Hem / Blogg / Mellanösterns enda demokrati, eller hur var det?

Mellanösterns enda demokrati, eller hur var det?

3 juli, 2007

Mordechai Vanunu har återigen blivit dömd till fängelse. Vanunu var kärnkraftsteknikern som satt fängslad i 18 år efter att ha avslöjat att Israel har och utvecklar kärnvapen. Efter frigivningen från fängelset 2004 belades han med hårda restriktioner: förbud att ha kontakt med utländska medborgare eller medier och förbud att lämna Jerusalem. Han har levt de senaste tre åren i ett slags mellantillstånd, som fängslad i den stad staten Israel tvingar honom att leva i, fråntagen grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och rätten att bosätta sig där man vill. Detta på obestämd framtid. Nu anser dock Israel att han brutit mot de absurda restriktioner han ålagts och har dömt honom till ytterligare sex månaders fängelsestraff. Hela situationen är ett exempel på den fullständiga ignorans mot mänskliga rättigheter och allt vad rättsprinciper heter, som Israel gång på gång visar prov på.

Samma ignorans uppvisas nästan dagligdags, när rapporterna når oss om nya dödsoffer på de ockuperade palestinska områdena. Israel, som återigen har gått in med militär på den till gränsen utsvälta, ockuperade Gazaremsan, deklarerar stolt efter varje bombangrepp att nya offer skördats. Men inte vilka offer som helst – inte civila, inte sådana människor som du och jag – utan terrorledare. Konstigt det där, att när det är Israel som släpper bomber, då är dessa vapen inte klumpiga mordredskap, utan finjusterade verktyg med knivskarp precision. Inte bara undviker de israeliska bomberna konsekvent civila – de kan också avgöra vilka som är terrorister. Praktiskt, eller hur, med bomber som både kan utreda brott, sköta rättegångar och utfärda straff i ett slag? För så måste det väl vara, att de brott som de som i tidningsrubrikerna beskrivs som “lokala terrorledare” begått måste ha utretts? Dessa personer måste väl ha ställts inför rätta, lika inför lagen som vilken israel som helst? Israel är ju ändå, som våra liberala vänner så ofta påpekar, mellanösterns enda demokrati.

Det land som håller egna medborgare i husarrest och sätter munkavle på dem efter eget godtycke; som bygger en vidrig apartheidmur på ockuperat land, runt de illegala bosättningar man byggt; som ogenerat terroriserar och bombar ihjäl människor, kan bara fortsätta hållas så länge omvärlden tyst tittar på och accepterar det som sker. Den israeliska ockupationen är beroende av vårt tysta medgivande. Det är nödvändigt att vi bryter den tystnaden.