Läs Lindborg om Libyen

Ung Vänsters förbundssekreterare Stefan Lindborg skrev igår en klok, resonerande artikel om flygförbudszonen och Libyen. Diskussionen har sedan FN-beslutet om en flygförbudszon gått het, inte minst inom vänstern. Själv tycker jag att frågan är allt annat än enkel och jag blir därför tveksam till tvärsäkra ställningstaganden. Men jag landar i samma slutsatser som Stefan gör i sin artikel: när en demokratirörelse ber världssamfundet om hjälp mot en militärt överlägsen regim, som mördat tusentals av sina medborgare – då kan en militär insats vara befogad. Samtidigt gäller det nu, när insatsen är inledd och Kadaffis flygvapen utslaget, att vara vaksamma på den fortsatta utvecklingen. En nyckelmening i FN-resolutionen, är att den utesluter en utländsk ockupation av något slag, i någon del av Libyens territorium. Libyens framtid ska ligga i libyernas händer, inte i västliga eller andra makters – det är en självklar hållning. Men för att det ska finnas en libysk demokratirörelse att framgent stödja, tror jag flygförbudet var avgörande.

Stefan Lindborg skriver:

”När en brutal diktator använder stridsflyg mot den egna befolkningen och talesmän från armén talar om att rensa landet från råttor samtidigt som oppositionen vädjar om ett ingripande, kan omvärlden inte sitta stilla på läktaren och titta på. Länge såg det ut som om Khadaffis regim snabbt skulle falla, men under veckorna före säkerhetsrådets beslut blev det allt mer tydligt att oppositionen inte skulle klara av att stå emot regimens offensiv. Priset i form av människoliv hade blivit alldeles för högt om Khadaffi skulle få fortsätta. Om oppositionen skulle ha krossats skulle det dröja alldeles för länge innan Libyens folk återigen skulle ha en chans till frihet.

Det finns en kritik mot flygförbudet som baseras på att det skulle vara ett strategiskt grepp från Västvärlden för att få kontroll över den libyska oljan. Om det enbart hade handlat om att säkra oljetillgångar hade det kanske varit mer rationellt för västländerna att vända bort blicken och låta den diktator – som man i flera fall under senare år har utvecklat relationerna med – få hållas. Även om FN tidigare har använts för att säkra stormakters intressen, tror jag inte att det är det som vi nu ser. Avgörande är att lyssna på den libyska oppositionen som tydligt har begärt politiskt stöd för sina krav, ökad humanitär hjälp och en flygförbudszon. Precis som den libyska oppositionen säger vi tydligt nej till marktrupper och en utländsk ockupation av Libyen.”

Läs hela artikeln här.

Det finns 2 kommentarer till “Läs Lindborg om Libyen”

  • Erik skriver:

    HEJ!
    I Jemen och Bahrein vet vi hur många som dödats. Du skriver tusentals i Libyen. Redan innan när det bara var fredliga demonstrationer skrevs/sas det i medierna att de attackerats med artelleri och flyg med massaker som följd. Masslakt av den egna befolkningen men inga uppskattningar eller vittnesmål har mig veterligt publicerats. Kan det vara som med Saddams massförstörelsevapen?

  • Anonymous skriver:

    1914 upprepar sig. Skamligt.

Skriv en kommentar