Idag kommenterar jag som sagt debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i Studio 1 i P1. Frågan om samarbetet s-v-mp har jag skrivit om här och här. Min motbloggare Magnus Andersson misstar sig när han menar att alliansen vunnit debattveckan på grund av sina ”satsningar” på skattesänkningar, och på Mona Sahlins oklara besked angående regeringsfrågan.
Tar alliansen poänger så beror det till största delen på att ett tillräckligt förändringsalternativ till den politik som innebär försämrad välfärd och stigande arbetslöshet inte har presenterats. Det är det som är oppositionens utmaning. Människor vill byta regering, men vill då också veta att vi byter politik.
Sahlin måste vara tydligare och leverera. Jag tror att det är ett misstag att tro att människor inte är öppna för en ordentlig diskussion om den ekonomiska politiken och normpolitiken. Jaja, alla kanske inte går igång på paroller som ”avskaffa utgiftstaken”, ”krossa budgetlagen”, ”investeringsbudget nu” eller ”se över riksbankens inflationsmål”. Men folk är inte dumma och folk fattar att såhär kan vi inte ha det. Lågkonjunkturen är här och industrivarslen haglar, då krävs det en vänster som står för systemkritik tillsammans med vettiga reformer. Vanligt folk kommer att få betala konjunkturnedgången, frågan är bara hur mycket vi får betala och hur hårt ska vi falla.
Det finns inget som tyder på att regeringens så kallade satsningar skulle skapa fler jobb, sambandet mellan sänkt skatt och att folk får ett arbete är falsk propaganda. Sverige har haft mycket högre skatter tidigare och samtidigt haft mycket lägre arbetslöshet. ”Ungdomssatsningen” där ungas arbetskraft reas ut genom att arbetsgivaravgiften sänks, har inte skapat fler jobb, utan bara ökat vinstmarginalen för arbetsgivare som McDonald’s, a-kassan är försämrad för alla och framförallt för unga, Komvux har bantats på tusentals platser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder existerar knappt, och minskade bidrag till kommunerna leder till neddragningar på personal. Fackets ställning har systematiskt undergrävts och försvagats genom avgiftshöjningar som gör att människor känner sig tvingade att lämna. Det är en kort resumé om regeringens politik, och då har jag inte ens fått med alla utförsäljningar och alla skattesänkningar.
Svaret från vänster måste vara en ansvarsfull, långsiktig förändringspolitik. I en sådan process måste man diskutera det som utgör grunden för att något sådant skulle kunna bli möjligt. Vänstern måste diskutera den ekonomiska politiken. Inte för att vi är tekniska byråkrater, tvärtom! För att vi vet fler trygga jobb, en generell välfärd där folk får vård oavsett plånbok, där man kan hitta en bostad till rimligt pris i grunden handlar om politiska vägval om hur de ekonomiska resurserna fördelas. Visst det går inte att fixa över en natt, skadorna i välfärden är stora, men i rätt riktning kan man börja gå redan i morgon, det handlar bara om att bestämma sig för vilket samhälle man vill ha.
Kolla in här igen klockan 16.00!