Stefan Lindborg invigde veckokursen 2013

Stefan Lindborg, veckokursen 2013

Invigningstal på Veckokursen 2013, Bona folkhögskola 2 januari

Kamrater, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Bona folkhögskola och till Ung Vänsters veckokurs.

Veckokursen är något utav det finaste förbundet har. Den är en av våra viktigaste institutioner och en tradition i början av varje år. Det här är vi vässar argumenten spetsiga, lär oss bygga klubben starkare och träffar kamrater från hela landet. Det är på veckokursen som man blir ung vänstrare på riktigt, under långa föreläsningar och under sena nätter i coopet. Så ta tillvara på de här dagarna. De är ovärderliga både för dig som aktivist och för förbundet som helhet. Återigen, varmt välkomna till veckokursen.

* * * * *

Kamrater, vårt förbund samlas till veckokurs i en brytningstid. Kapitalismen visar tydligare än någonsin sin oförmåga till att uppfylla mänsklighetens grundläggande behov. I krishanteringens namn döms miljoner människor till arbetslöshet. Inte för att det skulle saknas arbetsuppgifter, inte heller för att deras arbete inte behövs, utan enbart för att det är nödvändigt för att upprätthålla företagens vinster. Medan bankernas spekulation garanteras, har välfärden satts på svältkur. Med nedskärningar, privatiseringar och fortsatt marknadsanpassning urholkas vanligt folks rättigheter. Bort från krisen finns två vägar, antingen ett brutaliserat nyliberalt projekt eller en öppnad dörr för en progressiv utveckling, där kapitalet trängs tillbaka och arbetarklassens villkor förbättras.

En kapitalism som inte ständigt expanderar är omöjlig, men omöjlig är också den ständigt expanderande kapitalismen. Rovdriften på, inte bara vår miljö, utan på det som utgör själva förutsättningarna för mänskligt liv, är en direkt konsekvens av ett ekonomiskt system där vinstmaximering konsekvent sätts i första rummet. Mänskligheten har bara några år på sig att få koldioxidutsläppen att minska, för att också undvika klimatkatastrofens mest ödesdigra effekter.

Vi lever i allra högsta grad i en brytningstid, och vi måste bestämma vägen framåt.

Kamrat, du kanske frågar dig: På vilket sätt rör det här mig? Vad kan vi där hemma i vår klubb göra? Du kanske misstror. Kanske känner du inte att en förändring – oavsett hur nödvändig den än må vara – faktiskt också är möjlig? Men kom ihåg: Det har aldrig funnits några andra än sådana som du som har förändrat världen. Ingen progressiv förändring, ingen reform som har omfördelat makt och rikedomar, har varit möjlig utan att människor, människor som du och jag, har organiserat sig och tillsammans krävt förändring. Ung Vänster är Sveriges viktigaste vänsterkraft. Vi går i första ledet och vi kräver förändring.

* * * * *

Kamrater, strax innan jul skrev Stefan Koskinen från arbetsgivarorganisationen Almega, om det han kallar för ”den söndercurlade 80-talsgenerationen”. Debatten handlade om ungas otrygga villkor på arbetsmarknaden, om hur visstidsanställningar ersätter fasta jobb och om vad den ständiga stressen och pressen gör med människor.

Så här skriver Koskinen:

”Det är inte så att jag påstår att 80-talisterna består av lata skateboardåkare. Snarare är jag förvånad över att de är så oförberedda på den verklighet de möter i arbetslivet.”

Felet finns alltså inte på arbetsmarknaden. Inte i den högerpolitik som skapar och upprätthåller otryggheten. Inte hos de arbetsgivare som utnyttjar unga som slit och släng-varor. I en strukturlös politisk debatt görs samhällsproblem till individuella. Pallar du inte trycket är det dig det är fel på. Vår generation sägs vara bortskämd, söndercurlad och oförberedd på verkligheten. Problemet är, enligt arbetsgivarna, inte de otrygga villkoren, problemet är vår oförmåga till att stå ut med dem.

Medan högern och näringslivet sjunger otrygghetens lovsång, läser jag ur Jenny Wrangborgs dikt ”Den som bråkar får gå”:

när platschefen gått hem
vänder de sig till mig
”Det där du sa om rasterna, stämmer det verkligen?”
de säger det lågt, nästan viskande
och vi prövar orden som aldrig blivit uttalade förut

gömmer kollektivavtalet under följesedlarna

när någon plötsligt ropar från serveringen

det är Sverige 1918

det är Sverige 2010

inga segrar är ännu vunna

Kamrater, politik har aldrig handlat om att ha olika bra idéer. Politik handlar istället om att olika intressen står mot varandra. Vårt intresse av trygga jobb, jobb som inte sliter ut oss och jobb till löner som går att leva på. Arbetsgivarnas intresse av en arbetsmarknad, där ingen sitter säker och där den som bråkar får gå. I den kampen har vi valt sida, och det har också Almega gjort.

Den som beskriver ungdomar som söndercurlade och bortskämda, saknar helt förankring i verkligheten. Vi är generation otrygg. Vår rätt till trygga livsvillkor har satts på undantag till förmån för bonusar åt börsbolagsdirektörerna. Vi har under lång tid fått ta långt mer skit än vad vi förtjänar. Det är nog med det nu. Vi ska ha fasta jobb med löner som går att leva på, en skola utan privata vinster och en lägenhet när vi flyttar hemifrån. Vi skickar notan till Danderyd, till Askim och till Vellinge, för vi förtjänar bättre än att vara generation otrygg.

* * * * *

Kamrater, i en tid där det politiska etablissemanget försöker tiga ihjäl, inte bara feminismen, utan också tjejers villkor i stort, fortsätter Ung Vänster spela en avgörande roll i den feministiska kampen. Vår reaktion på feminismens backlash har inte varit att vända oss inåt, utan istället har vi intensifierat vårt arbete för att riva ned könsmaktsordningen. Tack vare vår unika feministiska praktik, är Ung Vänster utan tvekan Sveriges viktigaste feministiska kraft.

Vi har vårt feministiska självförsvar, som på ett direkt sätt förändrar livet för unga tjejer. Självförsvaret ger självförtroende, känslan att man är värd att försvara och verktygen för att slå tillbaka. Under de här dagarna på Bona, börjar vi utbildningen av 35 nya feministiska vardagshjältar.

Vi har vårt arbete med systrar på stan. Över hela Sverige har tjejer i vårt förbund nattvandrat på festivaler och på stadsfester. Alla ni är och har varit ett viktigt stöd för dem som just då behöver det som allra mest.

Vi startar jämställdhetsgrupper, har en medveten internfeministisk strategi och tar varje tillfälle som ges för att bjuda motstånd mot de maktstrukturer som konsekvent underordnar tjejer.

Kamrater, vi har all anledning att vara stolta över Ung Vänsters roll i den feministiska kampen.

* * * * *

Vår flyktingpolitik grundas i det avgörande principiella ställningstagandet: alla människor har rätt till en fristad. Det är en utgångspunkt, som står i bjärt kontrast till dagens omänskliga och brutala flyktingpolitik. Sverige utvisar personer som har uppenbara skyddsbehov, vi sätter utvisningshotade bakom lås och bom och vi genomför massdeportationer till krigshärjade länder. Runt EU byggs murarna allt högre och utanför Fästning Europas gränser dör människor som är på flykt från förtryck. Det är en kall och cynisk politik, som undergräver rätten till asyl och som förvägrar människor en fristad.

Här på veckokursen lanserar Ung Vänster vår nya nationella kampanj, ”Riv murarna”. Det är hög tid att bryta EU:s makt över svensk flyktingpolitik. För den som är på flykt måst det finnas lagliga vägar in till Europa, och just därför kräver vi att Fästning Europa rivs. Sveriges flyktingpolitik ska bygga på solidaritet. Flyktingar som kommer hit ska behandlas som människor och alla som är i behov av skydd ska få stanna. Ung Vänster kräver ett stopp för massutvisningspolitiken, vi kräver amnesti åt papperslösa och vi kräver att Sverige avbryter deportationerna till Irak och Afghanistan. Ung Vänster försvarar rätten till asyl och vi står upp för alla människors rätt till en fristad.

Kamrater, i en tid där rasistiska och reaktionära krafter vinner mark i Europa ökar kraven på en hårdare flyktingpolitik. I tider när fascistiska medborgargarden mobiliserar i Ungern, när romer trakasseras i Italien och när grekiska nazister misshandlar invandrare, då krävs det röster som aldrig backar en millimeter i kampen mot rasism. I tider där alltför många sviker, är det vänsterns historiska uppgift att vara de som konsekvent står upp för människovärdet. Vårt krav på en mänsklig flyktingpolitik är en bärande del i vår antirasistiska strategi.

Ung Vänster är en självklar del av flyktingrörelsen. Vi står inte stilla vid sidan om och tittar på när grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Vi vägrar acceptera en utveckling där rasistiska problemformuleringar normaliseras och tillåts bli utgångspunkten för den politiska debatten. Vi är de som går från ord till handling, som deltar i blockader mot utvisningar och som samlar in pengar till Fristadsfonden. Vi är de som går i första ledet i kampen mot rasism.

* * * * *

Kamrater, årets veckokurs samlas under parollen ”Vår storlek är vår styrka” – och inget kunde vara mer sant än det. Ingen förändring har någonsin varit möjlig, utan att människor har organiserat sig och tillsammans ställt krav.  Ung Vänster förtjänar att vara en större organisation, vi behöver vara fler för att också kunna bli starkare. Fler medlemmar, och fler klubbar. Det är vårt enda sätt att faktiskt göra skillnad.

Kamrat, framför dig har du fyra dagar med minnen som du alltid kommer att bära med dig. Fyra dagar med intressanta föredrag, fyllda med viktiga diskussioner, med öppen scen och med oändligt långa matköer i coopet. Fyra dagar med värme, gemenskap och med vänner för livet. Fyra dagar då vi tillsammans bygger Ung Vänster till en starkare kraft för förändring. Vi har stora utmaningar framför oss, men ett förbund som håller ihop kommer alltid att fixa det.

Nu kör vi igång veckokursen!

Veckokurs

Såklart ordnar vi veckokurs också 2013. 2-5 januari samlas aktivister ifrån hela landet för att spetsa till sina kunskaper om politik och organisation, diskutera och utbyta erfarenheter. Bland annat kommer Ung Vänsters vårkampanj lanseras, medlemsvärvartävlingen avslutas och chokladpudding serveras. Traditioner, överraskningar och minnen för livet.

Håll utkik efter mer information!

Veckokursen drar snart igång

Onsdagen den 2 januari går startskottet för Ung Vänsters veckokurs. Hundratals medlemmar från hela landet kommer att samlas i Motala för att lära sig om hur man organiserar kampanjer, snackar ner högern och hur man bygger sin klubb starkare.

På årets veckokurs lanseras också förbundets asylpolitiska vårkampanj, för en mänsklig flyktingpolitik och mot Sveriges och EU:s höga murar. Veckokursen kommer att innehålla en presentation av det nya kampanjmaterialet och kampanjupplägget. Det kommer bjudas på faktaspäckade föredrag om Sveriges och EU:s inhumana flyktingpolitik och om våra krav för att fler ska få stanna.

Det kommer även att hållas föredrag med konkreta tips och strategiutveckling för klubbarbetet, om hur vi blir fler och starkare och vad som krävs för att Ung Vänster ska skärpa sin profil. Under veckokursen hålls även en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar.

Läs mer om veckokursen här.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Veckokurs 2014

Den 2 januari går startskottet för Ung Vänsters nationella veckokurs, den viktigaste kursen du kan gå på under 2014. Då samlas aktivister ifrån hela landet för att dra igång valrörelsen och drilla sig i politik och organisation. Träffa Ung Vänstrare ifrån Kiruna i norr till Ystad i söder och lär dig hur man organiserar för förändring, snackar ner högern och hur du bygger din klubb.

Under fem dagar i Motala samlas klubbstyrelser ifrån alla Ung Vänsters klubbar under ett tak. På programmet står Ung Vänsters valfrågor, valets organisering, argumentation och mycket mycket mer. På kursens första dag lanseras Ung Vänsters valmaterial, och under kursens gång ges deltagarna verktyg att driva den och öka tempot fram till valdagen.


VILKA FÅR ÅKA?
Till kursen är tre personer ifrån varje klubbstyrelse och två personer ifrån varje distriktsstyrelse inbjudna. Anmälningar skickas till info@ungvanster.se, glöm inte att ange särskilda matvanor. Sista anmälningsdag är 19 december. Resorna bokas av förbundscentralen.

DATUM OCH TIDER
Kursen pågår 2-5 januari och vi håller till på Bona Folkhögskola i Motala. Incheckning sker 10-13 på torsdagen och kursen avslutas kl. 14 på söndagen.

PRAKTISKT PÅ PLATS
Sover gör vi gemensamt på i klassrum på golv, medtag sovsäck och liggunderlag. Duschmöjligheter finns.

DROGFRITT
Precis som alla Ung Vänsters arrangemang är veckokursen alkohol- och drogfri. Om någon bryter mot detta skickas man hem på egen bekostnad.

INSTRUKTÖRSUTBILDNING
Obs! Parallellt ordnas en instruktörsutbildning i feministiskt självförsvar dit varje distrikt har ett visst antal platser, se separat info.

FRÅGOR?
Har ni några frågor är det bara att kontakta förbundscentralen!
Telefon: 08-654 31 00
E-post: info@ungvanster.se

Stefan Lindborgs tal på veckokursen

Invigningstal på Veckokursen 2012, Bona folkhögskola 2 januari

Kamrater, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Bona folkhögskola och till Ung Vänsters veckokurs.

För en del av oss har dagarna på Bona i början av året blivit en tradition, för andra är det första gången ni är här. Veckokursen är något utav det finaste vi har, en institution i Ung Vänster och ett av våra viktiga verktyg i kampen för socialism och feminism. Det är här vi spetsar argumenten, träffar kamrater från hela landet och bygger vår organisation starkare. Veckokursen gör oss till ung vänstrare på riktigt, i trånga föreläsningssalar och under sena nätter i coopet. Så ta tillvara på de här dagarna, de är ovärderliga både för dig som aktivist och för förbundet som helhet.

* * * * *

Kamrater, vi samlas till veckokurs i en tid där högern stärker sitt grepp över samhällsutvecklingen. Samhället trasas sönder, delas upp och dras isär. Systemskiftet är inget diffust teoretiskt begrepp, utan något ständigt närvarande. Det är en politisk process där makten över våra liv flyttas från våra egna händer. Arbetsplatserna blir tystare i takt med att människor blir allt otryggare och allt mer utbytbara. Välfärden får en makeover och görs om till en tjuvarnas marknad där vinster handlar om pengar, bonusar och snabba cash och inte om att människor ska få det bättre. Nedskärningspolitiken präglar vardagen och skär igenom varje del av våra liv. Runtomkring oss ser vi hur lärarna försvinner från skolan, hur tågen inte går i tid och hur människor slits ut i sjukvården. Systemskiftet är något påtagligt som känns ända in på skinnet.

Sverige förändras kontinuerligt till det sämre och förändringen kläs in i nyspråk. Allt för att människor ska tappa sammanhang och känna vanmakt. Moderaterna pratar om arbetslinjen samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast. En politik som ger överklassen de största skattesänkningarna någonsin, beskrivs av tv-soffornas experter som att gå mot mitten.

Under 90-talskrisen pratade den borgerliga regeringen om den enda vägens politik, nu behöver det inte ens sägas. Istället är det etablerat och normaliserat att nedskärningar är det enda sättet att ta sig ur den ekonomiska krisen. Över hela världen är det folket som får stå för kalaset när finansmarknaden har tagit springnota och kapitalismen är i kris.

Det är en viktig insikt att när samhället vrids åt höger blir också den politiska debatten allt mer högervriden. En avpolitiserad debatt omöjliggör varje chans till progressiv diskussion. Debatten är strukturlös och handlar mer om yta och form än om innehåll och alternativ. När de politiska skillnaderna minskar och skiljelinjerna sopas under mattan förlorar människor tilltron till att politisk kamp kan förändra samhället.

Sverige är något annat nu, och det gör vår roll så mycket viktigare. I en tid där klasskillnaderna ökar och samhället dras isär måste vi klara av att kanalisera människors missnöje. När arbetarrörelsen är i kris och facket pressas tillbaka på arbetsplatserna är vårt ansvar för arbetarrörelsen och för framtiden så mycket större. Vi ska axla den rollen. Vi tar oss an utmaningen med beslutsamhet och med självförtroende. Vi är inte några domedagsprofeter, vi är de som vet att en annan värld är möjlig.

* * * * *

Kamrater, att vara född på 80- och 90-talen är att tillhöra generation otrygg. Direktörerna vänder sig till varandra på bolagsstämmorna och konstaterar: ”Det går bra nu kompis, det går bra nu.”, medan vi betalar priset för deras rekordvinster med vår trygghet.

På arbetsmarknaden behandlas vi som slit-och-släng-varor. Istället för fasta jobb med löner som går att leva på ligger makten över vår vardag i chefens händer. Medan företagen gör klipp efter klipp sitter vi hemma vid telefonen och väntar på besked om det blir något jobb idag. Vi ska vara osäkra, otrygga och fullt ut flexibla och anpassningsbara. Att säga ifrån eller ställa krav finns inte på kartan, för vi är väl medvetna om att den som bråkar får gå.

Otryggheten är inte isolerad till arbetsmarknaden, den är genomgående och genomsyrar hela vår liv. I nedskärningspolitikens spår försvinner fritidsgårdar och ungdomsmottagningar stängs. Lärarna blir färre i skolan och rätten till utbildning urholkas. En egen lägenhet känns som en avlägsen dröm för den som vill flytta hemifrån i bostadsbristens Sverige.

Kamrater, det behövs en politik som sätter ungas trygghet i första rummet. Som prioriterar våra gemensamma rättigheter framför skattesänkningar åt överklassen och champagne-flaskor på Stureplan. Vi ska ha fasta jobb, utbyggd välfärd och en lägenhet när vi vill flytta hemifrån. Det räcker nu. Vi vägrar att fortsätta vara generation otrygg. Det är dags för politik som tar från de rika och ger till oss unga.

* * * * *

Kamrater, när vi senast träffades här på Bona folkhögskola lanserade vi vår feministiska offensiv. Vi har drivit kampanjen ”Inga fler ursäkter”, gett ut en bok om vårt feministiska arbete och tagit fram en ny makthandbok för unga tjejer. Vi har ordnat seminarier, hållit självförsvar och startat jämställdhetsgrupper på skolor. Det är ett fantastiskt och helt avgörande jobb som vi har gjort. Allt med syftet att sätta feministiska frågor och perspektiv på dagordningen.

Men könsmaktsordningen finns kvar. Den är en struktur som stänger in, begränsar och låser fast. Därför kommer vår feministiska kamp alltid att vara en frihetskamp. Vi kommer inte att ge oss innan vi har rivit ned könsmaktsordningen. Vår feministiska offensiv fortsätter.

* * * * *

I vanmaktens och de ökande klasskillnadernas spår följer rasismen. De rasistiska strömningarna biter sig fast, påverkar människor och förändrar samhället. Rasisterna splittrar, ljuger och förvanskar. Islam och muslimer beskrivs som ett hot, när det i själva verket är islamofobin och hatet mot muslimer som är det verkligt hotfulla.

Kamrater, Ung Vänster fortsätter gå i första ledet i kampen mot rasism. Det har vi sagt förr. Men att vara i första ledet räcker inte om det inte finns fler fler led bakom. Den antirasistiska rörelsen måste därför bli bredare, fler måste med på tåget. Vår egen roll i rörelsen är tydlig, vi måste vara de som tar initiativet och de som ser till att bygga den stark. En bred antirasism handlar om att flytta kampen till fler arenor. Att vara antirasist i vardagen ska vara något enkelt och självklart. Det är därför vi arbetar för att starta antirasistiska skolgrupper. För vi vet att det enda sättet att stoppa de rasistiska strömningarna, är att människor organiserar sig och gör det tillsammans.

Den rasistiska utvecklingen är uppenbar i en flyktingpolitik som blir allt hårdare. Där murar byggs mot resten av världen och massutvisningarna når nya höjder. Det är en kall och cynisk politik som skickar människor till förtryck och tortyr och ibland också rakt in i döden. Kampen för rätten till asyl är i grunden en kamp för människovärde. Därför är Ung Vänster en självklar del av flyktingrörelsen. Vi står inte stilla vid sidan om och tittar på när grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Vi är de som går från ord till handling, som deltar i blockade mot utvisningar och som samlar in pengar till Fristadsfonden.

* * * * *

Kamrater, det är en viktig veckokurs vi har framför oss. Här lanserar vi vår nya kampanj ”Generation: Otrygg”. En kampanj som vi kommer att driva under hela det kommande året. Förutom det markerar veckokursen också startskottet för Ung Vänsters nya organisatoriska projekt. På kongressen formulerade vi målsättningar om att bli mer flexibla, om att bredda verksamheten och om att i högre utsträckning gå från ord till handling. När högern stärker sitt grepp över samhällsutvecklingen, måste vi flytta fram våra positioner och ta nästa steg i arbetet med att bygga vår organisation starkare. Vår organisation är vårt vapen, och vi ska vara de som organiserar, agerar och som gör politik.

Kamrat, framför dig har du fyra dagar av minnen för livet. Fyra dagar med intressanta föredrag, fyllda med viktiga diskussioner, med öppen scen och med oändligt långa matköer i coopet. Fyra dagar då vi tillsammans bygger Ung Vänster till en starkare kraft för förändring. Och att vi blir starkare är helt nödvändigt. Vi har stora utmaningar framför oss, men ett förbund som håller ihop kommer att fixa det.

Nu kör vi igång veckokursen, tack!

Stefan Lindborg, ordförande för Ung Vänster

Stefan Lindborg inviger Ung Vänster veckokurs

Idag, den andra januari, startar Ung Vänsters årliga veckokurs, som samlar deltagare från hela landet. Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg talade i sitt invigningstal om att ungdomar tillhör en otrygg generation.

– På arbetsmarknaden behandlas vi som slit-och-släng-varor. Medan företagen gör klipp efter klipp sitter vi hemma vid telefonen och väntar på besked om det blir något jobb idag. Vi ska vara osäkra, otrygga och fullt ut flexibla och anpassningsbara. Att säga ifrån eller ställa krav finns inte på kartan, för vi är väl medvetna om att den som bråkar får gå.

Lindborg pratade även mycket om den hårdnande flyktingpolitiken, och kopplingen till en rasistisk samhällsutveckling.

– Den rasistiska utvecklingen är uppenbar i en flyktingpolitik som blir allt hårdare. Det är en kall och cynisk politik som skickar människor till förtryck och tortyr och ibland också rakt in i döden. Kampen för rätten till asyl är i grunden en kamp för människovärde. Därför är Ung Vänster en självklar del av flyktingrörelsen.

Ung Vänsters veckokurs pågår den 2-5 januari på Bona folkhögskola i Motala.

Presskontakt:
Tove Liljeholm, 073-669 17 34, tove.liljeholm@ungvanster.se

Veckokurs 2012

Den 2-5 januari 2012 går Ung Vänsters årliga veckokurs av stapeln, på Bona Folkhögskola i Motala. Veckokursen är ett tillfälle för klubbaktivister från hela landet att träffas, utbyta erfarenheter och lära av varandra.

Till veckokursen får två personer från klubbstyrelsen och två personer från distriktsstyrelsen i varje klubb och distrikt åka. Om du vill åka på veckokursen, ta kontakt med ditt distrikt eller hör av dig till förbundscentralen på 08-654 31 00 eller info@ungvanster.se.

Årets veckokurs kommer att innehålla en presentation av den nya kampanjen. Det kommer att bjudas på faktaspäckade föredrag om hur vår generation drabbats av försämringar i välfärden och på arbetsmarknaden, och våra krav för att unga i Sverige ska få rätt till fast jobb, en vettig fritid och en upprustad skola. Det kommer också att släppas ett klubbdokument för 2012, för att konkretisera våra gemensamma målsättningar i verksamhetsplanen och inspirera till ett utvecklat klubbarbete.

I år ordnas två parallella utbildningar samtidigt som veckokursen, som sedan även kommer fortsätta vid flera tillfällen under året. Det ena är en utbildning i organisatoriskt och politiskt ledarskap, som kommer att bestå av tre träffar under året, varav den första är på veckokursen. Varje distrikt får skicka två personer, varav minst en måste vara tjej, på ledarskapsutbildningen. Den andra är en instruktörsutbildning för instruktörer i feministiskt självförsvar, som fortsätter under två tillfällen under året. Till den får distrikten skicka deltagare.

Program för veckokursen 2012

2/1 Måndag
10:00-13:00 Incheckning
11:30-13:00 Lunch
13:15-13:45 Gemensam invigning av kursen
14:00-15:30 Tjej/Killträff
15:30-18:30 Föredrag
18:30-20:00 Middag

3/1 Tisdag
08:30-10:00 Frukost
10:00-13:00 Föredrag
13:00-14:30 Lunch
14:30-18:00 Föredrag
18:00-19:30 Middag

4/1 Onsdag
08:30-10:00 Frukost
10:00-13:00 Föredrag
13:00-14:30 Lunch
14:30-18:00 Föredrag
18:00-19:30 Middag
20:30-22:00 Öppen scen

5/1 Torsdag
08:30-10:00 Frukost
10:00-12:00 Föredrag
12:00-12:30 Gemensam avslutning
12:30-14:00 Lunch
14:00-16:00 Städning och hemfärd

Ida Gabrielsson invigde Ung Vänsters veckokurs i Motala


Inför nästan 300 kursdeltagare invigde Ida Gabrielsson Ung Vänsters veckokurs i Motala. I sitt tal lyfte hon bland annat att tryggheten på den svenska arbetsmarknaden håller på att sättas ur spel.

– Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett jobb, har försvunnit i debatten.

Läs hela hennes tal här.

Ida Gabrielsson invigde Ung Vänsters veckokurs i Motala

Inför nästan 300 kursdeltagare invigde Ida Gabrielsson Ung Vänsters veckokurs i Motala. I sitt tal lyfte hon bland annat att tryggheten på den svenska arbetsmarknaden håller på att sättas ur spel.

– Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett jobb, har försvunnit i debatten.

Ida Gabrielsson, invigningstal veckokursen

Å förbundsstyrelsens vägnar vill jag börja med att hälsa er alla väldigt välkomna till Ung Vänsters veckokurs här på Bona folkhögskola. En del av oss har varit på veckokurs förut, för andra är det första gången. Veckokursen är någonting väldigt speciellt, ett av de viktigaste arrangemangen vi har i det här förbundet. Det har blivit en institution för att utveckla och bygga ännu duktigare och vassare aktivister. Det är den största klubbsammandragningen vi genomför årligen och det är någonting stort och väldigt värdefullt. Så ta tillvara på de här dagarna kamrater, de kommer att vara betydelsefylla för dig som ska vara en del av den rörelse som vill att jämlikheten ska ersätta klass- och könsorättvisorna.

Vi samlas här i ett Sverige som har förändrats i grunden. En regering som slitit sönder samhället och skapat enorma skillnader människor emellan blev omvald. De största skattesänkningarna i modern tid genomfördes och i media beskrevs nedmonteringsprojektet som att gå mot mitten, alternativt mässades det om att ta ansvar i kristider. I valrörelsen täcktes löpsedlarna av mer eller mindre irrelevanta skandaler och som fredagsmys kunde folket få sig en hel tobleronebilaga att titta i. Uppdrag Granskning passar också på att köra en favorit i repris, som kommer fram till slutsatsen att i VPK fanns det folk som kallade sig kommunister. Aldrig tidigare har en regering blivit så illa granskad.

Det svenska välfärdssamhället håller på att trasas sönder. Jag ogillar domedagsprofeter så vida det inte är på film förstås, men låt oss konstatera att det ser riktigt illa ut. Ungarnas dagispengar går till skatteparadis, sjuka människor friskförklaras som om det vore Jesus själv som sträckt ut sin hand och sagt ”Du kan gå nu, res dig upp i fadern, sonen och den helige andes namn!”. Men strax visar det sig att underverk tillhör fablernas värld och i verkligheten så är sjuka människor precis lika sjuka efter friskförklaringen. ”Det är ju kris!” mässar regeringen, och bygger ut regeringskansliet. Tycker man att det ska vara mer personal på äldreboendena, så att mormor kan få ens promenad också, är man en utopist som inte fattar att det här, det är inget jävla hotell. Så ser spelplanen ut i det nya Sverige.

Sverige har gått ifrån att vara ett land som utmärkte sig internationellt för utbyggnad av välfärden till att utmärka sig i snabba försämringar. Medan skolminister Jan Björklund plockar mössor av eleverna i klassrummen, så förs samtidigt en politik som innebär att vi får stå med mössan i hand på arbetsplatserna. Gillar man inte läget så är man utbytbar mot kön med arbetslösa som står och knackar på. Det påminner om mellandagsrean – det gäller att vara först och knuffa sig fram bland alla människorna i de trånga gångarna, med förhoppningen om att just jag, just i dag ska kunna göra det där klippet. Och är annonsvaran slut får man kanske nöja sig med att plocka hem förra årets modell.

Människor sparkas från jobben, dagen efter blir de inhyrda igen. Den flexibla arbetsmarknaden må vara flexibel för direktörerna som vill göra snabba cash, men för den som jobbar och vill kunna planera sitt vardagsliv, är det rena kaoset. Så kan vi inte ha det, vi måste sätta stopp för fattigdomssverige och vi måste bygga landet igen, är det någon som ska stå med mössan i hand är det regeringen och deras lakejer.

Men vi måste också vara självkritiska. Arbetarrörelsen i bred bemärkelse har svikit människor under en längre tid och det fick vi betala notan för i valet 2010. Väljarna gav det lägsta stödet sedan allmän rösträtt till de partier som en gång var de som byggde landet. Det rödgröna regeringsalternativet blev aldrig en rörelse underifrån, och de politiska skillnaderna mellan vänster och höger var för små. Debatten i valrörelsen kretsade runt de frågor som berörde ett fåtal; förmögenhetsskatten, hushållsnära tjänster och en ökad fastighetsskatt framställdes som att det skulle handla om liv och död. Borta var debatten om de vanliga människorna, om otrygga jobb, rätten till bostad och behovet av en utbyggd välfärd.

Det nya Sverige ställer enorma krav på en arbetarrörelse som är svagare än på väldigt länge. Sverige ser definitivt inte ut som det gjorde på 70-talet längre, borta är det dominerande stora socialdemokratiska partiet som förvaltade välfärden. Fackpamparna som vi, oftast med rätta, kritiserade på 70-talet, har idag varken den legitimitet eller den makt de tidigare hade.  Skillnaden mellan nutidens Sverige och 90-talets är påfallande. Den politiska kartan är omritad och de faktiska förutsättningarna ser annorlunda ut för oss som idag vill ha en radikal förändring. Det som i den mediala debatten kallas mitten är flyttat långt ut på högerkanten och där är det i dagsläget riktigt trångt. Men inte tillräckligt trångt tycker socialdemokraternas Niklas Nordström och låter sig betalas av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv för att påverka socialdemokraterna att gå högerut, varför det nu skulle behövas kan man ju fundera.

Kamrater vi kan nu dödförklara det svenska välfärdsbygget och det som varit den svenska modellen, avregleringar och privatiseringar har trängt undan demokratin på område efter område. Entreprenörsandan tvingar fram ett marknadstänkande och även stora delar av den offentliga sektorn drivs idag efter marknadsliknande modeller. Incitamentet att hålla ihop är inte lika självklart för människor när trygghetssystemen urgröpts och misstänksamheten har slagit rot. Att du tjänar på en stark A-kassa och ett värdigt socialförsäkringssystem, även som frisk eller om du har ett  jobb, har försvunnit i debatten. En permanenterad arbetslöshet och en försvagad fackföreningsrörelse utan tillräcklig anfallsstrategi har skapat kaos på arbetsmarknaden.

Klassamhället och skillnader beroende på kön såg annorlunda ut innan friskolereformen, explosionen av visstidsanställningar och EU-direktivens tvångströjor. För att använda mig av ett gammaldags uttryck i dessa förnyelsetider – relationen mellan arbete och kapital är en annan idag. Förnyelse har blivit synonymt med högervridning, ett luddigt begrepp som ledarskribenterna lanserat som mirakelkuren. För Ung vänster krävs en annan form av förnyelse, vi måste ta ett större ansvar, se till att finnas på plats oftare och bättre. Vara dom som talar om mitt liv på mitt språk och säger kom med oss så kan vi förändra tillsammans.

Den ilska vi känner över att Sverige och världen är så förbannat orättvis den ska vi rikta utåt. När man inte får bekräftelse av omvärlden börjar man söka den på annat håll. Det har varit lite av en sjuka inom vänstern i alla tider. Vi ska inte leta fiender i våra egna led, eller låta oss splittras av motvinden. Tvärtom.  Jag vill att vi ska ta oss an den nya tiden med all vår samlade kraft och kampvilja. Låt oss visa att vi värnar vårt vapen vår organisation, låt oss visa att vi sätter oss över intrigspel eller destruktiva diskussioner i interna rum. Vi har lärt av historien. Och vi kommer aldrig igen att förgöra oss själva på det sättet, för vi har en målsättning som förpliktigar.

Vi ska vara de bästa systemkritikerna men för att kunna vara det måste vi se det nya systemet. Den vänster som fastnar i det förgångna är dömd att misslyckas, det viktigaste för ett revolutionärt ungdomsförbund som vill ändra samhället i grunden har alltid varit att lyckas se sin egen tid, för att kunna gripa in i den, för att kunna förändra. Borgerligheten vann inte valet på enskilda reformer, de vann valet på en sammanhängande berättelse. Berättelsen om utanförskapet, dikten om arbetslinjen och sagan om att det ska löna sig att arbeta.

Kamrater, det är förbannat ohederligt och en skandal att komma undan med att gå till val på en arbetslinje samtidigt som det råder massarbetslöshet i landet.

Och visst är det på många sätt samma gamla höger nu som då, men det nya fattigdomssverige som deras orättfärdiga politik skapat är på flera områden att rulla tillbaka bandet till 30-talet. Striderna för dagens unga vänster förs ibland på nya arenor, med andra metoder och mot tyngre motståndare. Det räcker inte längre att prata politik, vi måste göra politik. Vi måste ha vår egen berättelse, om det verkliga livet där människor lever långt bort från lyxbåtar, förmögenhetsskatt och fastighetskatt. Människor vet att en förändring är nödvändig, klass och könsorättvisorna har etsat sig fast som ett märke  hos människor som inte äger sig själva, men misstron och missnöjet gör det svårt att skapa en tilltro till att en förändring till det bättre också är möjlig.

Arbetarrörelsen på 30-talet byggde upp sina egna trygghetsinstitutioner. Det ska vi ta intryck av, vi ska inte bara kräva en fritidsgård i ord, vi ska se till att ordna fritidsaktiviteter för ungdomar, alla ska med och vi ska vara de som organiserar de ungdomar som drabbas hårdast av högerpolitiken.

Kamrater och systrar. Jag läser Märta Tikkanens ord.

Det är dags för oss
att skrota ned vårt dåliga samvete systrar
det här samhället lever på vårt dåliga samvete
man behöver inte alls besvära sej med att förtrycka oss
så länge vi nogsamt förtrycker oss själva
det får räcka nu
nu är det dags att skrota ned vårt dåliga samvete systrar

Feminister, vi drar igång en feministisk offensiv i Ung Vänster. I dagens Sverige så är det unga LO-kvinnor som har de otryggaste jobben, de som inte vågar gå med i facket eftersom den som bråkar får gå. En vän till mig som jobbar inom restaurangbranschen berättar att hon får stå ut med sexuella trakasserier, hon blir tafsad och kladdad på. Chefen tycker att hon är snål när hon gnäller och menar att en och annan klapp i rumpan kan hon väl bjuda på. Ohälsan och stressen bland tjejer ökar i skolan och man behöver inte vara någon Einstein för att inse att det hänger ihop med nerdragningar på skolkuratorer och annan skolpersonal. Även inom det allra mest intima och privata kränks kvinnor, ofta av den de älskar. Att sova med fienden är ett politiskt problem som kräver politiska lösningar och det ska Ung Vänster leverera. Det är nog nu, vi orkar inte, vill inte, är så förbannat trötta på alla dessa ursäkter. Just do it, inga fler ursäkter, det är dags för en feministisk upprustning.
Antirasister, islamofobin håller på att förgöra människor. Rasismen genomsyrar samhällsdebatten och vi går en mycket obehaglig utveckling till mötes. Det är invandrare som drabbas konkret dagligen av misstänksamhet i krogkön, på jobbet eller i tunnelbanan. Men rasismen gör någonting med alla människor. Den kletar sig fast. En ensam man som spränger sig själv till döds i Stockholm klassas som terrorist medan en man som avrättar människor i Malmö beskrivs som en ensam galning. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen kommer att prägla Sverige framöver. Det är vår förbannade skyldighet att se till att mota tillbaka den här utvecklingen. Vi måste ha en antirasistisk strategi som har nolltolerans mot rasism och rasistiska förslag, men som också kan kanalisera det berättigade missnöje som många människor upplever. Vi ska vara antirasisten på jobbet som tar ett snack med arbetskompisen, vi ska vara antirasisten i skolan som säger i från och styr in diskussionen på de verkliga problemen och vi ska vara den som drar igång protester när våra skolkamrater utvisas. Vi kommer aldrig att använda den antirasistiska kampen för att tillfredsställa våra egna behov av att få känna oss radikala. Och de som gör det är inte våra vänner och inte våra samarbetspartners, eftersom vi vet att deras agerande spelar rasisterna och deras agenda rakt i händerna. Men antirasister, vårt ansvar är istället att bekämpa den utvecklingen som smittat Sverige. Ung Vänster har alltid stått och kommer alltid att stå i första ledet i kampen mot rasismen.

Så här mot slutet av mitt tal kan jag inte låta bli att bli lite nostalgisk. Jag har varit på många veckokurser som deltagare, men de senaste fem gångerna har jag varit här som förbundets ordförande. Nu inviger jag min sista veckokurs och nästa gång är det någon annan som hälsar er välkomna till Bona. Men även om det är sista gången jag står här, som ordförande för Sveriges bästa ungdomsförbund, så är det inte min sista veckokurs, det lovar jag. Om jag är välkommen förstås.

Vi misslyckades med målsättningen om att byta regering och byta politik. Sverige har nu ett rasistiskt parti i riksdagen. Samtidigt har Ung Vänster stärkts på ett ovärderligt sätt under den här valrörelsen, vi har värvat en massa nya medlemmar, kanske är några av er nya här idag. Vi har lyckats med målsättningen om att starta fler klubbar. Och vi har satt dagordningen om vinster i skolan. Allt det här är eran förtjänst, det är vårt gemensamma slit som gör att vi nu har den största veckokursen sedan i början av 2000-talet. Det visar på en styrka hos förbundet när det är som tuffast i omvärlden. Den styrkan är vårt vapen i kampen för feminism, socialism och människovärde. Människor har blivit lurade och indoktrinerade till att vi måste välja mellan pest eller kolera – det är bättre att ha ett jobb än inget alls. Men tiden då vi bockade och bugade för småsmulorna och allmosorna är över. Istället kommer vi vara så fräcka att vi kräver dopp i grytan året om.

Nu drar vi igång veckokursen!

Ung Vänsters veckokurs börjar idag

Den första veckan i januari är en speciell vecka för Ung Vänster. Då ordnar vi nämligen den traditionella veckokursen, dit alla våra klubbar och distrikt får skicka sina medlemmar för att utbilda sig till superaktivister. I år ägnas veckokursen åt valet 2010. Ung Vänsters valrörelse ska lanseras, argumenten ska slipas och valfrågor diskuteras, allt för att vi ska vara så bra rustade som möjligt för att se till att valet i september ska bli tillfället då vi byter regering och politisk riktning i Sverige.

Ida Gabrielsson säger såhär om veckokursen, och valrörelsen som ligger framför oss:

– Eran av nedskärningspolitik måste få ett slut. Vi är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Ska vi bygga världens bästa välfärd har vi inte råd med vinstslöseriet som pågår i skolan. Det kostar för mycket helt enkelt, säger Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster

Fokus under kursen kommer att ligga på valets viktigaste frågor: ungdomsarbetslösheten, bostadsbristen, ett stopp för vinster i skolan och frihet från övervakning. Ett regeringsskifte och ett krav på en ny politik kommer vara temat.

– Överklassen har haft all anledning att fira de senaste åren, men den festen ska vi nu se till avsluta. Vi kräver ett trygghetskontakt för alla ungdomar i Sverige. Alla ska ha rätt till bostad, bra utbildning och fasta jobb, avslutar Gabrielsson.

Sida 2 av 41234