Uppmärksamma internationella kvinnodagen med Ung Vänster!

Över hela landet är Ung Vänster med och uppmärksammar internationella kvinnodagen, här är några evenemang som Ung Vänster arrangerar, deltar på som organisation eller helt enkelt bara tror kommer bli riktigt bra. Vi ses där! Har du tips på fler arrangemang? Skicka ett mail till info@ungvanster.se

Falun

–  Feministiskt självförsvar

Tis: 18:15-19:45 Plats: ABF Falun, Trotzgatan 47

Göteborg

– 8 mars-fika med Ung Vänster Göteborg Bohuslän.

Tid: 16:00-17:00 Plats: Andra långgatan 20

– 8 mars-demonstration. Tal bland annat av Rosanna Dinamarca. Arr: 8 marskommittén.

Tid: 17:30 Plats: Gustav Adolfs Torg till Götaplatsen

Jönköping

– Teater och panelsamtal om kvinnor och kultur.

Tid: 18:00 Plats: Österängens konsthall

https://www.facebook.com/events/1693347770904556/

Kristianstad

– Manifestation – Ta unga tjejers ohälsa på allvar, mer pengar till vården!

Tid: 16:30 Plats: Gamlegårdens centrum

– Feministiskt självförsvar

Tid: 18:00 Plats: Lasarettsboulevarden 12 i Kristianstad, nära Centralskolan

Kristinehamn

Feministiskt självförsvar, feministisk workshop och pizza

Tid: 19:00 Plats: Vänsterpartiets lokal, Kungsgatan 23

Landskrona

– Feministiskt självförsvar

Tid: 19:00 Plats: Folkets hus

Lidköping

– Musik, konstutställning, filmvisning och pyssel med Ung Vänster.

Tid: 17:00 och framåt Plats: Lidköpings Folkets Hus

Linköping

– Demonstrationståg. Arr Ung Vänster, Grön Ungdom och Syndikalistiska ungdomsförbundet.

Tid 17:00 Plats: Borggården till Stora Torget.

– Feministiskt självförsvar

Tid: 18:30-20:30 Plats: Elsas Hus

Lund

– Demonstration – Vårt liv, vår strid! Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin talar

Tid: 18:00 Plats: Stortorget

https://www.facebook.com/events/893824274065941/

Malmö

– Demonstration – MÄNSKLIG SÄKERHET OCH VÄLFÄRD

Tid: 17:00 Plats. Gustav Adolfs Torg till Möllevångstorget

https://www.facebook.com/events/1093212317376632/

– Feministiskt efterhäng med bland annat feministiskt självförsvar

Tid: 18:30 Plats: Ungdomens hus Norra Skolgatan 10B

Norrköping

– Feministiskt självförsvar

Tid 17:00-18:30 Plats: Arbetets museum, plan 6 Alvarummet

– Fackeltåg

Tid: 18:00-19:00 Plats: Från Hörsalsparken till Arbetets museum

Sandviken

– Fackeltåg genom Sandviken. Efteråt blir det fika, diskussioner och föredrag.

Tid: 17:00-18:00 Plats: Från Krysset till Kulturcentrum, Musikverket.

– Feministiskt självförsvar

Tid 19:30 till 20:30 Plats: Kulturcentrum, Musikverket

Stockholm

– Frukostmingel på internationella kvinnodagen och utdelning av Ung Vänster feministiska pris!

Tid: 8:30-10:00 Plats: Söderbokhandeln på Götgatan 37

– Demonstration för Gränslöst Systerskap!

Tid: 17:30 Plats Norra Latin till Raul Wallenbergs torg

https://www.facebook.com/events/1787415194819577/

– Streetgäris 3-års Bday

Tid: 18:00 och framåt Plats: IOGT-NTO-gården i Klara

Umeå

– Myten om jämställdhet och ge kalla fakta om motsatsen

VSF och Vänsterpartiet anordnar föreläsning med Gudrun Nordborg

Tid: 12:15 Plats: Umeå universitet, humanisthuset, hörsal E

https://www.facebook.com/events/897097160407953/

-Gå med Ung Vänster i tjejjourens demonstrationståg. Leta efter ”ljudvagnen” för att hitta oss.

Tid: 16:45 Plats: Rådhustorget

https://www.facebook.com/events/572663299551001/

– Feministiskt självförsvar.

Tid: 19:00 Plats: Umeå universitet, samling i Lindellhallen

https://www.facebook.com/events/192072547829232/

Västerås 

Feministiskt självförsvar

Tid: 17:30 Plats: Växthuset, Viktor Larssons plats 2

Skellefteå

– Manifestation

Tid: 16:00-18:00 Plats. Möjligheternas torg

Södertälje

– 17:00 Tal av Karin Rågsjö, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. 18:00 Teater: Monolog om en städerska  med Exa Carlsson

Tid: 17:00 och framåt Plats: Stadshuset

Trollhättan

– Snacka feminism med Ung Vänster på Folkuniversitetets gymnasium under dagen och kom på feministisk studiecirkel på kvällen.

Tid: 10:00 respektive 18:00 Plats: Folkuniversitets gymnasium respektive Vänsterpartiet Trollhättans lokal

 

 

Dumpa Carola Lemnes lön

Sverige är rikare än någonsin. Och högern föreslår lönedumpning. För personer som Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv med 490 000 kronor i månaden är det lätt att vilja sänka våra löner. Högerns flört med svenska storföretag är knappast något nytt och nu när årets avtalsrörelse närmar sig går de på offensiven.

Istället för att göra någonting åt arbetslöshet och otrygga jobb drömmer högern om en arbetsmarknad som liknar Sydafrika under apartheid-tiden. Istället för att omfördela från de allt mer förmögna ställer man utsatta grupper mot varandra, allt för att skydda överklassens makt. Är det inte kvinnor eller unga som ska tvingas ta jobb till sämre villkor så är det nyanlända flyktingar som ska tvingas in på en segregerad låglönemarknad. Man använder den växande rasismen som hävstång för att ge mer makt åt arbetsgivarna. Retoriken innebär i praktiken att flyktingar blir en andra klassens arbetskraft. Det skulle varken skapa fler jobb eller bättre förutsättningar för oss som jobbar, bara högre vinster för företagen.

För oss om går på sms-anställning, tvingas hoppa runt på timvik eller ha flera arbeten för att få vardagen att gå runt är sänkta löner bara ett hån. Det vi behöver är det direkt motsatta – trygga jobb, med en lön att leva på.

Årets avtalsrörelse kommer att bli den hårdaste på mycket länge. Vi vet att det bara är genom gemensam kamp vi kan försvara våra vunna rättigheter och flytta fram våra positioner. När näringslivet sår splittring mellan arbetare måste vi visa solidaritet och ta strid för våra intressen.

De säger att det är våra löner som ska sänkas – vi kräver att Lemne dumpar sin egen lön!

Antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2016-02-28

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen?

Under den kommande veckan börjar bostadsförhandlingar som regeringen bjudit in till. Fastighets- och bostadsbolagen har gått ut med förslag om utökade marknadshyror, även för nyproducerade bostäder, och de borgerliga partierna är inte sena med att ge dem sitt stöd. Detta är knappast någon överraskning, alliansens främsta roll är att gå näringslivets ärenden.

Oavsett ort så leder marknadshyror till segregation och kraftigt ökade boendekostnader. I Stockholm, där bostadsbristen är som mest akut, skulle det leda till uppemot 60-procentiga hyreshöjningar och vanliga människor skulle effektivt tvingas ut från stadskärnan. Från näringslivet kommer förslag om höjda bostadsbidrag för att kompensera för de ökande boendekostnaderna. Men hyrorna skulle då bara höjas ytterligare, och våra skattepengar skulle gå rakt ner i fastighetsägarnas fickor.

Det som behövs för oss unga är inte en bostadsmarknad där fastighetsägaren är fri att sätta vilken hyra som helst. Vi är 350 000 unga som saknar eget boende, 142 000 av oss bor ofrivilligt kvar hos våra föräldrar. För många av oss innebär den rådande bostadspolitiken att inte veta var man kommer att bo nästa månad, att flytta mellan kompisars soffor eller välja bort jobb eller utbildning på grund av bostadssituationen. ”Det råder akut bostadsbrist runt om i hela landet. Medan fastighets- och bostadsbolagen föreslår utökade marknadshyror vet vi att lösningen på bostadsbristen är att bygga fler billiga hyresrätter som vi unga har råd att bo i.

Det är dags att politikerna lyssnar på oss unga. Vi vet att det går att bygga bort bostadsbristen, men det kräver att regeringen och politikerna prioriterar oss hundratusentals ungdomar, istället för en girig fastighetsbransch.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 160130-31.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Hanna Cederin invigde veckokursen i Motala

Ung Vänsters årliga veckokurs i på Bona Folkhögskola i Motala är igång. Under fyra dagar samlas ett hundratal medlemmar för att diskutera politik, lära oss mer om organisation och vässa våra klubbar för att åstadkomma förändring.

För att inleda veckokursen höll förbundsordförande Hanna Cederin tal:

Kära feminister, socialister, aktivister. Till er som jag sett förr och till ni som blir nya bekantskaper. Det är fint att se er. Jag har sett så mycket annat de senaste månaderna. Vi lämnar en tung höst bakom oss.

Jag tänker allt oftare på ”krig är fred” när jag följer den politiska debatten. Betydelsen av andrum blir ett isolerat utrymme, utan luft med lågt i tak. Ansvar är verkningslösa åtgärder, ordning i Sverige blir kaos i Medelhavet. Solidaritetsarbete är tydligen lika med systemkollaps. Ökande tillväxt blir plötsligt ett land på väg mot undergång. ”Refugees welcome” blir ”Refugees go home”.

Kopplingen mellan regeringen och det verkliga, vår vardag, känns allt svagare. Fakta och sanning har blivit sekundärt. Positionering, symbolpolitik och signaler styr allt mer vad som i praktiken beslutas. Principer utifrån ideologi och faktisk, reell förändring har blivit ointressant. Det intressanta är makten, snarare än vad den ska användas till.

Men så hörs också de klara, tydliga och höga röster som inte vikt undan när vindarna utifrån trycker på. Vi har stått vid grytor sida vid sida med aktivister av alla slag, nya och gamla, unga och äldre som tillsammans skapat en trygg ankomst till Sverige för de som kommer från flykten. Vi har stått på gator och torg med den breda rörelse som växte så snabbt och som bestått av hundratusentals svenskar. Framför allt har vi varje dag denna höst stått upp för människovärdet, för asylrätten, för integriteten, mot kränkningar, mot brott mot mänskliga rättigheter, mot lögner och signalpolitik. I ord och handling har vi utan att tveka visat vad solidaritet betyder.

Den klara, tydliga rösten det är ni, det är vi. När de mäktiga försöker blunda och stänga ute finns vi där och öppnar deras ögon. När de säger att de behöver andrum lägger vi all vår kraft på att ge dem motsatsen. Vi berättar om de människoöden som de vill benämna som volymer. När de försöker gömma sig och dölja sitt hyckleri avslöjar vi dem. För vi lever i den verklighet som de så desperat försöker förneka.

Kära aktivister, välkomna till Bona Folkhögskola, välkomna till veckokursen, till verkligheten och till fyra dagar helt utan andrum.

Det andrum som eliten vill ha det finns mellan oss, i distansen till varandra, i klyftorna. Det är när vi ser varandra som hot, som volymer eller som skadedjur som samhället slits isär. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Där hämtar reaktionära krafter luft.

Socialister, den praktiska konsekvensen av att se sig själv i andra är solidaritet. Och så vill vi bygga samhället, därför att vi är beroende av varandra, vi människor. Den som säger något annat, det där om att vi är ensamma öar, att var och en för sig, den förnekar verkligheten.

Det handlar om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Som tvingas fly från krig, från naturkatastrofer, som blir sjuk eller arbetslös. Men om vi går sida vid sida, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid.

Det finns mänskliga rättigheter, rätt till asyl, till skolgång och till tak över huvudet. De ska gälla oss alla, därför att vi insett att det annars riskerar att drabba dig idag och mig imorgon. Annars blir det bara några få, och kanske inte ens det. De ska gälla oss alla. Så ska det vara. Och så ser det ut på papperet. Men hur ser det ut i verkligheten? Vackra ord i tryck kan visst vara viktiga, om de förpliktigar. Men de kan också helt tappa sitt värde om de överlåts åt korrupta makthavare.

Vi har alltid sagt: Vad betyder yttrandefriheten om vi inte har trygghet på jobbet? Vad betyder rätt till värme och tak över huvudet när inga bostäder byggs? Vad betyder rätten till utbildning när den villkoras mot vinster i riskkapitalbolag? Vi säger: vad betyder rätten till asyl om Medelhavet, Frontex och ID-kontroller hindrar den som flyr?

Aktivister, vi har alltid förstått att ord kräver handling. Vi har alltid genomskådat de liberala papperstigrarna som gärna plockas fram av eliten när det passar, men som aldrig håller för eldsvådor, bruna vindar eller ekonomiska intressen.

Det är inte för lagar och regler som vi kämpar. Vi har gått med i Ung Vänster därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.

Vi säger: Inte en millimeter till åt de som terroriserar asylboenden. Inte en krokodiltår till från de hycklande socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen. Inte en dag till med ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda gränser. Släpp in dom som flyr, låt dom stanna.

Det sägs att vi som inte accepterar att de som flyr stängs ute, exploateras och utsätts för kränkningar är ansvarslösa och naiva, idealister. Vi vill inte vara med om de svåra och modiga beslut som ”verkligheten” krävt och som regeringen fattat åt oss, hävdas det. Låt oss prata om verkligheten.

Det är naivt att tro att andra länder ska ta mer ansvar när Sverige viker undan. Danmark svarade med att börja råna asylsökanden på värdesaker samma vecka som regeringen vände upp och ner på svensk flyktingpolitik. Det är inte realism att införa medicinsk åldersbedömning. All modern forskning och expertis avvisar förslaget. Det är ansvarslöst att fördubbla arbetsbördan hos Migrationsverket med nya tester och flera prövningar genom tillfälliga uppehållstillstånd.

Det är bara idealister som kan stå ena dagen och tala om asylrätten, och andra dagen i praktiken sätta den ur spel. För är det inte verkligheten som styr, inte det som först gjorde att de mänskliga rättigheterna kom till. De tror att orden väger tyngst, att tanken kan vara god, att tårarna kan rinna och visa på rättrogenhet. De har fel.

Systemkollapsen är ett brunt luftslott, en direkt dödlig lögn. Det finns de som sagt i decennier att gränsen är nådd, och det blir inte mer sant för att statsministern stämmer in. Vi som inte förnekar historien vet att samhället klarat så mycket mer, trots att våra resurser varit så mycket mindre. Och samhället har blivit bättre när vi har blivit fler. Under hösten har vi tillsammans med hundratusentals svenskar visat att solidaritet och jämlikhet är det som fungerar, inte hot och splittring. Regeringens repressiva, ryggradslösa åtgärder leder oss bakåt. Till dem säger vi: välkomna på studiebesök i verkligheten och i framtiden.

Ja låt oss prata mer om verkligheten. Oss realister emellan. Låt oss prata om att Sverige är rikare än nånsin, för så är det. Antalet svenska dollarmiljonärer uppgick till 93 000 förra året, och de ökade mest i antal i hela världen. Tillväxten ökar, det sägs att vi är på G in i en högkonjunktur. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer, och är dubbelt så höga som för tio år sedan.

Samtidigt, i en annan del av Sverige. Arbetslösheten är hög. Barnfattigdomen ligger på 12 %. Bostadsbristen ökar. Hundratusentals kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om äldre anhöriga. Välfärden läcker vinster till riskkapitalbolag och sjukskrivningarna bland personalen i omsorgen ökar, för kollegorna är för få.

Och i samma verklighet, satta att leda landet, har vi alltså ett gäng – en regering – som vågar försöka lura i oss att läget är knapert. I samma verklighet ställer regeringen utsatta grupper mot varandra, vi har inte råd att vara en fristad från krig säger de. Det kostar för mycket. Ladorna är tomma säger finansministern. Som realist blir min fråga: vilka lador? Och en till fundering jag har: vad kostar Bert Karlsson?

Sverige är rikare än någonsin och skulle kunna vara bättre än någonsin. Det finns inga tomma lador, det finns bara ojämlikhet. Lösningen är omfördelning. Det saknas inte resurser, det som saknas är en regering som vågar utmana den ekonomiska eliten.

Vi i Ung Vänster lever i verkligheten, ja den verkligt verkliga. Inte den där förljugna som styrs av inflation och budgetramar, den där människor blir till volymer och där skolbarn blir till spelpjäser för riskkapitalet. I vår verklighet finns det ett enkelt svar på väldigt många frågor, alltså hur vi löser de samhällsproblem som faktiskt finns – inte vinstmarginalerna utan bristerna i välfärden, ökande klassklyftor och arbetslöshet. Vi har ett simpelt förslag i vår nya förbundskampanj, som lanseras här på veckokursen. Vi framför det till regeringen i all enkelhet, men utan en sekunds tvekan: höj skatten.

Höj skatten rejält, inte på marginalen. Låt nån räknenisse på regeringskansliet lösa detaljerna, men vi måste börja omfördela makten, resurserna, ägandet. Ta från de rika och ge till alla oss andra.

Vi höjde skatten, och ni kan aldrig gissa vad som hände sen. Vårdköerna kortades, barnmorskorna blev fler och högstadieklasserna mindre. Vi fick fler fritidsgårdar, längre öppettider på ungdomsmottagningen och tåg som gick i tid. Vi fick en bättre generell välfärd.

Vi höjde skatten, resultatet kan du aldrig tro. Jämlikheten ökade, arbetslösheten minskade och fler fick trygghet på jobbet. Förskolelärarna fick fler kollegor och undersköterskorna gick upp i heltid. Vardagen blev bättre för hundratusentals svenskar.

Vi höjde skatten, vad som hände kan ni aldrig tro. Överklassen fick betala fullpris för hemhjälpen, miljonärsarvingen blev av med några slantar och vi byggde ett modernt miljonprogram. Samhället byggdes starkare för oss alla, och inte bara för några få.

Hör och häpna, det gick att skapa mer jämlikhet. Det är chockerande, jag vet. Det finns inget direkt samband mellan politiska beslut och den ekonomiska elitens intressen, nej vi kan faktiskt göra tvärtom. Borgarna flippade visserligen ur, men tydligen är det fullt möjligt att genomföra politik som inte går hem hos Svenskt Näringsliv.

Vi ska driva den här kampanjen därför att vi måste göra mer än motstånd. Annars är vi inte radikala, inga samhällsförändrare. De vill rulla tillbaka och då kan vi inte bara bromsa. Inte bara hålla emot. Vi kan inte bara peka finger, vi måste visa vartåt vi vill. Vi måste ta plats och berätta om en annan framtid.

Vi måste börja i att konstatera att det finns fler realister där ute. De ser lyxvillor, RUT-avdrag och bankernas välputsade fasader. De bor i andrahand och går på otrygga anställningar, betalar dyrt för läkarbesök och tar hand om mormor när hemtjänsten inte räcker till. Klassamhället är inget vi i första hand kan se i statistiken, det märks i maktlösheten och det känns. Den här kampanjen handlar om att sätta ord på det, och ge svar på vad som krävs för en bättre vardag. Och att det går.

Och nej, att höja skatten är ingen drastisk revolutionär idé. Sverige har gjort det förr. Till och med Konjunkturinstitutet är med oss, och deras räknenissar är nog en bit ifrån oss när det kommer till grundläggande samhällsförändring, typ socialismen. Men vem vet?

Men detta handlar inte om marginella små justeringar på budgetramar och tak. Det är heller ingen omfattande maktförskjutning från arbete till kapital men det kan förändra människors liv här och nu. För att det behövs. Det handlar om en drägligare vardag, om att kvinnorna i vården ska orka jobba till pensionen, om att vi ska kunna få förstahandskontrakt, om att fler ska klara skolan med fullständiga betyg.

Och det handlar om strategiska steg mot en annan politisk utveckling. Alliansens två regeringsperioder handlade om en utstuderad, beräknande klasspolitik som slog in kilar mellan människor. Som ökade ojämlikheten och som slog mot solidariteten mellan de som jobbar och inte jobbar, de sjuka, de utanför. Trots att vi vinner på att hålla ihop. Allt för att ge fritt spelrum åt marknadskrafterna, för att flytta makt och resurser från det gemensamma, det vi äger tillsammans, till det privata, där var och en får klara sig själv.

Vi kan också bedriva klasspolitik. I en tid när det är på högsta mode att ställa utsatta grupper mot varandra kan vi peka på var pengarna finns, vi kan visa vilka det är som faktiskt står i vägen för ett bättre samhälle. När allt annat handlar om värderingar, känslor och signaler kan vi prata konkret fördelningspolitik. Vi kan ta makt och resurser från det privata och ge till det gemensamma. Vi kan minska klyftorna, avstånden mellan människor.

När den skamlösa högern, den ryggradslösa socialdemokratin och de fega miljöpartisterna drar samhället i en reaktionär riktning med repression, signalpolitik och lögner då behövs det progressiva krafter. Vi ska göra mer än motstånd, vi ska inte bara bromsa. I en politisk debatt som präglas av mörker, tillbakagång och människoförakt ska vi spränga in ljus och ideologi.

Ung Vänster är inte bara en kampanjorganisation. Vi är mer än så. Vi driver inte en fråga åt gången, vi har högre ambitioner och större uppgifter. Ung Vänster ska vara närvarande där politiska strider avgörs och vi ska finnas i varje rörelse för rättvisa och frigörelse. Det ställer höga krav på oss. På årets veckokurs lanserar vi ett nytt klubbdokument som ska vässa det verktyg som vår organisation är.

Veckokursen handlar om arbetet i klubbarna, och ni som kommit hit till Motala är nyckeln till hela förbundets styrka. Vi sätter klubben i centrum därför att politiska strider avgörs nära människor och därför att förändring alltid kommer ur konkret kamp. Vårt förbund arbetar för att organisera arbetarklassens unga i kamp för sina intressen, för ett drägligt liv och för en grundläggande samhällsförändring. Om vi ska lyckas med det måste vårt arbete vara lokalt och nationellt på samma gång. Vi ska både kampanja för att höja skatten i hela landet, och driva på för förändring lokalt.

De politiska strider som vi strävar efter att finnas i ser väldigt olika ut, och hela organisationens arbete måste därför vara mångsidigt. Det kan handla om händelser på andra sidan jordklotet, om det som pågår i skolkorridoren eller om en riksdagsvalrörelse. Som när Ung Vänster Falun ordnade demonstration mot tillfälliga uppehållstillstånd eller när Ung Vänster Trollhättan stod för minnesmanifestationen efter terrordådet i höstas. Det kan handla om aktiviteter som erbjuder unga en meningsfull fritid, som stärker den sociala sammanhållningen i rörelsen eller om folkbildning. Som när Ung Vänster Eslöv ordnade läxhjälp och när Ung Vänster Tensta-Rinkeby-Spånga fixade så att fritidsgården riktade sig särskilt till tjejer. Under kursen kommer vi att prata om hur klubbens arbete kan se ut för att rymma allt det.

I verkligheten, den vi lever i, där räcker det inte att ha rätt, det räcker inte med teoretiska krav och faktamässig precision. Det finns inga böcker som förändrar samhället. Inga texter, inga tal, inga föreläsningar. Det behövs praktiskt arbete och det behövs organisering. Därför har vi samlats här i Motala. Därför är vi de sista som ber om andrum.

Kamrater, under de här dagarna kommer ni att få lära er teorin i hantverket organisering. Föreläsningarna och diskussionerna kommer att bygga på erfarenheter från 113 år av kamp. Ha det i bakhuvudet när ni lyssnar på förbundsstyrelseledamöter, diskuterar ideologi i korridoren och sitter uppe i coopet i småtimmarna. Var och en av oss är en del av något större.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Regeringen har bett om andrum och vi har lovat att ge dem motsatsen. Därför är vi här. Under de här fyra dagarna ska vi tillsammans prata radikal praktik och teori och lära oss av varandra. Välkomna till Bona Folkhögskola, till fyra dagar utan andrum och till veckokursen 2016.

Solidaritet är vägen fram

När behovet av en humanitär stormakt är som störst, fler än någonsin tvingas på flykt och världens alla ledare smidigt tycks ha glömt vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär, är Sveriges regering inte sen att spela med i den verklighetsfrånvända idén om att människovärdet är förhandlingsbart. Glömda är de vackra orden om flyktingarna som skulle få en fristad, människovärdet har man omvandlat till valuta och värnandet av demokratin har man sålt till terrorstaten Turkiet för att till varje pris slippa se de människor som flyr från krigets Syrien.

Men när ledarna sviker blir vanliga människors agerande så mycket viktigare. När allt fler politiker i rasande takt får för sig att demokrati, fred och frihet är något som bara bomber kan frambringa och att asylrätten är en lyxvara som vi inte har råd med påminner vi om att kostnaden som vi inte har budgeterat för är förlorade människoliv. När Europas stater stänger sina gränser för de som flyr från krig står vi upp för medmänsklighet och solidaritet.

Ung Vänster vägrar spela med i det spel som handlar om att skrika högst om de mest repressiva åtgärderna. Vi vet att politiska beslut får konsekvenser. Medan stormakterna kapprustar stödjer vi de progressiva, folkliga styrkor i området som för en väpnad kamp mot fascisterna i Daesh/IS. Detta är ett ställningstagande i solidaritet med befrielsekampen som förs i norra Syrien. Samtidigt som vi ser behovet av att bekämpa Daesh/IS militärt kan vi konstatera att omvärldens bombningar i Syrien är djupt problematiska. Dessa angrepp riskerar att eskalera brotten mot mänskligheten i området snarare än att förebygga dem. Att civila faller offer för Natos eller Rysslands bomber är oacceptabelt och kommer att förvärra situationen i Syrien allvarligt.

Ung Vänster har alltid stått i främsta ledet för freden, människovärdet och folkrätten. För oss är inte rättigheter och demokrati tomma fraser utan förpliktigar till handling. Det är när vi håller ihop i solidaritet som vi blir starka. Det är människor som format historien och det är upptill oss att forma framtiden. Svenska folket har inget att vinna på att flyktingar stängs ute från vårt land eller att fjärran länder bombas sönder och samman. Däremot har vi allt att vinna på att agera solidariskt.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151205-6.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

En mörk dag för människovärdet och för Sverige

Gränskontroll, Sverige

Under tisdagen presenterade regeringen en mängd nya åtgärder med det uttalade syftet att minska antalet flyktingar som söker sin tillflykt till Sverige. Bland annat ska tillfälliga uppehållstillstånd gälla för alla utom kvotflyktingar, ID ska krävas för inresa till Sverige och medicinska ålderskontroller ska införas.

– Jag hittar inte ord för den sorg jag känner. Efter den höst som varit tvingas vi nu se på när makten stänger ute de som flyr. Regeringen trasar sönder vårt land och man spottar på Sveriges internationella åtaganden. Det handlar om människor, om liv och död, och Löfven talar om ”andrum”. Jag skäms över att bo i Sverige idag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill inte se att det enda sättet vi kan bygga framtiden är tillsammans, men de kommer få ångra sin splittringspolitik, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Läs mer på regeringens hemsida.

 

Kontakt
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster tar saken i egna händer och lyfter fram kvinnors historia

Kvinnors historia, Ung Vänster

Under hösten kommer Ung Vänsters klubbar och aktivister arbeta med en satsning på att lyfta kvinnors historia. Kvinnor är underrepresenterade i alla delar av samhället och flera undersökningar visar att särskilt skolundervisningen är skev i förhållande till kön och utrymme. Det handlar om hur mycket kvinnor som förekommer över huvud taget, men också om hur kvinnor skildras. Enligt DN finns 2015 läromedel för årskurs 8 med fler namngivna nazister än kvinnor. Siffror som togs fram i en statlig utredning 2010 visade att mäns perspektiv dominerar i historieundervisningens läromedel.

– Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan och media. Det är en skandal att ännu en generation tjejer växer upp med en skolundervisning som inte visar verkligheten. Kvinnors historia hänger samman med jämställdheten i hela samhället och är en viktig smärtpunkt för könsmaktsordningen, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin

Arbetet med satsningen kommer främst att bestå i att en tidning med information delas ut till högstadie- och gymnasieelever samt ordna föreläsningskvällar på ämnet. Ung Vänsters klubbar kommer också att undersöka hur skolundervisningen ser ut lokalt, exempelvis genom att titta på hur kvinnor beskrivs i läromedel. Målgrupp är i första hand eleverna, men krav riktas också mot skolan, media och myndigheter.

– Det ska inte vara unga tjejers egna ansvar att skaffa sig kunskaper, men det här är för viktigt för att vänta på. Det krävs konkreta och stora åtgärder som riktas mot myndigheter, lärare och läromedel. Vi tänker inte låta makthavare fortsätta blunda för kvinnors centrala roll genom historien, avslutar Cederin.

Här skriver Hanna Cederin mer om satsningen i blogginlägget Vem tror du att du är?

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Agera för rätten till asyl

Mängder av människor har på flykt från krig och förtryck tagit sig till Sverige under hösten. Samtidigt som de mötts med solidaritet av svenska folket har myndigheterna misslyckats med att garantera ett värdigt flyktingmottagande. Regeringen och kommunerna har inte tagit sitt ansvar.

Där det offentliga misslyckats har asylaktivister, kulturhus och vänsterorganisationer sett behovet av att agera solidariskt, och gjort det utan tvekan. Tusentals personer har gått man ur huse och givit allt de kunnat för att hjälpa de som behövt hjälp. Frivilliga över hela landet har vakat på tågstationer, lagat mat, ordnat skjuts och sovplats åt människor på flykt. Det praktiska solidaritetsarbetet är ovärderligt, men det är ohållbart att frivilliga ska göra myndigheters arbete. Det är dags för det offentliga att ta sitt ansvar.

I dagarna har regeringen meddelat om krisåtgärder för att lösa de akuta problemen. Det som presenteras är inte en hållbar lösning idag eller på sikt. Regeringens åtgärder är alldeles för små och kommer alldeles för sent. Dagens problem kräver en radikalt annorlunda politik, för människovärde och rättvisa. Från Sveriges minsta kommuner till Europaparlamentet behövs verklig förändring. Det finns mycket som måste bli bättre, men några frågor är särskilt viktiga idag.

Att verka för fler lagliga vägar in i Europa, och att transportörsansvaret och Dublinförordningen skrotas, är en sådan fråga. Idag finns nästan inga lagliga vägar in i Europa, vilket tvingar flyktingar att använda sig av människosmugglare och riskera sina liv på Medelhavet för att ens kunna söka asyl. Det är helt oacceptabelt – att söka asyl är en mänsklig rättighet. EU:s gränspolitik kostar människoliv och Sveriges regering måste agera för förändring. Vi bör omedelbart skrota transportörsansvaret och sluta följa Dublinförordningen. En lagändring gällande anhöriginvandringen bör också göras, så att familjer kan återförenas i Sverige utan att riskera livet på vägen.

Det räcker dock inte. Även för den som har tagit sig till Sverige kvarstår hotet om att utvisas trots klara asylskäl. Dagens svenska asylprocess är ofta godtycklig, och beslut om liv och död kan avgöras av missförstånd. Migrationsverket måste kunna garantera en rättssäker asylprocess. Den förda politiken måste förändras så att rätten till asyl gäller alla.

De åtgärder regeringen nyligen föreslog gäller bristen på bostäder åt de som söker asyl i Sverige. Dessa åtgärder är kortsiktiga och kommer inte att räcka till. Samtidigt gör företag som driver privata asylboenden miljonvinster på behovet av skydd undan krig och förtryck. Det krävs fler asylboenden och ett förbud mot att göra vinst på sådan verksamhet. Tak över huvudet är en mänsklig rättighet, precis som rätten till asyl, det är inget som ska köpslås om.

Sverige kan idag gå före och visa vägen för resten av Europa, men då krävs att regeringen slutar hymla och börjar agera. Ung Vänster står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Två år sen #hijabuppropet

Hanna CederinIdag är det två år sen solidaritetsmanifestationen #hijabuppropet. Vi var tusentals som under en dag bar slöja för att uppmärksamma hatbrotten mot muslimska kvinnor genom systerskap. Bakgrunden till uppropet var en händelse i Farsta där en kvinna misshandlades på grund av sin tro, hon bar hijab. Det rubricerades som hatbrott men utredningen lades ner av polisen ett halvår senare på grund av bristande bevisning.

Tyvärr är detta än mer aktuellt idag. Enligt Brå:s senaste rapport har hatbrottsanmälningarna ökat kraftigt, och just de hatbrott som riktar sig mot muslimer ökade med 50 % mellan 2013 och 2014. Hur siffrorna ser ut för 2015 vet vi ännu inte.

Samtidigt behövs inte statistiken för att dra slutsatser. Hetsen mot muslimer är en bärande del i hur de rasistiska strömningarna visar sig i samhället idag. Muslimska kvinnor är särskilt utsatta och görs till symboler för den rasistiska bilden av islam. I den debatt om förorten som pågått under sommaren har just förslag om att förbjuda slöja återkommit. Plötsligt är konservativa högerskribenter intresserade av ”feministiska” frågor, men tydligen bara när det handlar om att utmåla kvinnor med slöja som förtryckta och osjälvständiga. Utgångspunkten bygger på avhumanisering och exotifiering, grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. Kvinnor med slöja används för att förstärka berättelsen om hur ”vi svenskar” måste distansera oss från ”de andra”, de som utgör ett främmande hot för att de inte delar våra ”västerländska värderingar”.

#Hijabuppropet visade hur slöjan kan vara en symbol för frigörelse och motstånd. Det kanske viktigaste med den där dagen för två år sen var att den handlade om systerskap, vilket också måste vara vägen framåt nu. När rasister och blåbruna borgare vill skapa avstånd och falska konfliktlinjer mellan oss måste vårt svar vara det motsatta.

Lästips:
”Kvinna, muslim, feminist – och fri” Artikel av en rad muslimska feminister
Sarah Delshad om mediebilden av slöjan ett år efter #Hijabuppropet
”Förorten behöver systerskap och solidaritet” Min artikel angående sommarens debatt om förorten

Hanna Cederin talade i Umeå

I samband med Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå talade Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin. Se talet här:

YouTube Preview Image

Läs talet här:

Umebor, medmänniskor

Att vi är människor är det som binder ihop oss. Annars är vi ganska olika, ibland väldigt olika. Vissa har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi är sneda och krokiga, långa och korta. En del tror på Gud, andra tror alldeles bestämt på ingenting alls och en del tror på Bruce Springsteen. Men vi har vår mänsklighet gemensamt, och vårt människovärde.

Det vi inte är det är siffror i statistiken, lönsamma eller olönsamma, varor som kan skeppas runt, mätas och vägas och säljas. Vi kan inte jämföras med sopor eller med skadedjur. Våra behov går inte att mäta i sekunder, ett samtal mellan två människor är inte mekaniskt. Vi kan inte avhumaniseras, vårt människovärde består. Ändå finns det dom som vill dela upp oss, värdera oss olika och behandla oss därefter.

Vänsterns kamp handlar om motsatsen till det tekniskt, matematiska. Det handlar om mänsklighet, det som binder oss samman och det som säger att hur lönsamma vi är inte avgör vårt människovärde. Att rätten att fly undan förtryck gäller oss alla. Det som skiljer oss åt kan aldrig rättfärdiga ett system där makten fördelas ojämlikt, där rätten till ett tryggt liv bara gäller för några få. Det som avhumaniserats vill vi mänskliggöra. Därför kämpar vi.

Så till dom som vill dela upp och värdera säger vi; nej. Vi kräver rätten att få vara dom krokiga och sneda människor vi är. Vi accepterar inte dom avstånd och klyftor ni vill skapa mellan oss. Vi är olika men vår rörelse handlar om solidaritet, att se sig själv i andra och gå sida vid sida.

Vilka budskap vi nås av spelar roll. Att mata oss med dikt och fragment har alltid varit en avgörande del i högerns fördumningsprojekt. Dikt om valfrihet och individens möjligheter. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dom finns inga strukturer. Så kan dom upprätthålla dom klyftor som hindrar oss från solidaritet och sammanhang.

När vi pratar om den ökade psykiska ohälsan bland unga så är det på samma gång en berättelse om ångest och oro hos tusentals individer, som en berättelse om hur det samhälle vi lever i och dom maktstrukturer som präglar det. Det är ingen slump att det är hos unga tjejer som ångest och oro ökat mest. Det är priset för rädslan för att misslyckas med den balansgång som vi tvingas vandra eftersom vi inte är män. Ofta är den omöjlig och stundtals är den uthärdlig, men vi blir alltid påminda. Kanske kanske, om man håller sig på mattan att det går. Smink, men inte för mycket. Träna utan att bli för fixerad. Vara schysst mot killarna, men inte för schysst. Fixa bra betyg. Kalkylera riskerna, räkna kalorierna. Så bär dom unga tjejerna ansvaret och skulden som individer, för ett samhällsproblem som kräver politiska lösningar.

Det håller inte. Det finns ingen quickfix men det finns steg att ta. Resurser till öppna ungdomsmottagningar och mer personal. En psykiatri där vi får plats och där någon lyssnar som har tid och kompetens. Vi ska inte längre bära detta ensamma. Det privata är politiskt, och politiska problem kräver politiska lösningar.

Högern har varit uppfinningsrik i sommar. Dom har döpt om gamla, bakåtsträvande förslag med nya fräscha ord. Svenskt Näringsliv har propagerat för utökat RUT-avdrag, eller som dom kallar det – fler ”vardagsjobb”. Alltså lågkvalificerade låglönejobb. Jan Björklund vill ”modernisera” arbetsrätten, för en låg lön är bättre än ingen alls. Det senaste är att de ”nya” Moderaterna har ”utvecklat” sin politik och kommit med det ”nya” förslaget att göra fler rättslösa på arbetsmarknaden. De vill införa en ny anställningsform där den som jobbar kan sparkas när som helst under 18 månader och inte får ställa krav på kollektivavtal.

Det här är inte nytt och inte fräscht. Det är en fortsättning på en långtgående attack mot fackföreningsrörelsen, som redan pågått en tid. EU, högern och Svenskt Näringsliv har träffsäkert skjutit så många skott mot lagboken att arbetsgivarna kan hitta kryphål utan minsta problem. Kvittot är tydligt. Stressen ökar, inte bara hos de med visstidsanställning utan hos alla de som på grund av en försvagad maktposition glider bort från inflytande över sin arbetssituation och därmed vardagslivet. Det handlar om timvikarier, sms-anställda, slit-och-släng-anställda, visstidare. Otryggt barn har många namn. Det kallas ”prekariatet” och påstås vara nytt, men är i själva verket samma arbetarklass som lever och arbetar på någon annans villkor.

Om vi kallar det skitliv, skitjobb eller tjänstefolk sätter högern champagnen i halsen. Inte för att dom ömmar för han som tog det enda jobb han kunde få som städare i fina villor. Inte för att dom värnar om yrkesstolheten hos den unga tjejen som går ut med friserade rashundar på Östermalm. Nej, dom ylar och gnyr för dom är avslöjade.

Låt mig besvara högerns förljugna nyspråk med klarspråk. Vi behöver inte fler lågkvalificerade, lågbetalda jobb som sliter ut våra kroppar. Vi tänker inte se på när ni vill ge arbetsgivare och chefer mer makt på vår bekostnad. Kalla det vad ni vill, men vi kallar det våra jobb och våra villkor.

Arbetsvillkor har alltid varit centralt för oss socialister. Jag menar inte bara arbetslöshetssiffror, lagtexter eller lönenivåer. Själva situationen på arbetsplatsen, arbetstiderna, arbetsmiljön, schemaläggningen. Varför? Ja, det handlar om makt. Om trygghet, frihet.

Trygghet är mer än att bara vara bekväm, ha en villa eller en Volvo. Även om det inte ska underskattas, särskilt inte det sistnämnda. Trygghet är frihet, och frihet är makt. Frihet må vara liberalernas favoritord, men bara när det tas ur sitt sammanhang. För dom är det frihet att kunna tjäna pengar på välfärden och frihet att kunna sparka anställda på dagen. Att få inflytande över sitt schema, ställa krav på arbetsmiljön eller säga ifrån mot en dryg chef är byråkrati enligt liberalerna.

De flesta går till jobbet dagligen under mer än halva sina liv. Ändå är man tydligen idealist om man pratar om att dom som jobbar ska ha makt. Trygghet är en lyx. Att arbete ska kunna vara meningsfullt och tryggt, det finns inte på kartan. Högern och näringslivet har pressat tillbaka arbetarrörelsen så långt att fasta jobb som norm framstår som en drömlik, utopisk idé.

”Det kan kännas beskt – men det är så det är. Socialdemokraterna står för en jobbigare morgon.” Sa statsminister och ordförande för arbetarpartiet Socialdemokraterna i början av sommaren. Hela deras dag på almedalsveckan ägnades åt budskap om plikt och arbetsmoral, som om det saknas i ett Sverige där övertidstimmarna räcker till heltid åt alla.

Så kan vi inte ha det. Så har vi inte råd att ha det. Vi måste ta det påstått idealistiska, drömlika, utopiska och göra det till en reell gemensam kamp. Nu när ett arbetarparti leder regeringen bör det om något vara tid för offensiv. Istället för snacket om jobbiga morgnar borde statsminister Löfven se sig om i vår verklighet och avskaffa anställningsformen Allmän Visstid.

Det har varit en kall sommar i år. De senaste månaderna har det skett ett väderombyte. Temperaturen har fallit kraftigt. Det visar sig i det hårdnande tonläget mot flyktingar, EU-migranter och muslimer. I hatbrottsstatistiken, i blåmärken och kränkningar. På reklamtavlor i Stockholms tunnelbana och borgerliga ledarsidor. Visst fanns det där sen innan, men läget är annorlunda nu. Och det kräver att vi drar slutsatser.

Visst är det obehagligt att se rasismen i opinionsmätningar och kommentarsfält, men det som får betydelse är inte att rasismen nödvändigtvis ”växer”, att rasisterna blir fler. Det är vilken position dom har, hur mycket dom hörs och vilket avtryck dom gör.

Det vi nu ser i högerns retorik, när det sägs att invandringen skapar problem som löses genom sämre villkor på arbetsmarknaden. Att integrationen kräver hårdare tag, högre krav. Att skolresultaten påstås falla på grund av flyktingar och arbetslösheten öka. Det vi ser är den vidriga blåbruna glidningen inom borgerligheten, anpassningen till Sverigedemokraterna, inför öppen ridå.

Låt mig vara väldigt tydlig. Vi måste protestera. Höja våra röster, inte ge dom en millimeter. Men vi får inte glömma att avhumanisering och avstånd är grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. För att motivera hårdare tag krävs att ”vi svenskar” distanserar oss från ”de andra”, de som inte delar våra västerländska värderingar och utgör ett främmande hot. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Vårt svar måste därför vara det motsatta.

Den viktigaste antirasismen måste handla om att bekämpa avstånden, dom verkliga och dom inbillade, mellan dom som har allt att vinna på att gå tillsammans. På solidaritet, att se sig själv i andra. Arbetarrörelsen måste kämpa för reformer som skapar samhörighet, river murar, läker klyftor. Som omfördelar makten och ägandet. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Alltså inte för välgörenhet utan för solidaritet, för att det är det enda som kan ta oss framåt.

Så, till Sverigedemokraterna och till de delar av borgerligheten som kapitaliserar på rasismen säger vi: Vi ser vad ni håller på med. Ni kommer inte undan. I varje kommentarsfält, på gatan, i klassrummen och vid fikaborden finns vi och gör motstånd. Men till de andra säger vi: Låt dom inte splittra och dela upp, möt utvecklingen med samhörighet och solidaritet. Håll ihop mot rasismen.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Och vill vi vara många, då måste vi se oss själva i varann. Vi som är sneda och krokiga, långa och korta. Vuxit upp i villa eller miljonprogram. Oavsett om vi tror på Gud, på ingenting alls, på Bruce Springsteen eller Rihanna.

Människor som går sida vid sida är berättelsen om framtiden. All progressiv förändring har krävt organisering, att människor har gått ihop. Det är ingen sliten klyscha, det är en pågående berättelse om alla oss som fått nog av det samhällssystem som gynnar några få på vår bekostnad. Vi som längtar efter frihet, efter trygghet och makt. Det är vi som skriver historien.

Tack.

Sida 4 av 16« Första...23456...10...Sista »