Känslornas politik

hanna_cederin

 

I skrivande stund har det gått nästan två veckor sedan dåden i Paris. För mig har det varit viktigt att inte snabbt formulera svar på varför det fruktansvärda hände, vad som måste sägas eller hur vi ska gå vidare. Det enklaste att hitta mitt i alla tankar är känslorna. Rädsla, ilska, sorg. Det som skavt i mig under veckan är att fler borde ha gjort som jag. Fler borde ha väntat, tvekat och tagit sig tid att låta tankarna gå några varv.

Att reagera känslomässigt på terror, krig och flyktingströmmar är inte opolitiskt. Och alla känsloreaktioner är inte bra reaktioner, särskilt inte i händerna på mäktiga män med vapen. Frankrikes president sa att svaret mot Daesh skulle bli ”skoningslöst”, Löfven pratar om att placera Trojaner i folks datorer och land efter land stänger sina gränser. Nu gör också Sverige det. Islamofobin tar sig grova uttryck på gatan och i kommentarsfälten.

Det finns olika sätt att svara på människors känslor när de ser döden på Medelhavet, terror mot barn och hänsynslösa övergrepp i krig. De som valts att leda landet kan välja att möta oro och rädsla med trygghet och sammanhållning, eller så kan de svara med ytterligare hot och splittring. Så agerar fega makthavare som inte ser bortom makten, som inte är intresserade av långsiktiga lösningar och som nöjer sig med ord när det kommer till människovärde. Så länge de själva sitter säkert verkar de beredda att överge allt annat.

För ryggradslösa politiker i alla läger är det enkelt att kapitalisera på rädsla och hot. De politiska krafter som växer nu utgår å ena sidan från rationella, beräknande, strategiska syften och mål, men är också helt beroende av det mänskliga känslolivet. Det gäller Daesh, det gäller Nato-landet Frankrike och det gäller alla reaktionära krafter. Det gäller de som vinner på repression och övervakning, lönedumpning och rasism.

Vänsterfolk fnyser ofta åt budskapet ”ta hand om varandra” för att det påstås dölja motsättningar och konflikter. Och visst kan det vara så, visst kan det vara syftet. Men i såna här tider undrar jag om det inte är det allra viktigaste budskapet att vi måste ta hand om varandra i ordens rätta bemärkelse. Och att vi behöver förklara vad det innebär.

Den yttersta konsekvensen av att ta hand om varandra blir solidaritet, att se sig själv i andra. Vi tar hand om varandra när vi nattvandrar vid asylboenden och samlas till minnesmanifestationer för terrorns offer. Vi tar hand om varandra när vi vägrar betrakta alla flyktingar som misstänkta terrorister, och istället bjuder in dem till våra hem. Vi tar hand om varandra när vi betalar skatt och bygger upp en gemensam välfärd. Och vi gör det öga mot öga när vi möts på klubblokalen, i klassrummet eller hemma vid frukostbordet. Jag tror att det är där vi måste börja, och det är där jag vill börja. För utan varandra är vi svagare.

Och medan vi tar hand om varandra finns det fler viktiga uppgifter. Vi måste försvara rättigheter som av så många påstås vara grundläggande, men som för allt fler blivit tomma fraser i förordningar och dokument. Det handlar om rätten till asyl, att fly undan förtryck och få en fristad i ett främmande land. En rätt som inte ska vara beroende av ID-papper eller människosmugglare. Det handlar om att ha lika villkor på jobbet, oavsett hudfärg och efternamn. Om att inte riskera allt för att behålla en anställning, och inte tvingas konkurrera mot sina arbetskamrater. Det gäller rätten att utöva sin tro utan att stå till svars inför myndigheter, att kommunicera och yttra åsikter utan att de avlyssnas.

Det kan inte sägas nog att vi behövs nu, vi som tror på människovärde och solidaritet. Vi som är feminister, socialister och aktivister i Ung Vänster försvarar rätten att vara människa, och det är inget som kan förhandlas bort till förmån för skatteavdrag åt de rika eller signalpolitik och maktspel.

Principer är inte till för att överges när det blåser kallt, tvärtom är det då de ska försvaras som mest. Inte för sakens skull, inte för byråkratiska avtal eller god stämning. Det är för att vi vet att rättigheter måste vara lika för alla, eftersom de annars bara finns till för några få. Idag kan det vara för mig, men imorgon kan det vara någon annan. På samma sätt vet vi att det är när samhället håller ihop och möter hot och oro med trygghet som Sverige blir starkare. Det har vi lärt oss av historien, och idag, precis som då, vägrar vi backa.

Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster

 

Texten publiceras också i Rak Vänster nr 4/2015.

Behandlingen av EU-migranterna i Malmö är skamlig!

Minna Skans

 

Igår kom regnet. Jag fasade för regnet i förrgår när jag stod utanför stadshuset, kommer folk orka om regnet kommer? Redan har de blivit av med sina hem, sina ägodelar, polisen hade precis igen tagit madrasser och värmande filtar. Folk kurade ihop sig i sovsäckar och på madrasser som åter donerats, orken att fortsätta kämpa för ett drägligt liv och någonstans att bo fanns kvar, för än var vi många, än blåste det inte för kallt, än regnade det inte.

I gryningen i tisdags vräkte polisen och kommunen de upp mot hundra, främst romer, som bodde i Sorgefrilägret i Malmö. Vi, boende och aktivister, har krävt att kommunen inte ska verkställa beslutet, utan att erbjuda någon annan plats att bo på. Detta har från ansvariga politiker möts av tystnad. Lägret har varit långt ifrån ett fullgott boende, men där har skapats en gemenskap och en trygghet att inte vara lämnad till sig själv. Nu kastas de boende ut på gatan, utan tak över huvudet och får återigen börja från noll. Europadomstolen har, med hänvisning till den systematiska diskriminering som just romer utsätts för, framhållit att denna grupp aldrig ska utsättas för tvångsavhysningar om de inte erbjuds ett alternativt boende. Men detta är just vad som skedde i Malmö.

Samtidigt, av en slump menar ansvariga på kommunen, beslagtogs de boendes husvagnar och bilar, som de flyttat från lägret för att undvika att förstöras vid vräkningen. För att hämta ut de igen behöver man betala 2500 kronor. En fantasisumma för någon som en bra dag får ihop 150 kronor.

De romska EU-migranterna kampvilja var stor och efter rivningen av deras bostäder påbörjade de en manifestation utanför stadshuset, för att kräva att kommunen agerar. Frågan de ställer till kommunledningen är enkel, var ska vi bo nu? De väntar fortfarande på svaret.

På onsdagskvällen efter över ett dygns protest utanför stadshuset meddelar plötsligt polisen att de ska rensa upp på platsen. Inget över 60*60 cm får finnas kvar för att det ”belamrar platsen”, en anledning som mest verkar vara tagen ur luften. Madrasser, bord för mat och kartong att sitta på slängs av polisen. Men inte bara det utan även väskor, kläder och andra personliga tillhörigheter som var det sista de romska EU-migranterna hade kvar. Demonstranter lyfts iväg, slås med batong, omhändertas och får sitta i häktet. Från att ha inget, har de om än ännu mindre.

De senaste dagarna har också det rasistiska hotet och våldet blivit än mer påtagligt. Personer har ropat antiziganistiska slagord, gjort utfall mot boende och aktivister, nästan kört över personer och kastat smällare. Detta är tyvärr vardag för många romer, men avhysningen och kommunens och polisens agerade har inneburit att hotet och trakasserierna ökar.

Malmö kommuns agerande om avhysning utan att erbjuda en annan bostadsplats inhumant och skamligt. Polisens brutala maktdemonstation när de tog det sista de romska EU-migranterna ägde är inget annat än vidrigt. Både kommunen och polisen gömmer sig bakom lagparagrafer (i bästa fall), utan någon som helst hänsyn till människors rätt till ett drägligt liv.

Kampen för EU-migranterna måste föras på många fronter samtidigt. Det praktiska solidaritetsarbetet att bidra med det EU-migranterna behöver är viktigt, det kan handla om att samla in kläder, mat och dryck, lösa vatten-, uppvärmnings- och matlagningsmöjligheter, är superviktigt. Det kan även handla om tolkning och juridisk hjälp. Samtidigt måste påverkan ske mot kommunerna att erbjuda bra boende och välfärdsinsatser för EU-migranter och ställa krav på att EU:s politik inte ytterligare fördjupar de klassklyftor som ligger i grund för migrationen inom Europa. Och återigen samtidigt är den antirasistisiska organiseringen avgörande för många romers trygghet. Det är också allt detta arbete som gjort att avhysningen i Malmö inte skedde utan motstånd, att det sker protester mot agerandet och att EU-migranterna för varje gång polisen slänger filtar och mat i containrar får nya från Malmöborna.

Igår kom regnet. Det doneras snabbt presenningar, regnjackor och paraply. Någon kommer med värmande soppa. Alla har tagit skydd under en bro i närheten. Det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, för var ska de bo?

 

Minna Skans, ledamot i Ung Vänsters förbundsstyrelse

Tusentals samlas mot tillfälliga uppehållstillstånd

Nej till tillfälliga uppehållstillstånd, Malmö

I veckan demonstrerar Ung Vänster tillsammans med en rad andra organisationer över hela landet mot tillfälliga uppehållstillstånd. Anledningen är den flyktingpolitiska överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna.

– Vi är många som är besvikna och stödet för demonstrationerna är stort. Temporära uppehållstillstånd skapar bara byråkrati och otrygghet. Den breda solidaritetsrörelse som vuxit fram där tusentals människor skänkt kläder, brett mackor och bäddat sängar, visar tydligt i vilken riktning svenska folket vill gå. Men regeringen och alliansen tar nu steg i motsatt riktning. Vi kräver ett mänskligt flyktingmottagande, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Hittills är det planerat demonstrationer i Stockholm, Göteborg, Umeå, Uppsala, Bollnäs och Luleå. Malmö demonstrerade igår. Bland medarrangörerna märks bland annat Vänsterpartiet, Refugees Welcome, Ensamkommandes förbund, Feministiskt initiativ, Liberala ungdomsförbundet, SSU och Ingen Människa är illegal. Fler tillkommer. Här finns mer information om de planerade demonstrationerna.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00

Regeringen trappar upp jakten på utlänningar

Refugees welcome

Idag på tisdagen kom beskedet att Skånepolisen sätter in en permanent bemanning på Malmö centralstation och vid färjelägret i Trelleborg. Beskedet kommer efter förra veckans presskonferens med inrikesminister Anders Ygeman om ökad inre utlänningskontroll. Det innebär att polisen i brist på yttre gränskontroller ska söka upp personer de tror saknar rätt att vistas i landet. Inre utlänningskontroll får inte göras utan en grundad misstanke men kan ske i samband med exempelvis trafikkontroller eller biljettkontroller i kollektivtrafiken.

– Att trappa upp kontrollerna står i motsättning till vad som behövs i detta speciella läge, när så många visat solidaritet. Kontrollerna står i vägen för att de flyktingar som reser genom Sverige till andra länder får en värdig vistelse här. De behöver en trygg plats där de kan stanna några dagar för att vila och fatta livsavgörande beslut om var man ska söka asyl. Det är vad de fantastiska frivilliginsatserna handlat om och det riskerar att skadas av en ständig jakt från polisen, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Ung Vänster menar att regeringen istället för att lägga resurser på denna typ av polisinsatser ska stödja de ideella organisationer som ordnar med resor, mat och boende för flyktingar, oavsett om de vill söka asyl i Sverige eller resa vidare. Ung Vänster är också motståndare till flera av de metoder som används för utlänningskontroller.

– Tankarna går direkt till Reva-projektet, som visar att den här typen av verksamhet går hand i hand med rasprofilering. Det drabbar inte bara flyktingar och asylsökande utan misstänkliggör alla som ser ut att passa in på den rasistiska utgångspunkten. Polisens uppgift ska vara att skydda oss från hot och kränkningar, inte att aktivt delta i att skapa en otryggare vardag, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Erkänn Västsahara, regeringen

Västsahara

Nu står det klart att regeringen inte har för avsikt att erkänna staten Västsahara. I dagarna besöker en marockansk delegation bestående av partiledare och parlamentariker Stockholm för att sätta press på Sverige att inte erkänna Västsahara. Trots att Riksdagen 2012 ställde sig bakom Vänsterpartiets krav på att erkänna staten, och trots tidigare vallöften, vägrar regeringen att följa riksdagens beslut.

– Sverige måste erkänna Västsahara och skicka en skarp signal till Marocko mot deras folkrättsbrott, och inte minst en signal till västsaharierna om att deras sak är vår. För regeringen verkar handelsrelationerna väga tyngre än att vara en röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

I år har Marockos ockupation av Västsahara pågått i 40 år och nästan 200 000 människor bor i flyktingläger under mycket knappa förhållanden. De ockuperade områdena avskiljs med en 200 mil lång mur och miljontals landminor. De befriade delarna av landet får ingen del i de rika naturtillgångar som finns på ockuperad mark. Genom bland annat det kritiserade fiskeavtalet med EU tillåts istället Marocko sälja naturresurser som tillhör västsaharierna.

– Omvärlden måste sätta press på Marocko. EU:s handelsavtal måste sägas upp så länge ockupationen pågår. Att Sverige som enda EU-land skulle erkänna Västsaharas vore en tydlig markering. Sverige ska vara en självständig röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ta ansvar för transitflyktingarna, fortsätt organiseringen

Refugees welcome

Miljoner människor är på flykt från krig och våld i sina hemländer, en del av dem har nått Sverige. Många söker asyl, men en stor grupp är på genomresa och vill vidare till Norge och Finland. Sedan drygt två veckor tillbaka har ideella krafter genom organisationer och enskilda – bland annat Ung Vänster – sett till att flyktingar getts andrum och möjlighet att fatta beslut om de vill resa vidare. De som inte har för avsikt att vara kvar i Sverige, s.k. transitflyktingar har då fått hjälp med tillfälligt boende, mat och biljetter till Norge och Finland. Vänsterpartiet ställer idag krav på att regeringen ska ta ansvar för verksamheten genom samordning, resurser och genom att staten bekostar resor. Man vill också att kommunerna i Stockholm, Göteborg och Malmö ordnar lokaler.

– Att enskilda ideella personer och föreningar ställer upp med sin tid och sina krafter är fantastiskt men vår ork börjar ta slut. Det ska vara samhällets ansvar att transitflyktingarna inte tvingas leva på gatan. Regeringen måste nu se till att det inte står och faller med individer som slits mellan jobb, familj och solidaritetsarbete. Det är ohållbart och ovärdigt, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Samtidigt är antalet som väljer att stanna i Sverige många, och över hela landet ordnas boenden genom Migrationsverket.

– Kampen för ett jämlikt samhälle utan rasism stannar inte vid en godkänd asylansökan. Den kraft som vi visat de senaste veckorna måste bli till en långsiktig organisering. Flyktingarna som välkomnats på tågstationen i Malmö ska också mötas av solidaritet på landsbygden och över hela landet. Jag vill uppmana alla som arbetat med de kortsiktiga behoven av mat och boende att också organisera sig tillsammans med de nyanlända. Det kan handla om att starta nätverk, bli kontaktpersoner, besöka flyktinganläggningar och ordna sociala aktiviteter för barnen, avslutar Cederin.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänsters förbundscentral ställer sina resurser till förfogande för flyktinghjälp

#refugeeswelcome

Under gårdagen organiserades initiativ i bland annat Malmö och Stockholm för att hjälpa flyktingar som nu ankommer till Sverige. Hjälpen består av allt ifrån att ordna mat och vatten, tolkar, boende och transport till Migrationsverket. Ung Vänsters förbundscentral ställer nu sina resurser till förfogande för de organiserade initiativ som finns i hela landet.

– Det var ett självklart beslut som fattades på tisdagen. Vi är en nationell organisation med stort kontaktnät och resurser som kan användas. Det handlar bland annat om bilkörning, lokaler och personer med körkort och organisationsvana. Allt vad vi kan bidra med står till förfogande för att hjälpa flyktingar som kommer, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

Ung Vänsters klubbar finns över hela landet, från Skåne till Norrbotten. Medlemmarna är vana vid att snabbt organisera verksamhet och många har jobbat mycket med flyktingfrågor både politiskt och praktiskt.

– Vi uppmanar nu våra medlemmar att delta i arbetet och vill att resurserna ute i landet ska användas. Vi tar kontakt med alla våra distrikt och sprider information om hur man kan hjälpa de flyktingar som kommer, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Vänsterdagar och vänsterhelger för alla intresserade

Kommande veckor håller många Ung Vänsterklubbar öppna föredrag, vänsterhelger och vänsterdagar för alla intresserade. Kolla in vad som händer där du bor, finns inte din ort med i listan kan du kontakta ditt distrikt här. Du behöver inte vara medlem i Ung Vänster för att komma, det räcker med att du är nyfiken.

Känner du till fler event på din ort är du välkommen att tipsa oss på info@ungvanster.se.

Göteborg
Onsdag 2/9: Hänger du löst på Liseberg? Öppet möte om arbetsvillkoren på Liseberg, Andra Långgatan 20, kl 17:00. Facebookeventet hittar du här.

Måndag: 21/9 Vänsterfika i Göteborg, Andra Långgatan 20, kl 18:00

Lördag-Söndag 26-27/9 Vänsterhelg i Göteborg (anmäl dig till goteborg@ungvanster.se)

Halmstad
Måndag 28/9: Vänsterfika i Halmstad 18:00, Snöstorpsvägen 10E

Kristianstad
Söndag 6/9: Vänsterdag i Kristianstad (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Lund
Måndag 31/8: Vänsterfika på ABF i Lund, Kiliansgatan 9, kl 18:00. Facebookeventet finns här.

Lördag 26/9: Vänsterdag i Lund (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Malmö
Onsdag 26/8: Vänsterfika och föredrag om kapitalismens kris i Malmö, Nobelvägen 51b. Facebookeventet finns här.

Fredag-Söndag 16-18/10: Vänsterhelg i Malmö (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Skaraborg
Lördag: 19-20/9 Vänsterdag i Skaraborg (anmäl dig till skaraborg@ungvanster.se)

Skellefteå
Söndag 13/9: Uppstartsmöte i Skellefteå på Vänsterpartiets lokal kl 11:00

Stockholm
Onsdag 26/8: Vänsterfika på Vänsterpartiets lokal i Bagarmossen, Stockholm, kl 18:00

Lördag 5/9: Vänsterdag med Hammarby-Skarpsnäckklubben, kl 10-17, Vänsterpartiets lokal i Bagarmossen (anmälan till storstockholm@ungvanster.se)

Lördag: 19-20/9 Vänsterhelg i Stockholm (anmäl dig till storstockholm@ungvanster.se). Facebookeventet finns här.

Södertälje
Torsdag 27/8: Vänsterfika i Södertälje, ABF-huset, kl 18:00

Umeå
Onsdag 2/9: Öppet möte i Umeå på Vänsterpartiets lokal kl 18:00

Uppsala
Onsdag 26/8: Diskussionskväll i Uppsala, på Vänsterpartiets lokal, kl 18:00

Söndag 6/9: Vänsterdag i Uppsala (anmäl dig till uppsala@ungvanster.se )

Konsekvenserna av twitterhögerns migrationsdebatt

Elin Morén

Elin Morén

I förrgår skrev Expressens ledarskribent Anna Dahlberg att hon är trött på att höra att de borgerliga ledarsidorna normaliserar rasismen. Att man från flera håll inom borgerligheten under sommaren allt oftare tagit upp ”integrationsproblem” och ”volymer” i flyktingmottagandet för att bädda för samarbete mellan allianspartierna och Sverigedemokraterna avfärdar hon som en konspirationsteori. Oavsett om det är regeringsmakten eller näringslivet som Dahlberg och twitterhögern håller varmt när de tar sig an rollen som sanningssägare i ”migrationsfrågan” så får detta allvarliga konsekvenser.

För det första så understryker man människors djupt rotade och legitima oro över den politiska utvecklingen genom att ta upp samhällsproblem som känns i magen – arbetslöshet, bostadsbrist och brister i välfärden. De drar fram siffror utan kontext och skakar allvarsamt på huvudet. Sedan pekar de ut enskilda utsatta grupper som orsak till problemen och som lösning driver de på för hårdare krav, minskat flyktingmottagande och tillfälliga uppehållstillstånd. På så sätt skapar man på samma gång en simpel men falsk lösning och en skiljelinje mellan människor.

För det andra så använder borgligheten den växande rasismen som hävstång för att ge mer makt till arbetsgivare. Man presenterar i princip inga förslag på förändringar annat än låglönejobb med dåliga villkor. Retoriken innebär i praktiken att flyktingar blir en andra klassens arbetskraft. Detta förslag är totalt verkningslöst eftersom Sverige redan idag har en växande låglönearbetsmarknad och fler otrygga anställningar än innan men trots detta ändå har en skyhög arbetslöshet. Att, som Dahlberg föreslår, ”släppa fram låglönejobb i stor skala” skapar däremot ännu bättre förutsättningar för arbetsgivarna att tjäna stora pengar på allas våran bekostnad.

Och just det, Dahlberg undrar vart de tar vägen, alla de människor som kommer hit och väntar på svar på sin asylansökan eller håller sig gömda. Jo, de bor i vår trappuppgång, vi håller upp hissen för varandra. De går från café till café i stan i hopp om att få ett jobb, liksom jag också gjort. De sitter i överfulla klassrum för att lära sig det svenska språket – lite som eleverna på borgarnas flumskola vilka aldrig får tid med läraren på grund av nedskärningar i den gemensamma välfärden. För en bättre integration så finns det väldigt viktiga saker att göra, som att stärka SFI och förbjuda vinstuttag på flyktinganläggningar . Men de integrationsproblem vi har idag är sprungna ur samma källa som de problem vi alla har. De är en del i en samhällsutveckling som sätter privata vinster och skattesubventionerad hemtjänst för överklassen före våran rätt till trygga jobb, en meningsfull fritid och en bostad.

Ann Dahlberg, jag är också trött på att ledarsidorna legitimerar rasism. Men nu handlar det om mer än så. Normaliseringen av rasism är inte bara en pågående process – det är nu fullfjädrad verklighet. Det märks inte bara i diskriminering av rasifierade utan också i hets och våld. Vi måste göra vad vi kan för att motverka normaliseringen och agera i solidaritet med de som utsätts för rasism. Vi måste se till att de verkliga samhällsproblemen löses och outtröttligt vara enade i att göra förändring i vår vardag. Vi måste sparka uppåt och aldrig på varandra.

/Elin Morén, andre vice ordförande Ung Vänster

Ung Vänster till attack mot regeringen i kampanjen ”Hänger du löst?”

Hänger du löst?

Idag lanserar Ung Vänster sin nya arbetsrättsliga kampanj Hänger du löst?. I kampanjen ställs krav på att anställningsformen Allmän visstid avskaffas. Udden riktas mot regeringen och Socialdemokraterna som på sin senaste kongress beslutade att man skulle arbeta för att anställningsformen avskaffas. Trots det har frågan inte tagits upp av regeringen.

Som en del av kampanjen lanseras också sidan hangerdulost.se, där människor kan dela med sig av sina berättelser om att vara otryggt anställda.

– Det finns otaliga berättelser om vår generations otrygghet, vi ska samla in dom och sprida. Det är tid att fackföreningsmannen Löfven tar med sig sina regeringskompisar i Miljöpartiet och ser sig om i ungas verklighet. Fasta jobb ska vara norm men så ser det inte ut, istället ökar de osäkra jobben och unga tvingas till en otrygg vardag. Många hänger löst och vet inte om, eller när de kan få jobba. Allmän visstid skapar stress och hindrar oss från att flytta hemifrån och starta vuxenlivet, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

Anställningsformen Allmän Visstid infördes av högerregeringen 2007 och otrygga anställningar nu blivit helt normaliserat bland unga. Ung Vänsters kampanj kommer att drivas över hela landet och pågår under hösten. Målet är att lyfta frågan om ungas otrygga anställningar, att anställningsformen Allmän visstid avskaffas och att tillsvidareanställning på allvar blir norm på svensk arbetsmarknad, även för unga.

– Arbetsvillkor handlar om makt och idag får vi allt tystare arbetsplatser. Vi vill att den som jobbar ska kunna säga ifrån om problem, ställa krav och vara med och utforma arbetet. Idag är det inte våra villkor som gäller, utan chefens. Det finns också en viktig feministisk dimension – kvinnodominerade branscher är särskilt drabbade och sexuella trakasserier är vanligt. Tjejer vars anställning hänger på en skör tråd har svårare att säga ifrån mot närgångna chefer och kunder, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 1 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sida 4 av 14« Första...23456...10...Sista »