Bura in Jaldung!

Den förre polischefen Håkan Jaldung som har gjort sig skyldig till frihetsberövande och grovt tjänstefel i samband med EU-toppmötet i Göteborg har i hovrätten frikänts från alla anklagelser. Därmed har något sensationellt hänt i det svenska rättsystemet. Det är numera fritt fram för ordningsmakten att ockupera skolor, inringa dom med containers och neka människor från att komma ut. Vid eventuella efterspel kan den ansvariga dels skylla ifrån sig allt ansvar men också hänvisa till att människorna som spärrats in endast har inbillat sig vad de har varit med om. Detta varvat med lite ryggdunkande med övriga polischefer och domare och ett frikännande är garanterat.

Efter Göteborgsdemonstrationerna har domarna haglat över en mängd demonstranter. åklagare har lekt tappra filmregissörer och klippt och klistrat för att få bevis att verka trovärdiga. SMS-meddelanden med uppmaningar att bege sig till olika platser tas som intäkt för terrorism. Det är skrattretande men tyvärr en gällande praxis.

Det högsta hönset inom polisen under EU-toppmötet, Håkan Jaldung, är idag på fri fot. Vi vill därför sända ut en varning. Har du oturen att stöta på Håkan Jaldung på gatan – ring genast Europol. Håkan Jaldung är en samhällsfara. Om det är fritt fram för honom att frihetsberöva dig så är det hög tid att frihetsberöva Håkan Jaldung. Bura in honom och låt honom skaka galler!

Ung Vänsters verkställande utskott 041126

Leijonborg ett hot mot demokratin

I kväll deltar Lars Leijonborg från folkpartiet tillsammans med en företrädare från den högerextrema rörelsen i SVT:s program Debatt. Alex Bengtsson, ledamot av Ung Vänsters verkställande utskott, är oroad och upprörd.

- I schysst sändningstid får Jimmie åkesson från det lilla rasistpartiet Sverigedemokraterna möjligheten att föra fram sina åsikter, och Lars Leijonborg får möjligheten att vrida samhällsdebatten än mer åt höger, säger han.

För två år sedan inträffade samma sak. Leijonborg ville spela rollen som demokratins helgon och utmanade en sverigedemokrat i en TV-debatt. Efter programmet var den allmänna uppfattningen att Leijonborg förlorat. Alex Bengtsson menar dock att vad som sades i debatten inte var det viktiga. Det stora problemet var att det rasistiska partiet fick oförtjänt utrymme i TV, säger han.

- Strax efter den omdiskuterade debatten kopierade Leijonborg och Folkpartiet Sverigedemokraternas politik när man krävde språktest för invandrare, säger Alex Bengtsson. Det lyckades de med så bra att sverigedemokraterna uppmanade sina väljare att rösta på folkpartiet i de kommuner de inte själva ställde upp i valet.

I den egna valanalysen menar Sverigedemokraterna att folkpartiets linjebyte resulterat i ett sämre valresultat än väntat. I Sverigedemokraternas förklaring av valresultatet gick att läsa att en av anledningarna till att partiet inte fick fler röster var att Folkpartiet hade anammat deras politik.

- Det finns alltså ingen som helst anledning att tro att Leijonborgs debatt mot Sverigedemokraterna har något med försvarandet av demokrati och en human flyktingpolitik att göra, hävdar Alex Bengtsson.

- Lars Leijonborg hävdar alltid att vänstern är terrorister med tveksam demokratisyn, samtidigt som han själv stödjer en apartheidregim i Israel. Folkpartiet försöker ta patent på demokratin för att sen spola ner den i toaletten, avslutar Alex Bengtsson Det är ynkligt och oroväckande -ett hån mot människor som kämpar för demokrati Sverige och världen över.

För mer information kontakta Alex Bengtsson 073-645 07 79

Nog nu – USA ut ur Irak!

Den irakiska staden Fallujah är sönderbombad. De få rapporter vi får inifrån staden talar om en spökstad, där förödelsen är total och vilda hundar äter människolik. Varje dag den senaste veckan har den amerikanska armén triumferande sagt att motståndet snart ska vara nedkämpat. Trots det fortsätter striderna.

Rapporterna om de ohyggliga övergrepp som den amerikanska armén gör sig skyldiga till fortsätter också att strömma in. Hur man skjuter ihjäl sårade, bombar sjukhus och fängslar läkare i färd med att rädda liv. Hjälporganisationer hindras från att komma in i staden och Röda Korset/Röda Halvmånen har förgäves vädjat till FN om att de ska ingripa.

Hundratusentals människor har flytt staden, men vart de tagit vägen finns få rapporter om. Många lever i tältläger i öknen runt omkring Fallujah, där de som undkommit bomberna nu riskerar att dö av svält, brist på vatten eller sjukdomar.

Samtidigt nås vi av rapporter om att nästa stad att intas och ockuperas är två-miljoner-staden Mosul. Det finns inget som får oss att tro att denna invasion kommer vara mindre blodig, tvärtom.

Motståndet mot ockupationen ökar också i takt med att ockupationen brutaliseras. Detta motstånd är inte alltid vackert, men det är fullständigt legitimt. Ockuperade folk har rätt att göra motstånd och när ditt land utsätts för terrorattacker måste du försvara dig. Ung Vänster ger sitt stöd till det lagliga och rättmätiga irakiska motståndet.

Kriget i Irak är också ett krig som är större än Irak. Det handlar om människors rätt att själva få bestämma sin framtid självständigt från USA. Därför är motståndet i Irak även vårt motstånd. I förra veckan arrangerades manifestationer runt om i Sverige till stöd för befolkningen i Fallujah – och mot den amerikanska ockupationen. Det var viktiga initiativ, som organiserades på kort tid av människor som inte stod ut med att läsa rapporterna från Irak utan att få uttrycka sin sorg och sin vrede tillsammans med andra.

Nu är det dags att ta ett steg till. Den fredsrörelse som formerades i februari förra året måste återigen ut på gatorna. Då protesterade vi mot planerna på ett olagligt anfallskrig. Nu är detta krig här, och för var dag som går blir fredsrörelsens uppgift viktigare.

Sveriges regering tiger om övergreppen och låter bli att kritisera ockupationen. Det är inget annat än skamligt. Låt dem aldrig få glömma sin tystnad och flathet inför de oerhörda övergrepp som nu pågår i Irak. Genom fredsrörelsens protester ska vi tvinga dem att skämmas.

Vi glömmer aldrig Fallujah.

Ung Vänsters verkställande utskott 041117

- Vi är stolta över att vara vänsterpartiets ungdomsförbund!

De senaste veckorna har debatten rasat hårt om vänsterpartiet och dess historia. Under debattens gång har en sak blivit allt tydligare – det handlar inte om att kritisera historiska misstag eller eventuell bristande uppgörelse med desamma – upprördheten handlar om att partiet fortfarande är systemkritiskt. Ingen tror på allvar att vänsterpartiet har en hemlig plan på blodig revolution i byrålådan. Det man upprörs över är att partiet fortsätter våga hävda att kapitalismen inte är slutet på historien, att demokratin borde utvidgas till våra arbetsplatser och att socialismen fortfarande är värd att kämpa för.

Uppenbart är också att hetsen mot oss och mot partiet är en följd av att vi ökat vårt stöd, framför allt hos ungdomar. Exempelvis går Karin Geigert från Ungdomsbarometern, ett privat föredrag som lever på att sälja information om ungdomar, ut på DN;s debattsida och ondgör sig över ungdomen. En undersökning de har genomfört visar nämligen att en tredjedel av alla ungdomar har fräckheten att instämma i det självklara påståendet att ”marknadsekonomi och kapitalism leder bara till orättvisor”. Geigert är uppenbart irriterad över att ungdomen inte ”förstått” – och försöker läxa upp oss om marknadsekonomins fördelar. Tyvärr gör hon mest bort sig i sina försök att läxa upp ungdomen, och visar en extremt föraktfull syn på oss som är unga och vänster. Vi är inte systemkritiska för att vi är dumma i huvudet, eller inte förstår bättre. Vi är systemkritiska för att detta system skapar orättvisor, krig och arbetslöshet, och för att vi är övertygade om att det faktiskt går att bygga något bättre.

I ett land där direktörer i stängda bolagsrum kan besluta över framtiden för tusentals människor i Trollhättan, där den nyliberala politiken ska grundlagsfästas utan folkligt stöd och välfärden nedrustas år för år behövs fortfarande en kraft som står upp för arbetande människors rätt – för rättvisa och demokrati. Det behövs ett starkt vänsterparti som fortsätter utmana. Vänsterpartiet är, och fortsätter vara den kraften i svensk politik. Och vi är väldigt, väldigt stolta över att vara ungdomsförbund till det partiet.

Ung Vänsters Förbundsstyrelse 041031

Sänk EU-staten!

Förslaget till konstitution är nu undertecknat. Nu stävar skeppet ut från Bryssels hamn på sin jungfruresa till medlemsländernas parlament. Ett avgörande steg mot ett Europas Förenta Stater med murar mot omvärlden och nyliberalt innehåll är taget. En ekonomisk politik som skapar arbetslöshet, segregation och klassklyftor riskerar att hamn mitt i vår grundlag, om inte projektet stoppas. än är det nämligen inte för sent.

Det sägs att konstitutionen är osänkbar. Så är inte fallet. Tvärt om kommer projektets kollaps allt närmare för var dag som går – på samma sätt som Titanic för varje sjömil skeppet tillryggalade kom närmare sin sista vila. Så är det eftersom konstitutionen, precis som Titanic, är felkostruerad.

Vi vill sänka det här skeppet. Vi tänker skapa den skakning på nedre däck, som till slut lägger konstitutionen på historiens havsbotten.

Ung Vänster – ditt isberg i nordatlanten.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 041031

Medlem i Ung Vänster misshandlad av israelisk militär

Ung Vänster-medlemmen Greger Hammarin från Lund blev igår, onsdag 20 oktober, misshandlad av israelisk militär strax söder om staden Nablus. Han befann sig där med organisationen International Solidarity Movement för att bistå den palestinska befolkningen med olivskörden. Den internationella närvaron har ofta varit avgörande för att skydda de palestinska familjerna från bosättare och soldaters våld och trakasserier.

Greger befann sig tillsammans med en grupp på 15 internationella aktivister i olivlundarna tillhörande byn Deir Al Hatab, då israeliska soldater med dragna vapen beordrade dem att lämna området. De som försökte diskutera med soldaterna fick inga svar utan fick istället en sten kastad mot sig.

Då militären försökte gripa och föra iväg den palestinier som befann sig med gruppen, beslutade sig aktivisterna för att skydda honom och bildade en mänsklig kedja runt honom. Soldaterna svarade då med hänsynslös aggressivitet.

Greger misshandlades av flera soldater, som slog honom med knytnävar, gevärskolvar och hjälmar, tryckte fingrar i hans ögon och näsa och drog honom i håret. Allt avslutades med att en av soldaterna satte sig ovanpå honom och riktade en skarpladdad M16 mot hans huvud. även de andra i gruppen utsattes för liknande behandling.

Greger mår nu efter omständigheterna bra, han överlevde med några blåmärken och skrapsår och säger:

Jag har svårt att få in i mitt huvud vad som egentligen hände. Jag har aldrig fått stryk förut och aldrig haft ett osäkrat vapen mot mitt huvud. Men det är mycket som är ofattbart här i Palestina. Ockupationen och den dagliga repressionen. Att folket kan leva sina liv med den glädje och värme jag har sett och mött under de tre veckor jag varit här med ISM är något jag är både förvånad och imponerad över. Jag har svårt att föreställa mig hur man kan låta bli att hata. Hur ska jag komma hem härifrån utan att vara fylld av hat? För det vill jag inte. Men den råhet och den hänsynslöshet jag såg i soldaternas ansikten kommer jag aldrig glömma.

Fredsaktivister från hela världen gör idag det arbete som FN borde göra, man skyddar civilbefolkningen och räddar människoliv. Genom deras närvaro uppmärksammas situationen på de ockuperade palestinska områdena och omvärlden tvingas öppna sina ögon. Vi uppmanar de som har möjlighet att resa ned till Palestina och hjälpa fredsrörelsen.

Ung Vänsters förbundsordförande Tove Fraurud vänder sig till utrikesminister Laila Freivalds och frågar:

Vad tänker du göra åt att svenska medborgare misshandlas av israelisk militär när de deltar i fredliga aktioner? Ska det krävas att en svensk fredsaktivist dör för att ni ska framföra protester? Den israeliska och palestinska fredsrörelsen har alltför länge krävt
sanktioner mot Israel, är Sveriges regering beredd att lyssna? Vi som kämpar för fred och frihet åt Palestina väntar på den svenska regeringens stöd!

För att kontakta Greger Hammarin:

+972-(0) 546 845 112
+972-(0) 59 651 659

För att kontakta Ung Vänsters förbundsordförande Tove Fraurud:

08-654 31 00 eller 070-799 16 51

Läs Greger Hammarins reseberättelse nedan:

Israel har under 56 år ockuperat Palestina. Miljontals lever i flyktingläger från den första vågen av fördrivning under åren kring 1948 och fyra miljoner under direkt ockupation i Västbanken och Gaza. Sedan fyra år då Osloavtalet, den starkes så kallade fred, brakade samman har den israeliska armen i omgångar stärkt sitt grepp om de ockuperade områdena. Antalet militärer har ökat och byggandet av apartheidmuren fortsätter. Tvärt emot vad många kanske tror om muren, att den följer den så kallade gröna linjen mellan Israel och de områden som ockuperades 1967, så ringlar den sig runtomkring i kringelkrokar för att avskilja de enligt internationell lag olagliga bosättningarna från de palestinska områdena.

Detta innebär bland annat att flera byar är bokstavligen helt innestängda av muren med en checkpoint som är öppen ett par timmar om dagen. På andra ställen har kortaste möjliga vägen att färdas mellan två närliggande byar tio eller tjugofaldigats då man måste ta sig runt och passera en checkpoint innan man kommer fram. Ofta gäller dessa restriktioner bara för palestinier och som "turist" kan man röra sig hur man vill. Det omvända gäller dock för Nablusområdet då det är omöjligt för internationella aktivister att ta sig in i Nablusområdet via de checkpoints som militären har etablerat, tro mig, jag har försökt. Så jag och några till från Sverige tog oss in den väg som så många palestinier använder dagligen, stigarna över bergen.

ISM (International Solidarity Movement) i Palestina arbetar under hösten med att stödja bönder i deras olivskörd. Det innebär att på de ställen som de känner oro inför trakasserier från soldater och bosättare så deltar vi i olivskörden om de så önskar. Ofta innebär detta ett trivsamt plockande med soldater som på sin höjd missnöjt kör förbi och tittar på, men ibland innebär det direkta konfrontationer med beväpnade soldater och bosättare. Dessa drar sig inte för att misshandla och försöka arrestera, allt för att störa familjerna I sin skörd och levebröd.

Igår, den tjugonde oktober 2004, åkte jag tillsammans med 15 andra internationella och två palestinska män från ISM till olivlundarna tillhörande byn Deir Al Hatab strax söder om Nablus. Detta för att följa med några familjer som skulle plocka sina oliver nära bosättningen Elon Morai. Nu ar det så ordnat med den israeliska ockupationen av Palestina att de byar som vill plocka de av sina olivträd som ligger nära bosättningar måste söka tillstånd av sin ockupant. Den aktuella byn hade faktiskt sökt och fått skriftligt tillstånd att plocka där just denna dag men soldater hade ändå visat sig denna morgon och med hot tvingat dem ifrån sina odlingar. De hade därför bett oss komma och göra dem sällskap i hopp om att internationell närvaro skulle lugna soldaterna och bosättarna.

Nästan omedelbart när vi kom fram till olivlunden körde en jeep upp på byvägen. En soldat hoppade med draget vapen upp på hummerns tak och jag kan nog inte beskriva det som något annat än poserande som om han var med i en actionfilm. De tre ur gruppen som gick fram till soldaterna för att prata med dem fick istället för svar en sten kastad mot sig. Soldaterna, som var sex till antalet, avancerade och började direkt att ruffa och skuffa med oss internationella. De sade att palestinierna fick plocka sina oliver, men att vi internationella inte fick vara där. Vi bestämde oss då för att lämna området då vi inte ville att en situation som redan var hotfull skulle trappas upp. Hela tiden stod jag och tog bilder från höften och flera gånger fick jag hoppa undan när soldater försökte grabba tag i min kamera.

På väg att lämna området tog soldaterna tag i var palestinske koordinatör Achmed och krävde att få se hans ID-kort, vilket de fick. Nar de sedan däremot försökte föra bort honom bildade vi snabbt en mänsklig kedja runt honom för att hindra detta då vi visste att han då med stor sannolikhet skulle misshandlas. Då började ett organiserat kaos där soldaterna visade en hänsynslös aggressivitet när de slog med knytnävar och gevärskolvar, slet och drog och sparkade i huvudet, allt för att få tag på vår palestinske koordinator. Vi försökte hela tiden så gott vi kunde lugna ner situationen genom att skrika "no violence" och "we are leaving, stop hitting us and we ll go".

När soldaterna förstod att de inte skulle komma åt Achmed
då han hade fem aktivister ovanpå sig ändrade de taktik. De bestämde sig för att ge sig på mediagruppen. Alltså koncentrerade sig två soldater på mig och gav sig den att dra bort mig från gruppen för att ta ifrån mig kameran. Jag höll den mot magen samtidigt som jag kurade ihop mig för att skydda mjukdelar och ansiktet. Något som jag kommer att minnas som en av de bästa kramar jag fått i mitt liv var när en kamrat ur gruppen lade sig över mig för att skydda mig mot sparkarna. Tillsammans kravlade vi oss till den stora gruppens skydd, med kameran och bilderna i behåll. När soldaterna efter några minuter lugnade ner sig bestämde vi oss för att tillsammans ta oss därifrån, men efter bara tio meter kom soldaterna springande igen. Under tiden hade de misslyckats med att ta videokameror från de två andra i mediagruppen. Denna gången var de än våldsammare och lade stryptag, fingrar i ögon och näsa och slitningar i håret till sin repertoar. Ryggsäcken som jag bar gick sönder i axelbanden när de försökte dra loss mig.

Plötsligt tog en soldat tag i min kamera som jag hade hängande runt halsen och drog så att bandet gick av varvid jag släppte mitt tag i gruppen för att kunna hålla kvar i min kamera. Hållandes i min kamera släpades jag bort från gruppen. När jag lyckades kränga den ur soldatens grepp och skrikandes "camera" slänga den till en i gruppen som stod en bit bort blev soldaten som ursinnig. Han gick ner med sitt knä på min hals och började slå mig med gevärskolven över ryggen. Kamrater ur gruppen kom till min undsättning och soldaternas antal ökade till tre. En satt på min hals, en annan över min rygg och försökte slå mig med sin hjälm. En tredje sparkade mig i huvudet. Hans fötter var det enda jag såg.

Det jag inte såg, och det är jag glad för, och som föranledde soldaternas uppbrott var följande: Soldaten som satt med knät på min hals tryckte mynningen på sin M16 mot min tinning och osäkrade den ljudligt, lade en kula I loppet. Alla soldater runtomkring uppmärksammade detta och började skrika "Dye, Dye" vilket, fick vi reda på senare, betyder "nog" eller "sluta" på hebreiska. En soldat drog bort soldaten med vapnet mot mitt huvud och kaptenen beordrade sina soldater att retirera. Vi låg flämtande kvar i våra respektive högar. Svårt att lita på att allt var över.

Skakiga av adrenalinet reste vi oss upp. Personligen hade jag svårt att tro att det som hade hänt hade hänt. Svårt att få in det i mitt huvud. Jag har aldrig fatt stryk förut och det känns overkligt att ha haft ett osäkrat vapen mot sitt huvud. Men det är mycket som är ofattbart här i Palestina. Ockupationen och den dagliga repressionen. Att folket kan leva sina liv med den glädje och värme jag har sett och mött under de tre veckor jag har varit har med ISM ar något jag är både förvånad och imponerad över. Den israeliska arméns dagliga repression och godtyckliga övervåld skapar en logik som syftar till att driva ut palestinierna från Västbanken och Gaza. Men alla palestinier jag har mött här är bestämt samstämmiga när det gäller en punkt, att de aldrig kommer att låta sig vikas och lämna sitt land.

Aktionen räknas dock som en framgång. Familjerna kunde plocka sina oliver och var palestinska koordinatör blev inte arresterad. Han fick efter förhandling med soldaterna tillbaka sitt pass och det slutade inte värre än med blåmärken och skrapsår. Själv har jag svårt att föreställa mig hur man kan låta bli att hata. Hur ska jag göra för att komma hem härifrån utan att vara fylld av hat. För det vill jag inte. Men den råhet och hänsynslöshet jag såg i soldaternas ansikten kommer jag aldrig att glömma.

Greger Hammarin, Palestina 041021

Stockkonservatism i Bryssels korridorer

Rocco Buttiglione, som är föreslagen som kommissionär för männskliga rättigheter och flyktingfrågor, har på rimliga grunder ifrågasatts i såväl EU-parlamentet som i media. Rocco, som har försvarat sig med att han är katolik, har visat en 1700-tals syn på homosexuella och kvinnor. Hans första förslag som kandidat var att EU ska inrätta flyktingläger i norra Afrika för att kunna utvisa illegala flyktingar dit och hindra nya flyktingar att nå EU:s gränser. Kort sagt, ett mer unket ärkereaktionär högerspöke är svårt att hitta.

En majoritet av de svenska EU-parlamentarikerna har beslutat sig för att rösta emot förslaget på ny kommission om Rocco Buttiglione ingår. Mot strömmen går moderaterna. Gunnar Hökmark motiverar deras stöd till Rocco med att vi har religionsfrihet!

I moderaternas värld ska muslimer bombas och förföljas eftersom de uppenbart är terrorister medan en människoföraktande skitstövel från Italien ska belönas med ett toppjobb inom EU, för han är ju ändå katolik. Gunnar Hökmark och hans moderata vänner visar med tydlighet att moderaterna väl förvaltar sin 100-åriga historia av homofobi, kvinnoförakt och öppen eller dold rasism.

Vi vill inte att Buttiglione eller något annnat högerspöke ska styra vår flyktingpolitik. Vi vill att flyktingpolitiken, och alla andra politiska områden, ska styras demokratiskt av ett folkvalt parlament, riksdagen.

När makten förs bort från människor, till slutna rum i Bryssel vädrar sådana som Rocco Buttiglione morgonluft. Sådan är den Europeiska Unionen. Därför arbetar Ung Vänster emot varje maktöverföring till Bryssel. Därför kräver Ung Vänster en folkomröstning om EU:s konstitution.

Ung Vänsters verkställande utskott 041018

Ung Vänster i Nepal

- På gränsen till politiskt och socialt sammanbrott och inne i ett inbördeskrig som ingen vinner på. Så kan man sammanfatta läget i Nepal just nu, säger Ulla Andersson från vänsterpartiets partistyrelse

Delegationen fran vänsterpartiet och Ung Vänster befinner sig sedan en vecka tillbaka på plats i Nepal, ett av världens fattigaste länder, ett land där det brutala inbördeskriget på tio år skördat mer än 10 000 dödsoffer, främst civila.

Vardagslivet slits sönder av kriget, och systematiska mord och våldtäkter på påstådda politiska motståndare är vanligt förekommande. Fabriker, universitet och skolor stängs och många förlorar sin försörjning. Våldet är ständigt närvarande.
- Under en av våra resor genom Kathmandu åkte vi över en bro där en bomb exploderade strax efteråt, säger Tora Breitholtz, förbundssekreterare i Ung Vänster.

Delegationen är på plats för att följa demokratirörelsens kamp och bidra med svenska erfarenheter av flerpartisystem i en monarki och av betydelsen av kvinnors deltagande i politiskt arbete. En tvådagars konferens tillsammans med General federation of nepalese trade unions och Communist party of Nepal (uml) har just avslutats, där också det norska partiet Sosialistisk Venstreparti deltog.

- Behovet av internationell uppmärksamhet är enormt. Det är uppenbart att det finns demokratiska krafter i Nepal som fortjänar vårt stöd. Nu är det dags för Sverige att på egen hand och i internationella sammanhang agera för att ge stöd till den nepalesiska demokratirörelsen och avvisa repressionen fran kungaregimen och maoisternas smutsiga krig, avslutar Kalle Larsson, riksdagsledamot för vänsterpartiet.

Delegationen kan nås i Nepal på Hotel Utse, tfn. 00977-1-4257614/4228952, och på tora@ungvanster.se.

Sollentuna får inte bli ett nytt Salem

I lördags natt avled 14-årige James Waite från Sollentuna. Till en början cirkulerade uppgifter i media om att mordet under grillfesten vid Kärleksudden skulle ha handlat om ett gängbråk mellan invandrare och högerextrema. Detta har polisen nu tonat ned – man menar istället att det handlar om bråk mellan enskilda individer. Att ta en persons liv – en 14-årig killes – är fruktansvärt tragiskt och meningslöst. Men fruktansvärt är också att högerextrema grupper redan nu försöker göra Sollentuna till ett nytt Salem.

- ännu en person har fallit offer för det meningslösa våldet, säger Beatrice Liljeros som är ordförande i Ung Vänster Sollentuna. Det finns inte ord för att beskriva det som har hänt, och mina tankar går till offrets familj och vänner.

På söndagseftermiddagen samlades ett hundratal personer vid mordplatsen för att minnas James Waite och söka stöd hos varandra. Men talare från Salemfonden, som har kopplingar till bland annat den nazistiska våldsorganisationen Nationell Ungdom, visade också att de högerextrema grupperna vill använda mordet i politiskt syfte.

- Man använder ett tragiskt mord på en ung pojke i ett smutsigt syfte, menar Liljeros. Det är uppenbart att högerextrema grupper vill att Sollentuna ska bli ett nytt Salem. Men deras sympatier handlar inte om respekt för Waite eller dennes familj – de vill skapa en ny samlingspunkt för att försöka stärka den nationella rörelsen.

Liljeros efterlyser krafttag från kommunen och de demokratiska rörelserna i Stockholm och Sollentuna.

- Vi får aldrig låta någonting sådant här hända igen. Kommunen måste rannsaka sig själva och de nedskärningar som har skett på ungdomars bekostnad de senaste åren. Vad vi unga i Sollentuna behöver är inte syndabockar – utan fritidsgårdar, brottsförebyggande arbete och riktade satsningar som fångar upp trasiga ungdomar.

För frågor, kontakta:

Beatrice Liljeros, ordförande Ung Vänster Sollentuna 0736-13 86 13
Tove Fraurud, förbundsordförande Ung Vänster 070-799 16 51

Fastanställ varenda jävel!

Nu får det vara slut på allt skitsnack om att den svenska ekonomin skulle vara stabil och på fötter. Med en stigande arbetslöshet på 10 procent så är det väldigt uppenbart att situationen är den raka motsatsen.

Det är därför ett hån mot oss ungdomar när finansminister Bosse Ringholm börjar babbla om skattesänkningar och att man vill plocka bort en del avgörande skatter för välfärd och sysselsättning. Det handlar om arvskatten, gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Skatter vars funktion är och ska vara utjämnande av klyftor samt en inkomstkälla till vår generella välfärd.

När arbetslösheten ökar kommer givetvis debatten om hur den ska bekämpas. Diverse liberaler och näringslivspolare kommer som vanligt skrika efter sänkta arbetsgivaravgifter och längre arbetstid. En och annan centerpartist kommer säkert också att yra i nattmössan om att småföretagande är lösningen på alla världens problem.

Vi vet att det är skitsnack. Full sysselsättning får man bara genom en rättvis fördelningspolitik. I dagsläget finns det bara en lösning. Upprusta den svenska välfärdsstaten och fastanställ varenda jävel.

För oss kommer full sysselsättning hundratals hästlängder före skattesänkningar för överklassen.

Ung Vänsters verkställande utskott 040902