LAS-förslagen ökar otryggheten

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

För drygt hundra år sedan, i slutet av 1800-talet, var samhället på många sätt helt annorlunda än det vi lever i idag. Artificiell intelligens, smarta telefoner och memes fanns inte ens som idéer och de demokratiska fri- och rättigheter vi har idag var långt ifrån verklighet. Men trots att samhället har förändrats drastiskt ser vi många likheter mellan då och nu. Otryggheten som präglade dåtidens arbetsmarknad känns igen även i dagens politiska debatt och den känns igen från våra egna arbetsplatser. Den otrygghet som då rådde börjar sakta komma tillbaka. Arbetssituationer som i praktiken är daglönearbete och där vi som arbetare tvingas stå med mössan i hand har blivit allt mer vanligt, arbetare som engagerar sig fackligt riskerar på grund av detta engagemang att få sparken och än idag värker våra ryggar av de långa och tunga arbetsdagarna. 

När regeringen, tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet, skakade hand om januariöverenskommelsen var vi många som fruktade vad överenskommelsen skulle komma att innebära för oss som jobbar och för oss unga arbetare mer specifikt. I överenskommelsen bestämdes det nämligen att man skulle göra en utredning om lagen om anställningsskydd (LAS). Under hotet om att denna utredning skulle kunna komma att bli lag genom politiska beslut började arbetsmarknadens parter att diskutera frågan. Redan från början var spelplanen riggad och diskussionen kidnappad av politiken, något som bryter mot den svenska modellens tradition. Till följd av diskussionerna slöts ett avtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK, samverkansorganisationen för tjänstemannafack inom privat sektor, som IF Metall och Kommunal senare anslöt sig till. De flesta LO-förbund är fortfarande mot avtalet. Ung Vänster menar att det avtal som nu ligger till grund för lagförändring innebär en rejäl maktförskjutning på svensk arbetsmarknad till förmån för arbetsköparna och Svenskt Näringsliv.

Den nya uppgörelsen kan och får inte viftas bort. Detta är den mest genomgripande försämringen i LAS historia och förändringarna kommer utan tvivel att urholka den redan svaga anställningstrygghet vi haft fullständigt. Det tydligaste exemplet på detta är förändringarna av turordningsreglerna, som tidigare inneburit att den som kommer sist in på en arbetsplats, är den som först behöver gå. Principen om “sist in – först ut”. De nya reglerna innebär istället att det kommer gå att förbise denna princip i en högre grad än vad man kan idag, något som skapar stor osäkerhet bland anställda. 

Ett annat exempel på hur LAS-förändringarna drabbar arbetare är den del av avtalet som innebär att arbetsköpare har möjligheten att säga upp anställda i högre utsträckning med förändringen av skrivningen från ”saklig grund” till ”sakliga skäl”, något som i praktiken riskerar att leda till att allt fler sägs upp med godtyckliga argument. Detta kunde vi se i konflikten mellan pågatågens anställda och Arriva, där det fackliga huvudskyddsombudet Ola Brunnström riskerade att bli avskedad på grund av ett sådant godtyckligt skäl. Förändringarna kommer att innebära att hon som säger ifrån när hon utsätts för sexuella trakasserier av chefen, eller den som höjer rösten för bättre arbetsmiljö kan bli sparkad, eftersom dessa så kallade sakliga skäl innebär att du kan bli uppsagd med hänvisningen till att det finns “samarbetssvårigheter”. Redan idag ser vi hur arbetsköpare försöker sparka obekväma fackligt aktiva personer med hänvisning till just “saklig grund”. Även föräldrar som vabbar och personer i behov av fler sjukdagar riskerar att bli uppsagda på grund av den högre frånvaron. Detta drabbar främst kvinnor då de är den grupp som oftast är hemma med barn och som tar ut flest sjukdagar.

Förändringarna i LAS kommer, när de träder i kraft, att innebära en enorm maktförskjutning från arbetare till arbetsköpare. Otryggheten på svensk arbetsmarknad riskerar att cementeras och vi löper risk att återupprätta en arbetsmarknad där tysta arbetsplatser är det normala och där vi som arbetar åter tvingas stå med mössan i hand. Vi i Ung Vänster vet att en sådan arbetsmarknad är arbetsköparnas våta dröm och vi vet att varje krav om förbättrade arbetsvillkor och höjda löner, av kapitalet, kommer att bemötas med näbbar och klor. När ledarskapet för politiska partier och fackförbund som säger sig företräda arbetares intressen inte gör allt i sin makt för att bekämpa arbetsköparnas attacker mot oss är det uppenbart att vi måste ta saken i egna händer.

Runt om i hela landet ser vi hur arbetare lokalt tar strid för förbättrade arbetsvillkor oavsett om det handlar om att få fler toapauser eller om det handlar om bättre skyddsutrustning. Denna typ av arbetsplatskamp, där arbetare går samman och kräver förändring, går inte obemärkt förbi – den syns och hörs och är en viktig förutsättning för att vi framöver kommer att kunna vinna fackliga segrar på våra arbetsplatser. Vi vet att varken LAS-försämringar eller inskränkningar i strejkrätten i längden kan stå emot den kraft som det innebär när vi tillsammans går ihop och ställer krav. I en tid som denna är det däremot viktigt att vi fortsätter att lova varandra att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än vi enats om. Vi måste hålla ihop, visa varandra tillit och tillsammans kämpa med alla medel vi har för en trygg och i grunden förändrad arbetsmarknad.

Det krävs mer än applåder

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

Under en lång tid har det talats om stora problem i vården. Med lågavlönad sjukvårdspersonal, överarbetade sköterskor och underfinansiering har vården fortsatt försämrats drastiskt. Under vintern har Sverige gått in i coronapandemins andra våg. Smittspridningen och behovet av intensivvård har ökat kraftigt. Denna extra belastning läggs på en sjukvård som redan innan pandemin var tungt belastad. Personalbrist och beordrad övertid har blivit vardag när allt färre vårdarbetare tvingas göra allt mer.

Vårdkrisen är ett symtom efter decennier av nyliberal politik som präglats av ständiga nedskärningar och privatiseringar. Vårdarbetare har länge sagt upp sig på grund av för hög arbetsbelastning med usla löner och villkor. Gång på gång har de vittnat om kronisk personalbrist, fysisk påfrestning och psykisk stress. Inte minst har personalen under de senaste åren allt mer tvingats underkasta sig klumpiga och rigida system enligt New Public Management-principen, där vården på grund av politikernas vilja till ”effektiviseringar” måste underkasta sig ständig mätbarhet och minutscheman. Omvårdnad går inte att mäta, och kapitalismens vilja att alla verksamheter ska fungera som företag står i skarp kontrast mot hur alla anställda vet att det egentligen fungerar.

Istället för att utveckla den offentliga sjukvården har många regioner valt att privatisera större delar av den. Vår gemensamma vård säljs ut till den som bjuder högst eller har de rätta kontakterna, med katastrofala konsekvenser för vårdarbetare. Samtidigt som de anställda inom privat vård har fått stramare scheman, färre kollegor och sämre löner plockades det år 2019 ut 553 miljoner kronor i vinst av de fem största privata vårdbolagen. De borgerliga partierna och Socialdemokraterna har turats om att såga i välfärden för att se till överklassens intresse av kortsiktig vinst.

För att stå redo inför en kris krävs det att vården har en överkapacitet. Sverige gick in i coronapandemin med det motsatta. Taktiken för att lösa krisen har varit att piska vårdarbetarna till att arbeta mer och mer. Samtidigt som de hyllas som hjältar runt om i landet betalas de tillbaka med försämrade arbetsförhållanden i en redan kass situation. Parallellt med betydelselösa applåder skuldbeläggs de för brister orsakade av politiker och vårdföretagare. Då vårdyrken är kvinnodominerade så har detta skuldbeläggande sin grund i könsmaktsordningen. Kvinnor förväntas vara omhändertagande och självuppoffrande oavsett vilka krav som ställs. Den som säger upp sig i protest mot en kaosartad situation ses som oansvarig och självisk. Samtidigt innebär ansvaret vård- och omsorgspersonal bär för sjuka och svaga att deras möjlighet till konfliktåtgärder kraftigt försvåras.

Vi befinner oss i en ohållbar situation och vårdarbetarna förtjänar bättre. Det som saknas är inte pengar, utan viljan att använda dem rätt. De dryga 553 miljoner kronor som årligen plockas ut i vinst borde istället användas till införande av kortare arbetsdagar med bibehållen lön eller anställa de 17 500 sjuksköterskor som summan motsvarar. Det är dags att sätta vårdarbetarnas villkor före riskkapitalisternas vinster och de rikas skattesänkningar.

Det går inte att betala hyran med applåder, och att bli kallad hjälte hindrar ingen från att bli utbränd. Istället för symbolhandlingar och tomma ord kräver Ung Vänster att vårdarbetarna får fler kollegor och större inflytande över sitt arbete. Det måste bli slut på nedskärningar i vården, mer personal måste anställas med trygga anställningsformer och schyssta arbetsvillkor måste garanteras. Om dagens utveckling fortsätter står vi inför en förödande massflykt från vårdyrkena.

Coronakrisen är ett symptom på ett trasigt system

Vi står inför en av de värsta ekonomiska kriserna i modern historia som en följd av pandemin. De senaste decenniernas nyliberala politik har lämnat vårt samhälle sårbart. Nedskärningar, privatiseringar och sämre arbetsvillkor har lett till ökad fattigdom, sämre tillgänglighet till vård och en välfärd utan förmåga att hantera kriser. Det är nu tydligare än någonsin att den fria marknaden som prioriterar vinst framför människoliv aldrig kan lösa samhällets problem. Det behövs samhällslösningar från vänster som kan se till att vi räddar liv och prioriterar vanligt folk framför finansmännen med makt.

Den nuvarande krisen kommer få långtgående konsekvenser. Hur den hanteras kommer påverka hela samhället men framförallt slå mot dem som har det svårast. När allt fler står utan jobb och möjlighet att betala hyran krävs offensiva investeringar som skapar jobb och säkrar folks försörjning. Ung Vänster vill se ett offensivt investeringsprogram för att bygga ut och rusta upp viktiga delar av infrastrukturen. Vi vill se mer resurser till välfärden för att anställa mer personal, förbättra villkoren och höja lönerna. Vi vill också se en statlig hyresgaranti och att all vräkningarna stoppas. Politiken måste rädda den vanliga människan inte bankerna.

Den nödvändiga sociala distanseringen och karantänen är inte bara ett problem för folks ekonomiska situation. I skuggan av krisen ser vi hur det sexualiserade våldet ökar. Kvinnor som sedan tidigare lever i våldsamma förhållanden måste nu stanna hemma med den som utsätter dem för våld. Karantänen tar ifrån dessa kvinnor det lilla andrum de har haft på en arbetsplats eller i skolan. För dessa kvinnor är inte det säkraste alternativet att stanna hemma. När vi nu går in i en ekonomisk kris och arbetslösheten ökar, kommer fler kvinnor bli ekonomiskt beroende av sina män och att lämna en våldsam relation kommer att bli ännu svårare när hyran inte kan betalas. Ung Vänster vill att anslagen till tjej- och kvinnojourer höjs och permanentas och se till att bryta bostadsbristen.

Kriser är inte enskilda undantag i den kapitalistiska ekonomin. De är en konsekvens av ett system där storföretagens ständiga jakt på vinst och tillväxt är i grunden ohållbar då den pressar löner och villkor för samma personer som ska konsumera deras varor. Det enda som kan förhindra eller lösa dess kriser är att byta system och avskaffa kapitalismen. Samtidigt kan viktig politik genomföras nu, för att hindra att situationen förvärras, och på sikt vända utvecklingen. En krispolitik som bevarar samhällets orättvisor är dömd att misslyckas. Vi behöver en socialistisk och feministisk lösning på krisen.

Antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 200614

Ung Vänsters ordförande avgår på kongressen!

Hej Henrik! Du har varit Ung Vänster ordförande i snart 3 år. Kommer du ställa upp igen? 

Nej, det gör jag inte. Det känns som det är dags att lämna över till ny generation av ung vänstrare. Vi har gjort mycket bra i förbundsstyrelsen de här åren, men nu börjar jag känna att det är dags för mig att kliva av som ordförande. Samtidigt sker det också andra förändringar i mitt liv, som att jag ska bli pappa.

Hur skulle du beskriva Ung Vänsters utveckling de senaste åren?

Jag skulle beskriva den som tillväxt i antalet medlemmar men framförallt lokal aktivitet. De här åren har vi fokuserat på att bygga upp nya lokala klubbar och stärka de redan existerande. Vi har även genomgått en bra politisk utveckling. Idag är vi en tydligare del av klimatrörelsen. Vi har stått på oss när vindarna har blåst hårdare och inte backat i dagens dåliga medieklimat. 

Hur ser du samhällsutvecklingen idag? 

Den är kass. Jag tror att jag som många andra ungdomar känner väldigt låga framtidsförhoppningar. Det gäller kring det mesta som saker som bostad, arbeten och välfärden. Vi har aldrig fått uppleva att riksdagen har gjort våra förutsättningar bättre. 

Samtidigt har jag stora förhoppningar till växande lokala uppror mot nedskärningar. Även i ungas organisering i klimatkampen, att fler idag än någonsin identifierar sig som feminister och i den enorma mobiliseringen mot sexualiserat våld mot kvinnor.

Om man tittar på framtiden, vad tror du vänstern bör göra för att vinna segrar? 

Vi måste vara vår egna aktör, särskilt när socialdemokratin klappar ihop. Det absolut viktigaste är att bygga rörelse och mobilisera vanligt folk. I ett samhälle där folk är besvikna på regeringar och socialdemokratin kan inte vårt mål vara att backa upp dem. Vi måste alltid vara de främsta kritikerna av all högerpolitik och bygga våra egna nya projekt.

Jag tror att vänstern har alla möjligheter att vinna. Om man tittar på den systemkritiska mobiliseringen kring klimat så ser vi att det är möjligt att kräva förändring och flytta fram våra positioner. Vi ser det även i vänstern i andra länder som visar att det går att lyckas. Allt är möjligt.

För mer information, kontakta:
Pressekreterare 0855901822

Nu är Ung Vänsters handbok för lokal organisering här!

Under 2019 har klubbar och distrikt runt om i landet ägnat sig åt lokal organisering, d.v.s. organisering i den egna vardagen. Att kämpa för förbättring på sina skolor, på sina arbetsplatser och i sina bostadsområden är av stor vikt för att vi ska få det bättre. Det blir dessutom, i dessa kamper, tydligt att de problem vi möter i vår vardag ofta hänger samman med hur samhället styrs politiskt, med ekonomiska system och med samhälleliga strukturer. 

Under Ung Vänsters veckokurs 3-6 januari lanserades handboken för lokal organisering i tryckt format. Handboken innehåller allt från olika teoretiska perspektiv på ämnet, exempel på kamper som förts och praktiska tips och verktyg som förhoppningsvis kan vara till hjälp för dig och er som sysslar med, eller vill börja hålla på med, lokal organisering. 

Handboken går att beställa genom Ung Vänster på mailadressen nedan, oavsett om man är en Ung Vänster-klubb, enskild medlem eller om man inte är medlem i förbundet. Dessutom finns nu även handboken tillgänglig online via länken nedan. Sprid gärna handboken och diskutera dess innehåll med dina vänner, kollegor, grannar och skolkamrater! 

OBS! Handboken är en första version och kommer att uppdateras. Om du har tankar, funderingar och förslag på ändringar på handboken är du varmt välkommen att höra av dig till info@ungvanster.se innan den 15 mars. Vi kommer då göra ett nytryck av handboken och uppdatera filen online. 


Ladda ner handboken här:


Ung Vänster minns kristallnatten 9 november

UNG VÄNSTER MINNS KRISTALLNATTEN
I Ung Vänster har vi en lång tradition av att högtidlighålla minnet av kristallnatten, det görs över hela landet och i alla Ung Vänsters klubbar. Kristallnatten är hela den antirasistiska rörelsens dag och ett tillfälle att sträcka ut en hand till andra föreningar och erbjuda dem att ta kampen mot rasismen tillsammans med oss.

NEJ TILL ANTISEMITISM
Det är lätt att tänka att antisemitism, fientlighet, fördomar eller diskriminering mot judar, är något som händer någon annanstans eller i en annan tid. Men faktumet är att detta är att många möts av antisemitism i sin vardag på väg till jobbet eller skolan. Vi kan se detta blad annat genom att koll på statistiken. Av alla anmälningar, 2016, för olaga hot/ofredande så hade 49% antisemitiska motiv. Vi måste stå upp för vår rätt att röra oss fritt i samhället. Ingen ska behöva vara orolig för att någon ska skrika något rasistiskt efter en.

NEJ TILL RASISM
Ung Vänster tar kampen för ett samhälle fritt från rasism. Rasismen beror inte på okunskap eller ondska, den finns för att någon tjänar på den. Genom en rasistisk världsbild kan man rättfärdiga att människor utvisas till döden, att nyanlända ska göra samma jobb för lägre lön, eller hot och våld mot alla som inte passar in. Att kämpa mot rasism är att kämpa för rätten till ett värdigt liv, mot orättvisa och förtryck.

ARRANGERA MANIFESTATION
Guide på hur man anordnar manifestation + Förslag på talmall

HITTA DITT NÄRMASTE EVENEMANG
Listan uppdateras löpande. Saknar du ett evenemang i listan? Skriv till oss!
Lista på demonstrationer och manifestationer





Klimatkampanj: Hit men inte längre!

Vi står inför det största hoten mänskligheten någonsin har varit med om. Inom loppet av bara några år kommer jordens medeltemperatur stiga om utsläppen inte minskas drastiskt. Torka, och bränder har blivit allt vanligare, polarisarna smälter snabbare än vad vi tidigare trott, och konflikter uppstår som en konsekvens av global uppvärmning. 

Vårt samhälle präglas av klimatångest och dåligt samvete, men det är inte de skyldiga som känner skam. Privatpersoner kommer aldrig kunna lösa klimatkrisen genom att konsumera mindre plast och köpa mer ekologisk mat för krisen har inte orsakats av oss. Det är ett fåtal företag och människor som är dom skyldiga. Bara hundra företag står för 70% av världens CO2 utsläpp, det är kol- och oljeindustrier som aktivt tjänar pengar på att förstöra vår framtid. De tjänar på klimatkrisen, och kommer inte lyfta ett finger för att stoppa den. Det är vi som sätter stopp, hit men inte längre.

Klimatkrisen kommer inte gå att lösa genom tandlösa reformer och subventioneringar av eldrivna fordon. Det kommer heller aldrig fungera att konsumera oss ur krisen genom att köpa “miljövänliga” prylar. Vi ser att det är kapitalismen som har fött fram den här krisen, och den kommer aldrig kunna lösas inom samma system, därför krävs en revolutionär omställning av hela samhället.

Våra krav:

  • Vi behöver stänga ner alla aktiva kolkraftverk, och göra oss av med resterande fossila bränslen NU. Vi kan inte vänta om vi ska hinna uppnå de mål som finns i Parisavtalet. Om staten inte stänger ner fossilindustrin i tid, är det upp till oss att göra det.
  • Vi behöver bygga ut kollektivtrafiken, göra den gratis, och förbjuda privat biltrafik i storstäder. Låt hela sverige leva genom utbyggda busslinjer och tåg man kan lita på.
  • Vi behöver förändra samhället i grunden. Klimatforskare säger bokstavligen att vi alla kommer dö om vi inte gör drastiska förändringar nu. Det samhälle vi lever i nu är oförmöget att göra någonting, för det kommer alltid att värdera vinst över klimat och våra liv. Vi behöver ett nytt samhälle där våra och planets behov kommer före företagens vinster.

Politiker röstfiskar med löften om hållbarhet eller grön tillväxt, men vi är fler och fler som förstår att överklassen inte kommer lyfta ett finger för att lösa klimatkrisen. Vi måste alltså göra det själva. Ensamma är vi små. men många tillsammans kan vi göra skillnad. Tillsammans har vi utfört massaktioner i civil olydnad, stängt ner gruvor, och gashamnar. 

Tillsammans har vi skolstrejkat för att markera mot den parlamentariska vuxenvärld som värderar sina positioner över att föra riktig klimatpolitik. Vi har inte råd att låta makten över klimatfrågan ligga kvar i händerna på de som gång på gång har bevisat att de sätter företagsvinster framför de förändringar som behövs. De har aldrig tagit sitt ansvar, och de kommer aldrig att ta det. Det är vi och inte de som kommer att skapa förändring. De har tagit oss hit, men det är vi som tar oss vidare.


För beställning av material:
kontakta info@ungvanster.se

Ung Vänster startar insamling till kurdiska YPG/YPJ

Ung Vänster startar en insamling av pengar till YPG/YPJ, folket- och kvinnornas försvarsenheter, i kurdiska Rojava. Vi agerar i solidaritet med det kurdiska folket och ger vårt stöd till de kurdiska styrkor som kämpar för frihet och demokrati. Turkiets olagliga invasion in i Syrien måste stoppas. Hittils har det samlats in över 200 000kr (2019-10-14).

Såhär gör du för att skänka till insamlingen:
Swish: Swisha till 1232630978 och märk betalningen med ”ROJAVA”.

Plusgiro: Sätt över pengar på 21 12-1 och märk betalningen med ”ROJAVA”.

Pengarna kommer att gå till YPG/YPJ.

Länk till evenemang: https://www.facebook.com/events/353407215407017/

Länk till utskrivbart material:

Flygblad Rojava

Affisch Rojava

Klistermärke/Pin Rojava

Samhället behöver inte fler lydiga knähundar – samhället behöver oss!

Politik handlar om motsättningar och vi vet att det som är bra för de med makt är dåligt för oss som idag saknar den. I dagens kapitalistiska värld prioriteras ökade profiter över vår hälsa, vårt välmående och våra liv. Varje dag förvägras en stor del av jordens befolkning mat, medicin och andra förnödenheter – trots att pengarna, resurserna och varorna finns.

Politik handlar om motsättningar. Det handlar om att antingen rädda klimatet och mänskligheten eller att fortsatt garantera kapitalisternas rovdrift. Under de senaste åren har vi kunnat se hur isarna smälter allt snabbare, hur allt fler länder drabbas av extremväder och hur miljö- och klimatkatastrofer blir allt vanligare. Samtidigt fortsätter storföretagen att pumpa upp olja, bryta kol och ägna sig åt överproduktion.

Politik handlar om motsättningar och dessa gör sig allt mer synliga i Sverige. Klassklyftorna ökar, den arbetarfientliga politiken blir allt mer aggressiv och välfärden fortsätter att förblöda. Vårt samhälle håller på att slitas isär av den kalla högerpolitiken och samtidigt agerar Socialdemokraterna som dess främsta representanter när de attackerar strejkrätten och LAS. De som en gång sa sig stå på arbetarnas sida för nu en politik som i realiteten hade inneburit enorma steg tillbaka för hela arbetarrörelsen. Deras attacker innebär att inte bara det vi ser som rättigheter idag tas ifrån oss, utan att även framtida segrar så som förkortning av arbetstiden, höjda löner och stärkta arbetsvillkor försvåras.

Politik handlar om motsättningar och i ett samhälle där de åtta rikaste personerna i världen äger mer än hälften av jordens befolkning tillsammans blir det för oss uppenbart att systemet är riggat för överklassen. De med makt skor sig på vår bekostnad. De lever på att äga andra människors arbete och de kommer göra allt i sin makt för att bevara sin position i samhällshierarkin.

Socialdemokraterna har gjort sig själva till arbetsköparnas lydiga knähund när de nu ger ifrån arbetares rättigheter till kapitalet. Kvar blir vi, folkflertalet – än mer maktlösa.

Att demonstrera på första maj handlar om makten över samhället. Det handlar om att minnas alla de segrar som arbetarrörelsen historiskt drivit igenom och det handlar om att samla kraft inför de segrar vi kommer att vinna och detta gör vi tillsammans. Vi gör det för att vi vill leva i en värld där alla har samma förutsättningar och möjligheter. Vi demonstrerar för ett jämlikt samhälle där ens klass inte ska avgöra ens livslängd. Vi gör det för att vi vet att samhället skulle vara bättre om resurserna fördelades jämlikt.

När vi organiserar oss politiskt i vår vardag, oavsett om det handlar om att strejka för klimatet, om det handlar om att tillsammans med våra arbetskamrater driva igenom förändringar på våra arbetsplatser eller om det handlar om att vi organiserar oss socialistiskt så gör vi det utifrån vetskapen om att vi är värda så mycket mer än det de med makt får det att låta som. Vi vill ha mer demokrati, vi vill ställa om till fossilfritt, vi vill ha bättre arbetsvillkor, mindre stress och press och vi vill ha arbetsplatser där ingen dör till följd av usla arbetsförhållanden. Samtidigt vet vi att systemet och de som upprätthållet det står i vägen för sådana förändringar.

För att kunna få makten över vår egen vardag och lösa samhällets problem behöver vi organisera oss.  Vi behöver organisera oss på våra arbetsplatser och stötta initiativ som Strikeback för att förbättra våra arbetsvillkor och försvara strejkrätten. Vi behöver organisera oss på våra skolor och i vår vardag genom grupper som Fridays for future för att tvinga politiker att göra annorlunda. Ingen kan göra allt – men tillsammans kan vi skapa en rörelse som på riktigt förändrar samhället i grunden.

Organisera dig i din vardag, kräv din rätt och demonstrera på första maj!

Venezuelas president väljs av Venezuelas folk, inte av Donald Trump

Uttalande antaget på Ung Vänsters Riksting
21 april 2019, Katrineholm

De senaste månaderna har en ensidig bild av krisen i Venezuela målats upp av media. Ung Vänster genomskådar ser att det som sker nu är ren och skär imperialism.  Det amerikanska hotet om en militär intervention är ett angrepp mot det nationella självbestämmandet och demokratin i Venezuela. USA ger aktivt stöd åt den självutnämnda presidenten Guaidó genom att utfärda en ekonomisk blockad. De påstår sedan att detta är för att värna om folkets frihet. Vi i Ung Vänster motsätter oss detta och står i solidaritet med Venezuelas folk.

Den 10 januari i år utropade talmannen Juan Guaidó sig själv till interimpresident för Venezuela. USA, EU-parlamentet och de flesta europeiska länder, däribland Sverige, erkände fort Guaidó som president och krävde president Maduros avgång. USA har hotat med militär intervention om Maduro inte avgår, och sagt att “alla alternativ är på bordet“.

Det är uppenbart att USA och EU inte gör detta på grund av omsorg om demokratin. De har inga problem att hålla diktaturer och människorättsförbrytare som Saudiarabien eller Turkiet om ryggen, när det gynnar dem båda ekonomiskt och geopolitiskt. Angreppen på Maduros regering behöver ses i ett historiskt sammanhang. Under Chavéz tid som regering genomfördes reformer som gav landets oljevinster tillbaka till folket och en vändning bort från USA. Sedan dess har en liknande retorik förts från västvärlden. Dagens internationella påtryckningar handlar i grunden om att USA vill undanröja en regering i sitt närområde som inte svansar efter dem, och om att få tillgång till Venezuelas naturresurser.

Det politiska och ekonomiska läget i Venezuela är allvarligt. Det beror dels på regeringen, dels på ett rekordlågt oljepris och framförallt på att det internationella samfundet eskalerar situationen genom hot och sanktioner. När omvärlden erkänner en självutnämnd president och skramlar med vapen för att stödja honom, gynnar det inte demokratin i Venezuela – istället tvingas folket välja mellan att ge upp sin folkvalda regering eller utsättas för fullskalig invasion. Venezuelas rätt till självbestämmande ska vara en självklarhet, trots det inskränks folkets makt över sin egen framtid.

Att vår regering erkänner en självutnämnd president, utan folkligt stöd och med en imperialistisk stat i ryggen är allt annat än demokratiskt. Vi i Ung Vänster motsätter oss det ställningstagande som Sverige har i frågan, och anser att EU:s agerande är ett direkt angrepp mot demokratin och folkrätten. Vi kräver att den svenska regeringen ska ställa sig emot statskuppen och för Venezuelas rätt till självbestämmande. Sveriges regering borde värna om folkrätten, istället för att utse Venezuelas president.

Det konstanta hotet om krig och militära interventioner förstör möjligheten att föra en dialog mellan regeringen och oppositionen. Det blir tydligt att en upptrappning av situationen är stundande, såvida USA inte tar ett steg tillbaka. Oavsett vad man har för åsikt om Guaidó och Maduro kvarstår det faktum att Venezuelas president ska väljas av Venezuelas folk – inte av Donald Trump.

Ung Vänster står på den venezuelanska arbetarklassens sida – vi står med de som svensk media glömmer bort, de som saknar makten över det egna livet och de som drabbas av det politiska läget i landet.

Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_pagenavi() in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php:39 Stack trace: #0 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-includes/template-loader.php(74): include() #1 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/storage/conten...') #2 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/index.php(17): require('/storage/conten...') #3 {main} thrown in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php on line 39