Ava Rudberg är Ung Vänsters nya ordförande

Installationstal, Ung Vänsters 49:e kongress 2021
Ava Rudberg, förbundsordförande
Malmö, 2021-01-05

 Kära kamrater, (socialister, feminister, Ung Vänstrare…)

Det är så fruktansvärt, roligt att få stå här framför er. Tack är ett litet ord, och förtroende ett stort, när de står i relation till varandra. Men det är ett ärligt ord och det kommer tillsammans med ett löfte om att göra mitt yttersta för att förvalta det förtroende jag fått. För att citera något de senaste fyra ordförandena har sagt och som jag helt och hållet håller med om: “det finns ingen större ära för en ung socialist och feminist”. Jag vill börja med att tacka den avgående förbundsstyrelsen. Det jobb ni har gjort för det här förbundet den här kongressperioden har varit långt, och bitvis säkert tungt. Men det går inte osett förbi och jag och alla medlemmar idag vet att förbundet hade sett annorlunda ut om inte ni hade kämpat med den jävlar anamma och den kompetens som ni gjort. Den är en glädje att få ta över stafettpinnen från just er tillsammans med den förbundsstyrelse som ska väljas, och jag lovar att vi ska förvalta den lika bra som ni gjort.

Vårt förbund vilar på en stolt historia som sträcker sig långt mer bakåt än den senaste kongressperioden. I snart 120 år har det här förbundet verkat för arbetarrörelsens rättigheter, för socialism och för solidaritet. Solidariteten, det som byggt och genomsyrat arbetarrörelsen i åratal är förmågan att se sig själv i, och gentemot andra. Det är att inte bara kämpa för sina egna villkor, och sin egen förmån. Det är att ha andra i åtanke, de som har sämre förutsättningar att kämpa, eller som inte kan kämpa alls. Solidariteten är det yttersta försvaret mot en hård och kall värld, och sammanfattas kanske bäst genom att citera André Dumás “De tre musketörerna”: “En för alla, och alla för en”. Eller kanske Louis Blanc, och Marx: “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Kamrater, att vara ung idag är att tvingas kämpa. 

Vi kämpar oss igenom ett skolsystem som inte är gjort för oss – där betygshetsen är tung och kvävande och det verkar spela större roll hur du presterar än hur du mår. Där skolan blir till en marknad i högerns händer, som ska gå med vinst till vilket pris som helst, oavsett vad man offrar i processen. Oavsett om det man offrar är kvalité och elevernas psykiska välmående. 

Vi kämpar på en omöjlig arbetsmarknad, där jobben är få och med dåliga förhållanden. Vi springer direkt på chefens samtal, kutar snabbare och tar färre pauser när cheferna pratar om produktivitetseffektivisering. Inte för att vi vill – men för att det krävs av oss. Vill man komma tillbaka nästa pass får man varken bråka eller vara långsam. Arbetsrätten håller på att skäras ned i skrämmande fart, sjuksköterskor uppmanas att springa snabbare och inskränkningar i strejkrätten har blivit vardagsmat från både högern och från socialdemokraterna. 

Vi kämpar om boende på en bostadsmarknad som urholkas och bryts ned. Där vi tvingas flytta runt på olika tredjehandskontrakt med ockerhyror och oroar oss över om vi ska hitta  något nytt innan kontraktet tar slut, eller tvingas flytta hem igen. Det är en bostadsmarknad där det byggs mer bostadsrätter som ingen har råd att bo i och samtidigt står fler unga utan egen bostad än någonsin.

Vi kämpar mot en döende planet med allt vi har. Vi ger det våra skolnärvaro när vi skolstrejkar, vår midsommar när det är klimataktion, och vår energi när vi helst skulle vilja få slippa tänka på det. Vi ser hur företag, stater, och EU vägrar ansvaret för sina utsläpp och istället fortsätter sälja utsläppsrätter och låtsas att det är klimatkamp. Vi ser högern gå efter deras nycker och prata om “individansvar”, kompostering och vikten av att duscha kortare. Det är inte vi som duschat hit klimatproblemen, och det är inte genom klimatsmarta tvättmaskiner de kommer tvättas bort.

Vi kämpar oss igenom ett samhälle som till sin själva utformning är rasistiskt, som strukturellt förtrycker och mördar. Som värderar icke-rasifierade kroppar, västerländskt låtande namn, över alla andra. I våras blossade Black lives matter-upproret i USA, och runt om i världen stormade solidaritetsdemonstrationerna. Antirasister världen över blev direkt stämplade som bråkiga, som upprorsmakare. Men om det är att vara en bråkstake att inte hålla käft när rasismen skördar liv och det sopas under mattan – då finns det ingenting jag hellre vill att vi är.

Med de enklaste orden kämpar vi oss igenom ett klassamhälle, i dess mest konkreta former. Klassamhället är inte diffust, eller svårt att ta på. Det är konkret, det gör ont, det känns ända in på kroppen. Det är ett samhälle som är utformat för de rika, där de går med vinst och vi vänder på varenda slant för att få lönen att räcka månaden ut. Där vi arbetar ihjäl oss och de drar vinsten av vårt arbete. Det är kampen om mervärde absolut, och framförallt är det kampen om våra liv. Det här samhället är inte utformat för oss, och det är minst sagt förjävligt.

Men det är inte ett samhälle som behöver se ut så. Vi har makten att förändra och det kommer vi att göra. Varken kapitalismen eller klassamhället är odödligt, könsmaktsordningen och rasismen är inte naturlagar, och det får vi inte heller tro. Framtiden tillhör trots allt oss.

VI ska bygga studentlägenheter och hyresrätter i slottet, golfbanorna ska bli parker och idrottsanläggningar och de privata klubbarna ska bli till fritidsgårdar. När våra medmänniskor hotas att utvisas ska vi ta striden för asylrätten, om besluten faller ska vi blockera utvisningar, och vi ska aldrig låta en rasistisk samhällsdebatt sätta agendan.

Vi ska fortsätta blockera klimatfarlig infrastruktur och genom civil olydnad sätta radikal socialistisk klimataktivism på agendan. Folk mot fossilgas var bara startskottet, den svenska klimatrörelsen är inte på något sätt färdig och svenska klimataktioner är ett faktum fossilkapitalet ska komma att räkna med.

Vi ska ta makten över arbetsplatserna, och när det är vi som bestämmer ska inga sjuksköterskor och städerskor slita ut sina ryggar. Vi ska organisera våra arbetskamrater i med och motvind, vi ska stötta varenda strejk, och vi ska stå upp för varenda skyddsombud de försöker sparka. Va inte rädda för cheferna, de ska va rädda för oss ;-).

För kom ihåg hur saker förändras, kamrater. 

Vi har aldrig fått något av snällhet – vi fick inte åtta timmars arbetsdag, vi fick inte rösträtt och vi fick inte ett avskaffande av tvångssteriliseringarna av transpersoner. Ingen gav oss fackliga rättigheter, eller en bättre abortlag. Vi tog, vi krävde, och vi kämpade. Vi vägrade hålla käften när de ville att vi skulle vara tysta, fortsatte blockera, demonstrera och bråka varje gång de ville plocka bort våra rättigheter, och i slutändan kan vi se att det lönade sig. Vi förändrade, tillsammans, och det är den historien vi står på – den insikten vi bär med oss framåt. Luften i lungorna som ropar slagorden är vår gemensamma, ilskan som organiserar demonstrationer och nätverk bär vi tillsammans. Vår storlek är vår styrka, och det kommer vi att använda. Framtiden tillhör oss, och kom alltid ihåg att vi vägen dit är tillsammans, genom enad kamp. 

Det här året har varit konstigt, och osäkert

och pandemins restriktioner har såklart även påverkat oss. Kongressen har sett annorlunda ut i år, än den har gjort något tidigare år. Det är svårare att diskutera online, jobbigare att inte kunna se varandra i ögonen, diskutera motioner med folk från andra distrikt på lunchen, och rösta med acklamation. Men vi har gjort det så bra vi kunnat och det har varit ett nöje att få dískutera, argumentera, och tycka olika tillsammans med er – även digitalt. Vi är inte i samma rum som varandra, men vi finns i allra högsta grad med varandra i känslan.

Men vi är inte klara nu. Kongressen är ett startskott för kongressperioden, verksamhetsplanen är den guide som sätter ramarna för vad vi tillsammans ska göra de kommande åren. Förra året släpptes Ung Vänsters handbok i lokal organisering. I den kan man läsa om exakt det som vi vet, och har vetat i många år – att det är solidaritet, och gemensam kamp som gör skillnad. Det är genom organisering, på arbetsplatser, på skolor, i bostadsområden, som vi vinner fighter som gör skillnad för våra liv. Det är vad vi gjort alla år hittills, och det är vad vi kommer att fortsätta göra. Pandemin har gett oss nya insikter i hur man kan organisera när vi har svårt att samlas, och även om vi hoppas på att snart kunna träffas kommer mycket av kongressperiodens inledande arbete att handla om just detta – att vara ett förbund, ett distrikt, och en klubb när vi inte kan stå bredvid varandra. 

Den kommande kongressperioden står vi också inför en valrörelse. En valrörelse då debatterna på skolor kommer bli allt fler, då andra ungdomsförbund kommer återuppstå efter att ha tagit sabbatsår. Det kommer att skrivas debattartiklar, deltas i debatter, och mötas i valstugor och på bokbord. Men vi är inga minipolitiker, och vårt syfte är inte att jaga röster. Vi kommer fortsätta prata om det som påverkar unga i deras vardag, vi kommer att fortsätta demonstrera och vi kommer alltid överrösta rasisterna när de försöker måla sig som rumsrena. 

Men framförallt ska vi, oavsett valrörelse eller inte, göra allt det vi gör bäst –  det som är vardagen i förbundet. Vi ska fortsätta aktivista, affischera, och bannerdropa landet över. Det ska hållas öppna möten och föredrag, och diskuteras och debattera på såväl  klubb, som distrikts- och förbundsnivå. Och vi ska aldrig underskatta betydelsen av de sakerna.

Kamrater, jag gick med i det här förbundet 2015. Då var jag femton år gammal, och hade precis börjat gymnasiet. Jag gick med på ett bokbord i skolans matsal, för att personen bakom bordet var min nya klasskompis, och för att det stod feminist på ett av flygbladen. Jag gick inte med för att jag hade en färdig klassanalys eller tyckte att Marx var en klok påg, utan jag gick med för att jag var arg. Jag var arg för att  vi hade haft hållbar utveckling som temadag under alla mina år i skolan, men aldrig pratat om vilka de verkliga klimatbovarna var. Jag var arg för att alla mina tjejkompisar var oroliga för våldsamma relationer och att gå hem sent på kvällen ensamma när mina killkompisar inte var det. Jag var arg för att ingen tog mig och alla andra ungdomar som mig på allvar. Den ilskan fick konkreta former i Ung Vänster, den fick ord att förklara sig, mål att kämpa för, och verktyg för att uppnå dem. Men den fick även ett sammanhang.

Tidigt förra året hörde jag en Ung Vänstrare beskriva att komma till Ung Vänster som att komma hem. Och det finns ett visst hem för mig i den klubblokal där jag var aktiv först. Att kliva in där har en aura av något familjärt, ett lugn som kommer från att veta att jag alltid kommer vara välkommen. Att där, och i alla andra Ung Vänster-lokaler, alltid kommer att diskuteras, alltid kommer föreläsas och alltid kommer dofta svagt av färg, eller lim från den senaste basarbetesrundan. Det finns ett visst hem på centrala arrangemang. Det är doften av en linsgryta som lagas i en hemkunskapssal någonstans. Smaken av för starkt kaffe och godis från kiosken. Det är ljudet av diskussioner över lunchen, sällskapsspel som spelas och distrikt som tävlar om vem som kan melodin till flest kampsånger. Det är känslan av att bli lyssnad på när man gör sina argument, och glädjen i att få lyssna tillbaka när nästa person tar plats i talarstolen och förklarar på ett sakligt sätt varför man har fel. Det är en känsla som, trots att saker är annorlunda i år, genomsyrar mig nu.

Avslutningsvis vill jag säga att, 

Kamrater, det finns inget jag hellre pratar om än oss. Inget jag är så stolt över, så lycklig att få vara en del av, eller som ger mig så mycket styrka. Det här förbundet har låtit mig växa, växt fram en ideologisk ryggrad i min rygg, och gett mig mer skinn på näsan än någon skola någonsin kommit nära att göra. Tack igen för ert förtroende, och framförallt tack för att jag får chansen att göra det här tillsammans mer er. Vi är feminister, antirasister och aktivister. Vi är instruktörer i feministiskt självförsvar, marxister och klimataktivister. Vi är arbetarklassens arga ungdomar, vi är kampbenägna, och vi är redo för att skapa förändring. Vi är Ung Vänster, tillsammans. Du och jag och alla som inte är på just denna kongress. Och om det är något jag är säker på, så är det att jag är stolt som FAN över oss, över allt vi har, och ska komma att, åstadkomma.

Tusen tack!

Coronapandemin slår hårt mot rasifierade inom arbetarklassen

Många vill få det att framstå som att coronaviruset är något vi alla genomlider tillsammans – att vare sig du är rik, fattig, vit eller ej så kommer du drabbas lika hårt av covid-19. Ett virus kan ju varken se färg eller klass. Detta är att påstå att Sverige är ett land där varken klasskillnader eller rasism existerar. Vi önskar också att samhället såg ut så men coronapandemin har en gång för alla bevisat att så aldrig varit fallet. Redan innan pandemin blev ett problem i Sverige misstänkliggjordes exempelvis personer med östasiatiskt utseende för att bära på smittan vilket många personer vittnat om.

De som dött till följd av corona är i högsta grad personer med invandrarbakgrund från till exempel Somalia, Syrien eller Irak, och egentligen borde man, tragiskt nog, nästan kunnat förutspå det. På grund av diskrimineringen av rasifierade på arbetsmarknaden tvingas man inte sällan, som rasifierad, arbeta inom de tyngsta och mest slitsamma yrkena och ofta på vikariat eller under visstidsanställning. Hur ska man då kunna sjukanmäla sig när man känner sig krasslig?  

Ingen borde under krisen behöva känna att man riskerar liv, men ändå är många tvungna att gå till jobbet för att pengarna inte räcker till annars. När man dessutom inte har något annat sätt att ta sig till jobb eller skola än den ständigt fulla spårvagnen eller bussen, eller om man tvingas bo tätt inpå sin familj i lägenheten – hur ska man då ha möjlighet att hålla avstånd?

Det är tydligt att överrepresentationen av covid-fall hos till exempel svensksomalier inte handlar om informationsbrist. Istället handlar det om att vi lever i ett klassamhälle som dessutom präglas av rasism. Frågorna man bör ställa sig borde kanske vara: var är extrabussarna som hade behövts på de överfulla linjerna? Varför pratas det om marknadshyror i stället för fler billiga hyresrätter? Varför tvingas rasifierade till sämre arbeten och varför tas rasifierade inte på allvar inom vården? Problemen uppkom inte i och med corona – de blev bara tydligare. Problemen har funnits så länge kapitalismen och rasismen gjort det och vi i Ung Vänster menar att coronapandemin synliggjort fundamentala problem i vårt samhälle.


Lyamba Palmér, distriktsledamot Ung Vänster Älvsborg
Henrik Malmrot, förbundsordförande Ung Vänster

Nu är Ung Vänsters handbok för lokal organisering här!

Under 2019 har klubbar och distrikt runt om i landet ägnat sig åt lokal organisering, d.v.s. organisering i den egna vardagen. Att kämpa för förbättring på sina skolor, på sina arbetsplatser och i sina bostadsområden är av stor vikt för att vi ska få det bättre. Det blir dessutom, i dessa kamper, tydligt att de problem vi möter i vår vardag ofta hänger samman med hur samhället styrs politiskt, med ekonomiska system och med samhälleliga strukturer. 

Under Ung Vänsters veckokurs 3-6 januari lanserades handboken för lokal organisering i tryckt format. Handboken innehåller allt från olika teoretiska perspektiv på ämnet, exempel på kamper som förts och praktiska tips och verktyg som förhoppningsvis kan vara till hjälp för dig och er som sysslar med, eller vill börja hålla på med, lokal organisering. 

Handboken går att beställa genom Ung Vänster på mailadressen nedan, oavsett om man är en Ung Vänster-klubb, enskild medlem eller om man inte är medlem i förbundet. Dessutom finns nu även handboken tillgänglig online via länken nedan. Sprid gärna handboken och diskutera dess innehåll med dina vänner, kollegor, grannar och skolkamrater! 

OBS! Handboken är en första version och kommer att uppdateras. Om du har tankar, funderingar och förslag på ändringar på handboken är du varmt välkommen att höra av dig till info@ungvanster.se innan den 15 mars. Vi kommer då göra ett nytryck av handboken och uppdatera filen online. 


Ladda ner handboken här:


1 maj med Ung Vänster

Gå med Ung Vänster på 1 maj!
1 maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Det är den dag då vi och kamrater runt om i hela världen firar de segrar vi vunnit och de som ska komma. 1 maj har firats i över 130 år och är sedan länge en nationell helgdag i Sverige.

Vi är tar saken i egna händer istället för att stå handfallna när våra liv försämras. Vi utan makt har fått nog nu. Vi har sett på när de rika bli rikare, när politiker skurit ner i det vi sägs äga gemensamt och vi har sett hur storföretag förstör vår planet.

När politikerna sviker måste vi ta saken i egna händer och förändra vår egen vardag. Vi måste visa att det finns ett alternativ till den gråa nyliberala verkligheten. Vi skapar hopp genom att åstadkomma politisk förändring och inte bara genom att prata om den. När samhället sviker så ska Ung Vänster vara kraften som skapar positiv förändring. Ett rött ljus i den grå vardagen.

1 maj i hela landet
Vi kommer att sammanställa en lista över 1maj-firanden. TBA

FÖRSLAG PÅ KRAV
★ Förkorta arbetstiden!
★ Demokratisera fackföreningsrörelsen!
★ Investera i vår framtid!
★ Avskaffa de otrygga anställningarna!
★ Avskaffa bemanningsföretagen!
★ Krafttag mot stress och dödsfall på arbetet!
★ Nolltolerans mot rasism, sexism och HBTQ-förtryck på arbetsplatserna!
★ Ökat inflytande på arbetsplatsen!
★ Rätt till heltid!

Praktiska tips för att arrangera 1 maj
Handledning 1 maj 2019

Jobba på förbundscentralen som ekonomisk sekreterare!

Jobba för Ung Vänster som ekonomisk sekreterare!

Tjänsten som ekonomisk sekreterare är en i huvudsak administrativ tjänst med Ung Vänsters ekonomiska administration som främsta arbetsuppgift. Arbetet kommer att utföras i tät kontakt med förbundskassören och verkställande utskottet. Tjänsten kommer delvis att utformas under anställningstiden, och kan utvecklas och förändras.

Lokaliseringen är förbundscentralen i Stockholm, som nu har en bemanning på tre anställda och två arvoderade personer. Tjänsten är en projektanställning på ett år och startar efter överenskommelse. Lön utgår enligt Ung Vänsters avtal.

Arbetsuppgifte:
– Redovisning
– Betala räkningar
– Administrera lön & skatt
– Resebokning
– Bistå distrikten gällande ekonomiska frågor
– Bistå i bokföringsarbetet
– Bistå i budget- och bokslutsarbete
– Bistå i stadsbidragsansökan
– Bistå övriga förbundscentralen

Sista ansökningsdag är 5/7.
Skicka ansökning till: Ung Vänsters förbundscentral, Box 12 660, 112 93 Stockholm
eller maila info@ungvanster.se.

Vid frågor kontakta förbunscentralen på 08-654 31 00

Ser fram emot att höra av dig!

—–

Vi söker även en administrativ sekreterare!

 

 

Här finns vi på:

facebook
instagram
twitter

Ung Vänster kräver sex timmars arbetsdag!

Uttalande antaget på Ung Vänsters 48:e Kongress
28 maj 2017, Köping

Ung Vänster kräver sex timmars arbetsdag!

Samtidigt som storföretagens vinster fortsätter öka och Sverige är rikare än någonsin märks rikedomarna knappast i vår vardag. Bland oss unga är en femtedel arbetslösa och för de av oss som har ett arbete är stressen och pressen ofta så stor att det tär på både kropp och psykisk hälsa. Lönearbete är i grunden att sälja sin vakna tid och priset är på tok för lågt.

Produktiviteten i den privata sektorn har senaste 35 åren fördubblats, vi gör alltså mer på mycket mindre tid. Men lönen har inte ökat på samma sätt. Istället har aktieägarna fått allt större utdelningar i förhållande till företagens vinster. Det är dags att ändra riktning och omfördela pengarna till oss som jobbar, det är ju vi som skapat vinsterna.

Att gå ner i arbetstid med en bibehållen lön skulle innebära förbättrad livskvalitet med en större del fritid. Mer tid skulle finnas för att engagera sig utanför arbetet och många skulle känna sig verkligt utvilade inför nästa arbetsdag. En kortare arbetsdag har visat sig vara bättre för hälsan, motverka sjukskrivningar och skapa bättre förutsättningar för en produktiv arbetsdag.

Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett feministiskt krav. Kvinnor tvingas i högre grad än män att arbeta ofrivillig deltid. Antingen handlar det om jobb med sämre arbetsvillkor, som inte erbjuder heltid, eller så väljer man att gå ner i arbetstid för att ta huvudansvar för hemmet eller familjen. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle i praktiken innebära ett lönelyft för många kvinnor, minska löneskillnaderna mellan könen och ge fler ekonomisk trygghet.

I Sverige idag går nästan var femte ungdom utan jobb. Samtidigt som vissa går och lägger sig stressade i säng, har andra inget arbete att gå till. Att inför sex timmars arbetsdag hade inneburit att vi minskat arbetslösheten genom att vi delar på jobben.

Högerns strategi är att måla upp varje förbättring för arbetarklassen som en fantasi och sex timmars arbetsdag målas upp som en oerhört dyr reform. Dyr för vem? Jo, för den överklass som isåfall måste ge upp delar av sina enorma vinster. För oss andra skulle det innebära högre timlön, utvilade kroppar och bättre hälsa. Vi har historiskt sänkt arbetstiden förut – från tolv timmar till tio timmar till åtta timmar – och vi kan göra det igen.

Poängen med våra liv kan inte vara att jobba större delen av dagen för att skapa vinster som vi inte ser röken av. Det är dags att vi tar del av det som överklassen idag behåller för sig själva.

Ung Vänster fördömer utvisningarna till Afghanistan

Ung Vänster fördömer utvisningarna till Afghanistan

– Vi sörjer. Igår kväll tvångsdeporterades ett 20-tal människor till Afghanistan under protester och förtvivlan från människor på plats. I morse miste mist 80 människor livet och över 350 skadades i en explosion i huvudstaden Kabul. Regeringen bär ansvar för att vi utvisar ungdomar till denna verklighet.
Säger Henrik Malmrot, förbundsordförande för Ung Vänster.

Ung Vänster driver aktivt kravet på amnesti och tänker inte acceptera att maktkamp sker på bekostnad av människor.

– Vi tänker inte vänja oss. Vi kommer vara på plats och protestera mot utvisningarna och ställer regeringen till svars.
Säger Henrik Malmrot.

Kontakt
Elin Morén

072-587 86 85
elin.moren@ungvanster.se

Funktionärer sökes till kongressen!

FUNKTIONÄRER SÖKES
Vi behöver funktionärer som tar hand om våra ombud för att kongressen ska bli av. Laga mat, bemanna kiosken och fotografera. Du behövs verkligen och bidrar till förbundet på ett ovärdeligt vis. Det är spännande och kul att va på kongress, med internationella gäster och stora beslut.

25-28 maj
I köping
Resa, boende och mat står vi för

Anmäl dig via länken: https://goo.gl/forms/YOhkOVvcML2C6jPa2

Tipsa någon!
Fråga kompisen, en förälder, någon i partiföreningen, en gammal medlem eller klubbkompis som inte är välld som ombud. Om alla tipsar någon så är chansen stor att vi får ett toppen team till funktionärsstyrka på årets kongress.

Mer om kongressen:
http://ungvanster.se/kongress-2017/

 

Kongresshjälte

Med anledning av attentatet i Stockholm 170407

 

Med anledning av attentatet i Stockholm 170407
Uttalande av Ung Vänsters förbundsstyrelse (170408)

Ung Vänster sörjer med de som drabbats av attentatet under fredagen.

Vi vill att samhällets reaktion byggs med solidaritet, fred och människovärde som ledord.

Hotet, fienden, är misstron mellan människor. Dess konsekvenser är våld, rättsosäkerhet och rasism.
Inför det tillåter vi oss oro och rädsla, men vi riktar det inte mot varandra. Vi står i bredd och skyddar oss genom att inte låta oss vändas mot varandra, genom att stå emot splittring och istället göra framtiden till en gemensam sak.

Vi väljer fred framför undantagstillstånd och repression, vi väljer gemenskap framför totalitär enfald.
Vi strävar efter demokrati och solidaritet, där rätten till frihet och makt gäller oss alla.

Ett öppet samhälle kräver mer än vackra ord. Under gårdagen gick människor samman och visade solidaritet genom att öppna upp sina hem, erbjuda samåkning och trösta och hjälpa varandra. Initiativet #openstockholm visar på den stora solidariteten som finns mellan vanliga människor, och den solidariteten är det mest effektiva verktyget mot terror och splittring. Vi sörjer tillsammans, vi läker tillsammans, vi står tillsammans.

Ung Vänster välkomnar värnplikten!

Ung Vänster välkomnar beskedet om återinförandet av allmän värnplikt, något som förbundet pratat om länge i säkerhetspolitiska frågor.

– Beslutet är bra och viktigt. Med könsneutral värnplikt blir försvaret mer demokratiskt och folkförankrat. Säkerheten i Sverige ska vara allas angelägenhet och gälla alla delar av samhället. Med regeringens beslut lämnas högerns idé om ett smalt militärt försvar som bara män förväntas bry sig om. Att vi breddar det militära och det civila försvaret är avgörande för att Sveriges alliansfrihet ska gälla. Nu hoppas jag att ett brett perspektiv på säkerhet får fortsatt genomslag i regeringens politik,
säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster

Ung Vänster ser detta som en viktig del i ett större tag för att värna om mänsklig säkerhet, där alliansfriheten och en progressiv utrikespolitik för fredssäkring är avgörande. Vi har svaren för en hållbar framtid.’

Kontakt press:
Elin Morén
072-587 86 85′
Kontakt medlemmar:
info@ungvanster.se
08 – 654 31 00

Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_pagenavi() in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php:39 Stack trace: #0 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-includes/template-loader.php(74): include() #1 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/storage/conten...') #2 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/index.php(17): require('/storage/conten...') #3 {main} thrown in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php on line 39