För 56 år sedan avsattes Irans folkvalde premiärminister Mohammed Mossadegh. 1951 ersatte Winston Churchill premiärminister Attlee och 20 januari 1953 ersattes Harry S. Truman av Dwight D. Eisenhower, vilket undanröjde det sista hindret i vägen för en brittisk-amerikansk kupp mot Mossadegh.
Onsdagen den 19 augusti 1953 blev slutet på en iransk demokratiseringsprocess som också var en uppgörelse med den brittiska brutala plundringen av landet. Demokratin kvävdes för att ersättas med Shahens diktatur.
Om detta och vad Sverige bör göra idag för att stödja demokratirörelsen i Iran, skriver jag i Newsmill,
Den brittisk-amerikanska kuppen förstärkte det iranska folkets misstro och antagonism mot stormakterna USA och Storbritannien. Revolutionen 1979 präglades av en stark antiimperialistisk retorik och agenda, en direkt följd av västmakternas illdåd som innebar decennier av förnedring och underkastelser för en överväldigande majoritet av Irans befolkning. Drygt ett halvt sekel efter Mossadeghs fall fortsätter visionen om demokrati och nationell självständighet att styra Irans öde. Misstron mot USA, Storbritannien och EU är utbredd samtidigt som folkets strävan efter demokrati och frihet åter skakat den styrande teokratin. Under sommarens protester bar demonstranterna Mossadeghs porträtt sida vid sida bilder på Ahmadinejads motkandidat Mir Hossein Mousavi. “Vi låter inte historien upprepa sig” blev folkets slagord riktat mot både den sittande regimen och väst.
Läs hela här!
Jag vill också tipsa om Ervand Abrahamian som skriver om samma händelse på Tehran Bureau.