborg:

det är sent i september och jag letar efter
en av alla de två och en halv miljoner ljuspunkter
som sägs finnas i Sveriges gatunät
sprickorna i fasaden
demokratins vår
ska sanningen fram var nittiotalet bara början
nu är nedrustningen så total att min generation
inte ens kan läsa sig till innebörden i full sysselsättning

det sägs att vi blev den första generationen
som fick det sämre än våra föräldrar

Den vänster som förlorar klassperspektivet, den som bortser från det eller förväxlar klassamhället med en diskrimineringsgrund bland andra, den är snart inte längre vänster. För att vänstern ska vara stark måste den vara förankrad i arbetarklassen. Därför behöver vi fler medlemmar som jobbar i LO-yrken, fler som går på yrkesprogram i gymnasiet och fler medlemmar som är fackligt engagerade. En djupare förankring i arbetarklassen kan vi bara uppnå genom en fortsatt politisk och organisatorisk närvaro i ungas vardag.

Kamrater, för att vi ska kunna förändra världen krävs både teori och praktik. Visst är det så att filosoferna bara förklarat världen, och visst är det som gäller att förändra den, men likväl, en rörelse som inte ser sin samtid som inte förstår världen den verkar i, den kommer heller aldrig kunna åstadkomma någon förändring. Ung Vänster är som bäst när vi förenar kamp för förändring här och nu med en grundläggande socialistisk och feministisk systemkritik. När vi sätter fingret på maktrelationer och uppviglar för förändring.

I förbundsstyrelsens förslag till verksamhetsplan formuleras det som vi ser som nästa steg i vårt politiska och organisatoriska projekt. Vår styrka måste växa i flera dimensioner; både på bredden och på höjden. Vi behöver fler, starkare och bättre fungerande klubbar. För det krävs det fler aktivister. Men vi behöver också mer studier och politisk diskussion. Det är hos oss som de relevanta debatterna inom vänstern ska föras, det är vi som ska skola framtidens skarpaste tänkare och det är också vi som ska ta den ideologiska striden mot högern. För det är bara så som vår socialistiska och feministiska kamp kan föras till seger.

* * * * *

Kamrater, när vi nu samlas till kongress gör vi det också för att välja en ny förbundsordförande. I fyra år har jag haft förmånen att vara ordförande för Ung Vänster. Det är det viktigaste uppdrag och det finaste förtroende en ung socialist och feminist i vårt land kan få. På söndag tar det slut.

Livet består av en lång rad vägskäl. När man ställs inför dem kan betydelsen av dem vara svår att förstå. Jag förstod inte vad det innebar när jag som fjortonåring gick med i Ung Vänster. Hade ingen aning om vad som väntade mig när jag gick på mitt första klubbmöte hemma i Borås. Om någon hade sagt till mig då att det var här resan skulle sluta; i en talarstol i Karlstad, som avgående förbundsordförande, då hade jag aldrig trott dem. Jag hade ingen aning om vad som väntade den där decemberdagen strax innan millennieskiftet, men jag har därefter aldrig, inte ens för ett ögonblick, ångrat att jag gick med i Ung Vänster.

Min generation blev politiskt medveten i en tid som formades av nedskärningarna i nittiotalskrisens spår, under den tredje feministiska vågen och av rörelsen för global rättvisa. Vi blev vänster – inte alla, men många. Vi tog konkreta strider i vår egen vardag – krävde billigare kollektivtrafik, fler lärare i skolan och ett stopp för otrygga anställningar. Vi demonstrerade vid EU-toppmötet i Göteborg och gick ut på gatorna för att stoppa USA:s anfallskrig mot Irak. Vi vann folkomröstningen om EMU och drömde om att åka på sociala forum över hela världen. Tog ställning mot IMF:s och Världsbankens nyliberala pålagor, och krävde skuldavskrivning för länderna i syd. Och vi konstaterade, i enlighet med tidens strömningar, att kampen för global rättvisa måste vara lokal, och vi gick därför med i Attac. Vi organiserade oss i Elevorganisationen, kämpade för elevdemokrati och tog strid för våra rättigheter. Läste Fittstim och tidsskriften Darling, och startade därefter en jämställdhetsgrupp på skolan. Vi gick på konserter mot rasism, lyssnade på Doktor Kosmos senaste skiva och så här i efterhand behöver det sägas, många av oss såg också i perioder lite lustiga ut.

För mig var socialismen inget jag läste mig till. Den kom till mig genom konkreta upplevelser av klassamhällets orättvisor. Av att växa upp med en ensamstående morsa, i en by som etablissemanget för längesedan hade glömt ens existerade. Från insikten om att det som tar årtionden att bygga upp snabbt kan rivas ned. Jag blev socialist av den smärtsamma upplevelsen av att leva i ett samhälle som byggs för andra än för sådana som mig.

Och jag gjorde som så många andra har gjort före mig; jag tog ställning och jag organiserade mig. För det är den enda framkomliga vägen, när sådana som vi vill förändra samhället.

Den finske poeten Pentti Saarikoski har skrivit följande:

Det var inte jag som valde saken
utan saken
som valde mig.
Det var inte jag som uppsökte kampen, det var kampen
som kom i min väg,
och nu är jag delaktig.

Kampen valde oss, kamrater, och därför vilar ansvaret tungt på oss. Våra motståndare är starka och de har mäktiga allierade. Mot dem står solidariteten, den gemensamma kampen för gemensamma intressen. Vi tar oss an utmaningarna tillsammans, med beslutsamhet och med självförtroende. Sätter tilliten till varandra och konstaterar att vi har ett samhälle att omdana och en hel värld att förändra.

I mer än halva mitt liv har jag varit medlem i Ung Vänster. Det är en lång tid i mitt liv, men bara en kort del av förbundets 112-åriga historia. Ung Vänster har format mig till den jag är. Gett mig medvetenhet och sammanhang. Kanaliserat ilskan över en värld där flertalet döms att tjäna andra. Fått mig att förstå att människor som håller ihop alltid kan förändra mer än vad som först verkar möjligt. Jag är oändligt tacksam över allt förbundet som har gett mig, och jag är stolt över det lilla som jag har kunnat ge tillbaka.

Men, kamrater, hur avslutar man något som har betytt så mycket? Som så länge har varit så förbannat viktigt, som har gjort varje sekund meningsfull och som alltid har gett mer än vad det har tagit. Jag vet faktiskt inte. Men jag antar att man bara kan göra det genom att säga tack. Tack för minnen för livet, för solidaritet och för gemenskap. Tack för alla möten, för vartenda utdelat flygblad, för varje diskussion och för allt ni har lärt mig. Tack för kamratskap som varar hela livet. Tack för varje ögonblick av kärlek och kamp. Tack för att jag har fått vara en liten del av något väldigt bra.

* * * * *

Kamrater, min tid i förbundet går mot sitt slut, men vår gemensamma kamp mot klassamhällets underordning och könsmaktsordningens förtryck har bara börjat. Det är snart dags att inleda kongressens förhandlingar. Det vilar ett stort ansvar på er som är den här kongressens beslutsfattare, valda ombud från hela landet. Under de här dagarna ska vi tillsammans staka ut riktningen framåt för Ung Vänster. Nu vilar framtiden för vårt kämpande förbund i kongressens händer.

Jag vill avsluta med en uppmaning. Med de varmaste lyckönskningarna och den största tillgivenheten. Med samma ord som bleckslagare Fröberg riktade till arbetarna i Ångermanland när agitatorn August Palm var på besök i arbetarrörelsens barndom:

”Gör rätt och frukta intet”.

Med dessa ord förklarar jag Ung Vänsters 47:e kongress för öppnad.

Tack för minnen för livet

stefanDet finns så mycket jag vill få sagt, men tiden håller på att ta slut. Det här är sista ledaren som jag skriver i Rak Vänster. På kongressen lämnar jag uppdraget som förbundsordförande för Ung Vänster – det finaste uppdrag en ung socialist och feminist kan ha i det här landet. I mer än halva mitt liv har jag varit medlem i Ung Vänster och i takt med att kongressen kommer närmare är det lätt att fastna i minnena. Men jag vill inte bli nostalgisk. Jag drivs av viljan att förstå, förstå för att kunna förändra, och till just det vill jag använda minnena.

Livet består av en lång rad vägval. När besluten ska fattas kan vägvalen tyckas som små och betydelselösa, först i efterhand inser man att det är summan av dessa vägval som har format en till den man är. Inget beslut i mitt liv har betytt mer för den jag är än beslutet att gå med i Ung Vänster. Det insåg jag varken vintern 1999, när jag blev medlem, eller på våren därefter, när jag gick på mitt första klubbmöte i Borås. Från min tid i Ung Vänster bär jag med mig kamratskap som aldrig tynar bort, den konkreta gemenskapen som formas av kollektiva minnen av politisk kamp. Stolthet och glädje över att själv ha kunnat bidra till förbundet och oändlig tacksamhet över allt det som Ung Vänster har gett tillbaka.

Min generation formades politiskt av nedskärningarna i nittiotalskrisens spår och av rörelsen för global rättvisa. Vi blev vänster – ja, inte alla så klart – och vi demonstrerade i samband med toppmöten, hängde på spelningar mot rasism och många av oss såg i perioder lite lustiga ut. Vi tog konkreta strider i vår egen vardag – billigare kollektivtrafik, fler lärare i skolan och bort med otrygga anställningar – men bar också med oss den internationella solidariteten, motståndet mot krig och ockupationer och vi förstod att det är samma strukturer som ligger bakom att vattnet privatiseras i Bolivia som att vår utbildning säljs ut här i Sverige.

Socialismen var inget jag läste mig till. Den kom till mig genom konkreta upplevelser av klassamhällets orättvisor. Av att växa upp med en ensamstående och hårt arbetande morsa, från insikten om att det som tar åratal att bygga upp snabbt kan rivas ned och av den smärtsamma upplevelsen av att leva i ett samhälle som byggs för andra än för sådana som mig. Arbetarrörelsens grundläggande värderingar och insikten om att man är stark först när man står tillsammans med andra fick jag med mig i blodet.

Vänstern är som bäst när den är folkligt förankrad. Det var därför det var Ung Vänster som skrev historia under motståndet mot ett svenskt EMU-medlemskap, och inte anarkisterna som slog sönder Göteborg ett par år tidigare. Det som gör Ung Vänster unikt är att vi förenar grundläggande socialistisk och feministisk systemkritik med förankring i vanliga ungdomars vardag. Under de senaste åren har vi formulerat ett politiskt och organisatoriskt projekt som utgår från närvaro i unga från arbetarklassens vardag. För det är där generation otrygg finns. Bland alla som går på timanställningar, står hopplöst långt bak i bostadskön och finns på skolor där antalet lärare är underordnat privata vinstintressen. Vår enda chans till förändring går genom organisering. För Ung Vänster väger varje steg av rörelse, varje konkret förändring, alltid tyngre än inåtvänt navelskåderi.

Vi är långt ifrån klara. Ung Vänster är ännu inte den kraft vi behöver vara för att kunna åstadkomma förändringarna vi vill se. Vår styrka måste växa i flera dimensioner; både i basen och på höjden. Vi behöver fler, starkare och bättre fungerande klubbar och för det krävs fler aktivister som aldrig viker sig – men det är också hos oss som de relevanta politiska diskussionerna inom vänstern ska föras, och det är här som framtidens skarpaste tänkare ska skolas. Ung Vänster är något större än en kampanjorganisation, vi är ett förbund med ambitionen att förändra Sverige i grunden. För det krävs både teori och praktik.

Vi lever i ett land där klassamhället cementeras, könsmaktsordningen alltjämt står stark och ett rasistiskt parti flyttar fram sina positioner. Den som en gång har varit organiserad socialist och feminist kan inte helt plötsligt sluta vara det. Min tid i Ung Vänster går mot sitt slut, men jag kommer aldrig sluta kämpa mot klassamhälle och könsmaktsordning. Så tills vi ses igen, stort tack för minnen för livet, för värme och kamratskap och för att jag har fått vara en liten del av något bra.

 

/Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster

 

(Texten är även publicerad som ledare i interntidningen Rak Vänster nr 2/2015)

Skamlig symbolpolitik från (m)

Moderaterna presenterade under förmiddagen sina nya migrationspolitiska ställningstaganden. Under rubriker om ”värnad asylrätt” och ”förbättrad integration” lägger man förslag som ökar otryggheten för flyktingar i Sverige. Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg uttalar sin oro:

– Moderaterna kallar det förnyelse, men det är knappast något nytt. Dess förslag innebär ökad osäkerhet och en kraftig försämring av flyktingars situation. Det är skamligt att borgerligheten anpassar sig efter ett allt mer rasistiskt samhällsklimat.

Han fortsätter:

– Moderaterna ansluter sig till den ovärdiga idén om att det enda sättet att lösa problemen i flyktingmottagandet är att göra sig av med flyktingarna. Rätten till asyl är inget man kan kompromissa med eller deala med i ett politiskt spel. Därför står vi upp för rätten till en fristad och tar kampen mot högerns blåbruna vandring. Sverige behöver en mänsklig flyktingpolitik, inte cynisk symbolpolitik.

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Ung Vänster på feministiskt forum

Nu på lördag är det Feministiskt forum i Stockholm, och Ung Vänster arrangerar fyra programpunkter tillsammans med närliggande organisationer. Forumet äger rum på ABF-huset, Sveavägen 41, T-bana Rådmansgatan.

 

Ska vi bli gamla tillsammans?
Hedensalen, 11.30-12.45.

Pensionssystemet som feministisk fråga är lika sval i debatten som den är avgörande för kvinnor i Sverige. Hälften av kvinnorna som går i pension de närmsta åren blir fattigpensionärer. Arbetsfördelningen i hemmet, villkoren i kvinnoyrken och löneskillnaderna mellan könen genom livet kröns av en ännu svårare situation på ålderns höst. Hur ska den unga generationen kvinnor föra kampen för sin framtid? Unga feministiska röster samtalar om ekonomisk självständighet och livsvillkor.

Medverkande: Clara Berglund, ordförande Sveriges Kvinnolobby, Joa Bergold, utredare på LO, Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster

Arrangeras av Ung Vänster


Romantik eller sexuellt ofredande
Katasalen, 13.00-14.15

Kulturens roll och ansvar i frågor om sex och kön har alltid varit föremål för debatt. Den senaste tiden har det gällt filmen 50 nyanser av honom som anklagas för att romantisera våld mot kvinnor, men alltifrån Pretty Woman till Millenie-trilogin har kritiserats skarpt genom tiderna. Vilket ansvar bär filmskapare, författare och andra kulturarbetare? Vad förväntar vi oss av publiken? Hur bör en modern och progressiv feministisk rörelse förhålla sig?

Medverkande: Sandra Dahlén, sexolog och författare, Maria Sveland, författare, Sofi Folkesson, styrelseledamot Fatta

Arrangeras av Röd Press

 

15 år av feministiskt självförsvar
Brantingsalen, 16.00-17.00

I 15 år har vi använt feministiskt självförsvar som ett praktiskt verktyg för en tryggare vardag för tjejer och kvinnor i alla åldrar. I detta samtal samlar vi tre verksamma instruktörer med olika erfarenheter för att diskutera hur självförsvaret påverkat och påverkar allt från enskilda tjejer till den feministiska rörelsen i Sverige idag till kvinnokampen i stort.

Medverkande: Amanda Möllenhoff (instruktör och studiecirkelledare), Johanna Granbom (ordförande Ung Vänsters feministiska utskott) och Anneli Johansson Eik (instruktör för sjalvforsvar.nu). Samtalet modereras av Maja Johnsson från sjalvforsvar.nu och Ung Vänster Storstockholm.

Arrangeras av sjalvforsvar.nu

 

Öppet pass i feministiskt självförsvar
Källarvåningen, 11:30-12:30

Feministiskt självförsvar är ett praktiskt sätt att arbeta mot
det samhällsproblem som det sexualiserade våldet är, och den vardagsrädsla som det för med sig. De flesta kvinnor har erfarenheter av att ha blivit kränkta eller utsatta för våld av en man – oavsett om det rör sig om obehagliga kommentarer, tafsningar, våldtäkt, misshandel eller någon annan typ av kränkning. I feministiskt självförsvar lär vi ut tekniker för att försvara oss mot såväl vardagliga trakasserier som grovt våld.

Arrangeras av Ung Vänster Storstockholm och sjalvforsvar.nu

 

Mer information, och hela forumets program, hittar du här.

Stefan Lindborg ställer inte upp till omval

Stefan Lindborg har meddelat valberedningen att han inte kandiderar till omval. Lindborg blev vald till förbundsordförande för Ung Vänster på kongressen 2011 och omvaldes sedan 2013.

– Det har varit fyra intensiva år då Ung Vänster har stärkts både politiskt och organisatoriskt. Jag är stolt och tacksam över att ha fått förtroendet att leda Ung Vänster under de här åren, men nu är det dags för nya krafter att ta vid, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Den nya förbundsordföranden väljs på Ung Vänsters kongress under Kristi himmelsfärdshelgen, den 14-17 maj.

– Orättvisorna har vuxit snabbt i Sverige och otryggheten, inte minst för unga, har blivit allt mer påtaglig. De allra rikaste har gjorts till vinnare medan alla vi andra tvingats betala priset. Ung Vänster är vänsteralternativet som tar kampen för ett Sverige där unga har rätt till trygghet i vardagen och makt över det egna livet. Den som en gång har varit organiserad socialist och feminist kan inte bara sluta vara det. Jag kommer att fortsätta kämpa för jämlikhet och rättvisa, säger Stefan Lindborg.

Valberedningen inleder nu arbetet med att ta fram ett förslag till ny förbundsordförande. Anna Herdy är sammankallande för Ung Vänsters valberedning.

– Stefan Lindborg har varit en del av Ung Vänsters ledning under lång tid och har som förbundsordförande betytt väldigt mycket för förbundet. När han nu valt att inte kandidera till omval börjar vårt arbete med att ta fram ett förslag till ny ordförande och förbundsstyrelse för Ung Vänster, säger Anna Herdy, sammankallande i Ung Vänsters valberedning.

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Anna Herdy
Sammankallande i valberedningen
073-593 33 86
valberedningen@ungvanster.se

Ung Vänster kommenterar regeringens beslut att inte utlysa nyval

Under förmiddagen meddelade regeringen att det inte blir något extra val i mars. Detta efter att man har nått en överenskommelse med de borgerliga partierna om hur en minoritetsregering kan få igenom sin budget.

– Det är positivt att ett nyval har kunnat undvikas. Ung Vänster var redo för valrörelse, men vår politiska kamp är inte beroende av om det är valrörelse eller inte. Vi fortsätter att vara vänsteralternativet som tar kampen för jämlikhet och rättvisa och mot högerpolitik och rasism, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sida 4 av 512345