Arbetslöshet

Det finns flera sätt att lösa arbetslösheten. Det ge­mensamma för alla dessa åtgärder är att man måste satsa sig ur en lågkonjunktur, inte tvärtom. Ung Vänster vill anställa fler personer i offentlig sektor, något som i förlängningen också skapar fler jobb i andra delar av ekonomin. Vi vill också att taken och ersättningen från a-kassan höjs – i dagsläget kommer en Volvoarbetare som förlorar sitt jobb bara att få ut hälften av sin lön i a-kassa. Eftersom a-kassan fungerar stabiliserande för ekonomin mildrar den konsekvenserna av lågkonjunkturen. Om människor har pengar i plånboken kommer de även att konsumera vilket är bra för frisörsalonger, skohandeln, restauranger osv. Det är inte alls detsamma som att sänka skatten vilket framför allt gynnar de rikaste som ändå inte konsumerar mer för sina pengar utan lägger pengarna på hög.

En annan väg ut ur krisen är att skapa fler jobb i byggsek­torn. Varje byggjobbare som anställs skapar arbetstillfäl­len för ytterligare tre personer. En omfattande nybyggnation krävs för att lösa bostadsbrisen, idag råder det bostadsbrist i var femte kommun och hälften av landets unga mellan 20 och 27 år saknar egen bostad. Samtidigt är behovet av klimatinvesteringar stort, då många av de lägenheter som byggdes under miljonprogramsåren har ett stort upprustningsbehov och bokstavligen läcker värme. Vi skulle vilja ha ett statligt investeringsprogram inom byggsektorn.

Ungdomslöner ingen lösning

Högern hävdar ofta att sänkta löner är ett bra sätt att få in fler unga på arbetsmarknaden. Men lönesänkningar skapar inte fler jobb. Det riskerar dessutom att sänka lönenivåerna generellt. Lönesänkarpolitiken är ett sätt att använda arbetslösheten och hotet om arbetslöshet till att försämra för många eller alla löntagare. Det skapar ett tryck nedåt på löner och arbetsvillkor med krav på ännu större försämringar för att rädda jobben.

Rent allmänt kan man säga att det inte är någon lös­ning om löntagarna går med på att sänka lönerna och försämra villkoren för att behålla jobben. Då minskar rationaliseringen, utvecklingen i ekonomin stannar av och låglönejobben ökar. På sikt förlorar alla på det. Del­vis är poängen med en solidarisk lönepolitik att dåliga företag ska gå i konkurs. Fackföreningsrörelsen kan inte rädda alla jobben. För de arbeten som finns kvar och de nya som skapas ska vara goda arbeten, moderna och konkurrenskraftiga. Ett bättre sätt är att rädda männis­korna som drabbas av nedläggningar med en omställn­ing till nya jobb, till bättre löner och villkor.

Osäkra anställningar

Det skapas inte fler jobb för att ungdomar blir rättslösa på arbetsmarknaden. De osäkra anställningarna är ett sätt för arbetsgivare att kontrollera sina anställda. Är man otrygg på arbetsplatsen är man mindre benägen att organisera sig fackligt eller bråka om lönen. De os­äkra anställningsformerna har under de senaste åren blivit allt fler utan att arbetslösheten har sjunkit i samma takt. Det vi kan se är att de fast anställningsformerna har blivit ersatta av de otrygga. De allra flesta visstidsanställ­ningar går aldrig över till en fast anställning.

Det är viktigt att påpeka att redan idag är det ungdomar som går på osäkra anställningar och att påstå att det skulle ge fler jobb att göra det lättare att sparka ungdo­mar är inte sant. Eftersom arbetslösheten är högst i de sektorer där osäkra anställningar är vanligast förekom­manden så blir det tydligt att förslaget inte syftar till att skapa fler jobb.

Det som kommer att hända är att fler får otrygga jobb där man inte kommer att våga säga emot chefen med risk för att få sparken och där man inte vet om man få behålla jobbet från den ena dagen till den andra.