Dags att kavla upp ärmarna

Stefan Lindborg

Det finns inte tid för någon närmare presentation av mig själv. Sverige blöder och regeringens storslägga fortsätter att vina över den välfärd som arbetarrörelsen en gång byggde upp. Så jag har inte tid helt enkelt, för det är bråttom nu. Vänstern måste kavla upp ärmarna och ta sig an grovjobbet med att bekämpa den utvecklingen som skapar vinster åt ett fåtal medan vi andra får slåss om smulorna. Det är vad jag tänker göra.

Vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad generationen före oss hade. Ja, även jag fattar att vi har internet och färgteve. Det är jättebra att vi kan skicka mejl istället för snigelpost och att vi kan kolla på Let’s Dance i färg på bästa sändningstid. Men det är en klen tröst när allt runtomkring oss raseras. Därför känner jag mig inte det minsta bakåtsträvande när jag konstaterar att det var bättre förr. Utvecklingen gick åt rätt håll. Samhället byggdes, trots alla brister, mer jämlikt.

Förskolereformen gjorde att båda föräldrarna kunde arbeta. I skolan satt man i samma bänkrad som ingenjörssöner och inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de som jobbade var mindre. Bara en sån sak! Vad har min generation fått av framtidstro och utveckling? Vår generation av unga har fått se skolan segregeras, direktörssonen ”valde” bort vår skola och bänkade sig med de andra direktörssönerna i Danderyd. Välfärdens områden har blivit ett säkert kort för kapitalister att göra vinster på cancersjuka, vår rätt till utbildning och unga tjejers ohälsa. När något ska förändras på 2010-talet kan man vara säker på att det innebär försämringar. Större skolklasser, otryggare arbetsmarknad och borgerliga landstingspolitiker som jämför chips och fredagsmys med att kunna ta sig till sitt arbete via kollektivtrafiken.

I en schlingmannifierad politisk debatt pratar regeringen om arbetslinjen och sänker skatterna med några miljarder till. Regeringen har en utstuderad strategi som går ut på att det ska bli fler jobb genom att lönerna blir lägre. Problemet med regeringens retorik är bara kopplingen till verkligheten. Vi unga har redan otryggare jobb och lägre löner än andra grupper på arbetsmarknaden, och ändå är det bland oss arbetslösheten är som högst.

Regeringen ryggar för begrepp som skitjobb, men den politik som de för har inget annat syfte än att skapa en arbetsmarknad som är skit för oss som jobbar. Den som inte står ut med att provjobba gratis, stämpla ut när det är lite att göra eller sätta livet och vardagen på undantag när chefen kallar, har dåliga odds på svensk arbetsmarknad. Yrkesutbildningarna måste stärkas så att den som tillhör LO-kollektivet blir mindre utbytbar, alltså friare och starkare, på arbetsmarknaden. Detta har tidigare även vänstern misslyckats med. Med Björklunds politik får vi en yrkesutbildning där man saknar möjligheten att lära sig engelska eller matte. Det blir allt svårare att välja om senare i livet, att höra till arbetarklassen blir att sitta fast, medan resten åker på klassresa till högskolan.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att för de yrken, som knappast är skitjobb, men som ofta omges av skitvillkor, finns det inget av förstärkning eller upprustning. Jag vill att de som går Barn- och fritidsprogrammet ska få en bra utbildning med vettig praktik som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. För samhället viktiga yrkesgrupper som byggjobbare och vårdbiträden ska få de bästa möjliga utbildningarna inom sitt yrke. Det är så man stärker unga på arbetsmarknaden, ger dem de utvecklingsmöjligheter de är värda och gör dem mindre utbytbara.

Den skitarbetsmarknad som regeringen målmedvetet håller på att skapa har ingenting att göra med att värna viktiga yrkesgrupper. De vill helt enkelt försvaga oss, sänka våra löner och försämra våra arbetsvillkor. På en modern arbetsmarknad ska inte människor utsättas för Fas 3 eller bära reklamskyltar som sysselsättning. Det är skit både för samhället och för individen. Istället behöver vi fler som jobbar i välfärden så att alla kan få den vård eller utbildning de har rätt till. Och om Reinfeldt inte tycker att det är skit, kanske han själv kan testa att gå ut genom dörren från regeringskansliet och ställa sig på Drottninggatan med en skylt ”Sushi 50 spänn, 100 meter åt höger”.

Nu är det hög tid att växla upp och ge högerpolitiken en ordentlig match. Vår generation har fått nog. Vi tänker slå tillbaka och ta tillbaka det vi borde ha rätt till. Vi ska ha trygga jobb, världens bästa välfärd och en jämlik skola. Och såklart. Det är bara början. För ni trodde väl inte att vi skulle nöja oss med det? Ungdomar på arbetsmarknaden har hängt löst länge nog, medan arbetsgivarna har suttit säkert. Nu är det hög tid för direktörerna att gå på plankan, och för oss andra att börja bygga samhället rättvist igen – med mejl och färgteve och allt.

Stefan Lindborg, föreslagen till förbundsordförande för Ung Vänster

Artikeln finns även publicerad på Newsmill.

Militärpolis attackerade 1 maj-firare

1 maj

Ung Vänsters och Vänsterpartiets första maj-firande i Stockholm tog en obehaglig vändning för flera av deltagarna. När elva Ung Vänstrare traditionsenligt skulle ställa sig på slottstrappan med fanor blev de påhoppade av militärpoliser som gömt sig bakom turistbussar framför slottet.

– Vi var beredda på att det kanske skulle vara poliser där och då skulle vi aldrig ha gått mot trappan, utan ställt oss framför. Men nu stod det 20 fullt beväpnade militärpoliser gömda bakom bussar och väntade in oss, och när vi kom fram hoppade de på oss, knuffade in oss i sidan på bussen och jag fick ett slag mot mig, säger Jenny Pettersson som var en av de deltagande.

Flera av de som bar fanor var minderåriga, och många var skärrade efter händelsen.

– Direkt när vi såg dem så sa jag åt alla att vi skulle vända, men de fortsatte att putta oss trots att vi var på väg därifrån. Det kändes jätteobehagligt och helt obefogat, säger Jenny Pettersson.

För mer information:

Jenny Pettersson, ledamot i Ung Vänster Storstockholms styrelse: 073-517 57 98

Kalla det vad ni vill – ungas arbetsvillkor är skit

Stefan Lindborg

Socialdemokraten Karin Wanngård använder i en intervju ordet skitjobb, och direkt tänder den samlade högern på ledarsidor och twitterflöden på alla cylindrar. Debattörer beskriver dåliga arbetsvillkor och slitsamma jobb som en språngbräda i karriären, och låtsas inte förstå att ett arbetes villkor säger något om hur samhället värderar ett visst jobb – eller den som tvingas ta det. Diskussionen om skitjobb handlar om något mer än ordval, och döljer en verklighet där ungas villkor på arbetsmarknaden under lång tid har försämrats.

För några månader sedan beskrev SVT i Dokument inifrån hur ungas situation på arbetsmarknaden ser ut. I dokumentärerna möter man unga människor som får stämpla ut och sätta sig i rastrummet när det inte finns tillräckligt att göra, man får se säljare pressas till det yttersta av sina arbetsledare och hör om unga människor som tvingas jobba gratis. Det finns fler exempel på när ungas kassa villkor kommit upp i ljust under det senaste året. I somras var det rekordmånga sommarjobbare som vände sig till LO:s hjälptelefon. De samtal som ökade mest handlade om svartjobb och att man var tvungen till att provjobba gratis.

Hälften av alla unga som har ett jobb har en tidsbegränsad anställning. Allt som oftast handlar det om otrygga jobb, där man från vecka till vecka ofta inte vet hur mycket man får jobba. Det är en typ av jobb som jag själv har haft, och därför också förstår stressen man känner när man inte vet om telefonen kommer att ringa. Eftersom man inte vet hur mycket man får jobba, vet man heller inte hur stor lönen blir i slutet av månaden. Man vet inte om den där fikan man bokat in med kompisen verkligen kommer att bli av, för tacka nej om det ringer, det vågar man inte. Då finns det alltid någon annan som kan ta jobbet istället, och kanske är man då inte den person som blir uppringd nästa gång.

De otrygga anställningarna försvårar inte bara för den enskilde, utan drabbar ungdomar som grupp hårt. Ibland pratas det om de kassa villkoren som en chans att få in en fot på arbetsmarknaden, men i verkligheten fastnar man med en fot utanför arbetsmarknaden. Att ungdomar inte fullt ut får etablera sig på arbetsmarknaden gör istället att vi är de som försvinner först när företagen gör sig av med personal. Allra hårdast drabbas unga tjejer som jobbar i LO-yrken, där visstidsanställningar är vanligast.

Osäkra anställningar är ett stort problem för unga människor på arbetsmarknaden, och diskuteras i alldeles för liten utsträckning. Antalet tidsbegränsade anställningar har under de senaste två decennierna ökat kraftigt. För dagens generation unga framstår den trygghet som ett fast jobb innebär allt mer som en dröm. Vi har sämre möjlighet till ett tryggt jobb än vad våra föräldrar hade. Om man menar allvar med att fasta jobb också ska vara normen för unga måste det till åtgärder. Det är problematiskt att det idag lönar sig för arbetsgivare att anställa på otrygga villkor, framför att ge sin personal trygghet på jobbet. Man borde rensa upp bland de otrygga anställningarna, och genom arbetsgivaravgiften göra tidsbegränsade anställningar dyrare. Det finns ingen anledning till att ungdomar ska ha sämre rättigheter på arbetsmarknaden än vad andra har. Om vi tidigare har kunnat se till att alla har en trygg situation på jobbet, varför skulle det då inte gå att göra samma sak idag?

Högern verkar ha stora problem med begreppet skitjobb, men har inga problem med att det råder skitvillkor på delar av arbetsmarknaden. Regeringen har gjort det lättare för arbetsgivare att använda sig av tidsbegränsade anställningar och Moderaterna vill förlänga möjligheten till provanställning, den mest otrygga anställningsformen, från sex månader till ett år. Synen att alla jobb, oavsett arbetsvillkor, är bättre än inget jobb, öppnar upp för försämrade villkor för alla på arbetsmarknaden. Valet står inte mellan jobb med dåliga villkor eller inga jobb alls, utan valet står mellan arbetslöshet eller en ekonomisk politik för full sysselsättning. Det sistnämnda har regeringen inte klarat av att fixa annat än i finansdepartementets fantasitabeller.

Stefan Lindborg, förbundssekreterare för Ung Vänster

Artikeln finns även publicerad på Newsmill.

Den sänkta restaurangmomsen – en dyr affär

Pengar, foto: danieljordahl

När Anders Borg förra veckan presenterade regeringens budget, kom det knappast som en chock att tonvikten återigen låg vid att sänka skatten, den här gången med omkring 15 miljarder. Som vanligt var det höginkomsttagarna som kammade hem potten. De med en lön över 36 000 får nu ytterligare 600 kronor i plånboken.

I vanlig ordning presenterade Borg och Reinfeldt skattesänkningen som en åtgärd för att skapa fler jobb. Problemet är att kopplingen mellan låga skatter och många jobb inte har något stöd i verkligheten, utanför finansministerns fantasifulla tabeller och teorier. Om skattesänkningar hade varit receptet för minskad arbetslöshet – borde vi då inte sett effekter av de första hundra miljarderna vid det här laget? Istället har vi tvärtom sett arbetslösheten bita sig fast. Inte ens i regeringens egna kalkyler finns någon full sysselsättning i sikte.

Mot bättre vetande, hävdar regeringen också att deras skattesänkningar ska leda till en bättre välfärd. Också på det området är det svårt att få ekvationen att gå ihop. För att stärka den skattefinansierade välfärden, tar man alltså bort själva finansieringen?

Anders Borg brukar gärna tala om ordning i statsfinanserna, och vill hävda att han tar ansvar för ekonomin. Samtidigt sänker han nu restaurangmomsen med 5,4 miljarder, vilket regeringen själv beräknar ska ge 3 500 nya jobb. Prislappen blir alltså 1,5 miljoner kronor för varje arbetstillfälle. Det hade varit mer ekonomiskt ansvarsfullt att istället använda de 5 miljarderna till att anställa fler i offentlig sektor, något som hade genererat betydligt fler arbetstillfällen och varit en välbehövlig förstärkning av välfärden. Bara under de senaste två åren, har antalet anställda inom äldreomsorgen minskat med fyra tusen personer och inom sjukvården med sex tusen. Den försämrade välfärdens konsekvenser är verklighet för anställda, patienter och elever, till skillnad från Borgs fantasifulla löften.

Det behövs en helt annan ekonomisk politik för att få Sverige på fötter igen. Istället för skattesänkningar och ökade klyftor behövs en politik för full sysselsättning, med investeringar i välfärden och satsningar på utbildning.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2011-04-17

 

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se

Vi lyssnar på den libyska frihetsrörelsen

Stefan Lindborg

Ett beslut om att använda militärt våld får aldrig tas lätt på. Vid väpnande konflikter är det alltid civilbefolkningen som drabbas hårdast. Därutöver finns det alltid en risk att beslut om en viss typ av militära insatser öppnar dörren också för andra former av militära insatser. Att ingripa med utländsk militär måste i alla lägen vara den absolut sista utvägen. När det gäller Libyen har det inte räckt med ekonomiska sanktioner och politisk press.

Jag menar att FN:s beslut om en flygförbudszon över Libyen var nödvändigt i det här läget. När en brutal diktator använder stridsflyg mot den egna befolkningen och talesmän från armén talar om att rensa landet från råttor samtidigt som oppositionen vädjar om ett ingripande, kan omvärlden inte sitta stilla på läktaren och titta på. Länge såg det ut som om Khadaffis regim snabbt skulle falla, men under veckorna före säkerhetsrådets beslut blev det allt mer tydligt att oppositionen inte skulle klara av att stå emot regimens offensiv. Priset i form av människoliv hade blivit alldeles för högt om Khadaffi skulle få fortsätta. Om oppositionen skulle ha krossats skulle det dröja alldeles för länge innan Libyens folk återigen skulle ha en chans till frihet.

Det finns en kritik mot flygförbudet som baseras på att det skulle vara ett strategiskt grepp från Västvärlden för att få kontroll över den libyska oljan. Om det enbart hade handlat om att säkra oljetillgångar hade det kanske varit mer rationellt för västländerna att vända bort blicken och låta den diktator –  som man i flera fall under senare år har utvecklat relationerna med –  få hållas. Även om FN tidigare har använts för att säkra stormakters intressen, tror jag inte att det är det som vi nu ser. Avgörande är att lyssna på den libyska oppositionen som tydligt har begärt politiskt stöd för sina krav, ökad humanitär hjälp och en flygförbudszon. Precis som den libyska oppositionen säger vi tydligt nej till marktrupper och en utländsk ockupation av Libyen.

Den som påstår att vi i vänstern har gjort en omsvängning i och med beslutet om flygförbudet misstar sig. Vi är inte emot FN-insatser per definition utan har många gånger krävt internationella åtgärder i till exempel Gaza. Vårt ställningstagande tas utifrån den konkreta situationen i varje enskilt fall. Ung Vänster har konsekvent uttryckt vårt fulla stöd till den demokratiska oppositionen i Mellanöstern, oavsett om det har handlat om Egypten, Tunisien eller Libyen. Det är mer än vad man kan säga om den svenska regeringen och utrikesminister Carl Bildt, som allt för länge slirade på svaret i valet mellan människors krav på demokrati och auktoritära regimers våldsanvändning. Den stora omsvängningen står den svenska regeringen för, som så sent som 2009 försökte sälja övervakningsutrustning till Khadaffi.

Diskussionen i Sverige kan inte stanna vid om det var rätt eller fel av FN:s säkerhetsråd att fatta beslut om en flygförbudszon. Debatten måste gå vidare och handla om hur vi kan fortsätta att stödja oppositionen och det libyska folket. Hur Sverige rent humanitärt kan bidra till att underlätta situationen för de libyer som finns kvar i landet och hur vi kan stödja och hjälpa de flyktingar som har flytt undan regimens våld, är centrala frågeställningar som inte får hamna i skuggan av en diskussion kring JAS-plan.

Omvärldens ansvar kan inte stanna vid att ha fattat beslut om en flygförbudszon, utan omvärlden måste fortsätta bevaka situationen. Att vara för eller emot flygförbudet kan inte innebära att antingen förbehållslöst lita på den internationella insatsen eller att döma ut hela processen som något regisserat av imperialister. Vi måste fortsätta att lyssna på frihetsrörelsen och vara vaksamma mot hur de länder som står för den militära insatsen agerar.

Ung Vänster vill se en svensk utrikespolitik som rakryggat och konsekvent tar ställning mot förtryck och för mänskliga rättigheter och frihet åt alla världens folk. För oss är det ett ställningstagande som är överordnat ekonomiska intressen och som vi gör oavsett vilken regering som står för kränkningarna.

Stefan Lindborg, förbundssekreterare för Ung Vänster

 

Artikeln finns även publicerad på Newsmill.

Avveckla kärnkraften nu

I samband med naturkatastrofen i Japan, hände det som inte får hända. När elförsörjningen slogs ut och reservgeneratorerna förstördes av jordbävning och tsunami, var kärnkraftsolyckan ett faktum. Nu ser en hel värld på, när man med alla medel försöker kyla ner den livsfarliga härden. De som minns olyckan i Tjernobyl, vet att kärnkraftens baksida är ohygglig.

Den svenska debatten om kärnkraften har i och med olyckan åter tagit fart och alltfler höjer kritiska röster. Även om Sverige aldrig kommer drabbas av naturkatastrofer som de som inträffade i Japan, är våra kärnkraftverk lika sårbara för elförsörjningsbrott. Vårt system liknar det i japanska Fukushima – om elen slås ut, ska reservaggregat gå igång för att hålla härden kyld. När en olycka inträffade på kärnkraftsverket i Forsmark 2006, visade det sig att två av de fyra reservaggregaten inte fungerade. Risken för en kärnkraftsolycka i Sverige är förvisso liten – men det är en farlig risk att kalkylera med.

Säkerheten vid drift är inte det enda skälet till att kärnkraften borde avvecklas. Brytningen av uran är farlig för miljö och människors hälsa och forskare varnar för att vi ännu inte har ett säkert sätt att förvara det radioaktiva avfallet, som måste hållas isolerat i 100 000 år, för att strålningen ska upphöra.

Regeringen öppnade förra året upp för ny kärnkraft i Sverige. Istället borde en plan för avveckling ha upprättats. Vi är bland de länder i världen som har bäst förutsättningar att ersätta de miljöfarliga energikällorna med hållbara alternativ, som vindkraft, sol- och bioenergi. I kombination med energieffektiviseringar inom industri och byggsektorn, skulle vi kunna ligga i täten i de brancher som skulle kunna ge mängder av nya, gröna jobb. Det är dags att bryta beroendet av olja och uran. Avveckla kärnkraften nu.

Antaget av Ung Vänsters verkställande utskott 2011-03-18

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se


 

Fram för en feministisk stadsplanering

Clara Lindblom

Hålla nycklarna mellan fingrarna i den knutna näven, ha en sprayflaska i fickan eller låtsas prata högt i mobiltelefonen med en styrketränande pojkvän med fyra rottweilers om att denne ska komma och möta en på vägen hem. Strategierna tjejer använder för att hantera vardagsrädslan på vägen hem är många och berättar man om sina egna brukar igenkänningen bland de tjejer som lyssnar vara hög, skriver Clara Lindbom, förbundsstyrelseledamot i Ung Vänster.

Läs hela artikeln här.

Sida 14 av 14« Första...1011121314