Der är vår tur nu!

Krisens sår på samhällskroppen blir allt djupare. Varslen fortsätter, bilindustrin eller rättare sagt industriarbetarna slås ned. Mycket av mer av detta lär vi se innan den avdemokratiserade marknadens okontrollerbara kontrollmekanismer vänder på utvecklingen.

Nu när löntagarnas krav nonchalerats och viftats bort av både kapital och stat kommer arbetsgivarnas krav som brev på posten. Lönesänkningar. Fackförbunden i USA har redan fått känna på pressen från ägarna av den amerikanska bilindustrin. Beskedet var ”acceptera sänkta löner för arbetarna så kan vi tänka oss att rädda jobben, kanske”. Detta samtidigt som chefslönerna och bonuserna varit rekordhöga. Facket sa nej i hopp om statlig intervention för att både rädda jobben och lönerna. Republikanerna sa nej till de statliga pengarna och stödet uteblev. Tillbaka på ruta ett.

Fackförbundet Unionen har nyligen mottagit hot liknande hot från amerikanska biljättarna. Cheferna har fräckt nog hotat anställda med sänkta lönerna för att underifrån sätta press på facket. Det finns ju enstaka tillhörande den yttersta högern som till skillnad mot regeringen vågar vara ärliga med arbetsgivarnas intentioner i krisens i spår. En av dessa skyller den kris som drabbat bilindustrin på facket (!). Argumentationen andas marknadsfundamentalistisk galenskap och lyder att det uteblivna stödet till industrierna beror på att facken vägrar omförhandla (läs sänka) löner och förmåner (läs sjukförsäkring etc).

Det är alltså i det här läget vi befinner oss. Det är hårda tider. Medan vänstern har varit för alltför försiktig med att ropa på statligt övertagande av snart nedlagda industrier, har högern gått till attack. Inte mot krisen utan till attack mot facket och arbetarna. Tyvärr ser det ju inte ut som att vi i vänstern tänker göra det lättare för oss i den pågående dragkampen. I Sverige har riksdagens majoritet, med hjälp av socialdemokraterna som lägligt nog hängde av facket, röstat för Lissabonfördraget. Man kunde förstås ha inväntat Stråth-utredningen som tydligt säger att fackets stridsåtgärder är i princip olagliga under fördraget och att det som eftersträvas är ett A- och B-lag på den europeiska arbetsmarkanden (här, här, här, här, och här). Som bekant blev det inte så. Nu hoppas vi alla på att irländarna tar sitt ansvar och begraver fördraget.

Utan möjligheter att ta till stridsåtgärder på en arbetsmarknad som regleras av marknadens parter, är den svenska modellen i praktiken död. Facket och dess medlemmar får därmed förlita sig på arbetsgivarnas allmosor. Vi kommer att gå åt mer statlig inblandning i arbetsmarknaden. Lagstadgad minimilön kan bli verklighet och därmed blir facket irrelevant. Katastrof för oss som arbetar, bra för arbetsgivaren. Om inte vänstern idag tar sig an krisens egentliga orsak, ägandet och spekulationerna, samt inte slår vakt om Sveriges självbestämmande gentemot EU-apparaten på åtminstone områden som ekonomi och arbetsmarknad så kan det vara försent imorgon. De politiska partierna i oppositionen har chansen att visa att de tänker försvara den svenska modellen. Men om inte detta sker tydligt, borde det vara fackets tur att på allvar ta tag i frågan. Exempel från Norge har visat att stödet för facket och dess medlemmars frågor finns och att stödet är stort. Det gäller att våga ta steget! Det är vår tur nu!

Brun, brunare, brunast!

Frågan är var på den bruna nyansskalan alliansregeringen kommar att landat när vallokalerna öppnar den 19 september 2010. Inför moderaternas Framtidskonvent har en arbetsgrupp mejslat fram partiets syn på invandring, asylpolitik och integration.

Arbetsgruppens rapport är skrämmande läsning; misstänkliggörande, anklagande och full av insinuationer om att immigranter och flyktingar har sökt sig bort från sina hemländer och vidare till Sverige med onda avsikter. Samtidigt är det tydligt att arbetsgruppens ledamöter har försökt att framstå som balanserade i sina slutsatser. Men de har misslyckats fatalt. Den rasistiska retoriken präglar moderaternas i så pass hög grad att den inte ens går att dölja med hjälp av de bästa manusförfattarna. Eller vad sägs om följande,

Vi måste våga tala om vilka värden och regler vi vill ska prägla ett öppet och tolerant internationaliserat Sverige. Samhället måste framgångsrikt och omedelbart föra över information om våra lagar, rättigheter och skyldigheter. De senaste årens kunskap om hedersrelaterat våld och hedersrelaterade sociala problem vittnar om att detta inte har fungerat.

Det är ju tydligt vilken grupp som pekas ut. Det som får representera antitesen till ”värden och regler” i ett ”öppet och tolerant internationaliserat Sverige” är hedersrelaterat våld. Punkt. Arbetet med att runda upp anklagade till de anklagades bänk påbörjas och avslutas med orden ”hedersrelaterat våld och hedersrelaterade sociala problem”.Genom ett kontrakt ska ”grundläggande mänskliga rättigheter, svenska lagar och de demokratiska värden som är basen för vårt samhälle” säkras.

Bloggen Det Progressiva USA gör en utmärkt liknelse. Skulle Sarah Palin släppas in i Sverige? Hon är som bloggen skriver ”tokkristen, för dödsstraff och emot abort t.o.m i fall av våldtäkt och incest, hon är emot sex utanför äktenskapet och t.o.m. användandet av p-piller och kondomer. Hon tror inte på den globala uppvärmingen och anser att alla människor skall ha rätt att ha hur många vapen som helst”. Rena jävla Wahhabismen, för fan! Palin, Go Home!

Rapportern fortsätter,

Medborgarskapet i Sverige har däremot inte samma betydelse som det har i många andra länder. Skillnader i rättigheter och skyldigheter är näst intill obefintliga för den som går ifrån att ha permanent uppehållstillstånd till att bli svensk medborgare. Det enda som skiljer är medborgarens rättighet att rösta i riksdagsval.

Inte heller identiteten är speciellt starkt kopplad till medborgarskapet. Vårt medborgarskap är i dag inte knutet till särskilda ceremonier eller formella kunskapskrav i det svenska språket, vår historia och vår kultur.

Ett stort samhällsproblem är att icke-medborgare åtnjuter för många rättigheter i jämförelsen med svenska medborgare, anser moderaterna. Medborgarskapet ska kopplas till kunskapskrav, kunskap om svensk historia och kultur. Symbolpolitiken fullbordas. Inte ett enda förslag som syftar att slå undan de strukturer som håller nyanlända invandrare och asylsökanden utanför arbetsmarknad och bostadsmarknad.

Några förslag: återkommunalisera bostäder som sålts ut och skapa fler hyresätter genom kraftiga satningar på offentligt bostadsbyggande. Eller varför inte pengar till vuxenutbildningen som fått frysta anslag vilket resluterat i att var femte utbildningsplats har försvunnit sedan 2006. Varför inte satsningar där det behövs personal och arbetskraft, inom den offentliga sektorn.

Det är egentligen ganska enkelt att se genom moderaterna strategi. Så här två år efter valet 2006 och lika många år kvar till valet 2010 försöker moderaterna att överta Sverigedemokraternas retorik. På så sätt hoppas man slippa det obehagliga scenariot med ett högerpopulistiskt, rasistiskt parti som i värsta fall för alliansen har övertagit kristdemokraternas plats. En sådant scenario skulle försätta alliansen i en allvarlig kris. Att bjuda in Sverigedemokraterna är att begå politiskt självmord och att hålla dem ute innebär att förlora makten efter endast 4 år i regeringskansliet. Det man gör nu är att införliva de väljare som kan potentiellt rösta på Sverigedemokraterna i borgerlighetens väljarbas, främst genom att lära sig partiets specialgren främlingsfientlighet. Genom symbol- och kravpolitik vill moderaterna framstå som ett parti som sätter hårt mot hårt. De flesta men tyvärr inte alla har sett igenom moderaternas plan.

Socialdemokraternas Luciano Astudillo hejar på någurlunda glatt när han introducerar begreppet ”Ett sammanhållande kitt för Sverige”, som han förklarar med ”det gemensamma grundläggande värderingaran i vårt land”. Med ett par generella beskrivningar om utanförskap accepterar han moderaternas verklighetsbeskrivning. Astudillo skriver om moderaterna, ”I sak är vi nämligen inte långt ifrån varandra”.

Att problemen är sociala och inte värderingsbaserade inser dock Marita Ulvskog som säger till DN att hon hellre ser ”att det läggs kraft på att lösa andra integrationsproblem så som bristen på bostäder och svårigheten att ta sig in på arbetsmarknaden”. Ulvskogs avslutning är också bra,

Det finns risker med att kasta ur sig sådana här förslag om man inte visar att det innehåller något konkret och en lösning. Antingen vill de tala om att de finns eller så handlar det om att skapa någon slags syn på att alla som kommer hit från andra delar av världen förtrycker kvinnor och är hustrumisshandlare.

Bäst är ändå Kalle Larsson,

När man lyssnar på innehållet i vilka värderingar som är dåliga, till exempel att mannen har en starkare ställning än kvinnan, så är det första som Schlingmann kan göra att be Göran Hägglund och andra familjefundamentalister i kd att skriva på kontraktet.

Andra som har bloggat: Svensson, Helena Duroj, Arvid Falk, Det Progressiva USA, Alliansfritt Sverige, Grannas, Hans Linde, Ulf Bjereld, Dagens Arena
I medier: DN1, DN2, DN3, DN4, News Mill1, News Mill2, AB1

Sandvikarbetarna får betala igen

Industrivarslen haglar, nu senast i min hemkommun. Diskussionen om regleringar och åtgärdspaket med marginell effekt dominerar debatten. Vänstern måste lyfta en systemkritik och förklara varför den ekonomiska politiken är så central för samhällsutvecklingen.

Läs gärna Ung Vänsters pressmeddelande om varslen på Sandvik och det inlägg jag skrev om Sandviken för ett år sedan, som känns aktuellt just idag.

Svenska modellen är hotad! Rädda den svenska modellen!

Kommunalarbetaren skriver flera bra artiklar om effekterna av Lissabonfördraget om det ratificeras av den svenska riksdagen den 20 november. Vi är många som har krävt en folkomröstning om fördraget och vi är många som nu när det är två dagar återstår kräver undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen som hotas av fördraget. Trycket finns också inom det socialdemokratiska partiet och inom stora delar av LO.

Det senaste åren har fyra domar i EG-domstolen satt den djupa konflikten mellan EU:s fördrag och svenska kollektivavtal i fokus. I samtliga fall har fackliga organisationer förlorat medan arbetsgivarparten stått som vinnare (läs mer om de fyra domarna här). Vaxholmsfallet var ett av fallen. EG-domstolens utslag blev ett svårt bakslag för Byggnads.

Byggnads ordförande Hans Tilly pratar om dubbla budskap när han pratar med LO-tidningen. Han tycker att LO borde driva frågan om att skjuta upp ratificeringen av Lissabonfördraget hårdare. Han pekar på LO-kongressens besked om att ratificeringen ska skjutas upp till Vaxholmsfallet har klarats av. Hittills har socialdemokraterna och LO:s ledningen kommit med beskedet att Lissabonfördraget kommer att ratificeras. Motivering är att strejkrätten skrivs in i den nya grundlagen. Men beskedet är ett annat när frågan ställs till Pernilla Lind som är domare i EG-domstolen. Lind menar att ett sådant skydd finns i redan existerande fördrag. Med andra ord har attackerna mot fackförbund och hot om inskränkningar i stridsåtgärder skett samtidigt som ett uttalat skydd finns i stadgan om mänskliga och sociala rättigheter i det nuvarande Nicefördraget i EU.

Det krävs 59 ledamöter för att skjuta upp behandlingen av fördraget. Nu gäller det att få socialdemokratiska riksdagsledamöter att se till vi räddar den svenska kollektivavtalsmodellen genom att skjuta upp behandlingen av fördraget.

Skicka ett mail till socialdemokratiska riksdagsledamöter genom att gå in på Rädda den svenska modellen.

Andra som bloggat: Hanna Löfqvist, Ett hjärta rött, Hans Linde
Andra medier: Dagens Arena, KA1, KA2, LO-tidningen, Arbetaren, DN1, DN2,

Höj!

LO:s ekonomer höjer nu rösten angående a-kassan. Mycket bra. Ett par korta kommentarer angående det då:
För det första, så vi har det sagt en gång för alla: a-kassan är inte ett bidrag, det är en försäkring.
För det andra: en höjd a-kassa är en garanti mot sänkta löner, och som sådan särskilt viktig nu när vi går in i en lågkonjunktur. Höj!

____________

Uppdatering: Det här är orimligt; borde inte behövas!

På tal om den stora demokratin på andra sidan

YouTube Preview Image

OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) har bevakat presidentvalet i USA. SVT är, så vitt jag vet, den enda nyhetskanalen som har uppmärksammat slutsatserna som OSSE publicerar på sin hemsida.

Förutom att konstatera att presidentvalet 2008 uppfyllde de fundamentala principerna för ett fritt och demokratiskt val, slår OSSE fast att det amerikanska valsystemet lider av stora brister. Förtroendet för valsystemet är lågt vilket förklarar varför det rekordhöga valdeltagandet endast hamnade på omkring 60%, alltså långt under valdeltagande i många länder i Europa. Valkampanjen har också varit kantad av rykten om valfusk. Väljare har hindrats från att registrera sig och registrerade väljare har vägrats tillträde till valbåsen.

Att fusk förekommit i tidigare presidentval är ett välkänt faktum. Journalisten Greg Palast påstår att det förekommit både 2000 och 2004 och det finns starka indikationer att det funnits ambitioner även under den senaste valkampanjen. Valfusket har också en rasdimension. U.S. Civil Rights Commission har visat att en afroamerikans röstsedel löper 900% högre risk att ogiltigförklaras än den vite väljarens röstsedel. Det kan tilläggas att svarta väljare i regel röstar demokratiskt. Go figure!

Andra bloggar: Svensson
I medier: DN

Hur kommer vi att minnas Obama?

Då var det klart. Obama är USA:s 44:e president. Har skrivit en längre text (finns så mycket att skriva) på Ung Vänsters hemsida,

”George W Bushs tid är förbi. 2001-2009; åtta år som har satt djupa sår i mänskligheten. Två länder, Afghanistan och Irak, ligger i ruiner. En miljon har betalat med sina liv för att hålla den amerikanska drömmen levande. I kölvattnet av ockupationerna har Bush-administrationen slagit hål på bärande delar i den liberala demokratin; rättssäkerheten och den personliga integriteten. Världen kommer för alltid att associera Bush med övergreppen i Abu-Ghurayb, och Guantánamo-basen. Svallvågorna av de antiterrorlagar som amerikanerna lever under har nått alla världens hörn.

Läs hela här.

Andra bloggar: Esbati, Eriksson, Arvid Falk, Hans Linde, Röd Press
I medierna: SvD, Expressen, Sydsvenskan, DN, AB, Newsmill

Packet är här för att stanna – ett år senare

Idag presenterar forskarna från Uppsala universitet Mångfaldsbarometern 2008. Det som är slående med barometern är att attityderna till den etniska mångfalden i Sverige och invandrare är tvetydiga.

Å ena sidan är majoritetssamhället Sverige tolerant. Till exempel anser 74,2% (72,4% år 2005, 72,6% år 2006, 71,3% år 2007) att ”Alla invandrare som kommer hit måste ges samma sociala rättigheter som landets egen befolkning”. Det är en attityd som har sin grund i en medvetenhet om att samhället måste hållas ihop av komplexa sociala kontrakt, som skapar förutsättningar för en utvecklad offentlig sektor och kollektivavtal som garanterar alla löntagares rätt till drägliga inkomster och trygghet på arbetsmarknaden. Barometerns resultat är intressanta och samtidigt obekväma för den borgerliga allians som sedan Vaxholmsfallet har gjort ihärdiga försök att slå in kil mellan arbetarkollektivets olika etniska grupper. Det visar sig att stödet för den sortens splittring är än så länge väldigt liten.

Å andra sidan är det tydligt att alliansregeringens mantra om hårdare krav på invandrare har slagit rot hos breda lager. Andelen som ställer sig bakom utvisning av invandrare som begått brott och krav på anpassning till den svenska kulturen, med andra ord assimilering, har förvisso minskat i jämförelse med tidigare år men ligger klart över 60 procent. Det samma gäller attityder gentemot muslismska kvinnor och slöjan. Över 60 procent anser att den muslimska kvinnan är mer förtryckt än hennes andra medsystrar och dryga 45 procent vill se ett slöjförbud.

Packet är här för att stanna! Det var rubriken på mitt inlägg rörande Mångfaldsbarometern 2007. Då, för ett år sedan, skrev jag följande:

Attityderna mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet är inte konstanta utan de formas ständigt – idag sker omgjutningen i en rask och brutal takt.

Idag, ett år senare, är det tydligt att den misstänkliggörande retoriken mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet och snacket om utanförskap, som visat sig vara påhittat, har fått den effekt som högern önskade sig. De verkliga konfliktlinjerna döljs i en gyttjepöl av konstruerade skildringar av samhällsproblemen. Varslen i Volvo och den stundande massarbetslöshet närmare 8 % som spås slå in nästa år har automatiskt hittat sina syndabockar i invandrare. Och detta kommer att fortsätta gälal så länge inte någon sätter ner foten och säger nåt annat.

Och det här barometern kan kopplas till den senaste tidens debatt kring valet 2010. För det första måste ett politiskt alternativ med konkreta målsättningar för rättvisa formeras. Hur vinner vi över arbestlösheten och bostadsbristen? är frågor vars svar är ett entydigt avståndstagande från den marknadsfundamentalism som införs i rask takt – på nationell och överstatlig nivå. Många kan vara med och förverkliga dessa målsättningar men det är bråttom.

I media: DN1, SVT, Expressen
Andra bloggar: Svensson,

Sida 20 av 40« Första...10...1819202122...3040...Sista »