Stoppa blodbadet i Palestina! USA ut ur Irak!

Demonstrera!

Torsdag 27 maj klockan 18:00
Samling Norrmalmstorg för avgång till Israels ambassad
Talare
Per Gahrton, ordförande Palestinagrupperna i Sverige
Tove Fraurud, ordförande Ung Vänster
Rebecca Abu Asba, Svensk-palestinska ungdomsförbundet
Nael Touqan, ordförande Palestinska föreningen i Stockholm
Dror Feiler, JIPF, Judar för israelisk-palestinsk fred
Gustav Fridolin, Nätverket mot krig
Maria Stenström, ISM, International Solidarity Movement

Stoppa blodbadet i Palestina! USA ut ur Irak!

En dödsmaskin härjar i Rafah och demolerar allt i sin väg. Den senaste veckan har ett femtiotal palestinier dödats och över tvåhundra skadats. Barn mördas av krypskyttar. Attackhelikoptrar och stridsvagnar attackerar civila bostadsområden. Hundratals hus jämnas med marken, något som gjort 1500 palestinier hemlösa. En fredlig demonstration har beskjutits med missiler. Ambulanser beskjuts och sjukvårdsteam hindras från att utföra sina akututryckningar. Människor förblöder till döds. Döda hindras från att begravas. Sjukhus attackeras. Nu som då fortsätter Israel komma undan med statsterrorism, ockupation och etnisk rensning. Med förevändningen "kamp mot terrorism" berövas palestinierna de sista resterna av säkerhet, trygghet och livsrum. Samtidigt visar USA:s regering – Israels viktigaste bundsförvant – vad krigspolitik och ockupation är i Irak; terrorism med tunga vapen, massakrer på civilbefolkning och sadistisk tortyr och mord på fångar som satts i system från Guantanamo, Afghanistan och Irak.

Det är dags för alla regeringar att kraftfullt markera sitt avstånd från USA:s och Israels kriminella politik. Det är dags för varje enskild människa att agera för att stoppa massakrerna. * Vi kräver att Sveriges regering överlämnar en formell protest mot krigsförbrytelserna till Bush, Blair och Sharon.
* Vi uppmanar alla enskilda att inte köpa produkter från Israel eller turista i landet.
* Vi uppmanar alla företag och myndigheter att inte handla med Israel. Och att idrottsrörelsen fryser allt utbyte med Israel.
* Vi kräver att Sveriges regering omedelbart stoppar all vapenhandel med Israel.
* Vi kräver att Sverige och dess regering verkar för att EU säger upp frihandelsavtalet med Israel.
Arrangörer:
Nätverket mot krig www.motkrig.org 073-710 85 50
Nätverket Bojkotta Israel www.bojkotta-israel.nu 070-437 13 39

Demonstrera mot Tumba-domen!

Så har Sveriges domstolsväsende återigen visat sin förlegade syn på våldtäkt. En kvinna har blivit våldtagen, upprepade gånger, men rätten väljer att fria från anklagelserna om sexuellt utnyttjande. Kvinnan anses inte ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Genom hela denna process har det varit uppenbart hur domstolens inskränkta kvinnosyn genomsyrat behandlingen. Utfallet är en kränkning mot alla kvinnor. Det HD säger är att vissa kvinnor inte kan våldtas, att vi inte ska bry oss om att göra någon anmälan, eftersom ingen kommer ta oss på allvar. Vi som haft många sexuella relationer, bjudit hem män och druckit oss fulla är helt enkelt inte värda att lyssna på.

Domen ger också uttryck för en människosyn som jag trodde man skulle slippa höra i svenska domstolar på 2000-talet. Män betraktas som idioter som inte kan kontrollera sin sexdrift och kvinnor som viljelösa objekt för män.

Lagen måste förändras och Thomas Bodström översikt över sexualbrottslagstiftningen är välkommen, men räcker inte. Det som krävs är en total förändring av hela domstolsväsendet och juristutbildningen i feministisk riktning.

Protestera mot våldtäktsdomen!
Samling utanför Rosenbad 16.30!

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Första maj-tal Stockholm, Kungsträdgården 2004

Vi kan. Så enkelt kanske socialismen kan formuleras.
Vi kan. Vi kan bestämma.

1 maj är dagen med röda fanor i solen, slagord som ekar, glädje och ilska och kamrater överallt.
1 maj är dagen då vi firar våra segrar och tar sats mot nya.
1 maj är också dagen med både de stora och de små perspektiven. Det är dagen då man i samma demonstration kan hitta slagord om världsfred och socialism men också banderoller med krav på fler replokaler och gratis busskort.

Och kanske är det precis så vänstern borde vara alla dagar. De som pratar om de vardagliga problemen men också de som lyckas förena det med de långsiktiga målen.

Vi i vänstern ska vara klasskamraterna man vänder sig till när skolan suger, de där tjejerna som stödjer en mot killarna som tar all plats, arbetskamraterna att lita på när chefen bråkar, grannarna som kämpar mot högre hyror, förortsungarna som kräver en fritidsgård, landsbygdsborna som kräver att få bo kvar, de bostadslösa som kräver lägenheter. Vi ska vara hjältarna i vardagen.

Vi måste vara det och samtidigt lyckas förena alla krav på förändringar här och nu med kampen för ett helt annorlunda samhälle. För vänsterns roll får aldrig någonsin stanna vid att förvalta och försvara, vår uppgift måste vara större än så. Vi är dom som vågar säga det inga andra säger: Det som behövs är inte några små förändringar här och där, det som behövs är inget annat än en ny världsordning.

Borgerliga ledarskribenter må förfäras över att vi motsätter oss kapitalismen, de kan skriva sig blåa av upprördhet över att vi fortsätter tala om socialismen, men det spelar ingen roll. För vi andra kommer fortsätta uppröras mer av ett system som förvägrar människor mat för dagen och tak över huvudet, vi kommer fortsätta motsätta oss en världsordning där människovärde heter pengar, vi kommer fortsätta säga att vi kan. Vi kan bestämma.

14 september förra året hände något. Ett helt folk, vant vid att lyda och göra som den socialdemokratiska statsministern säger slutade plötsligt att lyda. Vi sa nej till EMU.

Trots ja-kampanjens massiva propaganda, trots att de kunde fylla stan med ja till euron-bananer och välbetalda kampanjarbetare, trots feta annonskampanjer, trots att hela etablissemanget sa åt oss att rösta ja så röstade vi nej. Trots hot och vackra löften gick vi inte på det. Vi vågade vara olydiga, och de som var olydigast av alla var sådana som jag, det var de unga, det var kvinnorna och det var LO-medlemmarna. En applåd för oss.

Segern i EMU-folkomröstningen var ett resultat av en av de mest imponerande folkbildningskampanjerna på väldigt länge. Utan alla vi som sprang i trappor, delade flygblad och höll torgmöten där vi bor hade inte segern inte varit möjlig. Vi som gick på kurser och seminarier för att lära oss om Europeiska centralbanken och räntepolitik och sen gick ut och pratade med alla vi hittade såg till att vi vann. Vi visade än en gång att motstånd lönar sig. Vi visade att vi kan. Vi kan bestämma.

Resultatet i EMU-folkomröstningen var också en tydlig markering. Valundersökningar visade tydligt att de viktigaste orsakerna till att rösta nej var välfärd och demokrati.
Välfärd, därför att det var uppenbart att EMU-projektet bara handlade om ännu mer av sån politik vi sett nog av i Sverige de senaste åren. Vi sa tack, men nej tack, till fortsatta privatiseringar och nedskärningar.
Demokrati, därför att vi tröttnat på att någon annan bestämmer. Vi vill inte ha några byråkrater i Bryssel som bestämmer över oss, men heller inga kostymklädda män i börssstyrelser, var de än sitter. Vi kan. Vi kan bestämma.

Självklara slutsatser av ett så tydligt resultat i folkomröstningen hade varit en annan politik. En politik för utbyggd välfärd och utökad demokrati. Mer självbestämmande och inte mindre. Men inte för Han Som Bestämmer. Göran Persson gick istället glatt ut och presenterade ett förslag på sänkt bolags- och förmögenhetsskatt. De som förlorade var de som skulle belönas.

Fascinerande var att se hur etablissemanget reagerade på resultatet. Kända borgerliga debattörer tävlade med varandra i folkförakt och det där med demokrati verkade det inte så noga med längre. Deras slutsats blev att det måste vara något fel på folket, och definitivt något fel på demokratin som kunde tillåta sånt här. Dagens nyheters ledarsida uttryckte det tydligast när de slog fast att folket gärna fick vara med och bestämma om cykelställ men helst skulle hållas borta från de viktiga frågorna. Det var vi inte kapabla till. Hit men inte längre gick demokratin. På något sätt kändes det ändå uppfriskande att de äntligen var ärliga. Så tydliggjordes än en gång
skillnaden mellan höger och vänster, mellan elitstyre och demokrati. Mellan de som vill omyndigförklara oss och vi som fortsätter säga att vi kan. Vi kan bestämma.

Nu är det dags för ännu en demokratistrid. EU ska skaffa sig en ny konstitution. Argumenten, om vi får höra några, känns igen från EMU-folkomröstningen. »Det är ju egentligen inte så stor förändring, det handlar mest om att skriva på några papper« Eller så handlar det om freden. Planen var nog att se till att med så lite debatt som möjligt låta det europeiska superstatsbygget fortskrida, och en bit i taget flytta makten längre och längre bort från oss. Men vi tänkte inte låta det hända. Nu samlar vi namn för en folkomröstning om konstitutionen. En gång till ska vi lära oss nya svåra ord, vi ska diskutera komplicerade politiska frågor med alla vi känner och vi ska vinna. För vi kan. Vi kan bestämma.

Snart är det också dags för val till EU-parlamentet. Valrörelsen har varit ganska obefintlig. Kanske är det inte konstigt att människor som redan talat om vad de tycker om EU-projektet inte orkar bry sig om vem som sitter i det där låtsasparlamentet. Och visst har alla rätt att vara trötta. Men för mig finns några viktiga anledningar att ändå ta sig till sin vallokal den 13:e juni och rösta på vänsterpartiet. Jag tror nämligen att det behövs några som bråkar där nere i Bryssel, det behövs några som inte bara glatt hänger med på vad EU-byråkraterna föreslår, det behövs några som talar om för oss andra vad som händer. I EU-parlamentsvalet storsatsar rasistiska och fascistiska partier. De hoppas genom sina EU-valkampanjer få sitt genombrott och bli etablerade partier. Lågt valdeltagande bidrar till att öka deras andel av rösterna.
Inga nickedockor till Bryssel! Inga rasister till Bryssel!

Jag har talat om demokrati idag. Någon som också gör det ibland, är USA:s president George Bush. Tyvärr pratar vi om helt olika saker. Han startade krig, i demokratin och frihetens namn, mot Irak. I demokratins och frihetens namn släpptes några bomber, ganska många, och några dog, ganska många det också. Den tidigare vännen Saddam tillfångatogs och visades upp för världen. Så skulle kriget vara slut. Visserligen hade inte ett enda massförstörelsevapen hittats, men det var ju inte så viktigt längre, för nu var ju irakierna fria. Fria att vad då frågar jag mig? Vad är det för frihet att leva under ockupation? Vad är det för frihet när vägspärrar sätts upp på gatorna? Vad är det för frihet att se sina släktingar mördas av amerikanska soldater?
Den amerikanska ockupationsmakten säljer nu ut den irakiska oljan till utländska företag.
TV-bolag som inte rapporterar det som passar USA kastas ut ur landet.
Ingen irakisk regering tillåts kasta ut ockupanterna.
Det Irak har fått kan inte, hur man än vänder på begreppen, kallas frihet och demokrati. Det ska kallas vid sitt rätta namn. Det är ockupation. Låt oss säga det om och om igen: USA ut ur Irak!

Israel kallas ibland mellanösterns enda demokrati. Ett land som ockuperar ett annat land, förnedrar dess folk och avrättar de som protesterar. Att ett sådant land kan kallas en demokrati säger mer om Israelvännernas demokratisyn än om staten Israel. Israel är ingen demokrati, Israel är en rasistisk ockupationsmakt och som sådan ska den behandlas. Bojkotta Israel! Länge leve Palestina!

Det irakiska folket liksom det palestinska vägrar leva under ockupation. De vägrar och de gör motstånd. Genom motståndet säger de inte bara nej till ockupation, förnedring och förtryck, de säger också något annat. De säger att de fortfarande är människor. De säger att de vill styra sin egen framtid. De säger att de kan. I Sverige och Indien, i Palestina och Irak, i Colombia och Sydkorea fortsätter människor kämpa för just det. För sitt människovärde, för demokratin.

Alltför ofta framställs politik som något för experter. Några som tjänar på att vi tror att vi inte kan förstå, får det att låta som att det enda vi kan välja på är mer eller mindre privatiseringar, mer eller mindre nedskärningar. Trots att en majoritet av folket stödjer höga skatter och utbyggd välfärd är det inte ett alternativ. Och så undrar de varför folk slutar rösta.

Den stora utmaningen, är att mot denna bild föra fram något annat. Nästa helg arrangeras Stockholms sociala forum. Där ska människor från alla delar av den breda demokrati- och rättviserörelsen samlas för att diskutera, lära sig och formulera alternativen. Kanske är det en start på något annat, jag tänkte gå dit, hoppas vi ses där.

Till sist, vad är socialismen? Socialismen är inte en vacker dröm, den är något högst konkret, ett annat sätt att organisera samhället på. Den är ett alternativ till en världsordning som för länge sedan bevisat sin otillräcklighet.

Att bli socialist är att säga till sig själv – vi kan. Vi kan diskutera, vi kan lära oss, vi kan bli något annorlunda, vi kan förändra världen tillsammans. Vi kan besluta över allt från cykelställ till ekonomiska system.

Ensamma klarar vi ingenting, men tillsammans kan vi allt och ännu mer. Organisera dig. Första maj är en bra dag att börja. Välkommen.

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Första maj!

Första maj har idag firats av Ung Vänster över hela landet i strålande solsken. Tiotusentals människor har demonstrerat, ropat slagord och lyssnat till tal och musik. På de flesta håll dominerade EU-kritiska paroller och krav på folkomröstning om EU:s konstitution.
Vänstervågen hos Sveriges ungdomar visade sig även i 1 maj-tågen, på många håll var ungdomsförbundets sektion den största.

Nedan följer rapporter från några delar av landet:

Borås
Inför ca 150 personer talade Ung Vänsters Anna Morvall (förbundsstyrelsen), Pernilla Zethraeus, partisekreterare vänsterpartiet, Gustav Landström, ordförande Ung Vänster Borås, samt representant från den lokala partiföreningen.

Falun
Ung Vänster Falun ingick i samma demonstrationståg som vänsterpartiet, Irakiska föreningen, Kurdiska föreningen, Palestinagruppen i Falun samt SAC. Sammanlagt deltog ungefär tvåhundra personer. Parollerna för i år var: Arbete åt alla, Nej till EU-stat, internationell solidaritet, För ett demokratiskt självständigt Irak, Ge kurderna rätten till självbestämmande, Makten åt Irakierna och Försvara palestiniernas rätt till eget land- Nej till Bush och Sharon. Dessutom antogs ett uttalande med hopp om att utlänningsnämnden ska ändra sitt beslut om att den Iranska familjen Anhari-Riazat ska utvisas från Sverige. Ung Vänster Faluns klubbordförande Maria Källberg höll tal om Nej till EU-stat.

Gävle
I Gävle arrangerade vänsterpartiet & Ung Vänster gemensam demonstration med SAC och SUF. 300 personer lyssnade på Klara Simm, ordförande Ung Vänster Gävle, Ulla Andersson (v), mfl. Efter demonstrationen var det Gävlepremiär för filmen ”Fackklubb 459”.

Göteborg
I Göteborg samlades ca 3000 personer i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration under parollerna ”Väck Bryssel” och ”Rädda vårdcentralerna”. Demonstrationen samlades vid Järntorget och tågade mot Gustav Adolfs torg där Ali Esbati och Pernilla Zethraeus höll tal.

Halmstad
I Halmstad lyssnade ca 200 personer till Hanna Klang, distriktsordförande Ung Vänster Halland och Ulla Hoffman (v).

Helsingborg
I Helsingborg samlades ca 100 pers i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration för att lyssna på Kenny Hjälte, Ung Vänster Helsingborg, Joel Phalén, förbundsstyrelsen och Gudrun Schyman, (v).

Karlstad
I Karlstad lyssnade 200 personer till Håkan Sahlström och Torun Carrfors från Ung Vänster samt Alain Rodriguez-Garcia (v).

Kristianstad
Ca 100 personer lyssnade till Paula Mulinari & Abdulla Muhammed från (v) och Elin Pålsson från Ung Vänster.

Kungsbacka
I Kungsbacka slog man sitt tidigare rekord och samlade över hundra personer, nära dubbelt så många som socialdemokraterna. Talde gjorde Alex Bengtsson, förbundsstyrelsen och Johan Lönnroth, (v).

Linköping
I Linköping demonstrerade 300 personer med Ung Vänster och vänsterpartiet. Vid det avslutande mötet samlades 450 personer för att lyssna till bla.), Ester Thorsson, VSF och Monica Eriksson (v) Linköping.

Lund
I Lund lyssnade ca 700 personer till America Vera-Zavala & Mats Olsson, vänsterpartiet. Uppträdde gjorde Ung Vänster Skånes blåsorkester Röda Flåset och en hiphopgrupp.

Malmö
I Malmö samlades ca 1500 personer för att lyssna till tal av America Vera-Zavala & Cecilia Bengtsson från Ung Vänster Malmö. Efter demonstration och möte arrangerades musikfest med bla. Ung Vänsters egen blåsorkester Röda Flåset, Ola Magnell, Kung Kodum & Nikka Blue . Huvudparoller var: ”Sverige ut ur EU” och ”Nej till superstaten”.

Piteå
även i Piteå sken solen när ca 70 personer tågade i vänsterpartiet och Ung Vänsters tåg. Vid det avslutande torgmötet där Emelie Christianzen från Ung Vänster Norrbotten, Anneli Johansson-Eik från Piteklubben, Lennart Holm (v) Piteå och Mona-Lisa Norrman, 4:e namn på partiets EP-lista talade var deltagarantalet närmare det dubbla. Uppträdde gjorde även Ung Vänster-klubbens egen kör och framförde sångerna 1:a maj samt Bandiera Rossa.

Sandviken
I Sandviken samlades ett hundratal människor för att lyssnat till Moa Liljedahl, ordförande Ung Vänster Sandviken och Amelia Morey-Strömberg, vänsterpartiet.

Stockholm
I Stockholm samlades närmare tiotusen människor på Medborgarplatsen för att lyssna till tal av bla. Hedda Viå, Ung Vänster Storstockholm och Thomas Magnusson, ordförande vänsterpartiet Storstockholm. I strålande solsken tågade sedan demonstrationen till Kungsträdgården. Vid det avslutande mötet uppskattades deltagarna till nära det dubbla. Där talade Jens Holm, kandidat till EU-parlamentet, Tove Fraurud, förbundsordförande Ung Vänster och Lars Ohly, partiledare vänsterpartiet. Efter talen fortsatte festen med Advance Patrol och Latin Kings.

Uppsala
I Uppsala tågade ca 500 personer från Vaksalatorg till Slottsbacken, där Enköpingsbandet "Kort Varsel" underhöll och Ingrid Burman (v), Anna Saltzman distriktsordförande Ung Vänster Uppsala mfl talade.

Visby
I Visby samlades 250 personer i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration som för övrigt var den största på ön. Sanna Wickman från Ung Vänster och Lars Siggelin och Kaj Boström från vänsterpartiet Gotland höll tal. Huvudparoll var ”Stoppa EU-staten!”

Västerås
Ca 250 personer lyssnade till tal av bl.a. Kalle Larsson (v) och Linn Wegemo, Ung Vänster Västerås.

Växjö
I Växjö demonstrerade 162 personer i Ung Vänsters, VSF:s och Vänsterpartiets tåg. Parollerna var "Solidaritet för Palestina" och hela arrangemanget gick i den internationella solidarietetens tecken. Demonstrationståget gick dryga en till en och en halv kilometer och slutade vid IOGT-NTO:s hus på Vattentorget. Där höll VSF:s ordförande Lena Malmberg tal, Ung Vänster representerades av distriktsordförande Catherine Holt. Hon höll ett tal som handlade om Palestina.

Umeå
Trehundra Umeåbor samlades för att lyssna på Ung Vänsters Petter Magnusson och Clara Norberg-Averbo, Tamara Spiric, (v) och Lisa Englund, VSF.

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Nolltolerans mot sexuella trakasserier!

Amnesty menar att våldet mot kvinnor är vår tids största människorättsskandal och släppte under gårdagen en rapport om det könsrelaterade våldet i svenska hem. Ung Vänster kan inte annat än instämma. Att nya rapporter gång på gång kan lyfta upp alarmerande fakta i dagsljuset utan att särskilt mycket händer är dessutom en skandal i sig. Nu krävs krafttag för att snacket om jämställdhet och lika rättigheter ska bli annat än tomma ord.

Idag står vi inför en situation då våldet tycks krypa allt längre ner i åldrarna. Mer än hälften av kvinnorna i åldersgruppen 18-24 år säger sig ha blivit slagna av en man, och såväl verbala som fysiska sexuella trakasserier är mer regel än undantag på våra skolor. Så länge samhället lär unga tjejer att se söta ut och hålla käften kommer de här problemen att finnas kvar. Så länge killar som beter sig illa ursäktas och dunkas i ryggen kommer skolornas jämställdhetsplaner att vara verkningslösa.

Varje dagisfröken som använder flickor som buffert och låter dem sitta mellan de ”stökiga” killarna tränar dem i att ta ansvar för killarna och sätta sin egen vilja i andra rummet. Varje lärare som beordrar kvarsittning för tjejen som ”stört ordningen” när hon skrikit och försvarat sig mot killar som hållit fast henne och slitit av hennes tröja är en aktiv del i en process där den utsatta tjejen utmålas som den skyldiga. Varje kurator som förklarar för en ung tjej att killen som slåss och retas gör det för att han är kär i henne bidrar till att normalisera övergrepp. Så får ännu en generation kvinnor lära sig att hålla tillbaka sina känslor och ännu en generation män får det bekräftat att de har rätt att sätta sig över tjejer, också dem de anser sig älska.

Vad vinner då pojkar på att tafsa på jämnåriga tjejer och kalla dem för horor? Det är enkelt. De känner sig överlägsna. Så manifesteras könsmaktsordningen, redan bland barn. Det handlar om att påminna om vem som har makten. Vi kräver istället nolltolerans mot sexuella trakasserier i skolan. Tjejer måste få möjlighet att bygga upp självkänsla och självrespekt. En nyckel i arbetet för jämställdhet är att tjejers berättelser tas på allvar, att deras upplevelser räknas.

Ett första steg är att införa feministiskt självförsvar för alla tjejer redan i grundskolan. Genom träning, diskussioner och övningar ger det tjejer möjlighet att ta sig själva och sina känslor på allvar. Tillsammans kan man träna bort det invanda sättet att alltid vara till lags, väja undan och göra sig mindre än man är. Bara genom att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan man undvika att utsättas för kränkningar. Faktum är ju att ett könsrelaterat övergrepp sällan är det första som sker. Innan dess finns en process där kvinnans självkänsla och integritet kränks och bryts ner.

Om vi menar allvar med ambitionen att stoppa mäns våld mot kvinnor krävs att samhället slutar negligera och bagatellisera pojkars och killars övergrepp. Tjejers berättelser måste tas på allvar. Myten om att bara en viss sorts killar kränker tjejer och oviljan att se motsatsen måste övervinnas.

Därför kräver vi:

Feministiskt självförsvar för alla tjejer i skolan
Förbättrad utbildning i genusfrågor för alla som arbetar med barn och ungdomar
Mer stöd och ökat utrymme för skolornas jämställdhetsgrupper

Tora Breitholtz, ordförande feministiska utskottet
Tove Fraurud, förbundsordförande

Läs mer om Feministiskt självförsvar

Fira internationella kvinnodagen!

Den 8 mars firas internationella kvinnodagen runt om i landet och världen. Här finns en lista över arrangemang som Ung Vänster är med på. Kolla vad som händer på din ort.

Listan uppdateras dagligen. Vill du tipsa om arrangemang så kan du skicka ett mail till info@ungvanster.se

Kolla in vad som händer på din ort!

Eskilstuna
Klockan 16.00 arrangerar den feministiska aktionsgruppen KATA en separatistisk demonstration, med samling utanför stadsbiblioteket i Eskilstuna. Parollen är "emot sexism – för jämlikhet".
Klockan 18.00 föreläser Ainur Beydogan (Vänsterpartiet Uppsala) om hedersmord på Vänsterpartiets lokal, Gillbergav. 4 i Eskilstuna.

Gävle
Ung Vänster och Vänsterpartiet annordnar en helkväll på kulturhuset Lättings med självförsvar underhållning och föredrag av Ida Gabrielsson
om feministiskt självförsvar i skolan och Torhild Lamo om Trafficing. Allt börjar klockan 18.00 på Lättings (Gammla fängelset i Gävle)
18.00 Feministiskt självförsvar
18.30 Ida Gabrielsson pratar om varför alla kommuner borde införa Självförsvar i skolan
19.00 Underhållning med åsa Brodén och Sussie Gibbs
19.30 Torhild Lamo pratar om lokalt arbete mot människohandel och prostitution

Göteborg
Demonstration under parollerna ”Lika lön för lika arbete” och ”Mot sexualiserat våld”. Samling kl.18.00 vid Gustav Adolfs torg och avmarsch 18.30 till Matshuggstorget. Talarna vid Masthuggstorget kommer vara Parvin Kaboly och Louise Ekk. Konferencier är Bodil Pålsson från kvinno- och tjejjouren ADA.
Arrangörer: 8 mars-kommittén
Kontaktpersoner är:
Karin Jonegård 0736-213618
Zandra S. Valencia 0735-698811
Jenny Gillberg Karlsson 0737-599828

Karlstad
ska vi ha en kväll på en gymnasiefritidsgård, Tolvmansgatan
17:00 öppning med eldshow
17:00-20:00 Workshops enbart för tjejer (Feministiskt självförsvar, Afrikansk dans, tröjtryckning)
20;00 öppet för alla (spelning, tal, DJ)
00:00 slut
Arrangörer; Nätverket systerskap; (tjejjouren, tolvmansgatan, ung vänster, privatpersoner)
Kontakt; Torun Carrfors 073-051 57 21

Kirseberg, Malmö
19.00 – 21.00. Kirsebergsklubben ordnar ett prova-på-pass i feministiskt självförsvar med instruktören Angelica Svensson på Kirsebergs kultur- och fritidshus. För tjejer från Kirseberg med omnejd.
Frågor? Ring Maria Gisselqvist: 073-3648313.

Kristianstad
Fackeltåg, samling klockan 18.00 på Söderportskolan i Kristianstad, avmarsch 18.30 och därefter tal på lilla torg ca: 18.45
Kontaktperson, Elin Pålsson: 0738 39 83 55

Linköping
www.ungvanster.se/ostergotland

Lund
Demonstration med följande paroller:
Lika lön för lika arbete
Stoppa kvinnovåldet
Klasskamp kvinnokamp
Krossa patriarkatet
Arrangörer: Internationella S-kvinnorna, Smålands nation, Kvinnocafé Ronja, SSU, LIVS, ABF, Socialistiska partiet, Ung Socialisterna, Ung Vänster, Vänsterns student förbund, Vänsterpartiet.

Malmö
Demonstration
– Minst 15000 i lön för kommunanställda
– Internationella kvinnosolidaritet
– Stoppa mäns våld mot kvinnor
Samling Möllevångstorget kl 18.00 avgång mot Gustav Adolfs torg. Talare Jannika Fahlander (Handels), Camilla Sköld Jansson (Vänsterpartiet), Asylgruppen
Arrangörer: Ung Vänster, Vänsterpartiet, Asylgruppen, Emmaus, Tjejjouren i Malmö, SUF, ABF, SSU, Transport

Mariestad
Heldag på Elverket den 8:e mars, med start kl:12.00
Med fem.självförsvar, föreläsare och underhållning. Vi bjussar på inträdet. Välkomna!

Sandviken
I Sandviken arrangerar Ung Vänster Självförsvar för tjejjer klockan 18.00 i "Piruetten" i Folkets Hus.

Skövde
Feministiskt självförsvar i Loke, Kulturhuset, klockan 18:00.
Arrangörer: Ung Vänster i samarbete med Mycel och Studiefrämjandet

Stockholm
Fackeltåg på Södermalm under parollerna: “ändra lagen – våldtäkt är alltid våldtäkt” "Mera makt mera lön", "Stoppa slavhandeln med kvinnor" och "Obligatoriskt självförsvar för tjejer i skolan". Det kommer att vara eld, trummor, musik, tal av Gudrun Schyman m.m. Vi träffas 18.00 på Södermalmstorg (Slussen, mittuppgången). Kom och ta med er så många kompisar som möjligt!
Frågor: Ring: 08-640 80 05
Arrangörer: 8 mars-kommittén

Strängnäs
Firar vi Internationella kvinnodagen med självförsvar för tjejer och kvinnor på kommunhuset, drop-in mellan klockan 15 och 17. Dessutom ballonger och utställning på Gyllenhjelmstorget på eftermiddagen.
Kontakt: strangnas@ungvanster.se.

Sundsvall
öppet föredrag om Feminism och kvinnokampens historia
kl. 19:00, Ung Vänsters lokal Storgatan 56.

Uddevalla
Plats: Gamla Bryggeriet
kl. 16.00 Café(bara för tjejer) med jättegod soppa, prat och diktläsning
kl. 18.00 Feministiskt självförsvar för tjejer
kl. 18.00 Diskussion om feminism för killar
kl 19.30(ca) Café och diskussion för både tjejer och killar
Arrangörer: Ung Vänster och Clitarmy

Umeå
Hamnmagasinet klockan 19.00
Feministisk cafékväll med livemusik av tre trubadur/rocktjejer, feministiskt självförsvar och nycirkus-underhållning. Vi kommer att sälja fika till frivilligt pris och låta vinsten därifrån gå till kvinnojouren.
Arrangörer: Ung Vänster ålidhem, Vänsterpartiet Umeå och ABF.

Uppsala
Demonstration Stoppa mäns våld mot kvinnor
Samling 16:30 Vaksala Torg. Avmarsch 17:00. Tal på Stora Torget 17:30: Amelia Morey-Strömberg (V), Tora Breitholtz (Ung Vänster)
18:00 FEST, Ekocafét, Drottninggatan. Uppträdande av: Kung Henry, m fl. Prova den specialkomponerade 8 mars-rätten!
Arrangörer: 8 mars-kommittén (Vänsterpartiet, Ung Vänster, VSF
Dessutom kommer det att hända saker på Ungdomens Hus den 6/3 mellan typ 10-16. Band som spelar, föredrag och lite sånt.

Visby
Demonstration mot kvinnoförtryck samling östercentrum 17.30 och därefter avmarsch till almedalen där tal kommer äga rum.
Efter demonstrationen blir det konsert på ICA- lagret i hamnen.
Arrangörer: Tjejjouren, Vänsterpartiet, Ung Vänster, Fältbiologerna m.fl

Vännäs
Appellmötet: Klockan 16:30 utanför Konsum. Under appellmötet kommer ett antal talare från de olika samarbetspartnerna, LO, ABF, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Ung Vänster Vännäs, håller korta anföranden.
Diskussionsmötet: Klockan 18:30 på Missionskyrkan. Under mötet kommer det hållas korta inledningar och syftet blir att få igång en disskution om varför det behövs en kvinnodag.
För mer information kontakta Emma Lövgren på 0703 95 67 96.

Västerås
Fira 8 mars på Culturen. Vi startar klockan 16.30 med feministiskt självförsvar. Klockan 18.30 visas filmen Nabila på Elektra (ordinarie biljettpris 55 kr, studerande 40 kr). Vi avslutar ca. 20.30 med en spelning med skabandet Homoskapiens.
För mer info se http://www.uv-vasteras.tk eller kontakta Linn Wegemo, 070 -57 93 281

Växjö
Fackeltåg mot sexualiserat våld. tåget avgår från Stortorget klockan 17.00.
Arrangörer: Ung Vänster Växjö mfl

östersund
Föreläsning om praktisk feminism på Vänsterpartiets lokal kl. 18.00. Sedan kommer killarna att lämna lokalen och sen kommer vi att köra ett pass i feministiskt självförsvar för de som vill vara med på det. Vi bjuder på fika.

Kommentar till situationen i förbundet

Vi har tidigare redogjort kortfattat för att Ung Vänsters förbundsstyrelse utlyst en extraordinär kongress som ska hållas 9-10 april i Strömsund. Jag har också meddelat att jag inte kommer att ställa upp till omval i samband med extrakongressen. Under de senaste dagarna har den uppkomna situationen i Ung Vänster figurerat på olika sätt i media. Den 19 februari hölls en presskonferens där jag berättade varför extrakongressen utlysts och varför jag valt att avgå då. Jag berör dessa frågor i den här kommentaren. Det förekommer en hel del märkliga tolkningar och spekulationer i den mediala beskrivningen av situationen och många, inte minst medlemmar och sympatisörer, har hört av sig för att få reda på vad som egentligen hänt.

Varför extrakongress?
Den extraordinära kongressen är utlyst eftersom det finns politiska och organisatoriska konflikter i förbundet, som behöver diskuteras och viktiga vägval därmed göras. Dessa diskussioner behöver föras av en bredare krets än förbundsstyrelsen, dels för att de rör hela förbundets framtid och dels för att en viktig del av problemet finns i förbundsstyrelsen. Medlemmarna måste bestämma färdriktning och välja en förbundsledning som kan börja om sitt arbete i enlighet med fattade beslut.

Under en tid har det pågått en typ av verksamhet i förbundet som gjort det omöjligt att agera som förbundsledning. Vad man kallar den verksamheten för – undergrävande, fraktionerande, för jävlig – är inte avgörande. Det viktiga är att den är oacceptabel och skapat en ohållbar situation. Människor som tagit ansvar för att leda och representera förbundet har utsatts för systematiskt baktalande, malts ned och signalerat att de inte orkar fortsätta inneha sina poster under rådande omständigheter; fattade beslut har i praktiken ignorerats och förbundets arbete har på olika sätt paralyserats.

Självklart är detta ett agerande som inte ska förekomma i en organisation som Ung Vänster. Vi har viktigare uppgifter än så och vi får inte legitimera ett arbetssätt där intern positionering blir viktigare än politisk handling. Därför föreslog jag och förbundssekreterare åsa Brunius en extrakongress och därför bifölls förslaget av förbundsstyrelsen.

Vari består konflikten?
Min principiella ståndpunkt har under hela den här processen varit att inte ge mig in på att beskriva någon annans politiska ståndpunkter, när de inte sammanfaller med mina. Det gör jag i den interna debatten i förbundet. Det håller jag fast vid.

Det som är viktigt att påpeka är vilket politiskt och organisatoriskt projekt som Ung Vänster framgångsriktigt arbetat med de senaste 7-8 åren. Det är svårt att ge en hastig beskrivning av ett arbete som måste upplevas och begripas i praxis. Men det finns några grundvalar. Förbundet har betonat konfliktperspektivet i ett läge där den politiska debatten kvävs av konsensustänkande. Ung Vänster har utvecklat en tydlig feministisk profil med teoretisk skärpa och praktisk tyngd. Vi har stått i första ledet i fråga om att belysa och bekämpa könsmaktsordningen i samhället i varje given situation. Vårt arbete med feministiskt självförsvar för tjejer runt om i landet är omfattande och många oberoende jämställdhetsgrupper på landets skolor har kommit till på genom våra medlemmar. Vi har flyttat fram de socialistiska positionerna och skrämt slag på borgerligheten. Då har vi arbetat utifrån en för dem farlig insikt; att kampen för socialismen inte i första hand förs genom att beskriva framtiden och strida om dessa beskrivningar, utan genom konkreta förändringar, som samtidigt tydliggör och hotar systemets ramar. Vi har byggt politisk bredd utan att förlora udden. Det har vi kunnat göra genom en god skolningsverksamhet och en kompromisslös respekt för intern debatt och fattade beslut. Vi har strävat efter och blivit en organisation där det inte är symboler, ett enhetligt språkbruk eller speciella subkulturer som skapar gemenskap, utan det gemensamma arbetet för en bättre värld. En organisation dit man kan söka sig av många olika skäl för att sedan utvecklas tillsammans med andra. Och detta har vi kunnat göra, för att vi bedrivit ett konkret basarbete – med allt från flygbladsutdelningar till graffitifestivaler – och samtidig haft en tydlig ledning med mandat att agera.

Det är det projektet som vi vill värna och skapa samling kring. Därför har ett politiskt och organisatoriskt strategidokument presenterats för extrakongressen.

Det är viktigt att understryka, att det inte bara är fullt legitimt utan också positivt, om det finns olika åsikter om förbundets politik och organisation. Ung Vänster är en bred organisation med mycket högt i tak. Vad som inte är acceptabelt är när politiska och organisatoriska linjer inte drivs öppet utan på ett sätt som äventyrar just förbundets bredd och styrka.

Sexuella trakasserier
Det som väckt mest intresse i media är förekomsten av sexuella trakasserier. Det är också detta som gett upphov till flest felaktigheter i rapporteringen.

Det finns flera tjejer som beskrivit hur det undergrävande arbete som funnits i förbundet ibland tagit sig uttryck som är tydligt relaterade till samhälleliga könsmaktstrukturer.

Det handlar om att de upplevt att deras åsikter ”förklarats” och deras lämplighet ifrågasatts på basis av deras faktiska eller påhittade relationer. Detta är förstås helt knäppt. Men det är också ett tydligt exempel på hur patriarkala mönster kan ge sig till känna. Ingen organisation kan sägas vara en frizon från sexistiska strukturer. Inte heller Ung Vänster. Skillnaden är att vi ser strukturerna och kan kalla saker vid sitt rätta namn. Med sexuella trakasserier avses ”sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur”. I det här fallet handlar det om det förstnämnda – ovälkommet uppträdande grundat på kön, och alltså inte om ”sexstrider” eller något annat fantasifullt som det fått heta i pressen. Det är icke desto mindre allvarligt. Precis som Jämo skriver är det ”den utsatta personen som avgör vad som är trakasseri. Människor är olika känsliga. Ett beteende som en person rycker på axlarna åt kan för en annan vara djupt kränkande”. Det som måste stå helt klart är att vi i Ung Vänster inte ”rycker på axlarna” åt något som är uppenbart kränkande för dem som drabbats. Det ingår i själva problemet med sexuella trakasserier i samhället, att de tjejer och kvinnor som påtalar det inte tas på allvar. Så ska det inte vara i Ung Vänster.

Jag vill dock avvisa det påstående som cirkulerat om att dessa enskilda händelser skulle vara skälet till att vi utlyser extrakongressen. Aftonbladets påstående att ”turbulensen bottnar i en härva av sexuella anklagelser och trakasserier” har ingen egentlig relation till verkligheten. Jag vill också betona att inga enskilda heller kommer att hängas ut. Det viktiga är att slå fast att sådant beteende inte är acceptabelt någonstans, allra minst i Ung Vänster. Det är inte heller på grund av dessa trakasserier som jag valt att avgå på extrakongressen.

Varför avgår jag?
Jag har valt att avgå av flera skäl. Dels har jag helt enkelt stått ut med för mycket. Ingen ska behöva genomlida det undergrävande arbete som jag har fått utstå. Det har helt enkelt varit väldigt jobbigt att hantera ett arbete som jag upplever förstört förbundsledningens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag. Men jag vägrar se samma arbetsmetoder bryta ned andra kamrater, utan att ta strid för motsatsen. Jag tar också på mig ett stort ansvar för att den ohållbara situation som vi nu går igenom i förbundet inte konfronterades tidigare och tydligare.

Framför allt handlar det om att jag vill kunna delta mer aktivt och

tydligt i den interna debatten fram till och på extrakongressen. Det är lättare att göra det, utan att behöva fundera över hur det påverkar mina möjligheter att agera som eventuell förbundsordförande i framtiden. Att ta strid för förbundets politiska och organisatoriska grundvalar är viktigare för mig än att vara kvar vid uppdraget som förbundsordförande, även om jag tycker att det är ledsamt att lämna ett uppdrag som jag trivts mycket bra med.

Varför är inte kongressen offentlig?
Det har varit en självklarhet för Ung Vänster att ha kongresser som är öppna för allmänhet och media. Den här kongressen är dock extraordinär av flera skäl och det har lett till det extremt ovanliga beslutet att så nu inte ska vara fallet. Kongressen är utlyst just för att hantera interna motsättningar som också tagit sig personliga uttryck. Själva avsikten – att klargöra problemen och försöka lösa dem – skulle äventyras av medialt tryck. Det måste vara möjligt att gå vidare också efter hårda motsättningar som förs upp till diskussion.

Några ytterligare påpekanden
Det har spekulerats i kopplingen mellan händelserna i Ung Vänster och vänsterpartiets kongress som avslutades i helgen. Det finns ingen sådan koppling. Extrakongressen är utlyst på ett sedan tidigare inplanerat förbundsstyrelsemöte. Det var stadgemässigt nödvändigt att utlysa den just då om kongressen skulle kunna hållas under påskhelgen, där annars ett annat stort Ung Vänster-evenemang skulle hållas. Aftonbladet har också hävdat att Ung Vänster skulle ha en hemlig (!) förbundsstyrelse. Så är naturligtvis inte fallet. Följande personer är ordinarie eller suppleanter i förbundsstyrelsen (med nuvarande bostadsort): Edvard Ankarudd, Stockholm, Alex Bengtsson, Sundsvall, Erik Berg, Arlöv, Tora Breitholtz, Stockholm, åsa Brunius, Stockholm, Josefine Castillo, Stockholm, Moa Elf Karlén, Stockholm, Lisa Englund, Umeå, Ali Esbati, Stockholm, Tove Fraurud, Stockholm, Anna Herdy, Stockholm, Tove Hultberg, Malmö, Malin Jogmark, Karlskrona, Anton Larsson, Malmö, Anna Morvall, Linköping, Rebecca Lernesjö, Lund, Jonas Lindberg, Gotland, Hans Linde, Göteborg, Petter Magnusson, Malmö, Ola Nilsson, Lund, Clara Norberg-Averbo, Umeå, Alicia Pettersson, Umeå, Joel Phalén, Bodafors, Nela Porobic, Helsingborg, Ida Regin, östersund, Mikael Wallgren, Umeå, Björn öberg, Gävle.

Hur blir det nu?
Min förhoppning är att förbundet ska kunna samlas kring ett offensivt politiskt och organisatoriskt dokument och kunna gå vidare med tydliggjorda eller lösta motsättningar. Poängen med den utlysta extrakongressen är heller inte att vi ska bli av med någon, utan att vi ska bli av med vissa sätt att arbeta.

Som medlem kommer man, vare sig man önskar det eller inte, att påverkas av det inträffade. Det handlar om vilket sorts förbund som man är medlem i. Självklart är det en krissituation som nu råder i organsiationen, men om man kommer överens om att det är det så kan man också fortsätta att vara ett starkt förbund som sätter skräck i borgarna. Vi står fortfarande starkare än på mycket länge. Det gäller att utnyttja det till politisk förändring. Det behövs.

Mejla gärna frågor och funderingar till info@ungvanster.se eller ali@ungvanster.se

/Ali Esbati

Hälsning till vänsterpartiets kongress

Hälsningsanförande vid vänsterpartiets kongress, Stockholm 040219

Ali Esbati, förbundsordförande i Ung Vänster

— Talade ordet gäller —

Kamrater!

Ulla Hoffmann var inne på ett välkänt fenomen i sitt inledningstal. Vår rörelse har lätt för att dra till sig medialt intresse. Det räcker med att ha eller antyda interna konflikter. Skriver man debattartiklar om dem, är man garanterad publicering. Hoppar man av strax före val, kan man till och med bli minister.

Idag kommer jag till er med en hälsning från ett starkt och slagkraftigt förbund. Men också ett förbund med interna konflikter. De konflikterna är av mycket stort intresse för våra vänner i media. För er, ombuden på kongressen, tänker jag berätta annat, minst lika intressant.

Ung Vänster är vänsterpartiets ungdomsförbund. Och vi sätter en ära i att vara det. Men Ung Vänster är också mycket mer. Ung Vänster är bärare av ett oerhört framgångsrikt politiskt och organisatoriskt projekt.

Det är svårt att ge en hastig beskrivning av ett arbete som måste upplevas och begripas i praxis. Men det finns några grundvalar. Förbundet har betonat konfliktperspektivet i ett läge där den politiska debatten kvävs av konsensustänkande. Vi har aktivt sökt förstöra bilden av att man är politisk aktiv för att man gillar politik som verksamhet. Vi är politiskt aktiva för att vi inte gillar högerns politik och de effekter den får på våra livsvillkor. Ung Vänster har utvecklat en tydlig feministisk profil med teoretisk skärpa och praktisk tyngd. Vårt arbete med feministiskt självförsvar för tjejer runt om i landet är omfattande och många oberoende jämställdhetsgrupper på landets skolor har kommit till på genom våra medlemmar. Vi har flyttat fram de socialistiska positionerna och skrämt slag på borgerligheten. Då har vi arbetat utifrån en för dem farlig insikt; att kampen för socialismen inte i första hand förs genom att beskriva framtiden och strida om dessa beskrivningar, utan genom konkreta förändringar, som samtidigt tydliggör och hotar systemets ramar. Vi har byggt politisk bredd utan att förlora udden. Det har vi kunnat göra genom en god skolningsverksamhet och en kompromisslös respekt för intern debatt och fattade beslut. Vi har strävat efter och blivit en organisation där det inte är symboler, ett enhetligt språkbruk eller speciella subkulturer som skapar gemenskap, utan det gemensamma arbetet för en bättre värld. En organisation dit man kan söka sig av många olika skäl för att sedan utvecklas tillsammans med andra. Och detta har vi kunnat göra, för att vi bedrivit ett konkret basarbete – med allt från flygbladsutdelningar till graffitifestivaler – och samtidig haft en tydlig ledning med mandat att agera.

Inget av detta är självklart eller oföränderligt. Jag vill inte ge er bilden av ett monolitiskt förbund. Men ett förbund som jag tycker det finns anledning att vara stolt över. Ett förbund som lär sig av sina misstag, men, för att citera den franske filosofen Althusser, "vågar ha rätt".

Men kamrater, förbundet finns ju inte till för sin egen skull utan för att förhålla sig till och förändra verkligheten. Och det är en omtumlande verklighet vi lever i.

Sedan den förra partikongressen har vi upplevt minst två stora imperialistiska anfallskrig. Det är inte slumpmässigt. Det vi ser är hur ett strukturellt orättvist system i kris i slutändan måste legitimeras med våld, när som helst, var som helst. För att säga det med Arundhati Roy: "Det finns inte ett land på Guds jord som inte sitter i kläm mellan den amerikanska kryssningsmissilen och IMF:s checkhäfte".

Mot denna ordning har vi protesterat och organiserat motstånd. Ung Vänster spelade en central roll under de svenska protesterna mot det planerade Irakkriget. Vi var aktiva huvud- eller medarrangörer till manifestationer på ett 40-tal orter den 15 februari 2003. Och vi kommer att fortsätta med den antiimperialistiska kampen, vår tids ödesfråga. Låt mig också understryka, att i arbetet för fred, mot imperialism, är motståndet mot ockupationen i Irak avgörande. Våra motståndare, som sällan hade några problem med Saddam Hussein så länge han använde gas mot kurder, försöker likställa ställningstagande mot ockupation med ställningstagande för Saddams förtryck. Låt dem skämma ut sig själva! Ung Vänsters ståndpunkt är tydlig. Vi inser att de nederlag som ockupationsmakten åsamkas i Irak, såväl politiskt som militärt, blir till segrar för de antiimperialistiska strävandena också långt utanför Iraks gränser. Ockupationskramarna tar ställning för rasistiskt förtryck. Vi tar ställning för internationella konventioner, folkrätt och människovärde.

Kamrater, det finns en hel del djupt obehagliga tendenser i vår samtid. Samtidigt stärks motståndet mot den nuvarande ordningen. Det djupa folkliga missnöjet med de globala eliternas vanskötsel och vansinne tar sig olika uttryck runt om i världen. Vi ser hur sociala rörelser bildas och sluter sig samman. Vi ser ett spirande motstånd mot nedskärningar och privatiseringar över hela världen. Och i Sverige bidrog vi själva aktivt till framorganiserandet av en politisk jordbävning. I folkomröstningskampanjen stod, på ett närmast övertydligt sätt folket mot eliten. Flera hundra miljoner i kampanjkassa, alla titlar som gick att skrapa ihop, goda bundsförvanter i mediavärlden. Eliterna hade det mesta. Men de hade också fel. Och de förlorade. Folket vann.

Ung Vänsters insatser i kampanjen var omfattande. Ulla nämnde att vi delade ut en miljon flygblad. Det var av våra egna. Dessutom deltog vi i utdelning av mängder med annat kampanjmaterial och framför allt i debatter, diskussioner och samtal. Svenskt Näringsliv gjorde istället ungdomssajter där man bland annat fick vara en dalahäst som åkte runt och blev itutad menlösa saker om Europa. Moderata ungdomsförbundet lanserade ett strutsliknande kampanjdjur, en "emu". Efter en TV-debatt i Göteborg som jag deltog i var det en stackare som sprang upp och ned för Avenyn iklädd en sådan dräkt. Runt 70% i åldersgruppen 18-21 röstade nej till EMU. (Det slår att vi håvade in 18 procent av förstagångsväljarna till partiet).

Nu vänder vi blickarna mot EU-parlamentsvalet. Istället för en skendebatt som på sin höjd handlar om vilken avdankad politruk som ska bli ny EU-president, vill vi föra den viktiga diskussionen om EU, demokratin, välfärden och själbestämmandet. Dagen efter folkomröstningen kallade DN:s Niklas Ekdal nej-röstarna för "passiva demokratikonsumenter utan eget ansvar". Jag hoppas att han och resten av etablissemanget får en till sån riktigt ansvarslös örfil.

Det som kommer att vara tongivande i förbundets arbete den närmaste tiden är dock vår kampanj Operation upprustning. Alldeles för länge har nedmontering av välfärden presenterats som en närmast ödesbestämd utveckling. Egentligen är det snarare tvärtom. Det minns mer resurser än någonsin i samhället. Det gäller att ta strid för att de används till konkreta förbättringar. Kampanjen utformas lokalt och det övergripande budskapet som ska förmedlas under kampanjen, det är att vi tänker inte ta vad som helst. Vi ifrågasätter inte bara nedskärningar. Vi kräver att det ska rustas upp. Vi går inte bara omkring och surar. Vi ser till att det händer saker. Vi accepterar inte dåliga beslut. Vi ställer till med ett jävla liv

Det krävs idag en konflikt med kapitalet och den politiska elit som företräder kapitalets intressen, till och med för att behålla drägliga förhållanden. Och den vänster som inte ger sig in i den kampen, som inte bygger ett stöd utanför de parlamentariska församlingarna, som inte inser att man måste vara disciplinerat olydig, den vänstern gör sig själv irre

levant. Självklart ska Ung Vänster och vänsterpartiet, som två delar av samma rörelse, stå på rätt sida i den konflikten. Lika självklart är att vänsterpartiet har problem och får problem när partiets företrädare ibland utvecklar en större lojalitet med andra parlamentariker än med partiets politik och de människor som partiet företräder. Och då tar vi strid. Inte i vänsterpartiet, utan i samhället. Strid för en offensiv vänsterpolitik.

Kamrater, vårt förbund har hunnit bli hundra år. Det har varit ett lärorikt firande, där kronan på verket är vår jubileumsbok som jag i princip kräver att ni köper där ute. Under Moa Elf Karléns redaktörskap har vi producerat ett viktigt bidrag till arbetarrörelsens historieskrivning. Men också till vår egen självförståelse. Att titta på vår hundraåriga historia är att genomskåda motståndarna. De byter bara skepnad. Vi lär oss av misstagen och kliver upp på tidigare generationers axlar.

Och vi ser hur vår rörelse genom historien stått för politisk förnyelse. I allt från ungdomsförbundets pamfletter till partiets riksdagsmotioner kan man se framtiden skymta fram. Och det är Ung Vänsters löfte att fortsätta vara förnyare. Mot reaktionär nykolonialism ställer vi en ny våg av antiimperialistisk ungdomskamp. Mot inskränkt 1800-talssyn på ekonomin ställer vi behovet av omfattande offentligt ägande. Mot en unken och blint historielös tilltro till kapitalismen, ställer vi en grundligt demokratisk övertygelse, om att vi alla kan och ska vara med och bestämma över våra gemensamma angelägenheter.

Vi ser också, kamrater, att mycket av det som vi idag uppfattar som självklart är resultatet av hård kamp. Vi "får" inget gratis. Det som är vårt har vi tagit. När levande människor av kött och blod under dessa hundra år har deltagit på möten, delat ut flygblad och pamfletter, sålt tidningar och agerat strejkvakter, fattat beslut och tagit ansvar för dem, sörjt motgångar och glatts i segrar, så har det gjort skillnad. Och det är ett löfte från ungdomsförbundet, att vi fortsätter att göra skillnad. För vi vet ju att världen skapas av människor och kan förändras av människor. Vi vet helt enkelt att en djup sanning ligger förborgad i denna korta, men kärnfulla dikt av Göran Sonnevi

Det är omöjligt, säger du
Men jag vet
att du inte kan veta det.

Extrakongress och ordförandeval

Ung Vänsters förbundsstyrelse utlyste på sitt möte den 8-9 februari en extraordinär kongress, som ska hållas 9-10 april i Strömsund. På extrakongressen kommer förbundet att behandla ett internt drogpolitiskt uttalande, ett politiskt och organisatoriskt dokument samt förrätta val av förbundsordförande, förbundsstyrelse och valberedning.

åtgärden är mycket ovanlig. Den vidtogs för att återföra viktiga frågor om förbundets politiska och organisatoriska färdriktning till medlemmarna och möjliggöra valet av en förbundsledning som kan börja om sitt arbete i enlighet med fattade beslut.

Jag har beslutat att inte ställa upp till omval till ordförandeposten.

Jag tar på mig ett ansvar för att de problem som funnits i organisationen inte konfronterats tidigare. Jag väljer att lämna mitt uppdrag vid extrakongressen, för att understryka betydelsen av att vi nu får en intern diskussion som i första hand fokuseras på förbundets politik och organisation, och för att kunna delta mer aktivt och tydligt i den interna debatten fram till och på extrakongressen. Det är viktigt att det politiska och organisatoriska projekt som Ung Vänster oerhört framgångsrikt utvecklat, särskilt sedan mitten av 90-talet, kan diskuteras internt genom förbundets demokratiska kanaler. Att säkerställa grundvalarna för detta projekt är viktigare än att vara kvar vid uppdraget som förbundsordförande.

Jag vill också passa på att tacka för den stora uppskattning som medlemmar och andra visat under min tid som ordförande och under de senaste turbulenta dagarna. Uppskattningen ska dock hänföras till förbundets kollektiva arbete. Det är det som jag blott haft förmånen att få sammanfatta och representera utåt.

Ali Esbati
Förbundsordförande

Folkomrösta om konstitutionen!

I ett stort antal EU-länder kommer folkomröstningar om EU:s nya grundlag att genomföras. Det bör vi i Sverige också göra. Förslaget till ny konstitution är så genomgripande att det kräver folkets ställningstagande för ett ja eller ett nej. Vår namninsamling är en del i ett större sammanhang. Många olika organisationer och partier samlar namn för samma syfte.

Klicka här för att ladda ned namnlistor

Sida 58 av 62« Första...102030...5657585960...Sista »