Ung Vänster tar saken i egna händer och lyfter fram kvinnors historia

Kvinnors historia, Ung Vänster

Under hösten kommer Ung Vänsters klubbar och aktivister arbeta med en satsning på att lyfta kvinnors historia. Kvinnor är underrepresenterade i alla delar av samhället och flera undersökningar visar att särskilt skolundervisningen är skev i förhållande till kön och utrymme. Det handlar om hur mycket kvinnor som förekommer över huvud taget, men också om hur kvinnor skildras. Enligt DN finns 2015 läromedel för årskurs 8 med fler namngivna nazister än kvinnor. Siffror som togs fram i en statlig utredning 2010 visade att mäns perspektiv dominerar i historieundervisningens läromedel.

– Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan och media. Det är en skandal att ännu en generation tjejer växer upp med en skolundervisning som inte visar verkligheten. Kvinnors historia hänger samman med jämställdheten i hela samhället och är en viktig smärtpunkt för könsmaktsordningen, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin

Arbetet med satsningen kommer främst att bestå i att en tidning med information delas ut till högstadie- och gymnasieelever samt ordna föreläsningskvällar på ämnet. Ung Vänsters klubbar kommer också att undersöka hur skolundervisningen ser ut lokalt, exempelvis genom att titta på hur kvinnor beskrivs i läromedel. Målgrupp är i första hand eleverna, men krav riktas också mot skolan, media och myndigheter.

– Det ska inte vara unga tjejers egna ansvar att skaffa sig kunskaper, men det här är för viktigt för att vänta på. Det krävs konkreta och stora åtgärder som riktas mot myndigheter, lärare och läromedel. Vi tänker inte låta makthavare fortsätta blunda för kvinnors centrala roll genom historien, avslutar Cederin.

Här skriver Hanna Cederin mer om satsningen i blogginlägget Vem tror du att du är?

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Agera för rätten till asyl

Mängder av människor har på flykt från krig och förtryck tagit sig till Sverige under hösten. Samtidigt som de mötts med solidaritet av svenska folket har myndigheterna misslyckats med att garantera ett värdigt flyktingmottagande. Regeringen och kommunerna har inte tagit sitt ansvar.

Där det offentliga misslyckats har asylaktivister, kulturhus och vänsterorganisationer sett behovet av att agera solidariskt, och gjort det utan tvekan. Tusentals personer har gått man ur huse och givit allt de kunnat för att hjälpa de som behövt hjälp. Frivilliga över hela landet har vakat på tågstationer, lagat mat, ordnat skjuts och sovplats åt människor på flykt. Det praktiska solidaritetsarbetet är ovärderligt, men det är ohållbart att frivilliga ska göra myndigheters arbete. Det är dags för det offentliga att ta sitt ansvar.

I dagarna har regeringen meddelat om krisåtgärder för att lösa de akuta problemen. Det som presenteras är inte en hållbar lösning idag eller på sikt. Regeringens åtgärder är alldeles för små och kommer alldeles för sent. Dagens problem kräver en radikalt annorlunda politik, för människovärde och rättvisa. Från Sveriges minsta kommuner till Europaparlamentet behövs verklig förändring. Det finns mycket som måste bli bättre, men några frågor är särskilt viktiga idag.

Att verka för fler lagliga vägar in i Europa, och att transportörsansvaret och Dublinförordningen skrotas, är en sådan fråga. Idag finns nästan inga lagliga vägar in i Europa, vilket tvingar flyktingar att använda sig av människosmugglare och riskera sina liv på Medelhavet för att ens kunna söka asyl. Det är helt oacceptabelt – att söka asyl är en mänsklig rättighet. EU:s gränspolitik kostar människoliv och Sveriges regering måste agera för förändring. Vi bör omedelbart skrota transportörsansvaret och sluta följa Dublinförordningen. En lagändring gällande anhöriginvandringen bör också göras, så att familjer kan återförenas i Sverige utan att riskera livet på vägen.

Det räcker dock inte. Även för den som har tagit sig till Sverige kvarstår hotet om att utvisas trots klara asylskäl. Dagens svenska asylprocess är ofta godtycklig, och beslut om liv och död kan avgöras av missförstånd. Migrationsverket måste kunna garantera en rättssäker asylprocess. Den förda politiken måste förändras så att rätten till asyl gäller alla.

De åtgärder regeringen nyligen föreslog gäller bristen på bostäder åt de som söker asyl i Sverige. Dessa åtgärder är kortsiktiga och kommer inte att räcka till. Samtidigt gör företag som driver privata asylboenden miljonvinster på behovet av skydd undan krig och förtryck. Det krävs fler asylboenden och ett förbud mot att göra vinst på sådan verksamhet. Tak över huvudet är en mänsklig rättighet, precis som rätten till asyl, det är inget som ska köpslås om.

Sverige kan idag gå före och visa vägen för resten av Europa, men då krävs att regeringen slutar hymla och börjar agera. Ung Vänster står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Två år sen #hijabuppropet

Hanna CederinIdag är det två år sen solidaritetsmanifestationen #hijabuppropet. Vi var tusentals som under en dag bar slöja för att uppmärksamma hatbrotten mot muslimska kvinnor genom systerskap. Bakgrunden till uppropet var en händelse i Farsta där en kvinna misshandlades på grund av sin tro, hon bar hijab. Det rubricerades som hatbrott men utredningen lades ner av polisen ett halvår senare på grund av bristande bevisning.

Tyvärr är detta än mer aktuellt idag. Enligt Brå:s senaste rapport har hatbrottsanmälningarna ökat kraftigt, och just de hatbrott som riktar sig mot muslimer ökade med 50 % mellan 2013 och 2014. Hur siffrorna ser ut för 2015 vet vi ännu inte.

Samtidigt behövs inte statistiken för att dra slutsatser. Hetsen mot muslimer är en bärande del i hur de rasistiska strömningarna visar sig i samhället idag. Muslimska kvinnor är särskilt utsatta och görs till symboler för den rasistiska bilden av islam. I den debatt om förorten som pågått under sommaren har just förslag om att förbjuda slöja återkommit. Plötsligt är konservativa högerskribenter intresserade av ”feministiska” frågor, men tydligen bara när det handlar om att utmåla kvinnor med slöja som förtryckta och osjälvständiga. Utgångspunkten bygger på avhumanisering och exotifiering, grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. Kvinnor med slöja används för att förstärka berättelsen om hur ”vi svenskar” måste distansera oss från ”de andra”, de som utgör ett främmande hot för att de inte delar våra ”västerländska värderingar”.

#Hijabuppropet visade hur slöjan kan vara en symbol för frigörelse och motstånd. Det kanske viktigaste med den där dagen för två år sen var att den handlade om systerskap, vilket också måste vara vägen framåt nu. När rasister och blåbruna borgare vill skapa avstånd och falska konfliktlinjer mellan oss måste vårt svar vara det motsatta.

Lästips:
”Kvinna, muslim, feminist – och fri” Artikel av en rad muslimska feminister
Sarah Delshad om mediebilden av slöjan ett år efter #Hijabuppropet
”Förorten behöver systerskap och solidaritet” Min artikel angående sommarens debatt om förorten

Hanna Cederin talade i Umeå

I samband med Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå talade Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin. Se talet här:

YouTube Preview Image

Läs talet här:

Umebor, medmänniskor

Att vi är människor är det som binder ihop oss. Annars är vi ganska olika, ibland väldigt olika. Vissa har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi är sneda och krokiga, långa och korta. En del tror på Gud, andra tror alldeles bestämt på ingenting alls och en del tror på Bruce Springsteen. Men vi har vår mänsklighet gemensamt, och vårt människovärde.

Det vi inte är det är siffror i statistiken, lönsamma eller olönsamma, varor som kan skeppas runt, mätas och vägas och säljas. Vi kan inte jämföras med sopor eller med skadedjur. Våra behov går inte att mäta i sekunder, ett samtal mellan två människor är inte mekaniskt. Vi kan inte avhumaniseras, vårt människovärde består. Ändå finns det dom som vill dela upp oss, värdera oss olika och behandla oss därefter.

Vänsterns kamp handlar om motsatsen till det tekniskt, matematiska. Det handlar om mänsklighet, det som binder oss samman och det som säger att hur lönsamma vi är inte avgör vårt människovärde. Att rätten att fly undan förtryck gäller oss alla. Det som skiljer oss åt kan aldrig rättfärdiga ett system där makten fördelas ojämlikt, där rätten till ett tryggt liv bara gäller för några få. Det som avhumaniserats vill vi mänskliggöra. Därför kämpar vi.

Så till dom som vill dela upp och värdera säger vi; nej. Vi kräver rätten att få vara dom krokiga och sneda människor vi är. Vi accepterar inte dom avstånd och klyftor ni vill skapa mellan oss. Vi är olika men vår rörelse handlar om solidaritet, att se sig själv i andra och gå sida vid sida.

Vilka budskap vi nås av spelar roll. Att mata oss med dikt och fragment har alltid varit en avgörande del i högerns fördumningsprojekt. Dikt om valfrihet och individens möjligheter. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dom finns inga strukturer. Så kan dom upprätthålla dom klyftor som hindrar oss från solidaritet och sammanhang.

När vi pratar om den ökade psykiska ohälsan bland unga så är det på samma gång en berättelse om ångest och oro hos tusentals individer, som en berättelse om hur det samhälle vi lever i och dom maktstrukturer som präglar det. Det är ingen slump att det är hos unga tjejer som ångest och oro ökat mest. Det är priset för rädslan för att misslyckas med den balansgång som vi tvingas vandra eftersom vi inte är män. Ofta är den omöjlig och stundtals är den uthärdlig, men vi blir alltid påminda. Kanske kanske, om man håller sig på mattan att det går. Smink, men inte för mycket. Träna utan att bli för fixerad. Vara schysst mot killarna, men inte för schysst. Fixa bra betyg. Kalkylera riskerna, räkna kalorierna. Så bär dom unga tjejerna ansvaret och skulden som individer, för ett samhällsproblem som kräver politiska lösningar.

Det håller inte. Det finns ingen quickfix men det finns steg att ta. Resurser till öppna ungdomsmottagningar och mer personal. En psykiatri där vi får plats och där någon lyssnar som har tid och kompetens. Vi ska inte längre bära detta ensamma. Det privata är politiskt, och politiska problem kräver politiska lösningar.

Högern har varit uppfinningsrik i sommar. Dom har döpt om gamla, bakåtsträvande förslag med nya fräscha ord. Svenskt Näringsliv har propagerat för utökat RUT-avdrag, eller som dom kallar det – fler ”vardagsjobb”. Alltså lågkvalificerade låglönejobb. Jan Björklund vill ”modernisera” arbetsrätten, för en låg lön är bättre än ingen alls. Det senaste är att de ”nya” Moderaterna har ”utvecklat” sin politik och kommit med det ”nya” förslaget att göra fler rättslösa på arbetsmarknaden. De vill införa en ny anställningsform där den som jobbar kan sparkas när som helst under 18 månader och inte får ställa krav på kollektivavtal.

Det här är inte nytt och inte fräscht. Det är en fortsättning på en långtgående attack mot fackföreningsrörelsen, som redan pågått en tid. EU, högern och Svenskt Näringsliv har träffsäkert skjutit så många skott mot lagboken att arbetsgivarna kan hitta kryphål utan minsta problem. Kvittot är tydligt. Stressen ökar, inte bara hos de med visstidsanställning utan hos alla de som på grund av en försvagad maktposition glider bort från inflytande över sin arbetssituation och därmed vardagslivet. Det handlar om timvikarier, sms-anställda, slit-och-släng-anställda, visstidare. Otryggt barn har många namn. Det kallas ”prekariatet” och påstås vara nytt, men är i själva verket samma arbetarklass som lever och arbetar på någon annans villkor.

Om vi kallar det skitliv, skitjobb eller tjänstefolk sätter högern champagnen i halsen. Inte för att dom ömmar för han som tog det enda jobb han kunde få som städare i fina villor. Inte för att dom värnar om yrkesstolheten hos den unga tjejen som går ut med friserade rashundar på Östermalm. Nej, dom ylar och gnyr för dom är avslöjade.

Låt mig besvara högerns förljugna nyspråk med klarspråk. Vi behöver inte fler lågkvalificerade, lågbetalda jobb som sliter ut våra kroppar. Vi tänker inte se på när ni vill ge arbetsgivare och chefer mer makt på vår bekostnad. Kalla det vad ni vill, men vi kallar det våra jobb och våra villkor.

Arbetsvillkor har alltid varit centralt för oss socialister. Jag menar inte bara arbetslöshetssiffror, lagtexter eller lönenivåer. Själva situationen på arbetsplatsen, arbetstiderna, arbetsmiljön, schemaläggningen. Varför? Ja, det handlar om makt. Om trygghet, frihet.

Trygghet är mer än att bara vara bekväm, ha en villa eller en Volvo. Även om det inte ska underskattas, särskilt inte det sistnämnda. Trygghet är frihet, och frihet är makt. Frihet må vara liberalernas favoritord, men bara när det tas ur sitt sammanhang. För dom är det frihet att kunna tjäna pengar på välfärden och frihet att kunna sparka anställda på dagen. Att få inflytande över sitt schema, ställa krav på arbetsmiljön eller säga ifrån mot en dryg chef är byråkrati enligt liberalerna.

De flesta går till jobbet dagligen under mer än halva sina liv. Ändå är man tydligen idealist om man pratar om att dom som jobbar ska ha makt. Trygghet är en lyx. Att arbete ska kunna vara meningsfullt och tryggt, det finns inte på kartan. Högern och näringslivet har pressat tillbaka arbetarrörelsen så långt att fasta jobb som norm framstår som en drömlik, utopisk idé.

”Det kan kännas beskt – men det är så det är. Socialdemokraterna står för en jobbigare morgon.” Sa statsminister och ordförande för arbetarpartiet Socialdemokraterna i början av sommaren. Hela deras dag på almedalsveckan ägnades åt budskap om plikt och arbetsmoral, som om det saknas i ett Sverige där övertidstimmarna räcker till heltid åt alla.

Så kan vi inte ha det. Så har vi inte råd att ha det. Vi måste ta det påstått idealistiska, drömlika, utopiska och göra det till en reell gemensam kamp. Nu när ett arbetarparti leder regeringen bör det om något vara tid för offensiv. Istället för snacket om jobbiga morgnar borde statsminister Löfven se sig om i vår verklighet och avskaffa anställningsformen Allmän Visstid.

Det har varit en kall sommar i år. De senaste månaderna har det skett ett väderombyte. Temperaturen har fallit kraftigt. Det visar sig i det hårdnande tonläget mot flyktingar, EU-migranter och muslimer. I hatbrottsstatistiken, i blåmärken och kränkningar. På reklamtavlor i Stockholms tunnelbana och borgerliga ledarsidor. Visst fanns det där sen innan, men läget är annorlunda nu. Och det kräver att vi drar slutsatser.

Visst är det obehagligt att se rasismen i opinionsmätningar och kommentarsfält, men det som får betydelse är inte att rasismen nödvändigtvis ”växer”, att rasisterna blir fler. Det är vilken position dom har, hur mycket dom hörs och vilket avtryck dom gör.

Det vi nu ser i högerns retorik, när det sägs att invandringen skapar problem som löses genom sämre villkor på arbetsmarknaden. Att integrationen kräver hårdare tag, högre krav. Att skolresultaten påstås falla på grund av flyktingar och arbetslösheten öka. Det vi ser är den vidriga blåbruna glidningen inom borgerligheten, anpassningen till Sverigedemokraterna, inför öppen ridå.

Låt mig vara väldigt tydlig. Vi måste protestera. Höja våra röster, inte ge dom en millimeter. Men vi får inte glömma att avhumanisering och avstånd är grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. För att motivera hårdare tag krävs att ”vi svenskar” distanserar oss från ”de andra”, de som inte delar våra västerländska värderingar och utgör ett främmande hot. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Vårt svar måste därför vara det motsatta.

Den viktigaste antirasismen måste handla om att bekämpa avstånden, dom verkliga och dom inbillade, mellan dom som har allt att vinna på att gå tillsammans. På solidaritet, att se sig själv i andra. Arbetarrörelsen måste kämpa för reformer som skapar samhörighet, river murar, läker klyftor. Som omfördelar makten och ägandet. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Alltså inte för välgörenhet utan för solidaritet, för att det är det enda som kan ta oss framåt.

Så, till Sverigedemokraterna och till de delar av borgerligheten som kapitaliserar på rasismen säger vi: Vi ser vad ni håller på med. Ni kommer inte undan. I varje kommentarsfält, på gatan, i klassrummen och vid fikaborden finns vi och gör motstånd. Men till de andra säger vi: Låt dom inte splittra och dela upp, möt utvecklingen med samhörighet och solidaritet. Håll ihop mot rasismen.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Och vill vi vara många, då måste vi se oss själva i varann. Vi som är sneda och krokiga, långa och korta. Vuxit upp i villa eller miljonprogram. Oavsett om vi tror på Gud, på ingenting alls, på Bruce Springsteen eller Rihanna.

Människor som går sida vid sida är berättelsen om framtiden. All progressiv förändring har krävt organisering, att människor har gått ihop. Det är ingen sliten klyscha, det är en pågående berättelse om alla oss som fått nog av det samhällssystem som gynnar några få på vår bekostnad. Vi som längtar efter frihet, efter trygghet och makt. Det är vi som skriver historien.

Tack.

Ung Vänster i Almedalen

Under vecka 27 är det dags för politikerveckan i Almedalen. Ung Vänster kommer finnas på plats och råkar man befinna sig i Visby får man gärna komma förbi något av de de seminarier eller debatter som vi deltar i. Här följer ett axplock:

Måndag 29 juni kl 14.45-15.50
Sverige behöver en ny bostadspolitik
Hanna Cederin deltar i en bostadspolitisk debatt mot de andra ungdomsförbunden.
Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan 2

Tisdag 30 juni kl 10.00-12.00
Porrfritt – dags för lagstiftning mot kommersiell pornografi
Hanna Cederin deltar i en panel om porr och vad som kan göras för att motverka mäns konsumtion och utnyttjande av barn och kvinnor i pornografi?
Kinbergs plats 8, arrangerat av Sveriges Kvinnolobby mfl.

Onsdag 1 jul kl 11.45-12.30
Försvarspolitik i en osäker omvärld 
Hanna Cederin deltar i en försvarspolitisk debatt mot de andra ungdomsförbunden.
S:t Hansgatan 11, arrangerat av Försvarspolitisk arena

Torsdag 2 juli kl 15:00-16:30
Debatt hos Expressen
Hanna Cederin deltar i en politisk debatt mot de andra ungdomsförbundet. Debatten livesänds på Expressens hemsida.
Expressens valstuga, arrangerat av Expressen

Fredag 3 juli kl 14:00-14:30
Duell Ung Vänster vs. Muf
Hanna Cederin deltar i en duell mot Moderata ungdomsförbundets ordförande Rasmus Törnblom. Temat är bostäder, skola och jobb.
Dagens Nyheters tält på Cramérgatan, arrangerat av Dagens Nyheter

Lördag 4 juli klockan 17.45 – 18.15
Hanna Cederins tal
Hanna Cederin talar i Almedalsparken innan Jonas Sjöstedt.
Almedalsparken, arrangerat av Vänsterpartiet

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 3100
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster på feministiskt forum

Nu på lördag är det Feministiskt forum i Stockholm, och Ung Vänster arrangerar fyra programpunkter tillsammans med närliggande organisationer. Forumet äger rum på ABF-huset, Sveavägen 41, T-bana Rådmansgatan.

 

Ska vi bli gamla tillsammans?
Hedensalen, 11.30-12.45.

Pensionssystemet som feministisk fråga är lika sval i debatten som den är avgörande för kvinnor i Sverige. Hälften av kvinnorna som går i pension de närmsta åren blir fattigpensionärer. Arbetsfördelningen i hemmet, villkoren i kvinnoyrken och löneskillnaderna mellan könen genom livet kröns av en ännu svårare situation på ålderns höst. Hur ska den unga generationen kvinnor föra kampen för sin framtid? Unga feministiska röster samtalar om ekonomisk självständighet och livsvillkor.

Medverkande: Clara Berglund, ordförande Sveriges Kvinnolobby, Joa Bergold, utredare på LO, Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster

Arrangeras av Ung Vänster


Romantik eller sexuellt ofredande
Katasalen, 13.00-14.15

Kulturens roll och ansvar i frågor om sex och kön har alltid varit föremål för debatt. Den senaste tiden har det gällt filmen 50 nyanser av honom som anklagas för att romantisera våld mot kvinnor, men alltifrån Pretty Woman till Millenie-trilogin har kritiserats skarpt genom tiderna. Vilket ansvar bär filmskapare, författare och andra kulturarbetare? Vad förväntar vi oss av publiken? Hur bör en modern och progressiv feministisk rörelse förhålla sig?

Medverkande: Sandra Dahlén, sexolog och författare, Maria Sveland, författare, Sofi Folkesson, styrelseledamot Fatta

Arrangeras av Röd Press

 

15 år av feministiskt självförsvar
Brantingsalen, 16.00-17.00

I 15 år har vi använt feministiskt självförsvar som ett praktiskt verktyg för en tryggare vardag för tjejer och kvinnor i alla åldrar. I detta samtal samlar vi tre verksamma instruktörer med olika erfarenheter för att diskutera hur självförsvaret påverkat och påverkar allt från enskilda tjejer till den feministiska rörelsen i Sverige idag till kvinnokampen i stort.

Medverkande: Amanda Möllenhoff (instruktör och studiecirkelledare), Johanna Granbom (ordförande Ung Vänsters feministiska utskott) och Anneli Johansson Eik (instruktör för sjalvforsvar.nu). Samtalet modereras av Maja Johnsson från sjalvforsvar.nu och Ung Vänster Storstockholm.

Arrangeras av sjalvforsvar.nu

 

Öppet pass i feministiskt självförsvar
Källarvåningen, 11:30-12:30

Feministiskt självförsvar är ett praktiskt sätt att arbeta mot
det samhällsproblem som det sexualiserade våldet är, och den vardagsrädsla som det för med sig. De flesta kvinnor har erfarenheter av att ha blivit kränkta eller utsatta för våld av en man – oavsett om det rör sig om obehagliga kommentarer, tafsningar, våldtäkt, misshandel eller någon annan typ av kränkning. I feministiskt självförsvar lär vi ut tekniker för att försvara oss mot såväl vardagliga trakasserier som grovt våld.

Arrangeras av Ung Vänster Storstockholm och sjalvforsvar.nu

 

Mer information, och hela forumets program, hittar du här.

Tankar om DÖ

stefanI veckan kommer decemberöverenskommelsen att testas på allvar när regeringen presenterar den ekonomiska vårpropositionen och vårändringsbudgeten, som man har förhandlat fram med Vänsterpartiet. Resultatet i riksdagsvalet innebar ett förändrat politiskt läge. Näst efter att Sverige fick en ny regeringen är den stora konsekvensen av valresultatet att det har skett en omfattande tyngdpunktsförskjutning inom högern. Samtidigt som de borgerliga partierna nådde sitt sämsta valresultat i modern tid blev ett rasistiskt parti landets tredje största. Diskussionen om decemberöverenskommelsen inom de borgerliga partierna avspeglar hur man ska hantera denna tyngdpunktsförskjutning.

Ända sedan decemberöverenskommelsen presenterades i mellandagarna har den varit föremål för livlig diskussion, inte minst på de borgerliga ledarsidorna. Igår efterlyste SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, under rubriken ”Låt DÖ dö”, en borgerlighet som ”vågar gå i riktig opposition”. Hon uppmanar de borgerliga partierna att:

”Förklara för svenska folket och de andra partierna att ni tycker att Sverige har tagit en sådan skadlig riktning av de gångna månadernas styre, att ni för landets skull avser att gå i riktig opposition. Det innebär att ni vid sidan av att opponera mot regeringens politik också i alla lägen kommer att söka möjlighet för Sverige att hålla en kurs av borgerligt och frihetligt inriktad politik.”

Lifvendahl menar att presentationen av vårbudgeten är ett bra tillfälle för de borgerliga partierna att meddela att man lämnar decemberöverenskommelsen. I ledaren upprepas höstens borgerliga talepunkt att det är upp till statsministern att söka stöd i riksdagen för sin politik, om Löfven misslyckas konstaterar Lifvendahl ”får ni [de borgerliga] samla ihop er och förklara att ni är beredda att regera Sverige, med eller utan ett extra val”. I korthet kan Tove Lifvendahls poäng tolkas som att de borgerliga, trots förlusten i förra höstens val, ska vara beredda att regera med passivt – eller aktivt, frågan berörs överhuvudtaget inte i ledaren – stöd från Sverigedemokraterna.

Det är inte bara på SvD:s och Dagens Industris ledarsidor som det morras, utan också inom de borgerliga partierna tycks det finnas ett uppror mot decemberöverenskommelsen. Upproret består inte bara av gamla stötar som den tidigare försvarsministern Anders Björck (M), som i förra veckans SVT-dokumentär om Nya Moderaterna konstaterade att det finns ”en borgerlig majoritet”, och moderata back-benchers som riksdagsledamoten Finn Bengtsson. I helgen rapporterade Göteborgs-Posten om hur uppgörelsen kritiseras av moderata lokalpolitiker och tidigare har Sydsvenskan rapporterat detsamma från Skåne. Kristdemokraternas blivande partiledare, Ebba Busch Thor, kan inte svara på om hon själv skulle ingå decemberöverenskommelsen och också Liberala ungdomsförbundet har kritiserat den.

Synen på decemberöverenskommelsen kommer att fortsätta vara en vattendelare i den svenska politiska debatten. Så länge som överenskommelsen består kommer den också att vara föremål för dragkamp inom borgerligheten. Delvis handlar det om politisk strategi, men ytterst är det rågången till Sverigedemokraterna som står på spel. Frågan är om borgerligheten i Sverige, till skillnad från i grannländerna Danmark och Norge, kommer att upprätthålla denna eller vara beredd att regera med stöd av ett rasistiskt parti?

Alla progressiva krafter behöver se till att det också i fortsättningen är politiskt omöjligt för de borgerliga partierna att söka stöd hos Sverigedemokraterna. Om den parlamentariska isoleringen av Sverigedemokraterna bryts kommer det att innebära en fortsatt normalisering av partiet och av dess rasistiska tankegods. Konsekvenserna kommer att vara påtagliga och allra hårdast gå ut över de som drabbas av Sverigedemokraternas rasism. I ett längre perspektiv riskerar resultatet också bli att det sker en fortsatt förskjutning bort från de ekonomiska konfliktlinjerna mellan höger och vänster, något som i förlängningen försvårar arbetarrörelsens mobilisering av LO-väljare. Därför är det också ur ett strategiskt perspektiv avgörande för vänstern att den parlamentariska isoleringen av Sverigedemokraterna upprätthålls.

I ljuset av decemberöverenskommelsen är de borgerliga partiledningarnas strategi uppenbar. Strategin handlar om att på så många områden som möjligt agera för att minimera regeringens handlingsutrymme. Det framgick tydligt av de borgerliga partisekreterarnas utspel under förra veckan. Genom tillkännagivanden i riksdagen, KU-anmälningar och hot om misstroendeförklaringar kommer de borgerliga partierna att göra sitt yttersta för att begränsa regeringens möjlighet att lägga fram och få igenom sin politik. Det sämsta svaret på borgerlighetens strategi skulle vara om regeringen lämnar walk-over och lägger sig utan match, alltså i för hög utsträckning anpassar sig till det parlamentariska läget. Regeringen måste istället ta konflikt med högern och då inte bara i riksdagens kammare och i slutna mötesrum. En minoritetsregerings starkaste vapen finns i opinionsbildningen. Den här regeringen behöver ett framtidsprojekt, konkreta reformer som man kan mobilisera och skapa rörelse kring ute i samhället. Varför inte börja med välfärdsfrågorna, där det folkliga stödet är stort för reformer som bryter nedrustningen av välfärden och lagar hålen i skyddsnäten.

Vänsterpartiet har fått en intressant och viktig position efter decemberöverenskommelsen. Så länge allianspartierna lägger gemensamma budgetförslag är regeringen tvingad till att göra upp med Vänsterpartiet för att kunna lägga det budgetförslag som får störst stöd i riksdagen. Enligt Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé gäller denna ordning också efter att de borgerliga partiernas börjar lägga separata budgetmotioner. Samtidigt som Vänsterpartiet har möjlighet att påverka innehållet i statens budget kan man på andra områden fungera som ett oppositionsparti. Man väljer själv när man vill göra upp och när man vill ta konflikt. Det är ett bra utgångsläge för att ta plats i debatten och skapa en självständig profil. Samtidigt är det en position som är svår att balansera – för framgång krävs att väljarna också uppfattar tydliga konflikter mellan Vänsterpartiet och regeringspartierna. Det sista är väl värt att påminna om när helheten i såväl vårbudget som vårändringsbudget presenteras senare i veckan.

Internationella Kvinnodagen 2015

Internationella kvinnodagen är en dag som feministiska rörelser världen över använder för att fira framgångar och landvinningar och då man samlas för att samla kraft i kampen för kvinnors rättigheter och frihet. Ung Vänster har en lång tradition av att fira internationella kvinnodagen, och det gör vi förstås även i år. Vi arrangerar aktiviteter på många orter runt om i landet. Kolla på listan för att se vad som ordnas på din ort. Välkommen att fira internationella kvinnodagen med oss!

Listan uppdateras kontinuerligt.

Borås:
Demonstration, samling på Stora Torget kl 12.30 Länk till eventet HÄR
Därefter anordnas en späckad aktivitetsdag på Brygghuset med temat #HerStoryBorås, det kommer bland annat vara ett öppet pass i feministiskt självförsvar. Länk till eventet HÄR 

Falköping:
Feministisk dag med workshops och föreläsningar. Det kommer även hållas en workshop i feministiskt självförsvar. Arrangemanget startar kl 10.30 med drop-in fika och kommer att hållas i Fredriksbergskyrkan. Länk till eventet HÄR

Göteborg:
Demonstrattion, samling vid Götaplatsen kl 14.30. Tal, appeller och framträdande med Feministiska kören. Länk till eventet HÄR
För de som vill gå med Ung Vänster i demonstrationståget, är det uppsamling utanför Stadsbiblioteket kl 14.00. Länk till eventet HÄR
Det anordnas också ett pass i feministiskt självförsvar i Ung Vänsters lokal på Andra Långgatan 20 med start kl 18.00. Länk till eventet HÄR

Hedemora:
Prova-på pass i feministiskt självförsvar. På Martin Koch-gymnasiet, med start kl 16.30 Länk till eventet HÄR

Helsingborg:
Eftermiddag full med aktiviteter, bland annat feministiskt självförsvar på Salongen, ABF-huset kl 15.00-20.00 Länk till eventet HÄR

Lidköping:
Feministisk dag på Kulturbruket, med bland annat ett öppet pass i feministiskt självförsvar. Start kl 15.00 Länk till eventet HÄR

Linköping:
Manifestation, samling Stora Torget kl 14.00. Därefter anordnas bland annat ett öppet pass i feministiskt självförsvar. Länk till eventet HÄR

Lund:
Demonstration, samling på Stortorget kl 12.00. Dessutom arrangeras under dagen olika aktiviteter i Stadshallen, med start kl 10.30 Länk till eventet HÄR

Malmö:
Demonstration, samling Gustav Adolfs torg klockan 13.00. Efter demonstrationen fortsätter de perfekta feministiska söndagen med ett efterhäng på Inkonst, Bergsgatan 29. Portarna öppnar 15.00. Dessutom:Feministiskt självförsvar, start kl 16.00 Länk till eventet HÄR

Norrköping:
Demonstration, samling kl 11.00 i Hörsalsparken. Därefter följer en fullspäckad dag med bland annat feministiskt självförsvar och workshops på Arbetets museum. Länk till eventet HÄR

Olofström:
Öppet pass i feministiskt självförsvar. Passet är ett prova-på pass och är gratis. OBS! Passet är endast för tjejer och kvinnor. Länk till eventet HÄR

Skövde:
Manifestation och fullspäckad dag på Nyeport, med bland annat ett öppet pass i feminstiskt självförsvar. Start för dagen är kl. 11.00 Länk till eventet HÄR

Stockholm:
Demonstration, Vi samlas i år klockan 16.00 på Södermalmstorg och kommer att gå till Medborgarplatsen. Länk till eventet HÄR
Under dagen erbjuds också ett öppet pass i feministiskt självförsvar. Plats: Södergården (Götgatan 37, 116 21 Stockholm) Tid: Kl 13.30-15.30 Länk till eventet HÄR
I Bagarmossen blir det feministfika. Samling utanför tunnelbanan kl 12.00 Länk till eventet HÄR

Södertälje:
Manifestation, samling på Politikertorget kl 13.00 Länk till eventet HÄR

Uddevalla:
Feministisk dag med bland annat workshops och mingel. Start kl 18.00 på mötesplats Dalaberg. Länk till eventet HÄR

Uppsala:
För att uppmärksamma den internationella kvinnodagen så kommer Ung vänster Uppsala att delta på Mänskliga Rättigheters mässa den 7 mars och hålla ett föredrag om sexism i ungdomskulturen. Föredraget kommer att ske mellan 10:15 och 11:00 i Linnestugan i Missionskyrkan på S:t Olofsgatan 40. Vi kommer även att hålla en manifestation den 8 mars för tjejers rätt till feministiskt självförsvar i skolan. Samling kl 15:00 på Celsiustorget.

Visby:
Demonstration med tal och uppträdanden. Samling Öster centrum kl 15.30 Länk till eventet HÄR

Västerås:
Öppet pass i feministiskt självförsvar. Passet är gratis och är ett prova-på pass. OBS! Passet är endast för tjejer och kvinnor. Alla åldrar är välkomna. Start kl 16.30 på Växhuset.

Ystad:
Kom, drick kaffe och prata med oss om kampen för feminism. På Ystads station kl 12.00-13.00

För mer information:
Yrsa Rasmussen
yrsa.rasmussen@ungvanster.se
0725 -87 86 85

Foto: Jöran Fagerlund

Det finns ingen plats för Pegida, varken i Malmö eller någon annanstans

vilmafannyGästbloggare:
Vilma Bolding är ordförande för Ung Vänster Skåne och Fanny Rosberg är aktiv i Ung Vänster Malmö.

Måndagskväll på Stortorget i Malmö. 8 rasister från Pegida omringade av hundratals poliser. Ett hav av 5 000 antirasister, överallt hörs dundrande talkörer. Hur hamnade vi här?

Det hela började i slutet av 2014 med att en man i tyska Dresden, Lutz Bachmann, gick förbi en demonstration till stöd för Kurdistans arbetarparti (PKK) och kände sig kränkt. Han bestämde sig för att starta upp ett nätverk som han kallade Pegida (Patriotische Europäer Gegen die Islamisierung des Abendlandes, sv. Patriotiska europeer mot islamiserinen av väst), vars syfte blev att bunta ihop den kurdiska gerillan med ISIS och den antifascistiska rörelsen, sätta in dem i ett block och använda sig av denna fiendebild för att hetsa mot alla muslimer.

De började med att varje måndag ha hatmarscher mot muslimer, eller det de själva kallade för söndagspromenader. Det började som ett hundratal rasister, men de växte sakta men säkert och började sprida sig till fler städer i Tyskland. Men överallt dit de kom möttes Pegida av långt fler antirasister än vad de själva var, utom i hemstaden Dresden. Som mest samlades 25 000 till deras hatmarsch dagarna efter terrorattentatet i Paris.

Med hjälp av hets mot folkgrupp-dömde ”konstnären” Henrik Rönnquist började de exportera Pegida till Skandinavien. Först till Danmarks Köpenhamn och Århus, sen till Oslo i Norge. Våra antirasistiska kamrater i grannländerna var dock betydligt fler och väl förberedda. Bland annat anslöt sig Oslos största fackförening, Fagforbundet, till No Pegida-demonstrationen. Samtidigt förberedde Pegida sin första hatmarsch i Sverige, med Malmö som plats. På talarlistan var utöver Rönnquist själv den kända nazisten Dan Park, Breivikanhängaren Vivi-Anne Lovén Unneryd som har bakgrund i Swedish Defence League samt SvP- och SD-anhängaren Annica Herrloff.

Men redan innan de ens hann samlas till sitt första hatmöte hade det folkliga motståndet börjat ge resultat. I Tyskland började Pegida försvinna på allt fler orter, t.ex. i Berlin där 30 000 antirasister samlades i protest mot hatmarschens 4 800 deltagare. Styrelsen i Tyskland splittrades i två läger. Exporten till Danmark och Norge var ett stort misslyckande: Pegida Århus la ner efter första veckan och även svenska Pegida splittrades i två delar innan de ens haft sin första hatmarsch. De som bröt sig loss kallade Rönnquist-gänget för nazister och såg istället korsriddarna som förebilder.

I Skåne gick Ung Vänster i först i ledet för att organisera till motdemonstrationen arrangerad av No Pegida Sverige. Vi tryckte upp affischer, delade ut flygblad och hjälpte till med att styra upp demonstrationen. Det gav resultat. Måndagskvällen den 9:e februari var vi 5 000 antirasister mot 8 Pegida-anhängare. Deras första hatmarsch tvingades bli stillastående och blev ett totalt fiasko. Nyheterna om Malmös starka antifascism spred sig snabbt över hela världen: berättelser, bilder och videor har delats av tidningar och antifascistiska grupper hela vägen från Brasilien till Singapore.

Samma kväll gick endast 2 000 Pegida-anhängare i deras hatmarsch i hemstaden Dresden, antirasisterna blev 5 000 även där. Pegida har pressats tillbaka av folkets antifascistiska kraft. Det finns ingen plats för Pegida i Malmö. Det finns ingen plats för Pegida i Europa överhuvudtaget.

 

YouTube Preview Image

Abdirahim Hassans minnesfond belönar StreetGäris

Nätverket StreetGäris blev idag den första organisation som belönades av Abdirahim Hassans minnesfond. Fonden har inrättats av Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster Storstockholm, för att bevara Abdis minne och föra hans kamp vidare. Fondens syfte är att stödja internationellt solidaritetsarbete och gräsrotsaktivism i Sverige.

Idag är en dag av sorg, men också en av minnen och kamp för ett annat samhälle. Abdi var en person som brann. Som inte bara såg orättvisorna, utan som också var fast besluten att göra något åt dem. Vi minns hans ständiga aktivism, hans varma personlighet och hans ständigt flammande låga i kampen för jämlikhet och rättvisa.

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Abdi mördades i Somalia, men hans minne lever vidare i kampen för rättvisa och solidaritet.

Stefan Lindborg, förbundsordförande

 

Motiveringen:
”StreetGäris arbete visar att det går att vara både bred och intensiv, både högtflygande och vardaglig. Det visar att livet är större tillsammans. Det visar att allt från bokcirklar, demonstrationer och panelsamtal till fester och klädbytardagar, går att knyta ihop med en tydlig röd tråd: att stötta varandra och hålla ihop. Det här är precis den sorts saker Abdi brann för. Vi vill dela ut det första priset från Abdirahim Hassans minnesfond till StreetGäris, ett av de finaste exemplen på gräsrotsaktivism vi har sett.”

Sida 5 av 16« Första...34567...10...Sista »