Packet är här för att stanna!

Uppsala universitet publicerade för någon vecka sedan sin årliga Mångfaldsbarometer, en årlig undersökning som har sedan 2005 kartlagt befolkningens attityd mot invandrare och människor med en etnisk härkomst annan än svensk. Den senaste upplagan som hittas här är oroväckande och konkretiserar den drev som har riktats mot gruppen invandrare och muslimer i Sverige. Här är några slutsatserna:

1. 63,6% anser att ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet”.
2. 81,8% anser att ”Invandrarna har skyldighet att anpassa sig till vårt
lands vanor”.
3. 60% anser att ”Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige”.
4. 49,8% stödjer påståendet ”Det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller i arbetet”.
5. 60% instämmer delvis eller helt med uttalandet ”Bostadssegregationen beror på att invandrare väljer att bo med sina landsmän”.

(1) och (2) visar tydligt att ”hårdare tag”, en debatt som kom att dominera stora delar valrörelsen 2006 men som fortfarande förekommer i stor utsträkning i högerregeringens politik, har fått genomslag. Detsamma gäller den bild av muslimer som bland annat media förmedlar. (3) och (4) är konkreta effekter av ett klimat som präglas av hårda ord gentemot minoriteter. Fördomar som bilden av den förtryckta muslimska kvinnan blandas friskt med politiska förslag som har en reaktionär och rasistisk underton . Debatten om slöjan är verkligen typisk. Jag blir ändå imponerad när jag läser DNs ledare som för en gångs skull träffar nästan rätt.

Det är ingen vågad gissning att kopplingen mellan terrorism och islam skapat en ökad misstro mot muslimer. Slöjan blir en symbol för det främmande och hotfulla.

Det var liksom på tiden. Debatten om invandringen har vridits i en rasistisk riktning. Invandrare pekas ut som bidragsfuskare som stänger in sig i storstädernas perifera ghetton och muslimer stämplas ut genom långsökta och falska parallelldragningar mellan religion och terrorism. Karikatyrbilderna av profeten Muhammed och Lars Vilks verk är inte orsakerna eller för den delen de främsta yttringarna av den tid vi lever i – de är symptomatiska. Sjukdomen handlar om något helt annat. Den svenska utvecklingen liknar allt mer situationen i Danmark där det främlingsfientliga partiet Dansk Folkeparti har tillåtits att sätta dagordningen. För en tid sedan skrev jag en artikel för Röd Press (artikeln hittar kan också läsas här). Under rubriken Fyra nyanser av brunt skriver jag,

Det är ett faktum att invandrare och minoriteter behandlas dåligt och misstänkliggörs i Danmark. Landet har därför ett flertal gånger kritiserats av Europarådets kommission mot rasism och intolerans. Danska politiker och medier underblåser rasistiska och främlingsfientliga strömningar, anser kommissionen. Dansk Folkeparti pekas ut speciellt och anklagas för flera gånger ha ”framfört chockerande rasistiska yttranden”. Kommissionen har också konstaterat att de existerande lagarna mot rasism inte tillämpas och att invandrare inte ges tillgång till det sociala skyddsnät som de har rätt till.

Dansk Folkeparti har på många sätt varit en avgörande faktor för det nya Danmark. Som i många andra europeiska länder som Norge, Holland, Belgien och Frankrike är det numera missnöjespartier med en tydlig högerpopulistisk, främlingsfientlig agenda som sätter den politiska dagordningen. Dansk Folkeparti har varit just ett sådant parti som tagit plats och alla andra partier, till och med Socialdemokraterne och Socialistisk Folkeparti, har i olika grad anpassat sin politik efter rasisternas islamofobi. Och Dansk Folkeparti har lyft högerpopulistiska krav så fort möjlighet givits. I samband med debatten om Muhammedkarikatyrerna, krävde partiet att muslimska imamer som baktalat Danmark skulle utvisas. I ett danskt sammanhang var kravet självklar och skyltades på de borgerliga tidningarnas ledar- och debattsidor.

Vi känner igen det från tongångarna här hemma. Och Mångfaldsbarometern ljuger gärna inte – tyvärr! Attityderna mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet är inte konstanta utan de formas ständigt- idag sker omgjutningen i en rask och brutal takt. Ena stunden bilder från ett ockuperat och sargat Irak där det systematiska dödandet bortförklaras som galna terrorister/islamisters verk – andra stunden Bert Karlsson vars ”farhågor” från en av de obehagligaste perioderna i svensk 1900-tals historia, nämligen början av 90-talet, bekräftas av journalisten Janne Josefsson. När Bert Karlsson obehindrat tillåts anklaga invandrare för diverse fusk blir bilden av muslimerna komplett. Terrorister, fundamentalister och bidragsfuskare. Det är plötsligt fritt fram för populisterna i den borgerliga alliansregeringen att ta fram slagträt och börja svinga.

Och precis detta sker när välfärdssystemet och a-kasse- och sjukersättningar urholkas och gröps ur. Bidragsfuskarna, förkroppsligade av allt som inte är svenskt, ska bekämpas med sänkta ersättningar för alla. Det är viktigt att komma till den här slutsatsen. Jag avslutade min artikel i Röd Press så här,

Kampen för människors lika värde är idag viktigare än någonsin. Danmark är ett avskräckande exempel på hur deltagandet i imperialistiska krig går hand i hand med ökad repression mot den muslimska befolkningen. För oss är det dock uppenbart att hårdare tag, ökad misstänksamhet, tvångsåtgärder som antiterrorlagar och bevakning inte bara har drabbat araber, pakistanier eller afrikaner. I slutändan hamnar vi alla i skottgluggen.

Och ibland undrar jag vad alla dessa broilers som sugits upp i etablissemanget håller hus. De vill inte ens debattera det nazistiska våldet i riksdagen! I en tid när liberalerna har begått kollektivt ideologiskt självmord, blir det uppenbart att det är i vänstern som de verkliga antirasisterna hittas. Vänstern Står När Dom Andra Faller!

Borgerligt hyckleri om Burma

Den internationella kritiken mot den burmesiska militärjuntan har resulterat i att FN:s sändebud Ibrahim Gambari till slut fått tillstånd att möta demokratikämpen Aung San Suu Kyi. Rapporterna om antal döda är osäkra – vissa källor anger tusentals döda.

I Sverige har många visat sitt stöd. Manifestationer och insamlingar har kastat ljus på en tragedi som pågått i snart 40 år. Det är bra. Allmänhetens vetskap om situationen i Burma har ökat på grund av den intestiva mediebevakningen. Vi hoppas att fokuset kvarstår på det som är väsentligt – det faktum att diktaturer och våldet drabbar människor av kött och blod. De finns nämligen de som vill få det hela att handla om något annat. MUF-ordföranden har nu tagit sig in i svenska krigshetsares Hall of Fame. Fredrik Malm, första namn i denna samling s.k. liberaler, ger sig på Ung Vänster med påståendet att vi försvarar juntan. En del på högerkanten kommer ändå med kritik som är till skillnad mot Malms paranoia värd att bemöta. Det mesta handlar om mitt förra inlägg angående Burma med undran om varför Kina inte kritiseras.

Den mediala rapporteringen har förutom våldet mot demonstranterna uteslutande handlat om Kinas stöd till juntan, ett stöd som har konsekvenser. Det som har saknats i rapporteringen är som vanligt historien bortom nuet – händelseutvecklingen bakom de senaste minuterna, timmarna och dagarna. Vad har hänt i Burma under de senaste 40 åren? Vilka parter har haft militära och ekonomiska intressen som har bevarats eller t.o.m. stärkts under diktaturen? Dessa frågor besvaras nästan aldrig av svensk mainstream-media. Och den svenska högern är förstås utomordentligt tillfreds med detta faktum. För då kan juntan kallas för kommunister – något som förstås är en stor lögn. Då kan Kina pekas ut som den stora boven medan amerikanska, brittiska och franska företag kan komma undan med äran i behåll och svenska fondförvaltare kan fortsätta investera svenska pengar i diktaturer. Det är enklare att skylla på någon annan (läs här och här).

En historisk tillbakablick visar att en stor del av Burmas utveckling är färgad av brittisk och japansk kolonialism. Spåren av dessa rovdrifter är fortfarande synliga i landet. Det uppskattas att två miljoner människor tvingats till slavarbete i olika byggprojekt som järnvägar, flygplatser, arméinstallationer, pipelines för gasexporten samt otaliga turistanläggningar för utländska turister som flygs in av utländska reseföretag. En lista av utländska företag verksamma i Burma hittas här.

Även i dessa dagar när de mest grundläggande mänskliga rättigheterna måste försvaras och när alla krafter behövs, kan inte högern hålla sig borta från hyckleriet. Fredrik Malms anklagelser mot Ung Vänster är absurda kännetecken av just detta. Malm har nämligen flera gånger haft chansen att visa sitt stöd för Burmas demokratirörelsen. Senast när hans fd partiledare Lars Leijonborg lovordade diktaturen Kina genom boken ”Global utmaning. Så blir också Sverige vinnare. Tystnaden inför Kinas stöd till juntan var pinsam. Var höll kärleken för demokratin hus då? Var befann sig Fredrik Malm iklädd sin röda tröja?

Väst är ansvarig för våldet i Burma

Efter flera dagar av protester, med hundratusentals fredliga demonstranter på Rangoons gator, har militärdiktaturen tagit till våld för att tysta ropen för Bröd, Fred och Frihet. Flera rapporter (här och här) berättar om batonger, skottlossning, tårgas och fängslanden. Rangoon är en belägrad stad – undantagstillstånd råder.

Händelserna i Burma är alarmerande. Folket har rest sig mot den militärjunta som hållit landet i ett våldsamt grepp under decennier. Under årtionden har protester slagits ner och demokratikämpar som Aung San Suu Kyi har satts under arrest. I dessa tider av utländska ”humanitära” interventioner och bombräder för demokratisering, visar de senaste protester i Burma kraften i människors organisering för förändring – förhoppningsvis kommer protesterna förändra landets öde, från en militärdiktatur till en demokrati.

Många har under de senaste dagarna uttryckt sitt stöd för munkarna som modigt gått främst i protesttågen. Många har ställt sig frågan om hur militärjuntan har kunnat överleva? Hur kommer det sig att förtrycket har tillåtits att pågå i nästan 40 år? Hur många höjde rösten när Aung San Suu Kyi sattes i husarrest efter att hennes parti, National League for Democracy, vann 82 % av parlamentsplatsterna i valet 1990? Frågorna har inga korta svar men de är viktiga att adressera.

Även om Burma har varit ett slutet land, så har mycket skrivits om situationen i landet. Brotten mot befolkningen är väldokumenterade och detsamma gäller juntans relationer med omvärlden och väst, även om inget av detta nämns i dagens rapporteringen i svensk media. För protesterna riktar sig inte endast mot militärjuntan utan också mot alla de regeringar som har gett militärt och eknomiskt stöd till dess fortlevnad.

EU har haft en stor roll. Från att ena stunden agera demokratins förkämpe, importerade unionen varor från Burma till ett värde av $ 4 miljarder mellan åren 1998 och 2002. Det delvis fransktägda oljeföretaget, Total, har under decennier varit den största utländska investeraren i Burma. Väl på plats har infrastrukturen för företagets oljeutvinning byggts upp av burmeser under slavliknande förhållanden. Barnarbete är snarare regel än undantag i Burma.

Den svarta lista på utländska företag som handlar med eller investerar i Burma är lång och inkluderar företag som Total, Unocal, Rolls-Royce, Lloyd’s of London och reseföretag som Bales, Road to Mandalay och Orient Express. 1990, två år efter de blodiga protesterna 1988, levererade den brittiska vapenleverantören, BMARC, ammunition till juntan. Kulorna användes för att slå ner oroligheterna det året. Från och med samma år, 1999, står utländska oljebolag för två tredjedelar av investeringarna i juntans Burma.

Idag fortsätter protesterna mot diktaturen. Människor kommer återigen att fylla Rangoons gator. ’Bröd, Fred och Frihet’ finns på människors läppar. Militärjuntan ska ställas till svars. Vi hoppas också att de regeringar i väst som hållit diktaturen under vingarna under snart 4 decennier hålls ansvariga!

Läs även Hans Linde.
Läs också John Pilger som skriver omfattande och bra om Burma.

Sjukskriv Reinfeldt, han verkar lida av svårt människoförakt

Regeringen tar nu nästa steg i finansieringen av skattesänkningar åt de välbeställda. Den här gången har turen kommit till de sjuka. Genom morötter och piskor, framförallt det senare, ska de som är sjuka eller förtidspensionerade ut i arbete igen.

Utgångspunkten är den vanliga, cyniska – att folk är lata och gärna går hemma och dräller på sjukersättning i onödan. Därför måste regelverken stramas upp.

Jag tycker att sjukskrivningsproblemet är djupt allvarligt. Det är allvarligt att tempot och arbetsbelastningen på många arbetsplatser är så hårt, att folk sliter ut sina kroppar på jobbet. Det är för jävligt att det ofta är svårt att få bli sjukskriven såpass länge att man hinner läka, det är grymt att rehabiliteringsinsatserna är otillräckliga, och att folk tvingas gå till jobbet fast de är sjuka för att man inte har råd med karensdag och minskad inkomst.

Problemet är helt enkelt inte att folk är sjukskrivna i onödan, utan att de tvingas bita ihop och jobba tills kroppen går sönder. Jag vet vad jag pratar om, mina föräldrar är två sådana människor. Som proppat kroppen full med värktabletter för att orka gå till jobbet med diskbråck och reumatism. Som haft för ont för att kunna ligga ner i sängen en hel natt, men ändå tagit sig upp varje morgon, bitit ihop och åkt till jobbet. De behöver vare sig morötter eller piskor, det är inte i arbetsmotivationen det brister. Problemet är inte att de går hemma på sjukersättning på pin kiv, utan att de förstört sin hälsa för att de inte haft råd att vara sjukskrivna tillräckligt länge. Regeringens nya nedskärningar kommer kanske tvinga dem till arbete. Men de kommer inte göra dem friska.

____________________________________________

Uppdatering: läs också Kalle Larsson (v) om ämnet.
Uppdatering 2: … och Ali Esbati, om de arbetsrättsliga konsekvenserna av försämringarna

Omval? Nej, usch så odemokratiskt!

Nyheten för dagen har varit Hugo Chavez initiativ att göra några ändringar i den venezuelanska konstitutionen. Begreppet borgerlig hegemoni har sällan känts mer klockrent än när det gäller att beskriva nyhetsrapporteringen om denna händelse. Konceptet är enkelt – misstänkliggör, misstänkliggör, misstänkliggör.

Det lagförslag som upprör så är egentligen knappast särskilt uppseendeväckande – det handlar helt enkelt om att statschefen ska kunna väljas om så länge vederbörande 1: ställer upp till val och 2: faktiskt blir vald. Big deal. Man skulle kunna säga att det är ungefär som i Sverige, om det nu inte hade varit så att vår statschef redan är tillsatt på livstid av födsel och ohejdad vana. Om, säg, statsministern hade varit statschef, alltså. Ordningen med frihet att ställa upp i val är, tro det eller ej, inte helt ovanligt i demokratiska stater.

Men nu är det ju inte lagförslaget i sig som rapporteringen handlar om. När Rapports inslag om saken avslutas med orden ” för kritikerna är detta ett bevis på att Hugo Chavez försöker bli president på livstid”, så är det uppenbart att det övergått till att bli något annat än nyhetsrapportering. En agenda skymtar fram mellan bilderna på en hojtande, misstänkt mörkmuskig Chavez, bakom de suggestiva ordvalen (”stärker sitt grepp”, ”statlig kontroll”, ”mer makt under sina vingar”), och – surprise! – den är blåaktig till färgen. Den gynnar dem som gärna skulle se honom avsatt, som hejade på kuppförsöket mot honom, dem som helst av allt skulle vilja se en, ska vi säga, något mer kapitalvänlig president kontrollera landets enorma oljetillgångar. De som förmodligen nu inser att de riskerar att få dras med karln ett tag till. Han är ju sådär obehagligt populär i sådana där obehagliga allmänna val.

Förorten – ett tankespöke

Nu har det hänt igen. Bråk, uppror, upplopp i Göteborgs norra stadsdelar. ”Upploppsliknande stämning” är polisens beskrivning av händelserna under natten.

Det är inte heller första gången. Den katastrofala skandaljournalistik som har kantat händelserna är inte ett undantag. Misstänkligörandet av de boende och speciellt ungdomarna i området i fråga slår igenom allt annat. Den perfekta nyheten. På alla möjliga sätt. Mediedramatugin känns inövad, som om generalrepetitionen och de influgna journalisternas rapportering planerats i förväg och in i minsta detalj. Är det så att de till och med har en sådan lathund uppsatt på anslagstavlan- ”Att användas vid händelse av förortsupplopp”. Upplopp, ungdomsgäng, den arge grannen och det uppgivna, hjälplösa samhället – ingredienserna i den soppa som skapats i Sveriges kanske mest socialt segregerade stad, Göteborg.

Rapporteringen från norra Göteborg kommer förstås att få allvarliga konsekvenser. Många mörkermän får vatten på sina kvarnar. Polisen kommer att anse sig vara tvungen att gripa in, att se extra allvarligt på händelserna och vidta extraordinära åtgärder. Diverse högerpopulister, i regeringsställning eller de som nyss bytt ut sina rakade skallar och stålhättorna mot kostymkragar prydda med en blåsippa, kommer att kräva hämnd. Hårdare tag, stoppa invandringen, ’Three strikes and you are out!’ som folkpartiets husblattar presenterade för något år sedan.

Den största skadan var förstås redan skedd innan tidningen hamnade i min och din brevlåda. Journalisternas jakt efter stora rubriker med liten sanningshalt är det centrala problemet. Anlagda bränder, skottlossning och upplopp kommer att etsa sig fast i minnet på folk i gemen. Och räddningstjänstens utlåtande, om att flera bränder inte varit anlagda, kommer aldrig att skära genom bruset. Det är redan försent.

Som jag skrev sist det begav sig gynnar den skapade, konstruerade bilden av Sveriges sk förorter högerextremister och brunblåa politiska partier som har hårdare tag som dagens motto. Och i slutändan påvekas staden och människorna,

För den som aldrig varit i nordost framstår stadsdelar som Angered och Hjällbo som nergångna och farliga. I samma slag stämplas tusentals ungdomar med invandrarbakgrund som brottslingar.

Mer sanningsenlig vore att prata om de allt djupare samhällsorättvisor som drabbat både svenskar och invandrare, men där den senare gruppen fått ta emot de hårda politiska smällarna som inneburit arbetslöshet och nedskärningar.

Ingen har förstås brytt sig om att hör de andras versionen – ungdomarnas historia. Jag minns en serie hearings, bland annat en i Hammarkullen, för ett par år sedan som senare resulterade i en skrift som kan läsas här (läs sid 109-119). Den vidriga behandlingen som de boende i berörda stadsdelar får utstå, bland annat från polisen, är berättelser som måste berättas. Några röster,

Jag har inte känt mig så förolämpad och förnedrad sedan jag hade med Khomeinis soldater att göra. (Kvinna i Malmö)

Jag har kompisar som blivit misshandlade av poliser på grund av att de har annorlunda hår eller är misstänkta för att sälja knark. Så man bemöter dem med såna fördomar hela tiden. (Man i Stockholm)

Det händer att de släpper ungdomarna utanför en lokal där de vet att högerextremister håller till. (Man i Stockholm)

En del ungdomar har berättat för mig hur de blivit torterade under förhör. Polisen har slagit dem med telefonkataloger, vilket inte lämnar några blåmärken, men gör mycket ont. Sedan när poliserna är klara släpper de ungdomarna utan ytterkläder i något avlägset skogsområde. (Man i Göteborg)

Det återstår att se om sanningen om nattens händelser kommer fram. Kanske imorgon, kanske om en vecka, men förmodligen aldrig.

EU-kritiken är folkets!

Från borgerligt håll har det pratats allt mindre om den europeiska unionen, EU . Det är i och för sig inte särskilt konstigt, inte sedan makthavare och etablissemang inom EU signalerat för en konstitution som kan komma att antas utan demokratiska folkomröstningar i medlemsländerna.

Och i Sverige talar inte opinionen för ett JA till en konstitution som leder till ett IMPERIUM, en militariserad superstat med en president, en gemensam utrikesminister samt med allt fler inslag av överstatlighet som berövar medlemsländerna deras vetorätt. Den öppna debatten om de viktiga sakfrågorna är begraven av borgerligheten samtidigt hela 67 procent av befokningen vill se en folkomröstning.

Men då och då kommer små smygande borgerliga angrepp mot EU-kritiker, i synnerhet mot oss i vänstern. Senast i raden är Sakine Madon, fd LUF-are och nu inplockad Expressenskribent, som försökt att klumpigt klumpa ihop den breda svenska EU-kritiken med Sverigedemokraternas rasistiska agenda och populistiska röstfiskande ri EU-missnöjets kölvatten. Detta gör Madon genom att samtidigt, och i polemik mot Göran Greider, påstå att Sverigedemokraterna inte är ett ekonomiska högerparti. Vadå? Skulle de vara ett vänsterparti, eller? Den fd LUF-arens lilla inlägg framstår som farsartat om vi skulle jämföra den borgerliga regeringens politik med Sverigedemokraternas agenda, tex inom områden som skatter, sysselsättning och arbetsmarknad. Låt oss göra det:

1. Skatter
– Regeringen sänker skatterna. Sverigedemokraterna är ett skattesänkarparti.

2. Sysselsättning och arbetsmarknad
– Regeringen vurmar för småföretagen. Sverigedemokraterna vill ”stärka Sveriges ekonomi genom att skapa ett gynnsamt klimat för de som vill starta företag och för nystartade, privata småföretag.”
– Regeringen har haft som mål att sänka arbetsgivaravgifterna. Det målet delar dem rasisterna i
Sverigedemokraterna.
– Regeringen har infört ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster, dvs pigjobb, ett förslag som också Sverigedemokraterna har i sitt handlingsprogram.
– Privat affärsverksamhet är välkommen in i den offentliga sektorn, säger borgarna och har drivit detta hårdast i Stockholmsregionen. Regeringen har redan rivit upp stopplagen för privat vårdverksamhet. Sverigedemokraterna vill öka
”inslaget av privat verksamhet i den offentliga sektorn.”

Tja, jag vet inte. Sänkta skatter, pigavdrag och privatiseringar är ju inte direkt frågor som vänstern drev under EMU-folkomröstningen eller under valrörelsen, men jag har för mig att Allians för Sverige pratade glatt om sänkning av skatter, hushållsnära tjänster och privatiseringar inom alla möjliga offentliga verksamhetsområden.

Dessutom och liksom på köpet, ingår Kristdemokraterna i Alliansen samt även i regeringen och jag minns att de i likhet med rasisterna i Sverigedemokraterna tycker att det här med homosexuella och sånt är ganska jobbigt.

PS. Läs också Jonas Sjöstedt som skriver om Sverigedemokraterna och EU i tidningen Flamman.

Är du terrorist?

Här får du chansen att göra Röd Press egna terroristtest. Testet finns med i senaste numret av Ung Vänsters tidning Röd Press, som säljs i lösnummerform på våra bokbord, festivaltält och Ung Vänsterlokaler runt om i landet. Förutom spexiga test, får du också intressanta artiklar, reportage och mycket annat i tidningen. Får inte missas!
____________________________________________________

Vi har efter överläggningar med SÄPO bestämt oss för att hjälpa till med att hitta terroristerna i det här landet. Är du terrorist? Då är det lika bra att lämna in dig med en gång. Är du forfarande osäker, gör då Röd Press alldeles speciellt utformade terrorist-test, och lämna in dig själv efter det. Då har du säkra grunder, menar vi.

1. Ditt skägg är…
A) Bara lite fjun på kinden, torkas bort med en handduk.
B) Lite raspigt och tvådagarsstubb, komplett med polisonger. Lite strandraggarpoet över det hela
C) Karl Marx, släng dig i väggen. Welcome to the jungle.

2. Flygresor gör du…
A) Helst inte överhuvud taget, det är lite otäckt och känns inte helt säkert.
B) När du hittar billiga biljetter till roliga ställen, gärna lite exotiska resmål.
C) Inte så gärna eftersom det alltid tar lite extra tid i säkerhetskontrollen av någon anledning.

3. För att hitta dina gamla vänner letar du…
A) På eniro.se eller i telefonkatalogen
B) Jag letar på diverse communitys runt om på internet såklart. Alla har väl en blogg, eller?
C) På USA och EUs listor över misstänkta terrorister.

4. På semestern fotograferar du…
A) Djur, natur och dina resekamrater
B) Lokalbefolkningen och sånt som är speciellt för just den platsen.
C) Kulturhistoriska byggnader, och intressant arkitektur, såsom kyrkor och moskéer (även broar och dammar kan förekomma).

5. Efter att ha läst veckans mode-spalt tänker du…
A) Ojdå, dags att byta ut garderoben igen.
B) Förundrat på hur folk orkar bry sig! Du har minsann en egen stil.
C) Nähä, bombbälte till kavaj fanns inte på innelistan nu heller. Bara vänta på nästa nummer.

6. På TV tittar du på…
A) MTV och ZTV typ. Och så klart olika såpor, gärna i sjukhusmiljö.
B) Mest på discovery-dokumentärer, gärna om djur, resor och främmande kulturer.
C) Al-Jazeeras nyhetssändningar, som komplement till CNN och TV3 Direkt.

7. Du bor i…
A) Barndomsrummet hemma i föräldrarnas villa.
B) Din första helt egna lägenhet, och lever just nu ut dina kreativa heminredningsdrömmar
C) Förorten hos en kompis, i en nedgången etta. Oftast på soffan.

8. Om Israel/Palestina-konflikten säger du…
A) Att de ska hålla på att bråka hela tiden. Det är aldrig ens fel när två träter.
B) Jag kanske inte har sagt, men nog har jag tänkt att det inte kan vara riktigt vettigt av en statsmakt att bomba människor till döds, bara sådär.
C) Israel driver en rasistisk apartheidpolitik. Riv Muren – Befria Palestina!

9. På väggen hemma har du…
A) Tavlor från Ikea, och något du ärvt av mormors mor.
B) Foton du tagit själv, och estetiska porträtt som ingen ser vad de föreställer.
C) Bilder på min familj och olika ”frihetskämpar”.

10. Dina vänner kallar dig…
A) Vid förnamn såklart, allt annat vore för formellt.
B) För smeknamnet du fick efter att ha gjort något knäppt, som bara ni förstår.
C) ”Talibanen”, då du har en tendens att bli lite lätt ilsken när man diskuterar USA.

Fick du flest A?
Din terroristfaktor är i det närmaste obefintlig. Välkammad och prydlig, snäll och glad. Det är nästan för bra för att vara sant, vilket är lite misstänkt. Men du har inget att skämmas över, alla har vi svackor. Skaffa lösskägg, brytning och ett ordentligt bälte så är du med i matchen på nolltid igen.

Fick du flest B?
Du ligger i riskzonen för terrorverksamhet, misstänkt är du redan sedan länge! Du verkar ha ett osunt intresse för andra människor, framförallt från andra länder. Antagligen hänger du en del på det där ”internet” också… Man kan se dig som en larv i puppastadiet, med lite praktik på det här, kommer du spricka upp till en fjäril i en explosion av färger.

Fick du flest C?
Det är du som är ärketerroristen, hotet och samhällets fiende nummer ett. Akta dig för USA, SÄPO, skolan och Jan Björklund. Eller rättare sagt, passa dig, de finns överallt. Vad du än gör, lämna inte din förort, då lär du aldrig komma tillbaka igen.

Så var det dags igen

Jaha, nu är CUF ute och springer Timbros ärenden igen. Att centerpartiets ungdomsförbund tagit på sig rollen som minialliansens ärkehöger, alltid redo med diverse motbjudande och galna utspel, har väl knappast undgått någon. Efter deras attacker mot fackföreningsrörelsen, kollektivavtalen och anställningsskyddet, är det nu dags att ge sig på socialförsäkringssystemet.

DN debatt skriver deras ordförande Magnus Andersson någon slags artikel i frågan. Det nya ”trygghetssystemet” som förespråkas ska inte vara relaterat till inkomst utan alla, oavsett tidigare inkomst, ska garanteras en ”grundläggande levnadsstandard”. De tråkmånsar som har ”önskemål om ekonomisk trygghet”, får helt enkelt teckna privata försäkringar eller öppna ett sparkonto. Vidare menar de att det är en generationsfråga. Dagens ungdom enligt CUF, tycker att det är ute med sånt tjafs som a-kassa vid arbetslöshet och rimliga ersättningar vid sjukskrivning och har istället placerat flexibilitet högst upp på sin önskelista. Deras modemedvetna motto ”det ska löna sig att arbeta” betyder skrotning av a-kassan och sjukförsäkringen.

Syftena från borgerligheten med att inte ha en inkomstrelaterat socialförsäkringssystem är flera. Ett systems legitimitet bygger på att så många som möjligt får ut något av det. Det är det som är generell välfärd. Det som förespråkas i artikeln är en total omläggning av hur det har fungerat på den svenska arbetsmarknaden under mycket lång tid. ”Grundtryggheten” innebär en återgång till en arbetsmarknad utan trygghet och rättigheter, den generella välfärden byts ut mot ett system där bara de allra mest utsatta får understöd. Och när färre omfattas av försäkringen blir det förstås enklare att genomföra ytterligare försämringar.

Socialförsäkringssystemet är idag en av de viktigaste garanterna för att motverka lönedumpning på arbetsmarknaden. Ett ersättningssystem med mycket låga ersättningar skapar förstås ett tryck för en arbetsmarknad med låga löner och usla arbetsvillkor. Folk ska tvingas ta skitjobb till skitlön, genom att vi helt enkelt inte ska ha råd att leva på a-kassan eller sjukförsäkringsersättningen.

Frihet, frihetsälskande, frihetsgrad är epitet som används frekvent genom hela artikeln och med en sådan hängivenhet att man får Livets ord-vibbar. Men vad innebär denna fantastiska frihet då i realiteten? Frihet att slita ihjäl sig och bli tvungen att ta flera jobb för att säkra sin inkomst. Frihet att vara ”flexibel” och inte kunna betala sina räkningar vid sjukskrivning. Frihet att se en låglönemarknad utan trygghet växa fram i rasande fart. Fräscht. Jag betackar mig.

Fredrik ♥ att ljuga

I morgonsoffor, debatter och utfrågningar under valrörelsen lovade Alliansen gång på gång att inte sälja ut några akutsjukhus. Moderaterna publicerade till och med helsidesannonser i svenska dagstidningar där man anklagade vänsterpartiet och socialdemokraterna för att vara lögnare när de hävdade motsatsen. På en direkt fråga från Göran Persson i SVT:s "Duellen" bara en vecka innan valdagen var Fredrik Reinfeldt tydlig – inga akutsjukhus skulle säljas ut om Alliansen kom till makten. Fredrik glömde dock att nämna en ganska viktig detalj. Några sjukhusbyggnader ska man mycket riktigt inte sälja ut – men däremot ska verksamheten på landets samtliga sextio akutsjukhus kunna tas över av privata företag.

För de flesta är det uppenbart att moderaterna mindre än ett år efter valet sviker ett stort vallöfte. Trots att Alliansen hela tiden har försökt att spela dumma så är det ett faktum att stopplagen avskaffas i sommar, den lag som hindrat att man kan sälja ut akutsjukhus. Det är inte bara ett stort svek mot väljarna – privatiseringarna kommer också att slå hårt mot patienterna och de anställda på landets akutsjukhus och vårdcentraler.

Privata företag driver inte sjukhus för att vara schyssta – de driver dem för att kunna gå med vinst. Skattepengar som borde ha gått till att korta vårdköerna och öka personaltätheten går istället till aktieutdelningar i privata företag. Kraven på vinst går i de allra flesta fall ut över de anställda i form av ökad stress och sämre arbetsmiljö. När universitetssjukhusen efter sommaren kan styckas upp av privata företag äventyrar Alliansen dessutom både kvaliteten på forskningen och utbildningen av läkare och sjuksköterskor. I förlängningen kommer allt det här att gå ut över patienterna. Ung Vänster kräver att stopplagen bevaras, för att garantera allas rätt till en likvärdig och avgiftsfri sjukvård.

Att man avskaffar stopplagen trots löftena i valrörelsen är borgerlig politik i ett nötskal. Sjukhus säljs ut oavsett vilka konsekvenser det får för patienterna och för personalens arbetssituation. Men vi i Ung Vänster är inte särskilt förvånade. I högerns Sverige kommer privatiseringarna alltid först – inte konstigt att man då måste vilseleda väljarna. Utttalande

Antaget av Ung Vänsters Riksting 070520

För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, 0738 24 12 13

 

Sida 30 av 40« Första...1020...2829303132...40...Sista »